Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

1

Nr 5.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om häradsallmänningar, m. m., dels
ock motioner, som väckts i anledning av propositionen.

Genom en den 28 december 1951 dagtecknad proposition, nr 15, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet
förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade
förslag till

1) Lag

om häradsallmänningar.

Härigenom förordnas som följer.

Allmänna bestämmelser om häradsallmänningar.

1 §.

Med häradsallmänning förstås i denna lag av ålder bestående häradsallmänning.

2 §.

Häradsallmänning tillhör ägarna av de fastigheter inom häradet vilka
äro satta i mantal eller med vilka, enligt vad vid jorddelning bestämts, är
förenad rätt till delaktighet i allmänningen.

Med häradet förstås här det område, som häradet omfattat enligt den av
ålder gällande häradsindelningen.

Ägarna av de i första stycket angivna fastigheterna åtnjuta delaktighet i
allmänningen efter oförmedlade hemmantalet eller, i fråga om fastigheter
för vilka rätten till delaktighet bestämts vid jorddelning, efter den därvid
stadgade grunden.

Är genom urminnes hävd, dom eller särskild av Konungen meddelad föreskrift
eller på annat lagligt sätt annorledes än ovan sägs bestämt om rätt
till delaktighet i häradsallmänning, vare det gällande.

3 §.

Är rätt till delaktighet i häradsallmänning förenad med fastighet som
innehaves med fideikommissrätt eller med ständig eller ärftlig besittnings1
Bihang till riksdagens protokoll 1952. 9 samt. 3 avd. Nr 5.

2 Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

rätt eller såsom boställe, äge innehavaren tillgodonjuta sagda rätt samt i
frågor rörande allmänningen utöva rösträtt för fastigheten.

4 §•

Delägare må ej å annan överlåta sin rätt till delaktighet i häradsallmänning
annorledes än gemensamt med den fastighet varmed rätten är förenad.
Överlåtelse som sker i strid häremot vare ogill.

Utan hinder av vad nu stadgats må delägare å annan överlåta den rätt
till utdelning från häradsallmänning som tillkommer honom. Sådan överlåtelse
gäller ej mot ny ägare eller innehavare av fastigheten, dock att, där
överlåtelsen skett genom avtal enligt vilket nyttjanderätt upplåtits till fastigheten,
överlåtelsen skall, om ej annat avtalats, gälla så länge nyttjanderätten
äger bestånd. Överlåtelse som här avses medför ej befogenhet att utöva
delägaren tillkommande rösträtt i frågor rörande allmänningen.

5 §•

Häradsallmänning skall bibehållas oförminskad där ej här nedan annorlunda
stadgas. Häradsallmänning må ej belastas med inteckning och ej
heller tagas i mät för annan fordran än sådan för vilken ålnjutes förmånsrätt
enligt 17 kap. 6 § handelsbalken till betalning ur allmänningen.

6 §•

Delägarnas rätt till häradsallmänning skall, där ej i lag för särskilt fall
annorlunda stadgas, tillgodogöras för delägarnas gemensamma räkning.

Har någon genom urminnes hävd, dom eller särskild av Konungen meddelad
föreskrift eller på annat lagligt sätt erhållit rätt att i visst avseende
nyttja häradsallmänning, vare det gällande.

Delägare vare ej skyldig att med egna medel bidraga till bestridande av
utgifter för allmänningen.

7 §•

Häradsallmänning jämte vad från allmänningen härflyter skall förvaltas
av en av delägarna vald allmänningsstyrelse enligt reglemente, som för
varje häradsallmänning fastställes i den ordning nedan sägs.

Allmänningsstyrelsen utövar delägarnas beslutanderätt i alla frågor i vilka
beslutanderätten ej genom lag eller reglementet förbehållits delägarna.
I fall då beslutanderätten tillkommer delägarna utövas den å allmänningsstämma.

Om avlösning av rätt till delaktighet i häradsallmänning.

8 §.

Är rätt till delaktighet i häradsallmänning förenad med fastighet som ej
är taxerad såsom jordbruksfastighet, må länsstyrelsen, på framställning av
allmänningsstyrelsen och efter hörande av fastighetens ägare eller i 3 §

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

3

omförmäld innehavare av fastigheten, förordna att rätten till delaktighet
skall avlösas mot ersättning i penningar.

Ersättningens belopp fastställes av länsstyrelsen och skall bestämmas till
två och en halv gånger sammanlagda värdet av den på fastighetens delaktighetstal
belöpande utdelningen från allmänningen för de senast förflutna tio
åren. Länsstyrelsen skall utsätta viss dag, då löseskillingen senast skall hava
erlagts och bevis därom inkommit till länsstyrelsen vid påföljd att förordnandet
om avlösning eljest är förfallet.

Då beslut om avlösning vunnit laga kraft och bevis som omförmäles i
andra stycket inkommit till länsstyrelsen, åligger det länsstyrelsen att ofördröj
ligen översända meddelande om avlösningen till den som för fastighetsregistret.
Genom dennes försorg skall anteckning om avlösningen verkställas
i registret.

Om avyttring och införlivning av mark.

9 §•

Till häradsallmänning hörande område må avyttras genom försäljning
eller annorledes, om avsevärd förmån för delägarna därigenom vinnes samt
avyttringen ej länder skogsskötseln å allmänningen till men eller om eljest
synnerliga skäl föreligga till avyttringen. Rätt att besluta om dylik avyttring
tillkommer delägarna, men avyttringen blir ej giltig med mindre den
godkännes av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.

10 §.

1 mom. Vilja delägarna inköpa mark för häradsallmännings utvidgning,
äga de besluta därom. Beslutanderätt i sådant avseende tillkommer även
allmänningsstyrelsen, om reglementet medgiver det.

2 mom. Mark som förvärvats av delägarna må av dem åter avyttras, där
ej marken i den ordning nedan sägs blivit införlivad med allmänningen.
Det ankommer på delägarna att besluta om sådan avyttring, dock må beslutanderätt
härutinnan i reglementet tillerkännas även allmänningsstyrelsen.
Om avyttring av mark, vars införlivning med allmänningen vägrats,
stadgas i 16 §.

11 §•

Har mark förvärvats av delägarna i häradsallmänning och har marken
ej åter avyttrats sist inom tre år efter det förvärvet skedde, åligger det allmänningsstyrelsen
att inom samma tid hos länsstyrelsen göra ansökan om
markens införlivning med allmänningen.

12 §.

Införlivning av mark med häradsallmänning må äga rum under villkor:

n att marken i sin helhet eller till huvudsaklig de! är skogbärande eller
tjänlig till skogsbörd samt så belägen, att den lämpligen kan förvaltas ge -

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr ö.

mensamt med allmänningen, eller ock att den är behövlig för allmänningens
bevakning eller skötsel;

2) att marken genom rågång eller genom lantmäteri- eller mätningsförrättning
som fastställts eller eljest är lagligen gällande är skild från annan
mark;

3) att marken såsom särskild fastighet upptagits i fastighetsregistret;

4) att lagfart meddelats å delägarnas fång till marken;

5) att klander ej instämts å fånget, att delägarnas rätt till marken ej
heller eljest finnes tvistig samt att marken ej utmätts;

6) att marken icke besväras av åter köpsrätt eller av någon vare sig sökt
eller beviljad inteckning för fordran eller rätt till avkomst eller annan förmån
samt ej heller enligt 11 kap. 2 § jordabalken häftar för fordran eller
sådan rätt; samt

7) att marken ej heller är belastad med sådan nyttjande- eller servitutsrätt
som hindrar tillämpande av planmässig skogshushållning eller eljest
strider mot det med införlivningen avsedda syftet.

13 §.

Finner länsstyrelsen laga hinder ej möta för bifall till ansökningen, skall
länsstyrelsen meddela förordnande om markens införlivning med häradsallmänningen.

Prövas det i 12 § 1) stadgade villkoret för införlivning i fråga om marken
vara för handen men möter på grund av bestämmelserna i 12 § 2)—7)
hinder för ansökningens beviljande, förelägge länsstyrelsen sökanden att
inom viss tid, högst tio år, styrka att hindret undanröjts vid äventyr att
ärendet eljest företages till avgörande i befintligt skick.

Begär sökanden före utgången av den i föreläggandet stadgade tiden uppskov
med fullgörande därav, äge länsstyrelsen, om skäl äro därtill, bevilja
ytterligare uppskov under tid, ej överstigande tio år.

14 §.

Beträffande mark som införlivats med häradsallmänning skola, med undantag
som i 15 § sägs, de enligt denna lag för allmänningen gällande bestämmelserna
så ock vad eljest i lag eller författning är stadgat om nyttjande
av allmänningen äga tillämpning.

Yad i första stycket är sagt skall ock gälla i fråga om andel i samfälld
äga, där sådan andel hör till mark som införlivats med allmänningen.

15 §.

1 mom. Införlivning medför ej rubbning i den införlivade markens ansvarighet
för fordran eller annan rätt varför marken särskilt häftar.

2 mom. Därest efter klander å delägarnas fång till införlivad mark denna
vinnes från delägarna, vare förordnandet om införlivning utan verkan.

3 mom. Är med mark som införlivas med häradsallmänning förenad rätt
till delaktighet i allmänningen, skall genom införlivningen sagda rätt upphöra
att gälla. Skiljes marken sedermera från allmänningen, skall rätten
åter tillkomma marken.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

5

16 §.

Avslås ansökan om införlivning av mark med häradsallmänning, skall
marken, där ej delägarnas förvärv av denna för sådan händelse förfaller,
av allmänningsstyrelsen försäljas då så lämpligen kan ske och i varje fall
då försäljning kan äga rum utan förlust för delägarna.

Det åligger allmänningsstyrelsen att sedan försäljning skett ofördröjligen
göra anmälan därom till länsstyrelsen samt därvid foga försälj ningshandlingen
i huvudskrift eller bestyrkt avskrift.

17 §.

Länsstyrelsen har att övervaka, att allmänningsstyrelse fullgör sina skyldigheter
enligt 11 och 16 §§. Åsidosätter allmänningsstyrelse sådan skyldighet,
må länsstyrelsen genom vite tillhålla allmänningsstyrelsen att fullgöra
den.

Om avkastning och annan inkomst av häradsallmänning.

18 §.

Till häradsallmännings avkastning räknas i denna lag all den inkomst
in natura eller i penningar som erhålles genom tillgodogörande av delägarnas
rätt till allmänningen, i den mån sådant tillgodogörande skall ske för
gemensam räkning, dock med undantag av kapitalinkomst som härflyter
från allmänningen.

Till kapitalinkomst av häradsallmänning hänföras i denna lag medel som
inflyta genom avyttring av mark från allmänningen, ersättning för mark
som genom expropriation, inlösen enligt lagen om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare
att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område eller annat
dylikt förfarande skiljes från allmänningen samt ersättning för nyttjandeeller
servitutsrätt som genom sådant förfarande upplåtes å allmänningen
ävensom sådan ersättning för skada eller intrång genom dylikt förfarande
som bestämts att utgå i penningar på en gång.

19 §.

Behållen avkastning må användas eller fonderas för utdelning åt allmänningens
samtliga delägare efter deras delaktighet i allmänningen eller för
annat ändamål som är till gagn för delägarna.

20 §.

Rätt att besluta om användningen av behållen avkastning tillkommer delägarna.

Vilja delägarna använda fonderad avkastning till annat ändamål än det,
för vilket fonderingen ägt rum, vare beslut därom icke giltigt, med mindre
det biträtts av röstande för ett sammanlagt delaktighetsbelopp, utgörande
minst två tredjedelar av allmänningens hela delaktighetstal.

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

21 §.

Delägarnas beslutanderätt enligt 20 § må, utom för det fall som avses i
andra stycket, genom reglementet helt eller delvis uppdragas åt allmänningsstyrelsen.

22 §.

Kapitalinkomst skall användas eller fonderas för verkställande av grundförbättringar
å allmänningen eller för inköp av mark för allmänningens
utvidgning eller för annat dylikt ändamål. Det tillkommer länsstyrelsen att
på framställning av allmänningsstyrelsen meddela närmare föreskrifter
i detta hänseende.

Har mark som förvärvats för kapitalinkomst ej lagligen införlivats med
allmänningen, skall, där marken försäljes, köpeskillingen anses utgöra kapitalinkomst.

I fråga om ränta å kapitalinkomst och om avkastning av mark som avses
i andra stycket skall vad i 19—21 §§ är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Om allmänningsstyrelse, revisorer och allmänningsstämma.

23 §.

Ledamot av allmänningsstyrelse skall vara myndig och, därest ej Konungen
för särskilt fall annat medgiver, här i riket bosatt svensk medborgare.

Ledamot av allmänningsstyrelse må, ändå att den tid för vilken han blivit
utsedd ej gått till ända, skiljas från uppdraget genom beslut av allmänningsstämman.

Avgår styrelseledamot innan den tid för vilken han blivit vald gått till
ända och finnes ej suppleant, åligger det övriga styrelseledamöter att <Jfördröjligen
föranstalta om val av ny ledamot för återstående tiden. Utan hinder
av vad sålunda stadgats må dock med valet kunna anstå till nästa
ordinarie allmänningsstämma, såframt styrelsen är beslutför med kvarstående
ledamöter samt uppskovet ej strider mot bestämmelse i reglementet.

24 §.

Allmänningsstyrelse äge att själv eller genom ombud ej mindre gentemot
tredje man handla å delägarnas vägnar än även inför domstolar och
andra myndigheter företräda delägarna.

Angående befogenhet för styrelseledamot att för delägarna mottaga delgivning
skall vad i 33 kap. 17 § rättegångsbalken är stadgat äga motsvarande
tillämpning.

Vill styrelsen kära till delägarna, utlyse styrelsen allmänningsstämma
för val av ombud att i tvisten föra delägarnas talan. Stämning skall anses
delgiven då den blivit föredragen å stämman.

25 §.

Ledamot av styrelsen äge ej deltaga i behandlingen av fråga rörande avtal
mellan honom och delägarna. Ej heller må han deltaga i behandlingen

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

7

av fråga angående avtal mellan delägarna och tredje man, där han i frågan
äger ett väsentligt intresse som kan vara stridande mot delägarnas. Vad
sålunda stadgats äge motsvarande tillämpning beträffande rättegång eller
annan talan mot styrelseledamoten eller tredje man.

26 §.

Styrelseledamöter som genom att överskrida dem tillkommande befogenhet
eller eljest uppsåtligen eller av vårdslöshet tillskynda delägarna skada
svare för skadan en för alla och alla för en. Vad nu sagts skall ock gälla,
där styrelseledamöter tillskynda tredje man skada genom överträdelse av
denna lag, reglementet eller annan föreskrift, som myndighet enligt denna
lag meddelat eller fastställt.

27 §.

Allmänningsstyrelsens förvaltning och räkenskaper skola granskas av
två eller flera revisorer som utses av delägarna eller på annat i reglementet
angivet sätt.

Ej må den vara revisor, som är befattningshavare hos delägarna eller
under det sistförflutna året handhaft bokföring eller medelsförvaltning för
dem eller som intager en underordnad eller beroende ställning till ledamot
av allmänningsstyrelsen eller till befattningshavare hos delägarna, åt vilken
uppdragits att ombesörja bokföringen eller medelsförvaltningen eller kontrollen
däröver, ej heller styrelseledamots eller sådan befattningshavares
make eller den, som med honom är i rätt upp- eller nedstigande släktskap
eller svågerlag eller är hans syskon eller med honom är i det svågerlag,
att den ene är gift med den andres syskon.

Den tid för vilken revisor utses må ej utgå före nästa ordinarie allmänningsstämma.

Revisor må, ändå att den tid för vilken han blivit utsedd ej gått till ända,
skiljas från uppdraget genom beslut av den eller dem som utsett honom.

Avgår av delägarna vald revisor innan den tid för vilken han blivit vald
gått till ända och finnes ej suppleant, åligger det allmänningsstyrelsen att
ofördröj ligen föranstalta om val av ny revisor.

28 §.

Allmänningsstyrelsen skall årligen inom tid, som angives i reglementet,
till revisorerna avlämna eu av styrelsens ledamöter underskriven förvaltningsberättelse
för det förflutna räkenskapsåret tillika med redovisning
över inkomster och utgifter.

29 §.

Allmänningsstyrelsen skall bereda revisor tillfälle att när som helst inventera
de kontanta medel och övriga tillgångar som stå under styrelsens
förvaltning samt granska alla till förvaltningen hörande böcker, räkenskaper
och andra handlingar. Av revisor begärd upplysning angående förvaltningen
må ej av styrelsen vägras.

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

Vid fullgörande av sitt uppdrag hava revisorerna att ställa sig till efterrättelse
de särskilda föreskrifter som av delägarna meddelas och ej avse
inskränkning i deras i lag stadgade befogenhet eller eljest strida mot lag
eller författning eller mot reglementet.

Revisorerna skola för varje räkenskapsår inom tid som bestämmes i reglementet
avgiva och till styrelsen överlämna en av dem underskriven berättelse
över granskningen.

30 §.

Hava revisorerna i sin berättelse eller annan handling som framlägges
å allmänningsstämma mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift eller uppsåtligen
underlåtit att göra anmärkning mot dylik uppgift i handling som
av dem granskats, eller hava de vid fullgörandet av sitt uppdrag visat vårdslöshet,
vare de som låtit sådant komma sig till last delägarna ansvariga
för all därav uppkommande skada, en för alla och alla för en.

31 §.

I reglementet må bestämmas att delägarnas beslutanderätt å allmänningsstämma
skall utövas genom distriktsombud, utsedda på delägarstämmor
för särskilda distrikt.

32 §.

Å delägarstämma äge envar ägare eller i 3 § omförmäld innehavare av
fastighet inom distriktet, med vilken rätt till delaktighet i allmänningen är
förenad, rösträtt efter grunden för sagda delaktighet, där ej nedan i denna
paragraf annorlunda stadgas.

För omyndig delägare röstar förmyndare som har vederbörande fastighet
under sin förvaltning eller, där flera sådana förmyndare finnas, den
som de bland sig utse. För oskiftat dödsbo, bolag eller annan samfällighet
må ej mera än en person utöva rösträtt.

Frånvarande delägares rösträtt må å stämman utövas genom ombud. Ej
må dock någon på grund av fullmakt rösta för mera än en delägare.

Ej må någon å delägarstämma för egen eller annans räkning utöva rösträtt
för mera än en tiondel av hela det delaktighetstal som är företrätt å
stämman.

33 §.

Vad i 32 § är stadgat angående delägarstämma skall äga motsvarande tilllämpning
i fråga om allmänningsstämma, varå beslutanderätten utövas omedelbart
av delägarna.

34 §.

Å allmänningsstämma, där beslutanderätten utövas genom distriktsombud,
äge sådant ombud utöva rösträtt för det delaktighetstal beträffande
allmänningen som sammanlagt tillkommer delägarna i det distrikt för vil -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

9

ket ombudet utsetts. Företrädes å stämman distrikt av flera ombud, äge
dessa rösta för lika andel av sagda tal. Enskild delägare vare dock obetaget
att, själv eller genom ombud, å stämman utöva rösträtt för honom tillkommande
delaktighetstal, som i så fall avräknas från vederbörande distriktsombuds
röstetal.

35 §.

Ej må någon själv eller genom ombud eller såsom ombud för annan å allmänningsstämma
deltaga i behandlingen av fråga rörande avtal mellan honom
och delägarna. Ej heller må han deltaga i behandling av fråga angående
avtal mellan dessa och tredje man, där han i frågan äger ett väsentligt
intresse som kan vara stridande mot delägarnas. Vad sålunda stadgats äge
motsvarande tillämpning beträffande rättegång eller annan talan mot honom
eller tredje man.

Ledamot av allmänningsstyrelse må ej deltaga i beslut om ansvarsfrihet
för förvaltningsåtgärd, för vilken han är ansvarig, eller i val av revisor.

36 §.

Ordinarie allmänningsstämma skall hållas en gång om året å tid, som bestämmes
i reglementet.

Å sådan stämma skola allmänningsstyrelsens förvaltningsberättelse för
det förflutna räkenskapsåret jämte därvid fogad redovisning samt revisorernas
berättelse för samma år framläggas, och skall å stämman frågan om
beviljande av ansvarsfrihet åt styrelsen för den tid förvaltningsberättelsen
omfattar företagas till avgörande.

