Statsutskottets utlåtande nr 181.
1
Nr 181.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående
anslag för budgetåret 1952/53 till medicinalstyrelsens
avlöningar samt till förstärkning av sinnesslöinspektionen
m. m.
(3:e avd.)
I propositionen nr 1 har Kungl. Maj :t under elfte huvudtiteln (punkten 3,
s. 4—12 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över inrikesärenden för den
4 januari 1952) föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj:t att
vidtaga de ändringar i personalförteckningen för medicinalstyrelsen vilka
föreslagits av departementschefen, dels godkänna av departementschefen
förordad avlöningsstat för medicinalstyrelsen, att tillämpas tills vidare
fr. o. in. budgetåret 1952/53, dels ock till Medicinalstyrelsen: Avlöningar för
hudgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 2 057 000 kronor.
Vidare har Kungl. Maj:t i samma proposition under elfte huvudtiteln,
punkten 42, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i
ämnet, till Bidrag till anstalter för obildbara sinnesslöa för budgetåret
1952/53 beräkna ett förslagsanslag av 3 000 000 kronor.
Därefter har Kungl. Maj:t i propositionen nr 133, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över inrikesärenden för den 14 mars
1952, dels föreslagit riksdagen att — med ändring av vad därutinnan föreslagits
i propositionen nr 1 under elfte huvudtiteln, punkten 3 — ej mindre
godkänna av departementschefen förordad avlöningsstat för medicinalstyrelsen,
att tillämpas tills vidare fr. o. in. budgetåret 1952/53, än även till
Medicinalstyrelsen: Avlöningar för budgetåret 1952/53 under elfte huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 2 107 000 kronor, dels ock framställt de
förslag i övrigt, som framgå av den efterföljande redogörelsen.
1 :o) Medicinalstyrelsen: Avlöningar. Anslaget är i gällande riksstat uppfört
med 1 040 000 kronor.
Propositionen nr 1.
Departementschefen föreslår, att personalen på sjukhusbyrån utökas
med eu amanuens i befordringsgången. En assistenttjänst å den till kaineralbyrån
hörande avdelningen för sinnessjukvårdens ekonomiska förvaltning
föreslås utbytt mot en tjänst som förste byråsekreterare i lönegrad
Ce 27. Det förordas, att arbetstiden för föredraganden i ärenden rörande
utländska läkares arbetsförhållanden ökas till den för medicinalrådsassis
1—finr,
r.ä Bihmifl till riksdagens protokoll 1952. 6 sand. Nr 181.
2
Statsutskottets utlåtande nr 181.
tent gällande och att arvodet bestämmes till 7 200 kronor för år. Vidare
föreslås, att en särskild nämnd inrättas för handläggning av internationella
hälsovårdsärenden. I nämnden anses böra ingå 6—8 av Kung!. Maj :t utsedda
ledamöter, vilka föreslås erhålla ersättning enligt bestämmelserna i
kommittékungörelsen. Nämnden anses böra biträdas av en deltidsanställd
sekreterare med arvode. Med hänsyn till behovet av biträdespersonal förordas
att ny sådan personal må anställas inom ramen för ett belopp av
10 000 kronor. Arbetstiden för föredraganden i ärenden rörande könssjukdomar
anses böra minskas och arvodet till denne befattningshavare nedsättas
med 2 400 kronor. Det föreslås, att två extra ordinarie expeditionsvakter
uppföras på ordinarie stat samt att förste byråsekreteraren i Ca 27
på sinnessjukvårdsbyrån uppflyttas till 29 lönegraden. I enlighet med Kungl.
Maj:ts tidigare meddelade beslut anses för nästa budgetår böra räknas med
höjda arvoden åt föredragandena i ärenden angående förlossningsvård
in. m. och läkemedelsärenden samt åt pressombudsmannen. Departementschefen
föreslår förbättrade förmåner för vissa andra i propositionen nämnda
specialföredragande och medicinalrådsassistenter -— vilket med avseende
på semester innebär, att denna ökas från 30 till 45 dagar fr. o. in. det kalenderår,
då vederbörande fyller 40 år — samt höjning med 396 kronor till
2 400 kronor av arvodet till generaldirektörens ställföreträdare (-;- 14 000).
Ett belopp av 5 004 kronor anses böra beräknas som ersättning till föredraganden
i rätts- och socialpsykiatriska ärenden för den avlöningsförstärkning
å detta belopp, om vilken han går miste under uppehållande av
befattningen i medicinalstyrelsen. Årsarvodena till taxationsgranskaren
och envar av de två medicinaltaxegranskarna föreslås höjda med 1 800
kronor till 4 800 kronor resp. med 500 kronor till 1 500 kronor.
