8

Statsutskottets utlåtande nr 149.

Nr 149.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
vissa investeringar i statens järnvägars fond.

(4:e avd.)

1 :o) Lån till Stockholm—Rimbo järnvägsaktiebolag m. m. Kungl.
Maj :t har i propositionen nr 159 (punkt 1, s. 2—6 av bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 14 mars 1952)
föreslagit riksdagen att dels till Lån till Stockholm—Rimbo järnvägsaktiebolag
å kapitalbudgeten under statens affärsverksfonder, statens järnvägar,
för budgetåret 1952/53 anvisa ett investeringsanslag av 21 000 000 kronor,
dels ock medgiva, att Kungl. Maj:t må bemyndiga järnvägsstyrelsen att
jämväl efter den 1 juli 1952 lämna samma bolag de bidrag i form av tillskott,
som kunna befinnas erforderliga för balansering av driftbudgeten,
varvid i utgifterna skall inräknas författningsenlig avsättning till förnyelsefond.

I anledning av propositionen 1951: 130 anvisade 1951 års riksdag (skrivelse
nr 300) för budgetåret 1951/52 ett investeringsanslag av 1 505 000 kronor
till Förvärv av aktier i Stockholm—Rimbo järnvägsaktiebolag.

Genom beslut den 8 juni 1951 godkände Kungl. Maj :t en den 12 mars
1951 träffad överenskommelse angående statsförvärv av aktiemajoriteten i
bolaget samt bemyndigade järnvägsstyrelsen bl. a. att, efter det aktieförvärvet
ägt rum, under budgetåret 1951/52 lämna bolaget de bidrag i form av
tillskott respektive lån som kunna befinnas erforderliga för balansering av
driftbudgeten, varvid i utgifterna skall inräknas författningsenlig avsättning
till förnyelsefond, respektive för bestridande av utgifter för investeringar
samt förvärv av för verksamheten erforderliga rörliga tillgångar, i
den mån driftinkomster samt nämnda avsättningar ej därtill förslå.

I skrivelse den 10 mars 1952 har järnvägsstyrelsen framlagt förslag till
fortsatt finansiering av Stockholm—Rimbo järnvägsaktiebolags verksamhet.

Järnvägsstyrelsen meddelar till en början att styrelsen, vad beträffar lämnandet
av de bidrag som komma att befinnas erforderliga för balansering av
till järnvägsbolagets driftbudget hänförliga inkomster och utgifter, icke har
att föreslå någon ändring i sak gentemot det förfaringssätt, som jämlikt
lämnat bemyndigande tillämpas under innevarande budgetår, då detta förfaringssätt
under förhandenvarande förhållanden synes vara det lämpligaste
möjliga.

Styrelsen hemställer alltså om bemyndigande att under kommande bud -

Statsutskottets utlåtande nr 149.

9

getår, i första hand således budgetåret 1952/53, lämna järnvägsbolaget bidrag
att utgå av statens järnvägars driftmedel med belopp, som enligt uppgjort
bokslut för det kalenderår, vilket slutar under budgetåret, alltså närmast
för år 1952, visar sig erforderligt för sådan balansering som nyss sagts.

Det bemyndigande, som här föreslås, synes icke behöva föranleda annan
ändring i budgethänseende än att i kostnadsstaten för statens järnvägar
för budgetåret 1952/53 å lämplig plats, förslagsvis under huvudrubriken Gemensamma
utgifter, upptages ett belopp för täckning av underskott av rörelsen
å Stockholm—Roslagens järnvägar.

Då det icke kan vara rationellt att förse järnvägsbolaget med rörelsemedel
tillräckliga för balansering av underskottet i fråga fram till den tidpunkt,
då bokslutet föreligger, förutsätter järnvägsstyrelsen, att på sätt hittills
skett förskott å beräknat täckningsbidrag må lämnas successivt allteftersom
behov därav uppstår.

Jämlikt förenämnda bemyndigande har järnvägsstyrelsen under juli—
december 1951 lämnat järnvägsbolaget bidrag till drift och investeringar
om tillhopa cirka 1,2 miljon kronor. För tiden januari—juni 1952 har motsvarande
belopp beräknats till 2,6 miljoner kronor, och summa bidrag för
budgetåret 1951/52 skulle sålunda utgöra 3,s miljoner kronor.

