Statsutskottets utlåtande nr 115.
Nr 115.
Utlåtande i anledning av väckt motion om översyn av gällande
föreskrifter angående pensionering av viss arbetarpersonal.
(5:e avd.)
I en inom andra kammaren av herr Jacobson i Vilhelmina väckt motion
(11:388) har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Eungl. Maj:t måtte
anhålla om en skyndsam översyn av nu gällande föreskrifter angående
pensionering av viss arbetarpersonal, varvid i motionen anmärkta förhållanden
måtte bli beaktade.
Till stöd för ifrågavarande förslag anföres i motionen följande.
Enligt nu gällande lag, som fick sin senaste avfattning vid 1947 års riksdag,
äger bl. a. arbetare, som varit arrendator av kolonat, odlingslägenhet,
skogs- och kronotorp, rätt att vid uppnådda 60 år uppbära arbetarpension,
därest han uppnår en anställningstid av minst 15 år, varvid nyttjanderätten
till arrendet i fråga får inräknas med tre månader om året i högst
12 år eller med 3 år. Innehavet av arrendet berättigar givetvis i och för
sig icke till arbetarpension, utan arbetet i domänverkets tjänst, i huvudsak
skogsarbete, är avgörande.
När en person i vanliga fall uppnår föreskriven pensionsålder är det
självfallet att han, därest han icke erhållit rätt kvarstå viss tid, lämnar
sin tjänst för att bli i tillfälle uppbära pension.
Annorlunda ställer sig emellertid saken för arrendatorer av kronan tillhöriga
odlingslägenlicter, kolonat och torp, enär ett kvarblivande på torpet
lägger hinder i vägen för dessa att uppbära pension, oaktat de fyllt kraven
i övrigt i alla avseenden. Lagens föreskrift i detta fall är klar och tydlig,
varför det inte föreligger någon oginhet från domänverkets sida, vilken uppfattning
tyvärr är rådande bland pensionsberättigade skogsarbetare, vilka
kvarbo på sina lägenheter och därför vägras uppbära pensionen i fråga. I
Kungl. Maj :ts kungörelse nr 490/1947 med föreskrifter angående pensionering
av viss personal i statens tjänst lyder dess första paragraf på följande
sätt: »Kungl. Maj:t har, med stöd av riksdagens beslut, funnit för gott förordna
som följer: Där så finnes skäligt, må pension i enlighet med vad
nedan sägs kunna beredas arbetare i statens tjänst, under förutsättning att
arbetaren vid anställningens upphörande o. s. v.»
Vid utformningen av dessa föreskrifter har man helt enkelt icke kommit
att tänka på nu påpekade förhållanden, ty varken myndigheterna eller
domänverket vilja driva gamla trotjänare bort från de hem, som många av
dem upparbetat under svett och möda. Hellre än att lämna sina hem ■—
många ha för övrigt ingenstans att ta vägen —- föredra de, ehuru de äro
medvetna om att de gå miste om arbetarpensionen, att stanna kvar.
Det är en ytterst behjärtansvärd sak att en ändring i påtalade förhållande
kunde komma till stånd.
Statsutskottets utlåtande nr 115.
23
Över förevarande motion har, efter därom i vederbörlig ordning gjord
framställning, utlåtande avgivits av statskontoret, som i ärendet hört
domänstyrelsen.
Domänstyrclseii har anfört följande.
Då motionären särskilt markerat att pension enligt kungörelsen nr
490/1947 må kunna beredas arbetare i statens tjänst, under förutsättning
att arbetaren vid anställningens upphörande o. s. v., synes motionären
åsyfta sådan ändring av nämnda bestämmelse, att anställningen icke
måste ha upphört, då pensionen börjar utgå.
Domänstyrelsen finner en sådan ändring knappast förenlig med den
statliga tjänstepensioneringens grundprinciper. Att nämnda bestämmelse
icke av domänstyrelsen uppfattats som ett hinder mot beslut om utbetalande
av pension till skogsarbetare, som kan komma att vid arbetskraftsbrist
tillfälligt användas för skogsarbete i domänverket, torde framgå av
bifogade promemoria den 9 januari 19511, som styrelsen i utdrag den 26
januari 1951 tillställt över jägmästarna och jägmästarna.
