Nr 147—151.

Statsutskottets utlåtande nr 147.

1

Är 147.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
befrielse från ersättningsskyldighet i vissa fall
m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

(4:e avd.)

l:o) Anlitande av medel från postverkets understödskassa till täckande
av vissa kassabrister. Kungl. Maj :t har i propositionen nr 55 (punkt 1, s.

I— 3 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
för den 8 februari 1952) föreslagit riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj :t
att med anlitande av medel från postverkets understödskassa helt eller delvis
meddela befrielse från återbetalningsskyldighet vid brist i kassa inom
postverket, då anledning finnes att antaga att bristen uppkommit genom felräkning
och omständigheterna i det särskilda fallet i övrigt äro sådana, att
synnerliga skäl för befrielsen prövas föreligga.

Generalpoststyrelsen har i skrivelser den 9 februari respektive den 5
oktober 1951 hemställt, dels att av en brist å 5 016 kronor 32 öre, som den
20—21 december 1949 uppkommit i en av dåvarande postexpeditörseleven
B. A. P. S. Severin omhänderhavd kassa vid postkontoret i Vingåker, ett
belopp av 4 200 kronor måtte få efterskänkas, dels ock — under hänvisning
till Kungl. Maj:ts beslut den 13 juli 1951 angående fastställande av reglemente
för postverkets understödskassa — att generalpoststyrelsen måtte
bemyndigas att av understödskassans tillgångar disponera ett belopp av
3 000 kronor för täckande av återstoden av en brist å 3 750 kronor, som den

II— 12 april 1950 uppkommit i en av dåvarande postexpeditörseleven Kerstin
Irene Gunnarsdotter Sundler omhänderhavd kassa vid postkontoret i
Lindesberg.

Av generalpoststyrelsens framställningar framgår bl. a. att de ifrågavarande
bristerna ha uppkommit i kassor för in- och utbetalning av postanvisniugs-,
postgiro- m. fl. medel. Noggranna undersökningar hade verkställts av
tjänstemän från berörda postdirektioner och även av landsfiskalerna i vederbörande
distrikt. Någon förklaring till bristerna hade emellertid ej kunnat
vinnas vare sig vid dessa undersökningar eller vid numera avslutad
granskning inom generalpoststyrelsens revisionsavdelningar av i förevarande
sammanhang aktuella räkenskapshandlingar. Några omständigheter,
som skulle kunna giva stöd för antagande, att Severin eller Sundler själva
helt eller delvis tillgodogjort sig de saknade beloppen, förelåge icke.

Gencralpoststyrelsen säger sig principiellt intaga den ståndpunkten, att

1—867 5a Bihang till riksdagens protokoll 1952. 6 sand. Nr 147—151.

2

Statsutskottets utlåtande nr 147.

kassabrist, som uppkommer genom felräkning, bör ersättas av den person,
som omhänderhaft kassan. De felräkningspengar, som utginge till personal i
kassatjänst, hade tillkommit just för att täcka dylika förluster, och i allmänhet
vore felräkningspengarna också — åtminstone för längre tid räknat
— tillräckliga för sitt ändamål. Framställning om efterskänkande av liden
kassaförlust borde därför enligt styrelsens uppfattning endast i undantagsfall,
då särskilt vägande skäl föreligga, vinna beaktande. Enligt styrelsens
förmenande förelåge här två sådana undantagsfall.

Statskontoret har förklarat sig icke ha något att erinra mot bifall till de
gjorda framställningarna.

Departementschefen har anfört följande.

Med hänsyn till vad i förevarande ärenden upplysts finner jag mig böra
tillstyrka, att Severin och Sundler befrias från vidare betalningsskyldighet
beträffande de kassabrister, som avses i generalpoststyrelsens ifrågavarande
framställningar. Såsom i propositionen 1951:32 föreslagits, vilket av riksdagen
lämnats utan erinran, skall medel ur postverkets understödskassa
—- vilken tillföres inkomster bland annat genom i postkassor uppkomna
överskott, som icke kunnat återställas till rätt ägare ■— tagas i anspråk för
täckande av i postkassor uppkommen brist i sådana fall, då den ansvarige
tjänstemannen erhållit befrielse från sin återbetalningsskyldighet.

Riksdagen har tidigare vid flera tillfällen i anledning av propositioner behandlat
frågor om befrielse för posttjänstemän att ersätta i postkassor
uppkomna brister. Ehuru här avsedda ärenden äro fåtaliga, synes dock
ärendenas art motivera det förenklade behandlingssätt, som vinnes om
dessa frågor kunna avgöras av Kungl. Maj :t. Jag anser mig sålunda böra
föreslå, att av riksdagen utverkas bemyndigande för Kungl. Maj :t att avgöra
frågor om befrielse från återbetalningsskyldighet i fall, som äro likartade
med dem, för vilka redogjorts i det föregående.

Utskottet. Kungl. Maj :ts förslag har icke givit utskottet anledning till
erinran. Utskottet hemställer,

att riksdagen må bemyndiga Kungl. Maj :t att med anlitande
av medel från postverkets understödskassa helt eller delvis
meddela befrielse från återbetalningsskyldighet vid brist i
kassa inom postverket, då anledning finnes att antaga att
bristen uppkommit genom felräkning och omständigheterna i
det särskilda fallet i övrigt äro sådana, att synnerliga skäl för
befrielsen prövas föreligga.

2:o) Viss ersättning till förre postexpeditören K. E. Engstrand. Kungl.
Maj :t har (punkt 2, s. 3—6) föreslagit riksdagen medgiva, att det belopp
av 3 597 kronor 95 öre, som förre postexpeditören K. E. Engstrand inbetalt
till postverket för täckande av en den 2 juli 1940 uppkommen kassabrist,
må återbetalas till Engstrand jämte ränta efter fem procent från inbetalningsdagen.