Följande befattningshavare föreslås uppflyttade till nedan nämnda lönegrader,
nämligen kanslibiträdet i Ca 11 på sjukhusbyrån till kontorist i
Ca 13, kontoristen i Ce 13 på kameralbyrån till kansliskrivare i Ce 15, kanslibiträdet
i Ce 11 på avdelningen för sinnessjukhusens ekonomiska förvaltning
till kontorist i Ce 13, ett kontorsbiträdc på sinnessjukvårdsbyrån och
2 kontorsbiträden på byrån för social- och rättspsykiatri till kanslibiträden
i Ce 11. Till vikariats- och övertidsersättningar anses böra anvisas ett
med 26 100 kronor höjt belopp.
De automatiska utgiftsökningarna beräknas till 330 789 kronor, varav
33 726 kronor i anledning av regleringen av lönerna till vissa chefstjänstemän,
5 543 kronor för uppflyttningar i reglerad befordringsgång, 8 632
kronor för löneklassuppflyttningar samt 282 888 kronor för höjningen av
det rörliga tillägget. Anslaget höjes alltså med tillhopa 417 525 kronor eller
i runt tal 417 000 kronor.
Personalförteckningen föreslås ändrad på det sätt, att en ny tjänst
som förste byråsekreterare i Ce 27, en tjänst som förste byråsekreterare
i Ca 29, 2 tjänster som expeditionsvakt i Ca 9 samt en tjänst som kontorist
i Ca 13 upptagas på förteckningen. Från förteckningen anses böra
uteslutas en tjänst som förste byråsekreterare i Ca 27 och en tjänst som
kanslibiträde i Ca 11.
Statsutskottets utlåtande nr 181.
3
Propositionen nr 133.
I propositionen framläggas till en början förslag angående förstärkning
av sinnesslöinspektionen m. in. (s. 3—26).
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 17 februari 1950 tillkallade
chefen för inrikesdepartementet den 11 april samma år tre sakkunniga för
att inom departementet biträda med utredning av frågan om tillsynen över
anstalter för vård av sinnesslöa, fallandesjuka, vanföra samt psykopatiska
och nervösa barn jämte därmed sammanhängande spörsmål. De sakkunniga
— vilka antagit benämningen tillsijnskommittén — ha funnit sig
böra behandla frågor om tillsyn över anstalter för sinnesslöa, fallandesjuka
och vanföra i allmänhet — alltså även anstalter för vuxna —
samt anstalter för psykopatiska och nervösa barn. Betänkande i ämnet har
avgivits den 19 april 1951 (stencilerat).
I propositionen behandlas tillsynskoinmitténs förslag under följande
rubriker, nämligen den centrala tillsynen, den lokala tillsynen samt den
centrala inspektionens personalbehov.
Central tillsyn. Kommitténs förslag beträffande fördelningen av den
centrala tillsynen framgår av en i propositionen å s. 8 och 9 intagen tabellarisk
översikt, till vilken hänvisas. Nedan sammanfattas kommitténs förslag
beträffande de olika anstaltskategorierna i den mån förslagen innebära
förändringar av nuvarande tillsynsförhållanden.
Sinnesslöanstalternci. Externatskolorna anses icke i fortsättningen
böra vara underkastade tillsyn av medicinalstyrelsen.
Beträffande de fristående arbe t shem men föreslås att medicinalstyrelsen
alltjämt skall vara huvudtillsynsmyndighet. Om för viss anstalt
pedagogisk inspektion skulle behövas, anses chefen för inrikesdepartementet
böra ha att förordna härom. Denna tillsyn anses då närmast, liksom
beträffande arbetshemmen vid centralanstalterna, böra åvila inspektören
för sinnesslöundervisningen.
De blandade anstalterna, vilka innesluta två eller flera väsensskilda avdelningar,
äro av olika typer. Viktigast äro centralanstalterna. Icke
minst ur psykologisk synpunkt anses dessa utbildningsanstalter så mycket
som möjligt böra anslutas till folkskoleväsendet i allmänhet. De centralanstalter,
som äro av externatkaraktär, föreslås skola helt ställas under skolöverstyrelsens
tillsyn. Övriga centralanstalter anses åtminstone tills vidare
i medicinskt-psykiatriskt hänseende alltjämt böra inspekteras av inspektören
för sinnesslövården, dock endast i avvaktan på den önskvärda förstärkningen
av läkarpcrsonalen hos skolöverstyrelsen.
