Statsutskottets utlåtande nr 137.

1

Nr 137.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående
anslag för budgetåret 1952/53 till arbetsmarknadsstyrelsen
och den offentliga arbetsförmedlingen
in. m. jämte i ämnet väckta motioner.

(3:e avd.)

Sedan Kungl. Maj:t i propositionen nr 1 under femte huvudtiteln, punkterna
44—49 och 56, framlagt preliminära förslag i ämnet, har Kungl. Maj:t
i propositionen nr 127, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för den 7 mars 1952, föreslagit riksdagen att
dels godkänna de av departementschefen förordade riktlinjerna beträffande
arbetsmarknadsstyrelsens verksamhet och organisation;

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att i personalförteckningarna för arbetsmarknadsstyrelsen
och den offentliga arbetsförmedlingen vidtaga de ändringar,
som påkallas av vad departementschefen förordat;

dels fastställa av departementschefen förordade avlöningsstater för arbetsmarknadsstyrelsens
och den offentliga arbetsförmedlingens permanenta
organisation att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1952/53;
dels ock under femte huvudtiteln för budgetåret 1952/53 anvisa
till Arbetsmarknadsstyrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag av 3 343 000
kronor;

till Arbetsmarknadsstyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag av 761 000
kronor;

till Arbetsmarknadsstyrelsen: Krisorganisationen ett förslagsanslag av
875 000 kronor;

till Den offentliga arbetsförmedlingen: Avlöningar ett förslagsanslag av
14 960 000 kronor;

till Den offentliga arbetsförmedlingen: Omkostnader ett förslagsanslag
av 3 978 000 kronor;

till Den offentliga arbetsförmedlingen: Krisorganisationen ett förslagsanslag
av 2 500 000 kronor;

till Kostnader för arbetsmarknadsstyrelsens förrådsverksamhet ett reservationsanslag
av 100 kronor.

Utskottet har i förevarande sammanhang till behandling förehaft följande
motioner, nämligen

från första kammaren:

I: 24 av herr Elon Andersson m. fl.,

1 — 11 ihantj till riksdagens protokoll 1953. 6 samt. Nr 757.

2

Statsutskottets utlåtande nr 137.

från andra kammaren:

II: 36 av herr Lindholm m. fl.,

II:267 av herr Lindberg,

II: 450 av fru Ewerlöf,

II: 557 av fru Eriksson i Stockholm samt
II: 558 av herr Larsson i Stockholm.

Yrkandena i motionerna redovisas i det följande.

Propositionen.

Åtgärder för näringslivets lokalisering.

I propositionen behandlas till en början ett av utredningen angående
näringslivets lokalisering avgivet betänkande (SOU 1951: 6). För betänkandets
närmare innehåll samt däröver avgivna yttranden torde få hänvisas
till propositionen s. 4—13.

Departementschefen anför att den verksamhet, som hittills bedrivits i
skilda former i syfte att ernå en lämplig förläggning och spridning av industriföretagen,
har varit av icke ringa betydelse. Utredningen angående näringslivets
lokalisering har i sitt betänkande förordat en systematisk utveckling
av denna verksamhet. I likhet med utredningen och flertalet av
dem som yttrat sig i ärendet är departementschefen av den uppfattningen,
att samhället bör bedriva en aktiv lokaliseringspolitik. Kunskaperna på
detta område äro emellertid ännu långt ifrån fullständiga. Det blir därför
en primär uppgift att sammanställa och bearbeta tillgängligt material samt
att främja specialundersökningar och annan forskning.

De synpunkter av ekonomisk, social och försvarspolitisk natur, som utredningen
anlagt på behovet av en samhällelig lokalisering spolitik, äro enligt
departementschefen beaktansvärda. Lokaliseringspolitiken bör samordnas
med strävandena att maximalt utnyttja tillgängliga arbetskraftsresurser
och stödja utbyggnaden av näringslivet på de platser, där de totala
kostnaderna för produktionen äro lägst. Särskild uppmärksamhet bör ägnas
folkminskningen på landsbygden och utflyttningen från de landsdelar, som
nu ha en relativt stor befolkning inom jord-* och skogsbruk. I sammanhanget
erinras om det allvarliga problem, som Stor-Stockholms tillväxt
innebär.

En precisering av de riktlinjer, efter vilka lokaliseringspolitiken bör
arbeta, när det gäller förläggningen av näringsliv och samhälleliga anläggningar
inom olika regioner, anses kunna erhållas genom såväl undersökningar
berörande hela landet som regionala studier av den typ som lokaliseringsutredningen
skisserat. Sådana regionala studier anses böra komma

Statsutskottets utlåtande nr 137.

3

till stånd länsvis och anknytas till bebyggelseplaneringen och den regionala
jordbruksplaneringen.

Vad angår lokaliseringspolitikens medel anses den politik, som från samhällets
sida skall bedrivas i syfte att påverka enskilda företags förläggning,
främst böra få formen av upplysning och rådgivning. Härom anför departementschefen
vidare följande.

Denna verksamhet måste framför allt taga sikte på att för företagarna
klargöra de sociala och ekonomiska förhållanden, som ur det allmännas
synpunkt böra beaktas vid lokaliseringen. Företagarna å sin sida böra ha
intresse av att centralt och lättillgängligt kunna få erforderliga upplysningar
rörande sådana förhållanden, som äro av betydelse för deras ställningstagande
i lokaliseringsfrågor, såsom arbetsmarknadsläget på olika
platser, markpriser, transportkostnader o. s. v.

I åtskilliga remissuttalanden har framhållits, att lokaliseringspolitiken
tills vidare icke bör omfatta mera än forskning och rådgivning. Denna uppfattning
kan motiveras med att man här rör sig på ett svårbedömbart och
föga känt område. Med hänsyn härtill synes det riktigt att forsknings- och
upplysningsverksamhet i synnerhet i begynnelseskedet erhåller en dominerande
ställning vid lokaliseringspolitikens utformning. Jag vill emellertid
samtidigt understryka, att om dessa uppgifter effektivt skola kunna fullföljas
måste ett fortlöpande intimt samarbete äga rum mellan statliga, kommunala
och enskilda organ, som i olika sammanhang syssla med lokaliseringsfrågor.
Ett statligt organ på detta område bör sålunda söka samordna
strävandena att åstadkomma en välavvägd lokalisering. Man har anledning
hoppas att genom en sådan samordnande verksamhet efterhand skola
vinnas icke blott ökade kunskaper om olika lokaliseringsproblem utan överhuvud
taget ett bättre underlag för en sund lokaliseringspolitik.

Departementschefen delar lokaliseringsutredningens uppfattning, att individuella
bidrag av staten som medel för lokaliseringspåverkan i regel icke
böra förekomma. Frågan huruvida kollektiva bidrag böra ifrågakomma
förutsättes få prövas i varje särskilt fall. I överensstämmelse med vad
som anförts såväl av utredningen som i flertalet yttranden understryker
departementschefen önskvärdheten av att de kommunala subventionerna
upphöra.

Tillståndsgivning för att förhindra olämplig lokalisering anser departementschefen
icke erforderlig. Så länge byggnadsregleringen fortgår, anses
emellertid lokaliseringspolitiska synpunkter böra anläggas vid prövningen
av ansökningar om byggnadstillstånd.

Med hänsyn till vad som tidigare anförts om målsättningen för lokaliseringspolitiken
är det enligt departementschefen av största vikt, att denna
politik nära samordnas med arbetsmarknadspolitiken, bebyggelseplaneringen
och jordbruksplaneringen.

De nu berörda uppgifterna böra enligt utredningen anförtros ett centralt
statligt organ. Utredningen har föreslagit inrättande av en särskild nämnd,
varigenom en fri och auktoritativ ställning skulle beredas centralorganet.
T åtskilliga yttranden bär emellertid uttalats den uppfattningen, att en

4

Statsutskottets utlåtande nr 137.

viss utvidgning av arbetsmarknadsstyrelsens sektion för social planläggning
bör vara tillräcklig. Arbetsmarknadsstyrelsen själv samt kommerskollegium
lia uttalat sig för en särskild nämnd, som dock skulle vara knuten
till styrelsen.

Då verksamheten tills vidare endast bör ha försökskaraktär anser departementschefen
det ur administrativ synpunkt vara lämpligt, att den
förlägges till någon redan bestående myndighet. I första hand anses härvid
arbetsmarknadsstyrelsen och byggnadsstyrelsen kunna komma i fråga. I
avvaktan på närmare erfarenheter och den slutliga utformningen av planväsendets
organisation förordas att ledningen av lokaliseringsverksamheten
tills vidare förlägges till arbetsmarknadsstyrelsen, vilken som nämnts redan
har en sektion med vissa uppgifter på detta område. Departementschefen
har övervägt, huruvida styrelsen för prövning av de lokaliseringspolitiska
frågor, som skola handläggas av centralorganet, bör kompletteras med speciell
sakkunskap på samma sätt som redan skett genom den särskilda delegationen
hos styrelsen för frågor rörande arbetslöshetsförsäkring. Inrättandet
av en sådan delegation anses emellertid kunna anstå något. Till en
början förutsättes det erforderliga samrådet med berörda myndigheter,
organisationer m. fl. kunna ske i andra former.

Såsom närmare framgår av ett följande avsnitt, berörande arbetsmarknadsstyrelsens
organisation, föreslås den nuvarande sociala planläggningssektionen,
där lokaliseringsfrågoma för närvarande behandlas, skola ingå
i en lokaliserings- och utredningsbyrå. Denna byrå förutsättes som en av
sina huvuduppgifter ha lokaliseringsfrågoma.

Departementschefen är icke för närvarande beredd att taga ställning
till organiserandet av den lokaliseringspolitiska verksamheten på länsstadiet
men anser ej detta vara något hinder för att påbörja verksamheten;
tvärtom anses det lämpligt att innan länsorganisationen hinner fastlåsas
avvakta erfarenheten från det centrala lokaliseringsorganets arbete. De
uppgifter som här föreligga avses tills vidare skola ombesörjas av länsstyrelserna,
länsarbetsnämnderna, lantbruksnämnderna och andra lokala
organ, som handlägga ifrågavarande ärenden.

