Nr 129—130.

Statsutskottets utlåtande nr 129.

1

Nr 129.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående
vissa anslag under landsstaten för budgetåret 1952/53
jämte i ämnet väckta motioner.

(3:e avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj :t under elfte huvudtiteln, punkterna
164—166 samt 171, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition
i ämnet, för budgetåret 1952/53 beräkna till Överståthållarämbetet:
Avlöningar resp. Omkostnader två förslagsanslag av 3 525 000 resp. 400 000
kronor, till Länsstyrelserna: Avlöningar ett förslagsanslag av 31 000 000
kronor samt till Landsfogdarna m. fl.: Avlöningar ett förslagsanslag av
1 070 000 kronor.

Därefter har Kungl. Maj:t i propositionen nr 155, under åberopande av
bilägt utdrag av statsrådsprotokollet över inrikesärenden för den 14 mars
1952, föreslagit riksdagen att

dels godkänna de i propositionen framlagda grunderna för omorganisation
av länsstyrelserna,

dels besluta, att omorganisationen skall träda i kraft den 1 januari 1953,
dels medgiva, att Kungl. Maj :t må utfärda de bestämmelser, som må
bliva erforderliga för genomförandet av omorganisationen,

dels bemyndiga Kungl. Maj :t att i enlighet med vad i propositionen förordats
fastställa ändrade personalförteckningar för överståthållarämbetet,
länsstyrelserna och landsfogdarna in. fl.,

dels godkänna av departementschefen förordade avlöningsstater för överståthållarämbetet,
länsstyrelserna samt landsfogdarna in. fl., att tillämpas
tills vidare fr. o. in. budgetåret 1952/53,

dels ock å driftbudgeten för budgetåret 1952/53 under elfte huvudtiteln
anvisa till Överståthållarämbetet: Avlöningar resp. Omkostnader två förslagsanslag
av 3 650 000 resp. 400 000 kronor, till Länsstyrelserna: Avlöningar
ett förslagsanslag av 31 500 000 kronor samt till Landsfogdarna
m. fl.: Avlöningar ett förslagsanslag av 1 095 000 kronor.

l:o) Överståthållarämbetet: Avlöningar. Ifrågavarande anslag är i riksstaten
för innevarande budgetår uppfört med 2 935 000 kronor.

överståthållarämbetets förslag om förstärkning av kansliavdelningarnas
personal samt uppräkning av anslagsposten till övrig icke-ordinarie personal
med 33 000 kronor anser sig departementschefen icke kunna biträda.
1-—Bihang till riksdagens protokoll 1952. (i samt. Nr 129—130.

2

Statsutskottets utlåtande nr 129.

Övriga i propositionen angivna förslag rörande kansliavdelningarna föranleda
ej någon erinran från departementschefens sida.

Ämbetets framställningar rörande skatteavdelningen tillstyrkas i vad
angår löneregleringar och omräkning.

Departementschefen vill i detta sammanhang anmäla, att ämbetet hemställt
om inrättande fr. o. m. den 1 juli 1952 av 1 tjänst såsom taxeringsintendent
i Ce 32 och 5 icke-ordinarie amanuens- eller kanslisttjänster vid
skatteavdelningen. Det tillstyrkes att denna personalförstärkning tillföres
taxeringsavdelningen fr. o. m. nästa budgetår.

Under hänvisning till vad chefen för civildepartementet anfört i propositionen
nr 14 till innevarande års riksdag angående lönegradsplacering
för viss biträdespersonal in. m. föreslås följande uppflyttning av vissa biträdestjänster
på kansliavdelningarna, nämligen 2 kanslibiträden i Ce 11
till kontorister i Ce 13, 1 kontorsbiträde i Ca 8 till kontorist i Ca 13, 5 kontorsbiträden
i Ca 8 till kanslibiträden i Ca 11 och 2 kontorsbiträden i Ce 8
till kanslibiträden i Ce 11. Inom skatteavdelningen anses följande befattningshavare
böra uppflyttas, nämligen 1 kanslibiträde i Ca 11 och 6 kontorsbiträden
i Ca 8 till kontorister i Ca 13, 2 kontorsbiträden i Ce 8 till
kontorister i Ce 13, 4 kontorsbiträden i Ca 8 till kanslibiträden i Ca 11 samt
2 kontorsbiträden i Ce 8 till kanslibiträden i Ce 11.

Vidare anses såsom förordats i propositionen nr 132 angående vissa anslag
till civilförsvaret för budgetåret 1952/53 in. m. tjänsten såsom civilförsvarsdirektör
i Ce 31 böra indragas. I stället anses vid kansliavdelningarna
böra inrättas en ny tjänst såsom assessor i Ce 30.

Storleken av överståthållarens representationsbidrag kommer att senare
upptagas till prövning av chefen för civildepartementet.

Anslaget föreslås höjt med i runt tal 28 100 kronor för löneförbättringar
i samband med chefslöneregleringen, 87 700 kronor för förstärkning av
taxeringspersonalen och 32 600 kronor för lönereglering för biträdespersonalen.
Härtill komma de automatiska utgiftsökningarna, vilka beräknas
för kansliavdelningarna till ca 2 000 kronor för uppflyttningar i reglerad
befordringsgång, 6 300 kronor för löneklassuppflyttningar och 175 700
kronor för höjning av det rörliga tillägget samt för skatteavdelningen till
8 600 kronor för löneklassuppflyttningar och 388 400 kronor för höjning
av det rörliga tillägget. Å andra sidan nedgår medelsbehovet med i runt
tal 800 kronor för indragningen av civilförsvarsdirektörstjänsten och inrättandet
av en assessorstjänst samt med ca 9 900 kronor till följd av personalutbyten
på skatteavdelningen. Anslaget skulle alltså höjas med
718 700 kronor eller i runt tal 715 000 kronor.

Anslaget beräknas för kansliavdelningarna sålunda: avlöningar till överståthållaren
och underståthållaren 55 800 (+ 5 300) kronor, avlöningar till
ordinarie tjänstemän 520 100 (+ 17 700) kronor, arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Ivungl. Maj :t, oförändrat 10 200, avlöningar till

Statsutskottets utlåtande nr 129.

3

övrig icke-ordinarie personal 300 000 (+ 5 000) kronor, representationsbidrag
till överståthållaren oförändrat 15 000 kronor och rörligt tillägg
287 600 (+ 190 000) kronor.

För skatteavdelningen upptagas följande anslagsposter, nämligen avlöningar
till ordinarie tjänstemän 1 222 700 (+ 39 100) kronor, avlöningar
till övrig icke-ordinarie personal 635 500 (+ 45 800) kronor och till rörligt
tillägg 603 100 (+ 412 100) kronor.