Till tolv av centralanstalterna äro anslutna avdelningar för obildbara
sinnesslöa, vårdhem. Dessa avdelningar äro ur inspektionssynpunkt icke
likställda med anstalterna i övrigt utan stå helt under medicinalstyrelsens
tillsyn. Ehuru det måste anses högeligen önskvärt, att huvudtillsynen över
4
Statsutskottets utlåtande nr 181.
varje anstalt är lagd på endast en myndighet, finner kommittén, att ett avsteg
här måste göras från denna princip.
Vid sidan av centralanstalterna finnas ett fåtal skolhem i förening
med ar betshem, därav två statliga, Salbohed och Vänersborg. Tillsynen
över dessa anstalter är nu densamma som för centralanstalterna. Kommittén
vill ej föreslå ändring häri. Eu av dessa anstalter, Betaniahemmet i
Askim, är emellertid organiserad i stort sett som de centralanstalter, vilka
även ha vårdavdelningar. Övervägande skäl tala enligt kommittén för att
liksom vid nämnda anstalter fördela huvudtillsynen mellan skolöverstyrelsen
och medicinalstyrelsen.
Vidare finnes en stor grupp kombinerade arbets- och vårdhem.
Dessa stå nu under medicinalstyrelsens överinseende men inspekteras i
pedagogiskt hänseende av inspektören för sinnesslöundervisningen. Lika
litet som beträffande fristående arbctshem anses ifrågavarande arbetshemsavdelningar
behöva vara underkastade särskild pedagogisk inspektion. Om
emellertid sådan inspektion är erforderlig, föreslås chefen för inrikesdepartementet
kunna förordna härom.
Slutligen finnas två specialanstalter för bland annat sinnesslöa,
nämligen vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte och vårdanstalten
å Mogård för dövstumma med komplicerat lyte. Såväl skolhem
som arbctshem och vårdhem finnas. Anstalten i Lund står under skolöverstyrelsens
inseende och är underkastad medicinsk-psykiatrisk inspektion av
inspektören för sinnesslövården. För vårdanstalten å Mogård saknas speciella
inspektionsbestämmelser. Den lyder liksom övriga dövstumsanstalter
under skolöverstyrelsen och inspekteras närmast av inspektören för
dövstumskolorna. Även om en del av de intagna kunna karakteriseras såsom
sinnesslöa vårdhemspatienter, anses anledning ej finnas att bryta
ut dessa anstalter eller delar av dem från skolöverstyrelsens område.
Kommittén föreslår, att ändring ej göres beträffande tillsynen av anstalten
i Lund samt att inspektörerna för sinnesslövården och sinnesslöundervisningen
få enahanda inspektionsskyldighet beträffande anstalten å Mogård
som i fråga om Lundaanstalten.
Anstalter för fallandesjuka. Att medicinalstyrelsen alltfort skall vara
huvudtillsynsmyndighet för dessa anstalter, anses vara klart. Det anses
lämpligt, att inspektören för sinnesslövården närmast skall ha att inspektera
anstalterna. Denne föreslås emellertid härvid skola bära titeln inspektör
för epileptikervården. Skolhemmen anses i pedagogiskt hänseende böra inspekteras
av inspektören för sinnesslöundervisningen. Beträffande arbetshenimen
föreslås pedagogisk tillsyn ske endast om särskilda skäl föreligga
därtill. Om så är fallet anses departementschefen böra ha att bestämma, att
denna del av verksamheten skall vara underkastad särinspektion av inspektören
för sinnesslöundervisningen.
Vanföreanstalter. Det anses ur arbetssynpunkt icke vara rationellt, att
sjukhusbyråchefen hos medicinalstyrelsen skall ha att kontinuerligt in
-
Statsutskottets utlåtande nr 181.
5
spektem anstalterna. Uppgiften att under medicinalstyrelsen inspektera de
allmänna förhållandena å vanföreanstalterna anses böra anförtros inspektören
för sinnesslövården, vilken emellertid därvid av psykologiska skäl
föreslås ha titeln inspektör för vanförevården. Beträffande de i egentlig
mening medicinskt-ortopediska förhållandena föreslås medicinalstyrelsen
ha att förordna om vederbörlig inspektion. I övrigt föreslås beträffande
dessa anstalter ingen annan ändring än att Eugeniahemmet i fråga om tillsyn
behandlas på samma sätt som övriga vanföreanstalter.
