Statsutskottets utlåtande nr Ilo.
3
Nr 110.
Utlåtande i anledning av väckta motioner rörande åldringsvården
m. m.
(3:e avd.)
Statsutskottet har till behandling förehaft följande inom riksdagen
väckta motioner, nämligen
från första kammaren
I: 1 av herr Eliasson m. fl.,
1:54 av fru Svenson m. fl.,
I: 186 av herr Lundqvist m. fl.f
1:342 av herr Lindblom m. fl. samt
från andra kammaren
II: 2 av herrar Larsson i Luttra och Andersson i Dunker,
II: 71 av herrar Andersson i Dunker och Hansson i önnarp,
II: 263 av herr Hagård m. fl.,
II: 264 av herr Ståhl m. fl.,
11:476 av herr Ohlin in. fl.
I motionerna I: 1 och II: 2, vilka äro likalydande, yrkas att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om en allsidig utredning rörande
åldringsvården och med denna sammanhängande problem, särskilt möjligheterna
att i ökad omfattning bereda vård åt åldringar, som kvarbo i sina
hem.
I de likalydande motionerna I: 54 och II: 71 hemställes, att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj :t begär, att förslag om hemvårdsbidrag till kroniskt
sjuka i olika åldrar samt till vårdbehövande åldringar över 67 år i
enlighet med motionernas syfte måtte framläggas vid nästa års riksdag.
I de likalydande motionerna I: 186 och II: 263 yrkas att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t hemställer, att Kungl. Maj:t ville utreda och framlägga
förslag om åldringsvårdens planläggning och utformning samt därvid
beakta de synpunkter, som beröras i motionerna.
I motionen 11:264 föreslås, att riksdagen hos Kungl. Maj :t hemställer
om åtgärder för samordning snarast möjligt såväl kommunalt som centralt
av samhällets planläggning av och olika åtgärder för åldringsvård.
I motionerna I: 342 och II: 476, vilka äro likalydande, hemställes
1. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om utredning
angående förbättrad forskning och undervisning i fråga om de kroniciterande
och invalidiserande folksjukdomarna och ålderssjukdomarna, såsom
de reumatiska och psykiska sjukdomarna, kräftsjukdomarna, hjärt- och
4
■Statsutskottets utlåtande nr Ilo.
kärlsjukdomarna m. fl. sjukdomar, samt angående en förbättring av vårdmöjligheterna
på dessa områden;
2. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om snara åtgärder
för överförande av pensionsstyrelsens vid vissa centrallasarett bedrivna
sjukvårdande verksamhet till kroppssjukvårdens ordinarie huvudmän,
landstingen och städerna utanför landsting, varvid riksdagen förutsätter,
att av SOU 1945:41 uppdragna riktlinjer i huvudsak följas; samt
3. att riksdagen i övrigt i fråga om beslutade men ej genomförda åtgärder
på förevarande område i skrivelse till Kungl. Maj :t beaktar i motionerna
anförda synpunkter.
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, får
utskottet i den mån de ej beröras i det följande hänvisa till motionerna
I: 1, I: 54, II: 263, II: 264 och II: 476.
Utskottet.
Samtliga förevarande motioner beröra åldringsvården. Utskottet har därför
ansett sig böra behandla motionerna i ett sammanhang. Härvid får
utskottet anföra följande.
Genom 1947 års riksdagsbeslut fastställdes riktlinjer för ålderdomshemsvårdens
anordnande och utbyggnad. Dessa riktlinjer inneburo i huvudsak,
att ålderdomshemmen skulle få karaktären av kommunala inackorderingshem
för åldringar och invalider, som äro i behov av omvårdnad och tillsyn.
I fråga om standarden fastslogs i princip, att minst hälften av platsantalet
bör vara förlagt till enkelrum, samt att en minimistorlek av 20 å 25 platser
i regel bör eftersträvas. Primärkommunerna skulle vara huvudmän för ålderdomshemmen
och erhålla statsbidrag för nybyggnad samt om- eller tillbyggnad
av ålderdomshem i fråga om byggnadsföretag, vilka påbörjats efter
den 1 juli 1946.
