Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

1

Nr 33.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
Sveriges biträdande av vissa internationella hälsovårdsbestämmelser,
såvitt propositionen hänvisats till lagutskott.

Genom en den 14 mars 1952 dagtecknad proposition, nr 138, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden, föreslagit riksdagen att

dels biträda av fjärde världshälsovårdsförsamlingen den 25 maj 1951
antagna, i bilaga till propositionen återgivna internationella hälsovårdsbestämmelser,

dels ock medgiva, att ersättning för i Sverige i samband med besiktning
av fartyg och luftfartyg företagna hälsovårdsundersökningar, vilka föreskrivas
i nämnda bestämmelser, må, efter det bestämmelserna trätt i kraft
för Sveriges vidkommande, utgå av statsmedel samt att kostnaderna härför
må bestridas från förslagsanslaget till Vissa kostnader för allmän hälsooch
sjukvård.

Texten till de internationella hälsovårdsbestämmelserna har fogats såsom
bilaga till propositionen, vartill utskottet får hänvisa.

Propositionen har, utom såvitt anginge sättet för bestridandet av ersättning
för vissa i Sverige i samband med besiktning av fartyg och luftfartyg
företagna hälsovårdsundersökningar, hänvisats till lagutskott och behandlats
av andra lagutskottet. I övrigt har propositionen hänvisats till statsutskottet.

Beträffande behandlingen av förevarande hälsovårdsbestämmelser får
utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till
propositionen.

Av Sverige biträdda tidigare internationella bestämmelser på området.

Sveriges förpliktelser och skyldigheter att vid internationell samfärdsel
bereda skydd mot svåra smittsjukdomar regleras f. n. huvudsakligen av två
överenskommelser, den internationella hälsovårdskonventionen den 21 juni
1926, ratificerad av Sverige den 18 maj 1934, vilken konvention berör sjöoch
landtrafiken, och den internationella hälsovårdskonventionen beträffande
luftfarten den 12 april 1933, ratificerad av Sverige den 26 september
1938. Vissa smärre ändringar, som beröra vårt land, ha sedermera vidtagits
Bihang till riksdagens protokoll 1952. 9 saml. 2 avd. Nr 33.

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

i dessa överenskommelser. Den svenska lagstiftningen på området grundar
sig på nämnda konventioner.

Till helt nyligen gällde för Sveriges del det s. k. Romavtalet av år 1907,
biträtt av Sverige den 9 december 1907. Genom detta avtal upprättades
den internationella hälsovårdsbyrån i Paris (Office International d’Hygiéne
Publique, OIHP), vilken hade till uppgift bl. a. att internationellt förmedla
aktuella uppgifter om svårare epidemiska sjukdomar. Denna rapport- och
informationsverksamhet övertogs av världshälsovårdsorganisationen (WHO)
genom tredje världshälsovårdsförsamlingens beslut den 25 maj 1950. Romavtalet
av 1907 har nu uppsagts av flertalet därtill anslutna länder och
OIHP har upphört.

Slutligen må erinras om de bestämmelser angående sanitära- och hälsovårdsanordningar
in. m., vilka äro intagna såsom kapitel 8 i annex 9 till
konventionen angående civil luftfart (ICAO), sluten i Chicago den 7 december
1944 och ratificerad av Sverige den 27 september 1946.

Tillkomsten av föreliggande internationella hälsovårdsbestämmelser.

F. n. gälla i olika delar av världen åtta olika hälsovårdskonventioner och
ytterligare några mindre omfattande överenskommelser. Olika länder, även
sådana inom samma klimatzon, tillämpa olika konventioner för samma slag
av trafik. De nationella förordningar, som skola bringa konventionerna i
verkställighet, ha därför endast med svårighet kunnat anpassa sig efter de
internationella avtalen. På grund av angivna förhållanden föreligga i stor
utsträckning besvärande hinder för den internationella samfärdseln, vilka
icke äga sakligt berättigande. Behovet av samordning och rationalisering av
olika gällande hälsovårdsbestämmelser har därför varit allmänt känt.

De föreliggande internationella hälsovårdsbestämmelserna utgöra resultatet
av ett arbete, vilket påbörjades redan strax efter WHO:s tillkomst.
Förslag till bestämmelser ha varit remitterade till de till WHO anslutna
staterna för granskning. De synpunkter, som härvid framförts från svensk
sida, ha till stor del beaktats vid bestämmelsernas slutliga utformning.