Dragés härifrån förenämnda underskott å rörelsen om 0,7 miljon kronor
(vari med 266 000 kronor ingår av statens järnvägar verkställd utbetalning
av pensionstillägg), vilket är avsett att täckas med statens järnvägars
driftmedel, erhålles ett resterande belopp om 3,i miljoner kronor, varav 2,6
miljoner kronor beräknats utgöra balanserat underskott å rörelsen under
tiden januari—juni 1952 och 0,5 miljon kronor motsvara vad som t. o. in.
juni 1952 utöver bolagets egna avskrivningsmedel erfordrats för bestridande
av utgifter för investeringar samt förvärv av för verksamheten erforderliga
rörliga tillgångar. Framhållas må, att av sagda avskrivningsmedel ett belopp
om 0,i8 miljon kronor disponerats för avtalsbunden amortering av
obligationslån.

Nyssnämnda saldobelopp av 3,i miljoner kronor kommer vid slutet av innevarande
budgetår att bokföras såsom en till statens järnvägars drifträkning
hörande fordran på järnvägsbolaget. Enär emellertid viss del av medlen
i fråga faktiskt investerats, synes, i vad angår denna nu till 0,5 miljon
kronor beräknade del, under budgetåret 1952/53 täckning böra beredas genom
anslag å riksstatens kapitalbudget.

Styrelsen övergår härefter till de investeringar, som planerats komma att
ske i järnvägsbolagets och dess dotterbolags (tillhopa benämnda SRJ-koncerncn)
egendom under budgetåret 1952/53. Totalsumman av dessa investeringar
bar kalkylerats till 2,:: miljoner kronor, varvid i fråga om arbeten,
som sträcka sig över längre tid, på samma sätt som för statens järnvägar
endast medräknats på budgetåret 1952/53 fallande utgifter.

Häremot är att ställa SRJ-koncernens avskrivningsmedel, förhandsberäknade
till 1,8 miljon kronor, i den mån desamma ej tagas i anspråk för

10 Statsutskottets utlåtande nr 149.

planenlig amortering av obligationslån, för vilket ändamål kommer att utgå
0,i8 miljon kronor.

Med inräknande av vad som t. o. in. juni 1952 tagits i anspråk jämlikt
förenämnda bemyndigande skulle behovet av nya investeringsmedel alltså
uppgå till (0,5 + 0,5 + 0,i8 = l,i8) avrundat 1,2 miljon kronor, och styrelsen
föreslår, att anslag för ändamålet anvisas å riksstatens kapitalbudget
för ifrågavarande budgetår såsom investering i statens järnvägars fond att
disponeras såsom lån till järnvägsbolaget.

Samtidigt som sålunda täckning beredes för investeringar tillhörande tiden
efter den 1 juli 1951, synes sanering böra ske av SRJ-koncernens vid
sagda tidpunkt förefintliga låneskuld. Denna belöper sig till i runt tal 29,7
miljoner kronor med följande fördelning.

Kronor

Obligationslån och bundna inteckningslån 10 570 000

Förlagsbevislån .............................. 2 460 000

Reverslån ....................................... 12 890 000

Checkräkningskredit ........................... 3 800 000

Tillhopa 29 720 000

Järnvägsstyrelsen framhåller, att reverslånen löpa med kort tids uppsägning
från låntagarens sida och med skäligen ogynnsamma räntevillkor, och
att det vore från ekonomisk synpunkt önskvärt, att desamma kunde utbytas
mot en statslåneslculd. Sådant utbyte är jämväl starkt motiverat i fråga
om förlagsbevislånen och checkräkningskrediten, vilka ävenledes föranleda
dryga ränteutgifter. Den lånesumma, som med ekonomisk fördel kan omplaceras,
belöper sig således till 19,is eller avrundat 19,2 miljoner kronor.

Lägges härtill förenämnda belopp nya investeringsmedel om 1,2 miljon
kronor, blir summan 20,4 miljoner kronor. Till mötande av opåräknad ytterligare
utgiftsstegring synes denna summa böra jämkas uppåt till 21 miljoner
kronor.

Departementschefen har anfört följande.

Järnvägsstyrelsen har föreslagit att å riksstaten för nästa budgetår anvisas
ett till 21 miljoner kronor avrundat belopp såsom investeringsanslag
till lån till Stockholm—Rimbo järnvägsaktiebolag. Av detta anslagsbelopp
avse 0,5 miljon kronor investeringsutgifter under budgetåret 1951/52 och
0,7 miljon kronor motsvarande utgifter under nästa budgetår. Härjämte
avses 19,2 miljoner kronor för att utbyte mot ett statslån skall kunna ske
av vissa av bolagets låneskulder med mindre gynnsamma villkor. Jag tillstyrker
järnvägsstyrelsens förslag.

Slutligen torde riksdagens medgivande böra inhämtas om bemyndigande
för järnvägsstyrelsen att jämväl efter den 1 juli 1952 lämna bolaget de bidrag
i form av tillskott, som erfordras för balansering av driftbudgeten, varvid
i utgifterna skall inräknas författningsenlig avsättning till förnyelsefond.

