Konstitutionsutskottets utlåtande nr 28.
1
Nr 28.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner
angående en utbgggnad av folkomröstningsinstitutet.
Uti de likalydande, den 30 januari 1952 till konstitutionsutskottet hänvisade
motionerna nr 243 i första kammaren av herr Bergvall och nr 319 i
andra kammaren av herr Håstad hemställes,
»att riksdagen måtte för sin del såsom vilande besluta ändringar av och
tillägg till regeringsformen och riksdagsordningen avseende en utbyggnad
av folkomröstningsinstitutet enligt följande huvudlinjer:
1) Det konsultativa referendum utvidgas på så sätt, att även en minoritet
av riksdagen, förslagsvis en fjärdedel av vardera kammarens medlemstal,
äger att begära att en dylik omröstning skall anordnas antingen om
ett allmänt principspörsmål eller om en proposition, som ej rör budgeten eller
traktater med främmande land, och att omröstningen skall komma till
stånd, så framt ej riksdagens kamrar genom samfällt beslut förklara omröstningens
hållande vara till allvarligt men.
2) Decisivt referendum införes:
a) för grundlagsfrågor på så sätt att ett av riksdagen första gången antaget
grundlagsförslag må efter samfällt beslut av riksdagens kamrar i
stället för att vila tills efter nyval till andra kammaren omedelbart hänskjutas
till folket för avgörande,
b) för lagfrågor enligt § 87 regeringsformen och andra därmed jämförliga
författningar, vilka tillkomma genom samfällt beslut av Konung och
riksdag, därest en kammare eller en minoritet inom riksdagen, förslagsvis
en fjärdedel av vardera kammarens medlemstal, omedelbart efter det att
riksdagen beslutat sådan ny lag eller författning eller upphävande eller
ändring av eller tillägg till dylik ingiver framställning om folkomröstning
och såframt ej bägge kamrarna genom samfällt beslut förklara beslutet
trängande,
c) för frågor angående nya eller förhöjda anslag i riksstaten eller allmänna
principbeslut berörande statens styrelse och verksamhet på samma
sätt och under enahanda villkor som under 2 b),
d) i fråga om kyrkolag hör eventuell folkomröstning anordnas på samma
sätt som enligt 2 b), dock att, om kyrkomötet fattar sitt beslut efter
riksdagen, en viss tid fastställes, inom vilken begäran om folkomröstning
skall inges,
Bihang till riksdagens protokoll 1952. 5 samt. 2 avd. Nr 28.
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 28.
e) Konungens vetorätt i frågor om författningar och lagar bör utövas
innan eu av riksdagen, av en av dess kamrar eller av en riksdagsminoritet
begärd decisiv folkomröstning utlyses, varvid Konungens vägran att gilla
ett av riksdagen för dess del fattat beslut i en författnings- och lagfråga
automatiskt innebär att frågan förfallit utan folkomröstning».
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.
I anledning av väckta motioner begärde 1948 års riksdag i skrivelse, nr
199, till Kungl. Maj :t utredning av frågan angående införande av beslutande
folkomröstning. I konstitutionsutskottets av riksdagen därvid åberopade
utlåtande, nr 20, uttalades, att utredningen borde vara allsidig och
förutsättningslös samt avse spörsmålen såväl huruvida som på vad sätt
ifrågavarande institut lämpligen kunde infogas i det svenska statsskicket;
utredningen borde begränsas till att avse frågan om införande av beslutande
folkomröstning i statliga angelägenheter och sålunda icke utsträckas
till att även omfatta kommunala angelägenheter.
Den av riksdagen begärda utredningen uppdrogs — jämte frågan om
reformering av det proportionella valsystemet vid val till riksdagens andra
kammare — åt sju av chefen för justitiedepartementet jämlikt den 20 januari
1950 erhållet bemyndigande samma dag tillkallade sakkunniga, nämligen
ledamoten av första kammaren landshövdingen K. J. Olsson, tillika ordförande,
ledamoten av första kammaren direktören, numera borgarrådet J.
Bergvall, borgmästaren i Södertälje C. O. Engqvist, ledamoten av andra
kammaren professorn E. Håstad, ledamoten av andra kammaren folkskolläraren
G. Skoglund, ledamoten av första kammaren professorn S. Wahlund
och ledamoten av andra kammaren sekreteraren A. Wallentheim. Enligt
de av departementschefen givna direktiven för utredningsarbetet skulle utredningen
av folkomröstningsfrågan icke begränsas till folkomröstning i
statliga angelägenheter utan omfatta även folkomröstning i kommunala
angelägenheter.
De sakkunniga — vilka den 28 november 1951 avgåvo betänkande angående
det proportionella valsättet — ha i ett den 26 mars 1952 avgivet,
för utskottet den 26 april i tryck tillgängligt betänkande (Allmän folkomröstning.
1950 års folkomröstnings- och valsättsutrednings betänkande II.