Med nämnda fråga skall dock anstå till fortsatt stämma å viss dag, minst
fyra och högst åtta veckor därefter, om så påfordras av röstande för ett sammanlagt
delaktighetsbelopp, utgörande minst en tiondel av allmänningens
hela delaktighetstal. Utöver sagda tid vare uppskov ej medgivet.

Val av allmänningsstyrelse och revisorer må företagas endast å ordinarie
stämma, dock att fyllnadsval varom i 23 § sista stycket och 27 § femte stycket
stadgas må äga rum å extra stämma.

37 §.

Allmänningsstyrelsen äge, när den finner lämpligt, utlysa extra allmänningsstämma.

Revisorerna må, om deras granskning föranleder därtill, skriftligen med
angivande av skälet påfordra att styrelsen skall utlysa extra stämma att hållas
så snart det med iakttagande av föreskriven kallelsetid kan ske. Efterkommer
styrelsen ej inom en vecka sådan påfordran, äge revisorerna själva
utlysa stämma. Äro ej samtliga revisorer ense om stämmas utlysande, gälle
den mening, varom de flesta förena sig, eller vid lika röstetal deras mening
som anse extra stämma böra hållas.

Extra stämma skall ock av styrelsen utlysas då det för uppgivet ändamål
skriftligen påfordras av delägare med sammanlagt delaktighetsbelopp, utgö -

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

rande minst en tiondel av allmänningens hela delaktighetstal eller den mindre
del därav som må vara bestämd i reglementet.

Länsstyrelsen äge ock, när så finnes nödigt, anmoda allmänningsstyrelsen
att utlysa extra stämma. Efterkommer allmänningsstyrelsen ej inom en
vecka sådan anmodan, må länsstyrelsen själv utlysa stämma.

38 §.

Underlåter allmänningsstyrelsen att i föreskriven ordning utlysa ordinarie
allmänningsstämma eller har styrelsen ej senast två veckor efter påfordran
som i 37 § tredje stycket sägs utlyst extra stämma att hållas så snart det
med iakttagande av föreskriven kallelsetid kan ske, har länsstyrelsen att, på
anmälan av delägare, ofördröj ligen utlysa stämma.

Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning, därest delägarstämma ej
utlyses i föreskriven ordning.

Om reglemente.

39 §.

Reglemente för häradsallmänning skall, utöver vad som följer av stadgandena
här ovan, angiva:

den ort där allmänningsstyrelsen skall hava sitt säte;

huru styrelsen skall sammansättas, den tid för vilken styrelsen skall utses
samt grunderna för dess beslutförhet och för omröstning;

antalet revisorer samt för vilken tid dessa skola utses;

tiden för räkenskapsavslutning;

platsen för hållande av ordinarie allmänningsstämma;

det sätt varpå kallelse till allmänningsstämma skall ske och den tid före
stämma, då föreskrivna kallelseåtgärder senast skola vara vidtagna; samt

i vilka fall å allmänningsstämma må företagas ärende som ej angivits i
kallelsen.

Skall enligt reglementet delägarnas beslutanderätt å allmänningsstämma
utövas genom distriktsombud, skall reglementet tillika innehålla föreskrifter
om den ordning, i vilken dessa skola utses.

40 §.

Förslag till reglemente skall uppgöras av delägarna samt underställas Konungen
för prövning och fastställelse. Konungen prövar förslagets överensstämmelse
med lag och dess ändamålsenlighet samt äger vidtaga de ändringar
däri som må finnas påkallade.

41 §.

Ändring av fastställt reglemente må efter förslag av delägarna eller den
minoritet av dem, som bestämts i reglementet, medgivas av Konungen. Har
dylikt förslag väckts av minoritet som nyss sagts, skola innan förslaget slutligen
prövas delägarna erhålla tillfälle att yttra sig.

11

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

Om talan mot allmänningsstyrelse och revisorer.

42 §.

Varder talan å allmänningsstyrelses förvaltning under den tid förvaltningsberättelse
omfattar ej anställd inom sex månader från det berättelsen
framlades å allmänningsstämma, ^are så ansett som om ansvarsfrihet blivit
styrelsen beviljad.

Utan hinder därav, att ansvarsfrihet beviljats, må sådan talan å förvaltningen,
som grundas därpå att styrelseledamot begått brottslig handling,
kunna anställas mot honom, där ej ansvarsfriheten uppenbarligen avsett
även den handlingen.

43 §.

Talan mot revisor enligt 30 § må ej anställas sedan två år förflutit från
det revisorernas berättelse framlades å allmänningsstämma, utan så är att
talan grundas därpå, att brottslig handling blivit begången.

Om laga domstol.

44 §.

Delägarna i häradsallmänning skola i de mål, för vilka ej annorlunda
genom lag stadgas, lyda under allmän underrätt i den ort där allmänningsstyrelsen
har sitt säte.

Om vissa till socknar hörande allmänningar.

45 §.

Har häradsallmänning enligt Konungens medgivande delats mellan socknarna
inom häradet under villkor att varje socken tilldelad allmänningslott
ej finge skiftas mellan hemmanen i socknen, skall vad i denna lag är stadgat
om häradsallmänning i tillämpliga delar gälla om sådan till socken hörande
allmänning.

För varje dylik allmänning skall i den ordning som i 40 § sägs uppgöras
och fastställas reglemente med bestämmelser rörande allmänningens förvaltning.

Ansvarsbestämmelse.

46 §.

Ledamot av allmänningsstyrelse och hos sådan styrelse anställd befattningshavare
äro med avseende å sina åligganden underkastade det ansvar
som i lag stadgas beträffande ämbetsman.

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

Om fullföljd av talan.

47 §.

1 mom. Menar delägare att beslut som fattats å delägar- eller allmänningsstämma
icke tillkommit i behörig ordning eller eljest strider mot lag
eller författning eller mot reglementet, må han hos länsstyrelsen föra talan
mot beslutet genom besvär, vilka jämte beslutet skola hava inkommit inom
en månad efter beslutets dag. Försummas det, vare rätt till talan förlorad.
Ändå att talan föres mot beslutet, skall det gå i verkställighet, där ej länsstyrelsen
annorlunda förordnar.

Utslag varigenom delägar- eller allmänningsstämmas beslut upphävts eller
ändrats gälle jämväl för de delägare som ej klagat.

2 mom. Mot beslut som länsstyrelse meddelat enligt denna lag må talan
föras hos Konungen genom besvär, som skola hava inkommit till jordbruksdepartementet
inom en månad från den dag klaganden erhöll del av beslutet.

övergångsbestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1953; dock må redan dessförinnan
förslag till reglemente i enlighet med lagens bestämmelser uppgöras och fastställas.

Genom denna lag upphäves lagen den 13 maj 1932 (nr 107) om häradsallmänningar.
Nämnda lag skall likväl fortfarande äga tillämpning i fråga
om brott mot lagen som begåtts före den 1 januari 1953.

Äger enligt avtal, som träffats före den 1 januari 1934, arrendator av kronan
tillhörig jordbruksdomän eller ecklesiastikt löneboställe rätt att tillgodonjuta
till domänen eller bostället hörande andel i häradsallmänning,
vare arrendatorn berättigad att under den tid avtalet gäller utöva jordägaren
tillkommande rösträtt i frågor rörande allmänningen.

Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum
som ersatts genom bestämmelse i nya lagen, skall den bestämmelsen i stället
tillämpas.

2) Lag

om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna.

Härigenom förordnas som följer.

Allmänna bestämmelser.

1 §•

Med allmänningsskog förstås i denna lag område som avsatts till besparingsskog
vid storskifte i Kopparbergs och Gävleborgs län eller till allmänning
vid avvittring i Västerbottens och Norrbottens län.

13

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

2 §•

Allmänningsskog tillhör ägarna av de fastigheter för vilka skogen vid
storskifte eller avvittring blivit avsatt eller med vilka, enligt vad vid jorddelning
bestämts, är förenad rätt till delaktighet i skogen.

Ägarna av nämnda fastigheter åtnjuta delaktighet i skogen, där ej för särskilt
fall annorlunda bestämts, efter reducerat jordtal eller hemmantal eller,
i fråga om fastigheter för vilka rätten till delaktighet bestämts vid jorddelning,
efter den därvid stadgade grunden.

Denna lag medför ej rubbning i den rätt till skog som enligt vad särskilt
är stadgat tillkommer lapparna.

3 §•

Är rätt till delaktighet i allmänningsskog förenad med fastighet som innehaves
med ständig eller ärftlig besittningsrätt eller såsom boställe, äge innehavaren
tillgodonjuta sagda rätt samt i frågor rörande allmänningsskogen
utöva rösträtt för fastigheten.

4 §•

Delägare må ej å annan överlåta sin rätt till delaktighet i allmänningsskog
annorledes än gemensamt med den fastighet varmed rätten är förenad.
Överlåtelse som sker i strid häremot vare ogill.

Utan hinder av vad nu stadgats må delägare, där han äger rätt till utdelning
från allmänningsskogen, å annan överlåta denna rätt. Sådan överlåtelse
gäller ej mot ny ägare eller innehavare av fastigheten, dock att, där
överlåtelsen skett genom avtal enligt vilket nyttjanderätt upplåtits till fastigheten,
överlåtelsen skall, om ej annat avtalats, gälla så länge nyttjanderätten
äger bestånd. Överlåtelse som här avses medför ej befogenhet att utöva
delägaren tillkommande rösträtt i frågor rörande allmänningsskogen.

5 §•

Allmänningsskog skall bibehållas oförminskad där ej här nedan annorlunda
stadgas. Allmänningsskog må ej belastas med inteckning och ej heller
tagas i mät för annan fordran än sådan för vilken åtnjutes förmånsrätt
enligt 17 kap. 6 § handelsbalken till betalning ur skogen.

6 §•

Delägarnas rätt till allmänningsskog skall, där ej i lag för särskilt fall
annorlunda stadgas, tillgodogöras för delägarnas eller ortsbefolkningens gemensamma
räkning enligt vad i denna lag sägs.

Delägare vare ej skyldig att med egna medel bidraga till bestridande av
utgifter för allmänningsskogen.

7 §•

7 mom. Allmänningsskog jämte vad från skogen härflyter skall förvaltas
av en av delägarna vald allmänningsstyrelse enligt reglemente, som för varje

14

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

allmänningsskog fastställes i den ordning nedan sägs. I reglementet må
dock föreskrivas, att inkomst som härflyter från skogen eller fond som bildats
av sådan inkomst skall förvaltas av särskild av delägarna vald ekonominämnd
eller av myndighet. I reglementet må ock bestämmas, att en eller
flera ledamöter av allmänningsstyrelsen eller ekonominämnd skola utses av
länsstyrelsen.

Allmänningsstyrelsen utövar delägarnas beslutanderätt i alla frågor i
vilka beslutanderätten ej genom lag eller reglementet förbehållits delägarna,
ekonominämnd eller myndighet. I fall då beslutanderätten tillkommer delägarna
utövas den å allmänningsstämma.

2 mom. Beträffande förvaltningen av fond som bildats av inkomst från besparingsskogarna
inom Venjans socken eller från Lima eller Transtrands
sockens besparingsskog äger Konungen utan hinder av vad i denna lag stadgas
efter vederbörande delägares hörande meddela särskilda bestämmelser.

Om avyttring och införlivning av mark.

8 §.

Till allmänningsskog hörande område må avyttras genom försäljning eller
annorledes, om avsevärd förmån för delägarna därigenom vinnes samt avvttringen
ej länder skogsskötseln å allmänningsskogen till men eller om
eljest synnerliga skäl föreligga till avyttringen. Rätt att besluta om dylik
avyttring tillkommer delägarna, men avyttringen blir ej giltig med mindre
den godkännes av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.

9 §.

Vilja delägarna inköpa mark för allmänningsskogs utvidgning, äga de besluta
därom. Beslutanderätt i sådant avseende tillkommer även allmänningsstyrelsen,
om reglementet medgiver det.

10 §.

Har mark förvärvats av delägarna i allmänningsskog för medel som härflutit
från skogen eller genom byte mot vederlag av skogen tillhörande mark
eller genom gåva, åligger det allmänningsstyrelsen att inom tre år efter det
förvärvet skedde hos länsstyrelsen göra ansökan om markens införlivning
med allmänningsskogen. Länsstyrelsen äger dock i särskilt fall medgiva undantag
från denna skyldighet.

11 §•

t

Införlivning av mark med allmänningsskog må äga rum under villkor:

1) att marken i sin helhet eller till huvudsaklig del är skogbärande eller
tjänlig till skogsbörd samt så belägen, att den lämpligen kan förvaltas gemensamt
med allmänningsskogen, eller ock att den är behövlig för allmänningsskogens
bevakning eller skötsel;

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

15

2) att marken genom rågång eller genom lantmäteri- eller mätningsförrättning
som fastställts eller eljest är lagligen gällande är skild från annan
mark;

3) att marken såsom särskild fastighet upptagits i fastighetsregistret;

4) att lagfart meddelats å delägarnas fång till marken;

5) att klander ej instämts å fånget, att delägarnas rätt till marken ej
heller eljest finnes tvistig samt att marken ej utmätts;

6) att marken icke besväras av återköpsrätt eller av någon vare sig sökt
eller beviljad inteckning för fordran eller rätt till avkomst eller annan förmån
samt ej heller enligt 11 kap. 2 § jordabalken häftar för fordran eller
sådan rätt; samt

7) att marken ej heller är belastad med sådan nyttjande- eller servitutsrätt
som hindrar tillämpande av planmässig skogshushållning eller eljest
strider mot det med införlivningen avsedda syftet.

12 §.

Finner länsstyrelsen laga hinder ej möta för bifall till ansökningen, skall
länsstyrelsen meddela förordnande om markens införlivning med allmänningsskogen.

Prövas det i 11 § 1) stadgade villkoret för införlivning i fråga om marken
vara för handen men möter på grund av bestämmelserna i 11 § 2)—7)
hinder för ansökningens beviljande, förelägge länsstyrelsen sökanden att
inom viss tid, högst tio år, styrka att hindret undanröjts vid äventyr att
ärendet eljest företages till avgörande i befintligt skick.

Begär sökanden före utgången av den i föreläggandet stadgade tiden uppskov
med fullgörande därav, äge länsstyrelsen, om skäl äro därtill, bevilja
ytterligare uppskov under tid, ej överstigande tio år.

13 §.

Beträffande mark som införlivats med allmänningsskog skola, med undantag
som i 14 § sägs, de enligt denna lag för allmänningsskogen gällande
bestämmelserna så ock vad eljest i lag eller författning är stadgat om nyttjande
av allmänningsskogen äga tillämpning.

Vad i första stycket är sagt skall ock gälla i fråga om andel i samfälld
äga, där sådan andel hör till mark som införlivats med allmänningsskog.

14 §.

1 mom. Införlivning medför ej rubbning i den införlivade markens ansvarighet
för fordran eller annan rätt varför marken särskilt häftar.

2 mom. Därest efter klander å delägarnas fång till införlivad mark denna
vinnes från delägarna, vare förordnandet om införlivning utan verkan.

3 mom. Är med mark som införlivats med allmänningsskog förenad rätt
till delaktighet i skogen, skall genom införlivningen sagda rätt upphöra att
gälla. Skiljes marken sedermera från skogen, skall rätten åter tillkomma
marken.

16

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

15 §.

Avslås ansökan om införlivning av mark med allmänningsskog, skall
marken, där ej delägarnas förvärv av denna för sådan händelse förfaller,
av allmänningsstyrelsen försäljas då så lämpligen kan ske och i varje fall
då försäljning kan äga rum utan förlust för delägarna.

Det åligger allmänningsstyrelsen att sedan försäljning skett ofördröj ligen
göra anmälan därom till länsstyrelsen samt därvid foga försäljningshandlingen
i huvudskrift eller bestyrkt avskrift.

16 §.

Länsstyrelsen har att övervaka, att allmänningsstyrelse fullgör sina skyldigheter
enligt 10 och 15 §§. Åsidosätter allmänningsstyrelse sådan skyldighet,
må länsstyrelsen genom vite tillhålla allmänningsstyrelsen att fullgöra
den.

Om avkastning och annan inkomst av allmänningsskog.

17 §.

Till allmänningsskogs avkastning räknas i denna lag all den inkomst in
natura eller i penningar som erhålles genom tillgodogörande av delägarnas
rätt till skogen, i den mån sådant tillgodogörande skall ske för gemensam
räkning, dock med undantag av kapitalinkomst som härflyter från skogen.

Till kapitalinkomst av allmänningsskog hänföras i denna lag medel som
inflyta genom avyttring av mark från skogen, ersättning för mark som genom
expropriation, inlösen enligt lagen om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare
att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område eller annat dylikt
förfarande skiljes från skogen samt ersättning för nyttjande- eller servitutsrätt
som genom sådant förfarande upplåtes å skogen ävensom sådan ersättning
för skada eller intrång genom dylikt förfarande som bestämts att
utgå i penningar på en gång.

18 §.

Behållen avkastning må enligt närmare föreskrifter i reglementet användas
eller fonderas för betalning av utskylder för de fastigheter med vilka
rätt till delaktighet i skogen är förenad, för främjande av jordbruket inom
den eller de socknar eller delar av socknar för vilkas jordägare skogen blivit
avsatt eller för annat ändamål som är till gagn för delägarna eller för
befolkningen i sagda socknar eller sockendelar; dock må avkastning från
Svärdsjö och Svartnäs socknars besparingsskog, Envikens sockens besparingsskog,
Dorotea övre allmänningsskog, Vilhelmina övre allmänningsskog,
Sorsele övre allmänningsskog, Tärna och Stensele allmänningsskog eller
allmänningsskog som särskilt avsatts för nybyggare användas eller fonderas
för ändamål som sist sagts, allenast där det är till gagn för delägarna i
skogen.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5. 17

19 §.

Rätt att besluta om användningen av behållen avkastning tillkommer delägarna.

Vilja delägarna använda fonderad avkastning till annat ändamål än det,
för vilket fonderingen ägt rum, vare beslut därom icke giltigt, med mindre
det biträtts av röstande för ett sammanlagt delaktighetsbelopp, utgörande
minst två tredjedelar av allmänningsskogens hela delaktighets tal, och godkänts
av länsstyrelsen.

20 §.

Delägarnas beslutanderätt enligt 19 § må, utom för det fall som avses i
andra stycket, genom reglementet helt eller delvis uppdragas åt allmänningsstyrelsen.

21 §.

Kapitalinkomst skall användas eller fonderas för verkställande av grundförbättringar
å allmänningsskogen eller för inköp av mark för skogens utvidgning
eller för annat dylikt ändamål. Det tillkommer länsstyrelsen att på
framställning av allmänningsstyrelsen meddela närmare föreskrifter i detta
hänseende.

Har mark som förvärvats för kapitalinkomst ej lagligen införlivats med
allmänningsskogen, skall, där marken försäljes, köpeskillingen anses utgöra
kapitalinkomst.

1 fråga om ränta å kapitalinkomst och om avkastning av mark som avses
i andra stycket skall vad i 18—20 §§ är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Om allmänningsstyrelse, ekonominämnd, revisorer och allmänningsstämma.

22 §.

Ledamot av allmänningsstyrelse eller ekonominämnd skall vara myndig
och, därest ej Konungen för särskilt fall annat medgiver, här i riket bosatt
svensk medborgare.

Ledamot av allmänningsstyrelse eller ekonominämnd må, ändå att den
tid för vilken han blivit utsedd ej gått till ända, skiljas från uppdraget
genom beslut av den eller dem som utsett honom.

Avgår styrelse- eller nämndledamot innan den tid för vilken han blivit
utsedd gått till ända och finnes ej suppleant, skall, där den avgångne valts
av delägarna, på föranstaltande av allmänningsstyrelsen val av ny ledamot
för återstående tiden ofördröjligen hållas samt, om den avgångne utsetts
av länsstyrelsen, anmälan om avgången genast göras hos denna myndighet
lör utseende av ny ledamot för samma tid. Utan hinder av vad nu stadgats
må dock med val av ny ledamot kunna anstå till nästa ordinarie allmänningsstämma,
såframt styrelsen eller nämnden är beslutför med kvarstående
ledamöter samt uppskovet ej strider mot bestämmelse i reglementet.

