Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.
1
Kr 22.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till ändrad lydelse av §§ 13
och 15 riksdagsordningen samt till lag med vissa bestämmelser
om val till riksdagens andra kammare för
perioden 1953—1956 ävensom i ämnet väckta motioner.
Till konstitutionsutskottets handläggning ha båda kamrarna den 2 april
1952 hänvisat en av Kungl. Maj:t till riksdagen avlåten proposition, nr 175,
däri Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden den 28 mars 1952, föreslagit
riksdagen
1) att, såsom vilande för vidare grundlagsenlig behandling, antaga följande -
Förslag
till
ändrad lydelse av §§ 13 och 15 riksdagsordningen.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
§ 13.
Andra kammarens ledamöter skola
till ett antal av tvåhundratrettio
väljas för en tid av fyra år, räknade
från och med januari månads början
året näst efter det, under vilket valet
skett.
§ 15.
1. I varje valkrets väljes, efter
folkmängden vid början av året näst
före den fyraårsperiod, för vilken valen
gälla, en riksdagsman för varje
fullt tal, motsvarande en tvåhundratrettiondel
av rikets folkmängd.
§ 13.
Andra kammarens ledamöter skola
till antalet vara tvåhundratrettio
eller det högre tal, som föranledes av
stadgandet i 15 § 3 mom. De skola
väljas för en tid av fyra år, räknade
från och med januari månads början
året näst efter det, under vilket valet
skett.
§ 15.
1. I varje valkrets väljes, efter
folkmängden vid början av året näst
före den fyraårsperiod, för vilken valen
gälla, en riksdagsman för varje
fullt tal, motsvarande en tvåhundratrettiondel
av rikets folkmängd.
Bihang till riksdagens protokoll 1952. 5 samt. 2 avd. Nr 22.
2
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
2. För valkrets, vars folkmängd ej
uppgår till fullt tre tvåhundratrettiondelar
av rikets folkmängd, väljas
dock tre riksdagsmän.
3. Därest det antal riksdagsmän,
som med tillämpning av stadgandena
i 1 och 2 mom. bör utses, icke uppgår
till tvåhundratrettio, skola, för ernående
av detta antal, de valkretsar,
vilkas folkmängd mest överskjuter
de tal, som enligt 1 mom. äro bestämmande
för riksdagsmännens antal
inom valkretsarna, var för sig i
ordning efter överskottens storlek
vara berättigade att välja ytterligare
en riksdagsman. Äro överskottstalen
lika för två eller flera valkretsar, avgöres,
där så är nödigt, företrädet genom
lottning på sätt i 6 § 6 mom. är
stadgat.
4. Det antal — — — av Konungen.
2. Därest det antal riksdagsmän,
som med tillämpning av stadgandet i
1 mom. bör utses, icke uppgår till
tvåhundratrettio, skola, för ernående
av detta antal, de valkretsar, vilkas
folkmängd mest överskjuter de tal,
som enligt samma mom. äro bestämmande
för riksdagsmännens antal
inom valkretsarna, var för sig i ordning
efter överskottens storlek vara
berättigade att välja ytterligare en
riksdagsman. Äro överskottstalen lika
för två eller flera valkretsar, avgöres,
där så är nödigt, företrädet genom
lottning på sätt i 6 § 6 mom. är stadgat.
3. Uppgår det antal riksdagsmän,
som enligt 1 och 2 mom. bör utses i
en valkrets, antingen icke till tre eller
ock till minst tre men ej fem,
skall antalet ökas, i förra fallet till
tre och i senare fallet till fem.
4. Det antal — — — av Konungen.
2) att antaga följande
Förslag
till
Lag
med vissa bestämmelser om val till riksdagens andra kammare för
perioden 1953—1956.
Med avseende å val och särskilda röstsammanräkningar för besättande
av plats i riksdagens andra kammare för perioden 1953—1956 förordnas
härigenom, att 56 § 3 mom. lagen den 26 november 1920 om val till riksdagen
icke skall gälla, att i stället för ettvart av följande lagrum i 1920 års lag,
nämligen 56 § 4 mom., 59 § andra stycket, 79 § första stycket, 81 § och 87 §,
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.
