Nr 154—156.

Statsutskottets utlåtande nr 154.

1

Nr 154.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anslag för budgetåret 1952/53 till avlöningar till
befattningshavare å lots- och fyrstaten m. m. jämte i
ämnet väckta motioner.

(1 :a avd.)

Sedan Kungl. Maj :t i propositionen nr 1 under tionde huvudtiteln (punkt
58) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till
Lotsverket: Avlöningar till befattningshavare å lots- och fyrstaten för budgetåret
1952/53 beräkna ett förslagsanslag av 12 200 000 kronor, har Kungl.
Maj:t i propositionen nr 134, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för den 14 mars 1952, föreslagit riksdagen
att dels godkänna av departementschefen förordade ändringar i personalförteckningen
för lots- och fyrstaten, dels godkänna av departementschefen
förordad avlöningsstat för lots- och fyrstaten, att tillämpas tills
vidare från och med budgetåret 1952/53, dels ock till Lotsverket: Avlöningar
till befattningshavare å lots- och fyrstaten för budgetåret 1952/53
anvisa ett förslagsanslag av 14 097 100 kronor.

Vidare har i två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herrar Ohlon och Svärd (I: 436) och den andra inom andra kammaren
av herrar Hagberg i Malmö och Gustafson i Göteborg (II: 565), hemställts,
att riksdagen i anledning av föreliggande Kungl. Maj :ts proposition
nr 134 i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa, dels att frågan om lotsavgifternas
samt fyr- och båkavgifternas storlek icke måtte avgöras, förrän
sådan utredning förebragts, som erfordras för ett riktigt bedömande av de
ifrågasatta åtgärdernas skälighet och lämplighet, dels ock att frågan om en
eventuell höjning av sagda avgifter icke måtte avgöras, förrän tillfälle beretts
riksdagen att därom uttala sin mening.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande, hänvisas
till motionen 1:436.

Förevarande anslag är för innevarande budgetår uppfört med 9 095 000
kronor.

Inledning.

Lotspersonalen åtnjuter vid sidan av den fasta lönen särskild ersättning
för utfört lotsningsarbete och för vissa andra göromål. Ersättningen för
lotsning utgår enligt nuvarande avlöningssystem i form av en lotsarna

1—82752 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 6 samt. Nr 154 — 156.

2

Statsutskottets utlåtande nr 154.

tillkommande andel i de avgifter sjöfarten har att erlägga för anlitande
av lots. Lotstaxesystemet fyller sålunda den dubbla uppgiften att vara ett
instrument för att reglera lotspersonalens inkomstnivå och att ligga till
grund för sjöfartsavgifternas beräkning. Sammankopplingen av lotslöner
och sjöf artsavgifter har bl. a. fått till följd att lotsarnas inkomster variera
avsevärt från plats till plats; de påverkas härjämte av säsong- och konjunkturväxlingar.
Vidare har sammankopplingen lagt hinder i vägen för en i
och för sig önskvärd förenkling av lotstaxesystemets konstruktion.

Nytt avlöningssystem för lots personalen m. m.

1948 års lotskommitté, som haft i uppdrag att utreda dessa frågor, har nu
avgivit sitt betänkande. Kommitténs förslag går i princip ut på att det
nuvarande sambandet mellan lotslöner och lotsavgifter upplöses. I syfte att
ernå en utjämning av lotspersonalens inkomstnivå föreslår kommittén att
den fasta avlöningen ökas; på grund av lotsningsarbetets särpräglade karaktär
bör emellertid även i fortsättningen utgå en med lotsningsuppgifternas
omfattning varierande särskild ersättning enligt en för detta ändamål
upprättad taxa. De avgifter, sjöfarten har att erlägga för lotsning, skola
beräknas efter en enhetstaxa.

Förslaget synes departementschefen i stort sett väl ägnat att läggas till
grund för en omläggning av hittills tillämpat avlöningssystem för lotspersonalen.
De olägenheter, som förorsakats av detta system, synas i allt väsentligt
bli undanröjda, om förslaget genomföres. Departementschefen biträder
sålunda i likhet med remissinstanserna de av kommittén angivna
huvudprinciperna.

Höjningen av lotspersonalens fasta lön bör ske genom att berörda personalgrupper
erhålla högre lönegrad splacering. Härvid böra i främsta
rummet beaktas kompetenskrav, arbetsuppgifternas art och det med tjänsten
förenade ansvaret. Vid avvägningen av lönegradsplaceringen bör vidare
hänsyn tagas till lönesättningen för andra grupper av statstjänstemän
i samband med den allmänna tjänsteförteckningsrevisionen. Med dessa
utgångspunkter finner departementschefen sig kunna tillstyrka en något
högre placering än den av kommittén föreslagna och ansluter sig till lotsstyrelsens
förslag i ämnet. Departementschefen förordar sålunda att samtliga
ordinarie lotsar — nu placerade i Ca 11 och 12 — uppflyttas till Ca 16.
För lotsplatsbefälets del böra nuvarande tjänstebeteckningar, överlots och
lotsförman, bibehållas. Vidare synes lönedifferentieringen mellan dessa
tjänstemän böra kvarstå. Tjänsterna som överlots böra placeras i Ca 20 eller
Ca 19 och tjänsterna som lotsförman i Ca 18 eller Ca 17. Departementschefen
godtager kommitténs förslag beträffande tjänsternas placering vid de
olika lotsplatserna. Antalet över lotsar i Ca 20 skulle härmed uppgå till 16
och antalet sådana befattningshavare i Ca 19 till 18. Lotsförmanstjänsterna
i Ca 18 skulle uppgå till 25 och motsvarande tjänster i Ca 17 till 23. De extra
ordinarie lotsarna, som nu äro placerade i Ce 10 eller Ce 11, böra i fortsätt -

