Statsutskottets utlåtande nr 101.
1
Nr 101.
Utlåtande i anledning av Iiungl. Maj ds framställningar angående
anslag för budgetåret 1952/53 till statens institut för
folkhälsan jämte i ämnet väckta motioner.
(3:e avd.)
l:o) Statens institut för folkhälsan: Avlöningar. I propositionen nr 1 har
Kungl. Maj:t under elfte huvudtiteln, punkten 97, föreslagit riksdagen att
dels bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i personalförteckningen
för statens institut för folkhälsan, som föreslagits av departementschefen,
dels godkänna av departementschefen förordad avlöningsstat för
statens institut för folkhälsan, att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret
1952/53, dels ock till Statens institut för folkhälsan: Avlöningar för nämnda
budgetår anvisa ett förslagsanslag av 1 830 000 kronor.
Därefter har Kungl. Maj:t i propositionen nr 117, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över inrikesärenden för den 14 mars
1952, föreslagit riksdagen att — med ändring av vad därutinnan föreslagits
i propositionen nr 1 -— dels godkänna av departementschefen i propositionen
nr 117 förordad avlöningsstat för statens institut för folkhälsan,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1952/53, dels ock till Statens
institut för folkhälsan: Avlöningar för nämnda budgetår under elfte huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 1 871 000 kronor.
Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 1 493 000 kronor.
Propositionen nr 1. Departementschefen föreslår, att tre professorer
uppflyttas från Ca 37 (Ca 33) till Co 14. De till institutets föreståndare och
en av avdelningsföreståndarna utgående arvodena om vardera 2 004 kronor
per år anses i anslutning härtill böra nedräknas till 1 200 resp. 1 500
kronor per år.
Vidare föreslås att en kontorist i Cg 13, vilken tjänstgör såsom kassör
m. m., två kanslibiträden i Ce 11, vilka bl. a. äro handsekreterare åt avdelningsföreståndarna
på yrkeshygieniska och allmänhygieniska avdelningarna,
samt sex kontorsbiträden i Cf 4—Ce 8 uppflyttas till resp. kassör i
Ce 15, kontorister i Ce 13 och kanslibiträden i Ce 11.
I enlighet med av riksdagen antagna principer för lönegradsplacering av
viss vård- och ekonomipersonal anses —- förutom viss lägre ekonomipersonal
— biträdande föreståndaren (instruktionssköterska) för distriktssköterskeskolan
i Ce 15 böra uppflyttas till 18 eller 20 samt en sjuksköterska i
Ce 13 till 14 lönegraden. Därvid förutsättes 20 lönegraden tillämpas endast
1 Bihang till riksdagens protokoll 1952. G samt. Nr 101.
2
Statsutskottets utlåtande nr 101.
i fråga om den, som genomgått vederbörlig utbildningskurs för instruktionssköterska.
I anslutning till propositionen nr 227/1951 föreslås vidare
en kostassistent i Cg 17 uppflyttad till Cg 20. Kamrerarbefattningen i Ca 25
föreslås utbytt mot en befattning som förste byråsekreterare i Ca 27. Det
förordas vidare att två kontorsbiträden enligt grunderna för reglerad befordringsgång
överföras på ordinarie stat.
Rörande posten till avlöningar till speciallärare m. fl. förordas en mindre
uppräkning av vissa föreläsararvoden. För ändamålet anses böra beräknas
i runt tal 10 000 kronor. I övrigt tillstyrkes att medel anvisas för beredande
av hospiteringsersättning i enlighet med förslag av styrelsen till de hälsovårdstjänstemän,
vilka tjänstgöra såsom instruktörer under den praktiska
utbildningen av eleverna i kursen för hälsovårdstillsyningsmän. För vissa
enligt Kungl. Maj:ts beslut den 18 maj 1951 vidtagna arvodesregleringar
beräknas ett belopp av 3 204 kronor, av vilket belopp 2 472 kronor avse en
laborator och återstoden, 732 kronor, institutets pressombudsman. Arvodet
till den sistnämnde, som f. n. utgår från icke-ordinarieposten, anses böra
överflyttas till arvodesposten.