Anstalter för psykopatiska och nervösa barn. För den effektiva kontroll,
som med hänsyn till klientelets ömtåliga beskaffenhet bör åvägabringas,
måste fullständig inspektion av anstalterna kunna ske. övervägande skäl
anses tala för att medicinalstyrelsen blir huvudtillsynsmyndighet likaväl
som styrelsen har överinseendet över psykopatvården i allmänhet och över
den psykiska barna- och ungdomsvården. Närmast under medicinalstyrelsen
anses inspektören för sinnesslövården alltjämt böra ha inspektionen
om hand.
Den pedagogiska verksamheten föreslås liksom för närvarande vara föremål
för särskild inspektion. Tillsynen anses böra anförtros skolöverstyrelsen
genom den allmänna folkskolinspektionen.
De över tillsynskominitténs ifrågavarande förslag avgivna yttrandena
redovisas i propositionen å s. 17—19.
Lokal tillsyn. Tillsynskommittén förordar en intensifiering av den lokala
tillsynen och föreslår bl. a. inrättande av särskilda tillsynsnämnder. Kommitténs
förslag härutinnan finnas intagna i propositionen å s. 13 och 14.
Yttranden över ifrågavarande förslag redovisas i propositionen å s.
19—21.
Den centrala inspektionens personalbehov. Kommittén föreslår eu förstärkning
av bl. a. sinnesslöinspektionen, närmast för att möjliggöra eu
systematisk genomgång av samtliga på anstalt intagna sinnesslöa för att
konstatera, att ingen utan skäl intagits i eller kvarhålles på anstalt, samt
för att möjliggöra ett bättre utnyttjande av tillgängliga vårdresurser och
en mera ändamålsenlig differentiering av klientelet. Tillsynskominitténs
förslag i denna del redovisas i propositionen å s. 14—17.
över ifrågavarande förslag avgivna yttranden redovisas i propositionen
å s. 21 och 22.
Departementschefen anser sig, i avbidan på ett ställningstagande till av
1951 års sinnesslövårdsutredning nyligen framlagt förslag till lag om
undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna, i huvudsak kunna tillstyrka
tillsynskominitténs förslag såväl i fråga om sinnesslöanstalterna
som de övriga anstalter, som omfattas av förslaget, nämligen epileptikeroch
vanföreanstalter samt anstalterna för psykopatiska och nervösa barn.
1 fortsättningen anför departementschefen följande.
ti
Statsutskottets utlåtande nr 181.
Det är nämligen synnerligen angeläget att utan dröjsmål vidtaga åtgärder
för att undanröja de olägenheter, som de nuvarande oklara gränserna
mellan skilda tillsynsmyndigheters kompetensområden innebära. En
ansvarskoncentration är nödvändig för att en effektiv tillsyn skall kunna
uppnås i fråga om allt det som bör känneteckna en god anstaltsvård utan
att därför entydigt kunna hänföras till exempelvis pedagogik, psykiatri
eller någon annan inspektionsspecialitet. En sådan koncentration torde i
huvudsak kunna åstadkommas genom att, såsom tillsynskommittén föreslagit,
varje anstalt får en /muudtillsynsmyndighet, som har tillsyn över —
och därmed ansvaret för — anstalten i dess helhet och vården i allmänhet
där vid sidan av eventuell specialtillsyn genom annan myndighet. Det synes
böra ankomma på Kungl. Maj :t att — lämpligen i form av en särskild tillsy
nskungörelse — på grundval av kommitténs förslag utfärda de närmare
föreskrifter, som i anledning härav kunna erfordras. Jag vill emellertid i
detta sammanhang beträffande en av de anstaltskategorier, som omfattas
av kommitténs förslag, nämligen vanföreanstalterna, framhålla, att medicinalstyrelsen
visserligen bör vara huvudtillsynsmyndighet för dessa anstalter
men att tillsynen icke såsom kommittén föreslagit bör utövas av inspektören
för sinnesslövården, även om han då föreslås erhålla benämningen
inspektör för vanförevården. Då jag bl. a. med hänsyn till pågående
översyn av vanföreanstalternas organisation icke f. n. är beredd förorda,
att en särskild inspektör anställes för dessa anstalter, torde nämnda
tillsyn alltjämt få tills vidare utövas närmast genom chefen för styrelsens
sjukhusbyrå.