Anslagsposterna för ämbetet i dess helhet anses alltså böra uppföras med
följande belopp: avlöningar till överståthållaren och under ståthållaren
55 800 (+ 5 300) kronor, avlöningar till ordinarie tjänstemän 1 742 800
(+ 56 800) kronor, arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Maj :t, oförändrat 10 200 kronor, avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
935 500 (+ 50 800) kronor, representationsbidrag till överståthållaren
oförändrat 15 000 kronor och rörligt tillägg 890 700 (+ 602 100) kronor.

Anslaget bestämmes alltså till 3 650 000 (+ 715 000) kronor.

I anledning av förslagen föreslås personalförteckningen ändrad på det
sätt, att en tjänst som taxeringsintendent i Ce 32 och en som assessor i
Ce 30 samt 8 kontoristtjänster i Ca 13 och 8 kanslibiträdestjänster i Ca 11
upptagas ävensom en tjänst som civilförsvarsdirektör i Ce 31 och 13 kontorsbiträdestjänster
i Ca 8 uteslutas.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag
och hemställer därför,

att riksdagen må

a) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i
personalförteckningen för överståthållarämbetet, vilka av
departementschefen angivits i statsrådsprotokollet över inrikesärenden
för den 14 mars 1952;

b) godkänna följande avlöningsstat för överståthållarämbetet,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret

1952/53:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till överståthållaren och underståthållaren,
förslagsvis .................. 55 800

2. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
................................ 1 742 800

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis .............. 10 200

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,

förslagsvis .............................. 935 500

5. Representationsbidrag till överståthållaren . . 15 000

6. Rörligt tillägg, förslagsvis ................ 890 700

Summa förslagsanslag kronor 3 650 000;

4

Statsutskottets utlåtande nr 129.

c) till Överståthållarämbetet: Avlöningar för budgetåret
1952/53 under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
3 650 000 kronor.

2:o) Överståthållarämbetet: Omkostnader. Anslaget är i riksstaten för
innevarande budgetår uppfört med 315 000 kronor.

Medelsbehovet under anslagsposten till sjukvård m. in. uppskattas för
kansliavdelningarna till 9 000 kronor och för skatteavdelningen till 14 300
kronor, vilket innebär en uppräkning med 4 000 resp. 7 300 kronor. Anslagsposten
till reseersättningar föreslås höjd med 300 kronor för kansliavdelningarna
och med 1 000 kronor för skatteavdelningen. Till expenser
för kansliavdelningarna förordas en ökning av medelsanvisningen med
4 000 kronor för bränsle, lyse och vatten samt 8 800 kronor för övriga
expenser. För skatteavdelningen beräknas för nästa budgetår 30 000 kronor
till bränsle, lyse och vatten samt 225 000 kronor till övriga expenser,
d. v. s. resp. 14 000 och 50 700 kronor mer än för innevarande budgetår.
Kostnaderna för tryckning av aktievärderingslistorna skola i fortsättningen
bestridas av riksskattenämnden. Med hänsyn härtill anses anslagsposten
till publikationstryck kunna minskas med 5 100 kronor. Anslaget för nästa
budgetår föreslås alltså höjt med 85 000 kronor till 400 000 kronor.

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj :ts förslag och hemställer alltså,

att riksdagen må till Överståthållarämbetet: Omkostnader
för budgetåret 1952/53 under elfte huvudtiteln anvisa ett
förslagsanslag av 400 000 kronor.

3:o) Länsstyrelserna: Avlöningar. För innevarande budgetår har under
denna rubrik anvisats ett förslagsanslag av 22 600 000 kronor.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndiganden den 5 mars och 30 juni 1948
tillkallade chefen för inrikesdepartementet sex sakkunniga att inom departementet
biträda med utredning rörande länsstyrelsernas organisation
och ställning inom den lokala förvaltningen. De sakkunniga, som antagit
benämningen 1948 års länsstyrelseutredning (i det följande benämnd utredningen),
ha i juli 1950 avgivit betänkande angående länsstyrelsernas
organisation och ställning inom länsförvaltningen (SOU 1950: 28).

I betänkandet framlagda förslag avse väsentligen att åstadkomma dels
en samordning av länsförvaltningen och dels en nydaning av länsstyrelsernas
inre organisation.

I fråga om samordningen av länsförvaltningen har föreslagits, att de fristående
organen länsarbetsnämnd, länsbostadsnämnd, länsnykterhetsnämnd,
mödrahjälpsnämnd och länsvägnämnd inordnas i länsstyrelsen.
Beträffande lantbruksnämnden — som förutsatts skola bestå som särskilt

Statsutskottets utlåtande nr 129.

5

organ — har förordats, dels att landshövdingen skall vara självskriven
ledamot och ordförande med landssekreteraren som suppleant för honom
i hans egenskap av ledamot, dels att landssekreteraren eller hans ersättare
skall närvara vid nämndens sammanträden även då landshövdingen tjänstgör
som ordförande.

Vidare föreslås, att länsstyrelsens experter knytas fastare till länsstyrelsen.
De skulle vara skyldiga att såsom föredragande i länsstyrelsen handlägga
dem berörande ärenden eller att eljest närvara vid handläggningen
i länsstyrelsen av dylika ärenden med rätt och skyldighet att vid avvikande
mening avgiva reservation. Skyldighet att åtaga sig föredragningsuppgifter
eller att eljest närvara skulle åläggas länsarkitekt, förste provinsialläkare,
länsveterinär, distriktsingenjör för vattenförsörjning och avlopp, landsfogde,
biträdande landsfogde, lappfogde, lappfogdeassistent och länsbrandinspektör.
Överlantmätaren och lantbruksdirektören, vilka icke avses skola
ianspråktagas som föredragande, skulle ha skyldighet att närvara vid
handläggningen i länsstyrelsen av dem berörande ärenden. En ny befattning
— socialkonsulent — skulle inrättas, på vars innehavare skulle läggas
fattigvårds- och barnavårdskonsulentens samt länsnykterhetsnämndens
ombudsmans uppgifter.

Vad angår länsstyrelsernas inre organisation har utredningen förordat
införandet av sektionssystem, i samband varmed avdelningscheferna i princip
skulle befrias från egen föredragningsskyldighet. Deras uppgifter skulle
i stället bli av överdirektörs- och expeditionschefskaraktär. Det av utredningen
framlagda förslaget till sektionsindelning och till personalorganisation
bygger på den förutsättningen, att de fristående organen i förut angiven
omfattning skulle inordnas i länsstyrelsen.