De framlagda förslagen föranleda en ökning av medelsbehovet med 38 000
kronor för ändrade lönegradsplaceringar samt 15 000 kronor för arvodesregleringar
och hospiteringsersättningar. Härtill komma automatiska utgiftsstegringar
med i runda tal 3>000 kronor för löneklassuppflyttningar
och med 247 000 kronor för höjningen av det rörliga tillägget till 32—33
procent. Anslaget skulle alltså höjas med 337 000 kronor.
I personalförteckningen anses böra upptagas tre tjänster såsom professorer
i Co 14, en såsom förste byråsekreterare i Ca 27 och ytterligare två som
kontorsbiträden i Ca 8 samt uteslutas tre befattningar såsom professorer
i Ca 37 och en såsom kamrerare i Ca 25.
Propositionen nr 117. I en den 17 januari 1952 dagtecknad framställning
har Sveriges kemiska industrikontor hemställt bl. a., att åtgärder skyndsamt
måtte vidtagas i syfte att möjliggöra för vitaminavdelningen vid statens
institut för folkhälsan att erhålla den tillfälliga arbetskraft och den materiel,
som kunna befinnas erforderliga för att vitaminavdelningen skall
kunna åtaga sig att tills vidare verkställa sådan vitaminkontroll, som påkallas
av enskilda. I framställningen anföres inledningsvis bl. a., att då
vitaminavdelningen på grund av det statsfinansiella läget icke tillåtits utöka
sina resurser utan snarare fått vidkännas vissa nedskärningar, en
minskning i avdelningens arbetsbelastning måst företagas, vilken i första
hand drabbat den kontrollverksamhet, som avdelningen bedriver på uppdrag
av industri- och affärsföretag. Institutet har därför under höstens lopp
meddelat, att det f. n. icke kan åtaga sig att utföra några ytterligare analyser
av detta slag. I fortsättningen anföres bl. a. följande.
Statsutskottets utlåtande nr 101.
3
Från näringslivets sida måste denna utveckling djupt beklagas. Ur allmänhetens
synpunkt kan det visserligen vara tillräckligt, om institutet i
fråga om margarin, fodertran, läkemedel och övriga nämnda varor utövar
den författningsenliga kontrollen. Men näringslivet synes ha full rätt att
kräva, att avdelningen även åtager sig vitaminanalyser i fråga om de råvaror,
som användas vid tillverkningen av de kontrollerade produkterna.
Detta har hl. a. mycket stor ekonomisk betydelse vid inköp av sådana
råvaror från utlandet. Särskilt i fråga om vitamin A finnes intet annat
laboratorium i världen, som de utländska säljarna och de svenska köparna
skulle kunna ena sig om för att utföra de analyser, som skola vara avgörande
för betalningen av varan. För att ge en uppfattning om storleken
av de ekonomiska värden, det här rör sig om, kan nämnas, att ett enda
parti A-vitaminolja, som importeras för margarinindustriens räkning, kan
representera ett värde av flera hundratusentals kronor.
Det måste utan tvivel anses vara en riktig lösning, att praktiskt taget
alla vitaminanalyser på så sätt centraliserats till institutets laboratorium,
särskilt som detsamma såsom chef har en vetenskapsman med höga kvalifikationer.
Det kan här vitsordas, att institutets vitaminavdelning vunnit
t. o. in. internationellt erkännande.
Kostnaden för de undersökningar för privat räkning, vilka avses i denna
skrivelse, betalas av näringslivet efter taxor, som fastställts med hänsyn till
de faktiska kostnaderna. Taxorna ha under de senare åren avsevärt höjts.
Då utgifterna i förevarande fall täckas av inflytande inkomster och statsverket
genom denna för näringslivet viktiga verksamhet sålunda icke
åsamkas någon kostnad, synes det ohållbart, att man av besparingsskäl
icke anser sig kunna medgiva utgifter av detta speciella slag. Därest mot
förmodan de nuvarande taxorna icke skulle täcka kostnaderna för ifrågavarande
privata analyser, har man all anledning räkna med att näringslivet
skulle vara villigt att erlägga de avgiftshöjningar, som kunna vara
erforderliga. Frågan om den utökning av vitaminavdelningens resurser,
som är erforderlig, måste lösas omedelbart. Den för undersökningarna nödvändiga
personalförstärkningen torde utan svårighet kunna åstadkommas
genom anställande av tillfällig arbetskraft.