Statsutskottets utlåtande nr 154.

3

ningen benämnas reservlotsar och vara placerade i Ce 14. Departementschefen
tillstyrker slutligen även förslaget om att särskilda extra ordinarie lotstjänster
må kunna inrättas, vilkas innehavare -—- bortsett från anställningsformen
-— skola vara till fullo likställda med de ordinarie lotsarna. Tjänsterna
böra placeras i Ce 16.

Vid sidan av avlöningen bör enligt kommitténs förslag särskild lotsningsersättning
tillerkännas lotspersonalen. Denna ersättning bör
utgå av statsmedel efter en särskild taxa. Taxan bör enligt kommittén
utformas så att lotsningsersättningen i förening med den fasta lönen ger
personalen en skälig inkomst samtidigt som en rättvis värdering sker av
lotsningsprestationen. Löneregleringen -— höjd lönegradsplacering och lotsningsersättning
enligt av kommittén utarbetad taxa — innebär för lotsarna
vid de lotsplatser, där personalen för närvarande är sämst ställd, genomgående
en icke obetydlig förbättring av inkomstläget, medan vid sådana
lotsplatser, där inkomstförhållandena äro mera gynnsamma, förbättringarna
i allmänhet äro mindre eller — i några fall — helt utebli.

Taxan är så konstruerad att den lotsade våglängden och fartygets nettodräktighet
äro avgörande för ersättningens storlek. Vid avvägning av de
grundbelopp, varpå taxan baserats, har kommittén utgått från 1951 års
löneläge. Kommittén framhåller att lotsningsersättningen för man räknat
skulle minska, därest lotspersonalen utökas i anledning av en fritidsreglering.
Med hänsyn till dessa omständigheter föreslår departementschefen,
att taxan räknas om, varvid grundbeloppen böra höjas med 20 procent i
förhållande till kommitténs förslag. I övrigt har departementschefen intet
att erinra beträffande taxans tekniska utformning.

Vad kommittén föreslagit beträffande lolsningsersättningens storlek i
speciella fall, t. ex. då lotsavgift skall erläggas utan att lots anlitas eller
då fartyg ingår till svensk hamn för reparation m. in. eller vid bogsering
(se propositionen s. 12 och 13), föranleder icke heller någon erinran från
departementschefens sida. Den intjänade lotsningsersättningen bör i form
av lotslott fördelas bland personalen. Därvid bör, som kommittén föreslagit,
någon inskränkning icke ifrågakomma för de befattningshavare, som
vikariera å eller bestrida göromål förenade med lotstjänst. Vad kommittén
i övrigt förordat beträffande ersättningens beräkning och personalens rätt
till lotslott och lotslottsersättning biträdes av departementschefen. Närmare
bestämmelser i ämnet förutsättas skola sammanföras till en särskild författning,
utformad i huvudsaklig överensstämmelse med kommitténs förslag.
Det synes böra ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda ifrågavarande
föreskrifter. Om denna anordning vidtages, bör i 36 § Saar, vilken innehåller
vissa detaljbestämmelser beträffande lotslott m. in., intagas endast
en huvudbestämmelse om att lotspersonalen vid sidan av den fasta lönen
äger uppbära lotslott och lotslottsersättning enligt de närmare bestämmelser
Kungl. Maj:t meddelar.

Extra ordinarie lotsar böra enligt departementschefens mening likställas

4 Statsutskottets utlåtande nr 154.

med de ordinarie lotsarna i fråga om löneavdrag. Detta kräver ändring av
27 § Saar.

Till frågan om lotspersonalens pensions för hål land en anser departementschefen
sig för närvarande icke beredd att taga ställning.

