Tredje lagutskottets utlåtande nr 22.

1

Nr 22.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den
30 juni 1943 (nr 444) om tillståndstvång för byggnadsarbete,
dels ock motioner som röra i propositionen
behandlad lagstiftning.

Genom en den 7 mars 1952 dagtecknad proposition, nr 94, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj :t
föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943 (nr 444) om tillståndstvång
för byggnadsarbete.

Härigenom förordnas, att lagen den 30 juni 1943 om tillståndstvång för
byggnadsarbete1, vilken enligt lag den 11 maj 1951 (nr 221) gäller till och
med den 30 juni 1952, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni
1953.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft sju
före propositionens avlämnande väckta motioner, nämligen inom första kammaren
nr 107 av herr Lundqvist m. fl., nr 316 av fröken Andersson m. fl.
samt nr 360 av herrar Lindblom och Näslund ävensom inom andra kammaren
nr 146 av herr Birke m. fl., nr 398 av herrar Åhman och Gunnarsson,
nr 401 av herr Birke samt nr 464 av herr Wedén m. fl.

I motionerna I: 107 och II: 146, vilka äro likalydande, har hemställts, »att
riksdagen måtte besluta, att — därest lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete
erhåller förlängd giltighet utöver den 30 juni 1952 — från
lagens giltighetsområde undantagas småindustri och hantverk».

I motionerna 1:316 och 11:401, vilka äro likalydande, har hemställts,
»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla, att Kungl. Maj:t

1 Senaste lydelse i vissa delar se SFS 1948: 186 och 749.

Bihang till riksdagens protokoll 1952. 9 samt. 3 avd. Nr 22.

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22.

snarast ville för riksdagen framlägga förslag till åtgärder för avskaffande
av byggnadsregleringen».

I motionerna I: 360 och II: 464, vilka äro likalydande, har hemställts,
»att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att
Kungl. Maj :t efter hänsynstagande till under 1952 framkommande utredningsresultat
genomför en successiv avveckling av byggnadsregleringen
från och med den 1 januari 1953, varvid den första etappen synes böra vara
ett frisläppande av bostadsbyggandet på de villkor, som i motionen skisserats».
Enligt motionerna borde avvecklingen till en början gälla bostadsbyggen
av sådan art, att de uppfyllde gällande bestämmelser beträffande
villkoren för erhållande av statliga lån eller eventuellt statliga kreditgarantier.

I motionen II: 398 har hemställts, »att riksdagen måtte besluta att med
omedelbar verkan upphäva tillståndstvånget för byggnadsarbete för vilket
kostnaden icke överstiger 30 000 kronor».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för Kungl. Maj :ts förslag och
för yrkandena i motionerna, får utskottet, i den mån redogörelse därför ej
lämnas här nedan, hänvisa till propositionen och motionerna.

Gällande bestämmelser m. m.

Lagen den 30 juni 1943 (nr 444; ändr. nr 186/1948 och 749/1948) om
tillståndstvång för byggnadsarbete gäller —- sedan dess giltighetstid blivit
förlängd, senast genom lag den 11 maj 1951 (nr 221) — till och med den
30 juni 1952.

Lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete stadgar i 1 §, att Konungen
äger vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under
utomordentliga, av krig föranledda förhållanden, i den mån det finnes
erforderligt för att upprätthålla ett fast penningvärde och befrämja en
ändamålsenlig användning av förnödenheter och arbetskraft, förordna, att
2—7 §§ i lagen skola äga tillämpning. I 2 § stadgas, att byggnadsarbete
icke må bedrivas utan särskilt tillstånd (byggnadstillstånd), vilket meddelas
av Konungen. I den mån Konungen förordnar därom, må tillstånd
meddelas jämväl av myndighet, åt vilken Konungen uppdrager att utöva
tillsyn över tillämpningen av lagen, eller myndighet, som är underordnad
tillsynsmyndigheten. Vidare innehåller lagen, i 3 § definition å begreppet
byggnadsarbete, i 4 § föreskrift om att i byggnadstillstånd må stadgas begränsning
eller villkor för arbetets bedrivande eller för användningen av
förnödenheter eller arbetskraft, i 5 § bestämmelse om undantag i vissa
fall från kravet på tillstånd för byggnadsarbete, i 6 § stadgande om rätt
till tillträde till arbetsplats m. m. för dem, som ha att taga befattning med
tillsyn över efterlevnaden av lagen, samt i 7 § åläggande för den, som be -

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22.

driver byggnadsarbete, samt för arbetstagare, anställd hos honom, att
lämna de upplysningar och förete de handlingar, som äro erforderliga för
tillsynens utövande. Slutligen finnas i lagens 8—15 §§ straff-, åtals- och
fullföljdsbestämmelser m. m. samt i 16 § stadgande, enligt vilket Konungen
eller efter Konungens förordnande tillsynsmyndigheten äger meddela närmare
tillämpningsföreskrifter.

Genom kungörelse den 29 juli 1943 (nr 640; ändr. nr 882/1943, 148/1945,
752/1945, 222/1946, 79/1947, 883/1947, 750/1948, 520/1949, 654/1949,

368/1950, 222/1951 och 776/1951) med tillämpningsföreskrifter till lagen
den 30 juni 1943 (nr 444) om tillståndstvång för byggnadsarbete, vilken
kungörelse trädde i kraft den 1 augusti 1943, har Kungl. Maj :t förordnat,
att 2—7 §§ nyssnämnda lag skola äga tillämpning samt meddelat tillämpningsföreskrifter
till lagen.