Utskottet. Kungl. Maj:ts förslag, som utgör en följd av riksdagens beslut
föregående år angående statsförvärv av aktiemajoriteten i Stockholm—

Statsutskottets utlåtande nr 149.

11

Rimbo järnvägsaktiebolag, bär icke givit utskottet anledning till erinran.
Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må

a) till Lån till Stockholm—Rimbo järnvägsaktiebolag för
budgetåret 1952/53 under statens affärsverksfonder, statens
järnvägar, anvisa ett investeringsanslag av 21 000 000 kronor;

b) medgiva, att Kungl. Maj :t må bemyndiga järnvägsstyrelsen
att jämväl efter den 1 juli 1952 lämna samma bolag de
bidrag i form av tillskott, som kunna befinnas erforderliga
för balansering av driftbudgeten, varvid i utgifterna skall inräknas
författningsenlig avsättning till förnyelsefond.

2:o) Teckning av aktier i Aktiebolaget Svenska godscentraler. Kungl.
Maj :t har (punkt 2, s. 6—11) föreslagit riksdagen att till Teckning av aktier
i Aktiebolaget Svenska godscentraler å kapitalbudgeten under statens affärsverksf
onder, statens järnvägar, för budgetåret 1952/53 anvisa ett investeringsanslag
av 1 500 000 kronor.

Sedan Stockholms Rederiaktiebolag Svea till Trafikförvaltningen Göteborg—Dalarne—Gävle
överlåtit halva antalet aktier i de tre dittills av rederibolaget
helt ägda och med varandra samförvaltade företagen Aktiebolaget
Svenska godsbilcentraler — vars firma numera är Aktiebolaget Svenska
godscentraler (ASG) — Aktiebolaget Landtransport och Aktiebolaget Nordisk
Biltjänst, träffade trafikförvaltningen, såsom från början var avsett, en
överenskommelse med järnvägsstyrelsen om överlåtelse till statens järnvägar
av tre femtedelar av nämnda halvpart. Återstående två femtedelar
därav fördelades mellan vissa då ännu enskilda järnvägar, överenskommelsen
angående statens järnvägars aktieförvärv godkändes av 1942 års riksdag
(se prop. nr 19 och riksdagens skrivelse nr 46). Förutom de 30 procent
av aktierna, som på grund av denna överenskommelse överlätos till järnvägsstyrelsen,
har styrelsen som följd av det fortgående statsförvärvet av
enskilda järnvägar sedermera successivt blivit ägare av ytterligare aktier i
nämnda företag och innehar sålunda för närvarande inemot hälften (eller
närmare bestämt 49,2 procent) av aktierna, medan Rederi-Svea äger den
andra hälften.

Under krigsåren hämmades bolagens verksamhet i hög grad av de restriktioner,
som då åvilade landsvägstrafiken. Allteftersom dessa restriktioner
lättade och ASG dessutom i allt större omfattning inriktade sin verksamhet
på samlastning av järnvägsgods, utvecklade sig emellertid rörelsen under
efterkrigsåren mera gynnsamt. Därigenom aktualiserades i sin tur behov
av ökal rörelsekapital för att kunna genomföra nödvändiga rationaliseringar
och utvidgningar, vilket föranledde bolaget att år 1944 hänvända sig
till aktieägarna med begäran om lån mot förlagsbevis. Med anledning härav
hemställde järnvägsstyrelsen i skrivelse den 5 februari 1945 om förslag till

12

Statsutskottets utlåtande nr 149.

riksdagen om anvisande av medel för detta ändamål. På i propositionen
1945: 129 anförda skäl ansågs statens järnvägars medverkan emellertid i
stället böra ske i form av ett bemyndigande för järnvägsstyrelsen att å
kronans vägnar ikläda sig borgensansvar för lån till bolaget intill ett belopp
av 2 000 000 kronor. Hinder skulle dock ej möta för de enskilda intressenterna
att, om de så önskade, i stället för att ikläda sig borgen utlåna medel
till de gemensamt ägda företagen i den mån icke högre ränta krävdes än
som mot statens borgen kunde erhållas i den allmänna marknaden, riksdagen
(skrivelse nr 325) biföll Kungl. Maj :ts förslag.