Vad beträffar från sjöfarten utgående ersättningar och förmåner
för biträde av kronolots föreslår kommittén att de s. k. väntpenningarna
ersättas av en väntersättning, som skall utgå av statsmedel och
fördelas bland personalen på samma sätt som lotsningsersättningen. Med
hänsyn till att väntersättningen kan sägas utgöra ett led i lotsningsarbetet
finner departementschefen ett dylikt förfarande riktigt och förordar att
förslaget genomföres. Väntersättningen föreslås skola fastställas till tre
kronor för timme. — Förtöjningsersättningen synes departementschefen
alltjämt böra utgå direkt till lotspersonalen. I likhet med lotsstyrelsen och
lotsförbundet finner departementschefen med hänsyn till det ökade antalet
större fartygsenheter rimligt att ersättningens maximibelopp höjes. För
att undvika alltför stor ojämnhet lotsplatserna emellan synes departementschefen
maximibeloppet icke böra överstiga 40 kronor. Det förutsättes framdeles
få övervägas i vad mån ändring i mätningsreglerna för nettotonnage
skall föranleda ändringar i grunderna för förtöj ningsersättningens beräkning.
— Minimiersättningen för lotsarnas resor i vissa fall föreslås skola
höjas från tre till sex kronor. -— Lotsstyrelsens förslag att de s. 1c. budpenningarna
jämväl skola tillkomma båtpersonalen anser departementschefen
sig kunna tillstyrka med hänsyn till att de uppdrag, varom här är
fråga, vanligtvis utföras med användande av de vid lotsplatserna stationerade
tjänstebåtarna. Vid genomförande av detta förslag erfordras ett tilllägg
till 25 § tilläggsbestämmelserna till Saar. Att meddela närmare bestämmelser
angående såväl fördelningen av budpenningarna som övriga
här avsedda ersättningar och förmåner förutsättes få ankomma på lotsstyrelsen
efter bemyndigande av Kungl. Maj :t. Kommitténs uppfattning i
hamnlotsfrågan och beträffande hemvägsersättning vid öresundslotsning
(se propositionen s. 20) delas av departementschefen.

Utbildningsarvoden till lotselever m. m.

Lotsaspirant föreslås i fortsättningen skola benämnas lotselev. Lotselev
med full styrsedel bör erhålla benämningen examinerad lots. Det nuvarande
systemet, enligt vilket lotselev i denna sin egenskap icke erhåller någon avlöning,
är icke tillfredsställande och bidrager till att försvåra rekryteringen
till lotsyrket. Departementschefen föreslår därför, att sådan befattningshavare
från och med nästa budgetår tillerkännes utbildningsarvode i
den mån han icke under utbildningstiden kan erhålla annan avlönad anställning,
t. ex. som båtman. Arvodet föreslås skola bestämmas till i ett
för allt 420 kronor för månad. Då utbildningstiden varierar avsevärt lotsplatserna
emellan, bör tiden för åtnjutande av arvode fastställas av lotsstyrelsen
för var och en av lotsplatserna. Vad kommittén föreslagit heträf -

Statsutskottets utlåtande nr 154.

o

fande examinerad lots’ lönegradsplacering såsom extra reservlots i Cg 11
och Cg 13 bör i anslutning till vad departementschefen tidigare anfört om
lönegradsplacering för reservlotsar jämkas sålunda att i stället lönegraderna
12 och 14 tillämpas.

Rörande samtliga i det föregående berörda frågor ha överläggningar ägt
rum med vederbörande personalorganisationer, som därvid förklarat sig
godtaga förslag av den innebörd departementschefen nu förordat.

Arbetstidsför hållanden.

I lotskonnnitténs uppgifter ingick också att undersöka ar betstidsförhållandena
för lotspersonalen. Kommittén har funnit att det med hänsyn
till arbetets skiftande karaktär och sjöfartens behov av ständig lotsuppassning
icke är möjligt att genomföra en arbetstidsreglering för lotspersonalen
utan högst avsevärda praktiska olägenheter. Däremot anser kommittén att
i varje fall en fritidsreglering hör komma till stånd. Förslaget innebär
att personalen som kompensation för sön- och helgdagstjänstgöring tillförsäkras
fyra fridygn per månad. Departementschefen ansluter sig i princip
till förslaget om en fritidsreglering. Antalet fridygn bör emellertid enligt
departementschefens åsikt ökas till fem per månad. Bestämmelser om
inskränkningar i rätten till fridygn liksom övriga vid förslagets genomförande
erforderliga föreskrifter förutsättas få ankomma på lotsstyrelsen att
meddela. Reformen torde få genomföras successivt allteftersom personaltillgången
det medgiver.

Även för båt- och tjänstefartygspersonalen är arbetstiden för närvarande
oreglerad. Lotsstyrelsen har undersökt möjligheterna att genomföra en
arbetstidsreglering för dessa personalgrupper men har ansett att en sådan
reglering icke är tänkbar bl. a. med hänsyn till de starka variationerna i
arbetsuppgifternas art och omfattning. Styrelsen föreslår emellertid att
kompensation beredes personalen — båtmän, båtstyrare, motorskötare
samt personal å tjänstefartyg — dels genom särskilda arvodestillägg å
lönen, dels genom en fritidsreglering. Vidare bör personalens arbetsbörda
lättas genom utökning av antalet befattningshavare. Arbetstidsfrågan för
berörda personalkategorier innefattar enligt vad lotsstyrelsens undersökningar
ge vid handen synnerligen svårbemästrade problem. Det synes
departementschefen lämpligt att frågan blir föremål för ytterligare utredning.
Därest denna utredning icke hinner slutföras före den 1 juli 1952,
böra emellertid de av lotsstyrelsen föreslagna åtgärderna genomföras
fr. o. m. nämnda dag. Överläggningar rörande arbetstidsfrågorna ha hållits
med vederbörande personalorganisationer, vilka därvid förklarat sig godtaga
de anordningar departementschefen nu förordat.