2 Bihang till riksdagens protokoll 3(952. 9 sam/. 3 avd. Nr 5.

18

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

23 §.

Allmänningsstyrelse, ekonominämnd eller myndighet som förvaltar delägarna
tillhörig egendom äge i fråga om den egendom som står under dess
förvaltning att själv eller genom ombud ej mindre gentemot tredje man
handla å delägarnas vägnar än även inför domstolar och andra myndigheter
företräda delägarna.

Angående befogenhet för styrelse- eller nämndledamot att för delägarna
mottaga delgivning i angelägenheter rörande egendom som styrelsen eller
nämnden förvaltar skall vad i 33 kap. 17 § rättegångsbalken är stadgat äga
motsvarande tillämpning.

Vill styrelsen, nämnden eller myndigheten kära till delägarna, utlyse styrelsen
allmänningsstämma för val av ombud att i tvisten föra delägarnas
talan. Stämning skall anses delgiven, då den blivit föredragen å stämman.

24 §.

Ledamot av allmänningsstyrelse eller ekonominämnd äge ej deltaga i behandlingen
av fråga rörande avtal mellan honom och delägarna. Ej heller
må han deltaga i behandlingen av fråga angående avtal mellan delägarna och
tredje man, där han i frågan äger ett väsentligt intresse som kan vara stridande
mot delägarnas. Vad sålunda stadgats äge motsvarande tillämpning beträffande
rättegång eller annan talan mot ledamoten eller tredje man.

25 §.

Styrelse- eller nämndledamöter som genom att överskrida dem tillkommande
befogenhet eller eljest uppsåtligen eller av vårdslöshet tillskynda
delägarna skada svare för skadan en för alla och alla för en. Vad nu sagts
skall ock gälla, där styrelse- eller nämndledamöter tillskynda tredje man
skada genom överträdelse av denna lag, reglementet eller annan föreskrift,
som myndighet enligt denna lag meddelat eller fastställt.

26 §.

Allmänningsstyrelses och ekonominämnds förvaltning och räkenskaper
skola granskas av två eller flera revisorer, som utses av delägarna eller på
annat i reglementet angivet sätt.

Ej må den vara revisor, som är befattningshavare hos delägarna eller
under det sistförflutna året handhaft bokföring eller medelsförvaltning för
dem eller som intager en underordnad eller beroende ställning till ledamot
av allmänningsstyrelsen eller ekonominämnden eller till befattningshavare
hos delägarna, åt vilken uppdragits att ombesörja bokföringen eller medelsförvaltningen
eller kontrollen däröver, ej heller styrelse- eller nämndledamots
eller sådan befattningshavares make eller den, som med honom är i
rätt upp- eller nedstigande släktskap eller svågerlag eller är hans syskon
eller med honom är i det svågerlag, att den ene är gift med den andres
syskon.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5. 19

Den tid för vilken revisor utses må ej utgå före nästa ordinarie allmänningsstämma.

Revisor må, ändå att den tid för vilken han blivit utsedd ej gått till ända,
skiljas från uppdraget genom beslut av den eller dem, som utsett honom.

Avgår av delägarna vald revisor innan den tid för vilken han blivit vald
gått till ända och finnes ej suppleant, åligger det allmänningsstyrelsen att
ofördröj ligen föranstalta om val av ny revisor.

27 §.

Det åligger allmänningsstyrelse och ekonominämnd beträffande egendom
som av styrelsen eller nämnden förvaltas att årligen inom tid, som angives
i reglementet, till vederbörande revisorer avlämna en av styrelsens eller
nämndens ledamöter underskriven förvaltningsberättelse för det förflutna
räkenskapsåret tillika med redovisning över inkomster och utgifter.

28 §.

Allmänningsstyrelse och ekonominämnd skola bereda revisor tillfälle att
när som helst inventera de kontanta medel och övriga tillgångar som stå
under styrelsens eller nämndens förvaltning samt granska alla till förvaltningen
hörande böcker, räkenskaper och andra handlingar. Av revisor begärd
upplysning angående förvaltningen må ej av styrelsen eller nämnden
vägras.

Vid fullgörande av sitt uppdrag hava revisorerna att ställa sig till efterrättelse
de särskilda föreskrifter som av delägarna meddelas och ej avse inskränkning
i deras i lag stadgade befogenhet eller eljest strida mot lag eller
författning eller mot reglementet.

Det åligger revisorerna eller, där enligt reglementet särskilda grupper revisorer
utsetts, envar sådan grupp att för varje räkenskapsår inom tid som
bestämmes i reglementet avgiva och till allmänningsstyrelsen överlämna
en av revisorerna eller gruppen underskriven berättelse över granskningen.

29 §.

Hava revisorer i sin berättelse eller annan handling som framlägges å
allmänningsstämma mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift eller uppsåtligen
underlåtit att göra anmärkning mot dylik uppgift i handling som
av dem granskats, eller hava de vid fullgörandet av sitt uppdrag visat
vårdslöshet, vare de som låtit sådant komma sig till last delägarna ansvariga
för all därav uppkommande skada, en för alla och alla för en.

30 §.

I reglementet må bestämmas att delägarnas beslutanderätt å allmänningsstämma
skall utövas genom distriktsombud, utsedda på delägarstäminor
för särskilda distrikt.

20

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

31 §.

Å delägarstämma äge envar ägare eller i 3 § omförmäld innehavare av
fastighet inom distriktet, med vilken rätt till delaktighet i allmänningsskogen
är förenad, rösträtt efter grunden för sagda delaktighet, där ej nedan i
denna paragraf annorlunda stadgas.

För omyndig delägare röstar förmyndare som har vederbörande fastighet
under sin förvaltning eller, där flera sådana förmyndare finnas, den som
de bland sig utse. För oskiftat dödsbo, bolag eller annan samfällighet må
ej mera än en person utöva rösträtt.

Frånvarande delägares rösträtt må å stämman utövas genom ombud. Ej
må dock någon på grund av fullmakt rösta för mera än en delägare.

Ej må någon å delägarstämma för egen eller annans räkning utöva rösträtt
för mera än en tiondel av hela det delaktighetstal som är företrätt å
stämman eller den mindre del därav, som må vara bestämd i reglementet.

32 §.

Vad i 31 § är stadgat angående delägarstämma skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om allmänningsstämma, varå beslutanderätten utövas
omedelbart av delägarna.

33 §.

Å allmänningsstämma, där beslutanderätten utövas genom distriktsombud,
äge sådant ombud utöva rösträtt för det delaktighetstal beträffande
allmänningsskogen som sammanlagt tillkommer delägarna i det distrikt för
vilket ombudet utsetts. Företrädes å stämman distrikt av flera ombud, äge
dessa rösta för lika andel av sagda tal. Enskild delägare vare dock obetaget
att, själv eller genom ombud, å stämman utöva rösträtt för honom tillkommande
delaktighetstal, som i så fall avräknas från vederbörande distriktsombuds
röstetal.

34 §.

Ej må någon själv eller genom ombud eller såsom ombud för annan å
allmänningsstämma deltaga i behandlingen av fråga rörande avtal mellan
honom och delägarna. Ej heller må han deltaga i behandling av fråga angående
avtal mellan dessa och tredje man, där han i frågan äger ett väsentligt
intresse som kan vara stridande mot delägarnas. Vad sålunda stadgats
äge motsvarande tillämpning beträffande rättegång eller annan talan mot
honom eller tredje man.

Ledamot av allmänningsstyrelse eller ekonominämnd må ej deltaga i beslut
om ansvarsfrihet för förvaltningsåtgärd, för vilken han är ansvarig,
eller i val av revisor.

35 §.

Ordinarie allmänningsstämma skall hållas en gång om året å tid, som
bestämmes i reglementet.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

21

Å sådan stämma skola allmänningsstyrelsens och ekonominämnds förvaltningsberättelser
för det förflutna räkenskapsåret jämte därvid fogade
redovisningar samt den eller de berättelser, som avgivits av revisorerna för
samma år, framläggas, och skola å stämman frågorna om beviljande av ansvarsfrihet
åt styrelsen och nämnden för den tid förvaltningsberättelserna
omfatta företagas till avgörande.

Med sådan fråga skall dock anstå till fortsatt stämma å viss dag, minst
fyra och högst åtta veckor därefter, om så påfordras av röstande för ett
sammanlagt delaktighetsbelopp, utgörande minst en tiondel av allmänningsskogens
hela delaktighetstal. Utöver sagda tid vare uppskov ej medgivet.

Val av ledamöter av allmänningsstyrelse eller ekonominämnd samt revisorer
må företagas endast å ordinarie stämma, dock att fyllnadsval varom
i 22 § sista stycket och 26 § femte stycket stadgas må äga rum å extra
stämma.

36 §.

Allmänningsstyrelsen äge, när den finner lämpligt, utlysa extra allmänningsstämma.

Revisorerna må, om deras granskning föranleder därtill, skriftligen med
angivande av skälet påfordra, att styrelsen skall utlysa extra stämma att
hållas så snart det med iakttagande av föreskriven kallelsetid kan ske.
Hava jämlikt reglementet särskilda grupper revisorer utsetts, äge varje
grupp samma rätt. Efterkommer styrelsen ej inom en vecka sådan påfordran,
äge revisorerna eller vederbörande grupp utlysa stämma. Råder ej
enighet om stämmas utlysande, gäller den mening, varom de flesta förena
sig, eller vid lika röstetal deras mening som anse extra stämma böra hållas.

Extra stämma skall ock av styrelsen utlysas då det för uppgivet ändamål
skriftligen påfordras av ekonominämnd, myndighet som i 7 § 1 mom. första
stycket avses eller delägare med sammanlagt delaktighetsbelopp, utgörande
minst en tiondel av allmänningsskogens hela delaktighetstal eller den mindre
del därav som må vara bestämd i reglementet.

Länsstyrelsen äge ock, när så finnes nödigt, anmoda allmänningsstyrelsen
att utlysa extra stämma. Efterkommer allmänningsstyrelsen ej inom
en vecka sådan anmodan, må länsstyrelsen själv utlysa stämma.

37 §.

Underlåter allmänningsstyrelsen att i föreskriven ordning utlysa ordinarie
allmänningsstämma eller har styrelsen ej senast två veckor efter påfordran
som i 36 § tredje stycket sägs utlyst extra stämma att hållas så
snart det med iakttagande av föreskriven kallelsetid kan ske, har länsstyrelsen
att, på anmälan av ekonominämnd, myndighet som i 7 § 1 mom. första
stycket avses eller delägare, ofördröjligen utlysa stämma.

Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning, därest delägarstämma
ej utlyses i föreskriven ordning.

22

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

Om reglemente.

38 §.

Reglemente för allmänningsskog skall, utöver vad som följer av stadgandena
här ovan, angiva:

den ort där allmänningsstyrelsen skall hava sitt säte;

huru styrelsen och, i förekommande fall, ekonominämnd skola sammansättas,
den tid för vilken de skola utses samt grunderna för deras beslutförhet
och för omröstning;

antalet revisorer samt för vilken tid dessa skola utses;

tiden för räkenskapsavslutning;

platsen för hållande av ordinarie allmänningsstämma;

det sätt varpå kallelse till allmänningsstämma skall ske och den tid före
stämma, då föreskrivna kallelseåtgärder senast skola vara vidtagna; samt

i vilka fall å allmänningsstämma må företagas ärende som ej angivits i
kallelsen.

Skall enligt reglementet delägarnas beslutanderätt å allmänningsstämma
utövas genom distriktsombud, skall reglementet tillika innehålla föreskrifter
om den ordning, i vilken dessa skola utses.

39 §.

Förslag till reglemente skall uppgöras av delägarna. Förslaget insändes
till länsstyrelsen, som med eget yttrande överlämnar förslaget till Konungen
för prövning och fastställelse. Konungen prövar förslagets överensstämmelse
med lag och dess ändamålsenlighet samt äger vidtaga de ändringar
däri som må finnas påkallade.

40 §.

Ändring av fastställt reglemente må efter förslag av länsstyrelsen, delägarna
eller den minoritet av dem, som bestämts i reglementet, medgivas
av Konungen. Väckes förslag om sådan ändring av delägarna eller av minoritet
som nyss sagts, skall om behandling av förslaget gälla vad i 39 §
stadgats; dock skall länsstyrelsen innan utlåtande över minoritetsförslag
avgives bereda delägarna tillfälle att yttra sig. Delägarna skola ock höras
över ändringsförslag som väckts av länsstyrelsen.

Om talan mot allmänningsstyrelse, ekonominämnd och revisorer.

41 §.

Varder talan å allmänningsstyrelses eller ekonominämnds förvaltning
under den tid förvaltningsberättelse omfattar ej anställd inom sex månader
från det berättelsen framlades å allmänningsstämma, vare så ansett som
om ansvarsfrihet blivit styrelsen eller nämnden beviljad.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

23

Utan hinder därav, att ansvarsfrihet beviljats, må sådan talan å förvaltningen,
som grundas därpå att styrelse- eller nämndledamot begått brottslig
handling, kunna anställas mot honom, där ej ansvarsfriheten uppenbarligen
avsett även den handlingen.

42 §.

Talan mot revisor enligt 29 § må ej anställas sedan två år förflutit från
det revisorernas berättelse framlades å allmänningsstämma, utan så är att
talan grundas därpå, att brottslig handling blivit begången.

Om behörig myndighet.

43 §.

Delägarna i allmänningsskog skola i de mål, för vilka ej annorlunda genom
lag stadgas, lyda under allmän underrätt i den ort varest allmänningsstyrelsen
eller, där målet angår egendom som förvaltas av ekonominämnd
eller myndighet, denna har sitt säte.

44 §.

Är allmänningsskog belägen inom två eller flera län skola de uppgifter
som enligt denna lag eller reglementet tillkomma länsstyrelse eller skogsvårdsstyrelse
i fråga om sådan skog handhavas av länsstyrelsen eller skogsvårdsstyrelsen
i det län där allmänningsstyrelsen har sitt säte.

Ansvarsbestämmelse.

45 §.

Ledamot av allmänningsstyrelse eller av ekonominämnd och hos sådan
styrelse eller nämnd anställd befattningshavare äro med avseende å sina
åligganden underkastade det ansvar som i lag stadgas beträffande ämbetsman.

Om fullföljd av talan.

46 §.

1 mom. Menar delägare att beslut som fattats å delägar- eller allmänningsstämma
icke tillkommit i behörig ordning eller eljest strider mot lag
eller författning eller mot reglementet, må han hos länsstyrelsen föra talan
mot beslutet genom besvär, vilka jämte beslutet skola hava inkommit inom
en månad efter beslutets dag. Försummas det, vare rätt till talan förlorad
Ändå att talan föres mot beslutet, skall det gå i verkställighet, där ej länsstyrelsen
annorlunda förordnar.

Utslag varigenom delägar- eller allmänningsstämmas beslut upphävts eller
ändrats gälle jämväl för de delägare som ej klagat.

24

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5-

2 mom. Mot beslut som länsstyrelse meddelat enligt denna lag må talan
föras hos Konungen genom besvär, som skola hava inkommit till jordbruksdepartementet
inom en månad från den dag klaganden erhöll del av beslutet.

övergångsbestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1953; dock må redan dessförinnan
förslag till reglemente i enlighet med lagens bestämmelser uppgöras och
fastställas.

Genom denna lag upphäves lagen den 17 juni 1938 (nr 297) om allmänningsskogar
i Norrland och Dalarna. Nämnda lag skall likväl fortfarande
äga tillämpning i fråga om brott mot lagen som begåtts före den 1 januari
1953.

Äger enligt avtal, som träffats före den 1 januari 1940, arrendator av
kronan tillhörig jordbruksegendom eller ecklesiastikt boställe rätt att tillgodonjuta
till egendomen eller bostället hörande andel i allmänningsskog,
vare arrendatorn berättigad att under den tid avtalet gäller utöva jordägaren
tillkommande rösträtt i frågor rörande skogen.

Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum,
som ersatts med bestämmelse i nya lagen, skall den bestämmelsen i stället
tillämpas.

3) L a g

om ändrad lydelse av 45 § skogsvårdslagen den 21 maj 1948 (nr 237).

Härigenom förordnas, att 45 § skogsvårdslagen den 21 maj 1948 skall

erhålla följande ändrade lydelse.

(Gällande lydelse.)

45 §.

1 mom. Från tillämpningen av
denna lag undantages skogsmark
med därå växande skog

t) lydande under lagen om häradsallmänningar
eller lagen om allmänningsskogar
i Norrland och Dalarna;

2) å ecklesiastika boställen och
andra fastigheter av kyrklig natur;

3) å sådana fastigheter, som avses
i § 4 förordningen den 26 januari
1894 angående hushållningen med de
allmänna skogarna i riket; samt

(Föreslagen lydelse.)

45 §.

1 m o m. Från tillämpningen av
denna lag undantages skogsmark
med därå växande skog

1) å ecklesiastika- boställen och
andra fastigheter av kyrklig natur;

2) å sådana fastigheter, som avses
i § 4 förordningen den 26 januari
1894 angående hushållningen med de
allmänna skogarna i riket; samt

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

25

4) å övriga kronan tillhöriga fastigheter,
som icke innehavas med
stadgad åborätt.

2 mom. Ligger skog, som i 1
mom. 2)—4) angives, i samfällighet
med skog, som lyder under denna
lag, skall lagen äga tillämpning å det
samfällda skogsområdet i dess helhet.

3) å övriga kronan tillhöriga fastigheter,
som icke innehavas med
stadgad åborätt.

2 m o m. Ligger skog, som i 1
mom. angives, i samfällighet med
skog, som lyder under denna lag,
skall lagen äga tillämpning å det
samfällda skogsområdet i dess helhet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1953.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft tolv i
anledning av densamma väckta motioner,
nämligen inom första kammaren
nr 67 av herr Eliasson,
nr 161 av herr Persson, Einar, m. fl.,
nr 218 av herr Sundelin,

nr 303 av herrar Näslund och Andersson, Axel, samt

nr 304 av herr Andersson, Lars,

ävensom inom andra kammaren

nr 95 av herr Jansson i Aspeboda m. fl.,

nr 211 av herr Hellbacken m. fl.,

nr 290 av herr Staxäng m. fl.,

nr 291 av herr Löfroth,

nr 396 av fru Sandström m. fl.,

nr 402 av herr Johansson i Norrfors, samt

nr 407 av herr Ericsson i Sörsjön.

I motionerna I: 67 och II: 95, vilka äro likalydande, har hemställts, »dels att
35, 39 och 40 §§ i förslaget till lag om allmänningsskogar i Norrland och
Dalarna må erhålla följande lydelse:

35 §.

Ordinarie allmänningsstämma skall hållas minst en gång om året å tid,
som bestämmes i reglementet.

Ä sådan — ■—- —- extra stämma.

39 §.

Förslag till reglemente skall uppgöras av delägarna samt underställas
Konungen för prövning och fastställelse. Konungen prövar, huruvida förslaget
överensstämmer med lag, och äger, om så ej är fallet, vidtaga därav
betingade ändringar i förslaget.

26

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

40 §.

Uppkommer fråga om ändring av fastställt reglemente, skola bestämmelserna
i 39 § äga motsvarande tillämpning;

dels att motsvarande ändringar företagas i 36, 40 och 41 §§ i förslaget
till lag om häradsallmänningar».

I motionerna I: 161 och II: 211, vilka också äro likalydande, har hemställts
att riksdagen måtte besluta

»1) att sista meningen i 40 § Lagen om häradsallmänningar och sista
meningen i 39 § Lagen om allmänningsskogar i Dalarna och Norrland skola
ha följande lydelse:

''Konungen prövar förslagets överensstämmelse med lag och dess ändamålsenlighet
samt äger vidtaga de ändringar däri som i anledning härav må
finnas påkallade.’

2) att 35 § första stycket och 40 § Lagen om allmänningsskogar i Dalarna
och Norrland skola hava följande lydelse:

''35 §.

Ordinarie allmänningsstämma skall hållas minst en gång om året å tid,
som bestämmes i reglementet.

40 §.

Ändring av fastställt reglemente må efter förslag av delägarna eller den
minoritet av dem, som bestämts i reglementet, medgivas av Konungen. Väckes
förslag om sådan ändring av delägarna eller av minoritet som nyss sagts,
skall om behandling av förslaget gälla vad i 39 § stadgats; dock skall länsstyrelsen
innan utlåtande över minoritetsförslag avgives bereda delägarna
tillfälle att yttra sig.’»