I fråga om den lokala tillsynen delar departementschefen kommitténs uppfattning,
att behov föreligger av en viss utbyggnad av densamma. Förslaget
om inrättande av särskilda tillsynsnämnder för grupper av anstalter har
emellertid av de flesta remissmyndigheterna ansetts innebära en onödigt omständlig
organisationsform. Härtill kommer, att 1951 års sinnesslövårdsutredning
i sitt förenämnda betänkande förordat, att särskilda anstaltsnämnder
skola inrättas för handläggning av vissa inskrivnings- och utskrivningsfrågor.
Dessa nämnder skulle även ha viss lokal tillsyn, närmast omfattande
den sociala omvårdnaden i allmänhet på anstalterna. Att denna tillsyn bäst
utövas genom lokala organ, torde vara otvivelaktigt. Då det emellertid icke
synes kunna komma i fråga att vid sidan av dessa anstaltsnämnder inrätta
särskilda tillsynsnämnder, är departementschefen i avbidan på ställningstagande
till 1951 års utrednings betänkande icke f. n. beredd att tillstyrka
tillsynskommitténs förslag i fråga om den lokala tillsynen.
Beträffande den centrala inspektionens personalbehov delar departementschefen
däremot till fullo kommitténs uppfattning om angelägenheten
av en förstärkning inom såväl medicinalstyrelsen som skolöverstyrelsen. Det
anses alldeles uppenbart, att de båda nuvarande inspektörernas arbetsbörda
är alltför betungande och icke tillåter eu inspektionsverksamhet av den omfattning,
som måste anses önskvärd. Kommittén har framhållit, att det
under rådande förhållanden icke sällan kan dröja tre år mellan två inspektionsbesök.
En förstärkning av sinnesslövårdsinspektionen anses därför
vara ofrånkomlig.
Statsutskottets utlåtande nr 181.
I enlighet med vad chefen för ecklesiastikdepartementet förordat har i
proposition den 7 mars 1952 angående omorganisation av skolöverstyrelsen
m. m. förslag framlagts om inrättande av en heltidstjänst såsom inspektör
för sinnesslöundervisningen i stället för den nuvarande halvtidstjänsten.
I fråga om den av medicinalstyrelsen bedrivna inspektionen anses det
vara särskilt angeläget, att de vårdbehövandes psykiska status, vilken i
huvudsak är avgörande för frågan om intagande och kvarhållande på
anstalt, står under fortlöpande, ej alltför sällan återkommande inspektion.
Departementschefen förordar därför, att ytterligare en heltidsanställd psykiatriskt
skolad läkare anställes såsom biträdande inspektör. Denne anses
—- såsom kommittén föreslagit — framförallt systematiskt böra undersöka
alla på sinnesslöanstalt intagna för att konstatera, att ingen utan skäl intagits
i eller kvarhålles på sådan anstalt. Att garantier härför skapas anses
vara en angelägenhet av största vikt såväl för anstalterna som för de intagna.
Den för en sådan genomgång, vilken kan beräknas taga en tid av omkring
tre år, erforderliga personalen föreslås erhålla extra anställning.
Läkaren anses böra placeras i Cg 31 samt i förekommande fall tilldelas
ersättning för den avlöningsförstärkning såsom sinnessjukhusläkare, om
vilken han kan komma att gå miste under uppehållande av befattningen i
medicinalstyrelsen. Som biträde åt läkaren anses böra anställas en kurator
med utbildning i testning. Härutöver erfordras ytterligare en kurator för ett
bättre utnyttjande av tillgängliga vårdresurser och en mera ändamålsenlig
differentiering av klientelet på anstalterna. Båda kuratorerna, av vilka den
sistnämnde enligt medgivande av Kungl. Maj :t redan anställts fr. o. m. den
1 oktober 1951, föreslås placerade i Cg 17. Slutligen erfordras ett kanslibiträde
i Cg 11 för skriv- och registreringsgöromål. Denna befattning anses
lämpligen liksom den nuvarande kontorsbiträdestjänsten, böra vara gemensam
såväl för inspektören för sinnesslövården och förenämnda nya befattningshavare
som för överinspektören för sinnessjukvården. Kostnaderna
för den sålunda föreslagna personalförstärkningen i medicinalstyrelsen beräknas,
med ett rörligt tillägg av 32—33 %, till sammanlagt 49 476 eller i
runt tal 50 000 kronor. Härav belöpa å anslagsposten till avlöningar till
övrig icke-ordinarie personal 39 000 kronor och å anslagsposten till rörligt
tillägg 11 000 kronor.
Utskottet.
