Andra lagutskottets utlåtande nr 42.
1
Nr 42.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående
reglering av priserna på fisk under budgetåret 1952/
53, m. m., såvitt propositionen hänvisats till lagutskott.
Genom en den 29 februari 1952 dagtecknad proposition, nr 96, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden, föreslagit riksdagen att
dels antaga vid propositionen fogat förslag till förordning om viss reglering
av handeln med fisk, m. m.,
dels ock medgiva, att för tiden till och med den 30 juni 1953 reglering av
priserna på fisk ävensom av exporten av fisk av vissa slag må anordnas i
huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, som förordats i propositionen.
Propositionen har, såvitt angår förordningsförslaget, hänvisats till lagutskott
och behandlats av andra lagutskottet. I övrigt har propositionen hänvisats
till behandling av jordbruksutskottet.
Det vid propositionen fogade författningsförslaget är av följande lydelse:
Förordning
om viss reglering av handeln med fisk, m. m.
Härigenom förordnas som följer.
A. Inledande bestämmelser.
1 §■
Med fisk förstås i denna förordning såväl färsk som frusen, kryddad, saltad,
sockersaltad, torkad eller rökt fisk.
Vad i förordningen sägs om fisk skall även gälla räkor.
Med fiskare avses i förordningen endast svensk fiskare.
B. Om viss reglering av handeln med fisk.
2 §•
Hava fiskare, för vilka fiske utgör huvudsaklig eller väsentlig inkomstkälla,
eller sammanslutningar av sådana fiskare ensamma eller tillsam1
Bihang till riksdagens protokoll 1952. 9 samt. 2 and. Nr 42.
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 42.
mans med personer eller företag, vilka idka handel med fisk, bildat ekonomisk
förening för omhändertagande och försäljning av fisk som ilandföres
inom visst område, må föreningen, därest den finnes äga förutsättning för
dylik verksamhet och omfatta tillräckligt antal fiskare, kunna erhålla
Kungl. Maj :ts tillstånd att såsom auktoriserad producentförening från fiskare
för försäljning mottaga fisk, som ilandföres inom området. Tillståndet
må begränsas att gälla allenast visst eller vissa slag av fisk. Fisk som oinfattas
av sådant tillstånd benämnes i det följande handelsreglerad fisk.
Auktoriserad producentförening är pliktig att enligt samma grunder, som
gälla i fråga om medlems fångst, för försäljning mottaga handelsreglerad
fisk, som inom föreningens område ilandföres av annan fiskare.
År tillförseln av något slag av handelsreglerad fisk så riklig, att det kan
antagas att en väsentlig del därav ej kan avsättas för konsumtion i färskt
tillstånd, må producentförening efter medgivande av statens jordbruksnämnd
lämna fiskare, som mera regelbundet levererar till föreningen och
för vilken fiske utgör huvudsaklig eller väsentlig inkomstkälla, företräde till
leverans.
I övrigt skall auktoriserad producentförening vid bedrivandet av sin verksamhet
ställa sig till efterrättelse de ytterligare villkor, som kunna hava
uppställts vid tillståndets beviljande, ävensom de särskilda föreskrifter,
som jordbruksnämnden kan komma att meddela.
Tillstånd, varom i första stycket förmäles, må av Kungl. Maj :t eller, efter
Kungl. Maj:ts bemyndigande, av jordbruksnämnden återkallas, då skäl därtill
äro.
3 §•
Den som inom auktoriserad producentförenings område ilandför handelsreglerad
fisk må mot vederlag överlåta denna, förutom till producentföreningen,
allenast till jordbruksnämnden eller eljest i den ordning och under
de villkor nämnden bestämmer.
I andra fall än i första stycket avses må handelsreglerad fisk allenast i
den ordning och under de villkor jordbruksnämnden bestämmer mot vederlag
överlåtas till återförsäljare i och för dennes rörelse eller till person eller
företag, som använder fisk för yrkesmässig tillverkning eller beredning av
varor till avsalu.
4 §.
Vid handel med fisk skall priset, där ej jordbruksnämnden annat medgiver,
angivas per viktenhet.
C. Om prisregleringsavgift.
1. Svenskfångad fisk.
5 §.
För fisk som ilandföres här i riket skall, där fråga icke är om import,
prisregleringsavgift upptagas i den utsträckning och med det belopp, som
Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, jordbruksnämnden
bestämmer.