SOU 1952:7) behandlat frågan om folkomröstning i statliga angelägenheter.
Såsom fristående bilagor till betänkandet har utredningen låtit utarbeta
redogörelser för verkställda undersökningar av folkomröstningsinstitutets
tillämpning i främmande stater, avseende en av dessa redogörelser
institutets tillämpning i Schweiz, en dess tillämpning i Förenta staterna
samt en tillämpningen i vissa andra länder. Förstnämnda två redogörelser
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 28.
3
ha nyligen utkommit av trycket, och den tredje väntas utkomma inom kort.
— Frågan om folkomröstning i kommunala angelägenheter har utredningen
förklarat sig ämna behandla i ett särskilt betänkande, vilket enligt
uppgift torde utkomma under hösten detta år.
I det föreliggande sakkunnigbetänkandet sammanfattas utredningens
ställningstaganden sålunda:
Den föreliggande utredningen angående allmän folkomröstning har i
första hand omfattat frågan om lämpligheten av att i den svenskaförfattningen
införa bestämmelser om beslutande folkomröstning. Vidare ha undersökts
möjligheterna att jämka gällande regler för rådgivande folkomröstning
i syfte att sådan omröstning skall kunna vinna ökad tillämpning.
----
Vad först angår beslutande folkomröstning har majoriteten inom utredningen
— med utgångspunkt från uppfattningen att något behov av en
dylik folkomröstningsform i allmänhet icke visats föreligga och att den
ej heller lämpligen kan förenas med det konstitutionella och politiska system
som utbildats i Sverige — funnit sig icke kunna förorda införande i
vår författning av beslutande folkomröstning som en av statsmakterna
oberoende folkrättighet.
Med hänsyn till att i grundlagsfrågor särskilda skäl kunna föreligga att
underställa folket det slutliga antagandet av en av Kungl. Maj :t och riksdagen
godkänd ändring föreslår utredningen emellertid att möjlighet införes
att till beslutande folkomröstning hänskjuta grundlagsförslag. Utredningens
förslag om beslutande grundlagsreferendum innebär att två alternativa
former erhållas för slutligt antagande av vilande grundlagsförslag,
nämligen dels liksom nu nyval samt ny riksdagsbehandling, dels folkomröstning.
Det förutsättcs att det hittillsvarande förfarandet alltjämt skall
tillämpas i vanliga fall. För att folkomröstning skall tillgripas i grundlagsfrågor
böra särskilda skäl föreligga, såsom ett brådskande läge eller sådant
fall att det ter sig särskilt önskvärt att erhålla ett omedelbart uttryck för
folkmeningen. Avgörandet vid sådan folkomröstning skall enligt utredningens
förslag ske genom enkel majoritet bland de i omröstningen deltagande.
De fördelar som man avser att vinna genom folkets direkta medverkan
i statsverksamheten kunna enligt utredningsmajoritetens uppfattning till
väsentlig del tillgodoses genom vidgade möjligheter till rådgivande folkomröstning.
Fn reform i detta avseende är även lättare förenlig med det parlamentariska
styrelseskicket än folkomröstning av beslutande natur. Utredningen
föreslår i enlighet härmed att den nuvarande bestämmelsen att
rådgivande folkomröstning må äga rum endast efter samfällt beslut av
Kungl. Maj:t och riksdagen upphäves. Vid bestämmande av på vad sätt
rådgivande folkomröstning skall påkallas föreligga huvudsakligen tre möjligheter,
nämligen 1) begäran av visst antal röstberättigade, 2) begäran
av en minoritet inom riksdagen, 3) begäran av en minoritet inom såväl
riksdagen som folket. Utredningen har stannat vid att förorda att det
skall ankomma på cn minoritet inom riksdagen att påkalla rådgivande
folkomröstning. Den nämnda minoriteten har enligt förslaget bestämts till
en tredjedel av antalet ledamöter i vardera kammaren, d. v. s. 5(1 ledamöter
av första och 77 av andra kammaren.
4
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 28.
Rådgivande folkomröstning skall enligt förslaget principiellt vara tilllåten
i alla frågor som kunna komma under riksdagens prövning. Undantagna
iiro dock 1) ärenden som beröra riksstatons reglerande, 2) överenskommelser
med främmande makt och 3) av riksdagen förrättade val. Därjämte
skola riksdagens båda kamrar gemensamt äga avslå begäran om rådgivande
folkomröstning i ärende av beskaffenhet att dess avgörande icke
kan utan avsevärt men uppskjutas i avbidan på omröstningen.
Yrkanden om rådgivande folkomröstning skola enligt utredningens förslag
— liksom när fråga eljest bringas inför riksdagen — väckas genom
proposition eller motion. Dessutom skall enligt förslaget initiativrätt tillläggas
ständigt utskott och i sådant utskotts ställe tillsatt särskilt utskott,
i det att dessa vid handläggning av ärende skola äga föreslå rådgivande
folkomröstning i ämnet, även om yrkande därom ej framställts i proposition
eller motion.
