Första lagutskottets utlåtande nr 3.

1

Nr 3.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående fortsatt giltighet av lagen den
29 juni 1945 (nr 520) om återställande av viss från
ockuperat land härrörande egendom m. m.

Genom en den 14 december 1951 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 8, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj:t
under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda
protokoll föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade
förslag till

i) Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 29 juni 1945 (nr 520) om
återställande av viss från ockuperat land härrörande egendom.

Härigenom förordnas, att lagen den 29 juni 1945 om återställande av viss
från ockuperat land härrörande egendom, vilken enligt lag den 2 mars 1951
(nr 107) gäller till och med den 30 juni 1952, skall äga fortsatt giltighet till
och med den 30 juni 1953.

2) Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 29 jnni 1945 (nr 522) om
kontroll å viss utländsk egendom m. m.

Härigenom förordnas, att lagen den 29 juni 1945 om kontroll å viss utländsk
egendom m. m.,1 vilken enligt lag den 2 mars 1951 (nr 108) gäller
till och med den 30 juni 1952, skall äga fortsatt giltighet till och med den
30 juni 1953.

3) Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 14 december 1945 (nr 885) om
administration av vissa bolag m. m.

Härigenom förordnas, att lagen den 14 december 1945 om administration
av vissa bolag m. m., vilken enligt lag den 2 mars 1951 (nr 109) gäller till
och med den 30 juni 1952, skall äga fortsatt giltighet till och med den
30 juni 1953.

1 Senaste lydelse, se SFS 1945: 887 och 1947: 110.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1052. 9 samt. 1 avd. Nr 3.

2

Forsta lagutskottets utlåtande nr 3.

4) Lag

singående fortsatt giltighet av lagen den 10 juli 104? (ur 486) om
dödande av vissa utanför Sverige befintliga handlingar.

Härigenom förordnas, alt lagen den 10 juli 1947 om dödande av vissa
utanför Sverige befintliga handlingar, vilken enligt lag den 2 mars 1951
(nr 110) gäller till och med den 30 juni 1952, skall äga fortsatt giltighet
till och med den 30 juni 1953.

1 fråga om de i propositionen anförda skälen får utskottet, i den mån
redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

Lagstiftningen rörande den tyska egendomen i Sverige in. in. har tillkommit
för att möta de problem, som efter axelmakternas nederlag uppstått
beträffande vissa tillgångar i Sverige, nämligen dels i ockuperade länder
rövad och sedan hithörd egendom och dels egendom, som av de
allierade makterna betraktats såsom tillhörig fientliga rättssubjekt. Lagstiftningen
innefattas i fyra olika lagar, nämligen lagen den 29 juni 1945
(nr 520) om återställande av viss från ockuperat land härrörande egendom,
lagen samma dag (nr 522) om kontroll å viss utländsk egendom in. m.,
lagen den 14 december 1945 (nr 885) om administration av vissa bolag
in. in. samt lagen den 10 juli 1947 (nr 486) om dödande av vissa utanför
Sverige befintliga handlingar. Samtliga lagar gälla, efter vidtagna förlängningar,
till och med den 30 juni 1952. För handhavandet av de kontrolloch
förvaltningsuppgifter, som avses med denna lagstiftning, ha inrättats
en administrativ statsmyndighet, flyktkapitalbyrån, och en särskild statlig
nämnd med väsentligen judiciell funktion, restitutionsnämnden.

Med stöd av nämnda lagstiftning bedrives sedan 1945 flyktkapitalbyråns
verksamhet för att omhändertaga och realisera den tyska egendom, som
finnes i Sverige. Genom realisationen förvandlas egendomen i reda pengar,
vilka insättas på svensk-tyska clearingkontot i riksbanken.

Rörande den slutliga dispositionen av de tyska tillgångarna i Sverige träffades
den 18 juli 1946 i Washington en uppgörelse mellan å ena sidan svenska
regeringsrepresentanter samt å andra sidan företrädare för Amerikas
förenta staters, Storbritanniens och Frankrikes regeringar. Uppgörelsen förelädes
riksdagen genom proposition nr 367/1946 och blev av riksdagen godkänd.
I korfhet innebär denna överenskommelse följande. Sverige åtager sig
att fullfölja det nuvarande kontroll- och lik vida tionsförfarandet. Den genom
likvidationen uppkomna behållningen betraktas principiellt som tysk egendom
men skall användas för huvudsakligen följande två ändamål: EU belopp
av 150 miljoner kronor skall användas till inköp av varor för det tyska
iolkhushållets behov. Resten —- som preliminärt uppskattades till omkring
225 miljoner kronor — skall disponeras för betalning av svenska fordringar
gentemot Tyskland.

3

Första lagutskottets utlåtande nr 3.

Fördelningen mellan de svenska fordringsägarna av de för detta ändamål
tillgängliga tyska tillgångarna skall ske genom tvångsclearing. I proposition
nr 197/1950 hemställde Kungl. Maj:t om riksdagens godkännande av
vissa allmänna riktlinjer för en dylik tvångsclearing. Med vissa ändringar,
som föranleddes av första lagutskottets i utlåtande nr 30/1950 gjorda uttalanden,
godkände riksdagen det i propositionen framlagda förslaget (riksdagens
skrivelse nr 350/1950). Verkställandet av tvångsclearingen liar uppdragits
åt en för ändamålet inrättad nämnd, likvidationsnämnden.

Föredragande departementschefen, statsrådet Zetterberg, har vid lagrådsremissen
anfört följande.

»Ehuru avvecklingen av den tyska egendomen i Sverige nu är till största
delen genomförd, räknar flyktlcapitalbyrån med att vissa avvecklingsuppgifter
komma att återstå efter den 30 juni 1952, då giltighetstiden utgår
för den lagstiftning, varå byråns verksamhet bygger. Denna lagstiftning bör
därför förlängas ytterligare ett år.»

Lagrådet har lämnat förslagen utan anmärkning.

Utskottet. Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl.
Maj :ts förslag och får alltså hemställa,

att förevarande proposition, in* 8, måtte av riksdagen bifallas.

Stockholm den 8 februari 1952.

På första lagutskottets vägnar:

OLOV RYLANDER.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Branting, Lodenius, Lindgren, Nyström
och fru Wallentheim;

från andra kammaren: herrar Rylander, Hedlund i Östersund, Olsson
i Mellerud, Johansson i Norrfors, Johnsson i Stockholm, Landgren, Hastad
och fröken Öberg.