Statsutskottets utlåtande nr 10b.
9
Nr 104.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
för budgetåret 1952/53 till lindring i mindre bemedlade
patienters å landsbygden sjukvårdskostnader.
(3 :e avd.)
I propositionen nr 1 har Kungl. Maj :t under elfte huvudtiteln, punkten
131, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till
Lindring i mindre bemedlade patienters å landsbygden sjukvårdskostnader
för budgetåret 1952/53 beräkna ett förslagsanslag av 200 000 kronor.
Därefter har Kungl. Maj :t i propositionen nr 115, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över inrikesärenden för den 14 mars
1952, föreslagit riksdagen att dels godkänna av departementschefen förordade
ändringar av grunderna för statsbidrag till lindring i sjukvårdskostnaderna
för mindre bemedlade patienter å landsbygden, att tillämpas
fr. o. m. den 1 januari 1953, dels ock till Lindring i mindre bemedlade
patienters å landsbygden sjukvårdskostnader för budgetåret 1952/53 under
elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 250 000 kronor.
Ifrågavarande anslag är i gällande riksstat uppfört med 200 000 kronor.
I skrivelse den 31 augusti 1951 har medicinalstyrelsen föreslagit dels
att statsbidragsbestämmelserna ändras i vissa avseenden, dels ock att anslaget
uppräknas från 200 000 till 250 000 kronor.
Gällande statsbidragsbestämmelser.
Nu gällande bestämmelser äro meddelade i kungörelsen den 5 maj 1939
(nr 257) angående statsbidrag till lindring i sjukvårdskostnaderna för
mindre bemedlade patienter å landsbygden med däri genom kungörelse den
6 maj 1949 (nr 328) gjorda ändringar.
Enligt kungörelsen utgår statsbidrag till bestridande av kostnader för
sjukbesök, som av vederbörande provinsialläkare eller extra provinsialläkare
företages hos mindre bemedlad patient å landsbygden. Bidraget
utgår med dels hälften av den del av läkararvodet, som överstiger sju
kronor, dels ock hela den del av resekostnaden, som överstiger tre kronor.
Bidrag må åtnjutas av person, för vilken den senast åsatta beskattningsbara
inkomsten enligt förordningen om statlig inkomstskatt icke överstiger
400 kronor. Statsbidrag må dock icke tillkomma den, vilkens beskattningsbara
förmögenhet enligt förordningen om statlig förmögenhetsskatt över
-
10
Statsutskottets utlåtande nr 104.
stiger 30 000 kronor. Statsbidrag må icke heller utgå, därest vederbörandes
ekonomiska förhållanden avsevärt förbättrats efter utgången av det kalenderår,
den senast åsatta taxeringen avser. Har däremot efter sistnämnda
tidpunkt avsevärd försämring inträtt i vederbörandes ekonomiska förhållanden,
må statsbidrag utgå, oaktat nyss angivna förutsättningar icke uppfyllas.
Person, som är bosatt i stad, köping eller municipalsamhälle med
egen läkare, är ej berättigad till bidrag, liksom ej heller person, för vilken
kommunen åtagit sig betala läkarvård.
Den som äger åtnjuta bidrag enligt kungörelsen är oförhindrad att, om
han är medlem av erkänd sjukkassa, hos denna göra framställning om
sjukvårdsersättning jämlikt för kassan gällande grunder för det belopp,
han enligt kvitto utbetalat till läkare i ersättning för erhållen läkarvård.
Det åligger vederbörande läkare att göra sig underrättad om huruvida
nu angivna förutsättningar för statsbidrag kunna anses vara för handen,
i vilket fall patienten har att å särskild uppgiftsblankett underteckna en
försäkran därom. Statsbidrag rekvireras av läkaren hos länsstyrelsen i
länet, som har att pröva, huruvida och med vilket belopp bidrag må utgå,
samt att utanordna beviljat belopp till läkaren.