Utredningen har därjämte föreslagit, delvis som en konsekvens av de
fristående organens inordnande i länsstyrelsen, att lekmän såsom bisittare
skulle deltaga i länsstyrelsens beslut i vissa fall. De ärenden, vari lekmän
borde deltaga, skulle röra arbetsmarknadsfrågor, bostadspolitiska frågor,
socialvårdsfrågor, inbegripet ärenden rörande mödrahjälp och frihetsberövanden,
bebyggelseplanering samt väg- och trafikfrågor.

Sedan de i betänkandet framlagda förslagen blivit föremål för överväganden
inom departementet, uppdrogs åt utredningens sekreterare, numera
landssekreteraren Åke H:son Syhvan, att i vissa avseenden och med ledning
av de avgivna remissutlåtandena överarbeta betänkandet. I juli 1951
överlämnade Sylwan en promemoria, dagtecknad den 14 juli 1951 (i det
följande kallad promemorian), med förslag till partiell länsstyrelsereform.

Till grund för förslagen i promemorian har lagts antagandet, att någon
inordning i länsstyrelsen av länsarbetsnämnd, länsbostadsnämnd, länsnykterlictsnämnd
eller länsvägnämnd f. n. icke bör komma till stånd, men
att förslaget i övrigt i tillämpliga delar genomföres.

G

Statsutskottets utlåtande nr 129.

En närmare redogörelse för utredningens och Sylwans förslag samt för
däröver avgivna yttranden lämnas å s. 10—35 i propositionen.

Departementschefen har beträffande samordningen av länsförvaltningen
framhållit, att länsförvaltningen är splittrad på ett flertal från varandra
fristående länsorgan. Anledningen härtill torde främst vara, att behandlingen
av de frågor, som tillagts de särskilda länsorganen, krävt speciell
sakkunskap samt medverkan av lekmän, krav, som länsstyrelserna med
nuvarande organisation icke ansetts kunna tillgodose. Dessa nya organ ha
kunnat koncentrera sig på sina specialuppgifter på ett sätt, som utan tvivel
varit till stort gagn, men samtidigt ha olägenheterna av splittringen varit
avsevärda icke minst för allmänheten, som ofta måste i samma ärende
vända sig till ett flertal länsorgan. Framför allt ha de framträtt på samhällsplaneringens,
byggnadsväsendets och socialvårdens områden.

Vid t. ex. bebyggelseplanering fordras deltagande av — förutom länsstyrelse
och merendels lantbruksnämnd — länsarkitekt, överlantmätare, vägdirektör,
distriktsingenjör för vatten och avlopp, landsantikvarie m. fl. Som
reinissmyndigheter eller självständigt beslutande organ deltaga i byggnadsfrågor
jämte länsstyrelsen och övriga nyssnämnda myndigheter länsarbetsnämnd,
länsbostadsnämnd, yrkesinspektör och andra. Inspektioner på socialvårdens
och närliggande arbetsfält förrättas såväl av länsstyrelsens tjänstemän
som av fattigvårds- och barnavårdskonsulenter samt tjänsteläkare.

Det anförda anser departementschefen vara tillräckligt för att belysa det
starka behovet av en samordning de olika myndigheterna emellan. Regler
och fastställda former för detta samarbete saknas i stort sett. För att i
någon mån råda bot på bristen härutinnan har inom flertalet län ett formlöst
samarbete kommit till stånd genom de s. k. länsråden. Vidare har man
sökt främja samordningen genom att i största möjliga utsträckning förordna
landshövdingarna såsom ordförande i länsnämnderna.

De i promemorian framförda förslagen i förevarande hänseenden innebära
följande. Man förutsätter, att mödrahjälpsnämnden skall inlemmas i
länsstyrelsen. I länsarbets-, länsbostads- och lantbruksnämnd skall landshövdingen
vara självskriven ledamot och ordförande. Såsom personlig suppleant
för honom i hans egenskap av ledamot föreslås landssekreteraren
skola fungera. Därest landshövdingen icke anses skola obligatoriskt vara
ordförande, förordas alternativt, att man vid uppkommande vakanser eftersträvar,
att han utses till ordförande. Vidare föreslås, att — oavsett vem
som är ordförande — landssekreteraren eller annan länsstyrelsetjänsteman
skall ha rätt och skyldighet att närvara vid nämndernas sammanträden.
Å andra sidan skola chefstjänstemännen hos länsnämnderna ävensom länsstyrelseexperterna
ha rätt och skyldighet att närvara vid handläggningen
inom länsstyrelserna av dem berörande ärenden. Slutligen förutsättes, att
länsstyrelsen skall kunna ålägga experterna viss föredragningsskyldighet

Statsutskottets utlåtande nr 129.

7

vid länsstyrelsen. Skyldighet skall åvila expert och chefstjänsteman, antingen
han är föredragande eller ej, att vid avvikande mening avgiva reservation.

Spörsmålet om medverkan av lekmän i länsstyrelsen i socialvårdsfrågor
har behandlats av alkoholistvårdsutredningen, 1948 års lösdriveriutredning
och socialvårdskommittén, till vilkas förslag i detta avseende slutlig ställning
ännu icke tagits. Motsvarande frågor äro föremål för överväganden
inom barnavårdsutredningen och 1947 års psykopatvårdsutredning. Vidare
anses frågan om administrativa frihetsberövanden över huvud taget komma
att bliva föremål för närmare överväganden. Med hänsyn till nu angivna
förhållanden finner sig departementschefen icke kunna f. n. taga slutlig
ställning till förslaget om lekmannamedverkan i länsstyrelserna. Härav
följer, att departementschefen ej nu kan förorda, att mödrahjälpsnämnderna
inordnas i länsstyrelserna.

Den under rådande förhållanden lämpligaste vägen till samordning inom
länsförvaltningen anses vara att skapa bättre förutsättningar för en intensivare
samverkan på tjänstemannaplanet. Vidare finner departementschefen
naturligt att landshövdingarna skola vara ordförande i länsnämnderna.
Denna ordning anses emellertid icke böra göras obligatorisk. Vad i promemorian
i övrigt föreslagits beträffande samordningen föranleder ej
någon erinran från departementschefens sida. Det förutsättes emellertid,
att de erforderliga administrativa föreskrifterna komma att utformas på
sådant sätt, att experternas fältarbete ej hindras.

I fråga om länsstyrelsernas inre organisation har, framhåller departementschefen,
länsstyrelsens organisationsform tillkommit och avpassats
efter arbetsuppgifter, som varken till sin innebörd eller omfattning äro
jämförbara med de nuvarande. Organisationen är icke heller konstruerad
med tillräcklig hänsyn till behovet av att på länsstyrelsen kunna lägga nya
arbetsuppgifter.