3
skola här nedan under motsvarande lagrumsbeteckning upptagna bestämmelser
gälla, att vad i 57 § 2 mom. tredje stycket och 72 § sjätte stycket
1920 års lag sägs om samma lag skall gälla jämväl beträffande nu ifrågavarande
lag, att det i 59 § tredje stycket 1920 års lag angivna formuläret
skall ersättas av formulär av den lydelse bilaga vid denna lag utvisar samt
att i 88 § andra stycket 1920 års lag orden »enligt 87 § av lagen om val till
riksdagen» skola utbytas mot orden »enligt lagen med vissa bestämmelser
om val till riksdagens andra kammare för perioden 1953—1956».
56 §.
4 mom.
Sedan den tid gått till ända, inom vilken kandidatanmälan må ändras,
skall Konungens befallningshavande ofördröj ligen företaga slutlig prövning
av de inkomna anmälningarna av kandidater. Finnes någon kandidat icke
vara valbar, eller är icke visat, att han lämnat partiet tillstånd att anmäla
honom, skall hans namn å anmälan anses obefintligt.
över godkända anmälningar upprättar Konungens befallningshavande en
lista. Å denna uppföras partibeteckningarna i bokstavsordning jämte under
varje partibeteckning de av partiet anmälda kandidaterna. Å listan utsättes
även erinran om bestämmelserna i 59 § fjärde stycket lagen den 26 november
1920 om val till riksdagen. Formulär till listan fastställes av Konungen.
Över Konungens befallningshavandes beslut i ärende varom i detta mom.
sägs må klagan föras allenast i samband med besvär över valet.
59 §.
Andra stycket.
Å valsedel skall ovanför namnen utsättas partibeteckningen (partinamn
eller annan beteckning i ord för viss grupp av valmän eller för viss meningsriktning);
och skall vad i 68 § lagen den 26 november 1920 om val till
riksdagen sägs om välj arbeteckning avse sådan partibeteckning.
79 §.
Första stycket.
Ogill är valsedel:
till vilken använts annat än vitt papper;
å vilken finnes något kännetecken, som uppenbarligen blivit med avsikt
där anbragt;
vilken saknar partibeteckning eller upptager sådan å annat ställe än
ovanför namnen;
vilken upptager mer än en beteckning ovanför namnen;
vilken upptager valkretsbeteckning å annat ställe än nedanför namnen;
vilken icke upptager något giltigt namn; dock att då samtliga namn skola
av anledning, som i 80 § andra stycket lagen den 26 november 1920 om val
till riksdagen sägs, anses såsom obefintliga, valsedeln likväl skall tillgodoräknas
det parti, vars partibeteckning den bär.
4
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.
81 §.
1. Sedan valsedlarna ordnats efter partibeteckning, skall inom varje
parti, till den utsträckning, som för utseendet av stadgat antal riksdagsmän
är nödig, genom särskilda sammanräkningar bestämmas ordning mellan de
namn å partiets valsedlar, vilka avse själva riksdagsmannavalet.
Vid varje sammanräkning gäller valsedel allenast för ett namn.
2. Vid första sammanräkningen gäller valsedel för det namn, som står
först å sedeln.
Partiets valsedlar ordnas i grupper så, att sedlar med samma första namn
bilda en grupp.
Valsedlarna inom varje grupp räknas, och deras antal utgör gruppens
rösttal. Samma tal är också jämförelsetal för det namn, som står först på
gruppens valsedlar.
Det namn, vars jämförelsetal är störst, erhåller första platsen i ordningen.
3. Vid varje följande sammanräkning gäller valsedel för det namn, vilket,
bortsett från namn, som redan erhållit plats i ordningen, står främst
å sedeln.
Den eller de grupper, vilkas valsedlar vid närmast föregående sammanräkning
gällde för det namn, som erhöll plats i ordningen, upplösas, och
nämnda valsedlar ordnas i nya grupper så, att sedlar, som vid den pågående
sammanräkningen gälla för ett och samma namn, bilda en grupp; däremot
bibehållas övriga befintliga grupper oförändrade.