Arbetsmarknadsstyrelsens organisation.

1950 års arbetsförmedlingsutredning, vilken tidigare behandlat den
offentliga arbetsförmedlingens organisation, har avlämnat ett den 22 november
1951 dagtecknat betänkande (stencilerat) angående arbetsmarknadsstyrelsens
organisation. Beträffande den nuvarande organisationen,
betänkandets innehåll samt däröver avgivna yttranden hänvisas till propositionen
s. 16—56.

Departementschefen framhåller att det är naturligt att ett nyorganiserat
ämbetsverk behöver göras till föremål för översyn sedan någon tids erfaren -

Statsutskottets utlåtande nr 137.

5

het av den nya organisationen vunnits. I fråga om arbetsmarknadsstyrelsen,
som inrättades enligt beslut av statsmakterna år 1947, tillkommer den
omständigheten, att avsevärda förändringar som påverka styrelsens arbetsuppgifter
inträtt sedan den nuvarande organisationen fastställdes. 1950 års
arbetsförmedlingsutredning, vilken som huvuduppgift haft att granska den
lokala arbetsförmedlingsorganisationen, har i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen
även granskat styrelsens organisation. Granskningen har begränsats
i vissa hänseenden, bland annat med hänsyn till pågående tjänsteförteckningsrevision
och annat pågående utredningsarbete. Vidare har arbetsförmedlingsutredningen
förutsatt, att arbetsrutiner in. m. komma att granskas
genom organisationsnämndens försorg. Enligt departementschefen
skulle det givetvis ha varit önskvärt att resultatet av organisationsnämndens
undersökning förelegat innan ställning tages till arbetsförmedlingsutredningens
förslag. Organisationsnämndens undersökning, som även avses
omfatta den offentliga arbetsförmedlingen, är emellertid en fråga på längre
sikt (minst två år). Under sådana förhållanden och då organisationsfrågan
med hänsyn till de förändringar, som inträtt i styrelsens arbetsuppgifter
sedan nuvarande organisation beslöts, icke utan olägenhet kan uppskjutas,
anses arbetsförmedlingsutredningens förslag böra läggas till grund för proposition
till årets riksdag. I detta sammanhang framhålles, att man även i
framtiden torde ha att räkna med att en fortgående anpassning av verksamheten
och organisationen måste äga rum i anslutning till utvecklingen
på arbetsmarknaden.

Vad angår arbetsmarknadsstyrelsens verksamhetsområde har
i det föregående förordats, att de uppgifter, som avse näringslivets lokalisering,
skola utvecklas ytterligare. Arbetsförmedlingsutredningen har ifrågasatt
mera väsentliga förändringar endast beträffande arbetsvärden, styrelsens
byggande verksamhet samt dess förrådsverksamhet. Sistnämnda verksamhet
behandlas i ett senare avsnitt. I detta sammanhang behandlar departementschefen
arbetsvärden och den byggande verksamheten.

Beträffande arbetsvärden innebär utredningens förslag att en — i samband
med att statsmakterna år 1950 uppdrogo riktlinjerna för den fortsatta
försöksverksamheten på detta område — ifrågasatt överflyttning till
arbetsmarknadsstyrelsen av den yrkesutbildande verksamhet, som pensionsstyrelsen
utövar, bör verkställas successivt med början den 1 juli 1952.
Arbetmarknadsstyrelsen har tillstyrkt detta förslag medan pensionsstyrelsen
har uttryckt farhågor för eu sådan överflyttning med hänsyn till den
samordning, som måste förefinnas mellan invaliditetsprövningen i folkpensioneringsärenden
och den verksamhet som syftar till att häva invaliditet
och arbetsoförmåga. För egen del ansluter sig departementschefen till
den uppfattning, som omfattades av hans företrädare i ämbetet vid frågans
tidigare behandling, nämligen att det i längden kommer att framstå som

6

Statsutskottets utlåtande nr 137.

administrativt olämpligt att arbetsmarknadsstyrelsen och pensionsstyrelsen
parallellt och utan klar gränsdragning sinsemellan bedriva yrkesutbildande
verksamhet för partiellt arbetsföra. Åtminstone huvuddelen av pensionsstyrelsens
ifrågavarande verksamhet bör överföras till arbetsmarknadsstyrelsen.
Departementschefen tillstyrker, att beslut nu fattas om att
ifrågavarande överflyttning skall påbörjas under nästa budgetår. Då omorganisationen
av arbetsmarknadsstyrelsen icke bör träda i kraft förrän
den 1 januari 1953, kan någon mera betydande omläggning knappast
genomföras under budgetåret 1952/53. Förslag till närmare riktlinjer för
ärendesfördelningen mellan de båda verken, angående det nödvändiga samarbetet
samt angående erforderliga ändringar i pensionsstyrelsens organisation
böra enligt departementschefen läggas fram i samband med de båda
verkens anslagsäskanden för budgetåret 1953/54.

Vad angår frågan om arbetsmarknadsstyrelsens byggande verksamhet
anför departementschefen bland annat följande.

Utredningen har under hänvisning till de skäl som åberopades vid arbetsmarknadsstyrelsens
tillkomst, stannat för att styrelsen alltjämt bör utrustas
på sådant sätt, att den kan driva beredskapsarbeten i egen regi. Utredningen
har icke heller ansett, att väg- och vattenbyggnadsverket bör fritagas
från drivande av dylika arbeten, då vissa fördelar för verkets del
i fråga om utnyttjande av maskiner m. in. äro förenade därmed. Med hänsyn
härtill anser utredningen det vara en lämplig anordning, att väg- och
vattenbyggnadsverket fortsätter att i viss omfattning driva beredskapsarbeten
samt att arbetsmarknadsstyrelsen tillföres andra byggande uppgifter,
så att dess tekniska personal utnyttjas fullt. Utredningen har i
sådant syfte pekat på möjligheten att arbetsmarknadsstyrelsen övertager
den byggande verksamhet i fråga om vatten och avlopp, som väg- och
vattenbyggnadsverket bedriver såsom entreprenör för kommunerna.

Arbetsmarknadsstyrelsen har, ehuru med reservation av en ledamot och
tre byråchefer, tillstyrkt utredningens förslag. Även väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
har tillstyrkt förslaget. Innan den framtida utformningen av
vatten- och avloppsorganisationen är klar, anses det dock icke lämpligt
eller önskvärt att arbetsmarknadsstyrelsen helt övertar väg- och vattenbyggnadsverkets
ifrågavarande verksamhet. Vidare anser väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
att det bör övervägas att ge arbetsmarknadsstyrelsen
möjlighet att utföra vägföretag i öppna marknaden.

För egen del framhåller departementschefen att, ehuru man bör räkna
med att beredskapsarbeten sannolikt icke komma att i framtiden spela
samma roll som tidigare vid bekämpande av arbetslöshet, böra sådana
arbeten såväl i statlig som i kommunal regi fortfarande ingå bland de arbetslöshetsbekämpande
åtgärderna. På grund härav och då utvecklingen å arbetsmarknaden
icke kan förutses med säkerhet finner han — trots att de
statliga beredskapsarbetena under de senaste åren kunnat reduceras starkt
till omfattningen — icke välbetänkt att avskaffa det instrument för en
aktiv arbetsmarknadspolitik, som arbetsmarknadsstyrelsens byggande or -

Statsutskottets utlåtande nr 137.

7

ganisation oaktat sin ringa omfattning utgör. Departementschefen tillstyrker
sålunda utredningens förslag att arbetsmarknadsstyrelsen alltjämt utrustas
för att driva arbeten i egen regi. Han har vidare icke något att erinra
mot att arbetsmarknadsstyrelsen beredes möjlighet att under tider med
låga arbetslöshetssiffror bedriva arbeten i öppna marknaden, som kunna
hålla dess byggnadsorganisation fullt sysselsatt. De i sådant syfte anvisade
möjligheterna beträffande utförande av vatten- och avloppsföretag samt
vägföretag anser departementschefen böra prövas. Hur de bägge frågorna
närmare skola lösas, förutsattes få bli beroende av samråd mellan arbetsmarknadsstyrelsen
samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Mot utredningens förslag i vad det avser uppdelningen av styrelsens
personalorganisation i en permanent del och en k r i s d e 1, till vilken
senare föreslås skola hänföras personalen för byggnadsregleringen och
utlänningsverksamheten, har departementschefen icke något att erinra.

Utredningens förslag i fråga om byråorganisationen innebär,
att inom styrelsen alltjämt skola finnas tio byråer. Två nya byråer, benämnda
arbetsvårdsbyrån och utredningsbyrån, skulle tillkomma, medan
nuvarande sociala byrån och utlänningsbyrån föreslås skola utgå ur organisationen.
I några yttranden har ifrågasatts huruvida en så långt driven
uppdelning på byråer kan anses motiverad. Enligt departementschefens
mening föranleder mångsidigheten i arbetsmarknadsstyrelsens verksamhet
behov av ett relativt stort antal byråer. Med undantag för förslaget att
behålla försvarsbyrån som självständig byrå anses därför utredningens
förslag för närvarande kunna godtagas. Härvid har departementschefen
också beaktat de ytterligare anspråk på organisationen, som den föreslagna
utbyggnaden av lokaliseringsverksamheten ställer.

Departementschefen tillstyrker sålunda utredningens förslag att sociala
byrån och utlänningsbyrån utgå ur byråorganisationen.

Vad utredningen anfört beträffande behovet av en särskild byrå för den
arbetsvårdande verksamheten, vilken nu omhänderhas av den till utlänningsbyrån
provisoriskt knutna arbetsvårdssektionen, anses innefatta en
bärande motivering för förslaget. Arbetsvärden är av stor betydelse ur samhällsekonomisk
och social synpunkt. Arbetsuppgifterna äro, sedan nya riktlinjer
enligt beslut av 1950 års riksdag uppdragits för verksamheten, i ständigt
stigande och komma att ytterligare öka genom den förordade överflyttningen
av åtminstone huvuddelen av pensionsstyrelsens yrkesutbildande
verksamhet till arbetsmarknadsstyrelsen. Då arbetsvårdsärendena vidare
icke låta sig organiskt inordnas i någon annan byrå, tillstyrkes sålunda,
att arbetsvårdssektionen ombildas till en särskild arbetsvårdsbyrå.