I motionerna 1:218 och 11:290, likalydande, hemställes att i såväl lagen
om häradsallmänningar som lagen om allmänningsskogar i Norrland
och Dalarna införas föreskrifter om hushållningsplaner och att dessa skola
fastställas till efterrättelse av respektive skogsvårdsstyrelse samt att tidpunkten
för lagarnas ikraftträdande bestämmes till den 1 januari 1954.

I motionen II: 291 hemställes att propositionens förslag i vad de avse reglerna
rörande rätten att utse ledamöter av allmänningsstyrelse och ekonominämnd
samt ledamotskap av sådan styrelse respektive nämnd skola ändras
så att gällande rätt i berörda delar bibehålies.

I de likalydande motionerna 1:303 och 11:396 har hemställts »att riksdagen
måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj.-t anhålla om utredning
beträffande dels om det för häradsallmänning föreslagna avlösningsförfarandet
kan utsträckas att gälla även allmänningsskogar i Norr- och Västerbotten,
dels i samband därmed också en undersökning av huruvida och under
vilka omständigheter delägare i allmänningsskog mera villkorslöst kan
utlösas från allmänningen».

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

27

I de likalydande motionerna 1:304 och 11:402 hemställes »att riksdagen
måtte besluta om sådan ändring i det i propositionen nr 15 framlagda förslaget
till lag om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna att stadgande
om att allmänningsskog skall skötas efter en av skogsvårdsstyrelsen fastställd
hushållningsplan intagas i allmänningslagen samt att vederbörande
utskott ville utarbeta förslag till erforderliga lagtextändringar».

I motionen 11:407 slutligen hemställes »att riksdagen vid behandlingen
av Kungl. Maj :ts proposition nr 15 måtte besluta, dels att i fråga om allmänningsskogar
i Norrland och Dalarna avlösning av delaktighet i allmänningsskog
skall kunna ske mot ersättning i penningar, då vederbörande delägares
fastighet förlorat karaktären av jordbruksfastighet, samt dels att i
fråga om allmänningsskogar i Dalarna avlösning av delaktighet i allmänningsskog
skall av länsstyrelsen kunna medgivas i sådana fall, då delägare
bevisligen icke kan tillgodogöra sig någon nytta av allmänningsskogens avkastning».

Beträffande de skäl, som anförst till stöd för de genom propositionen
framlagda förslagen ävensom i fråga om de skäl, som motionärerna åberopat
till stöd för sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därför
icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen och motionerna.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Den viktigaste nyheten i propositionen är, att häradsallmänningarna och
allmänningsskogarna i Norrland och Dalarna föreslås skola inordnas under
den allmänna skogsvårdslagen. I enlighet härmed ha i förslagen till nya
lagar om häradsallmänningar och allmänningsskogar icke upptagits några
bestämmelser angående vården och skötseln av ifrågavarande skogsmarker.
Nuvarande stadganden om hushållningsplaner m. m. ha således icke
bibehållits.

I övrigt innebära lagförslagen, att delägarna i häradsallmänningarna och
allmänningsskogarna få friare händer i fråga om förvaltningen, särskilt
beträffande användningen av skogsavkastningen.

För att bereda ökad möjlighet att anpassa formerna för allmänningsförvaltningcn
efter vad som är lämpligast i varje särskilt fall ha åtskilliga förenklingar
vidtagits i reglerna om allmänningsstäinma, allmänningsstyrelse
och andra förvaltande organ samt revisorer in. in.

Slutligen föreslås att rätt till delaktighet i häradsallinänning skall kunna
avlösas mot ersättning i penningar, om den fastighet, vartill andelen hör,
förlorat karaktären av jordbruksfastighet. Det har övervägts att medgiva
en sådan avlösningsrätt även vid allmänningsskogarna men på grund av
de särskilda förhållanden som föreligga i fråga om dessa skogar har något
förslag därom ej ansetts böra framläggas.

De nya lagarna föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1953.

28

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

Inledning.

Enligt 45 § skogsvårdslagen den 21 maj 1948 undantages från tillämpningen
av nämnda lag bl. a. skogsmark som lyder under lagen den 13 maj
1932 om häradsallmänningar eller lagen den 17 juni 1938 om allmänningsskogar
i Norrland och Dalarna. I samband med förarbetena till skogsvårdstagen
bemyndigade Kungl. Maj :t den 30 juni 1947 dåvarande chefen för
jordbruksdepartementet att genom särskild utredningsman med biträde av
sakkunniga låta undersöka möjligheterna av att föra även häradsallmänningarna
och allmänningsskogarna i Norrland och Dalarna in under skogsvårdslagen.
Därvid borde 1932 och 1938 års lagar underkastas en översyn även från
andra synpunkter än de rent skogliga. Det borde sålunda utredas om icke en
viss decentralisering till lokala myndigheter eller ägarna själva av skogarnas
förvaltning kunde komma till stånd och en friare användning av skogsavkastningen
medgivas. Dessutom borde övervägas i vad mån vissa förvaltningsmässiga
föreskrifter i lagarna lämpligen kunde flyttas till en administrativ
författning eller till de reglementen som enligt lagarna skola finnas
för de särskilda häradsallmänningarna och allmänningsskogarna. Med
stöd av detta bemyndigande uppdrogs därefter åt dåvarande statssekreteraren,
numera landshövdingen B. Fallenius att i enlighet med sålunda angivna
riktlinjer verkställa utredning om ny lagstiftning angående häradsallmänningar
och allmänningsskogar i Norrland och Dalarna in. in. För att såsom
sakkunniga deltaga i överläggningar med utredningsmannen tillkallades samtidigt
ordföranden i styrelsen för Älvdalens besparingsskog S. Andersson i
Blyberg, for stmästaren H. Berglund i Mjölby, länsjägmästaren C. G. Carlsen
i Linköping, jägmästaren S. Ekman i Gällivare, hemmansägaren E. Johansson
i Hemavan och jägmästaren A. Wigelius i Göteborg. Utredningen har den
28 oktober 1948 avgivit betänkande med förslag till nya lagar om häradsallmänningar
samt om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna.

över betänkandet, vilket ligger till grund för propositionen, ha, såsom propositionen
närmare utvisar, efter remiss yttranden avgivits av åtskilliga myndigheter
och allmänningsstyrelser m. m. Från flera håll har därvid uttalats
tvekan om behovet av lagändring på förevarande område. Sveriges häradsallmänningsförbund
har sålunda anfört att de flesta av häradsallmänningsstyrelserna
hade den uppfattningen att någon ändring av 1932 års lag ej vore
behövlig eller önskvärd, eftersom lagen haft goda följder och på intet sätt
verkat betungande på förvaltningen. Förbundet har tillagt att det icke innebure
någon förbättring ur skogsvårdssynpunkt att häradsallmänningarna
inordnats under den allmänna skogsvårdslagen samt att någon praktisk fördel
ej heller syntes kunna vinnas genom att vissa förvaltningsföreskrifter
överfördes till reglementena. Länsstyrelserna i Södermanlands och Örebro län
ha funnit det tveksamt om tillräckliga skäl för en lagändring vore för handen,
och samma ståndpunkt har intagits av skogsvårdsstyrelserna i Uppsala, Östergötlands,
Örebro och Västmanlands län. Styrelserna för Gällivare allmånningsskog
samt Pajala, Junosuando och Tärendö socknars allmånningsskog
ha yttrat att bestämmelserna i 1938 års lag om allmänningsskogar

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

29

i Norrland och Dalarna enligt deras mening vore tillfredsställande och ändamålsenliga,
varför något behov av att ändra denna lag knappast kunde anses
föreligga. Ett uttalande av samma innebörd har gjorts av länsstyrelsen i Kopparbergs
län. Slutligen har kammarkollegiet anfört att såsom skäl för ny lagstiftning
icke kunde åberopas att de nu gällande lagarna på området vore föråldrade
eller lede av påfallande brister. De förändringar i fråga om förvaltningen
av häradsallmänningarna och allmänningsskogarna som utredningen
ansett böra komma till stånd vore enligt kollegiets mening knappast heller
av den betydelse, att de utan vidare kunde sägas motivera en fullständig
omarbetning av de nuvarande lagarna. Den motivering som anförts för
en dylik omarbetning vore väsentligen av lagteknisk art. Kollegiet ville emellertid
ifrågasätta lämpligheten av att på sådana grunder ur lagtexten utesluta
en mängd viktiga bestämmelser blott för att i stället upptaga dem i reglementena.

Föredragande departementschefen, statsrådet Sträng, har i propositionen
inledningsvis uttalat följande.

»Under förarbetena till den nya skogsvårdslagen framhölls det såsom
önskvärt att lagen skulle omfatta alla enskilda skogar i landet och att särlagstiftning
i största möjliga utsträckning skulle undvikas. I överensstämmelse
härmed angavs i direktiven för nu ifrågavarande utredning att dess
huvuduppgift skulle vara att undersöka möjligheterna att föra häradsallmänningarna
och allmänningsskogarna in under skogsvårdslagen. Utredningen
har funnit att intet hinder bör möta mot en sådan åtgärd, och riktigheten
av denna uppfattning har icke bestritts i något av remissyttrandena.
Även jag är av den meningen att det utan olägenhet bör kunna överlämnas
åt delägarna i häradsallmänningarna och allmänningsskogarna att själva
sköta sina skogar utan att därvid vara underkastade strängare ansvar än
skogsägare i allmänhet. Jag biträder också utredningens ståndpunkt, att en
friare användning av skogsavkastningen bör medgivas samt att ökad möjlighet
bör beredas att anpassa formerna för allmänningsförvaltningen efter
vad som är lämpligast i varje särskilt fall. Jag förordar därför att en omarbetning
av lagstiftningen på området kommer till stånd i huvudsaklig
överensstämmelse med de grunder utredningen föreslagit.»

Utskottet vill nu i särskilda avsnitt lämna en redogörelse för de i propositionen
framlagda lagförslagen i de hänseenden, dessa innebära mera väsentliga
förändringar i förhållande till gällande rätt.

Allmänningarnas inordnande under den allmänna skogsvårdslagen.
Gällande rätt.

För att säkerställa en skogligt tillfredsställande skötsel är för närvarande
stadgat, att allmänningarna skola under uppsikt av vederbörande skogsvårdsstyrelse
skötas efter hushållningsplan. Denna skall omfatta viss tid, ej

30

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

överstigande 20 år, och vara lämpad efter skogens beskaffenhet och rådande
ortsförhållanden samt ha till ändamål att försätta och bibehålla skogen i
skogligt tillfredsställande skick och bereda största och jämnast möjliga avkastning
därifrån. (Jfr 6 § och 24—32 §§ lagen om häradsallmänningar samt
6 § och 23—30 §§ lagen om allinänningsskogar i Norrland och Dalarna.)

Utredningen.

Utredningen föreslår i första hand att liäradsallmänningarna och allmänningsskogarna
skola inordnas under den allmänna skogsvårdslagen. I enlighet
härmed innehålla utredningens lagförslag icke några föreskrifter angående
vården och skötseln av nu ifrågavarande skogsmarker. Sålunda saknas
bl. a. motsvarighet till de nuvarande bestämmelserna om hushållningsplaner.
Utredningen anför, att med hänsyn till de garantier för en god skogsskötsel,
som numera innefattades i skogsvårdslagen, skäl icke kunde anses
föreligga att därutöver genom särskild lagföreskrift ålägga delägarna i häradsallmänningarna
och allmänningsskogarna en skyldighet som icke gällde
för andra skogsägare. Emellertid uttalar utredningen tillika, att hushållningsplaner
ofta kunde vara till stor nytta för delägarna samt att dessutom
skogssvårdsstyrelsernas tillsyn underlättades om de vid kontrollen
hade en plan att följa. Även från andra synpunkter kunde det stundom vara
fördelaktigt att storleken av avverkningen vore på förhand bestämd. Utredningen
ansåge därför starka skäl tala för att hushållningsplaner även i fortsättningen
upprättades för häradsallmänningarna och allmänningsskogarna.
Det borde dock vara tillräckligt att föreskrifter därom intoges i reglementena.

En av de i utredningsarbetet deltagande sakkunniga, länsjägmästaren
Carlsen, har varit av skiljaktig mening. Enligt hans åsikt borde stadgande
om obligatorisk hushållningsplan finnas intaget i lag.

Remissvaren.

I åtskilliga yttranden har påyrkats, att i lag skulle fastslås att dessa skogar
skola skötas efter hushållningsplan. Kammarkollegiet har härom anfört
bl. a. att utredningen icke bestritt behovet av hushållningsplaner utan
tvärtom ansett starka skäl tala för att dylika planer även i fortsättningen
upprättades för samtliga häradsallmänningar och allmänningsskogar. Kollegiet
hemställde därför att antingen i allmänningslagarna eller i skogsvårdslagen
måtte föreskrivas, att häradsallmänning och allmänningsskog skulle
skötas efter en av skogsvårdsstyrelsen fastställd hushållningsplan. Styrelsen
för Arvidsjaurs allmänningsskog har yttrat, att skogsbeståndet å allmänningsskogarna
borde skyddas genom en särbestämmelse, lämpligen i skogsvårdslagen,
att sådan skog skulle skötas efter hushållningsplan. Skogsvårdsstyrelsen
i Uppsala län ansåge bestämmelsen att häradsallmänningar skulle
skötas efter hushållningsplan vara ett av de fundamentala stadgandena i
den nuvarande häradsallmänningslagen och ville bestämt yrka på att denna
bestämmelse bibehölles i den nya lagen. Liknande synpunkter ha anförts av
skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens lån och länsstyrelsen i Södermanlands län.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

31

Dessutom ha domänstijr elsen, 8 över jägmästare, länsstyrelserna i Uppsala,
Jönköpings, Örebro, Kopparbergs, Gävleborgs och Norrbottens län, skogsvårdsstyrelserna
i Östergötlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs
och Västerbottens län samt 17 allmänning s styreis er förklarat sig ansluta
sig till det särskilda yttrande, som i denna del avgivits av länsjägmästaren
Carlsen och som utmynnar i förslag att i lagtexten skall föreskrivas att
reglemente skall innehålla bestämmelser om hushållningsplan. Sveriges häradsallmänningsförbund
har uttalat att det enligt förbundets mening vore
ett oeftergivligt villkor för en lagändring att säkerhet vunnes för att föreskrifter
om hushållningsplan komme att inflyta i samtliga reglementen.

Departementschefen.

»I vissa remissyttranden har gjorts gällande att, även om häradsallmänningarna
och allmänningsskogarna inordnades under skogsvårdslagen, särskilda
lagbestämmelser dock alltjämt borde meddelas om att skötseln av
dessa skogar skulle ske enligt hushållningsplan och omhänderliavas av
personer med högre skoglig utbildning. Under förarbetena till skogsvårdslagen
framfördes enahanda önskemål med avseende å städernas skogar men
dessa önskemål lämnades utan bifall. Enligt min uppfattning saknas det
anledning att intaga en annan ståndpunkt beträffande de skogar varom nu
är fråga.

Visserligen är det vid häradsallmänningarna och allmänningsskogarna
kanske än viktigare än eljest att en jämn och uthållig avkastning kan erhållas,
och detta önskemål främjas tydligen bäst om skogsskötseln bedrives
efter en på förhand uppgjord plan. Någon gång torde emellertid förhållandena
kunna vara sådana, att hushållningsplan utan större olägenhet kan
undvaras. I övriga fall lär det kunna förutsättas att delägarna även utan
särskild lagbestämmelse komma att beakta behovet av dylik plan. Skulle
så ej ske, äger Kungl. Maj :t, såsom utredningen framhållit, möjlighet att
tillse att föreskrifter om hushållningsplan inflyta i reglementet. I anslutning
till dylika reglementsföreskrifter bör lämpligen stadgas skyldighet för allmänningsstyrelsen
att låta skogsvårdsstyrelsen taga del av upprättad hushållningsplan.
Något krav på fastställelse av skogsvårdsstyrelsen torde däremot
ej böra uppställas.»

Motionerna.

I motionerna I: 218 och II: 290 erinras om innehållet i här ovan omnämnda
remissvar. Av dessa framginge enligt motionärerna, att allmänningsstyrelserna
själva ville ha med bestämmelser om hushållningsplanen i lagarna.
Till denna önskan borde hänsyn tagas vid lagstiftningen.

Uti motionerna I: 30b och II: b02 anföres bl. a. följande. »Redan allmänningsutredningen
vitsordade, att starka skäl tala för att hushållningsplaner
även framdeles böra upprättas och läggas till grund för skötsel och förvaltning
av samtliga allmänningsskogar men att bestämmelse härom av lagtek -

32

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

niska skäl icke borde kvarstå i lagtexten utan i stället upptagas i reglementena.
Har man emellertid fastslagit den synpunkten, att hushållningsplan
skall vara obligatorisk, måste en bestämmelse därom vara lika viktig som
skogsvårdslagens stadganden med de däri angivna huvudprinciperna för all
vård av enskilda skogar. Följaktligen bör den också intagas i lagtexten.»

Kompetenskraven för skogsförvaltare, anställd hos allmänningsstyrelse.
Gällande rätt.

Enligt gällande föreskrifter i de båda allmänningslagarna skall hos allmänningsstyrelse
finnas anställd en person med högre skoglig utbildning,
eller, efter särskilt medgivande av Kungl. Maj :t, annan person med omfattande
praktisk erfarenhet i skogsskötsel. Vad angår allmänningsskog i Västerbottens
län eller Norrbottens län äger dock Kungl. Maj :t förordna, att
vad sålunda stadgats icke skall äga tillämpning. Meddelas sådant förordnande,
skall dock allmänningsstyrelsen biträdas av en hos skogsvårdsstyrelsen
anställd tjänsteman. (Se 8 § lagen om häradsallmänningar och 9 § lagen
om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna.)

Utredningen.

Utedningen anför att dessa föreskrifter visat sig synnerligen värdefulla
och att kravet på att sakkunskap skall anlitas vid skogsförvaltningen därför
även i fortsättningen borde upprätthållas. I vissa fall vore emellertid skogen
så avlägset belägen och lämnade så låg avkastning att det stötte på stora
ekonomiska svårigheter för delägarna att anställa en skogsförvaltare med
högre skoglig utbildning. I dylika fall borde förvaltningen ordnas på det efter
förhållandena mest tillfredsställande sättet. Därvid kunde ifrågakomma
även andra lösningar än de som nu anvisades i lagtexten. Bl. a. med hänsyn
härtill borde enligt utredningens mening frågan om skogsförvaltningens ordnande
ej längre regleras i lag, utan erforderliga bestämmelser i ämnet borde
i stället inflyta i reglementena. I överensstämmelse med vad sålunda anförts
ha i utredningens lagförslag icke upptagits några stadganden om hur
skogsförvaltningen skall vara anordnad. Utredningen har emellertid anfört
att anställande av skogsförvaltare med högre skoglig utbildning alltjämt
borde krävas i flertalet fall.

Remissvaren.

Jämväl i förevarande del har ett antal remissinstanser uttalat sig för ett bibehållande
av att kompetenskravet stadgas i själva allmänningslagarna.

Departementschefen.

»Kravet på anställande av skogsförvaltare med högre skoglig utbildning
är redan för närvarande icke ovillkorligt, utan undantag kunna medgivas
av Kungl. Maj :t. Ett upphävande av lagbestämmelserna i ämnet innebär
följaktligen icke någon saklig ändring, ty Kungl. Maj:t kommer alltjämt att

33

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

i samband med reglementenas fastställande kunna vaka över att skogsförvaltningen
anordnas på ett tillfredsställande sätt. Såsom utredningen anfört
bör det även i fortsättningen alltid fordras att skogsskötseln skall stå under
ledning av sakkunnig person.»

Avlösning av andel i allmänning.

Gällande rätt.

Båda allmänningslagarna stadga förbud mot att överlåta andel i allmänning
annorledes än gemensamt med den fastighet, vartill andelen hör (4 §
lagen om häradsallmänningar och 4 § lagen om allmänningsskogar i Norrland
och Dalarna).

Utredninge n.