Sjöfartens bidrag till det statliga lots- och fyrväsendet.

Sjöfartens bidrag till det statliga lots- och fyrväsendet utgöres huvudsakligen
av lotspenningar, tillfällig lotsavgift samt fyr- och båkavgift.

6

Statsutskottets utlåtande nr 154.

Enligt de för lotskommittén givna direktiven skulle kommittén dels söka
åstadkomma eu förenkling i lotsavgiftssystemct, dels göra en översyn av
grunderna för fördelningen mellan staten och sjöfarten av kostnaderna för
lots- och fyrväsendet. Som skäl för en dylik översyn angavs i direktiven att
kostnaderna för lots- och fyrväsendet stigit högst avsevärt efter det att gällande
grunder för lotspenningarna och fyr- och båkavgifterna fastställdes
och att härigenom en betydande förskjutning till statens nackdel inträffat.

Beträffande lotstaxesystemet föreslår kommittén, att de nuvarande fem
vid lotsförordningen fogade taxorna ersättas av en enda taxa, där avgifternas
höjd liksom nu göres beroende av fartygens storlek och av den lotsade
våglängden. Kommitténs förslag om en enhetstaxa synes departementschefen
väl tillgodose det i direktiven uttalade önskemålet om en förenkling
av lotsavgiftssystemet och har vad den tekniska utformningen angår
ej mött någon erinran från remissinstanserna. Departementschefen har
icke heller något att invända mot taxeförslagets konstruktion.

I fråga om avvägningen av sjöfartsavgifternas storlek ha emellertid betydande
meningsskiljaktigheter kommit till uttryck. Kommittén konstaterar
för sin del, att sedan avgifternas storlek senast prövades, år 1937,
levnadskostnads- och konsumtionsprisindex stigit med ungefär 100 procent,
medan avgifterna kvarstått oförändrade bortsett från den tillfälliga lotsavgift,
som infördes 1951. Enligt kommitténs mening böra sjöfartsavgifterna
anpassas till nu rådande prisnivå. I överensstämmelse härmed innefattar
kommitténs taxeförslag beträffande lotsavgifter en höjning med 95
procent i förhållande till gällande taxor. Om hänsyn tages till den tillfälliga
lotsavgiften, uppgår den föreslagna höjningen till cirka 40 procent.
Fyr- och båkavgiften föreslås höjd med 100 procent.

Kommittén påvisar att sjöfartsavgifterna, som under 1930-talet genomsnittligt
täckte mer än 90 procent av kostnaderna för lots- och fyrväsendet
frånsett pensionskostnader, under de senaste åren motsvarat endast omkring
60 procent av utgifterna. Kommittén beräknar att om de föreslagna
taxehöjningarna genomföras, täckningsprocenten skall uppgå till omkring
90 procent eller, om pensionskostnaderna medräknas, cirka 80 procent.

Statskontoret, riksräkenskapsverket, statens sakrevision och lotsstyrelsen
anse de föreslagna höjningarna befogade och ha sålunda i stort sett
ingen erinran mot kommitténs förslag.

Ett stort antal remissinstanser — företrädesvis sjöfarts- och andra näringsorganisationer
— avstyrker kommitténs förslag i denna del med motivering
att enbart höjningen av den allmänna prisnivån icke utgör ett tillräckligt
skäl för de föreslagna kraftiga avgiftshöjningarna. Man framhåller
att sjöfartsavgifterna i Sverige nu äro högre än på vissa håll i utlandet
och befarar att en höjning skall försämra den svenska sjöfartens och hamnarnas
konkurrensförmåga. Man understryker också att staten ensam bör
svara för vissa kostnader och hänvisar till att tidigare verksamma kommittéer
hävdat att staten och sjöfarten vardera skulle svara för cirka 50

Statsutskottets utlåtande nr 154.

7

procent av kostnaderna för lots- och fyrväsendet. Vidare påpekas från
vissa håll att det mindre tonnaget relativt sett drabbas hårdast av avgiftshöjningar;
de mindre och medelstora fartygen böra i stället beredas lättnader
exempelvis genom höjning av lotspliktsgränsen. Fyr- och båkavgiften
anses böra avskaffas; därest detta icke låter sig göra, bör förordningen
om fyr- och båkavgift överarbetas. Enligt såväl kommittéreservantens
som de ifrågavarande remissinstansernas mening har kommittén icke
tillräckligt utrett frågan om sjöfartsavgifternas storlek. En ny utredning
anses därför böra verkställas och i avvaktan härpå inga ändringar göras i
sjöfartsavgifternas storlek.