Departementschefen delar utredningens uppfattning att utrednings- och
planläggningsverksamheten i arbetsmarknadsfrågor i nuvarande läge bör
givas ökat utrymme inom styrelsens organisation. Av särskild betydelse är

8

Statsutskottets utlåtande nr 137.

behovet av ett speciellt organ för den förut nämnda lokaliseringsverksamheten.
För ifrågavarande ärenden bör finnas en särskild byrå som bör erhålla
benämningen lokaliserings- och utredningsbyrån. Den nuvarande försvarsbyrån,
vars uppgifter i huvudsak äro av utredande och planläggande
natur, anses lämpligen kunna inordnas som en sektion inom den nya byrån.

Beträffande kanslibyrån och kameralbyrån delar departementschefen
utredningens och överrevisorernas uppfattning att frågan om en sammanslagning
av dessa byråer bör närmare prövas, när de av byggnadsregleringen
föranledda åtalsärendena, vilka utgöra en avsevärd del av kanslibyråns
arbetsuppgifter, minskat väsentligt i antal. Med hänsyn till vad riksräkenskapsverket
anfört anses någon indragning av styrelsens kamerala revision
för närvarande icke komma till stånd.

Vad gäller personalbehovet anför departementschefen bland
annat.

Arbetsfönnedlingsutredningen har erinrat, att arbetsmarknadsstyrelsens
avlöningsanslag för innevarande budgetår minskats genom den anbefallda
treprocentsnedskärningen. Då styrelsen på grund av vakanser icke tagit
ställning till indragning av tjänster i anledning härav, har utredningen vid
sin prövning av personalbehovet utgått från den vid budgetårsskiftet den
1 juli 1951 gällande organisationen. Det sammanlagda antalet befattningar
utgjorde vid denna tidpunkt enligt arbetsmarknadsstyrelsen 385. Av dessa
voro cirka 25 vakanta. Detta är ett uttryck för den reduktion av styrelsens
personalorganisation — särskilt krisdelen — vilken ägt rum under de senaste
åren och vilken möjliggjorts av utvecklingen på arbetsmarknaden.
Enligt arbetsförmedlingsutredningens förslag skulle organisationen minskas
med ett antal tjänster motsvarande de vakantsatta samt därutöver ytterligare
ett antal tjänster. Samtidigt har utredningen på några punkter föreslagit
förstärkningar för arbetsuppgifter, som vuxit i omfattning. Enligt
utredningsförslaget skulle antalet befattningar bli 345, varav 282 inom den
permanenta organisationen och 63 inom krisorganisationen. Arbetsmarknadsstyrelsen
har föreslagit respektive 350, 290 och 60 befattningar. I den
mån minskningar i personalorganisationen befunnits möjliga böra de givetvis
genomföras. Utbyggnaderna kan jag tillstyrka endast i mycket begränsad
omfattning. Till lönegradsuppflyttningarna kan jag för närvarande
endast i undantagsfall taga ställning. I övrigt torde dessa frågor böra prövas
av tjänsteförteckningskommittén. De av statens lönenämnd aktualiserade
spörsmålen angående användningen av amanuens- och byråsekrc -terarpersonal, å ena, samt assistent- och inspektörspersonal, å andra sidan,
komma att upptagas i ett vidare sammanhang. I avbidan på resultatet av
tjänsteförteckningsrevisionen har jag icke ansett mig böra förorda någon
ordinariesättning av tjänster.

I bilaga till propositionen redovisas sammanställningar över personalorganisationen
för arbetsmarknadsstyrelsen. I det följande redogöres för
den närmare innebörden av departementschefens förslag i huvudsak endast
i vad detta avser inrättande av nya tjänster samt ändrad lönesättning för

Statsutskottets utlåtande nr 137. 9

befintliga tjänster. I övrigt torde få hänvisas till de nämnda sammanställningarna.

Från arbetsmarknadsstyrelsens samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
sida har föreslagits, att den nuvarande arvodestjänsten som överingenjör
uppföres i lönegrad med beteckningen Cp. Med hänsyn till svårigheterna
att överblicka det framtida behovet av tjänsten är departementschefen icke
beredd att nu tillstyrka någon ändring beträffande denna tjänst.

Såsom framgår av det föregående föranleder departementschefens förslag
till byråindelning att nuvarande försvars- och utlänningsbyråema utgå ur
styrelsens organisation. Till följd härav föreslås de för dessa båda byråer
inrättade byråchefstjänsterna i Ce 37 skola indragas. Den för sociala byrån
inrättade byråchefstjänsten i Ca 37 anses böra utnyttjas för utredningsbyrån.

För arbetsvårdsbyrån föreslås en ny tjänst som byråchef i Ce 37. Med
hänsyn till att yrkesvägledningens framtida ställning ännu icke är helt
klarlagd bör den för yrkesvägledningsbyrån avsedda byråchefstjänsten
fortfarande vara extra ordinarie.

Övriga av departementschefen tillstyrkta förändringar i personalbehovet
redovisas i det följande byrå för byrå med undantag av biträdespersonalen
m. fl., vilken behandlas i ett sammanhang.

I fråga om yrkesvägledningsbyrån kan departementschefen icke tillstyrka,
att den nuvarande tjänsten som förste byråinspektör i Ce 27 ombildas
till ordinarie tjänst. Frågan om lönegradsplaceringen för denna tjänst
anses böra prövas av tjänsteförteckningskommittén. Även frågan om utbyte
av en amanuenstjänst mot en befattning i Ce 27 bör prövas i nämnda
sammanhang. Däremot biträdes förslaget att de båda konsulenttjänsterna
i Cg 27 ombildas till tjänster i Ce 27. För de arbetsuppgifter, som skulle
falla på andra sektionen (sammanställning av upplysnings- och informationsmaterial),
beräknas 7 tjänster för amanuenser eller assistenter, av
vilka högst 4 böra vara amanuenstjänster.

För yrkesväglednings- och arbetsvårdsärenden finnes hos styrelsen anställd
en läkare med årsarvode om 3 900 kronor. Detta arvode anses böra
höjas med 400 kronor.

Beträffande arbetsvårdsbyrån tillstyrker departementschefen, att den
nuvarande personalen tills vidare förstärkes med 2 assistenter i Ce 22 för de
ökade uppgifter, som följa med övertagandet av pensionsstyrelsens hithörande
ärenden. Frågan om möjliga minskningar av pensionsstyrelsens
personalbehov i anledning härav torde böra prövas först sedan de närmare
riktlinjerna för överflyttningen blivit uppdragna. Utredningen har föreslagit,
att byråns personal förstärkes med ytterligare 2 assistenttjänster i
Ce 22. Departementschefen kan för närvarande endast tillstyrka den ena
av dessa tjänster.

Utredningen liar vidare föreslagit, att en för närvarande vakant arvodes -

10

Statsutskottets utlåtande nr 137.

befattning för tekniker ändras till en byråinspektörstjänst i Ce 25. Departementschefen
biträder förslaget med den ändringen att tjänsten tills vidare
placeras i Cg 25. För tillgodoseende av teknikerbehovet för de arbetsvårdande
uppgifterna beräknas i stället ett belopp av 4 000 kronor under styrelsens
anslag till experter och sakkunniga.

Vad försäkringsbyrån angår har utredningen erinrat, att en omorganisation
av byrån varit aktuell ända sedan byrån i samband med arbetsmarknadsstyrelsens
tillkomst överflyttades dit från socialstyrelsen men att
denna fråga ansetts böra anstå till dess klarhet vunnits rörande arbetslöshetsförsäkringens
framtid. Med hänsyn till att särskilda utredningsmän
numera tillkallats för en översyn av den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen
har utredningen icke upptagit organisationsfrågan till mera ingående behandling.
Den år från år ökade omfattningen av byråns arbetsbörda har utredningen
dock ansett nödvändiggöra, att en viss personalförstärkning redan
nu kommer till stånd. En provisorisk förstärkning är även enligt departementschefens
mening motiverad. Personalförstärkningarna föreslås böra begränsas
till en tjänst i Cg 25 för inspektions- och instruktionsuppgifter samt
en tjänst i Cg 27 för försäkringsteknisk-statistiska uppgifter. Sistnämnda
tjänst bör tillsättas endast om därigenom vinnes en verklig förstärkning av
arbetskrafterna för angivna uppgifter. Vidare föreslås att en förste byråsekreterartjänst
i Cg 27 ombildas till tjänst i Ce 27.

Beträffande lokaliserings- och utredningsbyrån utgår departementschefen
från att dess arbete organiseras på fyra sektioner, nämligen en sektion motsvarande
den nuvarande sociala planläggningssektionen, här kallad allmänna
sektionen, en sektion motsvarande den nuvarande tekniska planläggningssektionen,
en statistiksektion och en försvarssektion.

För allmänna sektionen beräknas den personal, som för närvarande finns
inom sociala planläggningssektionen. För lokaliseringsärendena föreslås tills
vidare endast skola inrättas en befattning som förste aktuarie i Cg 27 och
en amanuenstjänst, varvid beaktats, att en nu befintlig amanuenstjänst
huvudsakligen utnyttjas för lokaliseringsfrågor, varjämte byrådirektören
ägnar en del av sin tid åt dessa frågor. Arbetsförmedlingsutredningens förslag
att en ny förste byråsekreterartjänst i Ce 27 skall inrättas i utbyte
mot en amanuensbefattning kan departementschefen för närvarande icke
tillstyrka. För tekniska sektionen föreslås samma personaluppsättning som
nu finns med undantag för att en befattning i Ce 19 utgår.