Enligt tillämpningsföreskrifterna (1 §) må vissa slag av arbeten bedrivas
utan byggnadstillstånd. Efter de under år 1951 genomförda ändringarna,
vilka avsågo installation av anläggning för centraluppvärmning och
förbättringsarbete å flottled, få de under punkterna 1—15 här nedan angivna
arbetena bedrivas utan byggnadstillstånd.

1. Schaktnings-, sprängnings- och planeringsarbete för egnahemsbyggnad,
avsedd för eget stadigvarande bruk.

2. Arbete, avseende härbärge, varom förmäles i 1 § lagen den 19 juni
1919 om skyldighet i vissa fall att vid flottled anordna härbärgen åt flottningsarbetarna
eller 1 § skogshärbärgeslagen den 21 maj 1937.

3. Arbete, avseende installation av elektriska ledningar eller andra
elektriska anordningar, där arbetet icke står i samband med annat byggnadsarbete,
ävensom arbete avseende elektrisk distributionsanläggning.

4. Måleriarbete, som icke står i samband med annat byggnadsarbete.

5. Arbete, avseende mindre komplettering (s. k. lapparbete) inom byggnad
av befintlig värme-, vatten-, avlopps- eller ventilationsanläggning, där
arbetet icke står i samband med annat byggnadsarbete.

6. Uppförande av stängsel av enklare beskaffenhet.

7. Anordnande av brunn, i den mån arbetet härmed icke erfordrar utförande
av annat byggnadsarbete.

8. Arbete, avseende enskild väg, under förutsättning att statsbidrag till
arbetets utförande beviljats eller att vägen har till huvudsakligt ändamål att
främja utforsling av skogsprodukter (skogsväg), ävensom sådan omläggning
och förbättring av annan för nyssnämnda ändamål erforderlig enskild
väg, att denna först därigenom kommer i det skick att utforsling av skogsprodukter
kan äga rum å vägen.

9. Arbete, avseende dikningsföretag för jordbruks- eller skogsbruksfastighets
eget behov, ävensom, under förutsättning att statsbidrag till företaget
beviljats, arbete, avseende annat torrläggningsföretag för jordbrukets
eller skogsbrukets behov.

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22.

10. Arbete, avseende ekonomibyggnader för jordbruks- eller skogsbruksfastighets
eget behov.

11. Reparations- och förbättringsarbete å flottled.

12. Muddringsarbete, som utföres med mudderverk och som icke står i
samband med eller eljest erfordrar utförande av annat byggnadsarbete.

13. Statliga och statskommunala beredskapsarbeten.

14. Reparations- och förbättringsarbete å bostadshus med högst två bostadslägenheter
(en- och tvåfamilj shus), utom då arbetet avser

hus eller del därav, som huvudsakligen användes såsom sommarbostad
eller för sport, jakt eller fiske eller dylikt,
ökning av husets volym,
minskning av bostadslägenheternas antal,

anordnande av rum i förut icke inredd del av källar- eller vindsplan i
annat fall än då statligt lån eller bidrag för ändamålet beviljats,
installation av anläggning för centraluppvärmning,
utvändig puts av hus, som förut icke putsats.

15. Annat reparations- och underhållsarbete än sådant, som omfattas av
bestämmelserna i mom. 1—14 härovan, så framt för arbetets utförande
sammanlagt komma att sysselsättas högst 3 personer.

Med hänsyn till det ekonomiska läget och förhållandena på arbetsmarknaden
har det icke ansetts möjligt att under det senaste året medgiva några
mera väsentliga undantag från tillståndstvånget utöver dem, som redan
tidigare gällt. Genom kungörelse den 21 december 1951 (nr 776) har emellertid
tillämpningskungörelsen till lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete
ändrats på så sätt, att förbättringsarbeten å flottled få utföras utan
byggnadstillstånd. Kungl. Maj :t har vidare genom beslut den 30 november
1951 medgivit, att byggnadstillstånd må — utan avseende å de i särskild
ordning fastställda byggnadskvoterna — meddelas för nybyggnad och modernisering
av bostäder, avsedda för sådana arbetstagare som beräknas
ha sin huvudsakliga sysselsättning inom skogsbruket. Man har härvid
utgått från att denna tillståndsgivning skall avse omkring 500 lägenheter.
Slutligen må i detta sammanhang erinras om att byggnadstillstånd av
generell art meddelats vissa statliga verk för arbeten inom ramen för av
Kungl. Maj :t anvisade anslag eller fastställda stater. Sådana tillstånd ha
lämnats generalpoststyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, telegrafstyrelsen,
järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen och luftfartsstyrelsen. Det
ankommer på arbetsmarknadsstyrelsen att efter samråd med vederbörande
verksstyrelse meddela föreskrifter om igångsättning av arbetena och om
sysselsättningen av arbetskraft vid desamma. Nämnda generella byggnadstillstånd
kunna icke sägas medföra någon uppmjukning i sakligt hänseende
av byggnadsregleringen utan äro endast avsedda att möjliggöra vissa förenklingar
i handläggningen av dessa tillståndsärenden. De innebära en

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22.

5

ytterligare utbyggnad av det tidigare tillämpade systemet beträffande statliga
väg- och brobyggnadsarbeten, för vilka investeringsverksamheten från
och med budgetåret 1950/51 reglerats genom en av Kungl. Maj :t fastställd
totalram för medelsförbrukningen.

Några skärpningar av byggnadsregleringen ha å andra sidan, enligt vad
som uttalas i propositionen, ej ansetts nödvändiga.