Även föreningen svensk trankontroll har i skrivelse den 15 februari 1952
av liknande skäl hemställt om en förstärkning av institutets vitaminavdelning.
Departementschefen anser det vara angeläget, att institutet beredes möjlighet
att återupptaga de undersökningar för det enskilda näringslivets
räkning, som det måst frånsäga sig, och anser sig därför böra tillstyrka, att
medel anvisas för att i den omfattning institutets styrelse föreslagit tillmötesgå
industrikontorets framställning. För att icke föregripa resultatet
av pågående utredning om institutets organisation och arbetsuppgifter anses
den för ändamålet erforderliga personalen tills vidare böra erhålla
anställning såsom extra tjänstemän. Det föreslås, att vid avdelningen må
fr. o. in. den 1 juli 1952 tills vidare anställas eu assistent högst i Cg 20, ett
första laboratoriebiträde i Cg 15, två laboratoriebiträden i Cg 11 och ett i
4
Statsutskottets utlåtande nr 101.
Cg 8. Kostnaderna härför beräknas för nästa budgetår till i runt tal 41 000
kronor, varav under anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal 31 000 kronor och under anslagsposten till rörligt tillägg 10 000
kronor. Nämnda tillägg har därvid beräknats efter hittills gällande grunder,
d. v. s. 32—33 procent. Härtill komma under omkostnadsanslaget
15 000 kronor för löpande utgifter samt 19 000 kronor för viss engångsanskaffning
av apparatur. Det sammanlagda medelsbehovet för budgetåret
1952/53 skulle sålunda komma att uppgå till 75 000 kronor. Enligt vad
styrelsen för institutet framhållit, skulle ifrågavarande kostnadsökningar
väsentligen motsvaras av höjda inkomster för institutet. Det förutsättes
såsom självfallet, att avgifterna för dessa undersökningar fastställas till
sådant belopp, att statsverket beredes full ersättning för de kostnader av
olika slag, som föranledas av desamma.
1 två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Näslund (1:207) och den andra inom andra kammaren av fröken
Höjer (II: 269), har hemställts, att riksdagen måtte besluta, att en tre månaders
kurs för blivande första distriktssköterskor samt andra sjuksköterskor
i ledande ställning inom hälsovården anordnas budgetåret 1952/53
samt att förslagsanslag å 11 215 kronor anvisas härtill.
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, hänvisas
till motionen II: 269.
Utskottet. Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen framställda förslag ha
icke givit utskottet anledning till erinran.
Vad angår propositionen nr 117 har utskottet icke kunnat undgå att
ställa sig betänksamt till att institutet utbygges på sätt departementschefen
föreslagit, innan den pågående översynen av dess organisation och arbetsuppgifter
slutförts. I betraktande av vad i ärendet anförts om angelägenheten
av att ifrågavarande vitaminanalyser och övriga undersökningar för
enskildas räkning skola kunna verkställas vill utskottet likväl ej motsätta
sig departementschefens förslag. Härvid utgår utskottet såsom självfallet
från att kostnaderna för verksamheten — inbegripet amortering och förräntning
av byggnadskapitalet samt beräknade utgifter för framtida pensioner
-— helt skola täckas av de taxeavgifter, som uttagas av enskilda.
Utskottet förutsätter vidare, att det ekonomiska utfallet av ifrågavarande
verksamhet årligen skall redovisas för riksdagen. Slutligen vill utskottet
förutskicka, att de föreslagna, förhållandevis höga tjänsterna skola besättas
med för uppgifterna fullt kvalificerade befattningshavare.
I motionerna 1:207 och 11:269 har yrkats anordnande av en kurs för
blivande första distriktssköterskor och andra sjuksköterskor i ledande
ställning. Även om utskottet kan ansluta sig till motionärernas uppfattning
Statsutskottets utlåtande nr 101.
