Statsutskottets utlåtande nr l\b.
1
Nr 144.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående
anslag till främjande av bostadsförsörjningen m. m.
jämte i ämnet väckta motioner.
(3:e avd.)
I propositionen nr 1 har Kungl. Maj :t under femte huvudtiteln, punkterna
62—-66, samt under kapitalbudgeten: socialdepartementet, föreslagit riksdagen
att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1952/53 beräkna
följande anslag:
A. Driftbudgeten.
Kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter å vissa bostadsbygg -
nadslån, förslagsanslag................................ 8 000 000
Hyresrabatter för mindre bemedlade, barnrika familjer, förslagsanslag
.......................................... 47 000 000
Särskilda bostadsrabatter, reservationsanslag.............. 1 950 000
Bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden.
reservationsanslag .................................... 13 000 000
Bidrag till inrättande av pensionärshem, reservationsanslag 11 000 000
B. Kapitalbudgeten.
Under statens utlåningsfonder:
Lånefonden för bostadsbyggande, investeringsanslag........ 450 000 000
Under fonden för låneunderstöd:
Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet, investeringsanslag.
.............................................. 180 000 000
Lån till uppförande och förbättring av lantarbetarbostäder,
investeringsanslag .................................... 100
Lån till anordnande av kollektiva tvätterier, investeringsanslag 1 500 000
Därefter har Kungl. Maj :t i propositionen nr 128, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 14 mars
1952, föreslagit riksdagen att
t — Bihang till riksdagens protokoll 1952. 6 samt. Nr lifr.
2
Statsutskottets utlåtande nr 114.
I. godkänna av departementschefen förordade ändringar i olika avseenden
från och med den 1 juli 1952 av grunderna för den statliga låne- och bidragsverksamheten
till förmån för bostadsförsörjningen;
II. medgiva, att räntefoten för lantarbetarbostadslån, vilka må komma att
beviljas under budgetåret 1952/53, bestämmes till 3,2 5 % ;
III. medgiva att för budgetåret 1952/53
dels preliminära beslut angående lån, som skola utgå från lånefonden för
bostadsbyggande, må meddelas intill ett belopp av 380 000 000 kronor,
dels preliminära beslut angående lån, som skola utgå från anslaget till
tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet, må meddelas intill ett belopp
av 210 000 000 kronor,
dels av det senast för budgetåret 1947/48 anvisade investeringsanslaget
till tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet må disponeras ett belopp
av 4 000 000 kronor;
IV. för budgetåret 1952/53 anvisa
a) å driftbudgeten under femte huvudtiteln
1) till Kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån
ett förslagsanslag av 7 000 000 kronor;
2) till Hyresrabatter för mindre bemedlade, barnrika familjer ett förslagsanslag
av 47 000 000 kronor;
3) till Särskilda bostadsrabatter ett reservationsanslag av 900 000 kronor;
4)
till Bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden ett reservationsanslag
av 15 000 000 kronor;
5) till Bidrag till inrättande av pensionärshem ett reservationsanslag av
11 000 000 kronor;
6) till Bidrag till viss upplysningsverksamhet rörande byggnadstekniska
frågor ett reservationsanslag av 100 000 kronor;
b) å kapitalbudgeten under statens utlåningsfonder
1) till Lånefonden för bostadsbyggande ett investeringsanslag av
450 000 000 kronor;
2) till Lånefonden för maskinanskaffning inom byggnadsindustrien ett
investeringsanslag av 4 000 000 kronor;
c) å kapitalbudgeten under fonden för låneunderstöd
1) till Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet ett investeringsanslag
av 180 000 000 kronor;
2) till Lån till uppförande och förbättring av lantarbetarbostäder ett investeringsanslag
av 100 kronor;
3) till Lån till anordnande av kollektiva tvätterier ett investeringsanslag
av 2 000 000 kronor;
V. å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1951/52 å kapitalbudgeten
Statsutskottets utlåtande nr 744.
3
under statens utlåningsfonder till Lånefonden för bostadsbyggande anvisa
ett investeringsanslag av 75 000 000 kronor.
I samband med Kung!. Maj:ts förevarande förslag har utskottet till behandling
förehaft följande motioner, nämligen
från första kammaren
I: 70 av herr Falk,
1: 439 av herr Norling in. fl.,
1: 440 av herr Ewerlöf m. fl.;
från andra kammaren
II: 22 av herr Wedén in. fl.,
II: 81 av herr Jansson i Hällefors,
II: 559 av herr Hjalmarson m. fl.,
II: 561 av herr Persson i Växjö samt
II: 562 av herr Lager m. fl.
Yrkandena i nämnda motioner redovisas i det följande.
Propositionen.
BOSTADSFÖRSÖRJNINGEN OCH BYGGNADSMARKNADEN.
Angående en i propositionen lämnad sammanfattning av bostadsstyrelsens
uppgifter om bostadsbyggandet, bostadsbristen och bostadsefterfrågans tillväxt
får utskottet hänvisa till propositionen s. 3 och 4. I denna redovisas
vidare en av bostadsstyrelsen upprättad promemoria med förslag till åtgärder
för bättre utnyttjande av arbetskraft och material vid byggnadsproduktionen
(propositionen s. 4—6) samt infordrade yttranden (s. 6—11).
Departementschefen framhåller, att en utökning av byggnadsindustriens
kapacitet är angelägen med hänsyn till de föreliggande stora byggnadsbehoven.
I betydande utsträckning torde byggnadsverksamhetens omfattning bli
beroende av den allmänna ekonomiska utvecklingen, av vilken tillgången
på material och arbetskraft är i hög grad avhängig. Åtskilligt torde dock stå
att vinna med åtgärder av mera begränsad räckvidd. Rekryteringen av arbetskraft
till byggnadsyrkena bör underlättas. Åtgärder i detta syfte ha under
den senaste tiden vidtagits. Den s. k. behörighetsprövningen, vilken verkställts
av arbetsmarknadsorganen och begränsat nyanställningarna inom
byggnadsindustrien, har i huvudsak slopats. Utbildningsfrågorna ha tagits
upp till behandling. Rland annat överväges ytterligare statligt stöd till lärlingsutbildningen
inom muraryrket.
4
Statsutskottets utlåtande nr J4i.
Hur än tillgången på arbetskraft och material kommer att bli, framstår
det som angeläget att olika möjligheter att begränsa material- och arbetskraftsåtgången
inom byggnadsindustrien tillvaratagas. Ett särskilt skäl härför
äro de nuvarande höga byggnadskostnaderna, som bl. a. ha nödvändiggjort
avsevärda statliga subventioner till bostadsbyggandet.
Bostadsstyrelsens förslag beträffande statliga åtgärder i fråga om mekaniseringen
inom byggnadsindustrien synas ta sikte på två särskilda problem:
dels hur nya maskiner, kranar och andra mekaniska hjälpmedel inom byggnadsområdet
skola snabbt bli praktiskt prövade, dels hur dylika hjälpmedel,
som vid praktiskt prov visat sig värdefulla, skola komma till allmän användning
inom byggnadsindustrien.
Enligt departementschefen torde det kunna tagas för givet att något behov
av en mera allmän statlig kreditgivning för främjande av byggnadsindustriens
mekanisering icke föreligger. Bostadsstyrelsens förslag anses ej
heller ha denna innebörd, även om den av styrelsen förordade kreditgivningen
icke har klart avgränsats, vilket har givit åtskilliga remissorgan anledning
till en kritisk eller avvaktande hållning till förslaget. Departementschefen
anför, att särskilda insatser från det allmänna emellertid kunna visa sig
värdefulla. Det kan sålunda vara motiverat att lämna finansiellt stöd åt
företag, som äro beredda att praktiskt pröva nya maskiner, vilka på goda
grunder kunna antagas medföra besparingar i fråga om arbetskraft och material.
Det torde här närmast vara fråga om vad byggnadsindustriförbundet
och byggnadsentreprenörföreningen betecknat som exklusiva maskiner.
Lämpligt anses vidare vara att staten lämnar bidrag till en upplysningsverksamhet
rörande vunna framsteg i fråga om maskinella hjälpmedel, arbetsmetoder
och material. Däremot är departementschefen icke beredd att taga
ställning till bostadsstyrelsens förslag om bidrag till experiment och undersökningar.
Med hänsyn till angelägenheten av att alla möjligheter att minska åtgången
av material och arbetskraft inom byggnadsindustrien tillvaratagas,
anser departementschefen, att under nästa budgetår staten försöksvis bör
stödja mekaniseringen inom byggnadsindustrien på nyss angivet sätt.
Sålunda förordas att lån skola kunna lämnas till byggnadsföretag —
enskilda, kooperativa och kommunala — samt till kooperativt organiserade
maskinstationer för finansiering av maskiner och kranar, vilka ännu icke
kommit till allmän användning inom byggnadsindustrien, men som på goda
grunder kunna väntas ge påtagliga besparingar i fråga om material och arbetskraft.
Lånen böra, som statskontoret föreslagit, löpa med 4 % ränta.
Amorteringstiden bör i enlighet med bostadsstyrelsens förslag utgöra högst
10 år. Med hänsyn till statskontorets och byggnadsstyrelsens yttranden anses
det dock lämpligt att, om särskilda skäl ej kunna åberopas för en förhållandevis
lång amorteringstid, begränsa densamma till 6 å 8 år. I enlighet
Statsutskottets utlåtande nr 744.
5
med bostadsstyrelsens förslag föreslås lån kunna utgå med belopp motsvarande
högst 80 % av anskaffningskostnaden. För lån skall ställas godtagbar
säkerhet.
Bidrag anses böra beviljas till upplysningsverksamhet angående nya framsteg
i fråga om maskinella hjälpmedel, arbetsmetoder och material samt i
första hand lämnas till sådan verksamhet, som avser att sprida allmän
kännedom om de erfarenheter, som vinnas i samband med den med statliga
lån finansierade maskinanskaffningen.
Ifrågavarande lån och bidrag anses böra beviljas av Kungl. Maj:t, varvid
det bör ankomma på bostadsstyrelsen att verkställa den förberedande gransningen
av låneansökningarna samt att med eget yttrande överlämna desamma
till Kungl. Maj :t. Vid styrelsens handläggning av ifrågavarande ärenden
böra deltaga representanter för ekonomisk och teknisk sakkunskap och för
det praktiska arbetet inom byggnadsverksamheten. Dessa böra få utses av
Kungl. Maj :t. Det anses lämpligt att bostadsstyrelsen jämväl förvaltar lånen.
Förslag till fördelning av anslaget till bidrag till upplysningsverksamhet
bör uppgöras av bostadsstyrelsen i samråd med nämnda representanter
samt statens kommitté för byggnadsforskning.
Vad angår anslag till lån för främjande av maskinanskaffning inom byggnadsindustrien
föreslås att för budgetåret 1952/53 anvisas ett belopp av
4 000 000 kronor. Anslaget anses böra anvisas till en nyinrättad fond under
statens utlåningsfonder, förslagsvis benämnd Lånefonden för maskinanskaffning
inom byggnadsindustrien.
Till bidrag till viss upplysningsverksamhet rörande byggnadstekniska frågor
föreslås att för nästa budgetår anvisas ett reservationsanslag å 100 000
kronor.
Administrationskostnaderna kunna f. n. icke exakt beräknas men anses
under alla förhållanden bli låga. Departementschefen förutsätter att huvuddelen
av de göromål. som uppkomma vid den förberedande granskningen
av låneansökningar, skall bestridas av personal inom bostadsstyrelsens byrå
för teknisk-ekonomiska utredningar. Till de representanter, vilka skola biträda
vid bostadsstyrelsens handläggning av låne- och bidragsärenden, bör
ersättning få utgå jämlikt kommittékungörelsen. Hinder anses icke böra möta
att från anslaget till bidrag till upplysningsverksamhet bestrida vissa
med låne- och bidragsverksamhcten sammanhängande administrationskostnader.
RÄNTE- OCH AMORTERINGS VILLKOREN FÖR ÄLDRE
TERTIÄRLÄN M. M.
I propositionen har lämnats en redogörelse för 1951 ars bostadsutrednings
förslag (propositionen s. 16—18) samt däröver avgivna yttranden (s. 18—
22).
6
Statsutskottets utlåtande nr lil.
Bostadsutredningen bär i huvudsak föreslagit, att beträffande de tertiärlån
och tilläggslån som under budgetåret 1952/53 ha utestått i tio år ställning
icke nu skall tagas till ränte- och amorteringsvillkoren. överenskommelser
Itorde om möjligt träffas med vederbörande låntagare om att uppskjuta
prövningen av frågan huruvida tilläggslån och räntefria, stående delar
av tertiärlån skola förräntas och amorteras eller avskrivas. Som ett slags
kompensation åt låntagarna borde i förekommande fall medgivas att annuiteten
å tertiärlån tills vidare skulle förbli oförändrad.
Vad först angår tilläggslån till flerfamiljshus erinrar departementschefen,
att det vid behandlingen av frågan vid förra årets riksdag förutsattes, att
bostadsutredningen skulle framlägga förslag i ämnet i sådan tid, att ett
principbeslut kunde fattas av innevarande års riksdag. Det framhölls, att
endast tre lån till ett sammanlagt belopp av 38 000 kronor krävde beslut i
förevarande hänseende under budgetåret 1951/52.
Då bostadsutredningen ännu icke framlagt förslag beträffande den framtida
hyrcspolitiken och grunderna för kapitalsubventionerna till nybyggda
hus anses det slutliga ståndspunktstagandet till frågan böra uppskjutas ännu
ett år. Ett beslut beträffande de lån, som under nästa budgetår ha utestått
i tio år, måste dock fattas. Härvid bör beaktas möjligheten av att sådan
ställning till hyrespolitiken kan komma att tagas, att beviljade tilläggslån
böra förräntas och amorteras. För att inte föregripa utvecklingen anses det
därför att de tilläggslån, som aktualiseras under nästa budgetår, icke böra
avskrivas. Det anses lämpligt att räntan fastställes till 3,5 % och att lånen
amorteras på 20 år. Intill dess för berörda fastigheter sådana hyreshöjningar
medgivas, som medföra att fastigheternas nettoavkastning ökar, böra
emellertid förfallande räntor och amorteringar efterskänkas.
Beträffande kapitalsubventionen till egnahem och tvåfamilj shus i form av
räntefri, stående del av tertiärlån samt tilläggslån synas de av bostadsutredningen
lämnade uppgifterna rörande de årliga kapitalkostnaderna för dylika
vid olika tidpunkter uppförda hus ge stöd för uppfattningen att krav kan
ställas på återbetalning av lämnad subvention. Departementschefen anför,
att den allmänna bostadskostnadsnivån otvivelaktigt har stigit så mycket att
utrymme finns för förräntning och amortering av ifrågavarande lån till hus
som uppfördes för tio år sedan. Ktt uttryck för kostnadsstegringen äro de
stigande försäljningspriserna för egnahem. Förhållandena torde dock icke
vara likartade på alla orter. På de flesta större och medelstora orter torde
en markerad tendens till stegring av kostnadsnivån ha gjort sig gällande,
medan så antagligen inte har varit fallet på flertalet mindre orter och på
landsbygden. Det är osäkert, hur bostadskostnader och försäljningspriser
komma att utveckla sig under den närmaste tiden. Vidare torde avseende böra
fästas därvid att olika slag av fastighetsutgifter — framför allt för bräns
-
Statsutskottets utlåtande nr 1 li.
7
le — ha ökat under den senaste tiden. Departementschefen anser därför,
att egnahemsägarna icke f. n. skola avkrävas ränta och amortering å tillläggslån
och räntefria, stående delar av tertiärlån, som utestått under tio år,
men att det å andra sidan knappast förefaller välbetänkt att nu avskriva
dessa lån. Med hänsyn till att frågan om kapitalsubventioner till bostadsbyggandet
är föremål för prövning av bostadsutredningen föreslås att de
lån, som under nästa budgetår komma att ha utestått under tio år, under
ytterligare ett år skola vara räntefria och stående.
Vad härefter angår räntebärande tertiärlån anser departementschefen att
några särskilda skäl för att ompröva givna bestämmelser i fråga om förräntning
och amortering knappast kunna anföras. I anledning av vad bostadsutredningen
anfört därom att den höjning av annuiteten å tertiärlån, som
inträder efter de tio första åren, kan betyda en ökning av kapitalkostnaderna
för flerfamiljshus med drygt 9 %, framhålles, att det kan ifrågasättas om
icke amorteringsbestämmelserna äro mindre lämpligt utformade. I propositionen
nr 124 till 1951 års riksdag föreslogs, att amorteringstiden för äldre
tertiärlån skulle förlängas så mycket, att vid en samtidig sänkning i förekommande
fall av räntan från 4,5 till 4 % annuiteten å tertiärlånet skulle kunna
hållas oförändrad. Förslaget godtogs icke av riksdagen, som ansåg att frågan
borde prövas i samband med att ställning togs till kapitalsubventionerna.
Om departementschefens förslag i det föregående beträffande tilläggslån
och räntefria, stående delar av tertiärlån godtages, anses jämväl ståndpunkt
nu böra tagas till annuiteten å tertiärlån. Departementschefen föreslår, att
för tertiärlån som utestått under tio år amorteringstiden förlänges så, att
den kommer att i huvudsak överensstämma med de amorteringstider som
numera gälla för nya lån. För nybyggnad av flerfamiljshus bör alltså amorteringstiden
fastställas till i fråga om hus av sten 40 år och beträffande hus
av trä oförändrat 30 år. För nybyggnad av egnahem och tvåfamiljshus bör
amorteringstiden förlängas så mycket att annuiteten kan hållas oförändrad.