Det för rörelsens utvidgning erforderliga kapitalbehovet tillgodosågs fram
till 1947 genom upplåning i enlighet med förut angivna riktlinjer. Under
erinran om att bolagens låneskulder till följd härav ökat högst väsentligt —
för ASG från 430 000 kronor år 1945 till 4 720 000 kronor år 1947, medan
aktiekapitalet alltjämt var oförändrat, för ASG endast 500 000 kronor —
och att proportionen mellan främmande och eget kapital därigenom starkt
förskjutits i ogynnsam riktning, ansåg sig ASG böra ånyo vända sig till bolagets
huvuddelägare, denna gång med begäran om kapitaltillskott i form av
nyteckning av aktier till ett belopp av 2 500 000 kronor. Såväl Rederi-Svea
som järnvägsstyrelsen funno skäl medverka till den sålunda föreslagna aktieteckningen,
varför styrelsen hemställde om Kungl. Maj :ts bemyndigande
härtill för sin andel samt om anvisande av erforderliga medel för ändamålet.
Med anledning härav avläts proposition (nr 259) i ärendet till 1948 års
riksdag, som (skrivelse nr 300) biföll Kungl. Maj:ts förslag. Aktiekapitalet

1 ASG ökades därmed från 500 000 kronor till 3 000 000 kronor eller med

2 500 000 kronor, varav järnvägsstyrelsen samt Rederi-Svea tecknade hälften
vardera.

I skrivelse den 17 januari 1952 har järnvägsstyrelsen meddelat, att styrelsen
för ASG hänvänt sig till sina huvudintressenter — järnvägsstyrelsen
och Stockholms Rederiaktiebolag Svea — med hemställan om ytterligare
ökning av aktiekapitalet genom nyteckning till pari av aktier.

Styrelsen för ASG har därvid till en början hänvisat till de uppgifter rörande
utvecklingen av bolagets verksamhet intill år 1947, vilka lämnades i
propositionen 1948: 259.

Till komplettering av nämnda uppgifter har ASG bifogat sammanställningar
dels av balansräkningarna för åren 1947—1950 och av den beräknade
ställningen per den 30 juni 1951, dels av ASG-bolagens låneskulder
per angivna tidpunkter, dels ock rörande företagens omsättning under åren
1945—1950 och den beräknade omsättningen under första halvåret 1951.
Rörande ställningen och omsättningen har järnvägsstyrelsen sedermera införskaffat
kompletterande uppgifter avseende hela år 1951.

Ett sammandrag av ASG-bolagens balansräkningar per den 31 december
åren 1947—1951 ha lämnats å s. 8 i propositionen, vartill torde få hänvisas.

I anslutning till de sålunda återgivna uppgifterna har styrelsen för ASG
framhållit det vara självklart, att den omsättningsökning, vilken i förhål -

Statsutskottets utlåtande nr 149.

13

lande till de siffror, som legat till grund för utökningen av aktiekapitalet
i enlighet med 1947 års framställning, utgör minst 50 % därav, i och för
sig kräver ett ökat aktiekapital. Successivt måste man tänka sig nyinvesteringar
i form av magasinsbyggnader och dylikt, i den utsträckning som de
allmänna förhållandena det medgiva. Av viss vikt vore att i detta sammanhang
fastslå, att de rent sociala välfärdsinrättningarna vid åtskilliga av
ASG:s avdelningskontor tarva förbättringar, då man icke kunnat hålla
jämna steg med de ökade kraven i sådant hänseende. Härtill komme det
uppenbara faktum, att den ökade omsättningen innebär behov av ökat aktiekapital
för nödvändiga fraktkrediter.

Styrelsen föreslår slutligen att huvuddelägarna i bolaget taga under övervägande
en ökning av aktiekapitalet i ASG från nuvarande 3 till 6 miljoner
kronor. Med hänsyn till att statens järnvägar nu övertagit praktiskt taget
samtliga enskilda järnvägar även om vissa enskilda järnvägsföretag formellt
kvarstå såsom delägare i bolaget ifrågasätter vidare styrelsen om
icke aktiekapitalets ökning borde verkställas på det sätt att järnvägsstyrelsen
och Stockholms Rederiaktiebolag Svea envar till pari teckna aktier i
ASG till ett belopp av 1 500 000 kronor. Någon ändring i det mellan intressenterna
förefintliga konsortialavtalet syntes icke föranledas av en nyteckning
på nu föreslagna sätt.

Stockholms Rederiaktiebolag Svea har förklarat sig vilja biträda bolagsstyrelsens
förslag och utfäst sig att teckna aktier till halva det belopp, varmed
aktiekapitalet i ASG kommer att ökas.

Järnvägsstyrelsen framhåller, i anledning av bolagsstyrelsens framställning,
att enligt en i kommentaren till aktiebolagslagen angiven genomsnittsregel,
vilken innebär att det egna kapitalet bör uppgå till minst hälften av
omslutningen, är ASG:s nuvarande aktiekapital, 3 000 000 kronor, för lagt
och en höjning av detsamma till 6 000 000 kronor motiverad, detta så
mycket mer som det ökade behov av rörelsekapital, som betingas av verksamhetens
fortgående stegring och nödvändigheten av att inom den närmaste
tiden vidtaga förbättringar i fråga om vissa avdelningskontor och
magasinslokaler, i regel icke kan tillgodoses genom upptagande av lan mot
inteckningar, enär bolagets anläggningar till betydande del äro uppförda på
ofri grund — huvudsakligen på statens järnvägars mark.