Det bör enligt utredningens mening icke överlåtas åt den minoritet som
påkallat folkomröstning att ensam bestämma utformningen av de frågor
som skola ställas till de röstberättigade; å andra sidan bör avgörandet icke
fällas av kamrarnas majoritet. Därför föreslås att i de fall, då enighet ej
kunnat nås om frågeställningen, varje förslag som stöds av det för referendumbegäran
stadgade minimiantalet riksdagsledamöter skall framläggas
till folkomröstning.
Tidpunkten för anordnande av folkomröstning skall enligt förslaget fastställas
av Kungl. Maj :t. Omröstningen må därvid ej utsättas senare än sex
månader efter det att riksdagen hos Konungen anmält, att den godkänt
förslag till grundlagsändring såsom vilande i avvaktan på beslutande folkomröstning
eller att rådgivande folkomröstning påkallats inom riksdagen,
och ej heller tidigare än en månad efter Kungl. Maj :ts beslut.
I samband med prövningen av hur det rådgivande folkomröstningsinstitutet
närmare bör utformas har utredningen även upptagit till behandling
spörsmålet, huruvida vid dylik folkomröstning möjlighet hör föreligga
att i särskilda fall vid röstsammanräkningen skilja mellan röster som avgivits
av män och kvinnor eller av personer i olika åldrar. Vidare har behandlats
frågan, om statsmakterna böra i en eller annan form anordna
upplysning i sådana frågor, som framläggas till folkomröstning, vare sig
denna är beslutande eller rådgivande. Några förslag i dessa avseenden framläggas
emellertid icke.
Utredningens förslag är icke enhälligt. Härom innehåller sammanfattningen
av betänkandet följande.
Mot utredningens förslag om beslutande folkomröstning i grundlagsfrågor
har en ledamot, herr XVallentlieim, reserverat sig under yrkande att
bestämmelser därom ej måtte införas.
Regler för beslutande folkomröstning även i andra ämnen än grundlagsfrågor
ha å andra sidan påyrkats i reservation av tre ledamöter, nämligen
herrar Bergvall, Håstad och Wahlund, som finna ett sådant komplement
till det representativa systemet önskvärt särskilt med hänsyn till den moderna
samhällsutvecklingen. Nämnda ledamöter föreslå sålunda att -— utöver
det av utredningen förordade grundlagsreferendum — ett fakultativt
beslutande referendum i lag- och anslagsfrågor införes. Sådan folkomröstning
skall enligt dessa reservanters förslag kunna påkallas av en minoritet
inom riksdagen angående riksdagens beslut i fråga om dels antagande,
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 28.
o
upphävande eller ändring av lag eller författning, som beslutas av Kungl.
Maj:t och riksdagen gemensamt, eventuellt i förening med allmänt
kyrkomöte, dels beviljande av nytt eller höjning av utgående anslag,
dels ock fastställande av allmänna riktlinjer för någon del av
statsverksamheten. Dock skola enligt förslaget kamrarna äga att utesluta
folkomröstning för sådana fall, där ett uppskov skulle medföra avsevärt
men. Såvitt angår storleken av nämnda minoritet inom riksdagen förorda
Bergvall och Håstad 40 ledamöter av första kammaren och 60 ledamöter
av andra kammaren, men Wahlund 50 resp. 77 ledamöter.
Även beträffande rådgivande folkomröstning förorda ledamöterna Bergvall
och Håstad att den riksdagsminoritet som skall äga påkalla folkomröstning
bestämmes till 40 ledamöter av första kammaren och 60 ledamöter
av andra kammaren.
Särskilda yttranden ha avgivits dels av herr Wallentheim (angående rådgivande
folkomröstning), dels av herrar K. J. Olsson och Skoglund gemensamt
(angående frågan om särskiljande av röster efter röstandes ålder
eller kön).
Utredningens förslag till ändringar i regeringsformen och riksdagsordningen
äro jämte de av reservanterna Bergvall, Håstad och Wahlund i betänkandet
framlagda motsvarande författningsförslagen såsom bilaga fogade
till detta utlåtande. Däremot har här icke återgivits ett av utredningen
framlagt förslag till lag om allmän folkomröstning, vari upptagits bestämmelser
om den närmare ordningen vid utsättande och förrättande av
sådan omröstning.
Det i förevarande motioner framförda yrkandet innebär förslag om att
riksdagen såsom vilande skall antaga de grundlagsändringar, som erfordras
för genomförande av den längre gående utbyggnad av folkomröstningsinstitutet,
varom motionärerna såsom ledamöter av utredningen framlagt
förslag.
Utskottet. Frågan om utbyggande av folkomröstningsinstitutet i vår
författning har en betydande räckvidd. Vid den av riksdagen begärda utredningen
i ämnet ha framträtt starkt delade meningar. Då utredningens
resultat först nyligen blivit tillgängligt samt då föreliggande spörsmål kräver
ett grundligare övervägande än som på grund härav varit möjligt, har
utskottet, utan att ingå på sakligt bedömande av de i frågan framförda
skiljaktiga meningarna, ansett sig böra avstyrka bifall till förevarande motioner.