I samband med att försvarsbyrån omändras till en särskild sektion och
den nuvarande byråchefsbefattningen utgår ur organisationen föreslås en
byrådirektörstjänst i Ce 31 inrättad.

I avbidan på resultatet av arbetsmarknadsstatistikkommitténs arbete
kan departementschefen i likhet med utredningen icke förorda annan ändring
i personaluppsättningen för statistiksektionen än att en amanuens
med statistikuppgifter överflyttas från yrkesvägledningsbyrån till sektionen.

Statsutskottets utlåtande nr 137.

11

Vad härefter angår tekniska byrån har utredningen beräknat personal
för arkivarbetsärendena samt ärendena rörande kontantunderstöd m. m. inom
denna byrå. För arkivarbetsärendenas del har härvid avsetts ett provisorium
i avbidan på resultatet av styrelsens utredning rörande dessa ärenden.
En för ifrågavarande ärenden avsedd tjänst som byrådirektör i Ce 31 —
för närvarande uppehållen medelst ett förordnande i 29 lönegraden — föreslår
utredningen till indragning. I stället beräknas 2 förste byråsekreterarbefattningar
i Ce 27, av vilka den ena avses för arkivarbetsärenden och den
andra för ärenden rörande kontantunderstöd m. m. Departementschefen
kan för närvarande endast förorda, att den ena av dessa tjänster inrättas.

För byggnadssektionen räknar departementschefen i likhet med utredningen
med oförändrat personalbehov bortsett från att en amanuensbefattning
utgår.

I fråga om kanslibyråns organisation ansluter sig departementschefen till
utredningens uppfattning, att byråchefens befattning med åtalsärendena
bör minskas till förmån för hans övriga uppgifter. Han tillstyrker sålunda,
att den juridisk-administrativa sektionen förstärkes med en byrådirektörstjänst
mot att en dylik tjänst å personalsektionen indrages.

Byrådirektörstjänsten å juridisk-administrativa sektionen föreslås inrättad
i stället för en befattning som förste byråsekreterare i Ca 29, vilken är
avsedd för styrelsens ordinarie ombudsmannaärenden. Med hänsyn till ovissheten
om det framtida behovet av en ombudsmannatjänst i 31 lönegraden
för bland annat åtalsärendena föreslås, att befattningen tills vidare inrättas
som extra ordinarie, varvid den nämnda förste byråsekreterarbefattningen
i Ca 29 bör föras på övergångsstat. För åtalsärendena i övrigt beräknar
departementschefen i enlighet med arbetsmarknadsstyrelsens förslag 3 förste
byråsekreterarbefattningar i Ce 27 samt en amanuens, vilka samtliga anses
böra redovisas inom krisorganisationen. I jämförelse med nuvarande organisation
för ifrågavarande ärenden innebär förslaget, att en förste byråsekreterarbefattning
i Ce 29 nedflyttas till Ce 27 samt att antalet amanuenser
minskas från två till en.

Beträffande sektionens personalbehov i övrigt föreslås att en förste byråsekreterarbefattning
i Ce 27 inrättas mot att antalet byråsekreterare och
amanuenser minskas från 4 till 2. Härjämte föreslås att en assistenttjänst
i 19 lönegraden indrages och en förste byråsekreterare i Ca 27 överflyttas
till kameralbyrån.

Utredningen har tillstyrkt ett av arbetsmarknadsstyrelsen framlagt förslag
att riksvakanslistan skall ersättas med vakansrapportering med anlitande
av det s. k. telexsystemet samt att arbetsmarknadsstyrelsen skall
utge en tidskrift såsom ersättning bland annat för det avsnitt om arbetsmarknadsfrågor
som nu ingår i Sociala meddelanden. Departementschefen
har icke annat att erinra mot dessa förslag än att den planerade tidskriften
tills vidare bör få en mindre omfattning än styrelsen tänkt sig och ut -

12

Statsutskottets utlåtande nr 137.

ges månadsvis. Utredningens förslag att redaktörsbefattningen omändras
till tjänst i Ce 27 avstyrkes.

Vad personalsektionen angår föreslås, såsom förut nämnts, att byrådirektörstjänsten
i Ca 31 indrages. I stället beräknas en förste byråsekreterartjänst
i Ca 29. Frågan om inrättande av ytterligare en förste byråsekreterarbefattning
i Ce 27 i utbyte mot en amanuenstjänst anses böra
prövas av tjänsteförteckningskommittén.

Beträffande kameralbyrån tillstyrker departementschefen utredningens
förslag med den ändringen att lönegradsuppflyttningarna böra prövas av
tjänsteförteckningskommittén. Den å kamerala sektionen inrättade tjänsten
i Cg 17 föreslås tills vidare ändras till befattning i Ce 17.

Med hänsyn till rådande ovisshet rörande byggnadsregleringen i framtiden
anses för närvarande icke några större förändringar böra vidtagas
beträffande byggnadstillståndsbyrån. Departementschefen räknar för närvarande
icke med annan ändring än att antalet amanuenstjänster såsom
utredningen föreslagit inskränkes till en.

I fråga om biträdespersonalen m. m. innebär utredningens förslag dels å
ena sidan ökning med 2 kansliskrivare och en kontorist samt å andra sidan
minskning med ett kanslibiträde och 20 biträden i reglerad befordringsgång
och dels minskning med 2 expeditionsvakter. Med undantag av att
för de föreslagna kansliskri vart jänsterna i stället bör avses kontoristbefattningar
godtages detta förslag, varvid de nya tjänsterna upptagas såsom
extra ordinarie.

De av departementschefen förordade förslagen innebära, att hela antalet
befattningar blir 348, varav 64 inom krisorganisationen.

I fråga om ikraftträdande av de föreslagna ändringarna i organisationen
ansluter sig departementschefen till arbetsmarknadsstyrelsens förslag, att
tidpunkten härför i syfte att möjliggöra en så friktionsfri övergång som
möjligt fastställes till den 1 januari 1953. Det förutsättes dock att det skall
visa sig möjligt att redan dessförinnan indraga tjänster, som icke skola ingå
i den nya organisationen, varvid det förutsättes få ankomma på Kungl.
Maj:t att meddela de övergångsbestämmelser som befinnas erforderliga.

Anslag till arbetsmarknadsstyrelsen.

Arbetsmarknadsstyrelsen: Avlöningar. Anslaget är i gällande riksstat
uppfört med 2 724 000 kronor.

Vid bifall till de av departementschefen i det föregående förordade förslagen
och med inräknande av ett belopp av 75 000 kronor för tillfällig personal
samt vikariats- och övertidsersättningar beräknas det erforderliga
anslagsbehovet under nästa budgetår till 3 343 000 kronor. Inberäknat kostnader
för chefslöneregleringen, löneklassuppflyttningar, reglerad befordringsgång
samt höjning av det rörliga tillägget innebär detta en ökning av
anslaget med 619 000 kronor.

Statsutskottets utlåtande nr 137.

13

Arbetsmarknadsstyrelsen: Omkostnader. För innevarande budgetår har
anslaget anvisats med 671 000 kronor.

Anslagsposten till sjukvård m. m. uppräknas med 13 000 kronor. Under
delposten till övriga expenser beräknas ett ökat medelsbehov av 85 000
kronor, därav 80 0Q0 kronor till avgifter för vakansrapportering genom
utnyttjande av telexsystem. Delposten till expenser för annat än eget
behov uppräknas med 10 000 kronor med hänsyn till prisstegringar m. m.
Under anslagsposten till publikationstryck beräknas 20 000 kronor för utgivande
av den månadstidskrift av mindre omfattning, som avses skola ersätta
det i Sociala meddelanden ingående avsnittet angående arbetsmarknaden,
91 500 kronor till kostnader för broschyrer m. m. för yrkesvägledningen
samt 16 000 kronor för övriga publikationer, vilket innebär en minskning
av posten med 17 500 kronor. Posten till särskilda kurser för arbetsförmedlingst
jänstemän föreslås minskad med 500 kronor.

Omkostnadsanslaget höjes sålunda med 90 000 kronor och uppföres med
761 000 kronor.

Arbetsmarknadsstyrelsen: Krisorganisationen. Anslaget är i gällande riksstat
uppfört med 900 000 kronor.

Antalet befattningar inom krisorganisationen uppgick vid ingången av
budgetåret 1951/52 till 93, varav dock några voro vakanta. Vid bifall till
de av departementschefen i det föregående förordade förslagen skulle antalet
befattningar under nästa budgetår utgöra 64. Avlöningskostnaderna
kunna för nästa budgetår uppskattas till cirka 775 000 kronor inberäknat
32—33 procent rörligt tillägg. Då till omkostnader beräknas oförändrat
belopp, 100 000 kronor, upptages hela anslaget till 875 000 kronor.

Särskilda frågor rörande den offentliga
arbetsförmedlingen.

1950 års arbetsförmedlingsutredning har tidigare avlämnat betänkanden
angående den offentliga arbetsförmedlingens organisation, varvid dock
organisationen i Stockholms stad och län endast behandlades delvis. Med
anledning av ifrågavarande betänkanden omprövades arbetsförmedlingens
organisation i sin huvuddel vid 1951 års riksdag (prop. nr 135, statsutsk.
uti. nr 152, rd. skr. nr 296). Arbetsförmedlingsutredningen har därefter den
20 juni 1951 avlämnat sitt betänkande III, Arbetsförmedlingsorganisationen
i Stor-Stockhohn (stencilerat). Vidare har arbetsförmedlingsutredningen
i särskild skrivelse den 28 december 1951 behandlat tjänsterna för de
s. k. statistikassistenterna. I fråga om sistnämnda betänkandes samt skrivelses
närmare innehåll ävensom avgivna yttranden hänvisas till propositionen
s. 71—79.

14

Statsutskottets utlåtande nr 137.