1947 års riksdagsbeslut avsåg såsom framgår av det anförda endast vissa
principer för den slutna åldringsvården. Åtskilliga spörsmål rörande denna
vård samt frågorna rörande den öppna åldringsvården omfattades ej av
beslutet. Det är dessa frågor ävensom problem, vilka vunnit ökad aktualitet
till följd av utvecklingen under åren sedan dess — i fråga om befolkningstillväxt
och befolkningens ålderssammansättning, förbättrade levnadsförhållanden,
bostadsstandard, arbetskraftstillgång, rationalisering samt den
medicinska vetenskapens framsteg m. m. — som upptagits till behandling
i motionerna.
Vad först angår den slutna åldringsvården kan utskottet ansluta
sig till vad som i motionerna 1:1 och II: 2,1:186 och II: 263 samt II: 264 anförts
om angelägenheten av att klientelblandningen på ålderdomshemmen
bringas att upphöra genom att sinnessjuka, sinnesslöa och kroniskt sjuka så
snart omständigheterna det medgiva överföras till specialanstalter, varvid i
första hand bör tillses att sinnessjuka och sinnesslöa skiljas från ålderdoms
-
Statsutskottets utlåtande nr 110.
5
hemmen. Da utskottet förutsätter, att samtliga ifrågavarande vårdformer i
den mån de grundläggande utredningarna slutförts utbyggas så snabbt som
ekonomiska och personella resurser samt förhållandena på byggnadsmarknaden
medge, finner utskottet eu framställning från riksdagens sida om
utredning av detta frågekomplex icke av omständigheterna påkallad.
Frågan om statsbidrag till anordnande av ålderdomshem bör av skäl, som
anförts i motionerna I: 1 och 11:2 samt I: 186 oeh 11:268, utan dröjsmål
erhålla sin lösning. Då 1949 års statsbidragssakkunniga för ålderdomshem
in. in. redan år 1950 avgivit förslag rörande den närmare utformningen av
dessa bidrag, bör förslag i ämnet kunna underställas 1953 års riksdag. För
den händelse ett slutligt ställningstagande till bidragsfrågan skulle anses
böra ske först sedan allmänna statsbidragsutredningens förslag hunnit prövas,
böra provisoriska statsbidragsgrunder bringas i tillämpning. Utskottet
förordar att riksdagen hos Kungl. Maj :t hemställer att förslag framläggas
för nästa års riksdag.
Vad i motionerna I: 186 och II: 263 anförts om hem för kroniskt sjuka,
central geriatrik och åldringsterapi utgör enligt utskottets mening beaktansvärda
inlägg i debatten om åldringsvården. I nuvarande skede av utvecklingen
och då chefen för socialdepartementet —- enligt vad som framgår
av dennes svar i första kammaren den 12 mars 1952 på fråga om åldringsvårdens
aktuella läge in. in. — bar sin uppmärksamhet riktad på dessa
spörsmål, anser sig utskottet icke böra tillstyrka särskild framställning till
Kungl. Maj :t i anledning av vad i motionerna anförts.
Den i motionerna 1:1 och 11:2 samt 11:264 berörda frågan om en
lämplig avgränsning mellan sluten och öppen åldringsvård
utgör även enligt utskottets mening en av kärnpunkterna i problemet.
Några delade meningar lära numera icke finnas om att endast den åldring,
som av vårdtekniska skäl bör beredas anstaltsvård, skall intagas på anstalt,
samt alt endast en förhållandevis liten del av de gamla under sådana omständigheter
kommer att vårdas på anstalt. Möjligheterna att uppnå detta
mål äro bl. a. beroende av vissa åtgärder, till vilka utskottet återkommer i
det följande under rubriken öppen åldringsvård. Med anledning av vad i
motionerna I: 1 och II: 2 samt I: 186 och II: 263 anförts om folkpensionsbestämmelsernas
utformning vill utskottet erinra om att årets riksdag med
bifall till andra lagutskottets hemställan i dess utlåtande nr 22 beslutat att
väckta motioner om införande av rörlig pensionsålder för erhållande avfolkpension
icke skola föranleda någon riksdagens åtgärd. Under sådana
omständigheter finner utskottet att en framställning i detta ämne i nu
förevarande sammanhang icke kan ifrågakomma.