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen framställda förslag.
Av den i propositionen nr 133 lämnade redogörelsen framgår, att frågan
om såväl den centrala som den lokala tillsynen över ifrågavarande anstalter
nu föreslås erhålla en allenast provisorisk lösning, avsedd alt omprövas i
samband med ställningstagandet till 1951 års sinnesslövårdsutrcdnings förslag
till lag om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna. Ehuru
utskollet funnit det tveksamt, om tillräckliga skäl föreligga att vidtaga
8
Statsutskottets utlåtande nr 181.
ändring i gällande ordning för en tid av endast ett eller ett par år, har utskottet
likväl icke velat motsätta sig Kungl. Maj :ts förslag. Härvid vill utskottet
understryka vikten av att vid den förestående omprövningen beaktas
vad departementschefen anfört därom, att en ansvarskoncentration
är nödvändig för att en effektiv tillsyn skall kunna uppnås.
Kungl. Maj:ts anslagsberäkningar ha icke givit utskottet anledning till
erinran.
Under åberopande härav hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i personalförteckningen
för medicinalstyrelsen, vilka angivits av
departementschefen i statsrådsprotokollet över inrikesärenden
för den 4 januari 1952;
b) godkänna följande avlöningsstat för medicinalstyrelsen,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1952/53:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 679 000
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Maj :t, förslagsvis .............................. 210 000
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ... 774 000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis ........................... 444 000
Summa förslagsanslag kronor 2 107 000;
c) till Medicinalstyrelsen: Avlöningar för budgetåret
1952/53 under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
2 107 000 kronor.
2:o) Bidrag till anstalter för obildbara sinnesslöa. Kungl. Maj :t bär i
propositionen nr 133, s. 26—36, föreslagit riksdagen att dels medgiva, att
statsbidraget till driftkostnader vid anstalter för obildbara sinnesslöa må
utgå enligt av departementschefen i propositionen angivna grunder, dels ock
till Bidrag till anstalter för obildbara sinnesslöa för budgetåret 1952/53
under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 3 200 000 kronor.
1951 års sinnesslövårdsutredning har enligt meddelade direktiv i uppdrag
bl. a. att göra en översyn av de av 1946 års sinnesslövårdsutredning
framlagda förslagen till ändrade grunder för statsbidrag till anstalter
för sinnesslöa. 1951 års utredning har emellertid — i överensstämmelse
med direktiven — i första hand måst inrikta sitt arbete på det lagförslag,
som nyligen framlagts, och har bl. a. av detta skäl icke kunnat upptaga statsbidragsfrågorna
i allmänhet till närmare behandling. Det förslag, som nu
framlagts, avser sålunda endast att söka åstadkomma provisoriska förbättringar
av de beträffande anstalterna för obildbara sinnesslöa f. n. gällande
statsbidragsgrunderna.
Statsutskottets utlåtande nr 181.
9
Såväl i samband med fastställandet vid 1942 års riksdag av nämnda
bidragsgrunder som tidigare har det framhållits såsom önskvärt, att statsbidraget
till ifrågavarande anstalter kunde hållas vid en tredjedel av anstalternas
driftkostnader. Därest kraftigare förskjutningar i prisnivån och
därmed i relationen mellan statsbidrag och driftkostnader inträffade, borde
frågan om ändring av statsbidragets storlek upptagas till övervägande.
Statsbidragen till anstalterna för obildbara sinnesslöa ha bibehållits oförändrade
sedan år 1942. De kraftiga stegringar av priser och löner, som
särskilt under de senaste åren inträffat, ha medfört, att relationen mellan
nämnda bidrag och den sammanlagda vårdkostnaden kommit att bliva synnerligen
oförmånlig för anstalterna men även och framför allt för de intagna.
Statsbidragen täcka sålunda icke längre den beräknade delen av driftkostnaderna
utan torde numera motsvara endast cirka en sjättedel av
dessa. Enär de enskilda anstalterna till följd härav uppvisat underskott,
i vissa fall uppgående till avsevärda belopp, ha svårigheter yppat sig att
förmå innehavarna att fortsätta anstaltsdriften. Med anledning härav har
medicinalstyrelsen med giltighet från och med kalenderåret 1951 vidtagit
avsevärda höjningar av vårdavgifterna vid dessa anstalter. De kraftiga höjningar,
i ett fall med icke mindre än 125 % av förut utgående avgifter, som
sålunda visat sig nödvändiga, ha medfört synnerligen kännbara påfrestningar
för sådana intagna eller anhöriga till dem, som ha att själva erlägga
vårdavgifterna. Att genom sådana åtgärder skapa ekonomiska förutsättningar
för dessa anstalters fortsatta drift synes därför i längden icke
tillfredsställande.