Amorteringstiden blir härvid omkring 25 år, vilket ansluter till gällande bestämmelser
för egnahemslån till nybyggnad. För ombyggt flerfamiljshus bör
amorteringstiden kunna fastställas till 30 år och för ombyggt egethem eller
tvåfamiljshus till 25 år.
I fråga om de tertiärlån som här avses har för tio år lämnats en garanti
beträffande räntorna på underliggande krediter. Den garanterade räntan är
3,5 % för primärlån och däremot svarande ränta för sekundärlån. För närvarande
överensstämmer ränteläget i huvudsak med de garanterade räntorna.
I avvaktan på bostadsutredningens slutliga ställningstagande till låneoch
bidragsfrågorna anses, att i förekommande fall räntegarantien bör förlängas
att gälla till utgången av nästa budgetår.
8
Statsutskottets utlåtande nr 14b.
FÖRBÄTTRINGSLÅN.
För bostadsutredningens förslag samt infordrade yttranden lämnas en
redogörelse å s. 28—40 i propositionen, vartill utskottet får hänvisa.
I utlåtande nr 155 i anledning av propositionen nr 124 till 1951 års riksdag
angående anslag för budgetåret 1951/52 till främjande av bostadsförsörjningen
in. in. jämte i ämnet väckta motioner behandlade statsutskottet frågan
om förbättringslångivningens omfattning. Utskottet ansåg bland annat,
att det syntes önskvärt med eu utvidgning av långivningen till sådan upprustning
av bostäder av låg klass, som visserligen icke medförde att fullgoda
bostäder erhölles men innebure att allvarliga brister kunde avhjälpas till
en med hänsyn till användningstiden rimlig kostnad. Utskottet förutsatte,
att Kungl. Maj:t följde utvecklingen och om anledning därtill förelåge vidtoge
för jämkningar i stödets inriktning erforderliga åtgärder. Det borde vidare
enligt statsutskottets mening tagas under övervägande, huruvida icke
på grund av de begränsade möjligheterna att på kort sikt förbättra bostadsförhållandena,
egnahemslån till kostnadskrävande ombyggnad borde undvikas
och i stället den på mindre men synnerligen angelägen upprustning av
bostäder av låg klass inriktade förbättringslångivningen utvidgas. Ett särskilt
skäl härför i nuvarande läge ansåg utskottet vara, att de höjda byggnadsmaterialpriserna
medförde, att i åtskilliga fall kostnaderna för genomgripande
ombyggnad bleve alltför höga i förhållande till egnahemsägarnas
ekonomiska resurser. Riksdagen godkände vad utskottet sålunda anfört.
Bostadsutredningen har funnit en relativt fri tillämpning av bestämmelserna
beträffande förbättringslån önskvärd, men anser att länsbostadsnämnderna
ha utbildat en praxis, i vilken all rimlig hänsyn tages till de olika
omständigheter, som kunna föreligga i de enskilda fallen.
Enligt departementschefens mening tala starka skäl för en utvidgning avstödet
till upprustning och förbättring av bostäder, främst på landsbygden.
Byggnadskostnaderna synas sålunda ha nått en sådan höjd att försiktighet
bör iakttagas i fråga om såväl nybyggnad som ombyggnad av egnahem
och tvåfamiljshus. I större och medelstora samhällen bär flerfamiljshusproduktionen
givas företräde. Så torde för övrigt redan vara förhållandet
i många orter. För landsbygdens och småorternas del är emellertid av
naturliga skäl uppförandet av flerfamiljshus aktuellt endast i undantagsfall.
Egnahemsbyggandet måste där fortgå, men bör i ökad utsträckning kompletteras
med en förbättringsverksamhet, i första hand inriktad på upprustning
av äldre bostäder med allvarliga brister.
För att utvidga förbättringsverksamheten på landsbygden och småorter
anses olika jämkningar i bestämmelserna rörande förbättringslån böra vidtagas
i vad det gäller tillämpningsområdet för långivningen, maximibeloppen
och behovsprövningen.
Statsutskottets utlåtande nr 144.
9
Tillämpningsområdet. I första hand anses bidrag (räntefritt, stående förbättringslån)
liksom också räntebärande förbättringslån böra kunna beviljas
för upprustning av hus, vilka äro av låg klass. Bidragen böra icke såsom
hittiils i huvudsak har varit fallet begränsas till hus, som icke skola bestå
på längre sikt. Även i sådana fall, där en genomgripande ombyggnad kan
framstå som lämplig, bör hinder icke möta att lämna förbättringslån till en
mindre upprustning. Så långt möjligt bör dock tillses att upprustningen genomföres
på sudant sätt att en framtida mera genomgripande ombyggnad
underlättas.
Maximibeloppen. För räntefritt, stående förbättringslån anses maximibeloppen
böra höjas icke endast med hänsyn till byggnadskostnadsstegringen
utan också för att underlätta genomförandet av mera kostnadskrävande
upprustnings- och förbättringsarbeten. Den av bostadsutredningen föreslagna
uppräkningen av maximibeloppen till 6 000 kronor per hus, vilken synes
grundad enbart på stegringen av byggnadskostnaderna, angives i så fall vara
otillräcklig. Departementschefen anser, att ifrågavarande maximibidrag
böra höjas till 8 000 kronor, d. v. s. för egnahem med 4 000 kronor och för
tvåfamiljshus med 2 000 kronor, varigenom liksom tidigare varit fallet överensstämmelse
kommer att råda mellan maximibeloppen för räntefri, stående
del av egnahemslån och räntefritt, stående förbättringslån. I anslutning härtill
förordas att för arbeten, som avse enbart anordnandet av vatten och avlopp
eller förbättring av vattentäkt räntefritt, stående förbättringslån böra
kunna beviljas med högst 2 400 kronor i stället för som för närvarande med
högst 1 200 kronor för enfamiljshus och 1 800 kronor för tvåfamiljshus. För
annat förbättringsarbete bör kunna beviljas högst 8 000 kronor oavsett om
det omfattar anordnandet av vatten och avlopp eller ej. Departementschefens
förslag innebär att samma maximibelopp skola gälla för såväl egnahem
som tvåfamiljshus.
Under hänvisning till bl. a. statsutskottets uttalande i anledning av propositionen
nr 217 till 1951 års riksdag (uti. nr 192), att frågan om att i särskilda
fält medgiva räntefri, stående del av egnahemslån med förhöjt belopp,
t. ex. 9 000 kronor, snarast blir föremål för prövning framhåller departementschefen,
att vissa skäl onekligen kunna anföras för att räntefri, stående
del av såväl förbättringslån som egnahemslån till tvåfamiljshus i särskilda
fall skall kunna utgå med högre belopp än 8 000 kronor. Bostadsutredningen
har ansett att behov av utvidgat stöd kan föreligga, då fråga är
om upprustning av tvåfamiljshus, vars ägare icke har något mera avsevärt
ekonomiskt utbyte av den andra lägenheten. Departementschefen har inte
blivit övertygad om att de fall utredningen åsyftat böra givas en undantagsställning
och är inte heller beredd att taga slutlig ställning till frågan i vilka
former kapitalsubvention med belopp överstigande 8 000 kronor bör kunna
utgå. Frågan anses få aktualiseras i samband med den prövning av grun
-
10
Statsutskottets utlåtande nr i44.
derna för kapitalsubventionerna till ny- och ombyggnad av bostadshus, vilken
är avsedd att verkställas nästa år.
Behovsprövningen. Räntefritt, stående förbättringslån beviljas efter behovsprövning.
Närmare bestämmelser rörande denna prövning ha icke fastställts
av riksdagen. Departementschefen anser, att vissa enkla grunder för
behovsprövningen nu torde böra fastställas. För att garantera stadga i behovsprövningen
böra sålunda vissa inkomst- och förmögenhetsstreck bestämmas,
vilka dock icke böra vara absolut bindande för länsbostadsnämnderna.
Bostadsstyrelsens anvisningar beträffande prövningen av behovet av förbättringslån
innebära att ramen för långivningen ur inkomstsynpunkt är
betydligt snävare än den som gäller för familjebostadsbidrag. Eftersom enligt
styrelsens anvisningar behovsprövningen skall ha karaktär av en kombinerad
inkomst- och förmögenhetsprövning finnes emellertid icke någon
fast inkomstgräns angiven. I fall då enbart den taxerade inkomsten tages i
betraktande vid behovsprövningen skulle gränsen ligga vid 3 000 kronor beskattningsbar
inkomst.
Om förbättringsverksamheten, såsom departementschefen har förordat,
skall utvidgas och delvis ersätta ny- och ombyggnad, anser han att förbättringslån
bör kunna beviljas även i fall då den beskattningsbara inkomsten
betydligt överstiger 3 000 kronor. Han föreslår, att gränsen sättes vid 5 000
kronor beskattningsbar inkomst. Departementschefen hänvisar i detta sammanhang
till sitt förslag i det följande att inkomststrecket för familjebostadsbidrag
till tvåbarnsfamiljer sättes vid 6 000 kronor beskattningsbar inkomst.
Streckens höjd i detta senare fall angives delvis vara beroende av att
det är fråga om familjer med behov av en relativt stor bostad, som också
kan antagas betinga en relativt hög hyra. Det anses därför motiverat, att inkomststrecket
för förbättringslån ligger något lägre än för familjebostadsbidrag
till tvåbarnsfamiljer. I enskilda fall förutsättes dock lån kunna beviljas,
även om inkomsten något överstiger 5 000 kronor beskattningsbar inkomst.
Huruvida förbättringslångivningen bör begränsas med hänsyn till förmögenhet
finner departementschefen tveksamt under hänvisning till bl. a.
att förmögenhetens storlek inte utgör någon tillförlitlig mätare av tillgången
på likvida medel. Det synes departementschefen lämpligt föreskriva, att räntefritt,
stående förbättringslån som regel skall kunna beviljas endast den
som icke har skattepliktig förmögenhet. Liksom i fråga om inkomsten anses
beträffande förmögenheten i särskilda fall undantag kunna medgivas.
En fråga, som hittills icke torde ha ägnats särskild uppmärksamhet, är i
vad mån behovet av statligt stöd till förbättring och upprustning av bostäder
bör utmätas med beaktande av förbättringskostnadens storlek. Några generella
regler för behandlingen av denna fråga anses svårligen kunna uppställas.
Principen bör emellertid vara att i första hand förbättring och upprust
-
Statsutskottets utlåtande nr IM.
11
ning av bostäder av låg klass skall befordras, vilket innebär att långivningen
bör ta sikte på mera kostnadskrävande upprustningsarbeten. Eftersom medelstillgången
torde bli begränsad, kan det till och med visa sig olämpligt att
stimulera till mindre förbättringar av hus, som i stort sett äro tillfredsställande.
Departementschefen förutsätter, att länsbostadsnämnderna komma
att iaktta försiktighet vid prövningen av låneansökningar, som avse sådana
smärre förbättringsarbeten.
Särskilda frågor. Departementschefens förslag beträffande tillämpningsområdet
för förbättringslån innebär, att länsbostadsnämnderna i betydligt
större utsträckning än hittills skulle kunna medverka till förbättring och
upprustning av äldre hus på landsbygden och i småorter. Det synes departementschefen
angeläget, att åldringarnas bostadsproblem i detta sammanhang
särskilt uppmärksammas. För ordnande av åldringarnas bostadsfråga
torde för landsbygdens del men också på många småorter upprustning aväldre
bostäder kunna utgöra ett värdefullt komplement till pensionärshemsverksamheten.
Många åldringar torde föredra att kvarbo i sina gamla bostäder
framför att flytta till pensionärshem, därest deras höstäder rustas
upp och förses med moderna bekvämligheter, främst vatten och avlopp samt
ändamålsenlig uppvärmningsanordning. Ur samhällets synpunkt är det också
önskvärt att de gamla bostäderna utnyttjas, framför allt med hänsyn till
den rådande bostadsbristen. För kommunerna, vilka som regel få bära en
stor del av de årliga kostnaderna för pensionärshem, torde den föreslagna
upprustningsverksamheten innebära ekonomiska fördelar.
I detta sammanhang anmäler sig emellertid en viktig fråga. För närvarande
skall för förbättringslån lämnas godtagbar säkerhet, i första hand i form
av inteckning, dock att räntefritt lån som icke överstiger 1 200 kronor kan
utlämnas utan säkerhet. 1 många fall torde den lånesökande icke kunna prestera
säkerhet i form av inteckning. Det hinder för förbättring av bostadsförhållandena—
särskilt på landsbygden — som betingas härav, kan för närvarande
icke mera allmänt undanröjas. Det ankommer på 1948 års sakkunniga
angående vissa bostadsförbättringsfrågor att framlägga förslag i denna fråga.
Vissa provisoriska åtgärder anses emellertid redan nu böra vidtagas. Med
hänsyn till att — såsom förut har utvecklats — en utvidgning av förhättringslångivningen
i nuvarande läge är påkallad, anser departementschefen att
räntefritt, stående lån skall kunna utlämnas utan säkerhet intill ett belopp
av 2 400 kronor. Då fråga är om upprustning av bostäder åt åldringar, varmed
bör avses icke endast folkpensionärer, torde ytterligare åtgärder vara
nödvändiga i här förevarande hänseende. I de fall inteckning icke kan lämnas,
bör beträffande den del av lån, som överstiger 2 400 kronor, gälla, att
denna kan utlämnas utan säkerhet, därest vederbörande kommun åtager sig
att svara för hälften av de förluster, som kunna uppkomma på ifrågavarande
lånedel. Departementschefen förutsätter, att kommunerna skola visa sig
12
Statsutskottets utlåtande nr 1 it.
villiga att medverka på här angivet sätt i de fall så befinnes nödvändigt.
För lån över 500 kronor anses alltfort ett personligt betalningsansvar för
låntagaren böra föreskrivas.
I detta sammanhang erinras om att räntefritt, stående förbättringsbin
som regel kan utgå med belopp motsvarande högst 80 % av kostnaden för
förbättringsarbetet. Därest ömmande omständigheter föreligga, kan lån utgå
med högre procent, varvid dock återstående del av kostnaden, i den mån
denna inte täcks genom sökandens eget arbete eller på annat sätt, skall bestridas
av kommunen. För att stödet till åldringar skall bli effektivt, förutsattes
i vissa fall krävas ekonomiska insatser av kommunerna.
De krav på säkerhet för förbättringslån, som skola ställas, ha tillkommit
enbart för att förhindra missbruk, närmast i samband med överlåtelse av
fastighet. Departementschefen anför att om räntefritt förbättringslån
i enlighet med hans förslag skall kunna beviljas med ett så stort belopp som
8 000 kronor, kunna fall tänkas, där vid överlåtelse av fastighet det icke är
rimligt vare sig att låta hela lånet förbli räntefritt eller att omedelbart återkräva
detsamma. Länsbostadsnämnderna böra därför ha rätt att pröva, huruvida
och i vad mån så avgörande förändringar inträtt i fråga om de förutsättningar
för låns beviljande, vilka förelågo vid låneansökans ingivande,
att räntefritt, stående lån skall löpa med ränta och amorteras. Räntan bör
i förekommande fall utgöra 3 % och amorteringstiden bestämmas med hänsyn
till omständigheterna i det enskilda fallet. Vidare bör som en huvudregel
gälla, att viss del av lånet — förslagsvis motsvarande Vio per år —
skall betraktas som avskriven. Om efter det att ett räntefritt, stående lånutestått
t. ex. under fem år, fastigheten överlåtes till person som icke är i
behov av statligt bidrag skall halva lånet anses avskrivet och återstoden förräntas
och amorteras på förut angivna villkor. Efter tio år bör räntefritt,
stående förbätlringslån — på sätt nu gäller — avskrivas.
De ny bestämmelserna om förbättringslån föreslås skola träda i kraft den
1 juli 1952, varvid i fråga om före denna tidpunkt meddelade beslut låneärendet
bör kunna omprövas, såvitt lånet inte är utbetalt.
FAMILJEBOSTADSBIDRAG OCH BRÄNSLEBIDRAG M. M.
I propositionen har redogjorts för bostadsutredningens förslag samt för
de över dessa förslag avgivna yttrandena. Utskottet får i dessa delar hänvisa
till propositionen s. 47—68.
Vid framläggandet av förslag om familjebostadsbidrag m. m. 1947 gav
dåvarande chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, sin principiella
anslutning till uppfattningen, att bidragsgivningen icke borde vara förbunden
med inkomstprövning. Med hänsyn till att familjer med endast ett barn
tills vidare skulle bli utestängda från bidrag samt till den rådande bostads
-
Statsutskottets utlåtande nr 1U.
13
bristen, vilken hindrade familjer som så önskade att flytta till bidragsberättigande
bostäder, fann emellertid departementschefen, att bidrag icke
borde utgå till flerbarnsfamiljer med jämförelsevis höga inkomster. Han
föreslog därför, att vissa inkomststreck infördes. Detta blev också riksdagens
beslut.