För egen del har departementschefen till en början understrukit, att sjöfartens
avgifter till lots- och fyrväsendet -— frånsett den år 1951 införda
tillfälliga lotsavgiften — varit oförändrade sedan 1937. Redan med hänsyn
till den allmänna förskjutning i prisnivån, som inträffat sedan denna tidpunkt,
anser departementschefen en avsevärd höjning av avgifterna ofrånkomlig.
Kommitténs förslag innebär i själva verket endast att avgifterna
återställas till den under 1930-talet rådande nivån. Det lär icke med fog
kunna göras gällande, framhåller departementschefen, att sjöfarten under
nuvarande konjunkturer allmänt sett skulle ha sämre förutsättningar än
under 1930-talet att bära avgifter, som täcka huvuddelen av kostnaderna
för lots- och fyrväsendet. Departementschefen har i detta sammanhang erinrat
om att fraktindex med 1938 som basår (= 100) i februari 1952 uppgick
till 438.

I anledning av uttalandena om att staten och sjöfarten skola bära hälften
vardera av kostnaderna för lots- och fyrväsendet framhåller departementschefen,
att någon dylik princip aldrig godtagits av statsmakterna. Departementschefen
kan heller icke finna, att det nu förebragts några vägande
skäl för att sjöfartens andel i kostnaderna skulle begränsas till 50 procent.
Det föreligger sålunda enligt departementschefens mening ingen anledning
att frångå det hittillsvarande systemet, som inneburit att huvudparten av
dessa utgifter fallit på sjöfarten. Departementschefen vill vidare framhålla,
att de ytterligare löne- och kostnadsstegringar, som äro att vänta under innevarande
år, torde få till följd att täckningsprocenten, även om de föreslagna
avgiftshöjningarna genomföras, icke uppgår ens till 75 procent. Med
hänsyn till nu anförda omständigheter har en avgiftshöjning av den storleksordning
lotskommittén föreslagit synts departementschefen fullt berättigad.

Med anledning av de jämförelser som gjorts med sjöfartsavgifterna i
utlandet framhåller departementschefen, att det torde ligga i sakens natur
att kostnaderna för lots- och fyrväsendet i Sverige bli större än i åtskilliga
andra länder med hänsyn till Sveriges långa, flerstädes av skärgårdar kantade
kuster. Om sjöfartens krav på säkerhetsanstalter och andra anordningar
till sjöfartens tjänst skola tillgodoses, har sjöfarten också att räkna med
avgifter, som äro större än i vissa andra länder. Det torde ställa sig mycket

8

Statsutskottets utlåtande nr 154.

svårt att på förhand genom utredningar fastställa hur en avgiftshöjning kan
tänkas påverka de svenska hamnarnas konkurrensförmåga. Departementschefen
kan icke finna befogat att ytterligare uppskjuta den sedan länge
påkallade uppräkning av sjöfartsavgifterna, som erfordras för att erhålla
en rimlig täckning av förevarande utgifter. Detta utgör givetvis ej hinder
för att i ett förändrat konjunkturläge överväga någon lättnad i avgiftsplikten.

Vissa remissinstanser ha uttryckt farhågor för att det mindre tonnaget
skulle drabbas relativt hårdare av de föreslagna höjningarna än sjöfarten
i övrigt. Särskilda åtgärder kunna därför påkallas för att undvika en försämring
av de ekonomiska förutsättningarna för den mindre skeppsfarten.
Departementschefen är sålunda beredd att biträda lotsstyrelsens förslag till
avgiftsminskningar för de mindre fartygen vid färd genom Falsterbokanalen.
En icke ringa lättnad för här avsedda fartygskategorier skulle kunna
vinnas, om gränsen för lotsplikt i enlighet med förslag från Sveriges segelfartygsförening
flyttas från 100 till 300 ton. Vidare böra möjligheterna att
sänka fyr- och båkavgifterna för det mindre tonnaget undersökas. Dessa
frågor böra enligt departementschefens mening bli föremål för ytterligare
utredning. I samband härmed bör förordningen om fyr- och båkavgift underkastas
en allmän översyn i syfte framför allt att förenkla förordningens
tillämpning.

I avvaktan på resultatet av ifrågavarande utredning förordar departementschefen,
att de ifrågasatta höjningarna av sjöfartsavgifterna provisoriskt
genomföras från och med den 1 juli 1952. I fråga om uttagande av lotspenningar
tillstyrker departementschefen lotskommitténs förslag med den
nyss berörda jämkningen beträffande avgift vid färd genom Falsterbokanalen.
Höjningen av fyr- och båkavgiften synes böra genomföras i enlighet
med kommitténs förslag. Då sjöfartsavgifterna vid bifall till här framlagda
förslag icke komma att påverka lotspersonalens löneförhållanden, förutsättes
det i fortsättningen böra ankomma på Kungl. Maj :t att besluta om
dessa avgifter.

Anslagsberäkningar.