I propositionen nr 66 till 1950 års riksdag om förlängning av lagen om
tillståndstvång för byggnadsarbete berördes frågan, huruvida en detaljreglering
av förevarande slag vore nödvändig och lämplig för att åstadkomma
den investeringsbegränsning, som ansåges erforderlig. Härvidlag
erinrades om att nuvarande chefen för finansdepartementet, statsrådet
Sköld, enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni 1949 tillkallat sakkunniga
— 1949 års investeringskommitté — för att verkställa utredning
och avgiva förslag om formerna för den framtida investeringskontrollen.

I anledning av propositionen nr 66/1950 uttalades i en vid tredje lagutskottets
utlåtande nr 17/1950 fogad reservation, vilken bifölls av riksdagen
(skrivelse nr 267/1950), att det måste betraktas som lyckligt, om detaljregleringen
kunde ersättas av föreskrifter och åtgärder av mera generell
natur. I reservationen underströks vidare vikten av att investeringskommitténs
utredning slutfördes snarast och att om möjligt förslag till omläggning
av kontrollsystemet, innebärande en avveckling av den individuella
detaljregleringen, förelädes 1951 års riksdag. Slutligen uttrycktes den förväntningen,
att Kungl. Maj :t genomförde såväl de inskränkningar i sakligt
hänseende av byggnadsregleringen som de förenklingar i handläggningen
av tillståndsärendena, som förhållandena medgåve.

Direktiven för 1949 års investeringskommitté innehöllo bl. a. följande.

Såsom eu antydan om vilka medel av generell natur, som kunde stå till
buds, erinrades i direktiven om att samhället genom kredit- och räntepolitiken
och principiellt även genom skattepolitiken hade avsevärda möjligheter
att göra sitt inflytande gällande över realkapitalbildningen i allmänhet.
En icke oväsentlig del av investeringarna voro till sin omfattning antingen
direkt reglerade genom statsmakternas anslagsbeviljanden eller
också indirekt så gott som helt beroende av statsbidrag eller statliga lån.

I detta sammanhang framhölls även att staten genom bostadskreditgivningen
och genom hyresregleringen borde kunna utöva ett avsevärt inflytande
över bostadsbyggandets omfattning. Då 20—25 procent av den tillstånd
sregleracle byggnadsverksamheten, huvudsakligen enskilda byggnadsinvesteringar
i industri, handel och jordbruk, inte samtidigt berördes eller
kunde beröras av statliga beslut i annan ordning, ifrågasattes i direktiven
om icke åtgärder av nyssnämnda generella typ kombinerade med en målmedveten
budgetpolitik skulle vara till fyllest för att samhället under mera
normala förhållanden skulle kunna utöva erforderlig kontroll över investe -

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22.

ringsutvecklingen. I varje fall borde det närmare klarläggas vilka konsekvenser
för exempelvis ränte- och kreditpolitiken i allmänhet liksom för
budgetpolitiken ett slopande av den nuvarande byggnadsregleringen skulle
komma att medföra vid bibehållet samhällsinflytande över realkapitalbildningen.
Innan detta spörsmål närmare utretts syntes icke möjligt att taga
definitiv ställning till byggnadsregleringens fortsatta upprätthållande.

Utredningen skulle vid sidan härav uppmärksamma önskvärdheten av
att även i fortsättningen upprätthålla en jämn sysselsättning i byggnadsverksamheten
under olika årstider, liksom över huvud taget de möjligheter
som byggnadsregleringen givit att påverka näringslivets utveckling i lämplig
riktning ur samhällsekonomisk synpunkt bl. a. genom att viktiga industrier
och då framför allt exportföretag gynnats på bekostnad av andra.

Enligt vad i den nu framlagda propositionen uppgivits avser investeringskommittén
att inom de närmaste månaderna slutföra sitt arbete. Kommittén
torde emellertid icke komma att förorda, att byggnadsregleringen
under nu rådande förhållanden avvecklas.

Propositionen.

I propositionen har föreslagits, att lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete
skall erhålla förlängd giltighet t. o. m. den 30 juni 1953.

Beträffande behovet av byggnadsregleringen har föredragande departementschefen,
statsrådet Sträng, till en början erinrat om tidigare överväganden
i frågan och bl. a. anfört följande.

»I propositionen nr 220 till föregående års riksdag lämnades en utförlig
redovisning av riktlinjerna för den ekonomiska politiken. Det framhölls
därvid, att tyngdpunkten i denna politik måste vara förlagd till strävandena
att begränsa de inflationistiska verkningarna av vinstkonjunkturen
inom företagssektorn och därigenom bland annat hejda expansionstendenserna
i fråga om investeringsverksamheten. Denna måste hållas inom ramen
för våra personella och materiella resurser för att icke verka inflationsdrivande.
Byggnadsregleringen kunde därför tills vidare icke undvaras som
ett led i den ekonomiska politiken. Någon möjlighet att avveckla den eller
att ersätta den med någon annan, mera generellt utformad regleringstyp,
som man tidigare hyst vissa förhoppningar om, förelåge icke i nuvarande
läge. De i propositionen nr 220 sålunda framlagda synpunkterna ha även
understrukits vid behandlingen i årets statsverksproposition (''Inkomsterna’)
av finansplanen.»

I propositionen ha därefter lämnats vissa upplysningar om den faktiska
byggnadsverksamheten under år 1951. Denna hade, såvitt den låge inom
ramen för byggnadsregleringen, i varje fall icke stigit i förhållande till år
1950 på det sätt man räknade med i byggnadsbudgeten för år 1951. Där -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22.