Vad som i motionerna anförts rörande den öppna åldringsvården
synes utskottet i väsentliga avseenden värt beaktande. Utskottet finner sålunda
att frivillig social hemvårdsvcrksamlict — exempelvis verksamheten
genom s. k. hemsamariter och socialvårdssgstrar samt Röda korsets åldringsvård
— bör utvecklas i all den utsträckning de ansvariga kommunala
6
Statsutskottets utlåtande nr 110.
instanserna finna förutsättningarna medgiva. Vårdnaden av åldringar hos
nära anförvanter bör enligt utskottets mening bli föremål för särskild uppmärksamhet,
liksom utskottet anser uppenbart att alla möjligheter i övrigt
att åstadkomma en lämplig och omsorgsfull hemvård böra tillvaratagas. En
ytterligare åtgärd i sådant syfte är bl. a. att utnyttja dispensmöjligheterna
för innehavare av hemvårdarinnebefattningar. Självfallet bör åldringarnas
bostadsfråga ägnas den största uppmärksamhet, liksom även möjligheterna
att genom anordningar för tillsyn av pensionärerna öka möjligheterna för
de gamla att kvarbo i pensionärshem. Chefen för socialdepartementet har
emellertid i sitt ovan berörda interpellationssvar förklarat sig ha för avsikt
att föranstalta om en skyndsam översyn av vissa problem inom åldringsvården.
Utskottet förutsätter att denna översyn i första hand skall omfatta
problem, vilka utan tidsutdräkt kunna lösas, så att konkreta förslag om
möjligt kunna föreläggas nästa års riksdag. Mot bakgrunden härav finner
utskottet icke erforderligt föreslå riksdagen en ytterligare framställning
rörande utredning om visst eller vissa av nyss berörda spörsmål.
Av vad utskottet ovan anfört framgår, att utskottet delar den i motionerna
1:54 och II: 71 uttalade uppfattningen, att en utökad hemsjukvård
kan medföra förbättrade vårdmöjligheter för åldringarna och samtidigt
bidraga till viss besparing för samhället. Däremot kan utskottet i frågans
nuvarande läge icke ansluta sig til! det i dessa motioner framställda förslaget
om ett särskilt hemvårdsbidrag till kroniskt sjuka och
vårdbehövande åldringar. I den mån de vårdades tillgångar och inkomster
icke förslå till kostnaderna för vård i hemmet böra dessa kostnader
enligt utskottets mening i första band gäldas av kommunen. Utskottet
kan på grund härav icke förorda bifall till ifrågavarande motioner.
I motionen 11:264 har särskilt understrukits behovet av en samordning
— såväl kommunalt som centralt — av planläggningen av och
olika åtgärder för åldringsvården. Utskottet finner i likhet med
motionärerna en samordning erforderlig och förutsätter att även dessa
frågor utan särskild framställning från riksdagens sida bli föremål för den
översyn, som Kungl. Maj :t enligt interpellationssvaret snarast kommer att
låta företaga. Utskottet är av denna anledning icke berett att tillstyrka
yrkandet i motionen.
Vad slutligen angår de i motionerna I: 342 och II: 476 berörda frågorna
om upprustning av forskning, undervisning och vård på de
s. k. folksjukdomarnas och ålderdomssju k domarnas områden
kan utskottet i stort sett ansluta sig till de i motionerna angivna målen.