Vid postkontoret i Hultsfred uppkom den 2 juli 1940 i av dåvarande
postexpeditören K. E. Engstrand omhänderhavda kassor en brist å tillhopa

Statsutskottets utlåtande nr 147. 3

3 597 kronor 95 öre, vilket belopp Engstrancl sedermera inbetalt till postverket.

I skrivelse den 21 december 1950 har Engstrand på anförda skäl hemställt
om dels återbekommande av det av honom inbetalta beloppet jämte
ränta därå efter fem procent från inbetalningsdagen, dels ersättning för
förlorad arbetsinkomst för viss tid beräknad efter 500 kronor för månad,
dels ock ersättning för psykiskt lidande med 5 000 kronor. Engstrand bär
uppgivit bland annat, att han för att ersätta den uppkomna bristen nödgats
upplåna 3 500 kronor, å vilket belopp han icke kunnat amortera något,
att han 1947 sökt och erhållit entledigande från sin ordinarie tjänst hos
postverket, att han 1948 avlagt folkskollärarexamen, samt att hans chef
vid postkontoret i Hultsfred, t. f. postmästaren B. K. G. Andersson, enligt
Engstrands förmenande medgivit, att han tillgripit det belopp, som fattades
i Engstrands postkassa.

Generalpoststgrelsen har i ett den 12 januari 1951 avgivet utlåtande (s.
4—5 i propositionen) efter ett relaterande av vad i ärendet förevarit bl. a.
framhållit, att det med största säkerhet torde kunna antagas att Engstrand
icke själv vållat den uppkomna bristen. På grund härav tillstyrker styrelsen,
att till Engstrand utanordnas ett belopp motsvarande den uppkomna
bristen. Om Kungl. Maj:t skulle finna skäl tillerkänna Engstrand jämväl
ränta å beloppet, säger sig styrelsen med hänsyn till de särskilda omständigheterna
i detta fall intet ha att erinra däremot. Engstrands framställning
om ersättning därutöver finner styrelsen sig emellertid icke kunna biträda.

I ärendet har utlåtande avgivits jämväl av statskontoret (s. 5).

Departementschefen förordar, med hänsyn till de särskilda omständigheter
som föreligga i ärendet, att Engstrands framställning — i avvaktan
på det klarläggande av orsaken till den uppkomna kassabristen, som framdeles
möjligen kan erhållas — nu i så måtto bifallcs att till honom återställes
det belopp av 3 597 kronor 95 öre, som av honom inbetalats till postverket,
jämte ränta efter fem procent från inbetalningsdagen.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft två likalydande
motioner, väckta den ena inom första kammaren av herrar Nils Theodor
Larsson och Linden (I: 211) och den andra inom andra kammaren av
herr Nordkvist m. fl. (II: 194), i vilka hemställts, att riksdagen måtte besluta
att av statsmedel till Engstrand dels återbetala 3 597: 95 kronor jämte
ränta därå från den 17 februari 1941, till dess utbetalning sker, dels ock
såsom ersättning för förlorad arbetsinkomst under ett års tid 6 000 kronor.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får
utskottet hänvisa till motionen II: 194.

Utskottet. Såsom gencralpoststyrelsen framhållit torde numera med
största säkerhet kunna antagas, att förre postexpeditören Engstrand icke
vållat den sedermera ersatta brist på inalles 3 597 kronor 95 öre som år

4

Statsutskottets utlåtande nr 147.

1940 uppstått i vissa av honom omhänderhavda kassor. I likhet med departementschefen
finner därför utskottet billighetsskäl tala för att till Engstrand
åter ställes förenämnda belopp jämte ränta efter fem procent från
inbetalningsdagen. Detta innebär att utskottet i nu berörda avseende ansluter
sig till den uppfattning som kommit till uttryck i de båda likalydande
motionerna 1:211 och II: 194. Däremot kan utskottet icke tillstyrka det i
samma motioner framställda yrkandet, att Engstrand skulle tillerkännas
jämväl ersättning för förlorad arbetsinkomst under ett års tid med 6 000
kronor. Utskottet vill dock understryka angelägenheten av att ersättningsfrågan
på nytt prövas, i den mån förhållandena därtill giva anledning.

Under åberopande härav hemställer utskottet,

I. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
samt motionerna I: 211 och II: 194 såvitt nu är i fråga, medgiva,
att det belopp av 3 597 kronor 95 öre, som förre postexpeditören
K. E. Engstrand inbetalt till postverket för täckande
av en den 2 juli 1940 uppkommen kassabrist, må återbetalas
till Engstrand jämte ränta efter fem procent från inbetalningsdagen
;

II. att motionerna I: 211 och II: 194, i vad de icke behandlats
under I., icke må bifallas av riksdagen.

Stockholm den 13 maj 1952.

På statsutskottets vägnar:

KARL WARD.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Iwar Anderson, Näsgård,
fröken Andersson, herrar Leander, Gillström, Eric Ericson, Näsström,
Sundelin, Hesselbom, Lundqvist, Ragnar Persson, Edvin Thun, Söderquist
och Nils Theodor Larsson; samt

från andra kammaren: herrar Ward, Malmborg i Skövde, Mårtensson i
Uddevalla, Svensson i Ljungskile, Lindholm, Staxäng, Åkerström, Johansson
i Mysinge, Kollberg, Petterson i Degerfors, Onsjö, Persson i Växjö,
Birke, fru Ericsson i Luleå och herr Gustafsson i Skellefteå.