AV 5—7.

Andra lagutskottets utlåtande nr 5.

1

Nr 5.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss
ändring av 32 § 2 mom. vägtrafikförordningen.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen
väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 163 i första kammaren av
herr Cassel samt nr 207 i andra kammaren av fru Sjöstrand.

I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, »att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa om förslag till sådan ändring av
32 § 2 mom. vägtrafikförordningen, att Kungl. Maj :t, när det gäller i lagrummet
avsedda personer, skall äga rätt att överlämna prövningen, huruvida
de ur medicinsk synpunkt böra betros med körkort, till länsstyrelserna
samt att till ledning för länsstyrelsernas bedömning utfärda nödiga tilllämpningsföreskrifter.
»

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, får utskottet
hänvisa till motionerna.

Vägtrafikförordningen den 28 september 1951 trädde i kraft den 1 januari
1952. Enligt 31 § 1 mom. b) skall sökanden vid anmälan till förarprov
förete av läkare enligt formulär, som Konungen fastställer, och inom tre
månader före anmälningen utfärdat intyg, utvisande i vad mån sökanden
lider av sådant lyte, sådan sjukdom eller sådan syn- eller hörselnedsättning,
som väsentligen minskar hans förmåga att föra fordon av det slag,
varom fråga är.

I 32 § finnas bestämmelser om utfärdande av körkort m. m. I 1 mom.
föreskrives bland annat, att ansökan om körkort skall göras hos länsstyrelsen
i det län, inom vilket sökanden är mantalsskriven, eller, om han
icke är mantalsskriven i riket, hos länsstyrelsen i det län, där han vistas.
Vidare finnas i sagda moment bestämmelser om vilka upplysningar ansökan
skall innehålla och vilka handlingar som skola fogas vid ansökan.

32 § 2 mom. första stycket lyder:

»Har sökande fullgjort vad i 1 mom. föreskrivits, må länsstyrelsen, sedan
av polismyndighet införskaffade yttranden kommit länsstyrelsen tillhanda,
och efter den ytterligare utredning, som kan finnas erforderlig,
för honom utfärda körkort. För sökande, som lider av sådant lyte, sådan
sjukdom eller sådan syn- eller hörsclnedsättning, som väsentligen minskar
hans förmåga att föra fordon av det slag, varom fråga är, må körkort dock
utfärdas allenast i de fall och på de villkor, som Konungen bestämmer.»

Vägtrafikkungörelscn den 7 december 1951 innehåller i 67—69 §§ bestämmelser
om utfärdande av körkort i vissa fall m. in. I 67 § 1 mom.

1—3i6 52 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 9 sand. 2 avd. Nr 5—7.

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 5.

sägs, att för sökande med sådant lyte eller sådan sjukdom, eller nedsättning,
som avses i 31 § 1 mom. b) vägtrafikförordningen, länsstyrelse äger
utfärda körkort i de fall och på de villkor, vilka angivas i de följande momenten
i 67 §.

I 2 mom. sägs, att körkort för den, vilken lider av sådant lyte, som
väsentligen minskar hans förmåga att föra fordon av det slag, varom fråga
är, må utfärdas efter tillstyrkan av medicinalstyrelsen och förste bilinspektören
samt på de villkor, som länsstyrelsen finner skäligt bestämma.

Enligt 3 mom. må körkort för den, som lider av sockersjuka eller nedsatt
hörselförmåga, utfärdas efter medicinalstyrelsens tillstyrkan och på de
villkor, vilka styrelsen må hava angivit som förutsättning för tillstyrkandet.

I 4 mom. sägs, att har beträffande visst slag av sökande, för vilka jämlikt
67 § körkort må utfärdas efter medicinalstyrelsens tillstyrkan, styrelsen
meddelat länsstyrelserna villkoren för sådan tillstyrkan, äger länsstyrelse
utfärda körkort utan att i det särskilda fallet inhämta yttrande från
medicinalstyrelsen.

Jämlikt 68 § skola särskilda villkor, som enligt 67 § föreskrivits för körkorts
giltighet, anmärkas på körkortet.