Valsedlarna inom varje nybildad grupp räknas, och deras antal utgör
gruppens rösttal.
För de namn, för vilka finnas gällande valsedlar, beräknas rösttal och
jämförelsetal.
Rösttalet för ett namn är lika med rösttalet för den grupp eller sammanlagda
rösttalet för de grupper, vilkas valsedlar gälla för namnet.
Jämförelsetalet för ett namn är lika med dess rösttal, där icke grupp av
valsedlar, som gälla för namnet, deltagit i besättandet av förut utdelad
plats. Har så skett, erhålles namnets jämförelsetal genom att dela dess
rösttal med det tal, som motsvarar den del, gruppen tagit i besättandet av
plats eller platser, som utdelats (gruppens platstal), ökat med 1, eller, om
flera grupper av valsedlar, som gälla för namnet, deltagit i besättandet av
förut utdelad plats, med dessa gruppers sammanlagda platstal, ökat med 1.
Platstalet för en grupp beräknas sålunda, att gruppens rösttal delas med
största jämförelsetalet vid sammanräkningen närmast före gruppens bildande.
Det namn, vars jämförelsetal är störst, erhåller plats i ordningen.
4. Bråktal, som uppkommer vid delning, beräknas i decimaler, två till
antalet. Höjning av den sista decimalsiffran må ej äga rum.
5. Skola två eller flera platser besättas, fördelas de mellan de olika partierna
sålunda, att platserna, en efter annan, tilldelas det parti, vilket för
varje gång uppvisar det största av nedan angivna jämförelsetal. Plats, som
blivit ett parti tilldelad, besättes genast så, att partiets första plats tillerkän
-
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.
5
nes den, vars namn är det första i ordningen inom partiet, partiets andra plats
den, som bär andra namnet i ordningen, partiets tredje plats den, som bär
tredje namnet i ordningen, och så vidare efter samma grund, ändå att den,
som är berättigad till platsen, redan fått sig tillerkänd plats från ett eller
flera andra partier.
Jämförelsetalet beräknas, så länge partiet ännu icke fått sig någon plats
tilldelad, genom att partiets rösttal delas med 1,4. Därefter beräknas jämförelsetalet
för varje gång så, att partiets rösttal delas med det tal, som
är 1 högre än det dubbla antalet av partiet tilldelade platser. Har samma
person erhållit platser från två partier, skall dock, vid beräkning av det
antal platser som utdelats, vardera platsen anses blott såsom en halv plats;
har någon erhållit platser från tre partier, anses varje sådan plats såsom
en tredjedels plats; och så vidare efter samma grund.
Har ett parti redan fått sig tilldelad plats så många gånger, som motsvarar
de å partiets valsedlar upptagna namn, vilka avse själva riksdagsmannavalet,
varder det från vidare jämförelse uteslutet.
6. Skall blott en plats besättas, tillfaller platsen den, vars namn står främst
i ordningen inom det parti, som, enligt vad i 5 mom. sägs, har största jämförelsetalet.
7. Mellan lika rösttal eller jämförelsetal skall, där så erfordras, skiljas
genom lottning.
87 §.
1. Har någon, som blivit vald till riksdagsman, avsagt sig uppdraget eller
eljest avgått före utgången av den tid, för vilken han blivit vald, då skall
Konungens befallningshavande ofördröj ligen vid offentlig förrättning, så
kungjord, som i 26 § lagen den 26 november 1920 om val till riksdagen sägs,
verkställa ny röstsammanräkning inom det parti, för vilket den avgångne
blivit vald. Blev den avgångne vald för flera partier, skall sammanräkningen
ske inom det parti, från vilket plats först tilldelades honom.
