Statsutskottets utlåtande nr 148.
o
Xr 148.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
livränta till O. A. Backlund för skada i följd
av trafik med ett kronan tillhörigt motorfordon m. m.
(4 :e avd.)
1 :o) Viss livränta till förre handlanden Olov Axel Backlund. I propositionen
nr 56 har Kungl. Maj :t (punkt 1, s. 2 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för den 8 februari 1952) föreslagit
riksdagen medgiva, att från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. in. må från och med den 1 juli 1952 till Olov Axel Backlund utgå
årlig livsvarig livränta med 450 kronor för år, dock med iakttagande att å den
sålunda bestämda livräntan icke må utgå någon sådan tilläggsförmån som
enligt gällande bestämmelser eljest tillkommer pensionstagare.
I skrivelse den 13 juni 1951 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört
i huvudsak följande.
Den 20 april 1950 inträffade en trafikolycka, varvid en vägförvaltningen
i Västernorrlands län tillhörig lastbil påkörde och skadade förre handlanden
Olov Axel Backlund i Sundsvall. Enligt lagakraftvunnen dom hade
Backlund tillerkänts till hälften jämkat skadestånd. Därutöver hade Backlund
enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens beslut för tiden intill utgången
av oktober 1950 erhållit viss ersättning för sveda och värk samt förlorad
arbetsförtjänst. Sedermera hade Backlund till styrelsen gjort framställning
om den ytterligare ersättning, till vilken han kunde vara berättigad.
Med hänsyn till omfattningen av de skador Backlund erhållit ansåg
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen honom berättigad till ersättning för lyte
och men samt till livränta. Styrelsen hemställde dels om bemyndigande att
till Backlund utbetala till hälften jämkad ersättning för lyte och men med
1 000 kronor samt för tiden den 1 november 1950—den 31 maj 1951 viss
ytterligare ersättning beräknad till 450 kronor för år, dels ock att Backlund
för tid efter den 31 maj 1951 måtte tillerkännas livränta efter viss
närmare angiven beräkningsgrund.
Statskontoret har i utlåtande den 11 juli 1951 förklarat sig icke finna
anledning till erinran mot storleken av de angivna ersättningsbeloppen.
Kungl. Maj:t har genom beslut den 12 oktober 1951 medgivit, att ersättning
i förevarande avseende finge beredas Backlund dels för lyte och men
med 1 000 kronor, dels ock för tiden den 1 november 1950—den 30 juni
1952 med 450 kronor för år, att utgå till förfallen del genast och i övrigt
6
Statsutskottets utlåtande nr 148.
månadsvis i efterskott. Kungl. Maj :t ville framdeles meddela beslut i fråga
om livränta till Backlund för tid efter den 30 juni 1952.
Föredraganden har anfört följande.
Beträffande ersättning till Backlund för tiden till och med den 30 juni
1952 föreligger beslut av Kungl. Maj :t. För tiden därefter synes livränta
böra utgå med 450 kronor för år, såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
och statskontoret föreslagit. På sätt tidigare i likartade fall ägt rum bör
föreskrift meddelas därom, att å livräntan icke må utgå någon sådan tillläggsförmån,
som eljest tillkommer pensionstagare. Livräntan bör bestridas
från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. För beslut
härom torde riksdagens medgivande erfordras.
Utskottet. Med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må medgiva, att från anslaget till diverse pensioner
och understöd m. m. må från och med den 1 juli
1952 till Olov Axel Backlund utgå årlig livsvarig livränta med
450 kronor för år, dock med iakttagande att å den sålunda bestämda
livräntan icke må utgå någon sådan tilläggsförmån
som enligt gällande bestämmelser eljest tillkommer pensionstagare.
2:o) Befrielse från viss skadeståndsskyldighet. Kungl. Maj :t har (punkt
2, s. 3) föreslagit riksdagen medgiva, att vägarbetaren Gösta Edvin Andersson
må, därest han inom tid, som av Kungl. Maj :t bestämmes, av honom
ådömt skadeståndsbelopp till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen inbetalar
100 kronor, befrias från återstående skadeståndsskyldighet.
Genom dom av Brälcne och Karlshamns domsagas häradsrätt den 22 maj
1951 förpliktades vägarbetaren Gösta Edvin Andersson att till väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen utgiva skadestånd med 2 892 kronor 30 öre.
Andersson hade den 17 februari 1951 genom oaktsamhet vid piprökning
vållat brand i en vägförvaltningen i Blekinge län tillhörig barack, varvid
omfattande förstörelse åstadkommits på baracken och däri förvarade kläder
in. m.
I skrivelse den 7 september 1951 har Andersson under åberopande av
stor försörjningsplikt och mycket begränsade inkomster anhållit om befrielse
från det honom ådömda skadeståndet.
Över Anderssons framställning ha utlåtanden avgivits av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
och statskontoret.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen tillstyrker framställningen och erinrar
om att förare av väg- och vattenbyggnadsverkets motorfordon endast i
vissa fall bliva ersättningsskyldiga för av dem föranledd skada å verkets
egendom.
Statsutskottets utlåtande nr 148.
7
Statskontoret föreslår, att Andersson befrias från vidare ersättningsskyldighet
under förutsättning att han inom av Kungl. Maj :t föreskriven
tid inbetalar ett belopp av 100 kronor.
Föredraganden tillstyrker på grund av vad i ärendet upplysts och särskilt
med hänsyn till Anderssons försörjningsplikt och ekonomiska ställning
dennes framställning. I enlighet med statskontorets förslag anser föredraganden
dock med hänsyn till graden av den vårdslöshet, som Andersson
låtit komma sig till last, ett belopp av 100 kronor böra gäldas av honom.
Utskottet. Med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må medgiva, att vägarbetaren Gösta Edvin
Andersson må, därest han inom tid, som av Kungl. Maj :t bestämmes,
av det utdömda skadeståndsbeloppet till väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen inbetalar 100 kronor, befrias från
honom åliggande återstående skadeståndsskyldighet enligt
förenämnda dom den 22 maj 1951.
Stockholm den 13 maj 1952.
På statsutskottets vägnar:
KARL WARD.
Närvarande: se under utlåtandet nr 147.