1947 års beslut innebar, att inkomstgränsen för tvåbarnsfamiljer blev
4 000 kronor beskattningsbar inkomst, för trebarnsfamiljer 5 000 kronor
o. s. v. med en höjning av 1 000 kronor för varje ytterligare barn under 10
år. I propositionen nr 124 till 1951 års riksdag uttalade dåvarande departementschefen,
att den senaste utvecklingen beträffande penninginkomster
och levnadskostnader syntes innebära, att inkomstprövningen vid oförändrade
inkomststreck skulle skärpas på ett icke godtagbart sätt. Eftersom de
inträdda inkomststegringarna icke påverkade bidragsgivnängen förrän resultatet
av 1951 års taxering förelåge, kunde emellertid frågan om en höjning
av inkomststrecken anstå till våren 1952, då hänsyn kunde tagas jämväl till
utvecklingen under år 1951.
1951 års bostadsutredning har framlagt förslag om en uppräkning av
inkomststrecken. Samtidigt har utredningen förordat vissa ändringar av gällande
regler för inkomstprövningen och av inkomstgränsens konstruktion.
Utredningen har i dessa frågor funnit åtgärder påkallade utan avvaktan på
den pågående allmänna omprövningen av bidragsgivningen. De sistnämnda
förslagen avse att åstadkomma en lösning av det s. k. tröskelproblemet.
Angående utredningens förslag beträffande inkomststrecken anför departementschefen
följande.
Utredningen förordar en höjning av inkomststrecken med 2 000 kronor.
Därvid har emellertid förutsatts att reducerade bidrag skola kunna utgå ovanför
dessa streck. Det för helt bidrag gällande inkomststrecket skulle sålunda
för en tvåbarnsfamilj bli 6 000 kronor beskattningsbar inkomst, för en trebarnsfamilj
7 000 kronor, o. s. v. Då inkomsten överstiger dessa streck, beviljas
reducerat bidrag, vilket sjunker för varje gång inkomsten stiger
med 400—500 kronor, dock med visst undantag för tvåbarnsfamiljer. Det
högre beloppet avser egnahemsägare. Antalet »trappsteg» blir lika med antalet
barn under 16 år. Då inkomsten för två- och trebarnsfamiljerna
ligger mer än 1 200—1 500 kronor över de för helt bidrag gällande inkomststrecken,
utgår inget bidrag. För familjer med flera barn än tre utgår reducerat
bidrag även vid större överskridanden av inkomstgränsen. Den omprövning
av beviljade bidrag med hänsyn till inkomsten, som enligt nu gällande
regler för normala fall skall äga rum vart femte år, ersättes enligt förslaget
med en årlig prövning.
I fråga om de alltjämt utgående familjebidragen av äldre typ föreslår utredningen,
att bostadsstyrelsen anknyter till de för familjebostadsbidragen
gällande inkomststrecken. Däremot föreslås ej något system med reducerade
familjebidrag. Till vissa ytterligare förslag rörande bidragsgivningen återkommer
jag i det följande.
Då det gäller att bedöma hur stor höjning av inkomststrecken, som kan
14
Statsutskottets utlåtande nr IM.
vara befogad med hänsyn till utvecklingen beträffande penninginkomster
och levnadskostnader, bör i första hand beaktas den penningvärdeförsämring
som inträtt sedan 1947, då familjebostadsbidragen tillkommo. Levnadskostnadsindex
låg i december 1951 31 % högre än genomsnittet för 1947.
Det är tydligt, att en motsvarande uppräkning av inkomststrecken bör
ske. Samtidigt är det ett önskemål, att i stort sett de, vilka hittills åtnjutit
förmånen, få behålla densamma, även om en mindre realinkomststegring
skulle ha ägt rum.
Inom bostadsutredningen ha starka sympatier funnits för en uppräkning
av inkomststrecken med 3 000 kronor med hänsyn till inkomstutvecklingen.
Samma uppfattning har framkommit i några remissyttranden. Å andra sidan
har man i vissa yttranden ifrågasatt, huruvida realinkomststegringen borde
tagas med i beräkningen. De flesta remissorganen ha dock tillstyrkt utredningens
förslag om en höjning med 2 000 kronor med hänsyn till att ovanför
inkomststrecken reducerade bidrag föreslås utgå.
Den för den vanligaste familjetypen, tvåbarnsfamiljen, nu gällande inkomstgränsen,
4 000 kronor beskattningsbar inkomst vid statsbeskattningen,
motsvarar ungefärligen en faktisk inkomst av 7 500 kronor. En höjning av
detta belopp med 30 % till 9 750 kronor motsvarar en beskattningsbar inkomst
vid 1952 års taxering av omkring (3 000 kronor. För en familj med större
barnantal och sålunda högre inkomstgräns motsvarar en höjning av gränsen
med 2 000 kronor en lägre faktisk inkomststegring än 30 %, för en trebarnsfamilj
med inkomst invid inkomstgränsen sålunda omgring 26 %, för
en fembarnsfamilj ca 20 %. Med den av utredningen föreslagna uppjusteringen
av gränsen för helt bidrag skulle för de vanligaste familjetyperna
och inkomstlägena penningvärdeförsämringen under tiden 1947—1951 i
stort sett kompenseras.
Departementschefen finner sig för närvarande icke kunna tillstyrka en
höjning av inkomststrecken med mer än 2 000 kronor och godtar sålunda
bostadsutredningens förslag i denna del. Under hänvisning till sitt förslag
i det följande om en anordning med reducerade bidrag vid inkomster strax
ovanför de nya inkomststrecken för helt bidrag framhåller han, att härigenom
skälig hänsyn torde ha tagits till levnadskostnadsstegringen. De avvecklingsregler,
som föreslås, gå ut på att i stort sett garantera, att beviljat
bidrag icke bortfaller förrän vid eu påtaglig förändring i inkomstförhållandena.
Departementschefen återkommer härefter till frågan om metoderna för inkomstprövningen
samt inkomststreckens konstruktion. Bostadsutredningen
uttalar, att det enligt dess mening är uppenbart, att allvarliga missförhållanden
äro förbundna med de nuvarande bestämmelserna i dessa avseenden.
Utredningen har dock ej närmare angivit vari dessa missförhållanden bestå.
Den s. k. femårsprövning, som nu tillämpas för redan beviljade bidrag,
innebär en mycket lång eftersläpning till bidragstagarnas förmån. Från beviljandet
utgår bidraget i minst fem år, såvida icke inkomstökningen visar
sig vara exceptionellt kraftig, då bidraget kan dras in snabbare. Dessa anordningar
garantera de allra flesta bidragstagare en betydande stabilitet i
Statsutskottets utlåtande nr IM.
15
fråga om deras bostadskostnad. För närvarande påverkas bidraget för den
enskilde i långt större utsträckning av förändringar i antalet barn under 16
år än av ändrade inkomstförhållanden.
Departementschefen kan med hänsyn härtill ej finna, att det för sådana familjer,
som redan erhållit bidrag, kan vara påkallat att ändra awecklingsreglerna
på det sätt utredningen föreslagit. Den föreslagna årliga inkomstprövningen
måste, såsom även socialstyrelsen uttalar, medföra risk för en
icke önskvärd ryckighet i bidragsgivningen och för dessa familjer i själva
verket innebära en försämring i förhållande till nu gällande ordning.
Han anser sålunda, att en årlig rigorös inkomstprövning icke bör förekomma.
Tänkbara fördelar av en sådan ordning skulle inte motsvara det
administrativa besväret. Ä andra sidan föreligga enligt departementschefens
mening skäl för att icke heller behålla regeln om en prövning endast vart
femte år, då därigenom otvivelaktigt vissa orättvisor kunna uppkomma med
hänsyn till de många andra omständigheter än inkomstförhållanden, som
reglera bidragsgivningen. Denna fråga behandlas ytterligare i det följande.
Vad därefter angår frågan om inkomststreckens konstruktion anför departementschefen
att bostadsutredningens förslag om reducerade bidrag
innebär att omräkning av bidraget skulle komma att ske vid inkomstförändringar
av endast någon eller några få procent. Förändringen av bidragsbeloppet
bleve ganska obetydlig i förhållande till familjens inkomst.
Bostadsorganens arbete skulle öka avsevärt.
Ett så komplicerat system som det föreslagna anses icke vara erforderligt,
i synnerhet som det av utredningen förutsatts, att generella inkomstökningar
skola föranleda generella höjningar av inkomststrecken. Att inkomstprövningen
sker med hänsyn till taxeringsresultaten innebär en icke obetydlig
eftersläpning til! bidragstagarens förmån. Därtill kommer att skattelagstiftningen
icke möjliggör en sådan precision och absolut rättvisa vid fastställandet
av beskattningsbar inkomst, som förslaget synes förutsätta.
Som ett särskilt skäl att icke nu införa ett detaljerat system för bidragsgivningen
framhålles att en omläggning av den direkta beskattningen för
närvarande diskuteras. En skattereform kan komma att förändra innebörden
av de regler som fastställas.
Det s. k. tröskelproblemet är enligt departemenschefens mening icke så
inycket en fråga om bortfallande förmåner som snarare en fråga om uteblivna
förmåner. Det berör sålunda främst de familjer, som äro helt uteslutna
från bidrag på grund av en något för hög inkomst eller på grund av
att de bo i ett hus färdigställt före de för bidragen gällande tidpunkterna eller,
slutligen, på grund av att de ha endast ett barn i den föreskrivna åldern.
Bostadsutredningen kommer att senare behandla de gällande reglerna om
byggnadsår och antalet barn. Utredningen har likväl funnit de på grund av
inkomstförhållandena uteslutna fallen kräva åtgärder redan nu.
16
Statsutskottets utlåtande nr 144.
Ehuru det är tveksamt, om denna del av tröskelproblemet bör behandlas
innan den allmänna omprövningen av bidragsgivningen verkställes, tala enligt
departementschefens mening vissa skäl för att så sker. I första hand
framhålles därvid den förklarliga irritation som måste uppstå bland familjer
i bidragsberättigande lägenheter, som måhända endast på grund av en
tillfällighet blivit helt utestängda från bidragsgivningen.
Vid beräkningen av det belopp, som ett eventuellt bidrag till sådana familjer
bör uppgå till anser departementschefen att främst sociala synpunkter
måste vara avgörande. Den statistik över inkomstförhållandena bland biriragstagarna,
som utredningen framlagt, visar att en betydande del har
inkomster långt under de gällande inkomststrecken. För dessa familjer
torde bidragsbehovet ofta vara större än som tillgodoses med nu utgående
bidrag. Utredningen har också funnit, att de lägsta inkomsttagarna äro jämförelsevis
mindre ofta förekommande bland bidragstagarna än bland inkomsttagarna
i allmänhet.
Bostadsstyrelsen har uttryckt den meningen, att man bör överväga en höjning
av bidragsbeloppen för familjer med inkomster avsevärt under inkomsgränserna.
Två reservanter inom bostadsstyrelsen ha ansett denna fråga viktigare
än en bidragsgivning till dem som ha inkomster omedelbart ovanför inkomstgränserna.
De ha föreslagit att bidraget — bortsett från bränslebidraget
— höjes med 50 % för familjer i de lägsta inkomstskikten och minskas
med 50 % inom en viss marginal ovanför inkomstgränserna för helt bidrag.
Frågan om förhöjt bidrag till vissa familjer anser departementschefen
böra avgöras i samband med den allmänna omprövning av bostadsrabatterna,
vilken del närmast ankommer på bostadsutredningen att verkställa. Vid
sina fortsatta undersökningar bör bostadsutredningen överväga denna fråga.
Någon ytterligare utredning synes departementschefen emellertid ej vara
nödvändig för att införa ett system med reducerade bidrag inom en viss
marginal ovanför de för helt bidrag gällande inkomststrecken. Med hänsyn
i första hand till de s. k. utestängda gränsfallen förordar han därför, att en
sådan anordning införes. Härvid kan han emellertid av förut anförda skäl ej
godtaga bostadsutredningens förslag utan förordar i princip den modifiering
därav, som föreslagits av tre reservanter inom bostadsstyrelsen. Bidraget
anses dock i sin helhet böra minskas till hälften, vilket innebär att även
bränslebidraget reduceras med 50 %. Sålunda föreslås, att för familj med
inkomst inom en marginal av högst 1 500 kronor beskattningsbar inkomst
ovanför den för ifrågavarande barnantal gällande gränsen reducerat bidrag
skall kunna utgå med hälften av det belopp, som skulle utgått om inkomsten
legat under gränsen för helt bidrag. Reducerat bidrag anses ej böra utgå,
då barnantalet uppgår till tio eller högre tal. Inkomstgränsen för helt bidrag
ligger nämligen i sådant fall så högt, att något ytterligare bidragsbehov icke
rimligen kan anses föreligga.
Statsutskottets utlåtande nr 144.
17
Vad angår den fortlöpande inkomstprövningen påpekar departementschefen
att nu tillämpad praxis beträffande bidragets indragande vid särskilt
stora inkomststegringar innebär, att inkomsten, utan att anses vara endast
tillfälligt höjd, under två.år efter varandra skall ha överstigit den fastställda
gränsen med minst 50 %. Om överskridandet uppgår till minst 100 %, kan
indragning ske snabbare. Han finner den eftersläpning, som den nämnda
tvåårsregeln medför, vara av värde om man vill undvika ryckighet och osäkerhet
i bidragsgivningen. Med hänsyn härtill föreslår han, alt reducering
iespektive indragning av redan beviljat bidrag skall ske, först sedan den beskattningsbara
inkomsten vid två på varandra följande taxeringar visat sig
ligga ovanför det vid det senaste prövningstillfället gällande inkomststrecket
för fullt respektive reducerat bidrag. De nya bestämmelserna om inkomststreck
och inkomstprövning föreslås skola träda i kraft samtidigt för
alla bidragslagare.
Vid behovsprövningen av de äldre familjebidragen anses bostadsstyrelsen
i fortsättningen böra tillämpa de för familjebostadsbidrag uppställda reglerna
för helt bidrag. Departementschefen delar bostadsutredningens uppfattning,
att reducerade familjebidrag ej böra utgå. När fråga uppkommer om
indragning av familjebidrag med hänsyn till inkomsten, bör bostadsstyrelsen
därför ej tillämpa denna huvudregel alltför rigoröst.
Departementschefen övergår så till utredningens förslag, alt fosterbarn utan
inskränkning skall räknas till barn, som berättiga till bidrag. Socialstyrelsen
har tillstyrkt detta förslag, och bostadsstyrelsen liar kompletterat detsamma
med att föreslå ett tillägg, enligt vilket fosterbarn skall medräknas
vid bidragsberäkningen först sedan barnet vistats sex månader i hemmet,
varigenom mycket kortvariga vårdfall skulle avskäras. Departementschefen
tillstyrker på denna punkt utredningens förslag med det av bostadsstyrelsen
förordade tillägget.
Bostadsutredningen har vidare föreslagit, att familjebostadsbidrag skall
utgå till ensamstående moder med endast ett minderårigt barn. Inkomstgränsen
bör enligt förslaget ligga 1 000 kronor under den för tvåbarnsfamilj
gällande. Bidragets belopp bör vara 150 kronor jämte etl bränslebidrag.
Lägenheten bör omfatta minst ett rum och kokvrå. Med hänsyn till den
mindre ytan har bränslebidraget föreslagits bli lägre än lör familjelägenheter.
Bostadsutredningen har funnit, alt huvudparten av de ensamstående mödrarna
skulle behöva ett relativt stort bidrag för att kunna anskaffa en bostad
med tillfredsställande standard. Bostadsstyrelsen har bl. a. anfört, att eu
lägenhet om rum och kokvrå knappast kan anses tillfredsställande för en ensamstående
moder med ett barn. Två reservanter inom bostadsstyrelsen ha
uttalat, att det föreslagna bidraget knappast vore tillräckligt.Departementschefen
finner dessa synpunkter beaktansvärda liksom även den av ledamoten 2
2 — Biliang till riksdagens protokoll 1952. Ii samt. Nr 144.
18
Statsutskottets utlåtande nr tit.
av bostadsutredningen herr Pettersson reservationsvis uttalade meningen,
att bidragsgivningen skulle bli svårkontrollerbar och att frågan borde upptagas
av bostadsutredningen i samband med den kommande prövningen av
frågan om bidrag till samtliga familjer med endast ett barn. Departementschefen
är sålunda icke nu beredd att tillstyrka utredningens förslag i denna
del.
De i det föregående förordade ändringarna av gällande bestämmelser föreslås
träda i tillämpning den 1 juli 1952. Vid den fortlöpande inkomstprövningen
av dessförinnan beviljade bidrag böra 1951 års inkomster, d. v. s.
utfallet av 1952 års taxering, och därefter följande års inkomster tagas i betraktande.
STATSBIDRAG TILL PENSIONÄRSHEM M. M.
I propositionen (s. 74—78) redovisas en inom bostadsstyrelsen upprättad
promemoria, vari behandlas vissa i anledning av byggnadskostnadsstegringen
och de fr. o. m. den 1 januari 1952 gällande nya bestämmelserna om
tilläggslån till flerfamiljshus aktuella frågor rörande statsbidrag till pensionärshem
och pensionärsbostäder.