7

emot låge hela den reglerade och oreglerade byggnads- och anläggningsverksamheten
inklusive underhåll under år 1951 praktiskt taget på samma
höga nivå som under år 1947. Detta berodde emellertid till väsentlig del
på att den oreglerade byggnadsverksamheten jämte underhållsarbeten numera
svarade för en avsevärt ökad andel av den totala volymen. Detta förhållande
vore en väsentlig orsak till den trängsel, som för närvarande råder
på byggnadsmarknaden. (Utskottet får i nämnda avseenden hänvisa till
förevarande proposition nr 94 [s. 6 och 7] samt till årets statsverksproposition
[nationalbudgeten s. 54 i bihang 2 samt investeringsbudgeten i bihang
3 av inkomstbilagan].)

Härefter har departementschefen anfört.

»Mot bakgrunden av det anförda skulle det vara olämpligt att för år 1952
planera någon ökning i tillståndsgivningen. Det kunde däremot diskuteras,
om icke tillståndsbudgeten ånyo borde skäras ned och detta rätt kraftigt,
så att den faktiska byggnadsverksamheten kunde komma i bättre balans
med byggnadsindustriens kapacitet och effektiviteten i byggnadsarbetet
därigenom förbättras. Då man emellertid stannat vid att bibehålla en till
totalvolymen oförändrad tillståndsbudget, har hänsyn tagits till bland annat
att en år från år fortgående nedskärning av tillståndsbudgeten knappast
utgör någon psykologiskt gynnsam bakgrund för nyrekrytering av framför
allt den yngre arbetskraften till byggnadsmarknaden. Vidare äro alla poster
i byggnadsbudgeten redan nu så hårt pressade, att de äro att betrakta som
minimiposter, där en ytterligare reduktion kan innebära för framtiden
ytterst kännbara olägenheter. Den nödvändiga balansen måste därför återställas
på så sätt att ansträngningarna inriktas på att förstärka byggnadsverksamhetens
resurser. Åtgärder i den riktningen pågå och redovisas
närmare i det följande.

Den föregående år genomförda reduktionen i tillståndsbudgeten blir sålunda
bestående under år 1952. Under förutsättning att byggnadstiderna
icke ytterligare ökas utan snarare något minskas, kan den faktiska byggnadsverksamheten
likväl beräknas öka med uppemot 5 procent. För att
säkerställa en sådan utveckling är det emellertid angeläget att avhjälpa
knappheten på murare och byggnadsgrovarbetare samt att öka tillgången
på visst byggnadsmaterial. Genom förhandlingar mellan arbetsmarknadens
parter har en överenskommelse träffats, som gör det möjligt att för enklare
mureriarbeten använda sådana byggnadsgrovarbetare, som ha viss förtrogenhet
med dylikt arbete. Åtgärder i syfte att underlätta utbildningen
av murare övervägas. Det bör jämväl framhållas, att med hänsyn till det
förändrade läget på byggnadsmarknaden den hittills tillämpade behörighetsprövningen
vid anställande i byggnadsarbete av förut i denna bransch
icke stadigvarande sysselsatt arbetskraft i huvudsak slopats. Vidare pågå
överläggningar om möjliga åtgärder för att främja en rationalisering av
byggnadsverksamheten. Jag överväger att i årets bostadsproposition fram -

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22.

lägga vissa förslag i sådant hänseende. Den omläggning av bostadskvoteringen
från centralt fastställda kommunkvoter till länskvoter, som genomförts
från och med detta år, bör jämväl ses som ett led i strävandena att
med de resurser, som kunna åstadkommas, nå ett förbättrat resultat av
byggnadsverksamheten, över huvud taget är det i nuvarande situation
angeläget att, i den mån så kan ske utan att andra viktiga behov eftersättas,
på allt sätt söka stärka byggnadsindustriens kapacitet.

Tillståndsbudgeten år 1952 för byggnads- och anläggningsarbeten har
det utseende, som framgår av följande tablå.

Miljoner kronor1

Tillstånds-

Tillstånds-

budget

budget

1951

1952

A. Bostäder .................................................

1 566,0
8,1

1 500,0
8,0

B. Jordbruk, skogsbruk, fiske ..................................

C. Egentlig industri........................................

202,5

98,0

202,0

130,0

D. Kraft- och belysningsverk2 ..................................

E. Handel, inkl. kvm-kvot för affärslokaler etc., inrymda i bostadshus

108,0

126,0

F. Samfärdsel (utom vägar)2....................................

69,5

84,0

G. Förvaltning, civilförsvar, sociala ändamål, sjuk- och hälsovård m. m.

128,2

126,0

H. Skolor, kyrkor, övriga samlingslokaler m. m...................

220,0

236,0

I. Vägar, anläggningsarbeten....................................

189,0

208,0

J. Militära byggnader..........................................

67,5

80,0

K. Diversekvot (rep.-, underhålls-, till- och ombyggnadsarbete samt

smärre arbeten av annat slag)..............................

135,0

135,0

L. Sportstugor ...................................

13,5

13,5

2 860,02

10,0

15,0

2 860,0

M. Reservkvot ...............................................

1 Kostnaderna hösten 1951. Siffrorna för år 1951 ha ökats med 35 %.

2 Uppgifterna inbegripa icke statliga investeringar.

2 I denna summa ha inräknats 40 miljoner kronor, avseende dels vissa ovan icke

redovisade tillstånd som lämnats utanför kvoteringen, nämligen för vissa försvarsviktiga

industrier, cirka 7 miljoner kronor, och för elektrifiering av vissa TGOJ:s järnvägslinjer,

cirka 15 miljoner kronor, dels tillägg till kvoten för kraft- och belysningsverk, cirka 13,5

miljoner kronor, och kvm-kvoten, cirka 1,5 miljoner kronor, jämte viss kostnadskorrek-

tion, 3 miljoner kronor. Däremot ha s. k. sysselsättningstillstånd icke medräknats.

