Statsutskottets utlåtande, nr 106.
1
Nr 106.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition
angående inköp och iståndsättande av beskickningsfastigheter
m. m.
(1 :a avd.)
Sedan Kungl. Maj :t i propositionen nr 1 under kapitalbudgeten (bil. 24)
föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Inköp
och iståndsättande av beskickningsfastigheter in. m. för budgetåret 1952/53
beräkna ett investeringsanslag av 2 000 000 kronor, har Kungl. Maj :t
i propositionen nr 152, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över utrikesdepartementsärenden för den 14 mars 1952,
föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj :t att under iakttagande
av de riktlinjer, för vilka i förberörda statsrådsprotokoll redogjorts,
inköpa och försälja fastigheter för utrikesrepresentationen, dels till
Inköp, uppförande och iståndsättande av fastigheter för utrikesrepresentationen
för budgetåret 1952/53 anvisa ett investeringsanslag av 3 000 000
kronor, dels ock medgiva, att engångskostnader för förvärv av hyres-,
arrende- och bostadsrätter må, i de fall och i den omfattning, som i samma
statsrådsprotokoll angivits, bestridas från den i staten för statens allmänna
fastighetsfond under anslagsposten hyres- och arrendeutgifter m. m. för
av fonden förhyrda lokaler och arrenderade markområden förslagsvis uppförda
delposten för beskickningsfastigheternas delfond.
Utrikesförvaltningens behov av fastigheter och lägenheter utomlands avser
främst kanslilokaler för beskickningar och lönade konsulat samt sådana
fria tjänstebostäder för bland annat representationsändamål, som jämlikt
38 § Saar tillkomma sändebud, tjänstgörande såsom beskickningschef.
Vidare har behov förelegat av sådana fria tjänstebostäder, som likaledes
jämlikt 38 § Saar åtnjutas av annan till utrikesförvaltningen hörande
tjänsteman, i den mån Kungl. Maj:t, vad angår ordinarie tjänsteman med
stöd av riksdagens beslut, därom särskilt besluter, en bestämmelse som tilllämpats
exempelvis för tjänstemännen vid beskickningen i Moskva.
Beträffande kanslilokaler och fria tjänstebostäder framhåller departementschefen,
att betydande värden äro nedlagda i det i beskickningsfastigheternas
delfond ingående fastighetsbeståndet. Till avsevärda belopp uppgå
också de för förhyrda lokaler utgående hyrorna. Redan fastighetsfrågans
storleksordning påkallar därför den största uppmärksamhet i fråga om planering
och klok ekonomisk handläggning. Vid tillgodoseende av lokalbehovet
måste valet mellan köp och förhyrning av viss fastighet och förvärvande
796 52 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 6 sand. Nr 106.
Statsutskottets utlåtande nr 10t>.
av tomi för uppförande av nybyggnad träffas på grundval av noggranna
alternativa kostnadskalkyler. Dylika kalkyler ha icke blott betydelse vid
tillgodoseende av nytillkommande lokalbehov utan böra även från tid till
annan företagas på sådana orter, där lokaler redan finnas, men där en bättre
lösning av lokalfrågan kan ha blivit möjlig eller påkallad, sedan gällande
dispositioner en gång träffades. Äldre statsägda fastigheter motsvara nämligen
på grund av sin storlek och omoderna planering icke alltid dagens krav
på en rationell och kostnadsbesparande lösning av lokalfrågan och böra, då
möjligheter därtill erbjuda sig, kunna utbytas mot andra och modernare.
Hyresnivån på vissa orter, där lokaler förhyras, kan motivera fastighetsförvärv
för kostnadernas nedbringande på längre sikt o. s. v. Nu gällande bestämmelser
försvåra emellertid i betydande grad en dylik rationell förvaltning
av fastighetsbeståndet och lösning av lokalfrågorna i allmänhet. Sålunda
måste för närvarande frågan om avyttring av statsägd fastighet underställas
riksdagens prövning samt även konkreta förslag med bindande
anbud föreläggas riksdagen, innan fastigheter kunna förvärvas. Det långa
förberedelsearbete och den tidsutdräkt, som därigenom hittills i allmänhet
varit ofrånkomliga, samt de bristande möjligheterna att i avvaktan på riksdagens
beslut träffa bindande avtal ha ofta hindrat en fördelaktig
uppgörelse eller vållat onödig kostnadsökning. Samma synpunkter göra
sig med styrka gällande även ifråga om iståndsättande och ombyggnad av
statsägda fastigheter utom riket.