I fråga om biträdestjänster vid lots- och fyrstaten föreslår departementschefen
— under hänvisning till vad chefen för civildepartementet anfört i
proposition nr 14 till årets riksdag angående lönegradsplacering för viss
biträdespersonal in. m. — att kontoristtjänsterna i Ca 13 omändras till
kansliskrivartjänster i Ca 15 och kontor sbi trädest jänsterna i Ca 8 till kanslibiträdestjänster
i Ca 11. Då innehavarna av 3 kontoristtjänster i Ca 13 redan
erhållit placering som extra kansliskrivare i Cg 15 behöva medel beräknas
endast för uppflyttning av 3 kontoristtjänster. För personalförstärkning
vid Rönnskärs lotsuppassningsställe föreslås, att en tjänst som andre
motorskötare inrättas. Vidare böra medel beräknas för 2 matrostjänster
med placering i Ce 10. I fråga om båtmanstjänsterna föreslås, att ytterligare

Statsutskottets utlåtande nr 15d.

9

tio sådana tjänster inrättas med placering ill lönegraden. En lotsförmanstjänst
å övergångsstat samt tjänsterna å fyrskeppet nr 2 Hävringe föreslås
skola indragas från och med nästa budgetår.

Den 6 mars 1952 har överenskommelse träffats mellan tjänsteförteckningskommittén
och vederbörande personalorganisationer angående löneförhållandena
för fyrpersonalen, personalen å tjänstefartyg och därmed
jämställda fartyg samt båtpersonalen vid lotsplatserna. Överenskommelsen
innebär förbättrade lönegradsplaceringar samt höjda fyrskepps- och
enslighetstillägg. I anslutning till höjningen av dessa tillägg har överenskommits
att särskild ersättning för mistsignalering icke längre skall utgå.
Förslag härom har framlagts av chefen för civildepartementet i propositionen
nr 107 angående lönegradsplaceringen för vissa tjänster in. m. Härutinnan
hänvisas till nämnda proposition.

Departementschefen föreslår, att i personalförteckningen uppföres en ny
maskinisttjänst i Ca 19 samt å övergångsstat en sådan tjänst i Ca 17.

För dagarvoden åt tillfälliga biträden vid lotsverket har räknats med en
kostnadsökning av i runt tal 135 000 kronor. Vidare ha till arvodeshöjningar
för tillsyningsmän vid obevakade fyrar beräknats 4 000 kronor.

Den höjda lönegradsplaceringen för lotspersonalen har beräknats medföra
en utgiftsökning av 821 000 kronor. Kostnaderna för vikarier i anledning
av fritidsreglering för lotspersonalen torde uppgå till 600 000 kronor.
Utgifterna för utbildningsarvoden till lotselever ha uppskattats till
100 000 kronor.

Höjningen av den särskilda ersättningen för lotsning har angivits medföra
ett ökat medelsbehov för nästa budgetår av i runt tal 260 000 kronor.

Vidare ha kostnaderna för genomförande av lotsstyrelsens förslag till
åtgärder, ägnade att förbättra arbetstidsförhållandena för båt- och tjänstefartygspersonalen,
uppskattats till 940 000 kronor, däri inbegripet kostnaden
för 33 båtmanstjänster. Därest möjligen en arbetstidsreglering genomföres
för nämnda personal under nästa budgetår och detta medför utgiftsökningar
för övertidsersättningar m. in. förutsättes anslaget i erforderlig
mån få överskridas.

Utgiftsökningen i anledning av den ändrade lönegradsplacering m. in.
för fyr-, tjänstefartygs- och båtpersonal, som i propositionen 1952: 107 föreslås
av chefen för civildepartementet, har uppskattats till sammanlagt
548 000 kronor.

Övriga föreslagna kostnadsförändringar äro av automatisk natur.

I personalförteckningen för lots- och fyrstaten föreslås följande
ändringar skola vidtagas:

6 kontorister i Ca 13 och 6 kontorsbiträden i Ca 8 utbytas mot 6 kansliskrivare
i Ca 15 respektive 6 kanslibiträden i Ca 11. 15 överlotsar i Ca 16
och 1 lotsförman i Ca 15 utbytas mot 16 överlotsar i Ca 20. 18 överlotsar
i Ca 19 upptagas i stället för motsvarande antal lotsförmän i Ca 15. 3 lotsförmän
i Ca 15, 18 lotsförmän i Ca 13 och 4 lotsförmän i Ca 12 utbytas

10

Statsutskottets utlåtande nr 154.

mot 25 lotsförmän i Ca 18. 23 lotsförmän i Ca 12 uppföras i Ca 17. 290
lotsar i Ca 12 samt 70 lotsar i Ca 11 utbytas mot 360 lotsar i Ca 16. 1 lotsförman
och 1 lots i Ca 12 å övergångsstat samt 1 fyrmästare i Ca 14, 1 fyrvaktare
i Ca 10 och 2 fyrvaktare i Ca 9 avföras ur förteckningen. Slutligen
bör i förteckningen uppföras 1 maskinisttjänst i Ca 19. En sådan
tjänst i Ca 17 bör uppföras å övergångsstat.

Utskottet.