I likhet med vad som förutsatts i utredningen och promemorian anses
lämpligt, att den nuvarande indelningen av länsstyrelsen i två huvudavdelningar,
landskontor och landskansli, bibehålies. Länsstyrelsens arbetsuppgifter
låta sig nämligen naturligt indelas i å ena sidan sådana som höra
till kameral- och skatteväsendet samt å andra sidan övriga ärenden. Länsstyrelsens
uppgifter äro numera så omfattande, att den inre organisationen
måste rationaliseras om de tidigare antydda olägenheterna skola kunna elimineras.
Detta anses kunna vinnas genom tillämpning i viss omfattning
av den inom de centrala ämbetsverken hävdvunna byråorganisationen. I
någon utsträckning har så redan skett, främst beträffande landskontoren.

Ett dylikt system skulle enligt departementschefen öppna möjligheter för
såväl landshövdingen som avdelningscheferna afl i ökad omfattning delegera
göromål av mindre vikt till underlydande befattningshavare. Särskilt
anses det önskvärt, att avdelningscheferna, och då främst landsseluete -

8

Statsutskottets utlåtande nr 129.

rarna, befrias från den egna föredragningen, som särskilt för landssekreterarna
är synnerligen betungande. Detta anses vara en förutsättning för
att avdelningscheferna skola kunna fullgöra de av utredningen berörda
expeditionschefsuppgifterna. Därigenom få avdelningscheferna även större
möjligheter att ägna sig åt betydelsefullare frågor, särskilt initiativärenden,
och att mera effektivt leda verksamheten inom vederbörande avdelning. En
förutsättning härför anses emellertid vara, att arbetsuppgifterna inom vardera
huvudavdelningen allt efter sin art sammanföras inom mindre enheter,
var och en under ledning av en kvalificerad chef. En sådan uppdelning
på smärre enheter, samordnade under avdelningschefen, skulle enligt
departementschefen främja kontinuitet och enhetlighet samt tillgodose
tidens krav på en aktiv förvaltningsverksamhet. Byråsystemet anses även
lämna större utrymme än nuvarande ordning för den personalledande verksamhet,
som är en förutsättning för att en rationell fördelning av arbetsuppgifterna
efter svårighetsgrad skall kunna ske utan att enhetligheten
eftersättes. Härigenom anses behovet av kvalificerad personal kunna begränsas
till vad som är oundgängligen nödvändigt. Även i övrigt skulle
man ernå en smidigare personalorganisation. Slutligen skulle byråsystemet
medföra, att vid behov ytterligare verksamhetsgrenar kunna läggas på
länsstyrelsen genom inrättande av nya sektioner utan att organisationsformen
därvid behöver rubbas.

De fördelar, som stå att vinna genom en utbyggnad av byråsystemet
inom länsstyrelserna, anses påtagliga. Departementschefen anser det därför
välbetänkt att nu genomföra en sådan organisation, här dock i bemärkelsen
sektionsorganisation. Av utredningen och i promemorian framlagda
förslag finner departementschefen ändamålsenliga och anser, att de i stort
sett kunna accepteras. Denna uppfattning anses bestyrkas av de goda erfarenheter,
som vunnits vid den inom fem länsstyrelser pågående försöksverksamheten.

Grundläggande för den närmare utformningen av den inre organisationen
är de olika länsstyrelsernas arbetsmängd på skilda områden.

Följande gruppindelning förordas.

Län

Grupp I

Grupp III

C.

Grupp IV

Stockholms

A.

Jönköpings

Uppsala

Malmöhus

Östergötlands

Kalmar

Kronobergs

Göteborg o. Bohus

Kristianstads

Blekinge

Värmlands

Hallands

Kopparbergs

Grupp II

Gävleborgs

Södermanlands

Älvsborgs

B

Skaraborgs1

Grupp V

Västernorrlands

Västerbottens

Jämtlands

Gotlands

Norrbottens

Västmanlands

1 Ur landskontorssynpunkt äro länsstyrelserna i Skaraborgs och Örebro län att hän-

föra till grupp II It C.

Statsutskottets utlåtande nr 129.

9

Departementschefen föreslår, att det inom landskanslierna vid länsstyrelserna
i Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Västernorrlands,
Västerbottens och Norrbottens län skall finnas en allmän sektion,
en planeringssektion, en socialsektion och en försvarssektion. För
övriga länsstyrelser föreslås, att socialsektionen sammanföres med den allmänna
sektionen. I fråga om Gotlands län föreslås att landskansliet organiseras
som en sektion.

Den förordade nya organisationsformen för länsstyrelserna kräver en
översyn av personalorganisationen. Man har då enligt departementschefen
att utgå från att — bortsett från tillgodoseendet av vissa ackumulerade
personalbehov, främst på taxeringssektionen —■ länsstyrelsernas nuvarande
arbetsuppgifter skola kunna fullgöras med i allmänhet oförändrat
personalantal. Det blir i stort sett endast fråga om en omfördelning av
arbetsuppgifterna i samband med den inre decentraliseringen. Cheferna för
sektionerna komma att erhålla mera krävande och ansvarsfulla arbetsuppgifter
än de nuvarande länsassessorerna. Sektionscheferna skola nämligen
svara för vissa uppgifter, som nu fullgöras av avdelningscheferna, och besluta
i ärenden, som av underordnade föredragas för dem. Sektionschefen
anses själv böra föredraga viktigare frågor samt, när det erfordras, närvara
vid underordnades föredragning inför avdelningschef eller landshövding.
Såvitt angår landskansliet anses nödvändigt att ställa särskilda krav
på chefen för dess allmänna sektion. Denne sektionschef kommer nämligen
att få ansvaret för ett mera mångskiftande och till arbetsmängden större
verksamhetsområde än vad fallet är beträffande övriga sektionschefer.
Genom att landssekreteraren i större omfattning än nu skall övertaga vissa
av landshövdingens uppgifter och därför anses komma att få ägna mera
tid åt den yttre verksamheten, uppstår ett ökat behov av ersättare för
honom. Denna uppgift anses lämpligen böra anförtros nyssnämnda sektionschef.
Åtminstone vid de större länsstyrelserna anses denna uppgift
komma att få en sådan omfattning, att behov av särskild ersättare även
för sektionschefen kommer att föreligga. Med hänsyn härtill och för alt i
någon mån tillmötesgå yrkandena om tillräckligt kvalificerad personal för
handläggning av socialärendena föreslås, att vid envar av länsstyrelserna
tillhörande grupperna I och III A skall under sektionschefen inrättas en
något mera kvalificerad tjänst än den nuvarande förste länsnotarietjänsten.