Närmare kommentarer till budgetens olika kvotområden ha lämnats i
bihang 3 av inkomstbilagan till årets statsverksproposition. Jag vill här
endast understryka, att dessa kommentarer tydligt ådagalägga, att behoven
i fråga om varje post i budgeten högst väsentligt överstiga det kvotutrymme,
som med hänsyn till byggnadsmarknadens kapacitet kunnat beredas. Under
sådana förhållanden kan knappast något vinnas genom en omfördelning
mellan olika kvoter, eftersom den lättnad, som därmed på vissa punkter
skulle kunna åstadkommas, skulle föra med sig, att andra mycket väsentliga
behov skulle bliva ännu sämre tillgodosedda. Behovet av ökat utrymme
inom samhällsekonomien för här ifrågavarande viktiga investeringar är
sålunda uppenbart.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22.

9

Slutligen vill jag understryka, att den av Kungl. Maj :t fastställda tillståndsbudgeten
endast får betraktas som ett arbetsinstrument, som ger
riktlinjer för tillståndsgivningen. Med hänsyn till nödvändigheten av att i
varje läge ernå en efter de ekonomiska förändringarna och arbetsmarknadsläget
snabb anpassning av planerna kunna sådana ändringar av tillståndsramen
komma att vidtagas, som finnas erforderliga.

Av vad sålunda anförts framgår att det i nuvarande läge ej är möjligt
att medgiva någon ökad tillståndsgivning, eftersom en sådan endast skulle
förvärra trängseln på byggnadsmarknaden och ytterligare förlänga byggnadstiderna.
En partiell avveckling av byggnadsregleringen genom hävande
av tillståndstvånget beträffande en kvantitativt så betydelsefull sektor som
bostadsproduktionen är av samma skäl tyvärr ännu mindre möjlig. Resultatet
av en sådan åtgärd skulle icke bliva flera färdigställda bostäder under
år 1952 utan tvärtom ett ytterligare minskat tillskott av såväl bostads- som
andra byggnader på grund av ökad desorganisation på byggnadsmarknaden.
Att i nuvarande situation helt avveckla byggnadsregleringen är uteslutet.»

Lagrådet har lämnat lagförslaget om förlängning av giltigheten av lagen
om tillståndstvång för byggnadsarbete utan erinran.

Utskottet.

1950 års riksdag godkände vid sin vårsession vissa inom tredje lagutskottet
gjorda uttalanden till förmån för en snar avveckling av byggnadsregleringen
eller dess ersättande med ett mera generellt kontrollsystem.
Till följd av den ogynnsamma ekonomiska utvecklingen har det hittills
icke varit möjligt att tillgodose dessa önskemål. Byggnadsregleringen ingår
alltjämt såsom ett viktigt led i den ekonomiska politiken. Utskottet anser
i likhet med departementschefen, att en fortsatt tillämpning efter den 30
juni 1952 av lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete är ofrånkomlig.

I motionerna 1:316 och 11:401 har hemställts om skrivelse till Kungl.
Maj :t med begäran att Kungl. Maj :t skall framlägga förslag om åtgärder
för avskaffande av byggnadsregleringen. En avveckling av byggnadsregleringen,
med frisläppande av bostadsbyggandet såsom en första etapp, påkallas
även i motionerna I: 360 och II: 464. Utskottet vill i överensstämmelse
med tidigare av riksdagen gjorda uttalanden starkt betona, att byggnadsregleringen
med dess individuella prövningsförfarande icke är i och
för sig önskvärd. Regleringen fordrar en tung och vidlyftig administrativ
apparat och framstår ofta för dem som beröras därav såsom tillkrånglad
och irriterande, önskemålet om eu avveckling av detaljregleringen kvarstår
alltjämt med oförminskad styrka. Det är emellertid en öppen fråga,
när detta program skall kunna realiseras. Frågan vilka möjligheter som
finnas att upprätthålla en effektiv och ändamålsenlig investeringspolitik

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22.

utan detaljreglering av byggnadsverksamheten undersökes för närvarande
av 1949 års investeringskommitté, som enligt vad som meddelats i propositionen
väntas komma att avsluta sitt arbete inom de närmaste månaderna.
I motionerna I: 360 och II: 464 förutsättes också, att vid den påyrkade
avvecklingen av byggnadsregleringen hänsyn skall tagas bl. a. till
resultatet av investeringskommitténs utredning. Det har emellertid i den
föreliggande propositionen upplysts, att kommittén icke torde komma att
förorda att byggnadsregleringen under nu rådande förhållanden avvecklas.
I detta läge anser utskottet sig icke kunna förorda, att riksdagen gör framställning
till Kungl. Maj :t om åtgärder syftande till avskaffande av byggnadsregleringen
eller påbörjande av en successiv avveckling av densamma.
Det är uppenbarligen icke lämpligt, att riksdagen i slutstadiet av kommitténs
arbete gör ett uttalande som föregriper kommitténs ställningstagande
på denna punkt. Utskottet avstyrker alltså motionerna 1:316 och 11:401
samt I: 360 och II: 464.