Att emellertid innehav av kronotorp eller vissa andra lägenheter å kronoskog
i viss utsträckning betraktats som anställningstid och icke förenligt
med pensionsuppbärande, framgår likaledes av promemorian.
Styrelsen vill framhålla, att beträffande sådana lägenheter, som enligt
gällande föreskrifter äro avsedda för verkets skogsarbetare, kvarboende
som innehavare efter slutad tjänst icke kan komma i fråga, lika litet för
här avsedda lägenheter som för arbetarbostäder av andra slag i skogsbruk
och industri. I fråga om kronotorp enligt 1943 års föreskrifter med 30 års
upplåtelsetid har styrelsen emellertid på grund av den långa upplåtelsetiden
ofta låtit uppföra särskilda byggnader (födorådsstugor) för avgående
innehavare, vars son t. ex. efterträder honom och vill ha föräldrarna
kvarboende, eller inrett ett extra rum i byggnaden. Liknande anordningar
ha också ofta träffats för andra upplåtelser för lång tid av norrländska
lägenheter. Styrelsen är även beredd att hjälpa det allmänna att lösa bostadsfrågan
för pensionärer genom att lämna bidrag till inrättande av pensionärshem,
som uppföras i kommunal regi.
Styrelsen hyser, i anslutning till vad ovan sagts, den uppfattningen, att
vad som i denna fråga skäligen bör göras för att ordna bostadsfrågan för
pensionerade lägenhetshavare kan åstadkommas inom ramen för gällande
bestämmelser, varför styrelsen får avstyrka motionen.
I den i domänstyrelsens yttrande omförmälda promemorian av den 9
januari 1951 anföres hl. a. följande.
I vissa fall kan det vara föremål för tvekan, huruvida skogsarbetare skall
anses ha avgått från anställningen. Eu särskild grupp bildar här det fall
då skogsarbetaren varit arrendator av skogsjordbruk eller innehavare av
kronotorp eller annan mindre lägenhet å kronoskog. Även om i sådant
fali arbetaren icke på länge utfört arbete i domänverkets tjänst, kan på
grund av ändamålet med upplåtelsen kvarboende arbetare enligt domänstyrelsens
mening regelmässigt icke anses ha avgått från anställningen.
Styrelsens ifrågavarande princip bär nyligen dragits under riksdagens
justitieombudsmans bedömande i visst ärende, utan att föranleda erinran.
1 Här utesluten.
24
Statsutskottets utlåtande nr Ilo.
Statskontoret har, under åberopande av vad domänstyrelsen anfört, avstyrkt
att åtgärder vidtagas i syfte att tillmötesgå motionen.
Utskottet. Såsom domänstyrelsen framhållit, betraktas inom domänverket
arrende av skogsjordbruk samt innehav av kronotorp eller annan
mindre kronoskogslägenhet såsom i princip liktydigt med innehav av anställning
i statens tjänst. Ett uppgivande av detta betraktelsesätt — vilket
skulle förutsätta sådan ändring av de s. k. summariska arbetarpensionsbestämmelserna,
att det nuvarande villkoret om att anställningen skall hava
upphört innan pension må börja utgå slopades — finner utskottet i likhet
med domänstyrelsen näppeligen förenligt med den statliga tjänstepensioneringens
grundprinciper. Utskottet är därför icke berett tillstyrka
någon åtgärd i anledning av motionen. I detta sammanhang förtjänar
understrykas vad domänstyrelsen anfört därom, att styrelsen i fråga om
vissa kronotorp med längre upplåtelsetider låtit ombesörja uppförandet av
särskilda födorådsstugor och dylikt för avgående innehavare, liksom att
styrelsen förklarat sig beredd att även i annan form bidraga till lösandet
av bostadsfrågan för pensionerade lägenhetshavare.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att motionen II: 388 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 29 april 1952.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
Närvarande: se under utlåtandet nr 111.