De möjligheter att företaga ytterligare decentralisering utan att eftersätta
kravet på säkerhet, som det nya systemet medgiver, anses även böra
utnyttjas så, att därför lämpade landskanslister och landskontorister anförtros
att föredraga mera rutinmässiga ärenden. Härigenom vinner man
bl. a., att det nuvarande systemet med s. k. enmansärenden bättre kan anpassas
efter kravet på säkerhet. Erfarenheterna ha tillika visat, att vissa
av de nuvarande arbetsdetaljerna äro för små för att medgiva en tillräckligt
smidig disposition av personalen. Departementschefen ansluter sig där -

10

Statsutskottets utlåtande nr 129.

lör till förslaget, att den omedelbara ledningen av biträdespersonalens
arbete inom varje sektion i princip skall åvila en landskanslist resp. landskontorist
såsom arbetsledare.

I fråga om personalbehovet erinras, att länsstyrelserna under en lång
följd av år praktiskt taget icke erhållit någon förstärkning av den kvalificerade
personalen, oaktat arbetsuppgifterna under denna tid ökat avsevärt.
Därvid bortses från förändringarna i samband med omorganisationen
av bl. a. folkbokföringen och uppbörden. Delta har medfört, att det f. n.
föreligger ett uppdämt behov av sådan personal. Mest framträdande är
detta inom taxeringssektionen. Arbetsmaterialet har under senare år kraftigt
stegrats genom att antalet skattskyldiga väsentligt ökats. Sålunda uppgick
antalet självdeklarationer i länen år 1940 till 2 443 321, medan motsvarande
siffra år 1950 var 3 467 385. Under senare tid ha vidare åtskilliga
åtgärder på skatteväsendets område beslutats, vilka inverka på taxeringssektionernas
arbetsbörda. Källskattesystemet har medfört en icke obetydlig
kontrollverksamhet även inom taxeringssektionen. Genom lagstiftningen
om beskattning av realisationsvinst och ackumulerad inkomst, av familjebolag,
försäkringsbolag, av försäkringstagare och folkpensionärer samt angående
utskiftningsskatt, bolagsfusioner och avsättning till pensionsstiftelse
ha nya eller ökade arbetsuppgifter tillförts sektionerna. Samma är
förhållandet med tillämpningen av avtal med främmande stater till förhindrande
av dubbelbeskattning. Även lagstiftningen om taxering av jordbrukare
efter bokföringsmässiga grunder kommer att förorsaka taxeringssektionerna
mycket merarbete. Någon mot dessa uppgifter av mera stadigvarande
natur svarande personalförstärkning har icke kommit taxeringssektionerna
till del. En följd härav har blivit, att den tillgängliga arbetskraften
måst inriktas väsentligen på behandlingen av besvärsmål, medan
bokgranskning och efterprövning av taxeringsmaterialet över huvud måst
eftersättas. En avsevärd förstärkning av personalen anses därför nödvändig
för att taxeringssektionerna skola kunna bemästra sina arbetsuppgifter.
Med hänsyn härtill föreslås, att en biträdande taxeringsintendenttjänst
inrättas vid envar av länsstyrelserna, tillhörande grupperna I—III B, dock
alt vid länsstyrelserna i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län inrättas
två sådana tjänster. Det ytterligare behovet av biträdande taxeringsintendenter
anses liksom nu böra tillgodoses genom tidsbegränsade förordnanden.
Vidare föreslås antalet taxeringsinspektörer i 27 lönegraden ökat med
12 och de i 24 lönegraden med 14. Härjämte anses ytterligare tjänster som
taxeringsassistent i reglerad befordringsgång böra inrättas till ett antal av
26. Emellertid anses denna personalförstärkning icke förslå för bestridande
även av de arbetsuppgifter av mera tillfällig karaktär, som bli en
följd av vissa redan beslutade eller föreslagna åtgärder. Särskilt åsyftas
investeringsskatten, de nya bestämmelserna om investeringsavgift, om varulagervärdering
och om avsättning till investeringskonto för skog samt den

Statsutskottets utlåtande nr 129.

11

föreslagna konjunkturskatten. För bestridande av dessa mera tillfälliga
uppgifter anses länsstyrelserna böra bemyndigas att anställa erforderlig
tillfällig personal. Såväl för de stadigvarande som de mera tillfälliga uppgifterna
erfordras härutöver ytterligare biträdespersonal. Den föreslagna
förstärkningen av taxeringspersonalen anses böra genomföras redan med
ingången av nästa budgetår. Rekryteringen till de nu föreslagna tjänsterna
anses i viss utsträckning kunna ske från landskontoristkåren.

I övrigt ansluter sig departementschefen till förslagen i promemorian i
vad de avse landskontoren.

Vad angår personalbehovet för landskanslierna anser sig departementschefen
kunna godtaga det i promemorian framlagda förslaget med ovan
angivna modifikationer beträffande förste länsnotarietjänsterna samt följande
ändringar. Med hänsyn till arbetsuppgifternas omfång föreslås länsstyrelserna
i grupperna I och II förstärkas med vardera en länsnotarie,
nämligen länsstyrelserna i Stockholms och Älvsborgs län med en ickeordinarie
samt övriga länsstyrelser med en ordinarie andre länsnotarie.
Den förordade uppflyttningen av länsstyrelsen i Västmanlands län till
grupp III D medför, att länsstyrelsen bör tilldelas en ordinarie andre länsnotarietjänst
och en ordinarie landskanslisttjänst. I propositionen nr 132
angående anslag till civilförsvaret för budgetåret 1952/53 föreslås att tjänsten
som civilförsvarsdirektör i länet indrages. Då Kungl. Maj :t den 30 november
1951 förordnat, att Gotlands län skall utgöra ett civilförsvarsområde,
kan civilförsvarschefen inom området övertaga åtskilliga av de på
länsstyrelsen eljest ankommande civilförsvarsuppgifterna. Vissa mera
krävande uppgifter av detta slag komma likväl att kvarstå. Då vidare promemorians
förslag enligt departementschefens mening icke tillräckligt tillgodoser
behovet av kvalificerad ersättare för landssekreteraren, föreslås,
att förste länsnotarietjänsten ersättes med en länsassessorstjänst. För
handhavande av löpande föredragningsuppgifter erfordras härjämte en
tjänst som ordinarie andre länsnotarie.

Vid övergången till den nya organisationen, som av praktiska skäl föreslås
tillämpad fr. o. in. den 1 januari 1953, anses möjlighet böra finnas för
Kungl. Maj :t att till övergångsstat överföra sådana befattningshavare, vilka
på grund av svag hälsa eller av annan orsak ej äro fullt tjänstedugliga eller
lämpliga att övergå till den nya organisationen. I den mån så kan ske
föreslås häremot svarande antal lägre befattningar hållas vakanta. Motsvarande
vakantsättning anses böra upprätthållas, så länge vissa till följd
av den nya organisationen övertaliga extra ordinarie befattningshavare
kvarstå i tjänst. Slutligen föreslås att en förste länsnotarie- och en förste
länsbokhållartjänst, som f. n. uppehållas på förordnande, så länge två motsvarande
befattningshavare kvarstå å indragningsstat, få återbesättas i
vanlig ordning.