Utredningen anser, att nyssnämnda förbud i gällande rätt synes i princip
böra bibehållas. Beträffande häradsallmänningarna borde dock enligt utredningens
mening så till vida göras undantag från nämnda grundsats att allinänningsstyrelsen
berättigades att i vissa fall inlösa andel. Till motivering
härav anför utredningen, att häradsallmänningarna vore avsedda att vara
den jordbrukande befolkningen till gagn. I närheten av tätorterna skedde
emellertid ofta en omfattande avstyckning av tomter från mantalssatta jordbruksfastigheter.
Denna utveckling ginge stundom så långt, att av den ursprungliga
fastigheten slutligen återstode endast gator, vägar och allmänna
platser, vilka dock alltjämt vore bärare av mantalet och därmed förenad andel
i häradsallmänning. Vidare hade det före tillkomsten av nu gällande
jorddelningslag i stor utsträckning förekommit att fastigheter med del i häradsallmänning
genom ägostyckning uppdelats i mindre lotter för tomtändamål.
Dessa lotter hade åsatts hemmantal och därigenom erhållit andelar i
allmänningen. Ej sällan vore dessa andelar så små att den rätt till utdelning
de medförde saknade praktisk betydelse. Uppenbart vore att det i fall
av nu åsyftad beskaffenhet skulle innebära fördelar från flera synpunkter
att kunna utlösa vederbörande fastighet från dess delaktighet i allmänningen.
Möjlighet att påkalla inlösning borde föreligga endast för allmänningsstyrelsen,
bl. a. av det skälet att likvida medel måste finnas tillgängliga
för ändamålet. Om någon delägare ville få sin andel inlöst borde han
därför ha att anmäla detta för allmänningsstyrelsen, som då finge bestämma,
huruvida frågan skulle tagas upp. Därest åter styrelsen själv toge initiativet,
borde den enligt utredningens mening i första hand vända sig till
vederbörande fastighetsägare och efterhöra om denne vore villig att låta
inlösen ske. Skulle han motsätta sig detta, syntes det icke utan särskilda
skäl böra ifrågakomma att tvinga honom därtill. Därest någon utan anledning
skulle vägra att gå med på inlösen ehuru sådan måste anses befogad,
borde dock länsstyrelsen kunna meddela inlösningstillstånd även mot hans
vilja. Utredningen hade funnit lämpligast att lösenbeloppet finge motsvara
3 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 9 samt. Samt. Nr 5.

34

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

kapitaliserade värdet av den på fastigheten belöpande årliga utdelningen
från allmänningen. Emellertid måste det beaktas, att utdelningens storlek
kunde växla från år till år. För att förebygga alltför stor inverkan av dylika
fluktuationer borde till grund för kapitaliseringen läggas medeltalet av den
utdelning fastigheten erhållit under de tio sist förflutna åren. Vad gällde
procentsatsen för kapitaliseringen hade utredningen stannat vid att föreslå
att kapitaliseringen skulle ske efter fyra procent.

Remissvaren.

Skogsstyrelsen har ifrågasatt, om det icke med hänsyn såväl till skogsbrukets
räntabilitet på lång sikt som till angelägenheten av att öka delägarnas
villighet att gå med på inlösen vore lämpligare att kapitaliseringen
skedde efter tre procent i stället för, såsom föreslagits, efter fyra procent.

Jämväl kammarkollegiet har uttalat sig för en lägre procentsats än vad
som föreslagits. Enligt kollegiets mening borde lösenbeloppet sålunda icke
bestämmas till lägre belopp än 30 gånger den genomsnittliga utdelningen.

Flera remissinstanser ha framställt önskemål om att inlösningsrätt skulle
medgivas ej blott för häradsallmänningarna utan även för allmänningsskogarna
i Norrland och Dalarna. Styrelsen för Tärna och Stensele allmänningsskog
har yttrat, att på senare tid ett flertal fastigheter med delaktighet i
allmänningsskogen förlorat karaktären av jordbruksfastighet och att det
därför funnes behov av regler om inlösningsrätt också i lagen om allmänningsskogar.
Liknande uttalanden ha gjorts av styrelserna för Vilhelmina
övre allmänningsskog och Sorsele allmänningsskog. Lantbruksnämnden i
Norrbottens län har anfört att inom länet funnes talrika exempel på mantalssatta
fastigheter som icke användes för jordbruk. I Gällivare municipalsamhälle,
där mantalssättning ägt rum, vore sålunda de gamla jordbruksfastigheterna
till avsevärd del tagna i anspråk för tätbebyggelse, och ytterligare
sådan bebyggelse kunde väntas.

Kammarkollegiet, lantbruksstyrelsen och lantmäteristyrelsen ha ansett det
i och för sig önskvärt att möjlighet till inlösning infördes också för allmänningsskogarnas
del men ha samtidigt förklarat, att frågan därom syntes
kunna lösas först efter ytterligare utredning.

Lantbruksstyrelsen har på denna punkt anfört bl. a.:

Beträffande allmänningsskogarna gäller, att de i flertalet fall icke äro
redovisade som särskilda fastigheter i jordregistret. Vidare finnes vid dessa
skogar ofta en betydande fonderad avkastning. En inlösen av andelar i eu
allmänningsskog torde därför vara en mera komplicerad fråga än en inlösen
av andelar i en häradsallmänning. Emellertid tala så starka jordpolitiska
skäl för att inlöseninstitutet utsträckes till att gälla även alhnänningsskogarna,
att styrelsen anser sig böra närmare ingå på denna fråga.
Styrelsen tänker härvid bland annat på Gällivare samhälle med dess speciella
förhållanden. Här finnes nämligen ett stort antal bostadstomter, bildade
genom ägostyckning, som ha kvar del i mantalet för stamfastigheten
och följaktligen även andelar i allmänningsskog. Även i Or sa socken finnes
en stor mängd fastigheter av dylikt slag, som äro andelsberättigade i besparingsskog.
Innehavarna av dylika fastigheter, d. v. s. icke jordbrukare, ha

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

35

rösträtt i allmänningens angelägenheter, vilket väl knappast kan anses lämpligt
med hänsyn till den betydande fonderade avkastning som ofta finnes
vid besparings- och allmänningsskogarna och till att denna avkastning
också enligt det föreliggande förslaget får användas till förmån även för
icke delägare och för en hel del tämligen skilda ändamål.

Departementschefen.

»Villkoret för att avlösning skall få ske bör enligt min uppfattning vara
att vederbörande fastighet ej längre är taxerad såsom jordbruksfastighet.
Jag anser mig nämligen icke kunna förorda att avlösning medgives även beträffande
andelar som tillhöra skogsfastigheter utan jordbruk. Sådana andelar
äro stundom av betydande storlek och det är därför icke uteslutet att
en förlust av andelsrätten skulle kunna leda till en sänkning av fastighetens
marknadsvärde med åtföljande försämring av inteckningshavares säkerhet.
Det må också framhållas att skogsfastigheter med andel i häradsallmänning
ej sällan torde ligga i sambruk med jordbruksegendomar och att i dylika
fall andelsrätten kan utgöra ett värdefullt stöd för jordbruket. Införandet av
avlösningsrätt beträffande skogsfastigheter skulle därför lätt kunna ge upphov
till stridigheter och konflikter.» —- — — »Därest avlösningsrätten begränsas
i enlighet med vad jag nyss förordat, torde det endast i sällsynta
undantagsfall kunna bli fråga om avlösning av annat än små andelar med
obetydligt värde. Vid sådant förhållande bör intet hinder möta mot att
prövningen av avlösningsärenden på sätt utredningen föreslagit förlägges
till länsstyrelsen och att löseskillingen beräknas enbart på grundval av
utdelningen utan hänsyn till fonder och liknande tillgångar. Lösenbeloppet
bör bestämmas av länsstyrelsen och bör motsvara kapitaliserade värdet
av den på fastighetens andelstal belöpande genomsnittsutdelningen för de
tio senast förflutna åren. Med en sådan regel erfordras inga särskilda föreskrifter
för det fall att fastigheten icke ägt bestånd så länge som tio år. I likhet
med utredningen finner jag övervägande skäl tala för att kapitalise ringen

sker efter fyra procent.»----»Några remissinstanser ha uttryckt

önskemål att avlösningsrätt skulle medgivas ej blott vid häradsallmänningar
utan även vid allmänningsskogar. Tydligen vore det också i och för sig
önskvärt att så kunde ske, även om behovet av avlösningsbestämmelser icke
är lika framträdande i fråga om allmänningsskogarna som beträffande häradsallmänningarna.
Såsom kammarkollegiet, lantbruksstyrelsen och lantmäteristyrelsen
framhållit är det emellertid betydligt svårare att anordna
ett avlösningsförfarande vid allmänningsskogarna än vid häradsallmänningarna.
Bl. a. är det på grund av de regler som gälla för användningen
av allmänningsskogarnas avkastning förenat med stora svårigheter att beräkna
värdet av eu andel i sådan skog. Jag är därför för närvarande icke
beredd att tillstyrka att bestämmelser om avlösningsrätt meddelas också för
allmänningsskogarnas del. Därest det framdeles skulle visa sig påkallat,
torde emellertid frågan få upptagas till förnyat övervägande.»

36

Tredje lagutskottets utlåtande nr ö.

Lagrådet.

Lagrådet anför att, enär löseskillingen skall bestämmas enbart på grundval
av utdelningen utan hänsyn till fonder och liknande tillgångar, det icke
vore uteslutet, att löseskillingen kunde komina att understiga det verkliga
värdet av andelsrätten och att fastighetsägaren följaktligen kunde komma
att lida förlust, om avlösningen genomföres. Vidare vore att märka, att förslaget
icke heller innehölle några bestämmelser, som avsåge att skydda inteckningsliavare
mot förlust. Enligt lagrådet borde avlösning icke under
några förhållanden få ske, därest densamma skulle medföra avsevärt förfång
för fastighetens ägare eller inteckningshavare och denne icke lämnat
medgivande till avlösningen. Sålunda borde tillstånd ej givas utan fastighetsägarens
samtycke, därest löseskillingen skulle komma att med något
avsevärt belopp understiga andelens verkliga värde; och även om ägaren
lämnat medgivande till avlösning, borde sådan i allt fall icke tillåtas, om
det kunde antagas, att avlösningen skulle lända inteckningshavare till skada,
och denne icke samtyckt till åtgärden. Det borde följaktligen ankomma
å länsstyrelsen att, då ansökan om avlösning gjorts, icke blott tillse, att fastigheten
äger delaktighet i allmänningen och ej är taxerad som jordbruksfastighet,
utan jämväl företaga en sådan oskadlighetsprövning, som nu är
sagd.

Motionerna.

I motionerna 1:303 och 11:396 framhålles att vid förarbetet till lagen om
allmänningsskogar i Norrland och Dalarna åtskilliga uttalanden gjordes
från allmänningsdelägare i övre Norrland om önskvärdheten av att få skifta
allmänningarna mellan dess delägare. Dessa önskemål kvarstode enligt motionärerna
än i dag och framfördes i nuvarande läge med större eftertryck
än tidigare, önskemålen ginge givetvis stick i stäv mot den tanke, som låge
bakom allmänningarnas inrättande och som i lagen om allmänningsskogar
fått den utformningen, att allmänningsskogen skulle behållas oförminskad.
Förhållandena bland lappmarkens bönder hade emellertid förändrats åtskilligt
under det halvsekel, som förflutit sedan allmänningarnas bildande. Avverkningsmöjligheterna
hade ökat i och med förbättrat vägväsen, och insikten
om hur nödvändig en god skogsvård vore hade stärkts bland de enskilda
skogsägarna genom bl. a. de statliga åtgärderna på detta område. Det
framstode på angivna grunder numera som en orättvisa för mången allmänningsdelägare,
att han icke vid avvittringen erhållit skogsanslag i ungefärlig
överensstämmelse med vad inom lappmarkssocknarnas övriga områden
blivit fallet.

Motionärerna erinra vidare om innehållet i remissyttrandena på denna
punkt och fortsätta: »Vi dela helt dessa remissinstansers uppfattning. En
utredning på denna punkt bör enligt vår mening inte enbart omfatta inlösningsförfarandets
utsträckning till jämväl allmänningsskogarna utan även
gälla en undersökning av möjligheterna för delägare, som så önskar, att bli
löst från delägarskapet antingen på vedertaget sätt i penningar eller genom

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

37

markbyte. Om sålunda en allmänning på detta sätt skulle bli mindre till
arealen eller kronan bli ägare till någon del av densamma, eller om allmänningen
skulle till större eller mindre del utskiftas på enskilda händer, torde
man knappast befara, att skogen under nuvarande förhållanden bleve sämre
skött. De frågor, som här kunna resas, och de problem, som kunna uppkomma,
äro dock av så osäker och komplicerad natur, att endast en grundlig
och förutsättningslös utredning torde kunna ge svaren.»

I motionen II: 407 anföres, att det ingalunda kan »förnekas att införande
av en rätt till inlösning icke kan ske lika lättvindigt med avseende å allmänningsskogarna,
men med tanke på att behovet härav anmäler sig även
i fråga om dessa, förefaller det egendomligt att man ej inriktat sig på en lösning
av spörsmålet om inlösningsrätt för samtliga allmänningar i ett sammanhang.
Av yttranden från flera remissinstanser framgår, att enahanda
skäl kan åberopas för antagande av regler om inlösningsrätt i fråga om
fastighet med delaktighet i allmänningsskog, som i fråga om fastighet med
delaktighet i häradsallmänning.»

Motionären åberopar därefter ännu ett skäl för en sådan avlösningsrätt:
»I Kopparbergs län kan redovisas åtminstone en socken, i vars allmänningsskog
ingår ett antal delägare boende i närliggande kommun i området närmast
gränsen, vilka icke äga möjlighet att tillgodogöra sig ett enda öres
inkomst eller över huvud taget nytta av något slag genom delaktigheten i
den andra socknens allmänningsskog.» — -— — »Avkastningen från allmänningsskogen
användes för olika ändamål uteslutande i den egna socknen, varvid,
då ingen utdelning d form av penningar förekommer, delägarna från
den närliggande socknen befinna sig i den mindre angenäma situationen att
kunna konstatera, att den skogsmark, uppgående till en tredjedel av det de
varit berättigade erhålla vid storskiftet, är en för deras vidkommande värdelös
tillgång, på grund av att denna tredjedel befinner sig i den gemensamma
allmänningsskogen.» — — — »Ur rättvisesynpunkt böra därför regler
genomföras för möjliggörande av en avlösning mot ersättning i penningar
i sådana fall, då vederbörande delägare bevisligen icke har någon
nytta av sin andel i allmänningsskogen.»

Avyttring av mark från allmänning.

Gällande rätt.

Beträffande avyttring från allmänningsskog i Norrland och Dalarna stadgas
för närvarande att sådan avyttring får ske efter tillstånd av Kungl.
Maj :t, om därigenom vinnes avsevärd förmån för delägarna eller eljest synnerliga
skäl föreligga och avyttringen ej länder skogsskötscln å allmänningsskogen
till men. Enahanda bestämmelser funnos ursprungligen i lagen
om häradsallmänningar. Dessa ändrades emellertid år 1947 så att mark,
som behövde utnyttjas för något betydelsefullt allmänt ändamål, skulle kunna
avyttras även om men för skogsskötscln uppkomme.

38

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

Utredningen.

Utredningen föreslår, att avyttringsreglerna beträffande allmänningsskog
skola uppmjukas på sätt som skett i fråga om häradsallmänning.

Departementschefen.

»Mot den uppmjukning av reglerna om avyttring av mark från allmänningsskog
som utredningen föreslagit finnes uppenbarligen intet att erinra.
Jag kan också instämma i vad som i vissa remissyttranden anförts därom,
att häradsallmänningar och allmänningsskogar icke böra intaga någon
särställning, då det gäller att avstå mark för rationaliseringsändamål. Däremot
anser jag mig icke böra oreserverat biträda det i samma yttranden
framställda förslaget att för giltighet av försäljningsbeslut ej längre skulle
krävas Kungl. Maj :ts utan endast länsstyrelsens godkännande. Huvudregeln
bör alltjämt vara att prövningen .skall ankomma på Kungl. Maj :t, som
emellertid bör ha möjlighet att delegera sin befogenhet till underordnad
myndighet.»

Förfarandet vid införlivning.

Utredningen.

Utredningen föreslår, att vissa av de nuvarande lagbestämmelserna angående
förfarandet i införlivningsärenden skola, såsom av administrativ
natur, överflyttas till en administrativ författning.

Departementschefen.

Departementschefen, som biträtt utredningens förslag, har vidare funnit
övervägande skäl tala för att i de nya lagarna ej medtaga stadgandet, att
införlivad mark efter införlivningen alltjämt skall redovisas såsom »särskild
fastighet». Enligt departementschefens mening kunde det nämligen
stundom vara till fördel att sådan mark finge sammanläggas med den ursprungliga
allmänningsmarken.

Dispositionen av allmänningarnas avkastning.

A. Ordinarie och extra avkastning.

Gällande rätt.

Beträffande häradsallmänning gäller för närvarande: Lagen om häradsallmänningar
skiljer mellan å ena sidan ordinarie avkastning och å andra
sidan s. k. extra avkastning, d. v. s. avkastning som erhålles genom avverkning,
vilken överskjuter skogsmarkens normala virkesavkastningsförmåga.
Ordinarie avkastning skall i första hand användas till gäldande av kostnader
som äro nödiga för allmänningens behöriga vård och förvaltning. Därefter
må sådan avkastning användas eller fonderas för andra utgifter som
äro ägnade att befrämja en god hushållning med allmänningen eller för in -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

39

köp av mark för utvidgning av allmänningen eller för utdelning åt delägarna.
Extra avkastning skall användas eller fonderas för verkställande av
sådana grundförbättringar som äro ägnade att öka skogsproduktionen på
allmänningen eller för inköp av mark för utvidgning av allmänningen eller
för annat dylikt ändamål. Länsstyrelsen äger dock efter hörande av skogsvårdsstyrelsen
medgiva att den i stället må användas eller fonderas för utdelning
åt delägarna, om detta är nödvändigt för att bereda dem en så jämn
avkastning från allmänningen som möjligt. (Se 34 § lagen om häradsallmänningar.
)

Beslutanderätten angående avkastningen tillkommer delägarna. (Se 36 §
lagen om häradsallmänningar.)

Beträffande allmänningsskog i Norrland och Dalarna gäller: Även här
givas olika regler för ordinarie avkastning och extra avkastning. Ordinarie
avkastning skall i första hand användas till gäldande av kostnader som äro
nödiga för allmänningsskogens behöriga förvaltning. Därefter må sådan avkastning
användas eller fonderas för bestridande av andra utgifter som äro
ägnade att befrämja en god hushållning med skogen, för inköp av mark för
skogens utvidgning, för betalning av utskylder för de fastigheter som äga
del i skogen, för främjande av jordbruket inom den eller de socknar eller
delar av socknar, för vilkas jordägare skogen blivit avsatt, eller för annat
ändamål som är till gagn för delägarna eller befolkningen i dessa socknar
eller sockendelar. Beträffande vissa allmänningsskogar är dock särskild föreskrift
meddelad att användning eller fondering för sistnämnda ändamål
må förekomma allenast om det är tiil gagn för delägarna i skogen. Extra avkastning
skall i princip användas eller fonderas för verkställande av sådana
grundförbättringar på alhnänningsskogen som äro ägnade att öka skogsproduktionen,
för inköp av mark för skogens utvidgning eller för annat
dylikt ändamål. Sådan avkastning kan dock även få användas för samma
ändamål vartill ordinarie avkastning i andra hand får användas, om detta
finnes nödigt för att bereda en så jämn tillgång som möjligt på medel för
ändamålet i fråga. (Se 32 § lagen om allmänningsskogar i Norrland och
Dalarna.)

Rätten att besluta om användning och fondering av avkastningen från
allmänningsskog, är förbehållen länsstyrelsen. Delägarna ha endast förslagsrätt.
(Se 37 § lagen om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna.)

U tredningen.