Styrelsen erinrar även om att statens järnvägars borgensåtagande i samband
med den föregående nyteckningen av aktier nedbringats från förutvarande
2 000 000 till 1 250 000 kronor och att bolaget nu ställt i utsikt —
förutom skälig förräntning å det fördubblade aktiekapitalet — ett successivt
ytterligare nedbringande av dess lån, vilket skulle i viss man motväga det
nu ifrågasatta engagemanget från statens järnvägars sida. Slutligen erinrar
styrelsen, att ASG under de senaste åren till aktieägarna lämnat en utdelning
av 5 procent.

Järnvägsstyrelsen hemställer därför, att till aktieteckning i Aktiebolaget
Svenska godscentraler måtte för budgetåret 1952/53 anvisas elt investeringsanslag
av 1 500 000 kronor.

14

Statsutskottets utlåtande nr 149.

Departementschefen liar anfört följande.

Då förslaget om den senaste ökningen av ASG:s aktiekapital underställdes
1948 års riksdag, uttalade min företrädare i ämbetet viss tveksamhet
inför förslaget men ansåg sig dock, med hänsyn till de skäl järnvägsstyrelsen
anfört och då frågan om statens järnvägars ställning till ASG framdeles
torde få hli föremål för ett förnyat ställningstagande från statsmakternas
sida, böra biträda den föreslagna kapitalökningen.

Frågan om statens järnvägars ställning till ASG kan ännu icke slutligt
prövas. En ökning av bolagets aktiekapital är emellertid nu påkallad av
flera skäl. Bolagets eget kapital är sålunda för närvarande för litet i förhållande
till dess skulder. Hänsyn bör även tagas till storleken av bolagets
omsättning. Denna har stigit från 25,8 miljoner kronor 1947 till ca 43 miljoner
kronor 1951. Jag vill därför ej motsätta mig att aktiekapitalet ökas
på sätt järnvägsstyrelsen föreslagit. Vid bifall härtill skulle svenska staten
sålunda — i likhet med den andra huvudintressenten i ASG, Stockholms Rederiaktiebolag
Svea — teckna aktier i ASG för 1,5 miljon kronor och bolagets
aktiekapital sålunda ökas från 3 till 6 miljoner kronor. Slutligen vill jag
erinra om att ASG ställt i utsikt, att statens järnvägars borgensåtagande
gentemot bolaget, som för närvarande uppgår till 1 250 000 kronor, skall
kunna successivt nedbringas.

Utskottet. Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må till Teckning au aktier i Aktiebolaget
Svenska godscentraler för budgetåret 1952/53 under statens
affärsverksfonder, statens järnvägar, anvisa ett investeringsanslag
av 1 500 000 kronor.

3:o) Lån till svenska turistföreningen för återuppförande av turiststationen
i Abisko m. m. Kungl. Maj :t har (punkt 3, s. 11—17) föreslagit
riksdagen att dels till Lån till Svenska turistföreningen för återuppförande
av turiststationen i Abisko å kapitalbudgeten under statens affärsverksfonder,
statens järnvägar, för budgetåret 1952/53 anvisa ett investeringsanslag
av 260 000 kronor, dels medgiva, att järnvägsstyrelsen må av statens järnvägars
trafikmedel årligen tillskjuta hälften av det belopp, som erfordras
för lånets förräntning och amortering enligt vissa i statsrådsprotokollet
angivna grunder, dels ock bemyndiga Kungl. Maj :t att för ifrågavarande
lån meddela de närmare bestämmelser i övrigt, som kunna visa sig erforderliga.

Med bifall till propositionen 1950: 138 anvisade 1950 års riksdag (skrivelse
nr 162) såsom Lån till Svenska turistföreningen för återuppförande av
turiststationen i Abisko — vilken förstördes av eld i april 1949 — för budgetåret
1950/51 ett investeringsanslag av 840 000 kronor. Lånet skulle utgå
med samma belopp som brandförsäkringssumman för den nedbrunna huvudbyggnaden.
Kostnaderna för den nya turiststationen beräknades till
1 925 000 kronor. Förutom nämnda statslån och brandförsäkringssumman
skulle vissa disponibla medel och ett banklån tagas i anspråk för täckning
av kostnaderna.

Statsutskottets utlåtande nr 149.