Avgiften skall erläggas i samband med första försäljningen av fisken samt
gäldas av köparen. För fisk, som annorledes än å kommunal fiskauktion
försäljes för förbrukning i köparens hushåll eller som ilandföres och försälj
es av person eller företag, som yrkesmässigt bedriver handel med fisk,
skall avgiften dock betalas av säljaren.
Andra lagutskottets utlåtande nr 42.
3
6 §•
Prisregleringsavgift enligt 5 § skall inbetalas till jordbruksnämnden i den
ordning nämnden bestämmer. Kommunal fiskhamnsförvaltning skall vara
skyldig att, om nämnden så föreskriver, uppbära och till nämnden redovisa
dvlik avgift.
7 §•
Därest prisregleringsavgift, som avses i 5 §, ej inbetalas i föreskriven ordning,
må avgiften på framställning av jordbruksnämnden omedelbart utmätas
med det belopp, vartill nämnden efter verkställd undersökning fastställer
densamma.
Då särskilda skäl därtill äro, må jordbruksnämnden jämväl meddela den
avgiftspliktige förbud att tills vidare, till dess avgiften guldits, bedriva sådan
verksamhet, som enligt 5 § medför skyldighet att erlägga prisregleringsavgift.
2. Importfisk.
8 §.
Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, jordbruksnämnden
må, där så finnes erforderligt för att reglera priset på fisk, förordna,
att prisregleringsavgift skall upptagas jämväl för fisk som importeras till
riket och förtullas.
Sådant förordnande skall dock ej medföra skyldighet att erlägga prisregleringsavgift
för fisk, som i föreskriven ordning utlämnas från provianteringsfrilager
för fartygs eller luftfartygs proviantering eller utrustning.
Beträffande fisk, som införes under sådana förhållanden att tullfrihet för
densamma åtnjutes eller, i fråga om icke tullpliktig vara, skulle, om den
varit tullbelagd, hava åtnjutits enligt 5, 6 eller 8 § tulltaxeförordningen,
skall skyldighet att erlägga prisregleringsavgift föreligga allenast såvitt
fråga är om återinförsel av vara, vid vars utförande erhållits återbäring av
förut erlagd prisregleringsavgift.
9 §•
Prisregleringsavgift för importfisk skall, såvitt ej jordbruksnämnden
med stöd av andra stycket annat bestämmer, erläggas till tullverket i den
ordning som är föreskriven beträffande tull. Jämväl i fråga om betalningsanstånd,
ställande av säkerhet samt påföljd för dröjsmål med eller uteblivande
av betalning skall angående sådan prisregleringsavgift gälla detsamma
som rörande tull.
I den män det med hänsyn till förhållandena finnes lämpligare, att prisregleringsavgift
för importfisk erlägges i den ordning som sägs i 5 § andra
stycket, må jordbruksnämnden efter samråd med tullverket förordna därom.
Meddelas sådant förordnande, skola föreskrifterna i G och 7 §§ äga tillämpning
beträffande avgift som omfattas av förordnandet.
10 §.
Av tullverket uppburna prisregleringsavgifter för importfisk skola i den
ordning Kungl. Maj :t föreskriver inlevereras till jordbruksnämnden.
3. Gemensamma bestämmelser om prisregleringsavgifter.
11 §•
Därest särskilda skäl föreligga, må jordbruksnämnden meddela befrielse,
helt eller delvis, från skyldighet att erlägga prisregleringsavgift så ock
4 Andra lagutskottets utlåtande nr 42.
medgiva återbäring, helt eller delvis, av sådan avgift eller förordna om avkortning
därav.
12 §.
Medel som inflyta till jordbruksnämnden genom upptagande av prisregleringsavgifter
skola enligt jordbruksnämndens bestämmande användas för
reglering av priset på fisk.
D. Antecknings- och uppgiftsskyldighet.
13 §.
En var, som yrkesmässigt försäljer handelsreglerad fisk eller som använder
sådan fisk för yrkesmässig tillverkning eller beredning av varor till avsalu,
så ock en var som bedriver verksamhet, varmed följer skyldighet att
erlägga prisregleringsavgift, skall vara skyldig att, i den utsträckning jordbruksnämnden
föreskriver och i enlighet med de närmare anvisningar
nämnden meddelar, föra sådana anteckningar angående rörelsen, som erfordras
för kontroll av handelsregleringen eller över att prisregleringsavgift
behörigen erlägges.