Möjligheterna att åstadkomma den åsyftade upprustningen äro emellertid
beroende av — förutom samhällets ekonomiska bärkraft och de gränser
en rimlig statsbudget utstakar — i första hand tillgång på lokaler och utbildad
personal. På grund av för riksdagen väl kända svårigheter i sistnämnda
hänseenden framstår vad i motionerna anförts för utskottet all
-
Statsutskottets utlåtande nr 110.
7
mänt sett närmast såsom avvägningsproblem. Utvecklingen av forskningen
och på därmed sammanhängande, i motionerna angivna områden har visst
icke stått stilla. I viss mån belysande härför är, att summan av de i budgetredovisningen
för budgetåret 1948/49 å driftbudgeten under åttonde huvudtiteln,
avdelningen Universiteten, den medicinska undervisningen m. m.,
anvisade anslagen till Uppsala universitet, Lunds universitet, Karolinska
mediko-kirurgiska institutet och medicinska högskolan i Göteborg uppgick
till 17 404 700 kronor, medan anslag å driftbudgeten till motsvarande ändamål
i statsverkspropositionen till årets riksdag upptagits till 30 554 700 kronor.
De i budgetredovisningen för budgetåret 1948/49 å driftbudgeten under
elfte huvudtiteln, rubriken Universitetssjukhus anvisade anslagen uppgingo
till sammanlagt 25 017 200 kronor. I årets statsverksproposition ha under
samma rubrik äskats tillhopa 41 141 000 kronor. Till dessa belopp komma
avsevärda summor från nationalföreningen mot tuberkulos, donationsfonder
etc; så har t. ex. riksföreningen mot reumatism inför utskottet uttalat
en förhoppning att kunna använda 250 000 kronor för forskningsändamål.
Då utskottet vidare förutsätter att Kungl. Maj :t ägnar dessa frågor erforderlig
uppmärksamhet och vidtager de åtgärder, som kunna anses erforderliga,
finner utskottet en skrivelse från riksdagen med det i motionerna
under 1. och 3. angivna innehållet icke påkallad. Det i motionerna under
2. gjorda yrkandet i avseende å pensionsstyrelsens sjukvårdande verksamhet
är enligt utskottets mening ett organisatoriskt problem, som i första
hand torde böra övervägas av 1951 års sakkunniga för översyn av sjukhuslagstiftningen.
Utskottet är därför icke berett förorda en skrivelse med under
denna punkt angivet innehåll.
I samtliga motioner anförda, av utskottet här ej särskilt omnämnda synpunkter
anser utskottet ej f. n. påkalla någon riksdagens åtgärd.
På grund av vad ovan anförts får utskottet hemställa,
I. att riksdagen må i anledning av vad i motionerna I: 1 och
11:2 samt 1:186 och 11:263 anförts om statsbidrag till anordnande
av ålderdomshem i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla,
att Kungl. Maj :t måtte för 1953 års riksdag framlägga
förslag om statsbidrag för ändamålet i enlighet med vad utskottet
härutinnan anfört;
II. att riksdagen må i anledning av motionerna I: 1 och II: 2
samt I : 186 och II: 263, i den mån de icke besvarats genom vad
utskottet under I. hemställt, i skrivelse till Kungl. Maj:t giva
tillkänna vad utskottet anfört;
III. att motionerna I: 54 och II: 71 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda;
IV. att motionen 11:264 icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda;
8
Statsutskottets utlåtande nr Ilo.
V. att motionerna I: 342 och II: 476 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 29 april 1952.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
Närvarande: se under utlåtandet nr 109.
Reservation
av herrar Axel Andersson, Söderquist, Bergstrand, fröken Elmén och herr
Nihlfors, vilka ansett, att utskottet bort tillstyrka motionerna 1:342 och
II: 476 och att därför
dels det stycke i utskottets yttrande, som på s. 6 börjar med orden »Vad
slutligen» och på s. 7 slutar med orden »angivet innehåll», bort ersättas
med text av följande lydelse:
»I motionerna 1:342 och 11:476 har upptagits till behandling de s. k.
folksjukdomarnas och ålderdomssjukdomarnas problem. Även om sålunda
också i dessa motioner åldringsvården beröres, äro dock de där angivna
problemställningarna av en annan karaktär än i de förut berörda motionerna.