Tidigare förslag i ämnet redovisas å s. 3—6 i propositionen.
Departementschefen.
Sedan år 1939, då nu gällande inkomstgräns för erhållande av statsbidrag
fastställdes, har på grund av penningvärdeförsämringen en väsentlig
del av den kategori medborgare, som avsågs skola komma i åtnjutande
av ifrågavarande förmån, kommit att uteslutas från möjligheten att erhålla
sådant bidrag. Med hänsyn härtill och då det är ovisst när sjukkassereformen
kan komma att genomföras, anser sig departementschefen böra
föreslå, att nämnda inkomstgräns höjes. I samband härmed förordas att
inkomstbegränsningen anknytes till den taxerade inkomsten i stället för
såsom f. n. den beskattningsbara inkomsten för att få principiell överensstämmelse
med vad som gäller enligt bestämmelserna angående statsbidrag
till lindring i mindre bemedlades kostnader för djursjukvård. För bestämmande
av den taxerade inkomst, som skall medföra rätt till statsbidrag,
förordas att penningvärdeförsämringen sedan år 1939 lägges till grund.
Uppräkningen anses böra ske så, att den nu behållna inkomsten (d. v. s.
den taxerade inkomsten efter avdrag för den därå utgående statliga inkomstskatten)
jämte utgående barnbidrag kommer att motsvara den år
1939 enligt då gällande bestämmelser behållna inkomsten (d. v. s. det taxerade
beloppet efter avdrag för statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt
värnskatt) med den förhöjning, som föranledes av minskningen i penningvärdet.
Med utgångspunkt från indextalet för december 1951 i socialstyrelsens
levnadskostnadsindex utan direkta skatter och sociala förmåner med
1935 som basår, beräknas nämnda förhöjning utgöra 87 procent. För er
-
Statsutskottets utlåtande nr 10!t.
11
hållande av dylik överensstämmelse för den behållna inkomsten för olika
kategorier skattskyldiga skulle erfordras en gradering av den taxerade inkomstens
storlek med hänsyn till ortsgrupper och barnbidrag. För enkelhetens
skull anses emellertid, på motsvarande sätt som nu är fallet, den
taxerade inkomsten böra utgöras av ett för samtliga kategorier skattskyldiga
enhetligt belopp. Detta belopp anses böra bestämmas till den enligt
förut angivna beräkningsgrunder framräknade taxerade inkomsten för en
familj med två barn i ortsgrupp 2. Denna inkomst uppgår till omkring
5 400 kronor. Den ökning av antalet statsbidragsberättigade, som skulle
bli följden, om man fastställer detta belopp såsom maximigräns, kan icke
exakt angivas men anses uppskattningsvis kunna anslås till högst 25 å 30
procent. Det förordas alltså, att ifrågavarande statsbidrag såsom regel må
åtnjutas av person, för vilken den senaste taxerade inkomsten enligt förordningen
om statlig inkomstskatt icke överstiger 5 400 kronor. Höjningen
anses böra träda i kraft den 1 januari 1953.
I enlighet med medicinalstyrelsens förslag anses böra föreskrivas, att
patienten själv skall erlägga samtliga kostnader intill ett visst belopp,
medan överskjutande del av kostnaderna skall bestridas av statsmedel.
Härigenom vinnes — förutom en viss förenkling vid uträkningen av statsbidraget
— att kostnaderna komma att bliva lika för alla bidragsberättigade,
oberoende av boningsortens läge i förhållande till läkarens bostad.
Även styrelsens förslag att den del av totalkostnaden, som patienten själv
bör vidkännas, skall bestämmas till 15 kronor, finner departementschefen
väl avvägt. Det erinras härvid om att patient, som är medlem av erkänd
sjukkassa, kan från denna påräkna ersättning enligt för kassan gällande
grunder för det belopp han enligt kvitto utbetalat till läkare i ersättning
för erhållen läkarvård. Det förordas även, att nästföregående års taxering
skall äga vitsord vid bedömandet av huruvida rätt till statsbidrag föreligger.