Med hänsyn till nu nämnda förhållanden anser sig departementschefen
därför i likhet med utredningen böra förorda en omedelbar höjning av statsbidragen
till dessa anstalter. Medicinalstyrelsen har visserligen framhållit,
att de alltjämt fortgående löne- och prisstegringarna i de flesta fall icke torde
komma att kunna täckas enbart av den av utredningen föreslagna höjningen
av statsbidragsbeloppen, varför en ytterligare ökning av vårdavgifterna enligt
styrelsen icke syntes kunna undvikas. Departementschefen förordar emellertid
att statsbidraget tills vidare bestämmes till högst 400 kronor per vårdad och
halvår. Det förutsättes därvid, att en omprövning av nu utgående vårdavgifter
kommer till stånd. Då statsbidragen utbetalas halvårsvis i efterskott, anses
de föreslagna ändringarna böra tillämpas från och med den 1 januari 1952.
Då å vårdhem f. n. finnas intagna omkring 4 500 personer, skulle kostnadsökningen
för statsverket komma att uppgå till i runt tal (350 x 4 500)
1 500 000 kronor. I enlighet härmed och då nettoutgifterna å anslaget budgetåret
1950/51 uppgingo till 1 700 344 kronor, skulle sålunda för budgetåret
1952/53 erfordras ett anslag för ändamålet om i runt tal (1 700 344 +
1 500 000) 3 200 000 kronor. Förslaget innebär en höjning av f. n. anvisat
anslag, 1 800 000 kronor, med 1 400 000 kronor.
2—905 52 Bihatif/ till riksdagens protokoll 1952. 6 samt. Nr 181.
10
Statsutskottets utlåtande nr 181.
Utskottet. Såsom framgår av vad departementschefen anfört få de f. n.
utgående statsbidragen till driftkostnader vid anstalter för obildbara sinnesslöa
anses uppenbart otillräckliga. Utskottet understryker departementschefens
uttalande, att det i längden icke kan anses tillfredsställande att genom
en fortgående höjning av vårdavgifterna från enskilda och kommuner
skapa ekonomiska förutsättningar för anstalternas drift. Med hänsyn till
det anförda tillstyrker utskottet departementschefens förslag såsom ett
provisorium men förutsätter härvid, att statsbidragsfrågan upptages till
förnyad behandling så snart underlag härför föreligger samt att vid omprövningen
eftersträvas att bestämma statsbidraget till belopp, motsvarande
ungefär en tredjedel av driftkostnaderna.
Då anslagsberäkningarna icke givit anledning till erinran, hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) medgiva, att statsbidraget till driftkostnader vid anstalter
för obildbara sinnesslöa må utgå enligt av departementschefen
i statsrådsprotokollet över inrikesärenden för den 14 mars 1952
angivna grunder och sålunda bestämmas till högst 400 kronor
för envar av det antal obildbara sinnesslöa, som i medeltal
för dag under respektive halvår vårdats å anstalten;
b) till Bidrag till anstalter för obildbara sinnesslöa för budgetåret
1952/53 under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 3 200 000 kronor.
3:o) Lån till föreningen Margarethaheinmet för vård av fallandesjuka
sinnesslöa barn för sanering av hemmets ekonomi. Kungl. Maj:t har (s.
36—39) föreslagit riksdagen att till Lån till föreningen Margarethahemmet
för vård av fallandesjuka sinnesslöa barn för sanering av hemmets ekonomi
för budgetåret 1952/53 under fonden för låneunderstöd anvisa ett investeringsanslag
av 90 000 kronor.
Föreningen Margarethahemmet för vård av fallandesjuka sinnesslöa barn
har hemställt om ett engångsanslag å 154 572 kronor 30 öre till täckande av
den förlust, som uppkommit å föreningens verksamhet under de senaste tre
åren.
Föreningen, som har till ändamål att bereda bostad, vård och underhåll
åt fallandesjuka sinnesslöa barn, stiftades år 1890 och lämnar sedan 1915
vid sin då uppförda anstalt vid Knivsta vård och undervisning åt mellan
100 och 110 fallandesjuka sinnesslöa barn årligen. Margarethahemmets drift
har, trots en från och med den 1 januari 1951 medgiven väsentlig höjning
av vårdavgifterna, de tre senaste åren (1949—1951) uppvisat betydande
underskott. Dessa uppgå sålunda för nämnda år till icke mindre än sammanlagt
154 572 kronor, varav ett belopp om 89 298 kronor hänför sig till
år 1951. De uppkomna underskotten synas väsentligen ha föranletts av de
till följd av pris- och löneökningar starkt stegrade kostnaderna för verksam
-
Statsutskottets utlåtande nr 181.