Departementschefen anför att arbetsförmedlingens organisation inom
Stockholms stad och Stockholms län erbjuder särskilda problem med hänsyn
till att den centrala delen av länet utan tvivel i arbetsmarknadshänseende
hör närmare samman med Stockholms stad än med de yttre delarna
av länet. En samordning av verksamheten inom Stockholmsområdet är
därför angelägen. När arbetsförmedlingens nuvarande organisation fastställdes
av statsmakterna år 1947 förelåg förslag att för att säkerställa samordningen
förlägga den centrala delen av länet under arbetsnämnden i
Stockholm. Förslaget avböjdes med motivering att för arbetsmarknadsfrågorna
icke borde skapas en organisation, som avvek från länsindelningen.
Samma synpunkt bör enligt departementschefens mening fortfarande tillmätas
avgörande vikt. Det är icke önskvärt att för förvaltningsuppgifter
av sådan natur som de arbetsmarknadspolitiska ha en från länsindelningen
avvikande organisation. De svårigheter, som den nuvarande länsindelningen
i Stockholmsområdet föranleder, anses böra lösas i annat sammanhang.
Departementschefen ansluter sig därför till arbetsförmedlingsutredningens
förslag att en särskild länsarbetsnämnd fortfarande skall finnas för Stockholms
län. Då en samordnad verksamhet beträffande arbetsmarknadsfrågorna
inom staden och länet ändock bör säkerställas, anses det lämpligt, att
de båda nämndernas kanslier såsom utredningen föreslagit sammanföras
inom en byggnad. Detta kan icke ske för närvarande. Arbetsnämndens
lokaler äro splittrade och delvis i hög grad otillfredsställande. Länsarbetsnämnden
har nyligen flyttat in i goda lokaler i anslutning till arbetsförmedlingens
kontor i Solna. Lokalfrågan anses emellertid böra upptagas till förnyad
prövning när nya lokaler bli tillgängliga för arbetsnämnden i Stockholm.
Närmare bestämmelser angående gränsdragningen mellan de båda
nämndernas verksamhet och angående samordningen mellan dem förutsättas
liksom hittills skola utfärdas av arbetsmarknadsstyrelsen.

Trots den ökning av folkmängden i Stockholmsområdet, som ägt rum
under de senaste åren, har arbetsförmedlingsutredningen föreslagit en viss
minskning av personalorganisationen; om de 7 till indragning föreslagna
tjänsterna inom krisorganisationen medräknas skulle enligt utredningens
förslag antalet heltidstjänster i Stockholms stad och län minskas med 5.
I fråga om antalet tjänster kan departementschefen tillstyrka utredningens
förslag utom så till vida, att någon tjänst icke beräknas för ett nytt kontor
i Huddinge. Vad angår anställningsform och lönegrad tillstyrkes däremot
endast delvis förslagen. Avsikten är att statens organisationsnämnd skal!
fortsätta den granskning av arbetsförmedlingens organisation, som företagits
genom arbetsförmedlingsutredningen. Visserligen torde det dröja en
avsevärd tid innan resultatet av denna granskning föreligger. Den avses
dock få föranleda, att extra anställningsform tillämpas beträffande flertalet
av de tjänster som enligt utredningens förslag skola inrättas eller ombildas.

15

Statsutskottets utlåtande nr 137.

Antalet kanslibiträden vid arbetsnämnden föreslås ökat med 3 och samtidigt
6 extra befattningar för skriv- eller kontorsbiträden utgå. I fråga om
kanslibiträdestjänsterna tillstyrkes extra ordinarie anställningsform. I övrigt
skulle enligt utredningens förslag beträffande Stockholms stad tillkomma
en tjänst i Ce 22 och en tjänst i Ce 19. En tjänst i Cg 19 och 4
tjänster i Cg 16 skulle ombildas till Ce-tjänster. Som ersättning för indragna
tjänster inom krisorganisationen skulle ytterligare 3 tjänster i Ce 16 tillkomma.
Samtliga ifrågavarande tjänster beräknas tills vidare som extra
tjänster. Slutligen skulle 12 aspiranttjänster ersättas med 10 tjänster i
Ce 16. Detta förslag kan departementschefen tillstyrka endast så till vida
att 10 tjänster i Cg 16 inrättas.

Förslaget beträffande Stockholms län innebär, bortsett från den föreslagna
kontorsföreståndartjänsten, att en tjänst i Ce 19 och en tjänst i Ce 16
skulle inrättas. Även dessa tjänster anses tills vidare böra vara Cg-tjänster.

Arbetsmarknadsstyrelsen har i annat sammanhang anmält, att placeringen
av länsarbetsnämndens kansli i anslutning till kontoret i Solna möjliggör
ett bättre utnyttjande av personalen, varför en aspirantbefattning
och 2 befattningar för skriv- eller kontorsbiträden (den ena inom krisorganisationen)
kunna indragas. Medel beräknas icke för dessa tjänster under
nästa budgetår.

Arbetsförmedlingsutredningen har föreslagit, att de s. k. statistikassistenterna
skola — med bibehållande i förekommande fall av sin tjänst i Cg 17
— beredas extra ordinarie tjänst i 15 lönegraden i avbidan på slutlig prövning
av tjänsternas lönegradsplacering. Departementschefen biträder detta
förslag. Vidare tillstyrkes att arbetsmarknadsstyrelsen må, om särskilda
skäl föreligga därtill, förordna tjänsteman i högst lönegrad Ca (Ce) 19 att
uppehålla dylik tjänst.

Anslag till den offentliga arbetsförmedlingen.

Den offentliga arbetsförmedlingen: Avlöningar. Anslaget är i gällande
riksstat uppfört med 12 670 000 kronor.

Med anledning av de av departementschefen förordade förslagen beträffande
organisationen inom Stockholms stad och län bör anslaget höjas med
27 000 kronor.

Kontaktmännen för yrkesvägledning — lärare som anlitas på orter där
ungdomsförmedling icke finnes — erhålla för lektioner i skolan ersättning
enligt timtaxa i kungörelsen nr 495/1950. Denna ersättning har höjts i samband
med att det rörliga tillägget ökats. För tjänstgöring under expeditionstid
utgår ersättning med 5 kronor för timme, vilket belopp varit oförändrat
sedan år 1945. Arbetsmarknadsstyrelsen har funnit det skäligt att
beloppet höjes till 6 kronor för timme.

Enligt styrelsen beräknas vidare ett belopp av 10 000 kronor komma att

16

Statsutskottets utlåtande nr 137.

erfordras för avlöning åt yrkesvalslärare inom försöksdistrikten med nioårig
enhetsskola för deras tjänstgöring inom arbetsförmedlingen. De blivande
yrkesvalslärarna avses under cirka 3 veckor skola hospitera vid ungdomsförmedling,
innan de förklaras behöriga såsom yrkesvalslärare. Kostnaderna
härför har styrelsen beräknat till 5 000 kronor. Departementschefen
har icke något att erinra med anledning av dessa förslag. Riktlinjer för den
försöksverksamhet, där sistnämnda lärare anlitas, underställdes riksdagen
i propositionen 1951:136. Det förutsättes ankomma på Kungl. Maj:t att
meddela bestämmelser om yrkesvalslärarnas arvoden. Det för arvoden till
arbetsförmedlingsombud avsedda beloppet minskades för innevarande budgetår
med 90 000 kronor (inberäknat 12 procent rörligt tillägg). Styrelsen
har nu hemställt, att beloppet ånyo måtte ökas med 75 000 kronor (inberäknat
33 procent rörligt tillägg). Försök som företagits med skriftliga
anmälningar av arbetssökande å orter där arbetsförmedlingskontor eller
ombud ej finnes ha icke motsvarat förväntningarna. På grund härav och
med hänsyn till de numera osäkra förhållandena på arbetsmarknaden anser
departementschefen sig icke böra motsätta sig en viss förstärkning av
det för ombudsarvoden avsedda beloppet. Förstärkningen föreslås dock
begränsad till 50 000 kronor.

Vidare förordar departementschefen att ytterligare SO tjänster (2 i 24
lgr, 16 i 22 lgr, 38 i 19 lgr och 24 i 16 Igr) ombildas till ordinarie tjänster.
Härjämte bör antalet befattningar i Ca 8 ökas med 15.

De av departementschefen förordade förslagen föranleda, inberäknat omräkningsposterna,
en ökning av anslaget med 2 290 000 kronor.

Den offentliga arbetsförmedlingen: Omkostnader. Anslaget är i gällande
riksstat uppfört med 3 450 000 kronor. Anslagsposterna till sjukvård in. m.,
underhåll och drift av tjänstebilar samt lokalkostnader uppräknas med
respektive 30 000, 15 000 och 163 000 kronor. Anslagsposten till reseersättningar
höjes med 40 000 kronor, anslagsposten till expenser med 270 000
kronor samt anslagsposten till utbildnings- och instruktionsverksamhet med
10 000 kronor. Anslaget höjes alltså med 528 000 kronor och upptages till
3 978 000 kronor.

Den offentliga arbetsförmedlingen: Krisorganisationen. För innevarande
budgetår har anslaget anvisats med 2 500 000 kronor.

Under budgetåret har ett antal av de för utlänningsärenden inrättade
tjänsterna indragits i enlighet med beslut av 1951 års riksdag. I det föregående
har departementschefen tillstyrkt indragning av ytterligare 7 dylika
tjänster. Möjligheterna att minska även den för handhavande av byggnadsregleringen
avsedda organisationen anses givetvis böra beaktas. Emellertid
föranleder det höjda rörliga tillägget samt prisstegringarna ett ökat
medelsbehov. För nästa budgetår föreslås anslaget böra anvisas med oförändrat
belopp 2 500 000 kronor.

Statsutskottets utlåtande nr 137.

17

Arbetsmarknadsstyrelsens förrådsverksamhet.