I övriga av utskottet i detta sammanhang behandlade motioner begäras
lättnader i vissa speciella avseenden i det nuvarande tillståndstvånget.
Sålunda påyrkas i motionerna I: 107 och II: 146, att småindustri och
hantverk undantagas från lagens giltighetsområde. Även motionen II: 398
uppmärksammar byggnadsbehoven hos den mindre företagsamheten och
hantverket. I motionen förordas, med tanke framför allt på nämnda behov,
att tillståndstvånget skall upphävas för byggnadsarbete, för vilket kostnaden
icke överstiger 30 000 kronor. De föreslagna lättnaderna äro i och
för sig önskvärda. I det rådande läget torde dock en okontrollerad byggnadsinvestering
i den angivna omfattningen kunna medföra vissa risker
ur samhällsekonomisk synpunkt. Och bortsett härifrån måste man räkna
med att en avgränsning enligt de föreslagna grunderna i tillämpningen
skulle bereda ej oväsentliga svårigheter. Tanken att ett byggnadsföretag
skulle stå utom regleringen, om kostnaderna ej överstege en viss summa,
framfördes redan i samband med tillkomsten av lagen om tillståndstvång
för byggnadsarbete men avvisades då av flera skäl. Bl. a. anfördes de svårigheter
som ofta föreligga att i förväg något så när exakt beräkna byggnadskostnaden.
Vidare ansågs risk finnas för ett obehörigt utnyttjande av
en dylik ekonomisk gräns på så sätt, att arbetet utföres i etapper. Utskottet
kan således ej heller giva sitt stöd åt motionerna I: 107 och II: 146 samt
II: 398.

Utskottet har i samband med behandlingen av propositionen och motionerna
genomgått och granskat den i kungörelsen den 29 juli 1943 upptagna
förteckningen på de slag av byggnadsarbeten, vilka få utföras utan tillstånd.
Såvitt utskottet kunnat finna ha möjligheterna att i nuvarande läge
åstadkomma lättnader i tillståndstvånget i stort sett tillvaratagits i förteckningen,
och några konkreta förslag till kompletteringar av förteckningen
anser utskottet sig ej för närvarande kunna framlägga. Utskottet

11

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22.

förutsätter att Kungl. Maj:t fortlöpande har sin uppmärksamhet riktad
på detta spörsmål samt genomför de förenklingar och lättnader som finnas
möjliga utan äventyrande av byggnadsregleringens ändamål.

Med hänvisning till vad utskottet sålunda anfört hemställer utskottet,

A. att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition;

B. att motionerna 1:107 och 11:146, 1:316 och 11:401,
I: 360 och II: 464 samt II: 398 icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 29 april 1952.

På tredje lagutskottets vägnar:

ÅKE HOLMBÄCK.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Holmbäck, Nils A. Larsson*, Albert
Hermansson, Lars Andersson, Eskilsson, Ivar Nilzon, Grym och Boo;

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo*, Stjärne, Ericsson
i Sörsjön, Holm*, Åhman, Andersson i Mölndal, von Seth* och Jansson i
Aspeboda.*

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

RESERVATIONER:

1) av herrar Holmbäck, Stjärne och Åhman, vilka ansett att utskottets
yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

»1950 års riksdag godkände vid sin vårsession inom tredje lagutskottet
gjorda uttalanden till förmån för en snar avveckling av regleringen eller
dess ersättande med ett mera generellt kontrollsystem. Till följd av den
ogynnsamma ekonomiska utvecklingen har det hittills icke varit möjligt
att tillgodose dessa önskemål. Byggnadsregleringen ingår tills vidare såsom
ett viktigt led i den ekonomiska politiken. Utskottet anser därför, att
en omedelbar avveckling om tillståndstvång för byggnadsarbete ej heller
nu är möjlig.

I motionerna 1:316 och 11:401 har hemställts om skrivelse till Kungl.
Maj :t med begäran att Kungl. Maj:t skall framlägga förslag om åtgärder
för avskaffande av byggnadsregleringen. En avveckling av byggnadsregleringen,
med frisläppande av bostadsbyggandet såsom en första etapp, påkallas
åven i motionerna I: 360 och II: 464. Utskottet vill i överensstämmelse
med tidigare av riksdagen gjorda uttalanden starkt betona, att byggnadsregleringen
med dess individuella prövningsförfarande icke är i och
för sig önskvärd. Regleringen fordrar en tung och vidlyftig administrativ

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22.

apparat och framstår ofta för dem som beröras därav såsom tillkrånglad
och irriterande, önskemålet om en avveckling av detaljregleringen kvarstår
alltjämt med oförminskad styrka. Det är visserligen en öppen fråga, när
det skall bli möjligt att helt realisera detta program. Frågan vilka möjligheter
som finnas att upprätthålla en effektiv och ändamålsenlig investeringspolitik
utan detaljreglering av byggnadsverksamheten undersökes för
närvarande av 1949 års investeringskommitté, som enligt vad som meddelats
i propositionen väntas komma att avsluta sitt arbete inom de närmaste
månaderna. I motionerna 1:360 och 11:464 förutsättes också, att
vid den påyrkade avvecklingen av byggnadsregleringen hänsyn skall tagas
bl. a. till resultatet av investeringskommitténs utredning, varvid frågan om
möjligheten att efter byggnadsregleringens upphävande undgå säsongarbetslösheten
betonas. Både det nya konjunkturläget och kreditrestriktionerna
medföra emellertid att lättnader i fråga om byggnadsregleringen
nu torde kunna åstadkommas. Särskilt synes, såsom framhålles i motionerna
1: 360 och II: 464, bostadsbyggen av sådan art att de uppfylla gällande
bestämmelser beträffande villkoren för erhållande av statliga lån
kunna i en nära framtid frigöras från byggnadsregleringen. Då investeringskommitténs
förslag icke är avlämnat och då, sedan förslaget framlagts,
remissbehandlingen säkerligen kommer att kräva betydande tid vill
utskottet understryka önskvärdheten av att Kungl. Maj :t till omedelbar
prövning upptager frågan om undantagande från byggnadsregleringen av
dylika bostadsbyggen från den 1 januari 1953.