Beträffande utbildnings- och kompetensfrågor framhåller departements -

12

Statsutskottets utlåtande nr 129.

chefen, att landskanslisterna i betydande utsträckning anförtros att bereda
vissa ärenden och uppsätta förslag till beslut. Den möjlighet, som länsstyrelserna
numera ha att förordna landskanslist till föredragande i ärenden
av expeditionell natur eller av enklare beskaffenhet, utnyttjas även. Därest
den ovan föreslagna inre organisationen av länsstyrelserna genomföres,
anses landskanslisterna komma att i väsentligt större omfattning utnyttjas
såsom föredragande. Med hänsyn härtill anses, såsom utredningen och
länsstyrelsernas utbildningsnämnd föreslagit, särskild utbildning böra anordnas
för landskanslisterna. Vad nämnden förordat i fråga om villkor
för erhållande av ordinarie landskanslisttjänst samt om antagande till extra
landskanslist av befattningshavare ur biträdeskategorien anses nu icke behöva
upptagas till behandling. Omfattningen av utbildningen föreslås vara
den av utbildningsnämnden föreslagna. Det förutsättes få ankomma på
Kungl. Maj :t att närmare besluta om kursernas utformning. Utbildningen
anses böra handhavas av utbildningsnämnden. Mot den gjorda beräkningen
av kostnaderna för kurserna har departementschefen ingen erinran.
Dessa utgifter föreslås — i likhet med kostnaderna för utbildning av landskontorister
— få bestridas från anslaget till Länsstyrelserna: Expenser.
Den för nästa budgetår erforderliga medelsanvisningen anses rymmas
inom det belopp, varmed anslaget i statsverkspropositionen föreslagits
uppfört.

Vissa länsstyrelser ha enligt departementschefen i särskilda framställningar
föreslagit inrättande av tjänster utöver de ovan föreslagna. Vidare
ha civilbefälhavarna hemställt, att Kungl. Maj :t måtte vidtaga åtgärder för
inrättande av befattningar som kanslichefer åt dem.

Med anledning härav föreslår departementschefen, att enligt grunderna
för den reglerade befordringsgången för biträden med skriv- och kontorsgöromål
ytterligare 57 extra ordinarie sådana biträden fr. o. in. nästa budgetår
erhålla ordinarie tjänster i Ca 8. Vidare tillstyrkes att till förfogande
för var och en av de fem civilbefälhavarna fr. o. m. nästa budgetår ställes
en särskild föredragande. Denne anses efter civilbefälhavarens bestämmande
böra biträda de enskilda länsstyrelserna och närmast under civilbefälhavarna
följa planläggningen och leda samordningen mellan de olika
länen och skilda verksamhetsområdena. Höga krav måste därför enligt
departementschefen ställas på föredragandens förmåga att taga initiativ
och leda utredningar av olika slag liksom på hans auktoritet och förmåga
att samarbeta. Föredraganden anses böra vara arvodesanställd. Arvodet
föreslås motsvara avlöning till länsassessor i begynnelselöneklassen. Därest
länsassessor, som åtnjuter lön enligt högre löneklass än den nyssnämnda,
förordnas på befattningen, anses han böra få bibehållas i sin löneställning.

I fråga om lönegradsplacering av viss personal har i propositionen nr 107
rörande lönegradsplacering för vissa tjänster in. m. framlagts förslag,
som beröra löneställningen även för vissa befattningar vid länsstyrelserna.
Beträffande dessa befattningar hänvisas till nämnda proposition. I fråga

Statsutskottets utlåtande nr 129.

13

om andra tjänster åter är lönegradsfrågan eller väntas bli föremål för överväganden
inom tjänsteförteckningskommittén. Med hänsyn härtill räknar
departementschefen med nedan angivna undantag med nuvarande lönegradsplacering
av tjänsterna inom länsstyrelseorganisationen. Tjänsterna
som taxeringsinspektör i Ce 27 — såväl de nuvarande som de förordade
nya tjänsterna — anses fr. o. m. nästa budgetår böra uppföras på ordinarie
stat och benämnas förste taxeringsinspektör. Till ordinarie stat föreslås
även överförda nuvarande tjänster som taxeringsinspektör i Ce 24, medan
nytillkommande sådana tjänster föreslås inrättade såsom extra ordinarie.
De i promemorian framförda förslagen med avseende på lönereglering för
biträdespersonalen —■ vilka bygga på av länsstyrelseutredningen i samråd
med biträdesutredningen uppgjorda förslag — anses böra genomföras
fr. o. m. nästa budgetår. Till innehavarna av de förordade tjänsterna som
biträdande taxeringsintendent föreslås i avvaktan på att lönegraden bestämmes
för dessa tjänster utgå arvode med belopp, motsvarande avlöning
enligt 31 löneklassen.

I detta sammanhang vill departementschefen vidare upptaga frågan om
reglering av avlöningsförmånerna för den nuvarande landshövdingen i
Södermanlands län, vilken kvarstår på 1925 års lönestat för landshövdingarna.
Till följd av löneutvecklingen under senare tid har denne landshövdings
löneförmåner i förhållande till övriga landshövdingars kommit att
minska. För att i viss utsträckning återställa den tidigare relationen föreslås
att han kommer i åtnjutande av ett månatligt lönetillägg av 500 kronor.

Storleken av landshövdingarnas representationsbidrag kommer senare
att upptagas till prövning av chefen för civildepartementet.

Vid bifall till vad ovan föreslagits skulle enligt redovisade kostnadsberäkningar
medelsbehovet under anslaget öka med 1 440 000 kronor för förstärkning
av taxeringspersonalen, 100 000 kronor för utökning av landskansliernas
arbetskraft, 130 000 kronor för lönereglering för biträdespersonalen
samt 86 000 kronor för särskilda föredragande åt civilbefälhavarna.

Anslaget beräknas sålunda: avlöningar till landshövdingarna 660 000
kronor, avlöningar till övriga tjänstemän å ordinarie stat 10 250 000 kronor,
avlöningar till tjänstemän å övergångsstat 260 000 kronor, arvoden och
särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj :t, 180 000 kronor, därav
till sakkunniga, militärassistenter och inkvarteringschefer resp. 98 000.
71 500 och 10 500 kronor, avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
12 250 000 kronor, särskilda löneförmåner till ordinarie tjänstemän 135 00C
kronor, tilläggsförmåner åt befattningshavare å äldre stat 19 000 kronor
samt rörligt tillägg 7 746 000 kronor.