Utskottet hemställer alltså,
att motionerna 1:243 och 11:319 icke måtte till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 20 maj 1952.
På konstitutionsutskottets vägnar:
HARALD HALLÉN
6
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 28.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Gottfrid Karlsson*, Karl August Johanson*,
Elmgren, Gustav Emil Andersson, Herlitz, Hällgren, Lundgren*,
Sandberg, Wahlund och Hansson; samt
från andra kammaren: herrar Hallén, Pettersson i Norregård, Fast*,
Norén*, Swedberg, Spångberg, Jonsson i Haverö*, Nordkvist, Hammar och
Håstad*.
* Ej närvarande vid justeringen.
Reservation
av herrar Herlitz, Lundgren, Hansson, Swedberg, Nordkvist, Hammar och
Håstad, som ansett att utskottets utlåtande bort ha följande lydelse:
»Utskottet beklagar, att frågan om en utbyggnad av folkomröstningsinstitutet
-— till följd av att utskottet velat avvakta tryckningen av 1950 års
folkomröstnings- och valsättsutrednings betänkande, innan det skred till
behandlingen av de vid riksdagens början väcka motionerna i ämnet —
kan behandlas först i vårsessionens sista veckor. Det hade varit högeligen
önskvärt, att ifrågavarande utredning, som begärdes av 1948 års riksdag,
hade satts i gång så skyndsamt att bättre rådrum givits; nu tillkallades de
sakkunniga först i början av år 1950, och de ålades dessutom som mest angelägen
den tidsödande uppgiften att utreda frågan om en eventuell förändring
av valsättet.
Utskottet delar de allmänna och principiella synpunkter rörande folkets
rättmätiga roll i en demokratisk stat, vilka kort angivits i de berörda motionerna
och närmare utvecklats i den reservation, som avgivits av herrar
Bergvall, Håstad och Wahlund inom utredningen. Sålunda finner utskottet
det obestridligt, att den enskilde medborgaren i den nutida staten trängts
tillbaka för sådana kollektiva makter som partierna och mångfalden av
organisationer. Folkomröstningen borde öka medborgarnas intresse för allmänna
angelägenheter och medverka till folkets politiska fostran. Partierna
äro icke alltid representativa för folkmeningen. Inom alla partier
finnas helt naturligt ej sällan olika meninger i en fråga företrädda; eller
de ha i en annan fråga aldrig framlagt eller varit i tillfälle att framlägga
något program, till vilket väljarna kunnat taga ställning. Vetskapen om att
folkomröstning kan komma att begäras torde kunna leda till en grundligare
utredning och behandling av riksdagsärendena och främja strävandena
att i kontroversiella frågor nå samförståndslösningar. Folkomröstningskampanjer
torde i radions tidevarv ej behöva draga så stora kostna
-
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 28.
7
der som ibland förmodats; genom att radion utnyttjas för information och
diskussion före en folkomröstning skapas bättre garantier än tidigare stått
till buds för en saklig upplysning.
Utformas folkomröstningssystemet på ett sådant sätt att folkomröstningar
icke kunna komma till stånd utan att bakom begäran om folkomröstning
står en avsevärd folkgrupp — enligt vad nedan förordas kan det
antagas att minst omkring 1 miljon väljare komma att stå bakom den
riksdagsminoritet, som får rätt att påkalla folkomröstning — kan folkomröstning
blott tänkas anordnad i jämförelsevis få fall. Så restriktivt utformat
skulle ett utvidgat folkomröstningsinstitut uppebarligen ej vara oförenligt
med vårt representativa system, och det kan inte heller annat än
i exceptionella fall tänkas påverka regeringsbildningen. Det riktiga måste
också vara att nu blott med en viss försiktighet vidga folkets direkta
deltagande i statsangelägenheterna och att därefter låta erfarenheterna bestämma,
huruvida nya steg skola tagas eller icke. Sålunda finner utskottet
det för närvarande tillrådligt att lägga rätten att begära folkomröstning i
en riksdagsminoritets händer; såsom utredningen påvisat, skulle många
konstitutionella och praktiska svårigheter uppstå, om samma rätt tillerkändes
ett visst antal väljare. Utskottet har också av utredningen blivit
övertygat om att folkinitiativrätten merendels icke spelat någon större
praktisk roll i de stater, där den varit införd. Därtill kommer att införandet
av en dylik rätt skulle draga med sig många konsekvenser av svårreglerad
och svårberäknelig art. Utskottet finner sålunda ej nu anledning
att upptaga frågan om folkinitiativ. I fråga om storleken av den minoritet
inom kamrarna, som skall kunna påkalla folkomröstning, vill utskottet ge
sin anslutning till motionärernas förslag om en fjärdedel av vardera kammaren,
d. v. s. ■— i avrundade siffror — 40 ledamöter av första respektive
60 ledamöter av andra kammaren. Det torde få anses berättigat att betrakta
detta tal som mycket högt.