Vid den nya sammanräkningen tages hänsyn blott till de valsedlar, vilka
gällde för den avgångnes namn vid den sammanräkning, då namnet tilldelades
plats i ordningen. Varje valsedel gäller såsom hel röst. Med iakttagande
av att namn å någon, som blivit genom valet utsedd till riksdagsman,
anses såsom obefintligt, skall röstvärdet tillgodoräknas det namn, som står
främst av de för den avgångne riksdagsmannen särskilt upptagna efterträdarenamnen,
eller, om sådant namn ej finnes, det namn för själva riksdagsmannavalet,
som står främst å sedeln, eller, om ej heller sådant namn finnes,
det namn, som står främst bland samtliga efterträdarenamnen å sedeln.
Den som erhållit högsta rösttalet inträde såsom ledamot i den avgångnes
ställe. Mellan lika rösttal skilje lotten.
Efter sammanräkningens avslutande skola valsedlarna åter inläggas under
försegling.
2. Lag samma vare, där riksdagsman, som blivit utsedd jämlikt 1 mom.,
avgått före utgången av den tid, för vilken han blivit utsedd; och skall vid
6
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.
den. nya sammanräkningen såsom förut hänsyn tagas blott till de valsedlar,
som gällde för den först avgångnes namn vid den sammanräkning, då
namnet tilldelades plats i ordningen.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
I lag eller särskild författning förekommande hänvisning till stadgande,
vilket ersatts av bestämmelse i denna lag, skall avse sistnämnda bestämmelse.
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.
7
Bilaga.
Formulär till s. k. spaltad valsedel, som må användas vid val till riksdagens
andra kammare för perioden 1953—1956.
Plats för partibeteckning |
|
Plats för valkretsbeteckning |
Valsedelns storlek och antalet rum å sedeln må lämpas efter behovet.
Vänstra sidan år avsedd för riksdagsmanna- och efterträdarenamn; högra
sidan är avsedd för särskilda eftertrådarenamn.
8
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för Kungl. Maj :ts förslag, får
utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa
till propositionen.
I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft följande
inom riksdagen i anledning av propositionen väckta, till konstitutionsutskottet
hänvisade motioner:
inom första kammaren
nr 454 av herr Ohlon m. fl.,
nr 455 av herr Bergh,
nr 456 av herr Sjödahl,
nr 457 av herr Persson, Helmer, och herr Norling,
nr 458 av herr Björck,
nr 459 av herrar Boo och Hesselbom, ävensom
inom andra kammaren
nr 600 av herr Hall m. fl.,
nr 604 av herr Ohlin m. fl.,
nr 605 av herr Håstad m. fl.,
nr 606 av herr Andersson i Malmö,
nr 607 av herr Sjölin m. fl.,
nr 608 av herr Karlsson i Stuvsta m. fl.
I motionen II: 600 har icke framställts annat yrkande än om avslag å propositionen.
Vad i övriga motioner hemställts återgives i det följande i samband
med utskottets redogörelse för Kungl. Maj :ts föreliggande förslag
ävensom vid behandlingen av desamma i de delar, som yrkandena i varje
särskilt fall avse.
I fråga om de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får utskottet
hänvisa till motionerna.
Inledning.
Proportionellt valsätt vid valen till riksdagens andra kammare infördes år
1909 i samband med utvidgning av rösträtten till denna kammare. Liknande
bestämmelser om proportionellt valsätt infördes samtidigt för valen till
första kammaren, för val till landsting och stadsfullmäktige samt för val av
riksdagens utskott. Jämväl för vissa val inom kommunala representationer
ävensom för val till kommunalfullmäktige ha motsvarande regler sedermera
upptagits.
Valordningen för valen till andra kammaren regleras genom riksdagsordningen
samt lagen om val till riksdagen av den 26 november 1920 med däri
senare vidtagna ändringar.
I § 13 riksdagsordningen fastställes att andra kammarens 230 ledamöter
som regel skola väljas för en tid av fyra år.
Valen förrättas i valkretsar. Beträffande valkretsindelningen hänvisar
riksdagsordningen i § 14 till vallagen. Till grund för denna indelning ligger
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.
9
länsindelningen. Göteborgs stad utgör dock en särskild valkrets, varjämte
städerna Malmö, Hälsingborg, Landskrona och Lund tillsammans bilda en
valkrets. Slutligen är Älvsborgs län delat i en nordlig och en sydlig valkrets.