Anslaget bestämmes alltså till 31 500 000 kronor.

I förevarande sammanhang har utskottet till behandling förehaft följande
motioner, nämligen

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren a\

14

Statsutskottets utlåtande nr 129.

herrar Ahlberg och Boo (I: 414) och den andra inom andra kammaren av
fröken Wetterström m. fl. (11:596), i vilka hemställts, att riksdagen vid
behandlingen av Kung!. Maj :ts proposition nr 155 i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte anhålla att en omprövning beträffande biträdespersonalens
arbetsuppgifter och löneställning vid länsstyrelserna skyndsamt företages
och förslag härom framläggas med retroaktiv verkan från och med budgetåret
1952/53, samt att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla
om att villkoren för biträdespersonal vid tillträde till utbildningskurserna
och befordringskarriären för landskanslister förbättras,

dels ock en inom andra kammaren av herr Olsson i Mellerud m. fl. väckt
motion (II: 533), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att å landskontoret
i Älvsborgs län skola finnas bl. a. 3 länsassessorer samt att därstädes
nu befintliga länsbokhållartjänster i Ca 24 i stället minskas med 1.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, får
utskottet hänvisa till motionerna II: 596 samt II: 533.

Utskottet understryker vad departementschefen anfört i fråga om sådan
samordning av länsförvaltningen, att de erforderliga administrativa
föreskrifterna utformas på sådant sätt, att experternas fältarbete
ej hindras. Härutöver vill utskottet särskilt framhålla angelägenheten av
att fortlöpande uppmärksamhet ägnas möjligheterna att förenkla instruktioner
och därmed jämförliga bestämmelser, så att dubbelarbete undvikes
så långt detta är möjligt utan att ändamålet med inspektioner och annat
förvaltningsarbete äventyras.

Departementschefens beträffande länsstyrelsernas inre organisation
framlagda förslag att vid länsstyrelserna skall genomföras en
sektionsorganisation föranleder ej erinran från utskottets sida. Då sektionscheferna
skola vara underställda avdelningscheferna, är det uppenbart,
att sektionsindelningen icke kan tagas till intäkt för allmänna krav
på löneförbättringar för sektionschefernas del. Vad departementschefen
anfört om grupperingen av länsstyrelserna kan utskottet i och för sig godtaga.
De skäl som anförts i motionen II: 533 för likställighet i fråga om
personaluppsättningen på landskontoren vid länsstyrelserna i Älvsborgs
och Västernorrlands län — vilka av departementschefen båda hänförts till
grupp II — har utskottet emellertid funnit beaktansvärda. Utskottet vill
därför förorda, att Kungl. Maj :t tager denna fråga under förnyat övervägande.
Hinder bör därvid ej möta för Kungl. Maj :t att utbyta en av de
vid länsstyrelsen i Älvsborgs län befintliga länsbokhållartjänsterna mot en
länsassessorstjänst samt att vidtaga häremot svarande ändring i personalförteckningen
för länsstyrelserna, för den händelse utbytet skulle befinnas
ofrånkomligt. Någon uppräkning av anslaget i anledning härav finner utskottet
ej erforderlig.

Den betydande ökning av anslaget, som Kungl. Maj :t föreslagit, är väsent -

Statsutskottets utlåtande nr 129.

15

ligen föranledd av kostnader för den förstärkning av taxeringspersonalen,
som nu begäres. Utskottet anser det visserligen otillfredsställande, att den
nu tillgängliga arbetskraften måst till så betydande del som nu är fallet
inriktas på behandlingen av besvärsmål, men finner å andra sidan den
föreslagna utbyggnaden av personalorganisationen ägnad att inge starka
betänkligheter. I anslutning härtill förutsätter utskottet att Kungl. Maj :t
tager under ytterligare omprövning nödvändigheten av att nu genomföra
en så kraftig utökning som i propositionen föreslagits av antalet tjänster
vid länsstyrelserna — detta så mycket mera som riksdagen i skrivelse den
13 maj 1950, nr 219, begärt en allsidig och förutsättningslös utredning
rörande taxeringsförfarandet och taxeringsprocessen.

Trots de betänkligheter, som sålunda anförts, vill utskottet icke motsätta
sig Kungl. Maj :ts förslag beträffande personalorganisationen för nästa budgetår
om detta efter den av utskottet förordade omprövningen finnes vara
oundgängligt. Vad departementschefen anfört beträffande rekryteringen
till de i propositionen föreslagna tjänsterna föranleder ej annat uttalande
från utskottets sida än att det visserligen bör tillses att fullt kvalificerad
personal erhålles för de i varje fall föreliggande arbetsuppgifterna, men
att å andra sidan kraven på teoretisk utbildning ej böra sättas högre än
nödvändigt. Schablonmässiga dispenser böra icke ifrågakomma; avgörande
vikt bör vid varje tillsättning i stället fästas vid vederbörandes sakliga kvalifikationer,
vilka kunna dokumenteras lika väl genom praktisk erfarenhet
och ådagalagd duglighet som genom akademisk utbildning.

Kungl. Maj :ts förslag i fråga om utbildnings- och kompetensfrågor
vill utskottet ej motsätta sig. Då en omprövning beträffande
biträdespersonalens vid länsstyrelserna arbetsuppgifter och löneställning
samt därmed sammanhängande spörsmål enligt vad utskottet under hand
inhämtat kan väntas komma under bedömande av 1947 års biträdesutredning,
synes syftet med motionerna 1:414 och 11:596 ha tillgodosetts. Utskottet
kan därför icke tillstyrka en framställning av i motionerna angivet
innehåli.

Med anledning av departementschefens förslag under rubriken särskilda
framställningar vill utskottet erinra om sitt av fjolårets
riksdag godkända utlåtande nr 145 rörande bl. a. den civila regionala beredskapsorganisationen.
Likväl vill utskottet icke motsätta sig, att till förfogande
för var och en av de fem civilbefälhavarna under nästa budgetår
ställes en särskild föredragande, vilken i enlighet med departementschefens
förslag med hänsyn till uppdragets helt tillfälliga natur bör vara arvodesanställd.
För att möjliggöra för civilbefälhavarna att erhålla den för
uppdraget i varje särskilt fall mest lämpade förordar utskottet - - med utvidgning
härutinnan av departementschefens förslag — att, därest i enstaka
fall annan tjänsteman vid länsstyrelse än länsassessor förordnas såsom
föredragande, arvodet må utgå med belopp, motsvarande avlöning enligt

16

Statsutskottets utlåtande nr 129.

hans innehavande löneklass, dock icke högre löneklass än den högsta för
länsassessor fastställda.