Beträffande personalbostäder framhålles, alt vissa statsägda fastigheter
utom riket, t. ex. i Helsingfors och Köpenhamn, utöver kanslilokaler och
fria tjänstebostäder jämväl innehålla lägenheter, som uthyras till på orten
stationerade tjänstemän tillhörande utrikesförvaltningen. Så som fastighets-
och hyresmarknaden på många håll utvecklat sig sedan krigsslutet
har statsverkets innehav av dylika lägenheter visat sig erbjuda mycket betydande
fördelar, då de på berörda orter minskat eller helt undanröjt de
bostadssvårigheter, som numera i ett flertal länder möta sådana tjänstemän
inom utrikesrepresentationen, som ej äro berättigade till fri tjänstebostad.
De här avsedda svårigheterna bero på det akuta bristläge och den desorganisation
av bostadsmarknaden, som i ett stort antal länder varit utmärkande
för efterkrigsåren och som icke torde kunna förväntas avtaga under
överskådlig tid. På de orter, där ett dylikt bostadsläge är rådande, har en nytillträdande
tjänsteman att välja mellan att till priset av en hög kapitalinsats
anskaffa eu omöblerad bostad och all till oskälig hyra bebo en möblerad
våning eller villa. Det förra alternativet torde trots de höga kapitalinsatserna
i och för sig oftast vara det fördelaktigaste, i det att de löpande
bostadskostnaderna, även inklusive förräntning och viss amortering å det
insatta kapitalet, bli lägre än hyran för en möblerad bostad. Utvägen att
köpa våning eller villa måste dock i allmänhet lämnas åsido dels på grund
Statsutskottets utlåtande nr 106.
av kapitalinsatsens storlek, dels på grund av ovissheten om den merendels
relativt korta förordnandetidens längd.
Genom att anlita utvägen att hyra möblerad bostad tvingas ofta vederbörande
tjänsteman erlägga en oskäligt hög hyra. Han ådrager sig vidare
betydande kostnader för uppehälle med familjen på hotell eller pensionat,
innan hostad erhållits, samt i vissa fall för omflyttningar inom tjänstgöringsorten,
då bostad stundom endast kan förhyras för ett halvt eller ett
år åt gången, för garantidepositioner, som endast delvis återfås vid avflyttning,
o. s. v.
De här påtalade svårigheterna ha även statsfinansiell betydelse, i det att
i flera fall de av tjänstemännen erlagda hyresbeloppen icke kunnat bäras
av dem utan höjning av det i utlandsavlöningen ingående prisutjämningstillägget
med ty åtföljande ökning av belastningen på avlöningsanslagen.
Dessa förhållanden förorsaka naturligen utrikesdepartementet betydande
avlöningstekniska svårigheter.
Starka skäl tala sålunda enligt departementschefens mening för att
statsverket i större utsträckning än nu anskaffar lämpliga bostäder åt
tjänstemännen mot skälig hyra. Därvid bör med avseende å lägenheternas
storlek och allmänna standard anpassning eftersträvas till de riktlinjer i
bostadsfrågan, vilka må fastställas på grundval av pågående utredning
rörande uti andstjänstemännens avlöningsförhållanden. Genom att staten
disponerar över lägenheter på sådana tjänstgöringsorter, som här avses, ernås
även andra beaktansvärda fördelar än de hittills antydda. Sålunda undvikes,
att en nytillträdande tjänsteman måste offra oproportionerligt mycket
tid på att skaffa sig bostad på den nya tjänstgöringsorten, vilket måste
menligt inverka på hans effektivitet i arbetet. Vidare underlättas departementets
strävanden att nedbringa flyttningskostnaderna genom sådan engångsanskaffning
av vissa skrymmande inventarier för bostäder utomlands,
som departementet bemyndigats verkställa i fråga om statsägda eller
av staten förhyrda bostäder (jfr III ht 1951 s. 23 samt skr. nr 3 ävensom
riksdagens revisorers berättelse över den år 1951 av dem verkställda granskningen
angående statsverket, del I, s. 3—10).
Efter att ha lämnat en redogörelse för förhållandena å vissa särskilda
orter, där åtgärder för anskaffning eller avyttring av fastigheter eller lägenheter
kunna ifrågakomma, har departementschefen för egen del anfört
följande.
»De lokalbehov samt anskaffnings- och försäljningsplaner, som här redovisats,
äro som synes mycket omfattande. Även andra behov kunna uppstå
under de närmaste åren. Å andra sidan torde förutsättningar av flera skäl
saknas för ett snabbt genomförande av samtliga berörda planer. Strävandena
böra därför i första hand inriktas på att efter hand lösa de mest
angelägna lokalfrågorna. Såsom framgår av de inledningsvis anförda synpunkterna
förutsätter detta dels att erforderliga fullmakter lämnas Kungl.