Utskottet anser sig med dessa uttalanden ha besvarat motionerna I: 360
och II: 464.

I övriga av utskottet i detta sammanhang behandlade motioner begäras
lättnader i vissa speciella avseenden i det nuvarande tillståndstvånget. Sålunda
påyrkas i motionerna I: 107 och II: 146, att småindustri och hantverk
undantagas från lagens giltighetsområde. Även motionen II: 398 uppmärksammar
byggnadsbehoven hos den mindre företagsamheten och hantverket.
I motionen förordas, med tanke framför allt på nämnda behov, att
tillståndstvånget skall upphävas för byggnadsarbete, för vilket kostnaden
icke överstiger 30 000 kronor. I anslutning till dessa motioner vill utskottet
även understryka önskvärdheten av att Kungl. Maj :t till omedelbar prövning
upptar frågan om vilka andra lättnader i byggnadsregleringen än ovan
förordats redan nu skulle kunna genomföras. En särskild anledning härtill
finnes i att vissa delar av byggnadsregleringen strida mot det allmänna
rättsmedvetandet. Ett uttryck härför är att de straff, domstolarna utdöma
för brott mot byggnadsregleringen, stundom äro mycket små. För allmänheten
te sig de förseelser, för vilka straff ådömas, ej sällan helt bagatellartade.

Med utgångspunkt från den uppräkning av tillståndsfria byggnadsarbeten,
som finnes i 1 § av kungörelsen den 29 juli 1943, vill utskottet närmare
angiva sin uppfattning på följande sätt.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22. 13

I paragrafens punkt 1 säges att schaktnings-, sprängnings- och planeringsarbete
för egnahemsbyggnad, avsedd för eget stadigvarande bruk, är
undantaget från byggnadsregleringen. Det beaktande av egnahemsbyggarnas
önskemål, som härigenom skett, synes kunna fullföljas så att även
själva byggnaden skulle kunna få uppföras utan tillstånd enligt lagen om
tillståndstvång för byggnadsarbete, då fråga är om smärre bostäder, som
uppföras av trä och med anlitande av i huvudsak egen arbetskraft. Utskottet
syftar i detta hänseende icke blott på vinterbonade bostäder utan
även på sportstugor och andra sommarbostäder. Den senaste tidens ekonomiska
utveckling har nämligen medfört en rikligare tillgång på trä i marknaden.
Bland annat på grund härav synas byggnadsföretag, där trä spelar
en betydande roll, men där det å andra sidan icke erfordras så mycket järn
och relativt ringa arbetskraft, kunna släppas fria. Om nu nämnda byggnadstyper
lämnas fria, skulle ett av de områden av byggnadsregleringen,
å vilka de flesta överträdelserna äga rum, falla bort.

I punkt 5 av paragrafen fritages nu från byggnadsregleringen arbete, avseende
mindre komplettering (s. k. lapparbete) inom byggnad av befintlig
värme-, vatten-, avlopps- eller ventilationsanläggning, där arbetet icke står
i samband med annat byggnadsarbete. Punkten borde kunna vidgas så att
även installationer av nu nämnda anläggningar och större kompletteringar
av dem lämnades fria. Genom installationer av värme-, vatten-, avloppsoch
ventilationsanläggningar kunna äldre omoderna bostäder på ett relativt
billigt sätt förändras till moderna bostäder. Det synes därför angeläget
att installerande av dylika anläggningar (eller befintliga anläggningars
komplettering) får ske på så lätta villkor som möjligt. Om så sker torde
i praktiken knappast bliva fråga om någon större förskjutning i byggnadsregieringen.
Den nuvarande penningmarknaden är så ansträngd att kredit
icke torde kunna erhållas i större utsträckning för förevarande arbeten. Om
något hot mot de grundsatser, på vilka byggnadsregleringen är fotad, torde
det därför icke bli fråga.

I punkt 10 av paragrafen fritages arbete avseende ekonomibyggnader för
jordbruks- eller skogsbruksfastighets behov. Det synes som om arbeten för
beredande av lokal för utövande av hantverk skulle kunna ställas på
samma linje och likaså för utövande av småindustri. Utskottet anser därför
att Kungl. Maj :t bör omedelbart pröva möjligheterna att från byggnadsregleringen
helt fritaga för hantverk och småindustri avsedda byggnader
av högst viss storlek. Med detta uttalande anser sig utskottet ha
behandlat motionerna I: 107 och II: 140 samt även motionen 11:398, vars
syftemål i huvudsak är detsamma som nyss nämnda motioner.

Nu angivna ändringar i kungörelsen medföra även vissa ändringar i
paragrafens 14 punkt. På detta torde emellertid utskottet icke behöva ingå.

Vidtagas nu angivna förändringar i kungörelsen skulle mycket i byggnadsregleringen
av det som för närvarande hindrar den enskildes självverksamhet
och stöter rättsmedvetandet omedelbart falla bort.

14

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22.