5
att en utbildning på området i och för sig skulle vara av värde, kan utskottet
icke finna behovet av den ifrågasatta utbildningen så trängande,
att medel nu böra anvisas för ändamålet. Vid sin bedömning av frågan har
utskottet icke heller kunnat bortse från att vakanserna inom distriktssköttrskeorganisationen
f. n. uppgå till omkring 300 och att åtskilliga distrikt
under tiden för kursen skulle komma att sakna sköterska.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna I: 207 och II: 269,
a) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i
personalförteckningen för statens institut för folkhälsan,
vilka angivits av departementschefen i statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för den 4 januari 1952;
b) godkänna följande avlöningsstat för statens institut
för folkhälsan, att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret
1952/53:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
.................................. 226 000
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t, förslagsvis................ 25 000
3. Avlöningar till speciallärare, experter och tillfälliga
biträden, förslagsvis ................ 201 000
4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 1 006 000
5. Rörligt tillägg, förslagsvis.................. 413 000
Summa förslagsanslag kronor 1 871 000;
c) till Statens institut för folkhälsan: Avlöningar för budgetåret
1952/53 under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 1 871 000 kronor.
2:o) Statens institut för folkhälsan: Omkostnader. I propositionen nr 1
har Kungl. Maj:t under elfte huvudtiteln, punkten 98, föreslagit riksdagen
att till Statens institut för folkhälsan: Omkostnader för budgetåret 1952/53
anvisa ett förslagsanslag av 640 000 kronor.
Därefter har Kungl. Maj:t i propositionen nr 117, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över inrikesärenden för den 14 mars
1952, föreslagit riksdagen att — med ändring av vad därutinnan föreslagits
i propositionen nr 1 — till Statens institut för folkhälsan: Omkostnader för
budgetåret 1952/53 under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
674 000 kronor.
6
Statsutskottets utlåtande nr 101.
Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 571 000 kronor.
Propositionen nr 1. Medelsanvisningen till sjukvård m. m. föreslås höjd
med 4 000 kronor. Under anslagsposten till expenser beräknas för bränsle,
lyse och vatten en ökning med 15 000 kronor och för övriga expenser en
ökning med 18 000 kronor. För ökade kostnader för tryckning av institutets
årsberättelse beräknas 500 kronor. Departementschefen förordar, att till
medellösa eller mindre bemedlade elever vid institutets distriktssköterskekurser
utgående stipendier höjas från 400 till 450 kronor. Merkostnaden
för ändamålet anses kunna uppskattas till omkring 4 000 kronor. Anslagsposten
i fråga förutsättes av styrelsen få disponeras utan i förväg fastställd
fördelning mellan dessa kurser. På Kungl. Maj:t anses böra ankomma att
utfärda närmare bestämmelser därom. Till inköp och underhåll av djur
samt till undervisningsmateriel och böcker föreslås höjning med 15 000
resp. 2 000 kronor. Till inköp och underhåll av inventarier samt till yttre
renhållning och underhåll av planteringar m. m. förordas en höjning med
10 000 resp. 500 kronor.
Propositionen nr 117. Förstärkningen av vitaminavdelningen i enlighet
med under punkten 1 ovan framlagt förslag föranleder en uppräkning av
omkostnadsanslaget med 34 000 kronor, varav för löpande utgifter 15 000
kronor och för viss engångsanskaffning av apparatur 19 000 kronor.
Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag,
hemställer,
att riksdagen må till Statens institut för folkhälsan: Omkostnader
för budgetåret 1952/53 under elfte huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 674 000 kronor.
Stockholm den 25 april 1952.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Gustaf Karlsson, Näsgård, Ohlon, fröken
Andersson, herrar Leander, Gillström, Pålsson, Sundelin, Bergh, Hesselbom,
Erik Gustaf Andersson, Einar Persson, fru Lindström, herrar Birger
Andersson och Bergman; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Svensson i Grönvik,
Mårtensson i Uddevalla, Wallentheim, Lindholm, Rubbestad, Åkerström,
Hoppe, Thapper, Widén, Birke, Wedén, Nihlfors, Gustafsson i
Skellefteå och fröken Nygren.