Det antal riksdagsmän, som varje valkrets äger utse, regleras efter folkmängden;
minst tre riksdagsmän skola dock utses i varje valkrets.
I fråga om valmetoden gives i § 18 riksdagsordningen det grundläggande
stadgandet att valen till andra kammaren skola vara omedelbara och proportionella
samt att vid valen lika röst tillkommer varje röstande. Alla bestämmelser
för den närmare regleringen av den proportionella metoden återfinnas
i vallagen.
Fördelningsförfarandet efter ett val grundas på användningen av väljarbeteckningar.
Härom stadgas i 59 § vallagen. Dylika beteckningar avse att
särskilja olika grupper av väljare eller samverkande sådana grupper eller
olika meningsriktningar. Å valsedel skall finnas minst en välj arbeteckning,
och högst tre sådana beteckningar kunna samtidigt användas å en valsedel.
I sistnämnda fält utgöras beteckningarna i allmänhet av en kartellbeteckning,
en partibeteckning och en fraktionsbeteckning. Ät välj arbeteckningar
kan beredas visst skydd genom ett registrerings- och anmälningsförfarande.
Tillvägagångssättet vid röstsammanräkningen regleras i 81 § vallagen.
Valsedlar med samma välj arbeteckning sammanföras därvid i särskilda
grupper. Mellan dessa grupper fördelas mandaten successivt med ledning av
särskilda för dem gällande jämförelsetal. Till en början utgöres jämförelsetalet
av gruppens rösttal. Sedan plats tilldelats gruppen, uträknas dess jämförelsetal
genom att dividera rösttalet med antalet erhållna platser, ökat
med 1. Denna fördelningsregel har anvisats av belgiern Victor d’Hondt.
Redan få år efter 1909 började klagomål framställas över att valmetoden
icke gav full rättvisa, i det partierna icke erhöllo mandat i proportion till
sina samlade röstsiffror för hela det område valet avsåg. I ett år 1921 avgivet
betänkande (del II) diskuterade de s. k. proportionsvalsakkunniga
olika möjligheter för ernående av proportionell rättvisa vid mandatfördelningen.
De sakkunniga ville emellertid förorda endast en utväg, nämligen
utvidgning av valkretsarna vid val till andra kammaren på ett sådant sätt,
att i princip varje län skulle bilda en valkrets. I huvudsaklig överensstämmelse
med de sakkunnigas förslag genomfördes samma år den nuvarande valkretsindelningen,
varigenom antalet valkretsar minskades från 50 till 28.
I syfte att motverka tendensen i det d’Hondtska systemet att gynna de
större partierna på de mindres bekostnad började de mindre partierna redan
tidigt att gå samman i karteller. Det tekniska tillvägagångssättet var därvid
det, att partierna förenade sig om samma partibeteckning men framlade var
sin kandidatlista. Metoden medförde emellertid åtskilliga olägenheter i det
att valutfallet inom kartellen mången gång blev slumpartat. I syfte att undgå
dessa olägenheter infördes år 1924 för andrakammarvalen och år 1926 för
kommunalvalen det nuvarande systemet med kartell-, parti- och fraktionsbeteckningar.
10
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.
Då det emellertid visade sig, att dessa reformer icke förmådde helt undanröja
de avvikelser från den exakta proportionaliteten, som påtalats, framfördes
i riksdagen tid efter annan förslag om att anordna ett särskilt utjämningsförfarande
för att så nära som möjligt anpassa de olika partiernas
representation till deras samlade röstsiffror för hela landet. Förslagen vunno
dock aldrig riksdagens bifall.
I anledning av väckta motioner hemställde emellertid 1949 års riksdag om
utredning i anslutning till vissa av konstitutionsutskottet (uti. nr 20) angivna
riktlinjer, av frågan om reformering av det proportionella valsystemet
vid andrakammarval.
Efter att ha framhållit, att tanken på en återgång till det före år 1909
tillämpade systemet med majoritetsval numera finge anses sakna aktualitet,
samt lämnat en översikt över tidigare framkomna förslag om anordnande av
ett utjämningsförfarande eller den d’Hondtska metodens ersättande med en
annan fördelningsmetod anförde utskottet beträffande behovet av en reformering
av valsystemet följande.