Bestämmelserna ha antagits av fjärde världshälsovårdsförsamlingen den
25 maj 1951.

Yttranden.

Över bestämmelserna ha efter remiss yttranden avgivits av medicinalstyrelsen,
kommerskollegium, som överlämnat ett yttrande från Sveriges
redareförening, samt luftfartsstyrelsen. Av yttrandena skall här endast
medicinalstyrelsens beröras.

Medicinalstyrelsen har sammanfattningsvis angående bestämmelsernas
sakliga innehåll anfört:

»Med tanke på att bestämmelserna tillkommit och fått sin utformning
under beaktande av intresset hos mer än 50 stater finner styrelsen den kri -

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

3

tik, som eventuellt kan riktas mot enstaka av bestämmelserna, väga lätt
mot fördelarna av att man nu får enklare, klarare och mot moderna förhållanden
bättre svarande föreskrifter, vilka kunna tillämpas över hela världen.
Bestämmelserna ersätta det 10-tal överenskommelser, som f. n. tilllämpas.
De skola gälla för all internationell trafik, vare sig denna sker till
sjöss, i luften eller till lands. Detta kommer att medföra betydande lättnader
för alla intresserade parter. De särskilda avtal, som eventuellt tillkomma
för vissa regioner, ändra icke detta förhållande. Styrelsen föreslår,
att från svensk sida icke anmäles reservation mot någon av de föreliggande
bestämmelserna i vad avser deras sakliga innehåll eller deras utformning.»

Sveriges anslutning till de internationella bestämmelserna förutsätter
ändringar i vissa författningar, så att dessa bringas i överensstämmelse med
de internationella. Styrelsen har härom anfört bland annat följande:

»15 § i epidemilagen står i mindre god överensstämmelse med de nya bestämmelserna.
De speciella föreskrifterna om karantänsväsendet och karantänsåtgärderna
äro samlade i karantänskungörelsen (nr 142/1934) samt
kungörelserna om råttutrotning å fartyg (nr 143/1934) och om sanitär
kontroll över luftfarten (nr 563/1938) med i förstnämnda båda kungörelser
senare gjorda ändringar. I princip ändra de internationella bestämmelserna
relativt litet av de karantänsåtgärder, som f. n. äro föreskrivna i Sverige,
men åtskilliga omformuleringar och detaljförändringar i nämnda tre kungörelser
påkallas. Önskvärt vore, att samtliga tre kungörelser därvid kunde
sammanföras till en.»

Departementschefen.

Föredragande departementschefen, statsrådet Hedlund, har bland annat
anfört följande:

»Genom de av fjärde världshälsovårdsförsamlingen den 25 maj 1951 antagna
internationella hälsovårdsbestämmelserna synes det stora komplexet
av internationella hälsovårdsföreskrifter komma att ersättas av enhetligare
och mera rationella regler. Dessa synas i för vårt land relevanta delar i
huvudsak överensstämma med vad som redan gäller för Sveriges vidkommande.
De nya bestämmelser, som tillkommit, ha i stort sett lämnats utan
erinran av remissmyndigheterna. Konventionen har fått sin utformning
under beaktande av mer än 50 staters intressen. Detta förhållande måste,
såsom medicinalstyrelsen anfört, kunna giva anledning till en viss kritik av
enstaka artiklar. Denna uppväges emellertid mer än väl av de väsentliga fördelarna
av konventionen som helhet betraktad. Jag förordar därför, att
Sverige utan reservation biträder överenskommelsen.

Sveriges anslutning till bestämmelserna förutsätter viss ändring av epidemilagen.
Härom kommer förslag att föreläggas riksdagen genom särskild
proposition. Övriga erforderliga författningsändringar förutsätta icke riksdagens
medverkan.»

%

Utskottet.

Utskottet ansluter sig till vad föredragande departementschefen yttrat
om förevarande konvention och får därför hemställa,

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

att riksdagen måtte biträda av fjärde världshälsovårdsförsamlingen
den 25 maj 1951 antagna internationella
hälsovårdsbestämmelser.

Stockholm den 22 april 1952.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Sten, Nils Elowsson, Uhlén,
fru Svenson*, herrar Bengtson och Ahlberg;

från andra kammaren: herr Hellbacken*, fru Nordgren, fru Johansson
i Norrköping*, herr Hagård, fröken Höjer, herrar Huss*, Svensson i
Göteborg och Ericsson i Näs*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Iduns tr., Esselte, Sthlm 52

216340