I likhet med motionärerna hyser utskottet den uppfattningen att konsultativ
folkomröstning i vissa fall kan vara en smidigare och ändamålsenligare
form för folkets medverkan vid ett ärendes avgörande än den beslutande,
varför utskottet förordar att möjligheterna att få en konsultativ
folkomröstning till stånd underlättas, på sätt kommittén föreslagit. Utskottet
vill erinra om att folkomröstningskommittén varit praktiskt taget
enig i denna del.
Vad beträffar sådan beslutande folkomröstning, som utskottet på ovan
angivna grunder vill förorda, anser utskottet en viss modifikation vara motiverad
i fråga om motionärernas förslag — som överensstämmer med
kommitténs — att vilande grundlagsbeslut skola efter beslut av Konung och
riksdag alternativt kunna hänskjutas till folket för avgörande. För att
skapa en garanti mot oöverlagda grundlagsändringar anser utskottet näm
-
8
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 28.
ligen ett stadgande om kvalificerad majoritet i kamrarna såsom villkor för
anordnade av folkomröstning i grundlagsfrågor vara naturligt.
I övrigt ansluter sig utskottet till motionärernas förslag i avseende på
räckvidden av den beslutande folkomröstningen. Sådan folkomröstning bör
sålunda kunna anställas beträffande frågor tillhörande den samfällda lagstiftningen.
Likaså bör folkomröstning kunna tillgripas dels beträffande
budgetfrågor, dels beträffande principbeslut rörande statsverksamhetens
gestaltning.
Sammanfattningsvis får utskottet uttala, att folkomröstningsutredningens
betänkande, jämte den därvid fogade, av herrar Bergvall, Håstad och
Wahlund avgivna reservationen, till fullo övertygat utskottet om angelägenheten
av att utan ytterligare dröjsmål skrida till en utbyggnad av folkomröstningsinstitutet
i huvudsaklig överensstämmelse med de i nämnda reservation
uppdragna riktlinjerna.
Då emellertid, såsom redan nämnts, frågan beklagligtvis kunnat upptagas
först på ett så sent stadium, att det icke gärna varit möjligt
att nu utforma ett definitivt förslag till grundlagsbestämmelser i ämnet,
nödgas utskottet i nuvarande läge inskränka sig till en hemställan om
ett bestämt principuttalande från riksdagens sida, som otvetydigt ger vid
handen, att den erkänner angelägenheten av vårt statsskicks utbyggande i
demokratisk riktning efter ovan angivna riktlinjer, och om skrivelse till
Konungen om framläggande utan dröjsmål av förslag till erforderliga
grundlagsändringar.
Utskottet får alltså hemställa,
att riksdagen, under uttalande av angelägenheten att
folkomröstningsinstitutet ubygges på det sätt utskottet
ovan angivit, måtte hos Kungl. Maj :t hemställa om framläggande
utan dröjsmål av förslag om sådant utbyggande.»
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 28.
9
Bilaga
1950 års folkomröstnings- och valsättsutrednings förslag till ändringar
i regeringsformen och riksdagsordningen.
(Majoritetens förslag)
Förslag
till
dels ändrad lydelse av §§ 49 och 81 regeringsformen
samt §§ 1, 38, 45, 55, 58 och
64 riksdagsordningen, dels införande i
regeringsformen av fyra nya paragrafer,
betecknade §§ 115, 116, 117 och 118.
Regeringsformen.
• (Minoritetens förslag)
Förslag
till
dels ändrad lydelse av §§ 49 och 81 regeringsformen
samt §§ 1, 38, 45, 55, 58 och
64 riksdagsordningen, dels införande i
regeringsformen av fem nya paragrafer, betecknade
§§ 115, 116, 117, 118 och 119,
ävensom i riksdagsordningen av en ny paragraf,
betecknad § 65 a.
Regeringsformen.
§ 49.
Riksdagen representerar svenska folket. De rättigheter och åligganden, som
gällande lag tillägger rikets ständer, tillkomma hädanefter riksdagen. Den fördelas
i två kamrar, vilkas ledamöter väljas på sätt riksdagsordningen och särskild av
Konungen och riksdagen gemensamt stiftad lag stadga. Kamrarna äga i alla frågor
lika behörighet och myndighet; skolande riksdagen i kraft av denna grundlag
sammankomma varje år den 10 januari, eller, om helgdag då inträffar, dagen därefter.
Om riksdagens----------—------därom stadgat.
Att allmän folkomröstning i vissa fall Att allmän folkomröstning i vissa fall
må äga rum, därom stadgas i 115—118 må äga rum, därom stadgas i 115—119
§§• §§.
§ 81.