I motionerna I: 342 och II: 476 ligger tyngdpunkten vid forskningsoch
vårdbehoven inom folksjukdomarna, i vilka ålderssjukdomarna kunna
inkluderas. Det där anlagda perspektivet är så till vida mera omfattande
som det innesluter sjukdomstillstånd, som återfinnas icke endast bland
åldringar utan inom alla åldersgrupper. Härtill kommer att motionerna i
främsta rummet vill tillgodose den medicinska forskningens och undervisningens
behov på de berörda områdena.
Såsom erinras i motionerna har utskottet tidigare — vid 1949 års riksdag
— haft anledning att beröra frågan om utbyggnad av den medicinska
undervisningen och forskningen rörande folksjukdomarna. I då väckta
motioner hemställdes om vissa omedelbara åtgärder på detta område. I sitt
remissyttrande över motionerna framhöll kanslern för rikets universitet,
att han delade motionärernas uppfattning om angelägenheten av att statsmakterna
i största möjliga utsträckning lämnade sitt stöd för anordnande
av en intensifierad undervisning och forskning rörande de i motionerna berörda
folksjukdomarna. Kanslern ansåg emellertid de i motionerna framställda
förslagen delvis innefatta frågor av invecklad och svårbedömlig
Statsutskottets utlåtande nr Ilo.
9
natur med vittgående ekonomiska konsekvenser, varför det syntes honom
nödvändigt, att innan beslut i av motionärerna angiven riktning fattades en
samordning av de ifrågavarande problemen komme till stånd, så att en lösning
kunde vinnas efter väl genomtänkta linjer och med hänsyn till de
olika medicinska lärosätenas lokala förhållanden. Detta uttalande underströks
av statsutskottet. Utskottet betonade vidare vikten av att den utredning
kanslern med sitt uttalande åsyftade snarast måtte verkställas och att
därvid beaktades nödvändigheten av att planerade kliniker finge en sådan
organisation, att deras karaktär av forskningskliniker bleve tillgodosedd.
Då således de i motionerna föreslagna åtgärderna icke kunde vidtagas utan
föregående utredning, hemställde utskottet, att motionerna icke skulle föranleda
någon åtgärd från riksdagens sida, vilket blev riksdagens beslut.
Den i nu förevarande motioner givna framställningen visar att det är i
hög grad angeläget, att en upprustning av forskning, undervisning och vård
på folksjukdomarnas och ålder ssjukdomarnas områden kommer till stånd.
Såväl för samhället som — givetvis i främsta rummet — för de sjuka och
vårdbehövande står bär mycket att vinna. Den av riksdagen — med godkännande
av vad statsutskottet år 1949 anförde — förordade utredningen
bör snarast komma till stånd. Denna utredning bör söka åstadkomma en
kartläggning av de nu rådande förhållandena, häri inbegripet en skissering
av behoven, samt företaga en samordning av de ifrågavarande problemen.
Problemkomplexet är, såsom bl. a. belyses i motionerna, synnerligen omfattande.
Dess lösning måste därför ske successivt i takt med såväl de statsfinansiella
som de samhällsekonomiska och personella resurserna. En angelägenhetsgradering
torde därför bil nödvändig. En sådan bör utredningen
söka åstadkomma. Utskottet vill i detta sammanhang understryka, att även
om de samhällsekonomiska och därmed de statsfinansiella aspekterna måste
tillmätas stort inflytande, få de med hänsyn till den höga angelägenhetsgraden
av de berörda problemen icke hindra, att förbättrade förhållanden
med samhällets medverkan komma till stånd. Det bör tilläggas, att i den
mån det är möjligt att nedbringa sjukdomarnas frekvens och varaktighet,
innebär detta även en samhällsekonomisk vinning.