Bostadsstyrelsens förevarande förslag går i korthet ut på att — i avvaktan
på en mera allmän översyn av bostadsrabatterna — statsbidrag till pensionärsbostäder
böra beviljas med de belopp, som gällde före den 1 januari
1952. Den föreskrivna reduktionen av bidragen med hänsyn till för ifrågakommande
fastigheter beviljade tilläggslån skulle alltså icke omfatta den
höjning av tilläggslånen, motsvarande det kapitaliserade värdet av ett bidrag
av 4 kronor per m2 lägenhetsyta, vilken genomfördes den 1 januari 1952.
Departementschefen anser, att det är angeläget att tillkomsten av pensionärsbostäder
i vanliga flerfamiljshus underlättas. Bidragsgivningen, som har
försökskaraktär, bör därför fortsättas också under nästa budgetår. De särskilda
statsbidragen till dylika bostäder torde böra utgå med de ursprungligen
fastställda beloppen och reduktion för beviljade tilläggslån göras endast
med de belopp per m2 lägenhetsyta, efter vilka lånen beräknades före den 1 januari
1952. Departementschefen biträder alltså bostadsstyrelsens förslag.
Bostadsstyrelsen har pekat på flera.aktuella frågor rörande pensionärshemsverksamheten,
som böra bli föremål för ytterligare överväganden. En
översyn av gällande bestämmelser om statsbidrag och hyror i avseende å
pensionärshem torde nu vara befogad. Såvitt möjligt böra förslag i ämnet
föreläggas nästa års riksdag. Det anses få ankomma på 1951 års bostadsutredning
att överväga dessa frågor och framlägga de förslag till ändringar i
gällande bestämmelser om denna bidragsgivning, vartill förhållandena kunna
giva anledning.
Statsutskottets utlåtande nr 1AA.
19
SÄRSKILDA FRÅGOR.
BOSTADSFÖRBÅTTRINGSÄTGÄRDER INOM KARESUANDO KOMMUN.
Av de uppgifter, som hälsovårdsnämnden i Karesuando och länsbostadsnämnden
i Norrbottens län ha lämnat beträffande den hösten 1951 påbörjade
bostadsförbättringsverksamheten inom Karesuando kommun, synes framgå,
att resultaten av verksamheten hittills ha varit goda. Byggnadskostnaderna
ha endast obetydligt överstigit de kostnader, som preliminärt beräknades,
trots att den allmänna kostnadsnivån har höjts betydligt efter det
att kalkylerna gjordes upp.
Numera föreligga uppgifter om behovet av subvention, vilka utvisa att i
åtskilliga fall en avsevärd del av förbättringslånet måste vara räntefri och
stående. I några fall torde låntagaren åtminstone tills vidare sakna förutsättningar
att till någon del erlägga ränta å lånet. För alt såvitt möjligt reducera
subventionen bör, enligt departementschefen, om vederbörandes ekonomiska
förhållanden påtagligt förbättras, den räntefria, stående delen kunna helt
eller delvis utbytas mot ett räntebärande amorteringslån.
Vid bedömningen av bidragsfrågan anses böra beaktas angelägenheten av
att den gränsbefolkning det här gäller lämnas ett efter de lokala förhållandena
avpassat stöd. En annan omständighet av betydelse för bedömandet av bidragsfrågan
är att de hushåll som komma i åtnjutande av bostadsförbättringsbidragen
icke kunna erhålla vare sig familjebostadsbidrag eller bränslebidrag.
Departementschefen föreslår, att ifrågavarande bostadsförbättringsverksamhet
får fortsätta i huvudsak efter de riktlinjer som ha uppdragits av
bostadsstyrelsen. Det anses även i fortsättningen få ankomma på Kungl.
Maj:t att fastställa subventionens storlek i varje enskilt fall.
STATSBIDRAG TILL FISKARBOSTÅDER.
I anslutning till en av bostadsstyrelsen verkställd utredning angående
formerna lör det statliga stödet till fiskarbostäder inom vissa områden uttalar
departementschefen, att ifrågavarande statsbidrag, såsom styrelsen
framhållit, icke tjänar ett bostadspolitiskt ändamål. Då fråga är om fiskares
bostäder böra självfallet de vanliga låne- och bidragsformerna — egnahemslån,
förbättringslån och bostadsrabatter — anlitas. I den mån härutöver
behov föreligger av stöd åt fiskerinäringen torde delta stöd böra handhavas
av andra organ än länsbostadsnämnderna. Hur en omläggning av verksamheten
lämpligen bör verkställas synes icke fullt klarlagt. I avvaktan på slutlig
prövning av denna fråga torde länsbostadsnämnderna böra handha bidragsgivningen
jämväl under nästa budgetår och bidragsvillkoren förbli oförändrade.
Departementschefen anser jämväl, att det statliga stödet till fiskarbostäder
m. m. icke bör inordnas i förbättringslångivningen.
20
Statsutskottets utlåtande nr IM.
BESIKTNING OCH KONTROLL AV STATSBELANADE BOSTADSHUS.
I enlighet med bostadsstyrelsens förslag förordas, att från och med den
1 juli 1952 den hittills utförda värderingen av statsbelånade byggnadsföretag,
som verkställts av särskilda förrättningsmän, slopas och att erforderlig
besiktning av företagen verkställes av förmedlingsorganen på sätt bostadsstyrelsen
föreslagit.
Vad bostadsstyrelsen anfört om hyreskontrollen föranleder icke annat uttalande
från departementschefens sida än att denna kontroll -— såsom tidigare
bestämts — bör ankomma på kommunerna.
MEDELSBEHOVET FÖR LÅNE- OCH BIDRAGS VERKSAMHETEN
UNDER RUDGETÅRET 1952/53.
Departementschefen anför, att de förordade jämkningarna i gällande
grunder för lån och bidrag icke giva anledning till en allmän omprövning av
de i statsverkspropositionen redovisade preliminära beräkningarna av behovet
av medel för nästa budgetår å bostadsanslagen. Ej heller de av bostadsstyrelsen
för nästa budgetår lämnade uppgifterna rörande låne- och
bidragsverksamheten föranleda annat än omräkning av enstaka anslag.
Bostadsstyrelsens förslag att anslaget till kapitalmedelsförluster ochrånteeftergifter
skall upptagas med 7 000 000 kronor i stället för i statsverkspropositionen
preliminärt beräknade 8 000 000 kronor kan departementschefen
godtaga.
Till hyresrabatter för mindre bemedlade, barnrika familjer har bostadsstyrelsen
på grundval av bostadsutredningens förut behandlade förslag till
ändringar av förevarande bidragsgivning beräknat medelsbehovet för nästa
budgetår till 50 000 000 kronor, varav ett belopp av 1 000 000 kronor avser
bidrag till ensamstående mödrar med ett barn. Utredningens förslag om reducerade
bidrag beräknas öka utgifterna med 6 000 000 kronor. Vid en uppräkning
av inkomststrecken med 2 000 kronor och oförändrade bidragsgrunder
i övrigt kan alltså medelsbehovet för nästa budgetår uppskattas till
43 000 000 kronor. Departementschefens förslag om reducerade bidrag till
familjer i vissa inkomstlägen torde icke föranleda så stor utgiftsökning, som
bostadsstyrelsens beräkningar tyda på. Ökningen torde kunna uppskattas
till högst 4 000 000 kronor. Det sammanlagda medelsbehovet för nästa budgetår
skulle sålunda uppgå till högst 47 000 000 kronor eller samma belopp
som preliminärt beräknats i statsverkspropositionen.
Bostadsstyrelsens förslag att till särskilda bostadsrabatter skall beräknas
ett belopp av 900 000 kronor godtages av departementschefen.
Statsutskottets utlåtande nr 144.
21
1 statsverkspropositionen har anslaget till bidrag till främjande av bostadsbyggande
på landbygden preliminärt beräknats till 13 000 000 kronor.
Departementschefens förslag i det föregående beträffande förbättringslångivningen
innebär, att en betydande utvidgning av densamma bör eftersträvas
under nästa budgetår. Särskilt förmånliga lånevillkor ha förordats
i fråga om upprustning av bostäder för åldringar. På grund härav anses, att
anslaget för budgetåret 1952/53 bör upptagas med 15 000 000 kronor. -— Liksom
hittills förutsättes från anslaget få bestridas kostnaderna för ersättningar
till förmedlare av egnahemsstatslån.
Bostadsstyrelsen har föreslagit att till bidrag till inrättande av pensionärshem
för nästa budgetår skall anvisas det i statsverkspropositionen preliminärt
beräknade beloppet av It 000 000 kronor. Styrelsen har lämnat uppgifter,
av vilka framgår att anslaget för innevarande budgetår sannolikt icke
helt täcker medelsefterfrågan. Det synes tveksamt om ett belopp av
11 000 000 kronor skall visa sig tillräckligt för nästa budgetår. Departementschefen
anser sig emellertid böra godtaga styrelsens förslag.
I statsverkspropositionen har till lånefonden för bostadsbyggande beräknats
ett preliminärt belopp av 450 000 000 kronor. Bostadsstyrelsen har redovisat
nya beräkningar rörande medelsbehovet under nästa budgetår
samt föreslagit, att anslaget anvisas med det i statsverkspropositionen upptagna
beloppet. Departementschefen biträder styrelsens förevarande förslag.
Jämväl styrelsens beräkning att genom preliminära beslut om lån, som skola
utgå från lånefonden för bostadsbyggande, komma att disponeras
380 000 000 kronor under budgetåret 1952/53 godtages.
I propositionen nr 217 till 1951 års riksdag redovisades en av bostadsstyrelsen
verkställd beräkning, som utvisade att under vissa antaganden till
lånefonden för bostadsbyggande borde anvisas ett anslag på tilläggsstat för
budgetåret 1951/52 av 60 000 000 kronor. I anledning av denna beräkning
framhöll departementschefen att behovet av fördjupning av lån samt av
förskott å lån bestämdes av den allmänna tillgången på bostadskrediter och
att säkra hållpunkter för en bedömning av kreditmarknadens utveckling
icke torde kunna erhållas. Han ansåg det därför icke vara möjligt att säkert
avgöra, om det för innevarande budgetår anvisade anslaget å 265 000 000
kronor komme att visa sig vara tillräckligt, och kunde fördenskull icke då
tillstyrka ytterligare medelsanvisning för budgetåret 1951/52.
Bostadsstyrelsen har med anledning av uppgifter om långivningen under
innevarande budgetårs fem första månader förordat, att å tilläggsstat för
budgetåret 1951/52 anvisas ett belopp av 75 000 000 kronor. Detta förslag
kan departementschefen godtaga.
Till tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet föreslås i enlighet
med vad som beräknats i statsverkspropositionen böra anvisas 180 000 000
kronor. Mot bostadsstyrelsens beräkning att under budgetåret 1952/53 ge
-
22
Statsutskottets utlåtande nr 144.
nom preliminära lånebeslut skall komma att disponeras ett belopp av
210 000 000 kronor har departementschefen icke någon erinran.
I statsverkspropositionen har till lån till uppförande och förbättring av
lantarbetarbostäder upptagits ett formellt belopp av 100 kronor. Ytterligare
medelsanvisning erfordras ej för nästa budgetår. Departementschefen föreslår,
att anslaget upptages med ett belopp av 100 kronor, och förutsätter därvid
att Kungl. Maj :t meddelar beslut om fortsatt disposition av den vid utgången
av innevarande budgetår befintliga reservationen.
Till lån till anordnande av kollektiva tvätterier föreslås att för budgetåret
1952/53 anvisas ett belopp av 2 000 000 kronor.
Riksdagen har medgivit, att av det senast för budgetåret 1947/48 anvisade
investeringsanslaget till tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet ett
belopp av 10 000 000 kronor må disponeras jämväl under budgetåret 1951/52.
Det kan beräknas, att utbetalningarna under detta budgetår komma att
uppgå till sammanlagt högst 5 000 000 kronor och att det under nästa budgetår
återstår att utbetala högst 4 000 000 kronor å ifrågavarande äldre lån.
Departementschefen anser, att högst sistnämnda belopp av anslaget bör få
disponeras under nästa budgetår.
I detta sammanhang anses riksdagens medgivande böra inhämtas till att
räntefoten för lantarbetarbostadslån, som beviljas under nästa budgetår,
fastställes till oförändrat 3,2 5 % i avvaktan på en slutlig prövning av frågan
om formerna för stöd till lantarbetarbostäder.
Motionerna.
I de likalydande motionerna 1:70 (av herr Falk) och 11:81 (av herr Jansson
i Hällefors) har hemställts, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla om förslag till sådant tillägg i lagen om stöd till bostadsegnahemsverksamheten,
att statlig lånegaranti under vissa villkor kan
lämnas till förvärvande av bostadsegnahem.
I de likalydande motionerna 1:439 (av herr Norling m. fl.) och 11:562
(av herr Lager m. fl.) har föreslagits, att riksdagen vid behandlingen av förevarande
proposition måtte besluta
att till experiment och undersökningar beträffande maskiner i byggnadsverksamheten
anslå 200 000 kronor;
att tilläggslån av olika slag som beviljats enligt bestämmelserna i Kungl.
Maj :ts kungörelser nr 569, 572 och 578 år 1942 avskrives, dock under förutsättning
att låntagaren underkastar sig kontroll av sådan art som i denna
motion anförts;
att inkomstgränsen för beviljande av förbättringslån sättes till 6 000 kronor; -
Statsutskottets utlåtande nr 144.
23
att inkomstgränsen för erhållande av familjebostadsbidrag och bränslebidrag
höjes med 3 000 kronor;
att det av Kungl. bostadsstyrelsen utarbetade, i proposition nr 128/52 anförda
systemet för höjning resp. reducering av familjebostadsbidrag och
bränslebidrag godtages, med den skillnaden att inkomstgränsen höjes med
3 000 kronor;
att familjebostadsbidrag och bränslebidrag skall utgå även till barnfamiljer
som bebor lägenheter i byggnader färdigställda senast den 1 januari
1940;
att familjebostadsbidrag och bränslebidrag skall utgå även till ensamstående
mödrar med ett barn enligt grunder som anförts i denna motion;
att bidrag till fiskarbostäder utgår med 4 000 kronor för enbart bostad,
2 000 kronor för sjöbod och båthus samt 1 500 kronor för sjöbod eller båthus;
att
i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa att tilläggslåneverksamheten utvidgas,
tilläggslån en höjes och hushållsbränslet subventioneras i sådan utsträckning,
att hyreskostnaderna hålles vid 1939 års nivå i nybyggda fastigheter
och att Kungl. Maj :t förelägger innevarande års riksdag förslag i
detta hänseende, samt
att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa att innevarande års riksdag får
sig förelagd en av Kungl. Maj.t utarbetad plan för ökad byggnadsverksamhet,
så att bostadsbristen skyndsamt häves och övriga behov av byggnader
tillfredsställes.
I de likalydande motionerna 1:440 (av herr Ewerlöf m. fl.) och 11:559
(av herr Hjalmarson in. fl.) har hemställts, att riksdagen vid behandlingen
av förevarande proposition måtte
A. beträffande grunderna för den statliga låne- och bidragsverksamheten
till förmån för bostadsförsörjningen besluta
1) att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om snabb undersökning angående
möjligheterna att dels utnyttja tillgängliga vindsutrymmen för inredande
av bostäder, dels lämna särskilda förbättringslån för iståndsättande
av lägenheter i flerfamiljshus, dels vidtaga åtgärder för förnyande av
fastighetsbeståndet i tätorternas centrala delar, dels ock finna de ur ekonomiska
synpunkter lämpligaste hushöjderna och husdjupen,
2) att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om sådan tillämpning av
lagen om byggnadsreglering att företag, som genom att använda speciellt
arbets- och materialbesparande metoder kunna uppföra sina hus till väsentligt
billigare kostnad än den för orten gängse, liksom företag, som förklara
sig vilja avstå från statliga tilläggslån, lämnas extra byggnadskvot,
3) att avslå Kungl. Maj :ts förslag om anslag å 4 000 000 kronor till lånefonden
för maskinanskaffning inom byggnadsindustrien och i stället genom
ändring av bestämmelserna för industrilånefonden möjliggöra maskinan
-
24
Statsutskottets utlåtande nr 1M.
skaffning för byggnadsindustrien på i motionerna angivna amorterings- och
räntevillkor,
4) att nu förfallande räntor och amortering å äldre tertiärlån och tillläggslån
icke måtte efterskänkas,
5) att 1951 års bostadsutrednings förslag måtte följas i vad avser att utlägga
en s. k. trappa ovanför den föreslagna gränsen för erhållande av familjebostadsbidrag
samt att den av departementschefen föreslagna avtrappningen
nedåt för inkomster under denna gräns måtte anordnas med mindre
intervaller än de föreslagna,
6) att besparingsutredningens förslag genomföres i vad avser familjebostadsbidragen
så till vida att bidrag utgår för samtliga familjens barn under
16 år minus ett,
7) att det s. k. 3-kronorsbidraget slopas, samt
8) att de under 1951 införda extra tilläggslånen med 4 kronor per m2
lägenhetsyta sänkas till 3 kronor per in2 lägenhelsyta;
B. medgiva att för budgetåret 1952/53
dels preliminära beslut angående lån, som skola utgå från lånefonden
för bostadsbyggande, må meddelas intill ett belopp av 380 000 000 kronor,
dels preliminära beslut angående lån, som skola utgå från anslaget till
tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet, må meddelas intill ett belopp
av 160 000 000 kronor,
dels av det senast för budgetåret 1947/48 anvisade investeringsanslaget
till tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet må disponeras ett belopp
av 4 000 000 kronor;
C. för budgetåret 1952/53 anvisa
a) å driftbudgeten under femte huvudtiteln
1) till Kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån
ett förslagsanslag av 7 000 000 kronor;
2) till Hyresrabatter för mindre bemedlade, barnrika familjer ett förslagsanslag
av 40 000 000 kronor;
3) till Bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden ett reservationsanslag
av 15 000 000 kronor;
4) till Bidrag till inrättande av pensionärshem ett reservationsanslag av
11 000 000 kronor;
5) till Bidrag till viss upplysningsverksamhet rörande byggnadstekniska
frågor ett reservationsanslag av 100 000 kronor;
b) å kapitalbudgeten under statens utlåningsfonder till Lånefonden för
bostadsbyggande ett investeringsanslag av 450 000 000 kronor;
c) å kapitalbudgeten under fonden för låneunderstöd
1) till Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet ett investeringsanslag
av 140 000 000 kronor;
Statsutskottets utlåtande nr 744.