För de anläggningsarbeten, som under 1930-talet och början av 1940-talet utfördes av arbetsmarknadsstyrelsens föregångare, statens arbetslöshetskommission
och statens arbetsmarknadskommission, anskaffades betydande
mängder arbetsmaskiner, arbetsredskap och förläggningsmateriel.
Ehuru omfattningen av de anläggningsarbeten, som bedrivits i arbetslöshetsbekämpande
syfte, sedermera minskats starkt, har en stor del av materielen
behållits såsom en reserv med tanke på ett eventuellt ökat behov av
dylika arbeten. Någon klar målsättning för den sålunda uppehållna beredskapen
har dock icke funnits. Materielen har under årens lopp blivit föråldrad
och starkt försliten. Under de senaste åren har åtskillig materiel
utrangerats och försålts. Nyanskaffning av materiel har under samma tid
ägt rum i begränsad omfattning; senast har för ett vart av budgetåren
1950/51 och 1951/52 ett belopp av 500 000 kronor ställts till förfogande
för nyanskaffning och återanskaffning av materiel. Sådan materiel som
icke tages i anspråk för de i statlig regi bedrivna beredskapsarbetena uthyres
i stor utsträckning.

Under hänvisning till sitt förslag i det föregående, att arbetsmarknadsstyrelsen
fortfarande skall vara utrustad för att driva beredskapsarbeten

1 egen regi anser departementschefen att styrelsen för dessa arbeten bör
disponera arbetsmaskiner av så god beskaffenhet, att arbetena kunna bedrivas
på ett enligt nutida måttstock ekonomiskt sätt. Departementschefen
anför följande.

Även för beredskapsarbeten, som drivas i annan statlig myndighets eller
kommuns regi, bör i den mån så erfordras materieltillskott kunna erhållas
från arbetsmarknadsstyrelsen. Detta kan vara en förutsättning för att beredskapsarbetena
skola kunna komma till stånd. Utöver den sålunda erforderliga
maskinuppsättningen — vilken om man tar hänsyn endast till de
senaste årens beredskapsarbeten skulle behöva ha en relativt liten omfattning
— bör emellertid fortfarande finnas en reserv. Utvecklingen på arbetsmarknaden
kan icke med säkerhet förutses. Man bör därför räkna med möjligheten
av störningar, som kunna föranleda behov av att öka anläggningsarbetenas
sammanlagda omfattning. I ett sådant läge är tillgången till materiel
en av de väsentliga förutsättningarna för att åtgärder skola kunna
vidtagas snabbt. Även vid ett mycket begränsat behov av nya beredskapsarbeten
är snabbheten i åtgärderna beroende av att materiel finnes tillgänglig
omedelbart.

När det gäller att fastställa ett mått för den beredskap som sålunda bör
upprätthållas föreligga, såsom arbetsförmedlingsutredningen anfört, betydande
svårigheter. Utredningen har föreslagit, att beredskapen skall begränsas
till att avse arbetsmaskiner för sysselsättande av cirka 3 000 man.
Arbetsmarknadsstyrelsen har ansett, att beredskapen bör avse materiel för
7 500 man. Även väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har uttalat tvekan angående
tillräckligheten av den av utredningen föreslagna materielberedskapen.

2 —■ Bihang till riksdagens protokoll 1952. 6 samt. A:r 137.

18

Statsutskottets utlåtande nr 137.

För egen del är departementschefen böjd för att anse en bättre beredskap
än den av utredningen föreslagna önskvärd. Läget är emellertid sådant,
att arbetsmarknadsstyrelsens nuvarande maskinpark behöver kompletteras
och förnyas i mycket betydande utsträckning redan för att den skall kunna
anses utgöra en tillfredsställande beredskap för 3 000 man. Styrelsen har
angivit kostnaderna härför till cirka 5,2 miljoner kronor. Ehuru de av styrelsen
härvid förutsatta anskaffningarna torde kunna reduceras något utan
att det väsentliga syftet går förlorat, innebär sålunda även en beredskap
för 3 000 man ett betydande investeringsbehov. För närvarande anses beslut
böra fattas om att materielberedskapen under de närmaste åren bör ökas
till att avse behovet för sysselsättning av det sålunda av utredningen föreslagna
antalet. Sedan detta program genomförts anses med ledning av då
föreliggande erfarenheter ställning böra tagas till frågan om en eventuell
ytterligare förbättring av beredskapen.

Vad angår handredskap och förläggningsmateriel delar departementschefen
utredningens uppfattning att lagring av sådan materiel knappast är
påkallad av beredskapsskäl. I vilken utsträckning nu befintlig materiel av
dessa slag fortfarande skall behållas bör bedömas med hänsynstagande till
lagringskostnaderna. Avgörandet torde böra få ankomma på Kungl. Maj:t.

Med den målsättning för materielhållningen, som i enlighet med det
anförda bör gälla under de närmaste åren, anses arbetsmarknadsstyrelsens
förrådsorganisation såsom utredningen föreslagit böra koncentreras till centralförrådet
i Gnesta. Ett mindre förråd bör finnas i Norrland. Det nuvarande
förrådet i Tenhult bör avvecklas. Möjligen kan det visa sig lämpligt
att åtminstone under en övergångstid behålla ett mindre förråd även
i södra Sverige. Även i denna del förutsättes avgörandet böra få ankomma
på Kungl. Maj:t.

I fråga om medelsbehovet för nästa budgetår har arbetsmarknadsstyrelsen
beräknat, att vid en begränsning av målsättningen i fråga om arbetsmaskiner
till behovet för 3 000 man maskinparken behöver kompletteras
för cirka 2,7 miljoner kronor samt att maskiner för en kostnad av cirka 2,5
miljoner kronor behöva anskaffas såsom ersättning för föråldrade och utslitna
maskiner. Förstnämnda belopp torde kunna minskas med cirka 0,5
miljon kronor. Det anses närmare böra undersökas huruvida icke också
återanskaffningen kan reduceras något genom att en del av den äldre materielen
repareras. Departementschefen beräknar det sammanlagda medelsbehovet
till cirka 4,5 miljoner kronor, vilket torde böra fördelas på tre år.
Under nästa budgetår bör alltså ett belopp av 1,5 miljoner kronor ställas
till förfogande av de medel — försäljnings- och hyresinkomster — som finnas
reserverade under arbetsmarknadsstyrelsens förrådsanslag. Vid materielanskaffningen
förutsättes den största hänsyn böra tagas till andra statliga
samt enskilda beställningar.

Statsutskottets utlåtande nr 137.

19

Till kostnader för förrådens drift beräknas 360 000 kronor, till anskaffning
av reservdelar 150 000 kronor, till förräntning av förråd av rör och
rördelar samt anskaffning av diverse materiel 50 000 kronor samt till flyttning
av förrådet i Vännäs 35 000 kronor. Härtill kommer kostnaden för
förbättringsarbeten beträffande Gnesta-förrådet, vilka arbeten tidigare beräknats
kosta 95 000 kronor och numera — med hänsyn till prisstegringarna
— 110 000 kronor. Det sammanlagda medelsbehovet skulle alltså utgöra
2 205 000 kronor. Härjämte förutsättes medel, som anvisats under
tidigare budgetår men icke disponerats eller utbetalats, få ställas till förfogande
i mån av behov. Då under anslaget tillgängliga medel beräknas
komma att uppgå till 4 770 000 kronor erfordras endast formell medelsanvisning.

Motionerna.

I de likalydande motionerna I: 24 (av herr Elon Andersson m. fl.) och
II: 36 (av herr Lindholm m. fl.) hemställes, att riksdagen måtte besluta, att
arbetsförmedlingskontoret av klass 5 i Hofors från den 1 juli 1952 omvandlas
till kontor av klass 4.

I motionen II: 267 (av herr Lindberg) yrkas att riksdagen ville i skrivelse
till Kungl. Maj:t hemställa om utredning angående ett slopande av det
nuvarande systemet med statliga och statskommunala beredskapsarbeten
samt införande av ett smidigare och tidsenligare system än det nuvarande
för uttagning och hänvisning av arbetskraft till arbeten för arbetslösa.

I motionen II: 450 (av fru Ewerlöf) hemställes att riksdagen måtte besluta
dels att sociala byrån och tekniska byrån inom arbetsmarknadsstyrelsen
skola utgå som självständiga byråer inom styrelsen, varvid en del
av dessa byråers arbetsuppgifter tilldelas annan byrå eller andra byråer
inom ämbetsverket, medan arbetsmarknadsstyrelsens byggande verksamhet
överflyttas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, dels att anslaget enligt
proposition nr 1 under femte huvudtiteln, punkt 44, Arbetsmarknadsstyrelsen:
Avlöningar skall uppföras med ett belopp av 3 259 000 kronor, dels
ock att något anslag icke skall uppföras under femte huvudtiteln, punkt 56,
Kostnader för arbetsmarknadsstyrelsens förrådsverksamhet.

I motionen II: 557 (av fru Eriksson i Stockholm) hemställes att riksdagen
vid behandlingen av Kungl. Maj:ts föreliggande förslag måtte anvisa medel
för förstärkning av arbetsmarknadsstyrelsens kansli med en tjänsteman
med specialuppgift att — till en början försöksvis — handlägga ärendena
rörande arbetsvärd och yrkesvägledning för de förut dömda.

I motionen II: 558 (av herr Larsson i Stockholm) hemställes, att riksdagen
måtte, vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition om anslag
till arbetsmarknadsstyrelsen och den offentliga arbetsförmedlingen, beakta

20

Statsutskottets utlåtande nr 137.

vad i motionen anförts dels om organisationen av den samhälleliga lokaliseringspolitiken,
dels ock om organisationen av arbetsförmedlingen i Stockholms
stad och Stockholms län.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina förslag, hänvisas
till motionerna I: 24, II: 267, II: 450, II: 557 och II: 558.

Utskottet.

Arbetsmarknadsstyrelsen. Utskottet kan, under hänvisning till sitt uttalande
nedan beträffande styrelsens byråorganisation för dessa uppgifter,
i huvudsak ansluta sig till vad departementschefen anfört rörande frågan
om åtgärder för näringslivets lokalisering och grunderna
för verksamhetens bedrivande i fortsättningen. Vidare finner utskottet det
lämpligt att uppgiften att vara centralmyndighet för verksamheten, som
tills vidare skall ha försökskaraktär, fortfarande får ankomma på arbetsmarknadsstyrelsen
.