Vad angår det i motionerna gjorda yrkandet beträffande pensionsstyrelscns
sjukvårdande verksamhet, vill utskottet instämma i de i motionerna
anförda synpunkterna. Pensionsstyrelsens sjukvårdande verksamhet har,
såsom motionärerna betonat, otvivelaktigt haft betydelse för vården av vissa
till folksjukdomarna hörande sjukdomstillstånd, vilka innan denna verksamhet
kom till stånd praktiskt taget saknade vårdmöjligheter. Verksamheten
har emellertid inte blivit vad som från början avsågs, ett komplement
till den allmänna sjukvården i invaliditetsförebyggande syfte, utan
bl. a. till följd av de organisatoriska svårigheter den vållat i samband med
de allmänna kroppssjukhusens utbyggande kommit att verka fördröjande
på landstingens utbyggnad av sjukvården på de invalidiserande folksjukdomarnas
område. Då samtliga de statliga kommittéer, som sysslat med hit
2—897
m Bihan g till riksdagens protokoll 1952. ti samt. Nr 109—Ilo.
10
Statsutskottets utlåtande nr Ilo.
hörande problem, kommit till den slutsatsen, att pensionsstyrelsens sjukvårdande
verksamhet bör vara inordnad i den av stat, landsting och städer
utanför landsting handhavda allmänna sjukvården, och då vidare planer
för denna omorganisation föreligga utarbetade, tillstyrker utskottet det i
motionerna framställda yrkandet, att Kungl. Maj:t snarast vidtager åtgärder
för''överförande av den sjukvårdande verksamhet, som pensionsstyrelsen
bedriver vid vissa centrallasarett, till kroppssjukvårdens ordinarie
huvudmän. Kungl. Maj :t bör således till nästa riksdag inkomma med
förslag härom, varvid utskottet förutsätter att de i SOU 1945: 41 uppdragna
riktlinjerna följas.
I motionerna ha vidare berörts vissa av riksdagen beslutade eller på
annat sätt planerade men av Kungl. Maj: t ännu ej vidtagna åtgärder på
folksjukdomarnas område. Det gäller den reumatologiska kliniken vid akademiska
sjukhuset i Uppsala, för vilken planer och ritningar jämte planlösning
i övrigt ligga färdigställda. Det gäller vidare den av 1940 års riksdag
beslutade första utbyggnaden av reumatikervården, vilken till följd av
byggnadsregleringens drastiska nedskrivning av sjukhusbyggnadskvoten
icke kommit till stånd. I motionerna har vidare betonats vikten av att den
upprustning och vidare utbyggnad på det psykiska sjukvårdsområdet, som
fastställts genom 1950 års generalplan och därefter påbörjats, påskyndas.
Utskottet vill understryka vad motionärerna i dessa stycken anfört samt
betona angelägenheten av att de sålunda uppgjorda planerna så snart som
möjligt förverkligas.»
dels ock utskottets hemställan under V. bort ha följande lydelse:
»V. att riksdagen må med bifall till motionerna 1:342 och
II: 476
a) i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om utredning angående
förbättrad forskning och undervisning i fråga om de
kroniciterande och invalidiserande folk- och ålderssjukdomarna,
såsom de reumatiska och psykiska sjukdomarna,
kräftsjukdomarna, hjärt- och kärlsjukdomarna in. fl., samt
angående en förbättring av vårdmöjligheterna på dessa områden;
b)
i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om förslag till
nästa års riksdag om överförande av pensionsstyrelsens vid
vissa centrallasarett bedrivna sjukvårdande verksamhet till
kroppssjukvårdens ordinarie huvudmän, landstingen och städerna
utanför landsting, varvid riksdagen förutsätter, att i
SOU 1945:41 uppdragna riktlinjer i huvudsak följas;
c) i skrivelse till Kungl. Maj :t giva tillkänna vad utskottet
i övrigt anfört.»
Stockholm 1952. K. L. Beckmans Boktryckeri.