Utredningen anför, att de nuvarande reglerna om användandet av ordinarie
och extra avkastning i främsta rummet tillkommit för att säkerställa
att skogskapitalet icke förslösades. Numera funnes garantier däremot redan
i don allmänna skogsvårdslagen. Därtill kommc att erfarenheten ej gåve
någon anledning till farhågor för att delägarna skulle försumma att anslå
medel till erforderliga skogsvårdsåtgärder. Det borde därför kunna med förtroende
överlämnas åt dem alt i fortsättningen själva besluta om disposilionen
av avkastningen utan att därvid vara bundna av detaljerade före -

40

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

skrifter. I enlighet härmed borde jämväl i fråga om allmänningsskog gälla,
att rätten att besluta om användning eller fondering av avkastningen skulle
tillkomma delägarna. I lagtexten borde vidare blott upptagas ett allmänt
stadgande att avkastning i första hand skulle användas till häradsallmänningens
eller allmänningsskogens behöriga vård och förvaltning. I den mån
ytterligare föreskrifter rörande avkastningen ansåges erforderliga borde sådana
intagas i vederbörande reglemente. Utredningen ansåge sig kunna
räkna med att dylika reglementsföreskrifter regelmässigt koinme att meddelas
samt att regleringen därvid koinme att ske i huvudsaklig överensstämmelse
med de nuvarande lagbestämmelserna. Därest i något fall delägarna
ej skulle hava antagit några regler i ämnet finge behovet av dylika regler
prövas av Kungl. Maj :t vid reglementets fastställande.

Även i denna del har länsjägmästaren Carlsen varit av skiljaktig mening
samt ansett att i fråga om extra avkastning borde meddelas lagbestämmelser
av i huvudsak samma innebörd som nu.

Remissvaren.

Förslaget att tillerkänna häradsallmänningarnas och allmänningsskogarnas
delägare större frihet i fråga om dispositionen av sådan inkomst som nu
hänföres till ordinarie och extra avkastning har avstyrkts av kammarkollegiet,
som anfört, att det vore av värde för allmänningsstyrelserna att i lagtexten
ha ett visst stöd mot tillfälliga opinioner bland delägarna. Enligt kollegiets
mening borde därför jämväl i de nya lagarna intagas grundläggande
bestämmelser om avkastningens användning av i huvudsak samma innebörd
som de nuvarande föreskrifterna i ämnet. I samma riktning har lånsstgrelsen
i Kopparbergs län uttalat sig. Länsstyrelsen i Uppsala län har —
under hänvisning till det särskilda yttrande av länsjägmästaren Carlsen som
fogats vid utredningens betänkande —- anfört att i lagtexten alltjämt borde
upptagas föreskrifter om användningen av extra avkastning. Samma ståndpunkt
har intagits av länsstyrelserna i Södermanlands och Örebro län, skogsvårdsstyrelserna
i Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Örebro och Västmanlands
län, 8 överjägmästare, Sveriges häradsallmänningsförbund och 17
allmänningsstyrclser. Slutligen har en ledamot av skogsstyrelsen förklarat
sig anse, att beträffande allmänningsskogarna i Norrland och Dalarna avkastningens
användning borde regleras i lag enligt samma grunder som
hittills.

Departementschefen.

»Beträffande användningen av avkastning ansluter jag mig i princip till
utredningens ståndpunkt att det bör överlämnas åt delägarna att besluta
därom utan att vara bundna av detaljerade lagbestämmelser. De erfarenheter
som föreligga giva ej anledning att befara att en sådan frihet skulle
komma att missbrukas. Det bör sålunda enligt min mening ej längre göras
någon skillnad mellan ordinarie och extra avkastning. Ej heller synes det
vara påkallat att särskilt omnämna det självklara förhållandet att avkast -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

41

ning i första hand skall användas till att bestrida nödvändiga utgifter. För
häradsallmänningarnas del bör det vara tillräckligt att angiva att avkastning
må användas till utdelning åt delägarna eller till annat ändamål som
är till gagn för dem. Beträffande allmänningsskogarna lär det däremot
vara ofrånkomligt att mera detaljerade anvisningar lämnas i huvudsaklig
överensstämmelse med nuvarande bestämmelser om ordinarie avkastning.
Dessutom synes det lämpligt att i lagtexten föreskriva att närmare bestämmelser
om avkastningens användning skola intagas i reglementet.»

B. Kapitalinkomst.

Gällande rätt.

Med kapitalinkomst menas ersättning för mark som avyttras från allmänningen
samt medel som tillfalla allmänningen i samband med expropriation
eller annat dylikt inlösningsförfarande. Såväl beträffande häradsallmänning
som beträffande allmänningsskog i Norrland och Dalarna gäller, att kapitalinkomst
skall användas eller fonderas för grundförbättringar som äro ägnade
alt öka skogsproduktionen eller för inköp av mark för utvidgning av allmänningen
eller för annat dylikt ändamål. För häradsallmännings vidkommande
skall användandet eller fonderingen ske i enlighet med närmare föreskrifter
som på framställning av allmänningsstyrelsen meddelas av Kungl.
Maj:t. Beträffande allmänningsskog gäller däremot, liksom vid beslut om
användning av ordinarie eller extra avkastning, att beslutanderätten tillkommer
länsstyrelsen. (Se 35 § lagen om häradsallmänningar samt 33 och 37 §§
lagen om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna.)

Utredningen.

Vad angår sådan inkomst som nu hänföres till kapitalinkomst anför utredningen
att denna härledde sig från ingrepp i häradsallmänningen eller
allmänningsskogen av bestående natur och därför borde användas till förvärv
av mark för utvidgning av allmänningen eller allmänningsskogen eller
till annat ändamål som vore till varaktigt gagn för denna. För att säkerställa
detta borde det, liksom för närvarande, ankomma på myndighet alt
besluta om användningen. I överensstämmelse härmed föreslår utredningen
att inkomst varom nu är fråga skall användas enligt föreskrifter som meddelas
av länsstyrelsen efter framställning av allmänningsstyrelsen.

Departementschefen.

»Med avseende å kapitalinkomst innebär utredningens förslag allenast
den ändringen att rätten att bestämma om användningen av dylik inkomst
från häradsallmänning skall decentraliseras från Kungl. Maj :t till länsstyrelsen.
Häremot har jag intet att erinra.»

42

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

C. Användningen av fond.

Gällande rätt.

Beträffande häradsallmunning gäller: Jämväl i fråga om användningen
av fond ligger beslutanderätten i delägarnas händer. Vilja delägarna använda
fonderad avkastning till annat ändamål än det, för vilket fonderingen
ägt rum, blir dock beslut därom giltigt, endast om det biträtts av
röstande för ett sammanlagt delaktighetsbelopp, motsvarande minst två
tredjedelar av allmänningens hela delaktighetstal. (Se 36 § lagen om häradsallmänningar.
)

Vad angår allmänningsskog i Norrland och Dalarna omfattar länsstyrelsens
beslutanderätt också användandet av fonderad avkastning. I reglementet
må dock föreskrivas, att beslutanderätten helt eller i begränsad omfattning
skall tillkomma delägarna. (Se 37 § lagen om allmänningsskogar i
Norrland och Dalarna.)

Utredningen.

Utredningen föreslår att för häradsallmänningarnas del skall bibehållas
det nuvarande kravet på kvalificerad majoritet för beslut om att använda en
fond till annat ändamål än det, varför fonden bildats. Med avseende å allmänningsskogarna
föreslås enahanda bestämmelse med det tillägget att beslutet
tillika skall godkännas av länsstyrelsen. Utredningen framhåller att
med dess förslag garantier komme att finnas mot att en tillfällig majoritet
använde en s. k. skogsmedelsfond för ett icke avsett syfte. Däremot bleve
det möjligt att för det ursprungligen bestämda ändamålet använda hur stor
del av fonden som helst. Detta kunde stundom vara till fördel, t. ex. om
ett större belopp behövde tagas i anspråk för skogsförbättrande åtgärder.
Det syntes därför icke lämpligt att bibehålla de nuvarande lagbestämmelserna
om fortsatt giltighet av föreskrifter i äldre reglementen rörande fonders
bevarande vid viss minimistorlek o. d. Om sådana föreskrifter alltjämt
funnes behövliga borde de få sin plats i reglementena.

En av de till utredningen knutna sakkunniga, jägmästaren Ekman, har
på nu ifrågavarande punkt varit av avvikande mening. Han har i särskilt
yttrande framhållit att de skogsmedelsfonder, som redan före tillkomsten
av 1938 års lag bildats av avkastning från besparingsskogarna i Kopparbergs
och Gävleborgs län samt flertalet allmänningsskogar i Västerbotten
och Norrbotten, i många fall uppginge till avsevärda belopp och ägde stor
betydelse för såväl delägarna som befolkningen i övrigt. Ekman hyste därför
starka betänkligheter mot att en tillfällig majoritet bland delägarna
skulle kunna använda hela eller större delen av en sådan fond till ett av de
ändamål för vilka fonden bildats, till förfång för de övriga syften fonden
avsetts att främja. På grund av vad sålunda anförts ansåge Ekman att det
alltjämt borde finnas en bestämmelse i lag om att nämnda föreskrifter fortfarande
skulle gälla.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

43

Remissyttrandena.

Förslaget att ur lagtexten utesluta de nuvarande bestämmelserna om fortsatt
giltighet av äldre reglementsföreskrifter angående fonder har mött gensagor
från åtskilliga håll. Sålunda har skogsvårdsstgrelsen i Norrbottens
län anfört att skogsmedelsfonderna vore att anse som ett arv från gångna
generationer och ej borde få skingras eller förbrukas av delägarna. För att
vinna garanti för att de bevarades vore det nödvändigt med lagbestämmelser
i ämnet. Styrelserna för Arvidsjaurs allmänningsskog, Arjeplogs allmänningsskog
och nybyggarnas särskilda allmänning i Arjeplog ha uttalat, att
i lag borde föreskrivas att skogsmedelsfonderna ej finge nedbringas under
vissa minimibelopp, och 17 andra allmänning s styr ds er ha yttrat, att de
anslöte sig till den reservation till utredningens betänkande som i denna
del avgivits av jägmästaren Ekman. Även kammarkollegiet, en ledamot av
skogsstyrelsen, domänstyrelsen, flertalet överjägmästare, länsstyrelserna i
Kopparbergs, Gävleborgs och Norrbottens län samt skogsvårdsstyrelserna i
Kopparbergs och Gävleborgs län ha förklarat sig biträda nämnda reservation.

Vad i övrigt beträffar dispositionsrätten över fonder ha länsstyrelserna i
Västmanlands län och Jönköpings län ifrågasatt om icke beslut att använda
en fond för annat ändamål än det ursprungliga borde underställas länsstyrelsen
även vid häradsallmänningarna.

Departementschefen.

»Jag kan i huvudsak biträda vad utredningen föreslagit i fråga om dispositionen
av fonder. Jag delar sålunda uppfattningen att i lagen om allmänningsskogar
ej längre bör upptagas något stadgande om fortsatt giltighet
av äldre reglementsföreskrifter rörande fonder.s bevarande vid viss minimistorlek
o. d. Detta innebär emellertid icke att jag anser alla sådana
föreskrifter böra upphävas utan endast att det nu bör ske en omprövning
huruvida det alltjämt föreligger skäl att bibehålla dem. I den mån så finnes
vara fallet böra de överflyttas till de nya reglementena. Likaså tillstyrker
jag förslaget att det skall krävas två tredjedels majoritet för beslut
om att använda en fond till annat ändamål än det, varför den bildats, samt
att sådant beslut av delägare i allmänningsskog dessutom skall underställas
länsstyrelsen för godkännande.» —---»Jag finner det ej erforderligt

att, på sätt två länsstyrelser ifrågasatt, fordra godkännande av länsstyrelsen
även såvitt angår häradsallmänningarnas fonder. Dessa äro i regel jämförelsevis
små och ha icke på långt när samma betydelse som skogsmedelsfonderna
vid allmänningsskogarna.»

D. Utdelning in natura och understöd till förbättringsarbeten å jordbruk.
Utredningen.

I samband med frågan om dispositionsrätten över inkomster och fonder
bär utredningen upptagit ett par praktiska detalj spörsmål. Det ena av dessa

44

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

berör häradsallmänningarna. Utredningen anför att i vissa fall utdelning
från häradsallmänning fortfarande delvis skedde in natura för att tillgodose
delägarnas behov av gagnvirke. Därvid framställdes ej sällan krav från
delägarna att erhålla virke av bättre kvalitet än som kunde anses motiverat
med hänsyn till den avsedda användningen. Detta innebure uppenbarligen
ett slöseri med virke, och i reglementena för häradsallmänningarna borde
därför intagas föreskrift att, om utdelning lämnades i form av husbehovsvirke,
detta virkes kvalitet skulle avpassas efter det ändamål vartill virket
skulle begagnas. Den andra av de båda detaljfrågorna angår avkastningen
från allmänningsskogarna. Sådan avkastning må, såsom redan nämnts, användas
bl. a. för att främja jordbruket inom det område, för vars jordägare
skogen blivit avsatt. Ibland sker detta på så sätt, att kontanta bidrag
lämnas jordägare till uppförande eller iståndsättande av ekonomibyggna(ier
eller till andra förbättringsåtgärder på brukningsdelen. Utredningen
framhåller att det tydligen vore angeläget att sådant bidrag icke utbetalades,
därest fara vore för handen att vederbörande fastighet kunde
komma att tagas i anspråk för rationaliseringsändamål eller att jordbruket
å fastigheten kunde komma att nedläggas. I reglementena borde därför
stadgas skyldighet för allmänningsstyrelsen att, innan understöd lämnades
till upprustning eller annan förbättring av fastighet, hos lantbruksnämnden
efterhöra, huruvida den kunde beräknas komma att bestå såsom självständigt
jordbruk.

Reglerna om allmänningsstämma, allmänningsstyrelse och andra
förvaltningsorgan m. m.

Gällande rätt.

Beträffande häradsallmänning gäller: Förvaltningen av häradsallmänning
skall handhavas av en allmänningsstyrelse, som utses av delägarna på s. k.
allmänningsstämma. Av allmänningsstyrelses ledamöter skall flertalet vara
delägare i allmänningen. I vissa viktigare frågor är avgörandet förbehållet
allmänningsstämman. På denna skall delägarnas beslutanderätt utövas genom
distriktsombud, utsedda på särskilda delägarstämmor i de olika kommunerna
inom häradet. Vid val av distriktsombud äger varje delägare rösträtt
i proportion till sitt delaktighetsbelopp, dock med den begränsningen att
ingen må rösta för mer än en tiondel av det delaktighetstal som är företrätt
å delägarstämman. Distriktsombud äger på allmänningsstämma rösträtt
för det delaktighetsbelopp, som sammanlagt tillkommer delägarna inom
distriktet. Enskild delägare har dock möjlighet att själv eller genom ombud
infinna sig vid allmänningsstämman och rösta för sitt delaktighetsbelopp,
vilket i så fall avräknas från distriktsombudets röstetal. Ordinarie
allmänningsstämma skall hållas en gång om året å tid som bestämmes i
reglementet. Allmänningsstyrelsens förvaltning och räkenskaper skola
granskas av minst två revisorer. En av dessa skall utses av länsstyrelsen och
den eller de övriga av allmänningsstämman. I anslutning till vad sålunda

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

45

föreskrivits meddelas i lagen vissa grundläggande bestämmelser angående
allmänningsstyrelsens och revisorernas åligganden och befogenheter, utlysande
av allmännings- och delägarstämmor in. in. Dessa bestämmelser
överensstämma i huvudsak med motsvarande stadganden i bolags- och föreningslagstiftningen.
(Se 41—59 §§ lagen om häradsallmänningar.)

Beträffande allmänningsskog gäller: Förvaltningen av allmänningsskog
skall handhavas av en allmänningsstyrelse, som utses av delägarna på
allmänningsstämma. Beträffande vissa i lagen angivna allmänningsskogar
må i reglementet bestämmas att en eller flera ledamöter av allmänningsstyrelsen
skall utses av länsstyrelsen. A allmänningsstämman utövas beslutanderätten
omedelbart av delägarna. Någon motsvarighet till den vid häradsallmänningsstämma
förekommande röstningen genom distriktsoinbud finnes
sålunda icke. Varje delägare har rösträtt efter sitt delaktighetsbelopp, men
ingen får rösta för mer än en tiondel av det å stämman företrädda delaktighetstalet
eller den mindre del därav som kan vara bestämd i reglementet.
Allmänningsstyrelsens befogenhet begränsas genom föreskrifter att vissa
viktiga frågor skola avgöras av allmänningsstämma. Vidare kan i reglemente
för allmänningsskog bestämmas, att inkomst som härflyter från skogen
eller fond som bildats av sådan inkomst icke skall förvaltas av allmänningsstyrelsen
utan av en särskild, på allmänningsstämma vald ekonominämnd
eller, vad angår allmänningsskog i Västerbottens eller Norrbottens
län, av sådan nämnd eller av myndighet. I reglemente må bestämmas att en
ledamot av ekonominämnd skall utses av länsstyrelsen. Såväl beträffande
ekonominämnd som allmänningsstyrelse gäller i princip, att de av delägarna
valda ledamöterna skola vara delägare i allmänningsskogen. Allmänningsstyrelses
och ekonominämnds förvaltning och räkenskaper skola granskas
av minst två revisorer, av vilka en skall utses av länsstyrelsen och den eller
de övriga av allmänningsstämman. Utöver vad sålunda stadgats innehåller
lagen vissa allmänt hållna regler om allmänningsstyrelses och ekonominämnds
sammansättning, om tid och plats för allmänningsstämma, om förvaltningsorganens
och revisorernas åligganden och befogenheter m. m. Beträffande
tid för allmänningsstämma må här särskilt anmärkas att ordinarie
stämma skall hållas minst en gång om året å tid som bestämmes i reglementet.
(Se 8 § och 39—53 §§ lagen om allmänningsskogar i Norrland och
Dalarna.)

Utredninge n.

Utredningen föreslår, att möjlighet skall beredas delägarna i allmänningsskog
att i reglementet bestämma att deras beslutanderätt å allmänningsstämma
skal! utövas genom distriktsombud enligt samma metod som nu
tillämpas beträffande häradsallmänningarna. Utredningen anför att det visat
sig innebära vissa praktiska olägenheter att sådan möjlighet hittills saknats.
Sådana delägare som vore bosatta på avlägset belägna orter hade ofta
svårt att infinna sig vid allmänningsstämmorna, och följden bleve att de
närmast sammanträdesplatsen boende finge ett oproportionerligt stort in -

46

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

flytande på besluten. I den män ordningen med distriktsombud komme till
användning borde i reglementet intagas regler om distriktsombudens befogenheter
och sättet för deras utseende i huvudsaklig överensstämmelse med
vad därom för närvarande stadgades i lagen om häradsallmänningar.

I detta sammanhang må nämnas, att utredningen även beträffande häradsallmänningarna
förutsätter att de närmare bestämmelserna om röstning
genom distriktsombud skola upptagas i reglementena i stället för, som
nu, i lagtexten.

Därjämte föreslår utredningen att den för allmänningsskogar nu gällande
regeln, att arvode till ledamot av allmänningsstyrelse eller ekonominämnd
bestämmes av länsstyrelsen, skall upphävas.

Dessutom skola enligt utredningens förslag åtskilliga bestämmelser av
administrativ natur utgå ur lagtexten och motsvarande frågor i stället behandlas
i reglementena. I utredningens lagförslag saknas sålunda motsvarighet
till nu gällande stadganden om antalet ledamöter i allmänningsstyrelse,
om behörighetsvillkor för sådana ledamöter och ledamöter i ekonominämnd,
om styrelse- eller nämndledamots skiljande från uppdraget och
förfarandet därest han avgår i förtid, om beslutförhet och omröstning i allmänningsstyrelse
eller ekonominämnd, om kallelse till allmänningsstämma
och förfarandet därest allmänningsstyrelsen underlåter att utlysa dylik
stämma, om ordinarie stämma och dennas uppgifter, om utlysande i vissa
fall av extra stämma samt om val av stämmoordförande och upprättande
av stämmoprotokoll.

Utredningen anför att olägenheter i flera avseenden följde av att nu ifrågavarande
spörsmål för närvarande vore reglerade i själva lagarna. Därigenom
bleve samtliga häradsallmänningar och allmänningsskogar bundna vid
samma regler, och möjlighet saknades till anpassning efter de skilda förhållanden
som kunde råda på olika platser. Härtill komme att — ehuru bestämmelserna
innehållsmässigt ej hade civillags karaktär — ändring av
desamma kunde ske endast efter lagrådets hörande och med riksdagens
medverkan. För att undvika dessa nackdelar borde lagbestämmelserna ersättas
med reglementsföreskrifter. Tillräcklig garanti för att dessa bleve
lämpligt utformade bereddes genom stadgandet att reglementena skulle
granskas och fastställas av Kungl. Maj :t.