25
2) till Lån till uppförande och förbättring av lantarbetarbostäder- ett investeringsanslag
av 100 kronor;
3) till Lån till anordnande av kollektiva tvätterier ett investeringsanslag
av 2 000 000 kronor;
D. å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1951/52 å kapitalbudgeten
under statens utlåningsfonder till Lånefonden för bostadsbyggande anvisa
ett investeringsanslag av 75 000 000 kronor.
I motionen 11:22 (av herr Wedén m. fl.) har hemställts, att riksdagen
måtte besluta att bevilja ett anslag av 48 200 kronor att utgå som katastrofersättning
till bostadsrättsföreningen Eken nr 15.
I motionen 11:561 (av herr Persson i Växjö) har hemställts, att riksdagen
vid besvarandet av förevarande proposition beaktar de synpunkter som i
motionen anförts.
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, får
utskottet hänvisa till motionerna 11:81, 11:562, 11:559, 11:22 och 11:561.
Utskottet.
Bostadsförsörjningen och byggnadsmarknaden. I propositionen föreslås,
att under nästa budgetår staten försöksvis skall stödja mekaniseringen inom
byggnadsindustrien genom lån och bidrag. Lån skall kunna utlämnas till anskaffning
av maskiner och kranar, vilka ännu icke kommit till allmän användning
inom byggnadsindustrien men som på goda grunder kunna väntas
ge påtagliga besparingar i fråga om material och arbetskraft. Bidrag
skall kunna utgå till upplysningsverksamhet angående nya framsteg i fråga
om maskinella hjälpmedel, arbetsmetoder och material.
I motionerna I: 440 och II: 559 hemställes, att Kungl. Maj :ts förslag om
anslag å 4 000 000 kronor till lånefonden för maskinanskaffning inom byggnadsindustrien
avslås och att i stället lån till maskinanskaffning skola utlämnas
från den av statskontoret förvaltade industrilånefonden på i motionerna
angivna ränte- och amorteringsvillkor.
I motionerna I: 439 och II: 562 föreslås, att till experiment och undersökningar
beträffande maskiner i byggnadsverksamheten skall anvisas ett belopp
av 200 000 kronor.
I likhet med departementschefen anser utskottet det önskvärt, att under
budgetåret 1952/53 försöksvis statliga lån och bidrag lämnas för befordrande
av mekaniseringen av byggnadsindustrien. Beträffande långivningens anordnande
samt ränte- och amorteringsvillkoren har utskottet icke blivit
övertygat om att de i motionerna I: 440 och II: 559 framlagda ändringsförslagen
äro ändamålsenliga. Motionärernas förslag att industrilånefonden
skall utnyttjas skulle medföra att bostadsstyrelsen skulle handha den förberedande
granskningen av låneärenden, medan förvaltningen av beviljade
26
Statsutskottets utlåtande nr Ibi.
lån skulle ankomma på statskontoret. Departementschefen har däremot
funnit det lämpligt, att bostadsstyrelsen såväl granskar låneärendena som
förvaltar beviljade lån. I varje fall så länge verksamheten har försökskaraktär
torde det vara att föredraga om en enda myndighet handhar hela låneverksamheten.
Utskottet kan därför icke biträda motionärernas förevarande
förslag men anser, att om — sedan erfarenhet vunnits rörande verksamheten
— fråga uppkommer om att giva det statliga stödet bestående karaktär
jämväl bör prövas, vilken ordning för granskning av låneansökningar och
förvaltning av beviljade lån som är lämpligast. Motionärernas förslag till
smärre jämkningar i lånevillkoren innebär i förhållande till Kungl. Maj:ts
förslag viss förlängning av amorteringstiden och amorteringsfrihet under
de två första åren av lånens löptid samt anknytning av räntan till statens
självkostnadsränta i stället för en fix ränta av 4 procent. Utskottet finner
icke skäl anförda för ett frångående av Kungl. Maj :ts förslag i här berörda
delar. Enligt motionärerna bör i uttrycket godtagbar säkerhet icke inläggas
krav på fullgod säkerhet i sedvanlig bankmässig bemärkelse. Häri kan utskottet
instämma. Det torde dock böra ankomma på Kungl. Maj :t att i varje
särskilt fall avgöra, vilken säkerhet som bör godtagas.
Utskottet biträder alltså Kungl. Maj :ts förevarande förslag och avstyrker
de i motionerna I: 440 och II: 559 framlagda ändringsförslagen. Ej heller
det förut nämnda i motionerna 1:439 och 11:562 framförda förslaget
om ett anslag till experiment och undersökningar kan utskottet i nuvarande
läge biträda.
I motionerna 1:440 och 11:559 föreslås, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t hemställer om snabb undersökning angående möjligheterna
att dels utnyttja tillgängliga vindsutrymmen för inredande av bostäder, dels
lämna särskilda förbättringslån för iståndsättande av lägenheter i flerfamiljshus,
dels vidtaga åtgärder för förnyande av fastighetsbeståndet i tätorternas
centrala delar, dels ock finna de ur ekonomiska synpunkter lämpligaste
hushöjderna och husdjupen.
I anledning av ifrågavarande yrkanden får utskottet först erinra om att
frågan om utnyttjande av oinredda vindsutrymmen tidigare varit föremål
för riksdagens prövning. I anledning av motioner till 1949 års riksdag, vari
föreslogs skyndsamma åtgärder för en snabb ökning av antalet bostäder
genom utbyggande av vindsutrymmen —- bl. a. borde möjligheterna till dispens
från gällande stadsplanebestämmelser prövas — erinrade riksdagen
(statsutskottets utlåtande nr 171), som ansåg att denna väg att öka antalet
lägenheter borde beaktas, att Kungl. Maj :t vid upprepade tillfällen medgivit
sådan dispens. Riksdagen förutsatte, att Kungl. Maj :t även i fortsättningen
ägnade frågan erforderlig uppmärksamhet och medgåve dispens i den omfattning,
som ur hälso- och brandsäkerhetssynpunkt m. m. kunde vara möjlig.
Statsutskottets utlåtande nr 144.
27
Utskottet finner icke anledning frångå sin år 1949 intagna ståndpunkt i
berörda fråga och förutsätter alltså, att Kungl. Maj :t även i fortsättningen
ägnar frågan erforderlig uppmärksamhet. Ytterligare åtgärder i anledning
av berörda i motionerna I: 440 och II: 559 framlagda förslag synas icke vara
påkallade.
Ej heller kan utskottet tillstyrka den i nyssnämnda motioner förordade
undersökningen om särskilda förbättringslån för iståndsättande av lägenheter
i flerfamiljshus. I den mån lägenheter i dylika hus på grund av eftersatt
underhåll äro i behov av reparationer och förbättringar, torde det ankomma
på fastighetsägaren att vidtaga nödiga åtgärder för lägenheternas
iståndsättande. Ett övervältrande av kostnaderna för dylika åtgärder på det
allmänna torde icke kunna godtagas.
Vad angår frågan om förnyande av fastighetsbeståndet i tätorternas centrala
delar får utskottet erinra om att frågan år 1950 i anledning av propositionen
nr 144 var föremål för riksdagens behandling. I propositionen förutskickades
en utredning rörande statens medverkan i fråga om planläggningen
och genomförandet av saneringsverksamheten. I likhet med föredragande
departementschefen ansåg utskottet bl. a. (statsutskottets utlåtande
nr 135), att frågan om en mera omfattande nybyggnadsverksamhet
inom orternas centrala delar vore värd särskild uppmärksamhet även om för
den närmaste tiden saneringsverksamheten icke kunde givas större omfattning.
Vad utskottet sålunda anfört godkändes av riksdagen.
Enligt vad utskottet inhämtat pågår f. n. inom bostadsstyrelsen en utredning
rörande olika saneringsfrågor. Utskottet anser, att denna utredning
bör fullföljas utan onödigt dröjsmål och att sådana regler för saneringsverksamheten
snarast böra fastställas, som erfordras för en ur samhälleliga synpunkter
lämplig successiv ny- och ombyggnad av centrala stadspartier. Härvid
torde särskilt böra beaktas de problem, som sammanhänga med dels att
vid rivning av äldre hus de boende måste beredas passande bostäder, dels
att markpriserna böra hållas nere så att de nya husens hyror bli skäliga.
Vad angår motionärernas förslag om en undersökning beträffande möjligheterna
att finna de ur ekonomiska synpunkter lämpligaste hushöjderna och
husdjupen har utskottet inhämtat, att Kungl. Maj :t f. n. ägnar frågan om
husbyggnadernas ekonomi särskild uppmärksamhet. Med hänsyn till nuvarande
höga byggnadskostnader är det angeläget att alla möjligheter till kostnadssänkningar
bli omsorgsfullt prövade. Ur ekonomiska synpunkter fördelaktiga
hustyper böra därför så långt möjligt givas företräde, varvid dock
måste tillses att grundläggande standardkrav icke eftersättas.
I fråga om bostadsbyggandet har i motionerna I: 440 och II: 559 hemställts
om sådan tillämpning av lagen om byggnadsreglering att företag, som genom
att använda speciellt arbets- och materialbesparande metoder kunna
uppföra sina hus till väsentligt billigare kostnad än den för orten gängse.
28
Statsutskottets utlåtande nr li4.
liksom företag, som förklara sig vilja avstå från statliga tilläggslån, lämnas
extra byggnadskvot. I motionerna I: 439 och II: 562 hemställes, att innevarande
års riksdag får sig förelagd en av Kungl. Maj: t utarbetad plan för
ökad byggnadsverksamhet, så att bostadsbristen skyndsamt häves och övriga
behov av byggnader tillfredsställas.
Såsom departementschefen anfört, är en utökning av byggnadsindustriens
kapacitet angelägen med hänsyn till de stora byggnadsbehov, som föreligga.
Utskottet delar departementschefens uppfattning, att rekryteringen av arbetskraft
till byggnadsyrkena bör underlättas och att olika möjligheter att
begränsa material- och arbetskraftsåtgången inom byggnadsindustrien böra
tillvaratagas. Målet bör vara att successivt öka bostadsbyggandet så långt
detta är möjligt utan att därför andra viktiga produktionsintressen trädas
för nära. Ytterligare överväganden rörande begränsning av bostadsbristens
verkningar, särskilt för hushåll med små inkomster, böra komma till stånd,
närmast vid prövningen av de förslag från 1951 års bostadsutredning och
hyresregleringskommittén, vilka enligt vad utskottet erfarit kunna väntas
bli framlagda inom kort.
Vad särskilt angår förslaget i motionerna I: 440 och II: 559, att vid meddelande
av byggnadstillstånd gynna företag, som tillämpa speciellt arbetsoch
materialbesparande metoder, får utskottet erinra om att Kungl. Maj: t
har utfärdat anvisningar av dylik innebörd. I en promemoria fogad till
Kungl. Maj :ts beslut den 14 december 1951 angående bostadskvoter för år
1952 har sålunda framhållits, att företagare, som visa sig kunna färdigställa
byggen rationellt och på kort tid eller som använda metoder, vilka medföra
besparingar i fråga om arbetskraft och material, särskilt mureriarbete och
trä, böra i görligaste mån ges företräde vid planläggningen av tillståndsgivningen.
Att på liknande sätt företräde skall ges åt företag, som förklara sig vilja
avstå från statliga tilläggslån, kan utskottet icke tillstyrka. Syftet med tillläggslånen,
som ha generell karaktär, är att hyrorna för nytillkommande
lägenheter skola kunna hållas på en rimlig nivå. Några garantier för att
företag, som ämna uppföra bostadshus utan anlitande av de statliga tillläggslånen,
bygga billigt kunna ej erhållas. Ett godtagande av motionärernas
förslag skulle därför medföra risker för en icke önskvärd ojämnhet i
hyressättningen för nya bostadshus.
I anledning av vad sålunda anförts avstyrker utskottet här ifrågavarande
yrkanden i motionerna I: 440 och II: 559 samt I: 439 och II: 562.
Ränte- och amorteringsvillkoren för äldre tertiärlån m. m. I propositionen
föreslås i avseende härå dels att beviljade kapitalssubventioner i form av
tilläggslån och räntefria stående delar av tertiärlån, vilka under budgetåret
1952/53 komma att ha utestått i tio år, icke skola definitivt avskrivas, men
Statsutskottets utlåtande nr 14i.
29
att å dessa lån tills vidare icke skall krävas ränta och amortering, dels att
amorteringstiden för räntebärande tertiärlån, som uteståt t i tio år, skall
kunna förlängas.
I motionerna 1:440 och 11:559 föreslås, att nu förfallande räntor och
amorteringar å äldre tertiärlån och tilläggslån icke måtte efterskänkas, medan
i motionerna I: 439 och II: 562 förordas, att tilläggslån och räntefria
stående delar av tertiärlån avskrivas, dock under förutsättning att låntagaren
underkastar sig viss kontroll.
Kungl. Maj :ts förevarande förslag innebär beträffande kapitalsubventionerna,
att slutlig ståndpunkt till avskrivningsfrågan skall tagas först sedan
1951 års bostadsutredning framlagt förslag beträffande den framtida hyresoch
subventionspolitiken. Enär utredningen väntas framlägga förslag i ämnet
instundande höst, kan frågan avgöras nästa år. Utskottet tillstyrker
därför Kungl. Maj :ts förslag och kan icke biträda de i berörda motioner
förordade ändringarna av detsamma. Jämväl Kungl. Maj :ts förslag beträffande
räntebärande tertiärlån och förlängning av räntegarantien kan utskottet
godtaga.
Förbättringslån m. m. I propositionen förordas dels en utvidgning av tilllämpningsområdet
för förbättringslån, dels höjning av gällande maximibelopp
för räntefritt stående förbättringslån, dels vissa allmänna regler för
behovsprövningen, bl. a. att räntefritt stående förbättringslån i regel ej skall
kunna beviljas den som har en beskattningsbar inkomst överstigande 5 000
kronor.
I motionerna I: 439 och II: 562 föreslås, att inkomstgränsen för beviljande
av förbättringslån sättes till 6 000 kronor.
Utskottet anser, att den av Kungl. Maj :t förordade utvidgningen av förbättringslångivningen
bör komma till stånd. I fråga om förslagets detaljer
har inom utskottet viss tveksamhet yppats beträffande inkomstgränsen.
Skäl ha sålunda anförts för att inkomststrecket sättes högre för familjer
med flera barn i överensstämmelse med vad som gäller i fråga om familjebostadsbidrag
och bränslebidrag. Utskottet anser sig emellertid icke böra
tillstyrka att särskilda inkomststreck fastställas för olika familjetyper utan
vill i stället understryka departementschefens uttalande, att i enskilda fall
lån bör kunna beviljas, även om inkomsten något överstiger 5 000 kronor
beskattningsbar inkomst. Denna undantagsbestämmelse bör bl. a. kunna
tillämpas i fråga om familjer med flera barn. I övrigt har Kungl. Maj :ts
förevarande förslag icke givit utskottet anledning till erinran. Utskottet
avstyrker alltså det förutnämnda i motionerna I: 439 och II: 562 framlagda
förslaget beträffande inkomstgränsen.
I motionerna I: 70 och II: 81 hemställes, att riksdagen måtte besluta att i
skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om förslag till sådant tillägg i lagen om
30
Statsutskottets utlåtande ni• 744.
stöd till bostadsegnahemsverksamheten, att statlig lånegaranti under vissa
villkor kan lämnas till förvärvande av bostadsegnahem.
Motionärerna framhålla, att på landsbygden finns problemet, hur det skall
bli möjligt för obemedlade och mindre bemedlade bostadssökande att kunna
förvärva salubjudna bostadsegnahem. De anse, att det borde lämnas möjlighet
för länsbostadsnämnderna att i likhet med vad som sker på jordbrukets
område lämna statlig lånegaranti vid förvärv av bostadsegnahem och
sålunda möjliggöra för obemedlade och mindre bemedlade bostadssökande
att till låg räntesats erhålla lån till sådana förvärv.
De statliga bostadslånen kunna icke beviljas för förvärv av egnahem.