Med stöd av vad ovan angivits hemställer alltså utskottet,

A. att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition;

B. att motionerna 1:107 och 11:146, 1:360 och 11:464
samt II: 398 måtte anses besvarade genom vad utskottet
ovan angivit;

C. att motionerna I: 316 och II: 401 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.»

2) av herrar Eskilsson och von Seth, som ansett att utskottets yttrande
och hemställan bort ha följande lydelse:

»Byggnadsregleringen har tillkommit som en krisåtgärd i form av en
fullmaktslag att gälla vid krig eller krigsfara eller eljest under utomordentliga
av krig föranledda förhållanden. Denna lagstiftning har emellertid numera
kommit att bli ett led i regeringens ekonomiska program. Detta har
tagit sig uttryck i att nu — sju år efter krigsslutet — en ytterligare förlängning
av lagen på ett år föreslås. Utskottet kan för sin del icke acceptera
en sådan politik, som i första hand medfört ett djupt ingrepp i de enskilda
individernas handlande och dessutom krävt en omfattande kontroll.
Icke heller synes syftet därmed ha nåtts, ty de gångna regleringsåren karakteriseras
av allt annat än ekonomisk stabilitet. Generellt verkande allmänekonomiska
åtgärder äro enligt utskottets mening att föredraga.

Byggnadsregleringen har blivit ett instrument att på visst sätt dirigera
tillgänglig arbetskraft och material. Många svåra avvägningsproblem ha
därvid uppstått olika intressen och orter emellan, ej minst mellan tätorterna
och landsbygden. De enskilda initiativen ha hämmats, och tillgänglig
arbetskraft har, såsom framhålles i t. ex. arbetsmarknadsstyrelsens yttrande
över 1950 års långtidsutrednings betänkande, ej alltid kunnat på
bästa sätt utnyttjas. Särskilt ha frivilliga arbetsinsatser försvårats, i den
mån de till följd av regleringen icke helt omöjliggjorts.

Utskottet anser att det över huvud taget är felaktigt att söka dela upp
investeringarna i en kvoterad del, reglerad genom byggnadstillståndsgivningen,
och en fri sektor, där de allmänna ekonomiska synpunkterna relativt
fritt få göra sig gällande. Detta leder nämligen till att det investeringsvilliga
kapitalet söker sig över till den fria sektorn med därav följande
snedvridning av investeringsverksamheten.

Det ekonomiska klimatet har under senaste tiden avsevärt hårdnat. På
vissa exportmarknader har inträtt en stagnation, och konkurrensen från
andra länder gör sig alltmera kännbar. På den inhemska marknaden råder
på många håll ett påtagligt köpmotstånd. Den redan förut hårda progressiva
skatteskalan blir genom den fortgående penningvärdeförsämringen
alltmer betungande för skattebetalarna. De starkt ökade byggnadskostnaderna
inverka återhållande på investeringslusten, vilket även framträder
för bostadsproduktionen. När det gäller de offentliga investeringarna bör

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22. 15

erinras om att många kommuner fått betydligt försämrat ekonomiskt läge.
För de privata investeringarna ha tillkommit nya pålagor genom investeringsavgift,
varjämte förslag föreligger om begränsningar i avskrivningsrätten.
Läget på kreditmarknaden synes också vara sådant att någon risk
för överinvesteringar icke kan anses föreligga.

Mot bakgrunden härav anser utskottet i likhet med vad som anförts i
motionerna I: 316 och II: 401 samt I: 360 och II: 464, att åtgärder böra
vidtagas för en avveckling av byggnadsregleringen. När riksdagen tidigare
på förslag av tredje lagutskottet uttalat sig för en avveckling av byggnadsregleringen
men ändock stannat för att föreslå en prolongation av lagstiftningen,
har skälet härtill varit att man först velat avvakta resultatet av
1949 års investeringskommittés utredningar. Detta skäl anfördes redan år
1950; kommittén väntades då bli klar med sitt förslag under samma år.
Även i 1951 års proposition med förslag om fortsatt giltighet av byggnadsregleringen
(nr 94) anfördes att kommittén avsåg att ''inom de närmaste
månaderna’ slutföra sitt arbete, och detta uttryck återfinnes också i årets
proposition i samma fråga (nr 94). Detta årliga uppskov synes utskottet
tyda på att nya komplikationer städse tillstöta för investeringskommittén.
Man kan därför ej grunda ett ytterligare uppskov med ett avskaffande av
byggnadsregleringen uteslutande på önskan att avvakta detta utredningsarbete.

Utskottet vill erinra om att 1950 års riksdag på förslag av tredje lagutskottet
uttalat sig till förmån för en avveckling av byggnadsregleringen.
Enligt utskottets mening borde tiden härför nu vara inne, men utskottet
förutsätter att en viss avvecklingstid kommer att visa sig nödvändig. Denna
bör dock begränsas. Under avvecklingstiden bör tillståndstvånget successivt
kunna avvecklas. Det förefaller utskottet naturligt att början härvid
göres med bostadsbyggandet och att avvecklingen för denna del av produktionen
omedelbart genomföres. Härigenom skulle även de önskemål som
framförts i motionerna I: 107 och II: 146 om särskilda lättnader för småindustri
och hantverk bli tillgodosedda, liksom även de liknande synpunkter
som tagit sig uttryck i motionen II: 398, enligt vilken tillståndstvång ej
borde gälla för byggnadsarbeten icke överstigande 30 000 kronor i kostnad.

Med hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition;

B. att riksdagen med anledning av motionerna I: 107 och
II: 146, I: 316 och II: 401, I: 360 och II: 464 samt II: 398 i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller, att Kungl. Maj :t måtte
under budgetåret 1952/53 successivt avveckla byggnadsregleringen
med omedelbar början för bostadsbyggandets del,
så att någon ytterligare förlängning av lagen den 30 juni
1943 (nr 444) om tillståndstvång för byggnadsarbete icke
behöver ifrågakomma.»