Statsutskottets utlåtande nr 191.
1
Nr 191.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
för budgetåret 1952153 till ersättningar på grund av
förbud mot bebyggelse m. m. inom vissa strandområden.
(4:e avd.)
I propositionen nr 143 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 14 mars
1952, föreslagit riksdagen att till Ersättningar på grund av förbud mot bebyggelse
m.m.inom vissa strandområden å riksstaten för budgetåret 1952/53
under sjätte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 500 000 kronor.
På grundval av ett av strandutredningen avgivet betänkande med förslag
till lagstiftning om förbud mot bebyggelse m. m. inom vissa strandområden
(SOU 1951:40) har Kungl. Maj:t genom propositionen nr 187 förelagt riksdagen
förslag till strandlag, vilken är avsedd att träda i kraft den 1 januari
1953 och skall ersätta lagen den 15 december 1950 (nr 639) om tillfälligt
byggnadsförbud inom vissa strandområden. Sistnämnda lag är av provisorisk
natur och gäller endast t. o. m. den 31 december 1952.
Syftet med den planerade strandlagstiftningen är att trygga möjligheter
för allmänheten till bad och friluftsliv inom vissa strandområden, där allmänheten
för närvarande äger att fritt färdas. Till fullföljande av detta
syftemål upptagas i lagen regler om kontroll av bebyggelsen inom nämnda
strandområden samt bestämmelser om anordnande av genomgång genom
och borttagande av vissa hindrande stängsel.
I den provisoriska strandlagen finnas icke några regler om ersättning åt
markägare och annan sakägare för skada, som uppstått på grund av att
bebyggelserätten inskränkts. Det nya lagförslaget innehåller däremot sådana
ersättningsregler ävensom bestämmelser om ersättning för stängselgenombrytning
och liknande åtgärder. Ersättningsskyldigheten avses skola
åvila kronan. Reglerna om ersättning för intrång i bebyggelserätten föreslås
skola äga motsvarande tillämpning beträffande skada, som uppstått till
följd av byggnadsförbud enligt den provisoriska lagen.
För de ersättningar som skola utgå, därest förenämnda lagförslag antages,
erfordras ett särskilt anslag. Beträffande anslagets storlek har strandutredningen
framhållit svårigheterna att beräkna kostnaderna för statsverket.
innan närmare erfarenheter vunnits. Utredningen har avstått från att
Bihang till riksdagens protokoll 7.9/i?. C> samt. Sr 191.
2
Statsutskottets utlåtande nr 191.
beräkna medelsbehovet annat än för senare hälften av budgetåret 1952/53.
För denna tid har utredningen uppskattat anslagsbehovet till 500 000 kronor.
Departementschefen har föreslagit, att för ändamålet anvisas ett förslagsanslag,
som ställes till länsstyrelsernas förfogande. I avsaknad av säkrare
hållpunkter för beräkningen av medelsbehovet har departementschefen
funnit lämpligt, att anslaget för nästa budgetår uppföres med det av strandutredningen
angivna beloppet av 500 000 kronor. Departementschefen har
därvid förutsatt att, i det fall en stängselhållare frivilligt vidtager eller förklarar
sig beredd att vidtaga en stängselgenombrytande åtgärd i direkt syfte
att bereda allmänheten tillträde till ett strandområde, vederbörande länsstyrelse
skall vara oförhindrad att av disponibla medel efter prövning utanordna
bidrag för åtgärden.
Utskottet. I enlighet med vad tredje lagutskottet i sitt utlåtande nr 27
förordat har riksdagen godkänt det i propositionen nr 187 framlagda förslaget
till strandlag. Såsom i förevarande proposition framhållits, erfordras
ett särskilt anslag för de ersättningar som skola utgå av statsmedel enligt
den nya lagen. Då departementschefens anslagsberäkning icke givit utskottet
anledning till erinran, får utskottet hemställa,
att riksdagen må till Ersättningar på grund av förbud mot
bebyggelse m. m. inom vissa strandområden för budgetåret
1952/53 under sjätte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 500 000 kronor.
Stockholm den 27 maj 1952.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Iwar
Anderson, fröken Andersson, herrar Leander, Eric Ericson, Pålsson, Näsström,
Bergh, Alfred Nilsson, Einar Persson, Lodenius, Ragnar Persson,
Axel Andersson och Edvin Thun; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Malmborg
i Skövde, Bergström, Svensson i Grönvik, Andersson i Malmö, Boman i Kieryd,
Mårtensson i Uddevalla, Lindholm, Rubbestad, Ståhl, Staxäng, Åkerström,
Kollberg och Jansson i Kalix.
Emil Kihlströms Tryckeri A.-B. Stockholm 1952
520714