I likhet med departementschefen anser utskottet att frågan om inrättande
av en särskild delegation inom arbetsmarknadsstyrelsen för prövning av
lokaliseringspolitiska frågor bör kunna anstå. Behovet av speciell sakkunskap
i hithörande frågor torde, såsom departementschefen förutsatt, tills
vidare kunna tillgodoses genom samråd med berörda myndigheter och organisationer.
Med hänsyn till det nu anförda är utskottet icke berett att tillstyrka
motionen II: 558 i vad den avser inrättande av en dylik delegation
av sakkunniga representanter från andra centrala myndigheter m. fl.

I fråga om den arbetsvårdande verksamheten ansluter sig
utskottet till departementschefens förslag att beslut nu fattas om överflyttning
till arbetsmarknadsstyrelsen av den yrkesutbildande verksamhet för
partiellt arbetsföra, som pensionsstyrelsen utövar. Utskottet förutsätter
dock att vid uppgörande av de förslag till närmare riktlinjer för ärendesfördelningen
mellan de båda verken, som departementschefen förutskickat
skola framläggas i samband med verkens anslagsäskanden för budgetåret
1953/54, garantier skapas för att handläggningen av utbildningsfrågor i
ärenden rörande folkpension och invalidunderstöd genom den föreslagna
överflyttningen icke kommer att fördröja pensions- eller understödsfrägornas
avgörande.

Beträffande frågan om arbetsmarknadsstyrelsens byggande
verksamhet har departementschefen tillstyrkt arbetsförmedlingsutredningens
förslag att arbetsmarknadsstyrelsen alltjämt bör utrustas
för att driva arbeten i egen regi. Departementschefen anser, att beredskapsarbeten
såväl i statlig som kommunal regi fortfarande böra ingå
bland de arbetslöshetsbekämpande åtgärderna. Av denna anledning och
under hänvisning till att läget å arbetsmarknaden icke kan förutses, finner
departementschefen det icke välbetänkt att avskaffa det instrument för en

Statsutskottets utlåtande nr 137. 21

aktiv arbetsmarknadspolitik, som arbetsmarknadsstyrelsens byggande organisation
utgör.

I motionen II: 267 yrkas, att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om
utredning angående slopande av det nuvarande systemet med statliga och
statskommunala arbeten samt införande av ett smidigare och tidsenligare
system än det nuvarande för uttagning och hänvisning av arbetskraft till
arbeten för arbetslösa, varjämte i motionen II: 450, såvitt nu är i fråga,
hemställes att arbetsmarknadsstyrelsens byggande verksamhet överflyttas
till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Enligt utskottets mening bör den omständigheten att beredskapsarbetena
på grund av läget på arbetsmarknaden haft ringa omfattning under senare
åren, icke tagas till intäkt för ett slopande av denna verksamhet. Arbetsmarknadsläget
kan nämligen snabbt förändras och framtvinga särskilda
åtgärder för tryggande av sysselsättningen. Med hänsyn härtill och med
hänvisning till den redan verkställda utredningen finner utskottet icke tillräckligt
bärande skäl föreligga för den i motionen II: 267 begärda ytterligare
utredningen rörande beredskapsarbetenas avskaffande. Vad som anförts
i motionen rörande förfarandet vid hänvisning av arbetslösa till beredskapsarbeten
bör enligt utskottets mening bli föremål för närmare övervägande
inom arbetsmarknadsstyrelsen.

Utskottet har således icke funnit anledning frångå departementschefens
förslag att arbetsmarknadsstyrelsen alltjämt bör utrustas för att i egen regi
bedriva beredskapsarbeten liksom att styrelsen beredes möjlighet att under
tider med låga arbetslöshetssiffror bedriva arbeten i öppna marknaden,
som kan hålla dess byggnadsorganisation fullt sysselsatt. Av detta ställningstagande
följer att utskottet icke kan biträda yrkandet i motionen
II: 450 om överförande av styrelsens byggande verksamhet beträffande
beredskapsarbeten till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Vad härefter angår frågan om byråorganisationen kan utskottet
i allt väsentligt ansluta sig till departementschefens förslag, vilket innebär,
att två nya byråer, benämnda arbetsvårdsbyrån samt lokaliseringsoch
utredningsbyrån tillkomma, medan sociala byrån, försvarsbyrån och
utlänningsbyrån utgå ur organisationen. Yrkandet i motionen II: 450 att
sociala byrån skall utgå som självständig byrå torde härigenom få anses
vara i huvudsak tillgodosett, medan å andra sidan yrkandet i samma motion
om att även tekniska byrån bör upphöra som självständig byrå sålunda
avstyrkes av utskottet.

I lokaliserings- och utredningsbyrån skall enligt förslaget ingå den nuvarande
sociala planläggningssektionen, där lokaliseringsfrågorna för närvarande
behandlas, varvid byrån som en av sina huvuduppgifter skall
handha dylika frågor. Genom denna organisation beräknas behovet av personal
för denna verksamhet tills vidare knnna begränsas till endast ett fåtal

22

Statsutskottets utlåtande nr 137.

tjänster utöver dem, som arbetsmarknadsstyrelsen redan disponerar för
ändamålet. Till den nya byrån förutsättes i övrigt föras inom styrelsen
förekommande uppgifter av utredande och planläggande natur, bland annat
de frågor, som nu handläggas av försvarsbyrån. Då utskottet funnit sig
böra tillstyrka detta förslag, har utskottet utgått från att det skall bli möjligt
att begränsa byråns personalbehov till det i propositionen beräknade.
Vid behov av mera omfattande utredningar, som icke helt kunna utföras av
byrån, böra sålunda möjligheterna att anlita utomstående redan befintliga
expertorgan undersökas, innan fråga om personalförstärkning väckes. Utskottet
förutsätter att intimt samarbete åstadkommes mellan nämnda byrå
samt övriga myndigheter och organisationer, som syssla med planläggningsfrågor.

Beträffande den tekniska byrån förutsätter utskottet, att frågan om
arkivarbetsärendenas förläggande till denna byrå eller den föreslagna arbetsvårdsbyrån
närmare prövas, sedan arbetsmarknadsstyrelsens utredning
rörande dessa arbetens framtida utformning slutförts. I samband därmed
synes böra övervägas att från tekniska byrån till arbetsvårdsbyrån
överföra även ärenden rörande allmän arbetslöshetshjälp.

Vad gäller kameral- och kanslibyråema delar departementschefen arbetsförmedlingsutredningens
uppfattning att frågan om en sammanslagning
av dessa byråer bör närmare prövas, sedan de av byggnadsregleringen föranledda
åtalsärendena minskat i antal. Enligt utskottets mening bör denna
fråga ägnas fortlöpande uppmärksamhet och förslag härutinnan snarast
föreläggas riksdagen. I syfte att underlätta den ifrågasatta sammanslagningen
bör det undersökas huruvida icke länsarbetsnämnderna i förhållande
till arbetsmarknadsstyrelsen kunna tillerkännas något ökade befogenheter
utan att detta behöver medföra någon personalökning hos nämnderna eller
förbindas med särskild kontroll från centralorganets sida.

Kungl. Maj:ts förslag till personalorganisation för arbetsmarknadsstyrelsen
innebär att totala antalet tjänster i förhållande till organisationen
den 1 juli 1951 nedbringas från 385 till 348. I motionen II: 557
yrkas att organisationen måtte förstärkas med en tjänsteman med specialuppgift
att handlägga ärenden rörande arbetsvärd och yrkesvägledning för
de förut dömda. Då någon tjänst för ändamålet enligt utskottets mening
icke erfordras inom själva arbetsmarknadsstyrelsen och då den i motionen
berörda frågan redan varit föremål för denna riksdags prövning, kan ifrågavarande
spörsmål enligt utskottets mening icke i förevarande sammanhang
ånyo upptagas till behandling.

Utskottet har icke funnit anledning till annan erinran mot Kungl. Maj:ts
förslag än att utskottet förväntar, att ytterligare personalbesparingar
främst i vad avser krisorganisationen, häri inbegripet kanslibyråns personal
för åtalsärenden, skola visa sig möjliga.

Statsutskottets utlåtande nr 137.

23

Den offentliga arbetsförmedlingen. Departementschefen erinrar att, när
arbetsförmedlingens nuvarande organisation fastställdes av statsmakterna
år 1947, förslag förelåg att förlägga den centrala delen av Stockholms län
under arbetsnämnden i Stockholm, men att förslaget avböjdes med motivering
att för arbetsmarknadsfrågorna icke borde skapas en organisation
som avvek från länsindelningen. Samma synpunkt anser departementschefen
fortfarande böra tillmätas avgörande vikt och ansluter sig därför
till arbetsförmedlingsutredningens förslag att en särskild länsarbetsnämnd
fortfarande skall finnas i Stockholms län.

I motionen II: 558 hemställes, såvitt nu är i fråga, att riksdagen vid
behandlingen av förevarande proposition måtte beakta i motionen anförda
synpunkter rörande en enhetlig organisation för arbetsförmedlingen inom
Stockholms stad och län.

Enligt utskottets mening tala vissa skäl för en sammanslagning av de
båda nämnderna för Stockholmsområdet. Utskottet finner det därför angeläget,
att frågan av Kungl. Maj:t ägnas fortsatt uppmärksamhet med
beaktande av utvecklingen på arbetsmarknaden och angränsande områden.

Vad angår personalorganisationen kan utskottet med vissa mindre jämkningar
ansluta sig till departementschefens förslag. Med hänsyn till innebörden
i tidigare av riksdagen fattade beslut rörande arbetsförmedlingsorganisationen
i övriga landet samt till att de tjänstemän, vilka kunna komma
i fråga, redan tidigare torde ha extraordinarie anställning har utskottet
ansett sig böra förorda, att för Stockholms stad en tjänst i Cg 22 och 10
tjänster i Cg 16, de senare avsedda att ersätta 12 aspiranttjänster, i enlighet
med arbetsförmedlingsutredningens förslag inrättas som Ce^tjänster.