Det åligger därjämte näringsidkare, som avses i första stycket, dels att
på anfordran tillhandahålla nämnden eller dess ombud nämnda anteckningar
och förda handelsböcker med därtill hörande handlingar ävensom de
övriga uppgifter angående rörelsen nämnden föreskriver, dels att i den utsträckning
nämnden bestämmer och i enlighet med de närmare anvisningar
nämnden meddelar till nämnden eller dess ombud lämna regelbundna uppgifter
angående rörelsen.
E. Ansvarsbestämmelser m. m.
14 §.
överlåter någon fisk i strid mot vad i 3 § är stadgat,
eller bryter någon mot vad i 2 § andra stycket stadgats eller mot villkor,
som föreskrivits jämlikt 2 § för tillgodonjutande av tillstånd som där
avses,
eller överträder någon sådana särskilda föreskrifter, som jämlikt 2 § meddelats
av jordbruksnämnden för auktoriserade producentföreningar,
eller bryter någon mot vad i 4 § stadgats,
straffes med dagsböter.
Sker överlåtelse, som står i strid mot bestämmelserna i 3 § första stycket,
till återförsäljare i och för dennes rörelse eller till person eller företag, som
använder fisk för yrkesmässig tillverkning eller beredning av varor till
avsalu, straffes jämväl förvärvaren med dagsböter.
15 §.
Den som bryter mot förbud, varom i 7 § andra stycket förmäles, straffes
med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.
Underlåter någon att i anteckningar, varom i 13 § första stycket förmäles,
införa uppgift, som bort där införas, straffes, där underlåtenheten är uppsåtlig,
med dagsböter eller fängelse i högst sex månader samt eljest med
dagsböter.
5
Andra lagutskottets utlåtande nr 42.
Inför någon oriktig uppgift i sådana anteckningar, som nyss nämnts,
eller lämnar någon oriktig uppgift vid fullgörande av uppgiftsskyldighet,
varom i 13 § andra stycket förmäles,
straffes, där den oriktiga uppgiften införts eller lämnats mot bättre vetande,
med dagsböter eller fängelse i högst sex månader samt, där så ej är fallet
men den som infört eller lämnat uppgiften därvid gjort sig skyldig till
grov vårdslöshet, med dagsböter.
16 §.
Den som underlåter att fullgöra vad enligt 13 § andra stycket åligger honom,
böte från och med femton till och med trehundra kronor. Jordbruksnämnden
må jämväl förelägga honom vite.
Länsstyrelse äger fälla till vite enligt denna paragraf.
17 §.
Upplysning, som inhämtats med stöd av 13 §, må ej yppas i vidare mån
än som erfordras för vinnande av det med upplysningens inhämtande avsedda
ändamålet. Bryter någon häremot, straffes, där han ej för brottet är
underkastad ansvar enligt allmänna strafflagen, med dagsböter.
18 §.
Husbonde ansvarar för sådan i 14 eller 15 § oinförmäld förseelse, som
begås av hans husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom vore förseelsen
begången av honom själv, såframt ej omständigheterna göra sannolikt,
att förseelsen skett utan hans vetskap och vilja.
19 §.
Åtal enligt 14 § andra stycket må av allmän åklagare väckas allenast efter
anmälan eller medgivande av jordbruksnämnden.
20 §.
Brott, varom i 17 § förmäles må, där det icke skall straffas enligt allmänna
strafflagen, av allmän åklagare åtalas allenast efter angivelse av målsäganden.
21 §.
Jordbruksnämnden äger meddela närmare föreskrifter rörande tillämpningen
av denna förordning samt medgiva undantag från de i 3 § givna bestämmelserna.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1952 och gäller till och med
den 30 juni 1954. Vad i förordningen stadgas i fråga om åsidosättande av
tystnadsplikt samt beträffande annan förseelse, vilken ägt rum under tiden
för förordningens giltighet, skall äga tillämpning även efter det förordningen
i övrigt upphört att gälla.
Med stöd av äldre bestämmelser meddelade tillstånd att med ensamrätt
för försäljning mottaga strömming och sill, som ilandföres utmed viss
kuststräcka, skola fortfarande gälla.