Enligt 69 § äger länsstyrelse på därom gjord ansökan, vartill fogats
läkarintyg och fotografi, som angivas i 31 § 1 mom. b) och c) vägtrafikförordningen,
meddela förhandsbesked, huruvida lyte, sjukdom eller nedsättning,
varav sökanden enligt läkarintyget lider, utgör hinder för utbekommande
av körkort. Vid prövningen skola bestämmelserna i 67 § äga
motsvarande tillämpning.

I proposition nr 30 till 1951 års riksdag anhöll Kungl. Maj:t om riksdagens
yttrande över bland annat förslaget till vägtrafikförordning. Propositionen
behandlades av andra lagutskottet, som i sitt av riksdagen godkända
utlåtande nr 30 uttalade följande beträffande nu förevarande spörsmål: Givetvis

är det önskligt att för de partiellt arbetsföra i görlig mån underlätta
förvärvet av körkort. Bestämmelserna i 2 mom. enligt propositionen
giva emellertid, såsom förut framhållits, generellt länsstyrelsen möjlighet
att — i de fall och på de villkor, som Kungl. Maj :t bestämmer -— utfärda
körkort för sökande med medicinska brister. Man synes visserligen därvid
främst ha tänkt på personer med sockersjuka eller hörselnedsättning. Emellertid
har det lämnats öppet att till länsstyrelses prövning även överföra
frågor om körkort vid andra medicinska brister. Utskottet finner därför i
anledning av motionen icke erfordras annat utskottets yttrande, än att utskottet
påpekar angelägenheten av att i samband med utformningen av tilllämpningsbestämmelserna
till 2 mom. även undersökes möjligheten för att
giva länsstyrelse befogenhet att utfärda körkort för partiellt arbetsför.

En ganska stadgad praxis förefaller ha utbildat sig vid Kungl. Maj:ts
prövning av körkortsdispenser för personer med vissa lyten, såsom förlust
eller förlamning av en arm eller ett ben, stelhet m. in. När medicinalstyrelsen
och förste bilinspektören tillstyrkt dispensansökan, har sålunda regelmässigt
dispens beviljats på de villkor, som angivits som förutsättning
för tillstyrkandet. Med hänsyn härtill ifrågasätter utskottet, huruvida man

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 5.

icke lämpligen också borde undersöka möjligheten att i tillämpningsförfattning
helt eller delvis till länsstyrelse överflytta prövningen av dessa
dispenser.

Utskottet. Motionärerna önska sådan ändring i vägtrafikförordningen,
att Kungl. Maj :t skall äga rätt att till länsstyrelserna överlämna prövningen,
huruvida person, som lider av sådant lyte eller av sådan sjukdom
eller sådan syn- eller hörselnedsättning, som väsentligen minskar hans
förmåga att föra fordon av det slag, varom fråga är, bör betros med körkort.
Redan den nuvarande utformningen av ifrågavarande bestämmelse
i vägtrafikförordningen giver Kungl. Maj:t rätt att överlämna beslutanderätten
till länsstyrelse.

Kungl. Maj :t har också, såsom framgår av den nya vägtrafikkungörelsen,
i mycket stor utsträckning givit länsstyrelserna sådan befogenhet. Sålunda
må länsstyrelse, på de villkor för vilka här ovan redogjorts, utfärda körkort
för person, som lider av lyte, sockersjuka eller nedsatt hörselförmåga.

Tilläggas må, att i sistnämnda kungörelse dessutom intagits en uttrycklig
föreskrift om att länsstyrelse på därom gjord ansökan äger meddela förhandsbesked,
huruvida lyte, sjukdom eller nedsättning, varav sökanden
enligt läkarintyget lider, utgör hinder för utbekommande av körkort.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, 1:163 och 11:207, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 12 februari 1952.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Sten, Nils Elowsson, Sunne,
Wistrand, Uhlén, Bengtson och Nils Theodor Larsson*;

från andra kammaren: herr Jacobsson i Igelsbo*, fru Johansson i Norrköping,
herrar Nilsson i Göteborg, Hagård, fröken Höjer, herrar Carlsson i
Bakeröd, Andersson i Alfredshem* och Odhe.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.