4
Statsutskottets utlåtande nr 106.
Maj :t, dels att nödiga medel anvisas på riksstaten. Jag anser mig därför
böra förorda, att riksdagens godkännande i princip utverkas för en komplettering
och förnyelse av utrikesrepresentationens fastighets- och lägenhetsbestånd
i syfte att tillgodose behov av den art, för vilka i det föregående
redogjorts. För detta ändamål torde Kungl. Maj :t böra bemyndigas, å ena
sidan att inom ramen för anvisade medel inköpa, bygga och iståndsätta
fastigheter, å andra sidan att försälja fastigheter, då förhållandena
därtill föranleda. Därvid förutsättes, att Kungl. Maj :t årligen för riksdagen
anmäler, vilka åtgärder som i angivna hänseenden vidtagits under det sistförflutna
budgetåret.
Med kompletteringens och förnyelsens genomförande förenade kostna
der synas böra bestridas dels från ett under statens allmänna fastighetsfond
uppfört investeringsanslag till inköp, uppförande och iståndsättande av
fastigheter för utrikesrepresentationen, dels från delposten för beskickningsfastigheternas
delfond under den å fastighetsfondens stat uppförda
anslagsposten till hyres- och arrendeutgifter in. m. för av fonden förhyrda
lokaler och arrenderade markområden. Det förra anslaget synes böra belastas
med de anskaffningskostnader, som uppstå för sådana fastigheter,
vilka förvärvas med äganderätt, samt engångsutgifter för förvärvande av
sådana hyres-, arrende- och bostadsrätter^ vilkas anskaffningskostnad enligt
för fastighetsfonden gällande regler hinner under nyttjandetiden helt
avskrivas. Den senare anslagsposten bör gälla anskaffningskostnader för
andra hyres-, arrende- och bostadsrätter. Beträffande iståndsättande av
befintlig fastighet bör kostnad härför, som är att hänföra till löpande underhåll,
självfallet bestridas från vederbörlig anslagspost i staten för fastighetsfonden.
Med hänsyn till de särskilda förhållanden, för vilka här
redogjorts, kan beräkningen av medelsbehovet icke utgå från en kostnadskalkyl
i vanlig mening, avseende vissa konkreta förslag. Medelsanvisningen
torde i stället få grundas på allmänna statsfinansiella bedömanden
under vederbörligt beaktande av att tillräckliga medel ställas
till Kungl. Maj:ts förfogande för den ifrågasatta lokalanskaffningens igångsättande
och dess rationella genomförande i vad avser de mest angelägna
behoven. Efter närmare övervägande anser jag mig böra för budgetåret
1952/53 föreslå, att det tidigare nämnda investeringsanslaget uppföres med
ett belopp av 3 000 000 kronor. Den nyss berörda delposten för beskickningsfastigheternas
delfond på fastighetsfondens utgiftsstat torde under
samma budgetår komma att behöva belastas med 750 000 kronor. I detta
sammanhang må beaktas att här avsedda kostnader till en del komma att
uppvägas av hyresinkomster för upplåtna personalbostäder.»
Utskottet. Såsom av propositionen framgår måste för närvarande frågan
om avyttring av statsägd fastighet på stalioneringsorterna utomlands underställas
riksdagens prövning samt även konkreta förslag med bindande
anbud föreläggas riksdagen, innan fastigheter kunna förvärvas. Dessa be
-
Statsutskottets utlåtande nr 106.
b
stämmelser försvåra, framhåller departementschefen, med hänsyn till
därigenom uppkommande tidsutdräkt en rationell förvaltning av fastighetsbeståndet
och lösning av lokalfrågorna i allmänhet.
Med hänsyn till rådande läge på bostadsmarknaden har deL enligt vad
som uppgivits varit förenat med stora svårigheter för utlandstjänstemännen
att erhålla bostäder. Erlagda, ofta mycket höga hyresbelopp ha icke kunnat
bäras av dem utan höjning av prisutjämningstilläggen. Det har därför ansetts
motiverat, att statsverket i större utsträckning än vad som hittills
varit fallet anskaffar lämpliga bostäder åt dessa tjänstemän mot skälig
hyra. Detta skulle kunna bäst ske genom att staten på här avsedda tjänstgöringsorter
disponerar över lägenheterna. Härigenom skulle bl. a. flyttningskostnaderna
kunna nedbringas genom engångsanskaffning av vissa
skrymmande bostadsinventarier ävensom prisutjämningstilläggen kunna
minskas.