15

Såsom lånevillkor skulle gälla bl. a., alt turistföreningen till säkerhet för
statslånet skulle lämna inteckningar med bästa förmånsrätt i föreningens
anläggning i Abisko, dock skulle framförliggande inteckningar få tagas i
anspråk som säkerhet för banklånet. Amorteringstiden för statslånet skulle
vara 30 år och räntesatsen 3,5 procent. Järnvägsstyrelsen skulle av
statens järnvägars trafikmedel årligen tillskjuta hälften av det belopp,
som erfordrades för lånets förräntning och amortering. I övrigt förutsattes,
att ett blivande låneavtal skulle upprättas på i huvudsak samma villkor
som tidigare låneavtal mellan styrelsen samt Skid- och friluftsfiämjandet
rörande utbyggnad av skidfrämjandets anläggning i Storlien.

Genom beslut den 12 maj 1950 anbefallde Kungl. Maj :t järnvägsstyrelsen
att inkomma med förslag till villkor och bestämmelser för åtnjutande
av ifrågavarande lån.

Med skrivelse den 18 februari 1952 har järnvägsstyrelsen underställt
Kungl. Maj :ts prövning ett upprättat förslag till låneavtal mellan styrelsen
och Svenska turistföreningen angående återuppförande av turiststationen i
Abisko.

Avtalsförslaget har såsom bilaga fogats vid propositionen.

Enligt detsamma skulle statslånet höjas med 260 000 till 1 100 000
kronor.

I sin förenämnda skrivelse meddelar järnvägsstyrelsen, att kostnadsförhållandena
undergått en så väsentlig ändring, innan ett detaljerat förslag
till låneavtal under 1950 hann färdigställas och ingivas till Kungl. Maj :t
för godkännande, att en genomgripande omprövning av hela ärendet befanns
erforderlig.

Enligt ett i september 1950 av turistföreningen lämnat meddelande beräknades
arbetet med turiststationens återuppförande taga sin början samma
månad. Byggnadskostnaderna uppgåvos samtidigt till 1 926 000 kronor,
frånsett kostnader för bl. a. vattenanskaffning och inventarier, samt med
inräkning av sistnämnda kostnader till 2 266 000 kronor. Dessa kostnadsuppgifter
voro grundade på inkomna anbud och de priser på materialier och
arbetskraft, som gällde i juli 1950, samt inkluderade 40 000 kronor för
oförutsedda utgifter.

Vid nyss angivna tidpunkt började emellertid den dittills i stort sett fasta
prisnivån att röra sig uppåt, och de tidigare kostnadsberäkningarna visade
sig av denna anledning vara i behov av en genomgripande omarbetning.
Denna utfördes successivt, allteftersom byggnadsarbetet fortskred och fullständiga
arbetsritningar jämte beskrivningar erhöllos, samt resulterade i att
kostnaderna vid oförändrat byggnadsprogram och vid de prisförhållanden
som rådde våren 1951 beräknades komma alt stiga till 3 447 000 kronoi.

De sålunda radikalt ändrade förutsättningarna för finansiering av kostnaderna
för den nya turiststationen aktualiserade, fortsätter järnvägsstyrelsen,
i sin tur frågan om ändring av säkerheten för det redan beviljade
lånet och det nu i utsikt ställda tilläggslånet från statens järnvägar. Enligt

16

Statsutskottets utlåtande nr 149.

de lånevillkor, som angivits i propositionen 1950: 138, skulle statens järnvägar
som säkerhet för det förstnämnda lånet erhålla inteckningar mellan
245 000 och 1 085 000 kronor samt inteckningar från 245 000 upp till
1 345 000 kronor, därest jämväl det preliminärt avtalade tilläggslånet —
för åstadkommande av en till 1 100 000 kronor avrundad total lånesumma
lämpligen höjt från 250 000 till 260 000 kronor —- erhölles. En oeftergivlig
förutsättning för att över huvud taget kunna upplåna medel i bank eller
annan penningförvaltande institution ansåg föreningen vara, att för detta
ändamål finge disponeras inteckningar före de som säkerhet för lånet från
statens järnvägar liggande inteckningarna, och föreningen anhöll därför under
förhandlingarna jämväl om sådan ändring av lånevillkoren, att undre
gränsen för statens järnvägars inteckningssäkerhet uppflyttades från
245 000 till 1 000 000 kronor. Om så skedde ansåg sig föreningen våga räkna
med att mot inteckningar med bästa förmånsrätt kunna erhålla lån från
bank eller försäkringsinrättning å 1 000 000 kronor. De för återuppbyggnaden
disponibla medlen beräknades därefter komma att uppgå till i runt tal
3 600 000 kronor enligt följande specifikation.