6 Andra lagutskottets utlåtande nr 42.
Utskottet har för behandling i samband med propositionen tilldelats två
i anledning av densamma väckta motioner, nr 391 i första kammaren av
herr Persson, Karl, och nr 523 i andra kammaren av herr Dickson. Motionerna,
vilka hänvisats till behandling av lagutskott i vad de kunde angå
de delar av propositionen, som hänvisats till sådant utskott, och i övrigt
till jordbruksutskottet, beröra emellertid icke propositionen såvitt denna
behandlats av andra lagutskottet.
I förordningen den 17 juni 1948 (nr 311) om viss reglering av handeln
med fisk, m. m., vilken förordning erhållit fortsatt giltighet till och med den
30 juni 1952, äro bestämmelser meddelade om handelsreglering — grundad
på auktorisation av s. k. producentföreningar —- och om prisregleringsavgift
på fisk.
I skrivelse den 29 januari 1952 har statens jordbruksnämnd framlagt förslag
rörande pris- och exportregleringen på fisk efter den 30 juni 1952 m. m.
Nämnden har anmält, att den i förevarande frågor dels haft överläggningar
med nämndens råd i fiskregleringsfrågor, dels samrått med statens priskontrollnåmnd
och fiskeristyrelsen. Därvid ha nämndens synpunkter och förslag
i sak biträtts.
Jordbruksnämnden har vidare i skrivelse den 12 februari 1952 framlagt
förslag till vissa ändringar i förordningen den 17 juni 1948 om reglering
av handeln med fisk, m. m.
Föredraganden, statsrådet Hjalmar Nilson, har i propositionen, i den del
denna behandlats av utskottet, anfört följande:
»Jag har tidigare uttalat att nu gällande förordning om viss reglering av
handeln med fisk, vars giltighetstid utgår den 30 juni 1952, bör efterföljas
av en ny förordning i ämnet med en giltighetstid av två år. I anslutning
härtill torde jag till slut få upptaga de av jordbruksnämnden berörda frågorna
om vissa ändringar i förordningen. Vad nämnden föreslagit i fråga
om ändring av sättet för uppbörden av prisregleringsavgift för importfisk
föranleder ingen erinran från min sida. Det synes likaså lämpligt att skyldigheten
att erlägga prisregleringsavgift för annan fisk i de fall, som nämnden
berört, skall åvila säljaren. Förordningen torde följaktligen böra ändras
på dessa punkter. Vad till slut angår nämndens förslag att förordningens
ansvarsbestämmelser skola utvidgas så att vid olovlig överlåtelse av handelsreglerad
fisk straff skall kunna ådömas även förvärvaren har, enligt
vad jag inhämtat, behov av en dylik utvidgning visat sig föreligga i vissa
fall. Jag vill därför ej motsätta mig densamma. Straffbestämmelsen torde
dock ej böra avse enskild förbrukare utan — i överensstämmelse med vad
som angivits i jordbruksnämndens senare skrivelse — böra äga tillämpning
endast vid överlåtelse till återförsäljare i och för dennes rörelse eller till
person eller företag, som använder fisk för yrkesmässig tillverkning eller
beredning av varor till avsalu.»
Andra lagutskottets utlåtande nr 42.
7
Utskottet. Jordbruksutskottet, som behandlat propositionen, utom såvitt
angår förordningsförslaget, ävensom i anledning av propositionen väckta
motioner, har i avgivet utlåtande, nr 35, icke mot propositionen gjort någon
erinran, som föranleder ändring i den föreslagna förordningen.
På grund härav och då utskottet för sin del icke funnit anledning till
anmärkning mot det genom propositionen framlagda författningsförslaget,
får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte antaga det genom förevarande proposition
framlagda förslaget till förordning om viss reglering
av handeln med fisk, m. m.
Stockholm den 6 maj 1952.
På andra lagutskottets vägnar:
EDVIN JACOBSSON.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Sten, Nils Elowsson, Sunne, Uhlén,
Bengtson, fru Carlqvist, herrar Nils Theodor Larsson och Ahlberg; samt
från andra kammaren: herrar Jacobsson i Igelsbo, Ryberg*, fröken
Höjer, herrar Andersson i Alfredshem, Jönsson i Lund, fru Ewerlöf och
herr Andersson i Linköping.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.