11
heten. För att erhålla medel att möta dessa kostnadsstegringar har föreningen
tvingats till försäljning av vissa värdehandlingar i sådan utsträckning, att
dess inkomster avsevärt minskats. Med hänsyn till nu nämnda förhållanden
och då Margarethahemmet fyller ett oundgängligt behov av vårdplatser för
fallandesjuka sinnesslöa, anser departementschefen det vara angeläget, att
åtgärder vidtagas för att säkra ett fortsatt uppehållande av driften vid hemmet.
Det förordas därför, att staten lämnar anstalten ett visst ekonomiskt
stöd. Detta, som emellertid i enlighet med vad statskontoret förordat anses
böra begränsas till högst samma belopp som förlusten under år 1951 eller i
runt tal 90 000 kronor, föreslås utgå i form av ett ränte- och amorteringsfritt
lån om sistnämnda belopp.
Såsom villkor för lånets erhållande anses böra föreskrivas, att föreningen
i egenskap av ägare till Margarethahemmet ställer godtagbar säkerhet för
lånet. Vid lånet anses vidare böra knytas det villkoret, att detsamma skall
återbetalas, därest verksamheten nedlägges eller icke upprätthålles på tillfredsställande
sätt. Slutligen anses böra föreskrivas, att en ledamot i föreningens
styrelse skall utses av Kungl. Maj :t eller enligt Kungl. Maj :ts bestämmande
av medicinalstyrelsen.
Anslag för ändamålet anses böra upptagas under rubriken Lån till föreningen
Margarethahemmet för vård av fallandesjuka sinnesslöa barn för
sanering av hemmets ekonomi samt såsom investeringsanslag anvisas under
fonden för låneunderstöd.
Utskottet. Enligt vad utskottet under hand inhämtat intager Margarethahemmet
i viss mån en särställning bland de enskilda sinnesslövårdsanstalterna
genom den kvalificerade vård, som där meddelas fallandesjuka sinnesslöa.
Med hänsyn härtill och då de uppkomna driftunderskotten väsentligen
synas ha föranletts av att statsbidragen till följd av kostnadsstegringarna
icke kommit att motsvara skälig andel av kostnaderna, synas vissa skäl
tala för att det ekonomiska stödet borde lämnas i form av bidrag i stället
för såsom departementschefen föreslagit i form av lån. Likväl vill utskottet
ej motsätta sig Kungl. Maj :ts förslag. Utskottet vill emellertid framhålla
angelägenheten av att frågan om storleken av det statsbidrag, som för
framtiden bör utgå till Margarethahemmet, tages under förnyat övervägande,
vilket lämpligen synes kunna ske i samband med prövningen av
1951 års sinnesslövårdsutrednings kommande förslag till statsbidragsbestämmelser
rörande sinnesslöanstalterna.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ls förslag
a) i skrivelse till Kungl. Maj:t giva tillkänna vad utskottet
anfört rörande sättet för meddelande av ekonomiskt stöd åt
föreningen Margarethahemmet för vård av fallandesjuka sinnesslöa
barn;
12
Statsutskottets utlåtande nr 181.
b) till Lån till föreningen Margarethaliemmet för vård av
fallandesjuka sinnesslöa barn för sanering av hemmets ekonomi
för budgetåret 1952/53 under fonden för låneunderstöd
anvisa ett investeringsanslag av 90 000 kronor.
Stockholm den 20 maj 1952.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Iwar
Anderson, Näsgård, Ohlon, fröken Andersson, herrar Leander, Gillström,
Eric Ericson, Pålsson, Näsström, Sundelin, Bergh, fru Lindström och herr
Edvin Thun; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Malmborg i
Skövde, Mårtensson i Uddevalla, Lindholm, Rubbestad, Staxäng, Bergstrand,
Åkerström, Johansson i Mysinge, Hoppe, Petterson i Degerfors,
fröken Elmén, herrar Persson i Växjö, Gustafsson i Stockholm och Gustafsson
i Skellefteå.
Stockholm 1952. K. L. Beckmans Boktryckeri.