Denna regeringsform samt rikets övriga grundlagar kunna icke, utan att fråga
därom efter vad i 115 § sägs hänskjutits till beslutande folkomröstning, ändras
eller upphävas annorledes än genom Konungens och två riksdagars beslut.
Då riksdagen hos Konungen anmält sitt beslut i grundlagsfråga, skall Konungen,
därest beslutet innefattar slutligt bifall till ett av Honom framlagt förslag, förrän
riksdagens åtskilts, låta sålunda beslutad grundlagsändring genom allmän kungörelse
utfärda; och skall Konungens beslut härom meddelas riksdagen genom
öppet brev, som i vardera kammaren samtidigt uppläses av en statsrådets ledamot,
den Konungen därtill förordnat. Antager riksdagen slutligt ett inom densamma
väckt grundlagsförslag, inhämte Konungen hela statsrådets tankar i ämnet och
låte, där Han till förslaget samtycker, del tillkännagiva genom kungörelse och
öppet brev inom tid och på sätt nyss sagts. Lämnar Konungen ej Sitt samtycke,
meddele Han, förrän riksdagen åtskilts, densamma genom skrivelse de orsaker,
för vilka Han riksdagens beslut ej godkänner.
10
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 28.
(Majoritetens förslag)
§
Till allmän folkomröstning må, genom
samfällt beslut av Konungen och riksdagen,
hänskjutas ärende om ,ändring
av grundlag (beslutande folkomröstning).
Sådan omröstning skall gälla, huruvida
ett av Konungen framlagt och av
riksdagen såsom vilande godkänt eller
av riksdagen sålunda antaget och av
Konungen gillat förslag till grundlagsändring
slutligt antages. Rösta ej flera
för förslaget än mot detsamma, vare det
förfallet. Uttalar sig flertalet av de röstande
för förslaget, skall Konungen, i
den ordning 81 § andra stycket bestämmer,
låta den sålunda beslutade grundlagsändringen
tillkännagiva genom allmän
kungörelse och öppet brev, vilket i
vardera kammaren uppläses; och äge
ändringen därefter kraft av grundlag.
Är, då omröstning företages, riksdagen
åtskild, varde vad nu sagts fullgjort så
snart riksdagen ånyo sammanträder.
(Minoritetens förslag)
115.
Till allmän folkomröstning må, genom
samfällt beslut av Konungen och riksdagen,
hänskjutas ärende om ändring
av grundlag (beslutande folkomröstning
i grundlagsfråga). Sådan omröstning
skall gälla, huruvida ett av Konungen
framlagt och av riksdagen såsom vilande
godkänt eller av riksdagen sålunda
antaget och av Konungen gillat förslag
till grundlagsändring slutligt antages.
Rösta ej flera för förslaget än mot detsamma,
vare det förfallet. Uttalar sig
flertalet av de röstande för förslaget,
skall Konungen, i den ordning 81 §
andra stycket bestämmer, låta den sålunda
beslutade grundlagsändringen
tillkännagiva genom allmän kungörelse
och öppet brev, vilket i vardera kammaren
uppläses; och äge ändringen
därefter kraft av grundlag. Är, då omröstning
företages, riksdagen åtskild,
varde vad nu sagts fullgjort så snart
riksdagen ånyo sammanträder.
Har riksdagen såsom vilande i avbidan på beslutande folkomröstning antagit
ett inom densamma väckt förslag i grundlagsfråga, men vill Konungen ej godkänna
förslaget, meddele Han riksdagen genom skrivelse, så snart beslut därom
föreligger, de skäl för vilka Han förslaget ej gillar.
Medgiver ej Konungen, i annat fall än nu nämnts, att vilande grundlagsförslag
må enligt vad riksdagen för sin del förordnat hänskjutas till beslutande folkomröstning,
skall riksdagen därom underrättas. Om ärendets vidare behandling inom
riksdagen gäller vad i 64 § riksdagsordningen är för sådant fall stadgat.
§ 116.
Riksdagens beslut må, utö-ver vad i
115 § sägs, underställas allmän folkomröstning,
såvitt beslutet avser:
1. antagande, upphävande eller ändring
av lag eller författning, som beslutas
av Konungen och riksdagen eller
av Konungen, riksdagen och allmänt
kyrkomöte gemensamt;
2. beviljande av nytt eller höjning
av utgående anslag; eller
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 28.
11
(Majoritetens förslag)
§ 116.
Allmän folkomröstning må jämväl,
under nedan angivna förutsättningar,
anställas för inhämtande av folkets mening
i fråga, som ankommer på prövning
av riksdagen (rådgivande folkomröstning).
Sådan omröstning skall, innan
riksdagen avgör ärendet, företagas,
därest minst femtio ledamöter av första
kammaren och sjuttiosju ledamöter av
andra kammaren förena sig i beslut
därom. Från folkomröstning undantagas
dock frågor, vilka beröra riksstatens
reglerande eller överenskommelse
med främmande makt eller sådana val,
som av riksdagen förrättas. Ej heller
må folkomröstning äga rum i del fall,
(Minoritetens förslag)
3. fastställande av allmänna riktlinjer
för någon del av statsverksamheten.