I anslutning härtill föreslår departementschefen, att Kungl. Maj:t bemyndigas
att inom ramen för anvisade medel inköpa, uppföra och iståndsätta
samt försälja fastigheter för utrikesrepresentationen ävensom förvärva
hyres-, arrende- och bostadsrätter, allt i den mån förhållandena så
medgiva.
Utskottet har, utöver vad av propositionen framgår, under hand från utrikesdepartementet
inhämtat ytterligare uppgifter, ägnade att belysa här
ifrågavarande spörsmål.
Med hänsyn till vad i ärendet förekommit vill det förefalla utskottet, som
om de föreslagna åtgärderna vore i och för sig praktiska och ändamålsenliga
samt verka i besparande riktning. Det kan emellertid enligt utskottets mening
ifrågasättas, om den begärda fullmakten nödvändigtvis behöver vara
så generell och långtgående som här föreslagits, då den i realiteten innebär
att riksdagen avhänder sig beslutanderätten i ärenden, om vilka här
är fråga. Utskottet håller för sin del före, att bemyndigandet torde — utan
att syftet med det framlagda förslaget därigenom skulle åsidosättas —
kunna begränsas till sådana fall, då ett inhämtande av riksdagens beslut
skulle med hänsyn till tidsutdräkt eller eljest hindra en fördelaktig uppgörelse
eller vålla onödig kostnadsökning. Det må här framhållas, att de
svårigheter, som föranlett Kungl. Maj :ts förslag, väsentligen ha sin grund
i det akuta bristläge, som är utmärkande för bostadsmarknaden i ett flertal
länder. Då utskottet nu tillstyrker, att riksdagen lämnar Kungl. Maj:t
fullmakt i angivet hänseende, förutsätter utskottet emellertid i anslutning
till det anförda, att i övriga fall än här avsetts riksdagen bör liksom hittills
pröva uppkommande lokalfrågor. Därest fullmakten utnyttjas bör
Kungl. Maj:t, såsom departementschefen även förutsatt, varje år för riksdagen
anmäla, vilka åtgärder som i här ifrågavarande avseenden vidtagits
under det närmast förflutna budgetåret.
Det föreslagna sättet för bestridande av de med kompletteringens och
förnyelsens genomförande förenade kostnaderna synes kunna godtagas.
tf
Statsutskottets utlåtande nr 106.
Utskottet vill i avvaktan på närmare erfarenheter rörande betalningsutfallet
icke motsätta sig, att det för ändamålet avsedda nya investeringsanslaget
bestämmes till 15 miljoner kronor. Beträffande delposten för beskickningsfastigheternas
delfond på fastighetsfondens utgiftsstat förutsätter utskottet,
alt densamma icke kommer att belastas med högre belopp än det av departementschefen
approximativt beräknade eller 750 000 kronor.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) bemyndiga Kungl. Maj :t att under iakttagande av de
i statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden för
den 14 mars 1952 och av utskottet angivna riktlinjerna inköpa
och försälja fastigheter för utrikesrepresentationen,
b) till Inköp, uppförande och iståndsättande av fastigheter
för utrikesrepresentationen för budgetåret 1952/53 under
tredje huvudtiteln anvisa ett investeringsanslag av 3 000 000
kronor,
c) medgiva, att engångskostnader för förvärv av hyres-,
arrende- och bostadsrätter må, i de fall och i den omfattning,
som i berörda statsrådsprotokoll och av utskottet angivits,
bestridas från den i staten för statens allmänna fastighets1''ond
under anslagsposten hyrcs- och arrendeutgifter in. in.
för av fonden förhyrda lokaler och arrenderade markområden
förslagsvis uppförda delposten för beskickningsfastigheternas
delfond.
Stockholm den 29 april 1952.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Iwar Anderson, Näsgård, Ohlon, fröken
Andersson, herrar Leander, Gillström, Eric Ericson, Pålsson, Näsström,
Sundelin, Hesselbom, Ragnar Persson, Lundgren, Edvin Thun och Bergman;
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Bergström,
Svensson i Grönvik, Mårtensson i Uddevalla, Wallentheim, Svensson i
Ljungskile, Rubbestad, Staxäng, Bergstrand, Åkerström, fröken Elmén,
herrar Persson i Växjö och Nihlfors.
Stockholm 1032. K. L. Beckmans Boktryckeri.