Lån från bank e. dyl............................ 1 000 000

» » statens järnvägar ............... 1 100 000

Brandskadeersättning ........................ 840 000

Av föreningen för ändamålet redan avsatta

medel .......................................... 160 000

Övriga av föreningen disponerade medel ... 250 000

Föreningens likviditetsreserv ............... 250 000

Summa kronor 3 600 000

Såsom framgår av den sommaren 1951 upprättade finansieringsplanen,
skulle statens järnvägars lån efter den nu diskuterade höjningen av lånesumman
och undre gränsen för inteckningssäkerheten komma att ligga
inom 62 procent av en till 3,4 miljoner kronor uppgående byggnadskostnad.
Detta torde kunna anses som ett ur statens järnvägars synpunkt godtagbart
säkerhetsförhållande.

Som skäl för den med föreningen nu villkorligt träffade uppgörelsen och
därmed för en finansiell medverkan över huvud taget från statens järnvägar
i detta fall torde i övrigt få åberopas vad som anförts i järnvägsstyrelsens
i propositionen 1950: 138 återgivna skrivelse av den 17 februari
1950.

Efter den sålunda preliminärt träffade uppgörelsen har, meddelar styrelsen,
byggnadsarbetet fortgått planenligt under sommaren och hösten
1951 och beräknas i huvudsak vara slutfört inom sådan tid, att den nya
turiststationen kan tagas i bruk under sommaren 1952. Härigenom synas
riskerna för att en fortsatt prisstegring kan komma att ytterligare påverka
den slutliga byggnad skos Inaden ej längre vara lika stora. En av föreningen

Statsutskottets utlåtande nr 149.

17

i september 1951 upprättad kostnadskalkyl med visst tillägg för oförutsedda
utgifter torde med andra ord kunna läggas till grund för en jämförelse
med den förut återgivna finansieringsplanen, vilken slutade på 3,6 miljoner
kronor. Sagda kostnadskalkyl ter sig på följande sätt.

Byggnadskostnader (inkl. gästrumslängan

nr 2) ............................................. 2 950 000

Inventarier ....................................... 350 000

Vägar och planering in. in...................... 20 000

Vattenverk och branddamm .................. 55 000

T375 000

Oförutsett (cirka 7 %) ........................ 225 000

Summa kronor 3 600 000

Då finansieringen alltså synes säkerställd, anser sig järnvägsstyrelsen
oaktat de avsevärt ökade kostnaderna och det till föjld härav väsentligt
stegrade kapitalbehovet kunna förorda dels ökad långivning från statens
järnvägars sida, dels sådan eftergift beträffande inteckningssäkerheten, att
föreningen beredes möjlighet att upplåna medel jämväl på annat håll. Vad
statens järnvägars medverkan beträffar, synes lämpligast, att det tidigare
beviljade länet och det senare diskuterade tilläggslånet sammanslås till ett
enda till 1 100 000 kronor avrundat lånebelopp. Räntefoten för detta lån
synes i likhet med för det ursprungliga lånet böra fastställas till 3,6 procent
och amorteringstiden till 30 år. Annuiteten skulle under dessa förutsättningar
komma att utgöra 59 810 kronor, varav järnvägsstyrelsen alltså med
trafikmedel skulle bestrida hälften eller 29 905 kronor.

Den senast upprättade kostnadsberäkningen inrymmer ej större säkerhetsmarginal
för oförutsedda utgifter än 225 000 kronor. Trots att byggnadsarbetet
nu är relativt långt framskridet och de slutliga kostnaderna sålunda
numera kunna bedömas med långt större säkerhet än tidigare, är det
likväl icke uteslutet, att denna säkerhetsmarginal visar sig otillräcklig —
bl. a. på grund av nya prisstegringar — och att kostnaderna komma att överstiga
3,6 miljoner kronor. Efter ingående överläggning mellan järnvägsstyrelsen
och turistföreningen om hur finansieringen skall säkerställas för det
fall att nyssnämnda kostnadsgräns överskrides, har järnvägsstyrelsen förklarat
sig beredd alt, därest byggnadskostnaderna skulle komma att överstiga
3,7 miljoner kronor, utverka viss ytterligare eftergift i fråga om läget
av de inteckningar, som skola utgöra säkerhet för lånet från statens järnvägar,
nämligen med hälften av det belopp varmed kostnaderna visa sig
överstiga sagda belopp, 3,7 miljoner kronor, men dock med högst 100 000
kronor. 1 ogynnsammaste fall skulle den undre gränsen för statens järnvägars
inteckningar i turiststationen sålunda komma att förskjutas från
1 000 000 till 1 100 000 kronor.

2—807 52 Bihang titt riksdagens protokoll 1WW. (> sand. Nr 147—hyj.