Sådan omröstning (beslutande folkomröstning
i lag- eller anslagsfråga)
skall företagas, därest det påkallas av
minst fyrtio ledamöter av första kammaren
och sextio ledamöter av andra
kammarenA Folkomröstning må dock
ej äga rum i det fall, att riksdagens båda
kamrar med hänsyn till ärendets
beskaffenhet finna tillämpning av beslutet
icke kunna utan avsevärt men
uppskjutas i avbidan på dylik omröstning.
Innefattar riksdagens beslut ej, alt ett
av Konungen framlagt förslag oförändrat
antagits, och godkänner Han ej heller
därefter förslaget, vare yrkandet om
folkomröstning utan verkan. Samma lag
vare, om förslaget gäller kyrkolag och
allmänt kyrkomöte därtill ej samtycker.
Avgivas vid folkomröstning, som i
denna paragraf avses, flera röster mot
riksdagens beslut än för detsamma,
vare det förfallet.
§ in.
Allmän folkomröstning må jämväl,
under nedan angivna förutsättningar,
anställas för inhämtande av folkets mening
i fråga, som ankommer på prövning
av riksdagen (rådgivande folkomröstning).
Sådan omröstning skall, innan
riksdagen avgör ärendet, företagas,
därest ledamöter i kamrarna till det
antal, som angives i 116 § andra stycket,
förena sig i beslut därom. Från
rådgivande folkomröstning undantagas
dock frågor, vilka beröra riksstatens
reglerande eller överenskommelse med
främmande makt eller sådana val, som
av riksdagen förrättas. Ej heller må
rådgivande folkomröstning äga rum,
1 Wahlund: minst femtio ledamöter av
första kammaren och sjuttiosju ledamöter
av andra kammaren.
12
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 28.
(Majoritetens förslag)
alt riksdagens båda kamrar med hänsyn
till ärendets beskaffenhet finna dess avgörande
icke kunna utan avsevärt men
uppskjutas i avbidan på dylik omröstning.
(Minoritetens förslag)
där båda kamrarna med hänsyn till
ärendets beskaffenhet finna dess avgörande
icke kunna i avbidan på omröstningen
uppskjutas utan avsevärt
men.
§ in. § 118.
Rätt att deltaga i beslutande eller rådgivande folkomröstning tillkommer envar,
som är röstberättigad vid val till riksdagens andra kammare. Varje röstande äger
lika röst.
§ 118. § 119.
Om utsättande av tid för allmän folkomröstning samt om verkställande av sådan
omröstning och vad därmed äger samband stadgas i av Konungen och riksdagen
gemensamt stiftad lag.
Riksdagsordningen
§ 1.
Svenska folket representeras av riksdagen, fördelad i två kamrar, den första
och den andra, vilka i alla frågor hava lika behörighet och myndighet.
Riksdagsmännen kunna----—- —--— — — — rikets grundlagar.
Till allmän folkomröstning må, genom
samfällt beslut av Konungen och
riksdagen, hänskjutas ärende om ändring
av grundlag (beslutande folkomröstning),
efter vad i regeringsformens
115 § är stadgat.
Allmän folkomröstning må jämväl,
enligt vad därom i 116 § regeringsformen
stadgas, påkallas av minst femtio
ledamöter av första kammaren och sjuttiosju
ledamöter av andra kammaren
för inhämtande av folkets mening i
fråga, vars prövning ankommer på riksdagen
(rådgivande folkomröstning).
Till allmän folkomröstning må, genom
samfällt beslut av Konungen och
riksdagen, hänskjutas ärende om ändring
av grundlag (beslutande folkomröstning
i grundlagsfråga), efter vad
i regeringsformens 115 § är stadgat.
Annat beslut av riksdagen må, i de fält
som angivits i 116 § regeringsformen,
underställas allmän folkomröstning på
yrkande av minst fyrtio ledamöter av
första kammaren och sextio ledamöter
av andra kammaren1 (beslutande folkomröstning
i lag- eller anslagsfråga).
Allmän folkomröstning må jämväl,
enligt vad därom i 117 § regeringsformen
stadgas, påkallas av nämnda antal
ledamöter i kamrarna för inhämtande
av folkets mening i fråga, vars prövning
ankommer på riksdagen (rådgivande
folkomröstning).
1 Se not å nästföregående sida.
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 28.
13
(Majoritetens förslag) (Minoritetens förslag)
§ 38.
1. Konstitutionsutskottet tillkommer---— och stadgar.
2. Utskottet skall vidare meddela utlåtanden och avgiva förslag i anledning av
dit hänvisade frågor, som angå stiftande, ändring, förklaring eller upphävande av
kommunallagarna samt av lagar och författningar om statsrådets ansvarighet, om
antalet statsdepartement och statsråd utan departement, om kommandomål, om
rikets vapen och flagga, om allmänt kyrkomöte och om allmän folkomröstning.