Härigenom skulle länsstyrelsens prövningsförfarande förenklas och
det osälcerhetstillstånd i fråga om rätten till statsbidrag, som f. n. i vissa
fall kan råda, undanröjas. Utan hinder av denna föreskrift föreslås emellertid
statsbidrag kunna utgå, därest efter nämnda taxering avsevärd försämring
inträtt i vederbörandes ekonomiska förhållanden.
Medelsbehovet för nästa budgetår vid bifall till de föreslagna ändringarna
är svårt att beräkna. Det förordas, att anslaget i avvaktan på närmare erfarenhet
upptages till 250 000 kronor.
I detta sammanhang erinrar departementschefen om att de nu ifrågavarande
statsbidragsbestäminelserna i princip skola lända till efterrättelse
även vid bestämmandet av begreppet mindre bemedlad enligt kungörelserna
angående statsbidrag till dels resor för patienter vid de statsunderstödda
kustsanatorierna m. in., dels ambulatorisk behandling in. in. av vissa tuberkulospatienter,
dels resor för patienter vid vissa anstalter för radiumbehandling
in. in., dels ock resor för vanföra in. in. Någon ändring härut
-
12
Statsutskottets utlåtande nr 104.
innan anses icke påkallad. För tolkningen av begreppet mindre bemedlad
i sistnämnda fyra kungörelser anses sålunda alltjämt i princip böra gälla
samma grunder, som angivas i kungörelsen angående statsbidrag till lindring
i sjukvårdskostnaderna för mindre bemedlade patienter å landsbygden,
med de nu förordade ändringarna. Det förutsättes emellertid därvid, att de
behovsprövande myndigheterna vid tillämpningen av dessa grunder skola
bibehållas vid den friare prövningsrätt av bidragsbehovet i varje särskilt
fall, som f. n. tillkommer dem.
Utskottet.
Det förslag till ändrade grunder för ifrågavarande anslags användning,
som Kungl. Maj :t framlagt, innebär i huvudsak att nu gällande inkomstgräns
för erhållande av statsbidrag höjes. I samband härmed föreslås, att
inkomstbegränsningen anknytes till den taxerade i stället för såsom f. n.
den beskattningsbara inkomsten. Uppräkningen sker på grund av penningvärdeförsämringen
sedan år 1939, och statsbidraget föreslås för enkelhetens
skull såsom regel få åtnjutas av person, för vilken den senaste taxerade
inkomsten enligt förordningen om statlig inkomstskatt icke överstiger
5 400 kronor. Höjningen anses böra träda i kraft den 1 januari 1953.
Patienten föreslås själv skola erlägga samtliga kostnader intill ett belopp
av 15 kronor. Departementschefen förordar, att nästföregående års taxering
skall äga vitsord vid bedömandet av huruvida rätt till statsbidrag föreligger
men att statsbidrag bör kunna utgå, därest efter nämnda taxering
avsevärd försämring inträtt i vederbörandes ekonomiska förhållanden.
Utskottet har ej något att invända mot vad departementschefen anfört i
fråga om höjning av ifrågavarande inkomstgräns. Departementschefens
förslag i övrigt synas utskottet ägnade att åstadkomma en önskvärd förenkling
av både prövnings- och uträkningsförfarande.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) godkänna de av departementschefen i statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för den 14 mars 1952 förordade
ändringarna av grunderna för statsbidrag till lindring i
sjukvårdskostnaderna för mindre bemedlade patienter å
landsbygden, att tillämpas fr. o. m. den 1 januari 1953;
b) till Lindring i mindre bemedlade patienters å landsbygden
sjukvårdskostnader för budgetåret 1952/53 under
elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 250 000 kronor.
Stockholm den 25 april 1952.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
Närvarande: se under utlåtandet nr 105.