Syftet med dem är att främja bostadsförhållandena genom att underlätta
nybyggnad, ombyggnad och upprustning av bostadshus. Lånevillkoren äro
förmånliga — lånen ha delvis karaktär av subvention — vilket bl. a. beror
på att det ansetts vara en uppgift att motverka de sedan slutet av 1930-talet
starkt ökade byggnadskostnaderna. Ett lånestöd av det slag motionärerna
åsyfta skulle i första hand icke fylla ett bostadspolitiskt syfte utan innebära
en ökad efterfrågan på äldre egnahem. Risk skulle uppkomma för att priserna
på dylika egnahem tenderade att stiga. Enskilda fall kunna visserligen
tänkas, då av sociala skäl hjälp från det allmänna kunde vara av värde
för underlättande av förvärv av ett egethem. Om hjälp skall utgå i dylika
fall torde denna böra ordnas genom vederbörande kommuns försorg.
I anledning av vad sålunda anförts, avstyrker utskottet motionerna I: 70
och II: 81.
Tilläggslån m. m. I motionerna I: 440 och II: 559 förordas, att de under
1951 införda extra tilläggslånen sänkas från 4 till 3 kronor per m2 lägenhetsyta.
I motionerna I: 439 och II: 562 föreslås, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställer, att tilläggslåneverksamheten skall utvidgas,
tilläggslånen höjas och hushållsbränslet subventioneras i sådan utsträckning,
att hyreskostnaderna hållas vid 1939 års nivå i nybyggda fastigheter
och att Kungl. Maj :t förelägger innevarande års riksdag förslag i detta hänseende.
Såsom förut framhållits äro grunderna för hyres- och subventionspolitiken
f. n. föremål för prövning av 1951 års bostadsutredning. Den höjning
av tilläggslånen, som genomfördes fr. o. m. den 1 januari 1952, har i avvaktan
på bostadsutredningens slutliga förslag givits rent provisorisk karaktär.
Utskottet kan därför icke förorda, att ändringar nu skola vidtagas i fråga
om de generella subventionerna, och avstyrker alltså ifrågavarande förslag
i motionerna I: 440 och II: 559 samt I: 439 och II: 562.
Familjebostadsbidrag och bränslebidrag m. m. I propositionen föreslås
vissa ändringar av grunderna för den behovsprövning, som skall verkstäl
-
Statsutskottets utlåtande nr 1A4.
31
las i fråga om familjebostadsbidrag och bränslebidrag. Sålunda förordas,
dels att inkomststrecken överlag höjas med 2 000 kronor, dels att till familjer
med inkomster, som med högst 1 500 kronor överstiga de på angivet sätt
höjda inkomststrecken, skall kunna beviljas halvt bidrag, dels att den nuvarande
femårsprövningen av beviljade bidrag skall ersättas med en tvåårsprövning.
I detta sammanhang har departementschefen jämväl upptagit
frågan om bostadsbidrag till ensamstående mödrar med ett minderårigt
barn till behandling men ansett att frågan icke nu bör slutligt avgöras.
I motionerna 1:440 och 11:559 hemställes, att 1951 års bostadsutrednings
förslag måtte följas i vad avser att utlägga en s. k. trappa ovanför den
föreslagna gränsen för erhållande av familjebostadsbidrag samt att den av
departementschefen föreslagna avtrappningen nedåt för inkomster under
denna gräns måtte anordnas med mindre intervaller än de föreslagna. I
dessa motioner föreslås tillika — med erinran om att den föreslagna avtrappningen
av familjebostadsbidragen nedåt ger nya möjligheter att i annan
ordning lämna stöd till de sämst ställda — att den särskilda bostadsrabatten,
det s. k. trekronorsbidraget, skall slopas. I motionen II: 561 framhålles,
att det — för den händelse riksdagen bifaller Kungl. Maj :ts förslag
om reducerade bidrag för familjer som överskridit inkomstgränsen för helt
bidrag — är befogat, att riksdagen samtidigt understryker vikten av att
frågan om förhöjda bidrag till familjer med små inkomster blir löst på ett
tillfredsställande sätt vid 1953 års riksdag. I motionerna I: 439 och II: 562
föreslås, dels att inkomstgränsen för erhållande av familjebostadsbidrag och
bränslebidrag höjes med 3 000 kronor, dels att det av bostadsstyrelsen utarbetade,
i propositionen anförda systemet för höjning resp. reducering av
bidrag godtages, med den skillnaden att inkomstgränsen höjes med 3 000
kronor, dels att familjebostadsbidrag och bränslebidrag skola utgå även till
ensamstående mödrar med ett bara enligt i motionerna angivna grunder.
Kungl. Maj :ts förevarande förslag avser i första hand sådana jämkningar
i grunderna för familjebostadsbidrag och bränslebidrag, vilka äro motiverade
av den under senare år inträdda ökningen av penninginkomster och levnadskostnader.
I hostadsutredningens uppdrag ingår att verkställa en översyn
av bostadsrabatterna. En mera allmän omprövning av de olika behovsprövade
bostadsbidragen är sålunda förestående. Med hänsyn härtill finner
utskottet det lämpligt att omedelbart endast sådana jämkningar i bidragsgrunderna
verkställas, vilka äro motiverade av den senaste tidens utveckling
av penninginkomster och levnadskostnader.
Utskottet delar departementschefens uppfattning att vid en höjning av
inkomststrecken med 2 000 kronor jämte en anordning med reducerade bidrag
vid inkomster strax ovanför de nya inkomststrecken för helt bidrag
skälig hänsyn har tagits till levnadskostnadsstegringen. Utskottet kan därför
icke tillstyrka förslaget om en höjning av strecken med 3 000 kronor.
32
Statsutskottets utlåtande nr 144.
Vad angår reglerna för beviljande av reducerade bidrag skulle — såsom
departementschefen framhåller — det i motionerna I: 440 och II: 559 föreslagna,
av bostadsutredningen utarbetade systemet för reducering av bidrag
medföra, att bidraget skulle omräknas vid inkomstförändringar av endast
någon eller några få procent, varför bostadsorganens arbete skulle öka avsevärt.
Det i motionerna 1: 439 och II: 562 föreslagna, inom bostadsstyrelsen
utarbetade systemet för reducering av bidrag avviker från det av Kungl.
Maj :t förordade endast såtillvida, att bränslebidraget icke skulle halveras.
Förslagen om förhöjt bidrag till familjer med låga inkomster anser utskottet
beaktansvärda. Det s. k. trekronorsbidraget kan utgå bl. a. till familjer,
som åtnjuta familjebostadsbidrag, och fyller i sådana fall samma
uppgift som ett förhöjt familj ebostadsbidrag skulle göra. I 1951 års bostad
sutrednings uppdrag ingår att verkställa en allsidig utredning angående
grunderna för trekronorsbidraget. Utskottet förutsätter, att bostadsutredningen
i detta sammanhang beaktar frågan om förstärkning av familjebostadsbidraget
för familjer med små inkomster. Vad angår frågan om
bostadsbidrag till ensamstående mödrar med ett barn delar utskottet departementschefens
uppfattning, att detta spörsmål bör upptagas av bostadsutredningen
i samband med den kommande prövningen av frågan om bidrag
till samtliga familjer med ett barn.
I anledning av vad sålunda anförts tillstyrker utskottet Kungl. Maj :ts
förslag beträffande familj ebostadsbidrag och bränslebidrag. Utskottet kan
alltså icke biträda förutnämnda i motionerna I: 440 och II: 559 samt I: 439
och II: 562 framlagda förslag.
I motionerna I: 440 och II: 559 föreslås, att besparingsutredningens förslag
genomföres i vad avser familjebostadsbidragen så till vida att bidrag
utgår för samtliga familjens barn under 16 år minus ett. I motionerna I: 439
och II: 562 förordas, att familj ebostadsbidrag och bränslebidrag skola utgå
även till barnfamiljer, som bebo lägenheter i byggnader färdigställda senast
den 1 januari 1940.
Utskottet kan icke godtaga det förstnämnda förslaget, vilket skulle medföra
en allmän inskränkning av bostadsbidragen till familjerna. Såsom utskottet
förut anfört, är det i stället angeläget att frågan om en förstärkning
av bidragen till de familjer, som ha störst behov av hjälp, uppmärksammas.
Vad angår förslaget i motionerna I: 439 och II: 562 får utskottet erinra om
att det ingår i bostadsutredningens uppdrag att överväga en utvidgning av
bidragsgivningen i den av motionärerna åsyftade riktningen.
Statsbidrag till fiskarbostäder. Departementschefen framhåller, att ifrågavarande
bidrag icke tjäna ett bostadspolitiskt ändamål, varför detta stöd
torde böra handhavas av andra organ än länsbostadsnämnderna. I avvaktan
Statsutskottets utlåtande nr lAi.
33
på en omläggning borde länsbostadsnämnderna handha bidragsgivningen
under nästa budgetår och bidragsvillkoren förbli oförändrade.
I motionerna I: 439 och II: 562 föreslås en utvidgning av ifrågavarande
bidragsgivning.
Utskottet delar departementschefens uppfattning, att en omläggning av
bidragsgivningen bör verkställas. I samband härmed torde grunderna för
stödet, bl. a. bidragsbeloppens storlek, böra omprövas. Utskottet, som förutsätter
att verksamheten om möjligt omlägges fr. o. m. den 1 juli 1953, kan
alltså icke tillstyrka berörda förslag i motionerna 1: 439 och II: 562.
Mot övriga av Kungl. Maj :t framlagda förslag till ändringar i grunderna
för den statliga låne- och bidragsverksamheten har utskottet ej funnit anledning
till särskild erinran.
I motionen II: 22 yrkas att riksdagen måtte bevilja ett anslag av 48 200
kronor till bostadsrättsföreningen Eken nr 15 i Stockholm i anledning av
de ökade utgifter, som föreningen åsamkats genom att fastighetens yttertak
blåste bort vid en orkanartad storm i januari 1947.
På grundval av uppgifter, som utskottet inhämtat, kunna lägenhetsinnehavarnas
årliga kostnader för fastigheten, vilken uppförts omkring 1936,
även med den ökning som föranledes av ifrågavarande utgift icke anses såsom
särskilt betungande. Utskottet avstyrker därför motionen.
Medelsbehovet för låne- och bidragsverksamheten under budgetåret
1952 53. Vad angår Kungl. Maj :ts beräkning rörande de särskilda anslagen
till bostadsförsörjningen föreslås i motionerna I: 440 och II: 559, att anslaget
till Hyresrabatter för mindre bemedlade, barnrika familjer upptages med
40 000 000 kronor. Förslaget torde vara betingat av yrkanden i samma motioner
om ändrade grunder för familjebostadsbidrag.
Då utskottet, som framgår av det föregående, icke har ansett sig böra tillstyrka
sistnämnda yrkanden, förordar utskottet, att anslaget i enlighet med
Kungl Maj :ts förslag uppföres med 47 000 000 kronor.
Kungl. Maj :t har föreslagit, att till Särskilda bostadsrabatter skall upptagas
ett belopp av 900 000 kronor. I motionerna I: 440 och II: 559 yrkas avslag
å detta förslag.
Utskottet, som i det föregående ansett att bidragsgivningen bör bedrivas
på oförändrade grunder jämväl under nästa budgetår, godtager Kungl.
Maj: ts förslag.
Kungl. Maj: t har föreslagit, att till Lånefonden för bostadsbyggande anvisas
för budgeåret 1952/53 ett investeringsanslag av 450 000 000 kronor
ävensom å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1951/52 ett investeringsanslag
av 75 000 000 kronor.
1 anledning av propositionen nr 124 till 1951 års riksdag framhöll utskottet
(utlåtande nr 155), att enligt dess mening sådana anordningar borde 3
3 Ilihanfi till riksdagens protokoll 1952. 6 sam/. AV lii.
34
Statsutskottets utlåtande nr JAA.
vidtagas, att garantier vunnes för att icke störningar i bostadsproduktionen
uppkomme till följd av kapitalanskaffningssvårigheter. Utskottet ansåg, att
en möjlighet borde öppnas för bostadsstyrelsen att på de villkor Kungl.
Maj :t fastställde, då synnerliga skäl förelåge därtill, fördjupa tertiärlån utöver
vad då stadgades. Riksdagen godkände vad utskottet sålunda anfört.
Sedermera har riksdagen i anledning av propositionen nr 217 till höstsessionen
av 1951 års riksdag särskilt beslutat om vidgad rätt för bostadsstyrelsen
att fördjupa tertiärlån. I detta sammanhang förutsattes, att om svårighet
skulle uppstå att täcka behovet av byggnadskreditiv, riksbanken vidtoge
erforderliga åtgärder för kreditfrågans ordnande. Enligt vad utskottet erfarit
har härigenom full garanti icke vunnits för att bostadsproduktionen
skall kunna fortgå utan störningar till följd av kapitalanskaffningssvårigheter.
Risk föreligger sålunda, att i enskilda fall byggnadsföretag icke kunna
påbörjas vid närmast med hänsyn till tillgången på arbetskraft lämplig tidpunkt,
därför att erforderligt byggnadskreditiv icke kan uppbringas. Denna
risk torde delvis bero på att i åtskilliga fall avsevärd tid förflyter från det
ett byggnadsföretag färdigställts till dess den slutliga finansieringen av huset
ordnas, varunder byggnadskreditivet icke kan avlyftas. Starka skäl tala
därför för att i särskilda fall möjlighet bör finnas för bostadsstyrelsen att
utbetala beviljade statslån även om icke alla för utanordning av lånet i sedvanlig
ordning erforderliga formaliteter äro klara.
Utskottet kan godtaga Kungl. Maj:ts förevarande förslag men anser, att
en möjlighet bör öppnas för bostadsstyrelsen att på de villkor Kungl. Maj:t
fastställer, då synnerliga skäl föreligga därtill, i fråga om byggnadsföretag
som färdigställts utbetala beviljade statslån även om alla för utanordning av
lånet erforderliga åtgärder ännu icke slutförts.
Kungl. Maj:t har föreslagit, att preliminära beslut angående lån, som
skola utgå från anslaget till tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet,
må meddelas intill ett belopp av 210 000 000 kronor samt att till Tilläggslån
till viss bostadsbyggnadsverksamhet skall anvisas ett investeringsanslag av
180 000 000 kronor.
I motionerna I: 440 och II: 559 föreslås, att ifrågavarande bemyndigande
skall avse ett belopp av allenast 160 000 000 kronor och att till tilläggslån
till viss bostadsbyggnadsverksamhet skall anvisas ett belopp av endast
140 000 000 kronor. Förslagen äro motiverade av yrkandet i samma motioner
om minskning av tilläggslånens storlek.
Då utskottet, som framgår av det föregående, icke har ansett sig böra
tillstyrka sistnämnda yrkande, godtager utskottet Kungl. Maj :ts förslag.
Mot Kungl. Maj :ts förslag till medelsanvisning under övriga, här ej särskilt
nämnda anslag samt i fråga om räntefoten för lantarbetarbostadslån,
preliminära beslut angående lån, som skola utgå från lånefonden för bostadsbyggande,
samt det senast för budgetåret 1947/48 anvisade investe
-
Statsutskottets utlåtande nr 144.
36
ringsanslaget till tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet har utskottet
icke funnit anledning till erinran.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen må
I. beträffande lån och bidrag för befordrande av mekanisering
av byggnadsindustrien, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
samt med avslag å motionerna 1:440 och 11:559 samt
1:439 och 11:562, i vad de avse denna fråga, godkänna vad utskottet
anfört;
II. avslå i motionerna 1:440 och 11:559 framlagt förslag beträffande
utnyttjande av vindsulrymmen för inredande av bostäder,
förbättringslån för iståndsättande av lägenheter i flerfamiljshus
samt hushöjder och husdjup;
III. i fråga om sanering av centrala stadspartier, med avslag
å motionerna 1:440 och 11:559, i vad de beröra detta ämne, godkänna
vad utskottet anfört;
IV. beträffande byggnadsverksamhetens omfattning med avslag
å motionerna 1:440 och 11:559 samt 1:439 och 11:562, såvitt
motionerna avse denna fråga, godkänna vad utskottet anfört;
V.
beträffande förräntning och amortering av utlämnade
tilläggslån och räntefria stående delar av tertiärlån, med bifall
till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag å motionerna 1:440
och 11:559 samt 1:439 och 11:562, i vad de avse denna fråga,
godkänna vad i statsrådsprotokollet över socialärenden för
den 14 mars 1952 anförts;
VI. beträffande grunderna för förbättringslån, med bifall
till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag å motionerna 1:439
och 11:562, såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;
VII. besluta, att motionerna 1:70 och 11:81 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda;
VIII. i fråga om tilläggslån och subventioner av hushållsbränsle
avslå i motionerna 1:440 och 11:559 samt 1:439 och
11:562 i dessa delar framlagda förslag;
IX. beträffande höjning av inkomststrecken för familjebostadsbidrag
och bränslebidrag, med bifall till Kungl. Maj :ts
förslag samt med avslag å motionerna 1:439 och 11:562, såvitt
de beröra denna fråga, godkänna vad i statsrådsprotokollet
föreslagits;
X. beträffande grunderna för reducerade familjebostadsbidrag
och bränslebidrag, med bifall till Kungl. Maj.ts förslag
36
Statsutskottets utlåtande nr lii.
och med avslag å motionerna 1:440 och 11:559 samt 1:439 och
0:562, i vad de beröra detta ämne, godkänna vad i statsrådsprotokollet
föreslagits;
XI. beträffande frågan om förhöjda familjebostadsbidrag
och bränslebidrag, i anledning av motionen 11:561 samt med
avslag å motionerna 1:440 och 11:559 samt 1:439 och 11:562, i
vad de avse detta spörsmål, godkänna vad utskottet anfört;
XII. avslå i motionerna 1:439 och 11:562 framlagt förslag om
bostadsbidrag till ensamstående mödrar med ett barn;
XIII. avslå i motionerna 1:439 och 11:562 framlagt förslag
om familj ebostadsbidrag och bränslebidrag till familjer i hus,
som färdigställts senast den 1 januari 1940;
XIV. avslå i motionerna 1:440 och 11:559 framlagt förslag
om minskning av familjebostadsbidragen;
XV. beträffande trekronorsbidraget besluta, att i motionerna
1:440 och JI:559 framlagt förslag icke skall till någon
riksdagens åtgärd föranleda;
XVI. beträffande statsbidrag till fiskarbostäder, med bifall
till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å motionerna 1:439
och 11:562, i vad de beröra denna fråga, godkänna vad utskottet
anfört;
XVII. beträffande grunderna för den statliga låne- och bidragsverksamheten
till förmån för bostadsförsörjningen, i vad
de ej behandlats under I. — XVI., med bifall till Kungl. Maj :ts
förslag och under erinran om vad utskottet i det föregående
anfört, godkänna i statsrådsprotokollet förordade ändringar
fr. o. m. den 1 juli 1952;
XVIII, avslå motionen 11:22;
XIX. medgiva, att räntefoten för lantarbetarbostadslån, vilka
komina att beviljas under budgetåret 1952/53, bestämmes
till 3,25 %;
XX. medgiva, att av det senast för budgetåret 1947/48 anvisade
investeringsanslaget till tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet
må disponeras ett belopp av 4 000 000 kronor;
XXI. till Kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter å vissa
bostadsbyggnadslån för budgetåret 1952/53 under femte huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 7 000 000 kronor;
XXII. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag
å motionerna 1:440 och 11:559, såvitt de beröra detta anslag,
till Hyresrabatter för mindre bemedlade, barnrika familjer
Statsutskottets utlåtande nr 1i£.