18

Statsutskottets utlåtande nr 149.

Departementschefen har anfört följande.

Av den i det föregående lämnade redogörelsen för utvecklingen av frågan
om återuppförande av turiststationen i Abisko framgår, att turistföreningen
genom de inträdda pris- och lönestegringarna blivit nödsakad att anskaffa
ytterligare medel för att finansiera byggnadsföretaget. En nedskärning av
byggnadsplanerna har ansetts icke böra ifrågakomma. Kostnaderna för den
nya turiststationen, vilka år 1950 uppgåvos till 1 925 000 kronor, beräknades
vid pris- och löneläget i september 1951 utgöra 3,6 miljoner kronor. Av
detta belopp avsågos 2 950 000 kronor för de direkta byggnadskostnaderna,
350 000 kronor för anskaffning av inventarier, 55 000 kronor för anläggning
av vattenverk och branddamm samt 20 000 kronor för vägar, planering
in. m. varjämte 225 000 kronor avsatts för oförutsedda utgifter.

Efter framställning av turistföreningen bar järnvägsstyrelsen nu hemställt
att — utöver tidigare anvisade 840 000 kronor såsom lån från statens
sida till finansiering av företaget — 260 000 kronor skulle anvisas å riksstaten
för nästa budgetår för böjning av statslånet. Styrelsen har vidare
föreslagit att för statslånet, som sålunda skulle utgöra sammanlagt 1 100 000
kronor, lämnas en inteckningssäkerhet, vars undre gräns uppflyttas från
245 000 till 1 000 000 kronor. Orsaken härtill är att inteckningarna med
bästa förmånsrätt erfordras såsom säkerhet för ett lån om 1 000 000 kronor
i bank eller försäkringsinrättning. Därest kostnaderna på grund av prisoch
lönehöjningar sedan september 1951 skulle överstiga 3,7 miljoner kronor,
har järnvägsstyrelsen förklarat sig vilja utverka eftergift i fråga om
läget av de inteckningar, som skola utgöra säkerhet för statslånet, med hälften
av överstigande belopp dock högst 100 000 kronor. Den undre gränsen
för statslånet skulle sålunda kunna höjas från 1 000 000 till 1 100 000 kronor.
För statslånet skulle i övrigt gälla samma villkor som förutsattes, då
lånefrågan underställdes 1950 års riksdag. Kostnaderna för byggnadsföretaget
skulle förutom genom nämnda lån bestridas genom brandskadeersättningen
om 840 000 kronor och genom ianspråktagande av vissa medel, som
stå till föreningens disposition.

För min del anser jag mig böra tillstyrka att turistföreningen genom ett
statslån av 1 100 000 kronor och på de villkor som järnvägsstyrelsen föreslagit
beredes möjlighet att fullborda turistanläggningen i Abisko, i synnerhet
som arbetet härmed redan är långt framskridet och beräknas vara
avslutat innevarande sommar. Jag har alltså icke något att invända mot
den av järnvägsstyrelsen föreslagna jämkningen av den undre gränsen för
inteckningssäkerheten för statslånet. Ej heller vill jag motsätta mig, att
järnvägsstyrelsen av statens järnvägars trafikmedel tillskjuter hälften av
det belopp av 59 810 kronor som erfordras för den årliga räntan och amorteringen
för lånet.

Järnvägsstyrelsen torde böra bemyndigas att i huvudsaklig överensstämmelse
med föreliggande förslag till avtal upprätta slutligt låneavtal mellan
styrelsen och turistföreningen.

Utskottet. I likhet med departementschefen anser sig utskottet kunna
tillstyrka, att turistföreningen genom ett med 260 000 kronor förhöjt statslån
beredes möjlighet att fullborda turistanläggningen i Abisko. Då Kungl.
Maj :ts förslag i övrigt icke givit utskottet anledning till erinran, får utskottet
hemställa,

Statsutskottets utlåtande nr 149.

19

att riksdagen må

a) till Lån till svenska turistföreningen för återuppfärande
av turiststationcn i Abisko för budgetåret 1952/53 under statens
affärsverksfonder, statens järnvägar, anvisa ett investeringsanslag
av 260 000 kronor;

b) medgiva, att järnvägsstyrelsen må av statens järnvägars
trafikmedel årligen tillskjuta hälften av det belopp, som erfordras
för lånets förräntning och amortering enligt i statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för den 14 mars
1952 angivna grunder;

c) bemyndiga Kungl. Maj :t att för ifrågavarande lån meddela
de närmare bestämmelser i övrigt, som kunna visa sig
erforderliga.

Stockholm den 13 maj 1952.

På statsutskottets vägnar:

KARL WARD.

Närvarande: se under utlåtandet nr 147.