I detta sammanhang yttrar utredningen vidare, att reglementena i nu
ifrågavarande hänseenden syntes böra få i stort sett samma innehåll som de
nuvarande lagarna. Bl. a. syntes i samtliga reglementen böra intagas föreskrift
om att länsstyrelsen skulle utse eu revisor och bestämma arvodet till
honom. Även vad anginge förvaltningsorganens redovisningsskyldighet och
därmed sammanhängande ämnen syntes reglementena böra utformas i huvudsaklig
överensstämmelse med vad som nu vore stadgat i lagarna.

Remissvaren.

De ändringsförslag utredningen framlagt med avseende å förvaltningen
av häradsallmänningar och allmänningsskogar ha i allmänhet lämnats utan

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

47

erinran. Kammarkollegiet har dock uttalat tvekan om lämpligheten av att
jämväl beträffande allmänningsskogarna införa möjlighet till röstning genom
distriktsombud. Till de förvaltningsbestämmelser utredningen ansett
böra utgå ur lagtexten hör, som förut nämnts, regeln att en revisor skall
utses av länsstyrelsen, som ock har att bestämma arvodet till honom. Utredningen
har förutsatt att motsvarande föreskrift skulle intagas i reglementena.
Häremot ha länsstgrelserna i Stockkolms, Uppsala, östei-götlands och
Västmanlands län anmärkt att bestämmelsen vore av så stor vikt att den
borde stå kvar i lagarna.

Departementschefen.

»Som utredningen anfört synes det kunna medföra vissa praktiska fördelar,
om möjlighet öppnas för delägarna i allmänningsskog att genom föreskrift
i reglementet bestämma att deras beslutanderätt å allmänningsstämma
skall utövas genom distriktsombud enligt samma metod som nu tillämpas
vid häradsallmänningarna. Jag tillstyrker därför att förslaget därom genomföres.
» —- — —- »Bestämmelsen att arvode till ledamot av allmänningsstyrelse
eller ekonominämnd skall bestämmas av länsstyrelsen torde, såsom
utredningen föreslagit, utan olägenhet kunna utgå. Det synes också lämpligt
att åtskilliga detaljbestämmelser angående förvaltningsorganen och deras
åligganden flyttas från lagarna till reglementena.» -— — — »I vissa remissyttranden
har påyrkats att det också, liksom nu, i lag skulle föreskrivas att
en revisor skall utses av länsstyrelsen samt åtnjuta arvode enligt länsstyrelsens
bestämmande. För min del anser jag detta obehövligt. Det torde få
ankomma på Kungl. Maj :t att vid fastställande av nya reglementen tillse att
revisionen anordnas på ett tillfredsställande sätt.»

Motionerna.

I motionerna I: 67 och II: 95 anföres i denna del, att det syntes lämpligt
»att behålla nuvarande bestämmelse, enligt vilken ordinarie allmänningsstämma
skall hållas minst en gång om året».

I motionerna I: 161 och II: 211 framhålles i förevarande avseende, att den
hittillsvarande lydelsen av 35 § lagen om allmänningsskogar i Norrland och
Dalarna borde bibehållas, eftersom delägare i dessa skogar alltjämt borde
ha möjlighet att i reglementet få införd bestämmelse om mer än en ordinarie
allmänningsstämma årligen.

Uti motionen II: 291 anföres: »Vissa bestämmelser beträffande förvaltningsorganen
ha ansetts vara av sådan vikt att de alltjämt redovisats i lagtexten.
Hit höra således bestämmelserna om ledamotskap i allmänningsstyrelse
och ekonominämnd samt skyldighet för allmänningsstyrelse att avgiva
förvaltningsberättelse in. in. Sålunda har i 7 § i förslaget till lag om allmänningsskogar
i Norrland och Dalarna länsstyrelsen tillagts rätten att
utse en eller flera ledamöter av allmänningsstyrelse och ekonominämnd,
och av 22 § torde framgå att annan än delägare kan vara ledamot i allmänningsstyrclse
eller ekonominämnd. Av propositionen framgå icke motiven

48

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

för frångående av gällande rätt, som föreskriver att styrelseledamot skall
vara delägare i allmänningen. Dessa ändringar synas stå i strid med departementschefens
eget uttalande i propositionen, där den meningen uttalats
att det utan olägenhet kunde överlåtas åt delägarna i allmänningsskogarna
att själva sköta sina skogar.»

Förfarandet vid fastställande och ändring av reglemente.
Gällande rätt.

Beträffande häradsallmänning gäller: För varje häradsallmänning skall
finnas ett reglemente, vari förvaltningsorganens uppgifter närmare regleras.
— Förslag till reglemente upprättas av delägarna i allmänningen samt underställes
Kungl. Maj :t för prövning och faststäilelse. Kungl. Maj :t prövar
förslagets laglighet och dess ändamålsenlighet. Innan faststäilelse meddelas,
låter Kungl. Maj :t i ärendet höra vederbörande skogsvårdsstyrelse. —
Ändring av fastställt reglemente kan medgivas av Kungl. Maj :t efter förslag
av delägarna eller den minoritet av dem, som bestämmes i reglementet. Har
minoritet väckt förslaget om ändring, skall allmänningsstämman beredas
tillfälle att yttra sig över förslaget, innan detta slutligt prövas. Om prövning
av ändringsförslag skall i övrigt gälla samma regler som beträffande
fastställande av reglemente. (Se 9 och 40 §§ lagen om häradsallmänningar.)

Beträffande allmänningsskogar gäller: För varje allmänningsskog skall
finnas ett reglemente. — Förslag till reglemente upprättas av delägarna i
allmänningen. Förslaget insändes till länsstyrelsen, som, efter att ha hört
skogsvårdsstyrelsen, med eget yttrande överlämnar förslaget till Kungl.
Maj :t för prövning och faststäilelse. Kungl. Maj :t prövar förslagets laglighet
och dess ändamålsenlighet. — Ändring av fastställt reglemente kan medgivas
av Kungl. Maj :t efter förslag av länsstyrelsen, delägarna eller den minoritet
av dem, som bestämmes i reglementet. Ha delägarna väckt förslaget
om ändring, blir det vidare förfarandet detsamma som vid fastställande av
reglemente. Har ändringsförslaget väckts av länsstyrelsen eller av minoritet,
skall delägarna beredas tillfälle att yttra sig över förslaget, innan detta slutligt
prövas. (Se 10 och 38 §§ lagen om allmänningsskogar i Norrland och
Dalarna.)

Utredningen.

Utredningen har ansett, att det icke vore erforderligt att bibehålla stadgandet,
att vid faststäilelse av reglemente för allmänningsskog länsstyrelsen
och skogsvårdsstyrelsen skola höras. Ej heller borde enligt utredningen
länsstyrelsen ha initiativrätt vad gällde ändring i sådant reglemente.

Remissvaren.

Från flera håll har ifrågasatts, om det verkligen vore lämpligt att slopa
de nuvarande föreskrifterna om att länsstyrelsen och skogsvårdsstyrelsen

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

49

skola yttra sig över förslag till reglemente för allmänningsskog samt om
rätt för länsstyrelsen att hos Kungl. Maj :t väcka förslag till ändring i dylikt
reglemente. Kammarkollegiet, länsstyrelsen i Västerbottens län samt skogsvårdsstyrelsen
och lantbruksnämnden i samma län ha sålunda ansett att
någon lagändring ej borde ske på denna punkt, och länsstyrelsen i Kopparbergs
län har uttalat att länsstyrelsen alltjämt borde få yttra sig över reglementsförslag.

Å andra sidan ha länsstyrelserna i Jönköpings och Älvsborgs län, skogsvårdsstyrelsen
i Jönköpings län och lantbruksnämnden i Gävleborgs lån
ifrågasatt, att befogenheten att fastställa reglementen för häradsallmänningar
och allmänningsskogar skulle decentraliseras från Kungl. Maj :t till vederbörande
länsstyrelse.

Lantbruksstyrelsen har ansett önskvärt att lantbruksnämnden hördes innan
reglemente fastställdes. Samma önskemål har framställts av lantbruksnämnden
i Gävleborgs län.

Departementschefen.

»Uppgiften att fastställa reglementen bör tillkomma Kungl. Maj :t. Med
den ökade vikt reglementena avses skola få är det angeläget att fastställelseprövningen
sker efter enhetliga principer. Någon skyldighet för Kungl. Maj :t
att höra skogsvårdsstyrelsen eller lantbruksnämnden torde icke böra föreskrivas.
Jag förutsätter att yttrande från dessa myndigheter ändock kommer
att inhämtas i mån av behov. Däremot anser jag mig böra förorda bibehållande
av regeln att förslag till reglemente för allmänningsskog skall
granskas av länsstyrelsen innan det överlämnas till Kungl. Maj :t. Allmänningsskogarna
äga, i viss motsats till häradsallmänningarna, betydelse ej
blott för delägarna utan även för ortsbefolkningen i övrigt, och det är därför
önskvärt att reglementena för dessa skogar utformas på ett sätt som tillgodoser
jämväl de allmänna ortsintressena. Av samma skäl bör länsstyrelsen
också bibehållas vid sin rätt att taga initiativ till ändring i dylikt
reglemente.»

Motionerna.

I motionerna 1: 67 och II: 95 anföres i detta avseende bl. a.: »Kungl. Maj :t
skall enligt förslaget — Liksom för närvarande — pröva inte blott att förslaget
överensstämmer med lag, utan också förslagets ''ändamålsenlighet’.
Om förslaget inte finnes lagligt eller ''ändamålsenligt'', skall Kungl. Maj:t
kunna vidtaga de ändringar som anses påkallade. Detta innebär ju i praktiken
att delägarnas självbestämmanderätt kan mer eller mindre fullständigt
sättas ur kraft genom administrativa beslut. I fråga om allmänningsskogarna
i Norrland och Dalarna är — och blir enligt propositionen — det
administrativa inflytandet ännu mer framträdande. I propositionen föreslås
nämligen ingen ändring i de gällande föreskrifterna att länsstyrelsen skall
yttra sig, innan reglemente för sådan allmänningsskog fastställes, och att
länsstyrelsen kan ta initiativ till ändring av redan fastställt reglemente.

4 Dihang till riksdagens protokoll 1952. 9 samt. Iland. Nr 5.

50 Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

Vederbörande utredningsman hade föreslagit att dessa föreskrifter skulle
utgå.

För vår del kunna vi inte finna det behövligt eller lämpligt att häradsallmänningarnas
och allmänningsskogarnas delägare på detta sätt skola stå
i beroende av den administrativa makten. I propositionen ifrågasättes ju
ingen rubbning av principen att häradsallmänningarna och allmänningsskogarna
inte äro allmän utan enskild egendom. Detta utesluter naturligtvis
inte att vissa reglerande bestämmelser äro behövliga, men därvidlag bör det
vara fullt tillräckligt med vad som upptagits i lagförslagen. Det bör alltså
enligt vår mening icke komma i fråga att delägarna genom beslut av Kungl.
Maj :t skola kunna påtvingas reglementsbestämmelser, som strida mot deras

egen vilja.»---»Visserligen torde det vara lämpligt att reglementena

fastställas av Kungl. Maj :t, men prövningen bör vara begränsad till en kontroll
av att förslaget överensstämmer med lag. Några ändringar för att
åstadkomma ''större ändamålsenlighet’ böra således inte få företagas. Än
mindre bör länsstyrelsen få ta initiativ till dylika ändringar i ett redan fastställt
reglemente. Bestämmelsen om sådan initiativrätt bör för övrigt utgå
redan av den anledningen, att det inte finns något bärande skäl att behandla
allmänningsskogarna strängare än häradsallmänningarna.»

I motionerna 1:161 och 11:211 göra motionärerna gällande, att ordalydelsen
i 40 och 41 §§ förslaget till lag om häradsallmänningar samt 39 och
40 §§ förslaget till lag om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna äventyrade
den hittills gällande grundsatsen, att Kungl. Maj :ts befogenhet att
ändra förslag till reglemente vore inskränkt till vad som föranleddes av
prövningen av dels lagligheten och dels ändamålsenligheten av förslaget.

Vidare anföres i motionerna bl. a.: »De rättshistoriska linjer, efter vilka
häradsallmänningarna, å ena, och allmänningsskogarna å andra sidan utvecklats,
skola ej här beröras. Vare nog sagt, att de senares natur av enskild
egendom aldrig, såsom fallet varit med häradsallmänningarna, satts i fråga.
Något skäl att behandla allmänningsskogarna strängare än häradsallmänningarna
till förmån för intressen utanför delägarnas krets kan sålunda
icke finnas. Det må härvid betonas, att delägarna i allmänningsskogarna
frivilligt antagit reglementen, som i övervägande antalet fall tillgodosett även
intressen inom orten utanför nämnda krets. Någon anledning befara, att
vid nya reglementens tillkomst ett avsteg härifrån skulle ske, finnes förvisso
inte. Med hänsyn härtill saknas fog för att åt länsstyrelsen bibehålla befogenhet
att för tillvaratagande av sådana intressen väcka förslag om ändring
i reglemente, helst som länsstyrelsen ju alltid skall avgiva eget yttrande
över förslag till reglemente respektive ändring däri.»

övergångsbestämmelserna.

Departementschefen har förordat att den nya lagstiftningen skall
träda i kraft den 1 januari 1953, dock att redan dessförinnan förslag till
reglemente i enlighet med den nya lagstiftningens bestämmelser finge upp -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

51

göras och fastställas. Till statsrådsprotokollet den 2 februari 1951 anförde
departementschefen såsom motivering för den av honom föreslagna tidpunkten
för ikraftträdandet, att delägarna i häradsallmänningarna och allmänningsskogarna
borde få tid att anpassa reglementena till den nya lagstiftningen.

Motionerna.

I motionerna 1: 218 och II: 290 erinras om sistnämnda uttalande av departementschefen.
Motionärerna yttra därefter: »När uttalandet gjordes,
torde avsikten ha varit att framlägga förslaget för 1951 års vårriksdag. Då
propositionen nu förelägges 1952 års riksdag, torde det vara nödvändigt att,
om riksdagen godkänner lagförslaget, lagens ikraftträdande bestämmes till
den 1 januari 1954. Enligt vad vi inhämtat från Sveriges häradsallmänningsförbund,
anser detta det vara omöjligt att, om beslut sker vid vårriksdagen
1952, hinna få utarbetandet av nya reglementen slutfört och få dem fastställda
av Kungl. Maj :t före den 1 januari 1953, varför ytterligare ett år
bör få tagas i anspråk för detta arbete.»

Utskottet.

Genom propositionen framläggas förslag till nya lagar om häradsallmänningar
och om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna. I betydande avseenden
överensstämma de föreslagna lagarna med gällande lagstiftning i dessa
ämnen. Vissa av de nyheter, som innefattas i lagförslagen, beröra dock väsentliga
förhållanden.

Den viktigaste förändringen i förhållande till äldre rätt torde vara, att i
de föreslagna allmänningslagarna icke upptagas några bestämmelser angående
skötseln av ifrågavarande skogsmarker. Exempelvis
ha nuvarande föreskrifter om hushållningsplaner icke bibehållits. I stället
föreslås att allmänningarna skola inordnas under den allmänna skogsvårdslagen.
Detta föranleder viss i propositionen föreslagen ändring i 45 § skogsvårdslagen.
Som motivering för nyheten i förevarande del har åberopats
önskvärdheten av att skogsvårdslagen omfattar skogsvården å alla enskilda
skogar i landet och att särlagstiftning sålunda undvikes. Det anföres, att med
hänsyn till de garantier för en god skogsvård, som reglerna i skogsvårdslagen
utgjorde, det icke vore erforderligt att därutöver genom särskilda lagföreskrifter
ålägga delägarna i här avsedda allmänningar en skyldighet, som
icke gällde för andra skogsägare. Dock borde hushållningsplaner även i fortsättningen
upprättas för allmänningarna. Det vore emellertid tillräckligt, att
föreskrifter därom intoges i reglementena. I ett hänseende skiljer sig departementschefen
från utredningsmännen. Enligt utredningsmännens bedömande
böra hushållningsplaner finnas vid samtliga allmänningar. Departementschefen
har däremot ansett, att förhållandena någon gång kunna vara sådana
att hushållningsplan kan undvaras.

52

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

Utskottet delar den i propositionen uttalade uppfattningen, att det efter
tillkomsten av 1948 års skogsvårdslag icke kan vara påkallat med särbestämmelser
i lag för vården av vissa skogar. I motionerna I: 218 och II: 290 samt
för allmänningsskogs vidkommande i motionerna 1:304 och 11:402 yrkas
att dylika särbestämmelser så till vida skulle bibehållas som att i respektive
allmänningslag alltjämt skulle finnas föreskrift om obligatorisk hushållningsplan.
Utskottet kan ej ansluta sig till motionerna. Skogsvårdsföreskrifter
böra över huvud icke förekomma i allmänningslagarna. För övrigt skulle
en lagbestämmelse om att allmänning skall skötas efter hushållningsplan
behöva förtydligas genom ytterligare lagstadganden. Utskottet har emellertid
fäst största avseende både vid utredningens yttrande, att hushållningsplan
för närvarande syntes erforderlig för samtliga här avsedda allmänningar,
och vid de under remissförfarandet uttalade meningarna av
samma innebörd. I sistnämnda hänseende må särskilt erinras om att Sveriges
häradsallmänningsförbund funnit det vara oeftergivligt, att föreskrifter om
hushållningsplan komme att inflyta i samtliga reglementen. Utskottet vill
helt biträda häradsallmänningsförbundets åsikt. Vid den prövning av förslag
till reglemente, som närmare skall beröras här nedan, bör därför noggrant
tillses, att reglementet innehåller vederbörliga stadganden om hushållningsplan.

I de båda lagförslagen har ej heller intagits någon motsvarighet till de
gällande lagbestämmelserna, att hos allmänningsstyrelsen skall vara anställt
ett biträde med högre skoglig utbildning. Av motiveringen
framgår att man genom uteslutandet av dessa bestämmelser icke velat göra
avkall å kravet, att sakkunskap skall anlitas vid förvaltningen av allmänningsskogarna.
Förändringen vore i stället föranledd av att i vissa fall
svårigheter mötte mot att anställa en skogsförvaltare med högre skoglig
utbildning. Vid anställande av skogsförvaltare skulle därför även andra
lösningar än de, som nu anvisades i lagtexten, kunna komma i fråga. Med
hänsyn härtill borde erforderliga bestämmelser angående kompetenskraven
för anställning som skogsförvaltare inflyta i reglementena. De synpunkter,
som betingat den föreslagna förändringen i detta avseende, synas ha sitt
berättigande. Utskottet har därför icke något att erinra mot förslaget i denna
del men betonar vikten av att nödvändiga kompetenskrav upprätthållas.

Hittills har icke förelegat någon möjlighet att avlösa fastighets
andel i allmänn ingen. Beträffande häradsallmänningarna
vill propositionen nu medge rätt till sådan avlösning. Förutsättningarna för
avlösning äro enligt förslaget, att den fastighet, vartill andelen hör, ej är
taxerad såsom jordbruksfastighet. Enligt utredningen förelåge i vissa fall
stort behov av avlösningsmöjlighet. Utvecklingen hade nämligen medfört, att
häradsallmänningarna, som vore avsedda att vara den jordbrukande befolkningen
till gagn, i stundom betydande utsträckning kommit att tillhöra
fastigheter, vilka förlorat karaktären av jordbruksfastighet.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

53

Förslaget föranleder ingen erinran från utskottets sida. Ej heller vill utskottet
göra någon invändning mot de i propositionen förordade normerna
för bestämmandet av löseskilling vid avlösning. Dessa normer garantera
icke i och för sig, att en avlösning ej länder inteckningshavare till förlust.
Såsom lagrådet påpekat är det därför angeläget, att länsstyrelsen vid sin
tillståndsprövning i avlösningsärenden noggrant undersöker, huruvida begärd
avlösning skulle skada inteckningshavare, och för sådant fall icke tilllåter
att avlösning sker mot inteckningshavarens vilja.