37
för budgetåret 1952/53 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 47 000 000 kronor;
XXIII. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag
å motionerna 1:440 och 11:559, såvitt de beröra detta anslag,
till Särskilda bostadsrabatter för budgetåret 1952/53 under
femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 900 000
kronor;
XXIV. till Bidrag till främjande av bostadsbyggande på
landsbygden för budgetåret 1952/53 under femte huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av 15 000 000 kronor;
XXV. till Bidrag till inrättande av pensionärshem för budgetåret
1952/53 under femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 11 000 000 kronor;
XXVI. till Bidrag till viss upplysningsverksamhet rörande
byggnadstekniska frågor för budgetåret 1952/53 under femte
huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 100 000 kronor;
XXVII. till Lånefonden för bostadsbyggande för budgetåret
1952/53 under statens utlåningsfonder anvisa ett investeringsanslag
av 450 000 000 kronor;
XXVIII. medgiva, att preliminära beslut angående lån, som
skola utgå från lånefonden för bostadsbyggande, må för budgetåret
1952/53 meddelas intill ett belopp av 380 000 000 kronor;
XXIX.
med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag
å motionerna 1:440 och 11:559, såvitt de avse detta anslag,
till Lånefonden för maskinanskaffning inom byggnadsindustrien
för budgetåret 1952/53 under statens utlåningsfonder
anvisa ett investeringsanslag av 4 000 000 kronor;
XXX. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag
å motionerna 1:440 och 11:559, såvitt de avse detta anslag, till
Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet för budgetåret
1952/53 under fonden för låneunderstöd anvisa ett investeringsanslag
av 180 000 000 kronor;
XXXI. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag
å motionerna 1:440 och 11:559, såvitt nu är i fråga, medgiva,
att preliminära beslut angående lån, som skola utgå från anslaget
till tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet, må
för budgetåret 1952/53 meddelas intill ett belopp av 210 000 000
kronor;
XXXII. till Lån till uppförande och förbättring av lantarbc -
38
Statsutskottets utlåtande nr lli.
tarbostäder för budgetåret 1952/53 under fonden för låneunderstöd
anvisa ett investeringsanslag av 100 kronor;
XXXIII. till Lån till anordnande av kollektiva tvätterier för
budgetåret 1952/53 under fonden för låneunderstöd anvisa ett
investeringsanslag av 2 000 000 kronor;
XXXIV. till Lånefonden för bostadsbyggande å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1951/52 under statens utlåningsfonder
anvisa ett investeringsanslag av 75 000 000 kronor;
XXXV.
besluta, att i förevarande sammanhang behandlade
motioner, till den del de icke blivit ovan under punkterna L —
XXXIV. särskilt berörda, icke skola till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 13 maj 1952.
På statsutskottets vägnar:
KARL YVARD.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Karl Andersson, Iwar Anderson, Näsgård,
fröken Andersson, herrar Leander, Gillström, Eric Ericson, Nässtrikn,
Sundelin, Bergh, Hesselbom, Edvin Thun, Bergman, Söderquist och Nils
Theodor Larsson; samt
från andra kammaren: herrar Ward, Mårtensson i Uddevalla, Svensson
i Ljungskile, Lindholm, Ståhl, Staxäng, Johansson i Mysinge, Petterson i Degerfors,
Thapper, Onsjö, Persson i Växjö, Birke, fru Ericsson i Luleå, herrar
Wedén och Gustafsson i Skellefteå.
Statsutskottets utlåtande nr 14 i.
39
Reservationer.
1) beträffande bostadspolitiken i allmänhet
a) av fröken Andersson, herrar Bergh, Staxäng och Birke, vilka ansett, att
utskottets yttrande bort inledas med följande uttalande:
»Utskottet har vid sin bedömning icke kunnat undgå att konstatera att
den hittills förda bostadspolitiken med dess omfattande reglerings- och subventionssystem
på väsentliga punkter misslyckats. Det är därför nödvändigt
att problemet angripes från nya utgångspunkter och att bostadsfrågan
sättes in i det allmänekonomiska sammanhanget. Det gäller enligt utskottets
mening att sträva efter att snarast möjligt få en fri hyresmarknad,
d. v. s. att en successiv avveckling av hyresregleringen äger rum. Denna
frihet på hyresmarknaden måste kompletteras med frihet för bostadsbyggandet,
d. v. s. med avskaffande av byggnadsregleringen. Byggherrar böra
oavsett företagartvp på lika villkor få konkurrera vid bostadsproduktionen.
Det är nödvändigt att bryta den ständigt pågående kostnadsfördyringen,
och detta kan ej ske med mindre än att å ena sidan fri konkurrens införes
och å andra sidan det allmänna upphör att undan för undan ikläda sig uppkommande
merkostnader.
Huvudprincipen bör vara att normalfamiljen själv bör kunna betala sina
egna bostadskostnader och också göra det. Det finns ingen anledning att
de boende i allmänhet skola betala en del av hyreskostnaden enligt hyreskontraktet
och den andra på debetssedeln. De generella subventionerna,
som redan nu belasta skattestaten med omkring 300 miljoner kronor och
som — därest byggnadsproduktionen kunde drivas i önskvärd utsträckning
— skulle stiga till omkring en halv miljard per år, böra avvecklas. Enligt
utskottets mening bör stödet inriktas på de boendekategorier, soin verkligen
äro i behov därav. Till dessa kategorier höra främst de barnrika familjerna
men också vissa grupper åldringar och andra boende med speciellt
små inkomster. Dessa speciella bostadsbidrag böra kunna göras effektivare
än för närvarande.»
b) av herrar Sundelin, Söderquist, Svensson i Ljungskile, Ståhl, Wedén
och Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett, att utskottets yttrande bort inledas
med följande uttalande:
»Utskottet har vid sin bedömning icke kunnat undgå att konstatera att antalet
per år färdigställda nya lägenheter nu är omkring 30 % lägre än åren
1946 och 1947 och att denna kraftiga inskränkning hotar att bli av långvarig
karaktär. Utskottet uttalar sin besvikelse över misslyckandet med att
upprätthålla en tillräckligt omfattande bostadsproduktion. Utskottet anser
att tiden nu är inne att snarast möjligt och senast den 1 januari 1953 befria
40
Statsutskottets utlåtande nr 144.
bostadsbyggandet från byggnadsregleringen. Därigenom skapas större förutsättningar
för att bostadsbristen skall kunna steg för steg avvecklas och en
normal balans mellan tillgång och efterfrågan inträda även på hyresmarknaden.
Först då uppstå förutsättningar för en avveckling av hyresregleringen
utan alt den av statsmakterna fastlagda målsättningen för bostadspolitiken
i fråga om relationen mellan inkomster och hyror frångås.
Utskottet har icke, innan bostadsutredningens förslag föreligger, ansett
sig kunna taga ställning i princip till avvägningen mellan generella subventioner
och behovsprövade bostadsrabatter. Även om skäl kunna anföras för
en inskränkning av de generella subventionerna och för att samhällets stöd
borde förläggas med tyngdpunkten på bostadsrabatterna, anser utskottet det
olämpligt, icke minst med hänsyn till de allvarliga konsekvenser, som en sådan
lösning av problemet kunde få för samhällets mellangrupper, att härom
göra något uttalande innan utredningens material föreligger.»
2) av fröken Andersson, herrar Bergh, Staxång och Birke, vilka beträffande
lån och bidrag för befordrande av mekanisering av byggnadsindustrien
ansett, att
dels utskottets yttrande på s. 25 och 26 fr. o. m. det stycke, som börjar
med orden »I likhet» t. o. m. det stycke, som slutar med orden »läge biträda»,
bort ersättas med text av följande lydelse:
»I likhet med departementschefen anser utskottet det önskvärt, att under
budgetåret 1952/53 försöksvis statliga lån och bidrag lämnas för befordrande
av mekaniseringen av byggnadsindustrien.
Det förslag, som framförts i motionerna I: 440 och II: 559, anser utskottet
beaktansvärt. Det saknas anledning att tillskapa en ny låneform just för
byggnadsindustrien, när medel finnas tillgängliga för industrikrediter i allmänhet
och en organisation härför redan uppbyggts. Därmed följer också
att ränte- och amorteringsvillkoren bli desamma för denna industrigren
som för övrig industri. Enligt motionärerna bör i uttrycket godtagbar säkerhet
icke inläggas krav på fullgod säkerhet i sedvanlig bankmässig bemärkelse.
Häri kan utskottet instämma. Det torde dock böra ankomma på
Kungl. Maj:t att i varje särskilt fall avgöra, vilken säkerhet som bör godtagas.
Utskottet biträder därför det i nyss nämnda motioner framförda yrkandet
att Kungl. Maj :ts proposition i denna del måtte avslås och att i stället
genom ändring av bestämmelserna för industrilånefonden möjliggöres
maskinanskaffning för byggnadsindustrien på av motionärerna angivna
amorterings- och räntevillkor.
Det förut nämnda i motionerna I: 439 och II: 562 framförda förslaget om
ett anslag till experiment och undersökningar kan utskottet i nuvarande
läge icke biträda.»
Statsutskottets utlåtande nr Vrh.
41
dels ock nedannämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»I. beträffande lån och bidrag för befordrande av mekanisering
av byggnadsindustrien, med avslag å Kungl. Maj :ts förslag
ävensom motionerna 1:439 och 11:562 samt med bifall
till motionerna I: 440 och II: 559, samtliga motioner i vad de
avse denna fråga, godkänna vad utskottet anfört;»
3) av fröken Andersson, herrar Sundelin, Bergh, Söderquist, Svensson i
Ljungskile, Ståhl, Staxäng, Birke och Wedén, vilka ansett, att undersökning
bör verkställas beträffande förbättringslån för iståndsättande av lägenheter
i flerfamiljshus och att därför
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 27, som börjar med orden »Ej
heller» och slutar med orden »kunna godtagas», bort ha följande lydelse:
»Den i nyssnämnda motioner förordade undersökningen om särskilda
förbättringslån för iståndsättande av lägenheter i flerfamiljshus synes utskottet
vara av stort intresse med hänsyn till nödvändigheten att, som även
departementschefen understrukit, man i nuvarande bristsituation verkligen
effektivt utnyttjar alla tillgängliga utrymmen. Det är inte sannolikt att
ägarna till dessa bristfälliga hus, vilka ofta befinna sig i små ekonomiska
villkor, förfoga över tillräckliga medel för denna förnyelse. Möjligheterna
att förränta och framför allt amortera kapitalet kunna synas ovissa. I många
fall är det måhända icke heller rent fastighetsekonomiskt sett så välmotiverat
att lägga ned kapital på en gammal fastighet, som kanske snart måste
rivas. I dagens bristläge kan detta dock vara motiverat ur bostadspolitiska
synpunkter. Utskottet föreslår därför, att denna fråga hänskjutes till 1951
års bostadsutredning.»
dels ock nedannämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»II. i anledning av i motionerna 1:440 och 11:559 framlagt
förslag beträffande utnyttjande av vindsutrymmen för inredande
av bostäder, förbättringslån för iståndsättande av lägenheter
i flerfamiljshus samt hushöjder och husdjup godkänna
vad utskottet anfört;» 4
4) av fröken Andersson, herrar Sundelin, Bergh, Söderquist, Svensson i
Ljungskile, Ståhl, Staxäng, Birke och Wedén, vilka beträffande frågan om
sanering av centrala stadspartier ansett, att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 27, som börjar med orden »En -
Statsutskottets utlåtande ne til.
4*2
ligt vad» och slutar med orden »bli skäliga», hort ersättas med text av följande
lydelse:
»Enligt vad utskottet inhämtat pågår f. n. inom bostadsstyrelsen en utredning
rörande olika saneringsfrågor. Utskottet anser, att denna utredning
bör fullföljas utan onödigt dröjsmål och att sådana regler för saneringsverksamheten
snarast böra fastställas, som erfordras för en ur samhälleliga
synpunkter lämplig successiv ny- och ombyggnad av centrala stadspartier.
En höghusbebyggelse i samhällenas centrala delar med utrymme för kommersiella
lokaler skulle ge ett stort antal fastigheter, där bostadshyrorna
trots det goda läget skulle hålla sig på en relativt låg nivå utan ekonomiska
uppoffringar från det allmännas sida. För tätorterna skulle denna koncentration
vara kommunalfinansiellt fördelaktig. Vid saneringsverksamheten
måste självfallet åtgärder vidtagas för att bereda de utsanerade lämpliga
bostäder till överkomliga priser. I detta sammanhang måste uppmärksamhet
även ägnas de problem, som uppstå för innehavare av lokaler för
hantverk och butiker.»
dels ock nedannämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»III. i fråga om sanering av centrala stadspartier, i anledning
av motionerna I: 440 och II: 559, i vad de beröra detta
ämne, godkänna vad utskottet anfört;» 5
5) av fröken Andersson, herrar Bergh, Staxäng och Birke, vilka beträffande
frågan om byggnadsverksamhetens omfattning ansett, att
dels utskottets yttrande på s. 28 fr. o. m. det stycke, som börjar med orden
»Att på», t. o. m. det stycke, som slutar med »och II: 562», bort ersättas
med text av följande lydelse:
»Förslaget i motionerna 1:440 och 11:559 att extra kvoter ges företag
som förklara sig välja avstå från statliga tilläggslån anser sig utskottet kunna
biträda. Ur det allmännas synpunkt är det nämligen angeläget, att fastigheter
komma till stånd utan att skattebetalarna direkt behöva tillskjuta
medel. Risken för en uppsplittring av hyrorna i de nya husen är obetydlig
med hänsyn till att det i praktiken torde vara omöjligt att taga ut nämnvärt
högre hyror än i subventionerade hus med motsvarande standard och läge.
I anledning av vad sålunda anförts biträder utskottet här ifrågavarande
yrkanden i motionerna 1: 440 och II: 559. Utskottet avstyrker däremot de i
motionerna I: 439 och II: 562 framförda förslagen i vad här berörts.»
dels ock nedanstående moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»IV. beträffande byggnadsverksamhetens omfattning, i anledning
av motionerna I: 440 och II: 559 samt med avslag å
Statsutskottets utlåtande nr 1AI.
43
motionerna I: 439 och II: 562, samtliga motioner såvitt de avse
denna fråga, godkänna vad utskottet anfört;»
6) av frökenAndersson, herrar Bergh, Staxäng och Birke, vilka beträffande
frågan om förräntning och amortering av utlämnade tilläggslån in. in.
ansett, att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 29, som börjar med orden
»Kungl. Maj :ts» och slutar med orden »utskottet godtaga», bort ha följande
lydelse:
»Kungl. Maj:ts förevarande förslag innebär beträffande kapitalsubventionerna,
att slutlig ståndpunkt till avskrivningsfrågan skall tagas först sedan
1951 års bostadsutredning framlagt förslag beträffande den framtida
hyres- och subventionspolitiken. Enär utredningen väntas framlägga förslag
i ämnet instundande höst, kan frågan avgöras nästa år. Utskottet anser
det angeläget, att dessa äldre lån av subventionskaraktär hållas vid liv.