Enligt nuvarande avlöningssystem åtnjuter lotspersonalen vid sidan
av den fasta lönen särskild ersättning för lotsning i form av andel i
de avgifter, som sjöfarten har att erlägga för anlitande av lots. Departementschefens
förslag, som bygger på ett av 1948 års lotskommitté avgivet
betänkande, innebär, att detta samband mellan lotslöner och lotsavgifter
skall upplösas och alt lolsningsersättning i stället skall utgå av statsmedel
enligt särskild taxa. Vidare framläggas förslag om bl. a. förbättrad lönegradsplacering
för lotspersonalen och om särskilda utbildningsarvoden till
lotselever.

Beträffande nu berörda frågor ha, enligt vad av propositionen framgår,
överläggningar ägt rum med vederbörande personalorganisationer, som därvid
förklarat sig godtaga förslag av den innebörd departementschefen förordat.
Utskottet har vid sin granskning av överenskommelserna i dessa avseenden
funnit förslagen till fyllest motiverade och tillstyrker desamma.

Departementschefens förslag går vidare ut på att en fritidsreglering genomföres
för viss personal vid lotsverket, innebärande att personalen tillerkännes
fem fridygn per månad. Då enligt vad av propositionen framgår
det av praktiska skäl icke går att utan högst avsevärda olägenheter genomföra
en arbetstidsreglering för personalen vid lotsplatserna, synes utskottet
skäl tala för bifall till förenämnda förslag, vilket alltså tillstyrkes.

Utskottet övergår härefter till frågan om sjöfartens bidrag till det statliga
lots- och fyrväsendet. Dessa bidrag utgöras huvudsakligen av lotspenningar,
tillfällig lotsavgift samt fyr- och båkavgift.

Det nuvarande lotsavgiftssystemet med fem lotstaxor föreslås skola ersättas
av ett system med en enda taxa. Detta förslag, som synes medföra
praktiska fördelar bland annat genom den förenkling av lotstaxesystemet,
som därvid vinnes, ger i och för sig icke anledning till erinran.

Ifrågavarande taxeförslag innefattar beträffande lotsavgifterna en höjning
med 95 procent i förhållande till gällande taxor. Om hänsyn tages till
den år 1951 införda tillfälliga lotsavgiften, kan höjningen uppskattas till
cirka 40 procent. Fyr- och båkavgiften föreslås uppräknad med 100 procent.
Ett stort antal remissinstanser ha avstyrkt en så avsevärd höjning av avgifterna.

Enligt utskottets mening torde det vara uppenbart, att sjöfartens avgifter
till lots- och fyrväsendet, som, bortsett från förenämnda tillfälliga lotsavgift,
varit oförändrade sedan 1937, nu böra med hänsyn till under tiden in -

Statsutskottets utlåtande nr 154.

11

träffade prisstegringar och kostnadsökningar för statsverket höjas. Såsom
departementschefen påpekat innebär förslaget i själva verket endast
att avgifterna återställas till den under 1930-talet rådande nivån. Såsom
lotsstyrelsen riktigt framhållit bör vid fastställande av sjöfartsavgifter i
Sverige hänsyn i väsentlig mån tagas till kostnaderna för upprätthållande
av erforderlig organisation av sjöfartens säkerhetsanstalter. Det torde ligga
i sakens natur, att denna organisation hos oss blir jämförelsevis kostsam på
grund av vårt lands långa kuster. Det kan av detta skäl vara förklarligt,
att sjöfartsavgifterna i vissa andra länder äro lägre än hos oss.

Utskottet, som finner de föreslagna höjningarna av sjöfartens bidrag till
kostnaderna för lots- och fyrväsendet i huvudsak väl avvägda, hyser dock
betänkligheter mot kommitténs förslag beträffande det mindre tonnaget,
där avgiftshöjningen kan befaras få vissa ogynnsamma konsekvenser. Utskottet
vill därför helt ansluta sig till departementschefens förslag om avgiftsminskningar
för mindre fartyg vid färd genom Falsterbokanalen. I
syfte att ytterligare tillgodose behovet av lättnader för denna fartygsgren
finner utskottet vidare välbetänkt, att frågan om viss sänkning av lotspliktsgränsen
och möjligheterna till lättnader med avseende å fyr- och båkavgifterna
göres till föremål för ytterligare utredning.

Med hänsyn till vad i det föregående anförts vill utskottet tillstyrka departementschefens
förslag, att, i avvaktan på resultatet av ifrågavarande
utredning, höjningarna provisoriskt genomföras från och med den 1 juli
1952. Såsom departementschefen förutsatt utgör ett ställningstagande nu
givetvis icke hinder för att i ett förändrat konjunkturläge överväga lättnader
i avgiftsplikten.

Av det anförda följer, att utskottet icke finner tillräckliga skäl föreligga
att, på sätt i motionerna 1:436 och 11:565 yrkats, uppskjuta frågan om
höjning av sjöf artsavgifterna, varför motionerna icke torde böra påkalla
någon riksdagens åtgärd.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må

I. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag å
motionerna 1:436 och 11:565 godkänna vad i statsrådsprotokollet
över handelsärenden för den 14 mars 1952 föreslagits
beträffande sjöfartens bidrag till det statliga lots- och fyrväsendet; II.

bemyndiga Kungl. Ma:t att i personalförteckningen
för lots- och fyrstaten vidtaga de ändringar, som angivits i
nämnda statsrådsprotokoll;

III. godkänna följande avlöningsslal för lots- och fyrstaten,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1952/53:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ............................................. 4 966 900

12

Statsutskottets utlåtande nr 154.