Departementschefens förslag beträffande lönegradsplacering av
viss personal kan av utskottet i huvudsak förordas. Förslaget om
ett särskilt lönetillägg till landshövdingen i Södermanlands län synes ur
principiella synpunkter betänkligt. Då utskottet emellertid utgått från att
ett bifall till vad departementschefen på denna punkt hemställt icke skall
kunna givas prejudicerande verkan, har utskottet ej velat motsätta sig förslaget.

Vad departementschefen i övrigt anfört och föreslagit tillstyrkes av utskottet.

Kostnadsberäkningarna har utskottet funnit sig kunna godtaga.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

I. att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj :ts förslag
samt motionen II: 533

a) godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för den 14 mars 1952 föreslagna
grunder för omorganisation av länsstyrelserna;

b) besluta, att omorganisationen skall träda i kraft den
1 januari 1953;

c) medgiva, att Kungl. Maj :t må utfärda de bestämmelser,
som må bliva erforderliga för genomförandet av omorganisationen
;

d) bemyndiga Kungl. Maj:t att fastställa ändrad personalförteckning
för länsstyrelserna i enlighet med vad av
departementschefen i statsrådsprotokollet över inrikesärenden
för den 14 mars 1952 samt av utskottet angivits;

e) godkänna följande avlöningsstat för länsstyrelserna,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1952/53.

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till landshövdingarna, förslagsvis 660 000

2. Avlöningar till övriga tjänstemän å ordinarie
stat, förslagsvis 10 250 000

3. Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat,

förslagsvis ............................ 260 000

4. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t:

a) Ersättning till sakkunniga för biträde
vid utredningar m. m., förslagsvis
...................... 98 000

Statsutskottets utlåtande nr 129.

17

b) Ersättning till militärassistenter,

förslagsvis .................... 71 500

c) Ersättning till inkvarteringsche fer,

förslagsvis ................ 10 500 180 000

5. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,

förslagsvis ............................ 12 250 000

fi. Särskilda löneförmåner till ordinarie tjänstemän
(representationsbidrag till landshövdingarna),
förslagsvis.................... 135 000

7. Tilläggsförmåner åt befattningshavare å äldre

stat, förslagsvis ........................ 19 000

8. Rörligt tillägg, förslagsvis ................ 7 746 000

Summa förslagsanslag kronor 31 500 000;

f) till Länsstyrelserna: Avlöningar för budgetåret 1952/53
under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
31 500 000 kronor;

II. att motionerna 1:414 och 11:596 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

4:o) Landsfogdarna m. fl.: Avlöningar. Anslaget är i riksstaten för innevarande
budgetår uppfört med 950 000 kronor.

I fråga om lönegradsplaceringen av landsfogdarna hänvisas till vad chefen
för civildepartementet anfört i propositionen nr 107 rörande lönegradsplacering
för vissa tjänster m. in. Anslagsposten till avlöningar till ordinarie
tjänstemän föreslås för nästa budgetår uppförd med oförändrat
375 000 kronor.

Under anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal beräknas
sammanlagt 201 000 kronor för avlönande av biträdande landsfogdar och
fasta assistenter. Medelsbehovet för aspirantorganisationen uppskattas till
240 000 kronor. För arvoden åt tingsnotarier nnder tjänstgöring på landsfogdeexpedition
anses slutligen — såsom för innevarande budgetår — böra
upptagas ett belopp av 20 000 kronor. Den under anslagsposten erforderliga
sammanlagda medelsanvisningen skulle alltså uppgå till 461 000 kronor,
vilket belopp anses kunna avrundas till 460 000 (— 18 000) kronor.
För rörligt tillägg anses böra avses 260 000 (+ 163 000) kronor. Anslaget
bestämmes alltså till 1 095 000 (+ 145 000) kronor.

På personalförteckningen anses fr. o. in. nästa budgetår böra upptagas
24 ambulerande landsfogdeassistenter i Ce 25.

Utskottet. Ehuru utskottet måste ställa sig betänksamt mot en så kraftig
uppräkning av anslaget, som här föreslagits, har utskottet, med hänsyn
till att det ökade medelsbehovet får anses hänföra sig till den redan be2
— Hihang till riksdagens protokoll 1952. ti sand. Nr 129 -130.

18

Statsutskottets utlåtande nr 129.

slutade processreformen, icke kunnat motsätta sig departementschefens
förslag. Utskottet förutsätter dock, att även den under förevarande punkt
föreslagna personalförstärkningen blir föremål för omprövning.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i
personalförteckningen för landsfogdarna in. fl., vilka av
departementschefen angivits i statsrådsprotokollet över inrikesärenden
för den 14 mars 1952;

b) godkänna följande avlöningsstat för landsfogdarna
in. fl., att tillämpas tills vidare fr. o. m. hudgetåret 1952/53:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för -

slagsvis ........................... 375 000

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal 460 000

3. Rörligt tillägg, förslagsvis 260 000

Summa förslagsanslag kronor 1 095 000;

c) till Landsfogdarna in. fl.: Avlöningar för budgetåret
1952/53 under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
1 095 000 kronor.

Stockholm den 6 maj 1952.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Iwar
Anderson, Näsgård, Ohlon, fröken Andersson, herrar Leander, Eric Ericson,
Pålsson, Näsström, Sundelin, Bergh, Ragnar Persson och Edvin Thun; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Malmborg
i Skövde, Svensson i Grönvik, Mårtensson i Uddevalla, Lindholm,
Rubbestad, Bergstrand, Åkerström, Hoppe, Petterson i Degcrfors, fröken
Elmén, herr Birke, fru Ericsson i Luleå och herr Nihlfors.

Statsutskottets utlåtande nr 129.

19

RESERVATIONER

vid punkten 3:o) (Länsstyrelserna: Avlöningar)

a) herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Ohlon, Leander, Ragnar
Persson, Edvin Tliun, Åkerström och Petterson i Degerfors, vilka ansett,
att utskottet icke bort tillstyrka anställande av extra föredragande hos
civilbefälhavarna för längre tid än ett år samt att därför andra och tredje
meningarna i det stycke av utskottets uttalande, som på s. 15 börjar med
orden »Med anledning» och på s. 16 slutar med orden »länsassessor fastställda»,
bort hava följande lydelse:

»Likväl vill utskottet icke motsätta sig, att till förfogande för envar av
de fem civilbefälhavarna under nästa budgetår ställes en särskild arvodesanställd
föredragande. Utskottet förutsätter, att dessa föredragande icke
skola vara behövliga mer än under nästa budgetår.»

b) av herr Näsström.

c) av herrar lwar Anderson och Nihlfors.