Avskrivning eller efterskänkande bör därför icke äga rum. Innan den hyrespolitiska
målsättnnngen klarlagts, bör dock annuiteten för dessa lån sättas
så låg att den närmast får formell karaktär.»
dels ock nedanstående moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»V. beträffande förräntning och amortering av utlämnade
tilläggslån och räntefria stående delar av tertiärlån, med avslag
å Kungl. Maj:ts förslag ävensom motionerna 1:439 och
11:562 samt i anledning av motionerna 1:440 och 11:559,
samtliga motioner såvitt de avse denna fråga, godkänna vad
utskottet anfört;» 7
7) av fröken Andersson, herrar Bergh, Staxäng och Birke, vilka ansett, att
tilläggslånen böra minskas och att därför
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 30, som börjar med orden »Såsom
förut» och slutar med »och II: 562», bort ersättas med text av följande
lydelse:
»Införandet av de extra tilläggslånen hösten 1951 var betingat av den plötsliga
och kraftiga prisstegring som då ägt rum. Den tendens till konjunkturavmattning
som nu är dominerande och som även berör betydelsefulla materialier,
exempelvis trä, måste verka sänkande på byggnadskostnaderna. Efterfrågan
på arbetskraft och materiel är nu också väsentligt mindre än hösten
1951. Med hänsyn till dessa förhållanden bör det icke vara omöjligt för byggnadsindustrien
att pressa sina kostnader. En förutsättning för att kostnaderna
i verkligheten skola sjunka är att den extra subventionen minskar, så att
produktionen av bostäder liksom produktionen av de flesta andra nyttigheter
ställs inför tvånget att förbilliga sin produkt.
44
Statsutskottets utlåtande nr 144.
Med hänsyn härtill biträder utskottet det i motionerna I: 440 och 11:559
framförda yrkandet att de under år 1951 införda extra tilläggslånen med 4
kronor per in2 lägenhetsyta sänkas till 3 kronor per m2 lägenhetsyta att gälla
för hus som påbörjas efter den 1 juli 1952. De förslag som i detta hänseende
framförts i motionerna I: 439 och IT: 562 avstyrkas däremot.»
dels ock att nedannämnda moment i utskottets hemställan hort ha följande
lydelse:
»VIII. i fråga om tilläggslån och subventioner av hushållsbränsle,
i anledning av motionerna 1: 440 och II: 559 samt
med avslag å motionerna 1: 439 och II: 562, samtliga motioner
såvitt nu är i fråga, besluta, att beträffande byggnadsföretag,
som påbörjas efter den 1 juli 1952, extra tilläggslån skola utgå
med belopp motsvarande 3 kronor per in2 lägenhetsyta;»
8) beträffande grunderna för reducerade familjebostadsbidrag och bränslebidrag
a)
av fröken Andersson, herrar Bergh, Staxäng och Birke, vilka ansett, att
dels utskottets yttrande fr. o. m. det stycke, som på s. 31 börjar med orden
»Kungl. Maj:ts», t. o. in. det stycke, som på s. 32 slutar med orden »skulle
halveras», bort ersättas med text av följande lydelse:
»Kungl. Maj:ts förevarande förslag avser i första hand sådana jämkningar
i grunderna för familjebostadsbidrag och bränslebidrag, vilka äro motiverade
av den under senare år inträdda ökningen av penninginkomster och levnadskostnader.
I bostadsutredningens uppdrag ingår att verkställa en översyn
av bostadsrabatterna. En mera allmän omprövning av de olika behovsprövade
bostadsbidragen är sålunda förestående.
Utskottet delar departementschefens uppfattning att vid en höjning av
inkomststrecken med 2 000 kronor jämte en anordning med reducerade bidrag
vid inkomster strax ovanför de nya inkomststrecken för helt bidrag
skälig hänsyn har tagits till levnadskostnadsstegringen. Utskottet kan
därför att icke tillstyrka förslaget om en höjning av strecken med 3 000
kronor. Vad angår reglerna för beviljande av reducerade bidrag skulle som i
motionerna I: 440 och II: 559 framhållits det av bostadsutredningen utarbetade
systemet enligt utskottets mening bättre än det av Kungl. Maj :t föreslagna
tillgodose det syfte man här velat vinna. Särskilt för familjer med
många barn medför en inkomstökning på grund av ökad marginalskatt och
bortfallande bidrag betydligt ogynnsammare verkningar enligt Kungl. Maj :ts
än enligt bostadsutredningens förslag. Med hänsyn till vad utskottet nedan
föreslår beträffande minskning av familjebostadsbidragen förordas dock en
Statsutskottets utlåtande nr lti.
45
jämkning i bostadsutredningens förslag. Bidragsbeloppet i det högsta delintervallet
— för tvåbarnsfamiljer i de två högsta delintervallerna — skulle
enligt bostadsutredningens system motsvara bränslebidragen. De böra i stället
enligt utskottets mening utgöra halvt bränslebidrag.
Hänsyn till eventuellt ökade administrativa komplikationer får icke stå i
vägen för genomförande av ett rättvisare bidragssystem; genom att tilllämpa
departementschefens förslag om en inkomstprövning vart annat år minskas
också de tekniska olägenheterna. Utskottet tillstyrker därför förevarande
förslag i motionerna I: 440 och II: 559 med nu anförda jämkningar.»
dels ock nedannärnnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»X. beträffande grunderna för reducerade familjebostadsbidrag
och bränslebidrag, med avslag å Kungl. Maj:ts förslag
ävensom å motionerna I: 439 och II: 562, i vad de beröra detta
ämne, i anledning av motionerna I: 440 och II: 559 besluta, att
av 1951 års bostadsutredning föreslagna grunder skola med av
utskottet förordade jämkningar tillämpas;»
b) av herrar Sundelin, Söderquist, Svensson i Ljungskile, Ståhl, Wedén
och Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett, att
dels tredje meningen i det stycke av utskottets utlåtande, som på s. 31
börjar med orden »Utskottet delar» och på s. 32 slutar med orden »skulle
halveras», bort ersättas med text av följande lydelse:
»Vad angår reglerna för beviljande av reducerade bidrag skulle — såsom
departementschefen framhåller — det i motionerna I: 440 och II: 559 föreslagna,
av bostadsutredningen utarbetade systemet för reducering av bidrag
medföra, att bostadsorganens arbete skulle öka avsevärt. Utskottet anser,
att departementschefens förslag på grund av det låga antalet intervaller
inte kan betraktas som en för familjebostadsbidragens vidkommande
slutgiltig lösning av tröskelproblemet. Men eftersom förslaget innebär en
förbättring i förhållande till nu gällande regler, kan det tillstyrkas som eu
provisorisk åtgärd. Utskottet anser dock, att denna fråga bör prövas på nytt
av bostadsutredningen, varvid utredningen bör syfta mot att konstruera ett
system för beviljande av reducerade bidrag, vilket ger fler intervaller än departementschefens
förslag men är enklare att administrera än utredningens
förevarande förslag.»
dels ock utskottets hemställan i nedannärnnda moment bort ha följande
lydelse:
»X. beträffande grunderna för reducerade familjebostadsbidrag
och bränslebidrag, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
och med avslag å motionerna 1:440 och 11:559 samt 1:439
46
Statsutskottets utlåtande nr I4i.
och II: 562, i vad de beröra detta ämne, godkänna vad utskottet
anfört;»
9) beträffande frågan om förhöjda fainiljebostadsbidrag och bränslebidrag
a)
av fröken Andersson, herrar Bergh, Staxäng och Birke, vilka ansett, att
dels den del av utskottets yttrande på s. 32, som börjar med orden »Förslagen
om» och slutar med orden »framlagda förslag», bort ersättas med
text av följande lydelse:
»Förslagen om förhöjt bidrag till familjer med särskilt låga inkomster
finner utskottet beaktansvärda. Ett sådant förhöjt bostadsbidrag ligger helt
i linje med strävandena att ge ett effektivt stöd åt dem som äro i verkligt
behov därav. Utskottet hyser den uppfattningen att det s. k. tre-kronorsbidraget
verkar alltför slumpartat och orättvist och att det därför såsom i motionerna
I: 440 och II: 559 föreslagits omedelbart bör avskaffas. Utskottet
finner det angeläget att 1951 års bostadsutredning får i uppdrag att med det
allra snaraste framlägga förslag om förhöjda familjebostadsbidrag till familjer
med särskilt låga inkomster.
I detta sammanhang torde också frågan om bostadsbidrag till ensamstående
mödrar med ett barn böra bli föremål för prövning. Utskottet delar sålunda
departementschefens uppfattning att denna fråga bör upptagas av bostadsutredningen
i samband med den kommande prövningen av frågan om
bidrag till samtliga familjer med ett barn.
Utskottet föreslår, att det s. k. trekronorsbidraget slopas samt att det
uppdrages åt 1951 års bostadsutredning att snarast utarbeta förslag om förhöjda
bidrag till vissa familjer.»
dels ock utskottets hemställan i nedannämnda moment bort ha följande
lydelse:
»XI. beträffande frågan om förhöjda familjebostadsbidrag
och hränslebidrag, i anledning av motionerna I: 440 och II: 559
samt II: 561, i vad de avse detta spörsmål, ävensom med avslag
å motionerna I: 439 och II: 562, såvitt nu är i fråga, godkänna
vad utskottet anfört;»
b) av herr Persson i Växjö.
10) av fröken Andersson, herrar Bergh, Staxäng och Birke, vilka beträffande
frågan om minskning av familjebostadsbidragen ansett, att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 32, som börjar med orden »Utskottet
kan» och slutar med orden »åsyftade riktningen», bort ersättas med
text av följande lydelse:
Statsutskottets utlåtande nr 1ii.
47
»Utskottet anser det över huvud taget irrationellt, att bidrag skola utgå
allenast till familjer som råkat erhålla bostad i fastighet av viss årgång. Då
det emellertid ingår i bostadsutredningens uppdrag att överväga denna fråga,
finner sig utskottet icke kunna tillstyrka bifall till sistnämnda motioner.
Som utskottet redan inledningsvis understrukit, är det angeläget, att bidragsgivningen
från det allmännas sida icke får en generell karaktär utan
inriktas på dem som verkligen äro i behov av denna hjälp. Till dem höra i
första hand barnrikefamiljer. Med hänsyn till de ständigt och snabbt stigande
kostnaderna för bostadsbidragen är det enligt utskottets mening nödvändigt
att man såsom 1950 års besparingsutredning föreslagit bygger på
den principen att familjerna själva skola kunna ordna sin bostadsfråga för
det första barnet. Konsekvensen härav blir, att, som i motionerna 1:440
och 11:559 föreslagits, familjebostadsbidragen utgå för samtliga familjens
barn under 16 år minus ett, men bränslebidragen bibehållas oförändrade
dock med iakttagande av den jämkning som det förordade s. k. avtrappningssystemet
föranleder. Utskottet tillstyrker därför ifrågavarande förslag.»
dels ock utskottets hemställan i nedannämnda moment bort ha följande
lydelse:
»XIV. med bifall till i motionerna 1:440 och 11:559 framlagt
förslag om minskning av familjebostadsbidragen, besluta,
att familjebostadsbidrag skall utgå för familjens samtliga barn
under 16 år minus ett;»
11) beträffande trekronorsbidraget
a) av fröken Andersson, herrar Bergh, Staxäng och Birke, vilka under
hänvisning till den ovan med 9a) betecknade reservationen ansett, att nedannämnda
moment i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
»XV. med bifall till motionerna 1:440 och 11:559, såvitt nu
är i fråga, besluta, att bestämmelserna om trekronorsbidrag
skola upphävas;»
b) av herrar Näsgård, Nils Theodor Larsson, Johansson i Mysinge och
Onsjö, vilka ansett, att bestämmelserna om trekronorsbidrag böra upphävas
och att därför
dels utskottets yttrande på s. 32 fr. o. in. det stycke, som börjar med
orden »Förslagen om», t. o. m. det stycke, som slutar med orden» framlagda
förslag», bort ersättas med text av följande lydelse:
»Utskottet förutsätter, att bostadsulredningen beaktar frågan om förstärkning
av familjebostadsbidraget för familjer med små inkomster. Vad angår
frågan om bostadsbidrag till ensamstående mödrar med ett barn delar utskottet
departementschefens uppfattning, att detta spörsmål bör upptagas
48
Statsutskottets utlåtande nr lii.
av bostadsutredningen i samband med den kommande prövningen av frågan
om bidrag till samtliga familjer med ett barn.
Däremot kunna enligt utskottets mening bärande skäl för att omedelbart
slopa trekronorsbidraget anföras. Denna förmån kommer nästan uteslutande
städernas och de större tätorternas innevånare till del. Av bostadsstyrelsens
i propositionen nr 144 till 1950 års riksdag redovisade undersökning
rörande bidragsverksamheten synes framgå, att denna bidragsform har
kommit att verka både slumpartat och orättvist.
I anledning av vad sålunda anförts tillstyrker utskottet Kungl. Maj :ts förslag
beträffande familjebostadsbidrag och bränslebidrag. Utskottet kan alltså
icke biträda i förutnämnda motioner 1:440 och 11:559 samt 1:439 och
11:562 framlagda förslag, i vad de avse dessa bidrag. Däremot avstyrker utskottet
Kungl. Maj :ts förslag, att trekronorsbidrag fortfarande skall utgå.»
dels ock nedannämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»XV. i anledning av motionerna 1:440 och 11:559, såvitt nu
är i fråga, besluta, att bestämmelserna om trekronorsbidrag
skola upphävas;»
12) av fröken Andersson, herrar Bergh, Staxäng och Birke, vilka ansett,
att under förutsättning av bifall till de ovan med 8) och 10) betecknade reservationerna
anslaget till Hyresrabatter för mindre bemedlade, barnrika
familjer bort anvisas med 40 000 000 kronor och att därför
dels det stycke i utskottets utlåtande på s. 33, som börjar med orden »Då
utskottet» och slutar med »47 000 000 kronor», bort ha följande lydelse:
»Då utskottet, som framgår av det föregående, förordat viss reducering
av ifrågavarande bidrag, anser utskottet, att anslaget bör uppföras med
40 000 000 kronor.»
dels ock nedannämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»XXII. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt med bifall
till motionerna 1:440 och 11:559, såvitt de beröra detta anslag,
till Hyresrabatter för mindre bemedlade, barnrika familjef
för budgetåret 1952/53 under femte huvudtiteln anvisa ett
förslagsanslag av 40 000 000 kronor;»
13) av fröken Andersson, herrar Bergh, Staxäng och Birke, vilka under
förutsättning av bifall till den ovan med 11a) betecknade reservationen
samt av herrar Näsgård, Nils Theodor Larsson, Johansson i Mysinge och
Onsjö, vilka under förutsättning av bifall till den ovan med 11b) betecknade
reservationen ansett, att något anslag till trekronorsbidrag icke bör anvisas
och att därför
Statsutskottets utlåtande nr lbb.
49
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 33, som börjar med orden »Utskottet,
som», och slutar med orden »Kungl. Maj :ts förslag», bort ha följande
lydelse:
»Utskottet, som i det föregående ansett att bidragsgivningen bör upphöra,
finner detta anslag icke vidare böra utgå.»
dels ock nedannämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»XXIII. med avslag å Kungl. Maj :ts förslag samt med bifall
till motionerna 1:440 och 11:559, såvitt de beröra detta anslag,
besluta, att anslag till särskilda bostadsrabatter icke skall för
budgetåret 1952/53 anvisas;»
14) av fröken Andersson, herrar Bergh, Staxäng och Birke, vilka under
förutsättning av bifall till den ovan med 2) betecknade reservationen ansett,
att något anslag till lånefonden för maskinanskaffning inom byggnadsindustrien
icke bort tillstyrkas och att därför nedannämnda moment i utskottets
hemställan bort ha följande lydelse:
»XXIX. med avslag å Kungl. Maj :ts förslag samt med bifall
till motionerna 1:440 och 11:559, i vad de beröra detta anslag,
besluta, att anslag till lånefonden för maskinanskaffning inom
byggnadsindustrien icke skall för budgetåret 1952/53 anvisas;»
15) av fröken Andersson, herrar Bergh, Staxäng och Birke, vilka under
förutsättning av bifall till den ovan med 7) betecknade reservationen ansett,
att anslaget till Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet bort anvisas
med 140 000 000 kronor samt att preliminära beslut, som skola utgå från
nyssnämnda anslag, för nästa budgetår må meddelas intill ett belopp av
160 000 000 kronor och att därför
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 34, som börjar med orden »Då
utskottet», och slutar med orden »Kungl. Maj :ts förslag», bort ha följande
lydelse:
»Då utskottet, som framgår av det föregående, tillstyrker sistnämnda yrkande,
föreslår utskottet, att anslaget uppföres med 140 000 000 kronor.»
dels ock utskottets hemställan i nedan angivna moment bort ha följande
lydelse:
»XXX. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt med bifall
till motionerna 1:440 och 11:559, såvitt de avse detta anslag,
till Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet för budgetåret
1952/53 under fonden för låneunderstöd anvisa ett investeringsanslag
av 140 000 000 kronor;»
4 — Bihang till riksdagens protokoll 1952. 6 samt. Nr 1H.
50
Statsutskottets utlåtande nr 14i.
»XXXI. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt med bifall
till motionerna 1:440 och 11:559, såvitt nu är i fråga, medgiva,
att preliminära beslut angående lån, som skola utgå från
anslaget till tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet,
må för budgetåret 1952/53 meddelas intill ett belopp av
160 000 000 kronor;».
SVENSKA
TRYCKERIAKTIEBOLAGET
STOCKHOLM 1952
620783