I motionerna 1:303 och 11:396 samt 11:407 framföras önskemål om att
möjligheten till avlösning (»inlösen») skulle stå öppen även för allrnänningsskogarnas
del. Samma önskan har uttalats av ett flertal remissinstanser.
Även om det är riktigt, som departementschefen hävdat, att det är betydligt
svårare att anordna ett avlösningsförfarande vid allmänningsskog
än vid häradsallmänning, motiverar, enligt utskottets mening, redan den
starka uppslutningen kring förevarande krav att en närmare utredning sker
om möjligheterna att anordna en avlösning vid allmänningsskogarna. Utskottet
föreslår, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t begär en dylik utredning.
Vid utredningen skulle även i anledning av motionen II: 407 kunna
undersökas, huruvida skäl finnas för att andelar, som tillhöra fastigheter
i annan socken än där allmänningen är belägen, skulle kunna få avlösas
trots att de äro förenade med jordbruksfastigheter. I motionerna I: 303 och
II: 396 möter tanken att delägare i allmänningsskog skulle generellt, även
utan att i propositionen angivna villkor för avlösning föreligga, kunna få sina
andelar avlösta eller att andelarna skulle kunna utbrytas. Konsekvent utförd
skulle sistnämnda tanke leda till att allmänningarna skulle kunna fördelas
mellan delägarna. I denna del kan utskottet icke ansluta sig till motionerna.

Propositionens förslag, att reglerna om avyttring av mark
från allmänningsskog skola uppmjukas samt att vissa i lagtexten
nu upptagna föreskrifter angående förfarandet i införlivningsärenden
skola överflyttas till särskild kungörelse, biträdas
av utskottet.

För närvarande är allmänningsdelägarnas frihet att förfoga
över avkastningen från allmänningen begränsad på skilda sätt.
Dels gäller såväl beträffande häradsallmänningar som i fråga om allmänningsskogar,
att lagen lämnar tämligen detaljerade anvisningar om hur avkastningen
skall användas. Dels ankommer det, såvitt angår allmänningsskogarna,
med visst undantag på länsstyrelsen att i enlighet med nämnda anvisningar
träffa beslut om avkastningen i de enskilda fallen. Om användandet
av avkastning från häradsallmänning ha däremot delägarna i sådan allmänning
att själva besluta. I propositionen föreslås nu, att beslutanderätten
skall tillkomma delägarna också vad angår avkastningen från alhnänningsskog.
Vidare vill propositionen för häradsallmänningarnas vidkommande ersätta
de detaljerade lagföreskrifterna om avkastningens användande med eu

54

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

allmän enkel regel om att avkastningen må användas för utdelning åt delägarna
eller för annat ändamål som är till gagn för dessa. Närmare föreskrifter
om avkastningens användning avses bli intagna i reglementena. Beträffande
avkastningen från allmänningsskogarna har propositionen ansett det
alltjämt vara behövligt med vissa detaljerade anvisningar i lagen. Dessa skola
enligt förslaget i stort sett motsvara nuvarande bestämmelser om s. k. ordinarie
avkastning från allinänningsskog. Gällande lagföreskrifter om s. k.
extra avkastning föreslås däremot skola utgå också i fråga om dessa allmänningar.

Utskottet hälsar förslagen i denna del med tillfredsställelse. Som särskilt
betydelsefullt betraktar utskottet, att beslutanderätten beträffande allmänningsskogs
avkastning överföres från länsstyrelsen till delägarna. Att såsom
för närvarande vanligen är fallet delägarna i dessa allmänningar icke
enligt lagstiftningen äga besluta rörande avkastningen ter sig icke tilltalande.
Beslutanderättens överförande till delägarna i förening med avskaffandet
av vissa detalj föreskrifter rörande avkastningens användande har
framkallat farhågor för att tillräckliga medel ej komma att anslås till erforderlig
skogsvård. Dylika farhågor synas icke motiverade. Som utredningen
anmärkt, finnas numera i skogsvårdslagen garantier för att skogsvårdens
krav bli tillgodosedda. Samma förhållande talar för att olägenheter icke
skola följa av förslaget, att detalj anvisningarna i lag beträffande avkastning
från häradsallmänning avskaffas. Såsom nämnts är för övrigt avsett,
att reglementena skola upptaga erforderliga detalj föreskrifter rörande avkastningen.
Av det anförda framgår att detta i all synnerhet blir nödvändigt
beträffande häradsallmänningarna. I dessa reglementsföreskrifter böra
givetvis skogsvårdens medelsbehov bli tillbörligt beaktade.

Propositionens förslag rörande kapitalinkomst är av mindre räckvidd.
Utskottet tillstyrker förslaget.

Även användningen av fonderade medel beröres av förslagen
i propositionen. Beträffande rådigheten över fonder, bildade av ordinarie
eller extra avkastning, gäller för närvarande detsamma som rörande
sagda avkastning. Beslutanderätten tillkommer alltså delägarna såvitt angår
häradsallmänning, medan länsstyrelsen har att bestämma över fonderna
vid allinänningsskog. Vilja delägarna i häradsallmänning använda
fonderade medel till annat ändamål än det, för vilket fonderingen ägt
rum, kräves dock att beslut härom träffas med kvalificerad majoritet. För
vissa äldre fonder, bildade av inkomst från allinänningsskog, finnes en
lagbestämmelse, att äldre föreskrifter rörande fondernas bevarande vid
viss minimistorlek in. in. skola äga giltighet, intill dess Kungl. Maj :t annorlunda
förordnar. Förslaget, att rätten att besluta över avkastning från allmänningsskog
skall övergå från länsstyrelsen till delägarna, inbegriper också
användningen av fond. För beslut, som innebär avvikelse från ursprunglig
bestämmelse om dispositionen av fond, skall dock, liksom redan gäller i

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

55

fråga om häradsallmänningar, erfordras kvalificerad majoritet. Vidare skall
beträffande allinänningsskog beslut av sistnämnda slag godkännas av länsstyrelsen.
Omnämnda lagbestämmelse rörande vissa äldre fonder föreslås
skola utgå i den nya lagen om allmänningsskogar. Skulle föreskrifter om
minimistorlek in. in. för dylika fonder alltjämt vara behövliga, böra enligt
propositionen föreskrifterna få sin plats i reglementena.

Förslaget rörande fonderna, vilket förändrar gällande regler enbart i
fråga om allmänningsskogarna, utvidgar också på detta område delägarnas
förfoganderätt. Genom förslaget skulle även i förevarande avseende uppnås,
att reglerna för häradsallinänning och för allinänningsskog överensstämma,
dock med undantag för nyss angivna fall, då reglerna rörande allmänningsskog
fordra länsstyrelses godkännande av visst beslut. Det lämpliga
i en sådan överensstämmelse har utskottet redan betonat. Att länsstyrelses
godkännande erfordras beträffande vissa beslut, som avse fonder vid
allinänningsskog, men icke i fråga om motsvarande beslut avseende fonder
vid häradsallmänning, har departementschefen motiverat med att allmänningsskogarnas
fonder vore större och av helt annan betydelse än häradsallmänningarnas.
Av samma skäl finner även utskottet det lämpligt med den
föreslagna kontrollen från myndighets sida beträffande allmänningsskogarna.
För häradsallmänningarnas del torde däremot icke finnas anledning att
stadga motsvarande kontrollförfarande. Regler härom skulle skärpa gällande
rätt och sålunda motverka propositionens allmänna syften rörande avkastningsbestämmelserna.
Vad till sist gäller omförmälda äldre fonder synes
propositionens förslag icke innebära saklig förändring av nuvarande rättsregler.
Redan för närvarande äger Kungl. Maj :t förordna, att föreskrifterna
om dessa äldre fonders bevarande vid viss minimistorlek och om fondernas
uteslutande användning för visst ändamål icke längre skola äga giltighet.

Förslagen rörande utdelning in natura och rörande understöd
till förbättringsarbeten å jordbruk föranleda ingen erinran
från utskottets sida.

De nuvarande reglerna o in all mä nningsstämma, allmänningsstyrelse
och andra förvaltande organ samt om revisorer
in. in. vill propositionen förenkla. Åtskilliga bestämmelser av administrativ
natur föreslås sålunda skola utgå ur lagtexten för att i stället
intagas i reglementena. Av de föreslagna ändringarna i denna del må vidare
nämnas den, att delägarna i allinänningsskog skola kunna bestämma, att
deras beslutanderätt å allmänningsstämma skall utövas genom distriktsombud
såsom redan gäller beträffande häradsallmänning. Ändringarna beröra
i övrigt en rad förhållanden och äro delvis av redaktionell natur. Vissa
av dessa mera oväsentliga ändringar ha kritiserats i ett par motioner.

Så må enligt gällande lag om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna i
reglementet bestämmas att en ledamot av ekonominämnd skall utses av
länsstyrelsen. I fråga om vissa i lagen angivna allmänningsskogar må reglc -

56

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

mentet tillika föreskriva, att också en eller flera ledamöter av allmänningsstyrelsen
skola tillsättas av länsstyrelsen. Bestämmelserna ha i förslaget till
lag om allmänningsskogar ersatts med en mera allmänt formulerad regel.
Enligt denna må i reglementet bestämmas att en eller flera ledamöter av
allmänningsstyrelsen eller ekonominämnd skola utses av länsstyrelsen. I
nuvarande lag om allmänningsskogar föreskrives ytterligare, att, med vissa
undantag, av delägarna valda ledamöter av allmänningsstyrelsen och ekonominämnd
skola vara delägare i allmänningsskogen. Förslaget innehåller icke
någon motsvarande föreskrift. I motionen 11:291 uttalas farhågor för att
nämnda ändringar skulle inkräkta på allmänningsdelägarnas självbestämmanderätt.
Detta har icke åsyftats med ändringarna i fråga. En av riktlinjerna
för omarbetningen av allmänningslagstiftningen har tvärtom varit
att vidga delägarnas rätt att bestämma över allmänningarnas förvaltning.
Jämväl förevarande ändringar torde ha tillkommit för att skapa större rörelsefrihet
för delägarna. Att länsstyrelsen väljer en eller flera ledamöter i
allmänningsstyrelse eller ekonominämnd kan av skilda anledningar vara till
fördel för delägarna själva. Även möjligheten att till styrelseledamot välja
annan än delägare kan ibland vara värdefull. Exempelvis kan härigenom
till styrelsen knytas någon i allmänna uppdrag eller i skogsvård erfaren
person, oaktat denne ej äger andel i allmänningen. Utskottet finner alltså
ej anledning tillstyrka motionen men utgår från att icke i någondera av de
frågor, motionen berör, reglemente skall kunna erhålla en utformning som
står i strid med delägarnas önskan.

Ordinarie allmänningsstämma skall enligt lagen om allmänningsskogar i
Norrland och Dalarna hållas minst en gång om året å tid som bestämmes i
reglementet. I lagen om häradsallmänningar möter motsvarande bestämmelse
med den skillnaden, att ordet »minst» ej förekommer i lagregeln.
Propositionen har för båda lagarna valt den senare formuleringen. I motionerna
1:67 och 11:95 begäres, att ordet »minst» införes i båda lagarna
i detta sammanhang. Motionerna I: 161 och II: 211 åter begränsa sina yrkanden
i detta hänseende till att regeln i lagen om allmänningsskogar
får behålla sin gällande lydelse. Utskottet finner, att den i propositionen
förordade formuleringen är den ur lagteknisk synpunkt mest lämpliga. Både
i gällande lagar och i lagförslagen återfinnas tvingande bestämmelser om
vad som skall förekomma å ordinarie allmänningsstämma, exempelvis fråga
om ansvarsfrihet åt styrelsen för förflutet förvaltningsår. Dessa bestämmelser
stå icke i god överensstämmelse med en lagregel om att mer än en
ordinarie allmänningsstämma kan hållas under ett och samma år. Föreligger
behov av mer än en stämma per år kan extra stämma anordnas. Som
lagförslagen äro utformade, möta icke hinder för att få sådan stämma utlyst.
Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet angivna motionsyrkanden.

Förfarandet vid fastställande av reglemente är enligt
gällande rätt i betydande utsträckning detsamma för häradsallinänning

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

57

och allmänningsskog. Sålunda upprättas reglementsförslag av delägarna,
varefter förslaget underställes Kungl. Maj :t för prövning och fastställelse.
Prövningen avser såväl förslagets laglighet som dess ändamålsenlighet. Innan
fastställelse meddelas, skall yttrande inhämtas från vederbörande skogsvårdsslyrelse.
Delägarna eller viss minoritet av dem äga föreslå ändring i
reglementet. Även fråga om ändring prövas av Kungl. Maj :t. Vid sidan av
dessa enhetliga regler gäller emellertid för allmänningsskog, att länsstyrelsen
skall höras över reglementsförslag och att den kan taga initiativ till
ändring av reglemente. I de nämnda bestämmelserna föreslår propositionen
ej annan ändring än att lagföreskriften om skogsvårdsstyrelsens hörande
avskaffas. Propositionen förutsätter, att yttrande från denna myndighet
ändock kommer att infordras i mån av behov.

Mera vittgående ändringar i förevarande regler föreslås däremot i motioner.
I motionerna 1:67 och II: 95 yrkas dels beträffande båda slagen av allmänningar,
att Kungl. Maj :ts prövning av förslag till reglemente inskränkes
till frågan, huruvida förslaget överensstämmer med lag, och att Kungl. Maj :t
endast skall få vidtaga härav betingade ändringar, dels beträffande allmänningsskog,
att länsstyrelsens yttrande över reglementsförslag icke skall inhämtas,
dels ock att i båda allmänningslagarna samma förfarande föreskrives
för ändring i reglemente som för reglementes tillkomst.

Motionärerna befara, att Kungl. Maj :ts befogenhet att pröva reglementes
ändamålsenlighet skall begränsa delägarnas självbestämmanderätt och att
länsstyrelsens hörande under fastställelseförfarandet skall verka i samma
riktning. Förmodligen grundas motionärernas farhågor på reglementets föreslagna
vidgade betydelse och myndigheternas därigenom ökade möjligheter
att genom ändringar i reglementet ingripa i förvaltningen. Befogenheten
att pröva reglementes ändamålsenlighet skänker givetvis Kungl. Maj:t vidsträckta
möjligheter att påverka förvaltningen av allmänning. Ovan i detta
utlåtande har utskottet i visst sammanhang betonat önskvärdheten av att
Kungl. Maj :t utnyttjar dessa möjligheter. Utskottet hänvisar härvidlag till
vad det yttrat rörande hushållningsplan. Däremot vill utskottet i anslutning
till den tankegång, för vilken i förevarande hänseende motionerna äro ett
uttryck, som sin bestämda mening uttala, att Kungl. Maj:t icke bör använda
sin rätt att ändra reglemente till att ingripa i delägarnas möjligheter att
besluta om avkastningen. Mera väsentliga ingripanden i avkastningsföreskrifterna
skulle för övrigt stå i direkt motsatsförhållande till propositionens
avsikt att ge delägarna större frihet att själva bestämma om avkastningen.
Vidare kan erinras om att för allmänningsskogarna, vilka motionärerna
uppenbarligen främst ha i tankarna, själva lagen också i fortsättningen skall
upptaga detaljan visningar rörande avkastningens användning. Beträffande
dessa skogar blir det därför endast små möjligheter att genom reglementsförändringar
påverka dispositionen av avkastningen.

Någon annan åtgärd än ovanstående uttalande anser utskottet att motionerna
icke böra föranleda i vad gäller frågan om inskränkning av Kungl.
Maj:ls prövning av förslag till reglemente. Förslaget att länsstyrelsens vtt5
liihnng till riksdagens protokoll 1032. 9 samt. 3 avd. \r !>.

58

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

rande icke skall inhämtas vill utskottet avstyrka. Det är enligt utskottets
åsikt icke lämpligt att utesluta den sakkunskap, länsstyrelsen äger, från möjlighet
att göra sig gällande beträffande reglementsförslag.

Motionsförslaget, att förfarandet vid ändring av reglemente skall vara
detsamma som vid reglementes fastställande, skulle beröva icke bara länsstyrelsen
utan även en delägarminoritet rätten att föreslå ändring. Ägde
Kungl. Maj :t icke pröva reglementes ändamålsenlighet, vore det givetvis
följdriktigt, att en minoritet icke finge väcka förslag om reglementsändring.
Motionsförslaget i fråga står alltså i direkt samband med motionärernas nyss
behandlade yrkanden och avstyrkes följaktligen liksom dessa.

Även i motionerna I: 161 och II: 211 upptages frågan om länsstyrelsehs
befattning med reglemente för allmänningsskog. Motionärerna yrka, att länsstyrelsen
icke skall äga ta initiativ till ändring i reglemente. Av skäl, för
vilka nyss redogjorts, anser sig utskottet ej kunna tillstyrka yrkandet. Tilllika
anmärka motionärerna på ordalydelsen av allmänningslagarnas stadganden
om Kungl. Maj :ts prövnings- och ändringsrätt. Den i propositionen
valda formuleringen att »Konungen prövar förslagets överensstämmelse med
lag och dess ändamålsenlighet samt äger vidtaga de ändringar däri som må
finnas påkallade» vilja motionärerna ändra därhän att »Konungen prövar
förslagets överensstämmelse med lag och dess ändamålsenlighet samt äger
vidtaga de ändringar däri som i anledning härav må finnas påkallade».
Motionärerna synas mena, att propositionens formulering av lagregeln skulle
tillåta Kungl. Maj :t att vidtaga reglementsändringar som icke föranleddes
av vare sig laglighetsprövningen eller prövningen av ändamålsenligheten.
Utskottet kan icke anse, att den föreslagna lagregeln skulle kunna tolkas i
denna riktning, och avstyrker alltså även motionernas yrkande i nu förevarande
hänseende.

Såsom tidpunkt för den nya lagstiftningens ikraftträdande
föreslår propositionen den 1 januari 1953. I motionerna I: 218
och II: 290 hemställes, att ikraftträdandet framflyttas till den 1 januari 1954.
Motionärerna åberopa ett uttalande av departementschefen till statsrådsprotokollet
den 2 februari 1951, vari departementschefen såsom motivering
för den av honom föreslagna tidpunkten anförde, att delägarna i allmänningarna
borde få tid att anpassa reglementena till den nya lagstiftningen.
Motionärerna framhålla, att, när departementschefen gjorde sitt uttalande,
hans avsikt torde ha varit att framlägga lagförslagen för 1951 års vårriksdag.
Eftersom propositionen framlagts först under år 1952, är det enligt motionärerna
nödvändigt, att ikraftträdandet bestämmes till den i motionerna
föreslagna tiden. Utskottet finner i denna del motionärernas skäl vara bärande
och vill därför tillstyrka, att övergångsbestämmelserna ändras på sätt
förordas i motionerna.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

59

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen — med förklaring att riksdagen funnit
viss ändring böra företagas i de genom förevarande proposition
framlagda lagförslagen — måtte med bifall till motionerna
1:218 och 11:290 i vad de beröra övergångsbestämmelserna
till lagförslagen ävensom med avslag å sagda
motioner i övrigt liksom å motionerna 1:67 och 11:95,
1:161 och 11:211, 11:291, 1:304 och 11:402 samt 11:407
om vissa ändringar i sagda lagförslag för sin del antaga
lagförslagen med de ändringarna att i övergångsbestämmelserna
till samtliga tre lagförslag årtalet 1953 utbytes mot
1954;

B. att riksdagen ville i anledning av motionerna 1: 303
och II: 396, i vad desamma avse önskemål om det i propositionen
föreslagna avlösningsförfarandets tillämplighet jämväl
å vissa allmänningsskogar, ävensom i anledning av motionen
II: 407 i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.
Maj:t måtte låta verkställa utredning om möjligheterna att
anordna avlösning även vid allmänningsskogarna; samt

C. att motionerna 1: 303 och II: 396 i övrigt icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 19 februari 1952.

På tredje lagutskottets vägnar:

ÅKE HOLMBÄCK.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Holmbäck, Carl Eriksson, Nils A. Larsson,
Lars Andersson*, Eskilsson, Ivar Nilzon, Grym och Boo;

från andra kammaren: herrar Stjärne, Ericsson i Sörsjön, Åhman,
Jansson i Aspeboda, Jansson i Hällefors, Larsson i Karlstad, Persson i
Appuna och Andersson i Ryggestad.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.