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal,

förslagsvis ............................................. 4 265 700

3. Särskilda löneförmåner till ordinarie och

icke-ordinarie personal, förslagsvis ............... 2 624 500

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ........................... 2 240 000

Summa kronor 14 097 100;

IV. till Lotsverket: Avlöningar till befattningshavare å lotsoch
fyrstaten för budgetåret 1952/53 under tionde huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 14 097 100 kronor.

Stockholm den 16 maj 1952.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Närvarande: se under utlåtandet nr 156.

Reservationer.

1) herr Ohlon, fröken Andersson, herrar Sundelin, Lundgren, Skoglund
i Doverstorp, Malmborg i Skövde, Boman i Kieryd, Staxäng, Widén
och Wedén, vilka ansett, att utskottet bort i anledning av motionerna I: 436
och II: 565 föreslå höjning av fyr- och båkavgiften med allenast 50 procent
och låta frågan om höjning av övriga sjöfartsavgifter anstå i avvaktan på
ytterligare utredning och att därför

dels den del av utskottets yttrande, som på s. 10 börjar med orden »Enligt
utskottets» och på s. 11 slutar med orden »riksdagens åtgärd», bort ersättas
med text av följande lydelse:

»I likhet med departementschefen finner utskottet en höjning av sjöfartens
bidrag till det statliga lots- och fyrväsendet vara motiverad. Däremot
anser utskottet, alt höjningen av sjöfartens avgifter, i varje fall intill dess
kompletterande och delvis även av departementschefen förordad utredning
slutförts, bör begränsas i förhållande till vad som föreslås i propositionen.

Utskottet vill erinra, att det alldeles övervägande antalet hörda remissinstanser
avstyrkt avgiftshöjningar. Sålunda förordar generaltullstyrelsen, att
frågan göres till föremål för ytterligare utredning. Kommerskollegium anser
sig icke kunna godtaga en höjning med 100 procent av fyr- och båkavgifterna
enbart på den av 1948 års lotskommitté angivna motiveringen. Enligt

Statsutskottets utlåtande nr 154.

13

utskottets mening bör avseende fästas vid kommerskollegii liksom andra
remissinstansers påpekande, att avgifterna i de större svenska hamnarna
redan nu i ett flertal fall äro avsevärt högre än motsvarande avgifter utomlands.
Även handelskammarens i Malmö liksom Södra Sveriges stuvareförbunds
yttranden att detta förhållande bidragit till att vissa svenska hamnar
kommit i ett ogynnsamt konkurrensläge gentemot utländska och ha
svårare att verka attraherande på den internationella transitotrafiken, anser
utskottet värda beaktande. De hörda näringslivsorganisationerna ha
samtliga, liksom Svenska hamnförbundet, avstyrkt avgiftshöjningar.

Med hänsyn till lotsverkets starkt stegrade kostnader vill utskottet likväl
förorda en provisorisk höjning av fyr- och båkavgifterna från och med
den 1 juli 1952. Höjningen bör dock begränsas till 50 procent. Utskottet har
härvid beaktat även vad kommerskollegium anfört beträffande den ändring
av fyr- och båkavgifterna, som måste föranledas av en eventuell svensk anslutning
till 1947 års konvention angående skeppsmätning, vilken fråga kan
komma att bringas under riksdagens prövning redan nästa år. Även detta
utgör ett skäl för en mindre provisorisk höjning av dessa avgifter än Kungl.
Maj:t föreslagit. Beträffande lotsavgifterna anser utskottet, att, då dessa
provisoriskt höjdes så sent som föregående år, frågan om en ytteidigare
höjning av desamma bör kunna anstå till dess den av departementschefen
förordade ytterligare utredningen föreligger. Enligt utskottets mening bör
denna utredning även beakta lämpligheten och skäligheten av de av 1948
års lotskommitté föreslagna avgiftshöjningarna ävensom uppmärksamma
dessa höjningars av olika remissinstanser berörda inverkan på konkurrensförhållandena
mellan svenska och utländska hamnar.»

dels ock utskottets hemställan under I. bort hava följande lydelse:

»I. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt motionerna
I: 436 och II: 565

a) bemyndiga Kungl. Maj :t att företaga en provisorisk höjning
av nu utgående fyr- och båkavgifter med 50 procent från
och med den 1 juli 1952;

b) i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om ytterligare utredning
efter de av departementschefen i statsrådsprotokollet
över handelsärcnden för den 14 mars 1952 och av utskottet
angivna riktlinjerna beträffande lämpligheten och skäligheten
av ytterligare höjningar av sjöfartens avgifter till lots- och
fyrväsendet».

2) av herr Andersson i Malmö.