Utskottet skall tillika meddela utlåtanden och avgiva förslag i anledning av dit
hänvisade frågor om anordnande av allmän folkomröstning i ämnen, som ej tillhöra
annat utskotts behandling.
3. Utskottet åligger-----— regeringsformen stadgat.
4. Utskottet tillkommer -— ----vägrar proposition.
5. I den mån — —--- tystnadspliktens iakttagande.
§ 45.
1. Alla utskott--— — utsedda, sammanträda.
2. Utskotten välja —----levnadsåren äldst.
3. Utskotten böra----dem ankomma.
4. Finner ständigt utskott eller i sådant utskotts ställe tillsatt särskilt utskott
vid behandling av ärende, att folkomröstning däri bör anställas, äger utskottet,
oaktat yrkande därom ej framställts i proposition eller motion, föreslå att sådan
omröstning skall äga rum.
Förekommer i ärende fråga om rådgivande folkomröstning, bör utskott, utan
att slutföra behandlingen av ärendet i övrigt, avgiva särskilt yttrande angående
nämnda fråga, där omständigheterna icke annat föranleda.
§ 55.
1. Motion må---— till handa.
Motion, som----till handa.
Har behandlingen av proposition uppskjutits till höstsession, må motion, som
föranledes av propositionen, väckas sist vid höstsessionens första sammanträde;
dock må ej i denna ordning framställas yrkande om rådgivande folkomröstning.
Vad i----delgives kammaren.
I frågor ■—■ —---session pågår.
Motion bör-----beskaffenhet sammanföras.
2. Konungens propositioner------genast avgöras.
§ 58.
När proposition-----utskottet uppehållas.
År inom —----ovillkorligen avgöras.
Kamrarna må — — — — uppskov förfallet.
Uppskov må----stycke sägs.
Kamrarna må----- extra session.
Av riksdagen — — — — i § 64.
Väckes fråga om rådgivande folkomröstning, må frågan icke uppskjutas till
annan session. Skall sådan omröstning ske i ärendet, som är under riksdagens
prövning, vilc ärendet i avbidan på omröstningens verkställande.
14
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 28.
(Majoritetens förslag) (Minoritetens förslag)
§ 64.
Förslag till —---— äro ense.
Väckes i samband med grundlagsfråga yrkande, att ärendet skall, i stället för
att slutligen prövas av den efter nya val till andra kammaren först sammanträdande
riksdagen, underställas beslutande folkomröstning, äge riksdagen efter
inhämtande av konstitutionsutskottets utlåtande besluta, att folkomröstning för
nämnda syfte skall äga rum; och skall i nu angivet fall förslag, som av riksdagen
biträdes, vila i avbidan på sådan omröstning. Medgiver Konungen ej, att sålunda
vilande förslag må framläggas vid beslutande folkomröstning, varde det ånyo
prövat av riksdagen efter vad i första stycket sägs. Förslaget vare dock förfallet,
där Konungen på sätt 115 § andra stycket regeringsformen stadgar givit riksdagen
tillkänna, att Han vägrar bifall till förslaget.
§ 65 a.
Vilja ledamöter i kamrarna, efter vad
i 116 § regeringsformen stadgas, påyrka
beslutande folkomröstning i lageller
anslagsfråga, skall av dem undertecknad
skriftlig begäran därom ingivas
till riksdagens kansli sist klockan 12 å
andra dagen efter det att båda kamrarna
fattat sammanstämmande beslut i
ärendet eller detta blivit, på sätt i 65 §
sägs, avgjort. Infaller angiven dag å
söndag eller annan allmän helgdag eller
ä påskafton, midsommarafton eller julafton,
må begäran inlämnas sist vid
nämnda tid å nästa söckendag.
Sedan begäran om beslutande folkomröstning
i lag- eller anslagsfråga inkommit,
varde vid nåstfoljande sammanträde
i vardera kammaren upptagen
frågan, huruvida begäran skett i behörig
ordning och om sådant hinder
mot omröstningen, varom förmäles i
116 § regeringsformen, finnes föreligga.
Fråga härom må avgöras, utan att
utskott sig däröver utlåtit, men skall
efter första föredragningen läggas på
bordet intill ett senare sammanträde för
att därvid avgöras, såvida ej ytterligare
bordläggning då beslutas.
Finnes begäran om folkomröstning
vara i behörig ordning framställd och
är ej sådant hinder mot omröstningen,
som ovan nämnts, skall i skrivelse, som
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 28.
15
till Konungen avlåies angående riksdagens
beslut i ärendet, intagas erinran,
att beslutet icke må äga tillämpning
förrän det blivit vid allmän folkomröstning
godkänt.
Emil Kihlströms Tryckeri A.-B. Stockholm 1952
520724