I de likalydande motionerna I: 24 och II: 36 hemställes att riksdagen
måtte besluta, att arbetsförmedlingskontoret av klass 5 (deltidskontor) i
Hofors från den 1 juli 1952 omvandlas till kontor av klass 4 (heltidskontor).

Enligt vad arbetsmarknadsstyrelsen upplyst är kontoret till följd av den
pågående utbyggnaden av järnverket i Hofors för närvarande provisoriskt
inrättat som heltidskontor. Med hänsyn härtill ävensom till de skäl, motionärerna
anfört till stöd för sitt förslag, vill utskottet icke motsätta sig att
Kungl. Maj:t vidtager erforderliga ändringar i gällande kontors- och personalorganisation
för kontorets upptagande i klass 4, om detta efter närmare
prövning visar sig vara erforderligt för att förmedlingsarbetet skall kunna
bedrivas på ett tillfredsställande sätt för framtiden.

Anslagsberäkningar. Departementschefens beräkning av medelsbehoven
under avlönings- och omkostnadsanslagen till arbetsmarknadsstyrelsen och
den offentliga arbetsförmedlingen har icke givit utskottet anledning till
erinran. Utskottet avstyrker sålunda yrkandet i motionen II: 450, i vad
därigenom föreslagits att avlöningsanslaget till arbetsmarknadsstyrelsens

24 Statsutskottets utlåtande nr 137.

permanenta organisation skall anvisas med lägre belopp än vad i propositionen
föreslagits.

Arbetsmarknadsstyrelsens jörrådsverksamhet. Departementschefens förslag
beträffande styrelsens nämnda verksamhet har utskottet funnit sig
kunna godtaga. Härav följer att utskottet icke kan biträda yrkandet i motionen
II: 450 att något anslag icke skall uppföras för denna verksamhet.

Vad departementschefen i övrigt anfört i förevarande proposition har
icke givit utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må

I. besluta, att motionen II: 267 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda;

II. besluta, att motionen II: 557 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda;

III. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag
å motionerna II: 450 samt II: 558, bägge motionerna såvitt
nu är ifråga, godkänna de av departementschefen i statsrådsprotokollet
över socialärenden för den 7 mars 1952
förordade riktlinjerna beträffande arbetsmarknadsstyrelsens
verksamhet och organisation;

IV. beträffande arbetsförmedlingens organisation för
Stockholms stad och län, i anledning av motionen II: 558,
såvitt nu är ifråga, godkänna vad utskottet anfört;

V. beträffande antalet extra ordinarie befattningar i 22
och 16 lönegraden för arbetsförmedlingen i Stockholms
stad godkänna vad utskottet föreslagit;

VI. beträffande arbetsförmedlingskontoret i Hofors, i anledning
av motionerna I: 24 och II: 36, godkänna vad utskottet
anfört;

VII. bemyndiga Kungl. Maj:t att i personalförteckningarna
för arbetsmarknadsstyrelsen och den offentliga arbetsförmedlingen
vidtaga de ändringar, som påkallas av vad
departementschefen anfört i statsrådsprotokollet över socialärenden
för den 7 mars 1952;

VIII. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag
å motionen II: 450, såvitt nu är ifråga, fastställa följande
avlöningsstat för arbetsmarknadsstyrelsens permanenta organisation,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret
1952/53:

Statsutskottets utlåtande nr 137. 25

Avlöning sstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
............................... 840 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t, förslagsvis.......... 65 600

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 1 621 000

4. Ersättningar till experter och sakkunniga,

förslagsvis ............................ 17 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis . ............... 799 400

Summa kronor 3 343 000;

IX. fastställa följande avlöningsstat för den offentliga
arbetsförmedlingens permanenta organisation, att tillämpas
tills vidare fr. o. m. budgetåret 1952/53:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för -

slagsvis .............................. 5115 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj :t, förslagsvis.......... 229 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 6 037 000

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och

icke-ordinarie tjänstemän, förslagsvis..... 1 500

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ............... 3 577 500

Summa kronor 14 960 000;

X. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag
å motionen II: 450, såvitt nu är ifråga, under femte huvudtiteln
för budgetåret 1952/53 anvisa

1. till Arbetsmarknadsstyrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag
av 3 343 000 kronor;

2. till Kostnader för arbetsmarknadsstyrelsens förrådsverksamhet
ett reservationsanslag av 100 kronor;

XI. under femte huvudtiteln för budgetåret 1952/53 anvisa 1.

till Arbetsmarknadsstyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag
av 761 000 kronor;

2. till Arbetsmarknadsstyrelsen: Krisorganisationen ett förslagsanslag
av 875 000 kronor;

3. till Den offentliga arbetsförmedlingen: Avlöningar ett
förslagsanslag av 14 960 000 kronor;

3 — Biliang till riksdagens protokoll 1952. 6 samt Nr 1S7.

26

Statsutskottets utlåtande nr 137.

4. till Den offentliga arbetsförmedlingen: Omkostnader ett
förslagsanslag av 3 978 000 kronor;

5. till Den offentliga arbetsförmedlingen: Krisorganisationen
ett förslagsanslag av 2 500 000 kronor.

Stockholm den 9 maj 1952.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Karl Andersson, Iwar Anderson, Näsgård,
Ohlon, fröken Andersson, herrar Leander, Eric Ericson, Pålsson, Näsström,
Sundelin, Bergh, Hesselbom, Birger Andersson, Edvin Thun och
Bergman; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Malmborg
i Skövde, Svensson i Grönvik, Andersson i Malmö, Mårtensson i Uddevalla,
Wallentheim, Lindholm, Ståhl, Hoppe, Petterson i Degerfors, fröken
Elmén, herrar Onsjö, Birke och Gustafsson i Skellefteå.

Reservationer.

1) beträffande näringslivets lokalisering av herr Ohlon,
fröken Andersson, herrar Sundelin, Bergh, Skoglund i Doverstorp, Malmborg
i Skövde, Ståhl, fröken Elmén, herrar Birke och Gustafsson i Skellefteå,
vilka ansett, att andra meningen i första stycket av utskottets yttrande,
vilken mening börjar med orden »Vidare finner» och slutar med orden
»på arbetsmarknadsstyrelsen», bort ersättas med text av följande lydelse:

»I anslutning till departementschefens uttalande vill utskottet understryka
att verksamheten i huvudsak bör få formen av upplysning och rådgivning.
Vidare finner utskottet det lämpligt att uppgiften att vara centralmyndighet
för verksamheten, som tills vidare skall ha försökskaraktär, i
avbidan på ytterligare erfarenheter anförtros åt arbetsmarknadsstyrelsen.»

2) beträffande arbetsmarknadsstyrelsens byggande
verksamhet och byråorganisationen av fröken Andersson,
herrar Bergh, Skoglund i Doverstorp och Birke, vilka ansett, att

dels den del av utskottets yttrande på s. 21, som börjar med orden
»Enligt utskottets» och slutar med orden »till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen»,
bort ersättas med text av följande lydelse:

Statsutskottets utlåtande nr 137.

27

»Den ständiga minskningen under senare år av antalet till statligt beredskapsarbete
hänvisade arbetslösa beror ej blott på det successivt förbättrade
arbetsmarknadsläget utan också på arbetsmarknadsstyrelsens medvetna
strävan att, så snart det varit möjligt, bekämpa uppkommande lokal
arbetslöshet genom beviljande av byggnadstillstånd och detta mången gång
redan innan arbetslösheten givit sig till känna genom hjälpansökningar hos
arbetslöshetsnämnderna. För den händelse en mera svårartad kris på arbetsmarknaden
skulle uppstå, torde vidare de beredskapsåtgärder, arbetsplanerande
och ekonomiska, som alltsedan krigsslutet förberetts, vara avsedda
att sättas i funktion. Ett bibehållande av de statliga beredskapsarbetena
vid sidan av de allmänna arbeten i öppna marknaden, som således
skulle anordnas för sysselsättande av arbetslösa, synes därför medföra
en onödig dualism.

Om de statliga beredskapsarbetena avvecklas såsom hjälpform, bortfaller
nödvändigheten att med hänsyn till dem bibehålla arbetsmarknadsstyrelsens
byggande verksamhet och därmed också nödvändigheten att tillföra arbetsmarknadsstyrelsens
tekniska byrå byggande arbetsuppgifter i öppna marknaden,
motiverade med önskemålet att fullt utnyttja den tekniska personalen.

Då utskottet likväl för närvarande icke vill motsätta sig att arbetsmarknadsstyrelsen
tills vidare utrustas för att i egen regi bedriva beredskapsarbeten,
förutsätter utskottet att frågan om bibehållande i beredskapssyfte
av arbetsmarknadsstyrelsen som byggande verk ägnas fortlöpande uppmärksamhet
samt under beaktande av arbetsmarknadsutvecklingen göres
till föremål för förnyat övervägande.

Med det anförda torde syftet med motionen II: 267 om utredning rörande
beredskapsarbetenas slopande m. m. i huvudsak få anses vara tillgodosett.
Av det anförda följer vidare, att utskottet icke nu är berett att tillstyrka
yrkandet i motionen II: 450 om överflyttande av arbetsmarknadsstyrelsens
byggande verksamhet till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.»

dels första meningen i det stycke av utskottets yttrande på s. 21, som
börjar med orden »Vad härefter» och slutar med orden »av utskottet»,
bort ersättas med text av följande lydelse:

»Vad angår frågan om byråorganisationen innebär departementschefens
förslag, att två nya byråer, benämnda arbetsvårdsbyrån samt lokaliseringsoch
utredningsbyrån, tillkomma, medan sociala byrån, försvarsbyrån och
utlänningsbyrån utgå ur organisationen. Under hänvisning till vad utskottet
ovan anfört beträffande arbetsmarknadsstyrelsens byggande verksamhet
kan utskottet tills vidare godtaga detta förslag.»

dels ock utskottets hemställan under I. bort ha följande lydelse:

»I. i anledning av motionen II: 267 i skrivelse till Kungl.

Maj:t giva tillkänna vad utskottet anfört;».