Det har gjorts gällande, att valsystemet icke gåve full rättvisa åt olika
partiriktningar, enär detsamma regelmässigt gynnade de större partierna.
En viss möjlighet till skydd mot den angivna tendensen i valmetoden finnes
visserligen för de mindre partierna genom samgående i kartell särskilt
sedan detta system år 1924 för andrakammarvalens del och år 1926 för
kommunalvalens blivit närmare reglerat i lag, men detta system har från
många håll ansetts medföra vissa olägenheter. Härvid har gjorts gällande,
att kartellbildningen, även om den stundom vore av allenast teknisk natur,
lätt gåve intryck av ideologisk samhörighet mellan de samverkande partierna,
en samhörighet som ingalunda alltid vore för handen. Reformkraven
på området ha med dessa utgångspunkter kommit att åsyfta åvägabringande
av en valmetod, som å ena sidan gåve större proportionell rättvisa än
den nuvarande och å andra sidan gjorde kartellbildningar onödiga.
Enligt utskottets mening kunna de angivna reformkraven icke frånkännas
ett visst berättigande. Det är obestiädigt, att det gällande valsystemet
icke skänker en tillfredsställande proportionell rättvisa. Den korrigeringsmöjlighet,
som ligger i samgående i kartell, förmår icke helt motverka
tendensen i valsystemet att gynna de större partierna. Systemet med kartellbildningar
är enligt utskottets mening förenat med uppenbara olägenheter.
Utskottet vill fördenskull förorda, att en utredning kommer till stånd
om möjligheterna att, utan eftersättande av andra värden inom det politiska
livet, vinna större proportionell rättvisa vid mandatfördelningen mellan
partierna, samtidigt som de nuvarande kartellsystemet avskaffas.
Såsom utgångspunkt för en reform på förevarande område borde, framhöll
utskottet, uppställas det kravet, att valsystemet i görligaste mån skulle
giva ett rättvist resultat icke blott vid nu rådande röstfördelning mellan
partierna utan även vid framdeles tänkbara väsentliga förskjutningar i
röstfördelningen. Valsystemet finge alltså icke vara konstruerat med tanke
på att i nuvarande läge gynna visst parti eller vissa grupper av partier.
Utskottet framhöll vidare, att det låge i det proportionella valsystemets
natur, att detsamma bäst komme till sin rätt, därest valkretsarna vore stora.
Med den gällande valkretsindelningen för andrakammarvalen utsåges emel
-
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.
11
lertid inom några valkretsar ett så litet antal riksdagsmän, att den proportionella
valmetoden icke gåve ett tillfredställande resultat. Ehuru utskottet
vore medvetet om att en ytterligare förstoring av valkretsarna kunde medföra
vissa olägenheter, förordade utskottet dock, att vid en blivande utredning
jämväl undersöktes möjligheten att i vissa fall förstora de mindre
valkretsarna.
Beträffande de tidigare framkastade möjligheterna att anordna ett utjämningsförfarande
ansåg utskottet endast tilläggsmandatsystemet förtjänt
av närmare övervägande. Ehuru allvarliga erinringar kunde riktas även
mot detta system, medförde det dock enligt utskottets åsikt större möjligheter
till en tillfredsställande lösning än övriga system innefattande ett utjämningsförfarande.
Slutligen ansåg utskottet böra övervägas den möjlighet till en rättvisare
mandatfördelning mellan partierna inom valkretsarna, vilken kunde ligga
i en modifikation av själva systemet för mandatfördelningen. Efter att härvidlag
särskilt ha erinrat om de olika fördelningsmetoder, som bygga på
valkretsmeloden, anförde utskottet:
Vid ett övervägande av fördelarna och nackdelarna av de olika metoder
för mandatfördelning, som kunna tänkas komma i fråga, saknas, såvitt utskottet
kunnat finna, anledning till frångående av den d’Hondtska fördelningsmetoden,
vilken synes vila på en riktig tankegång och därjämte uppvisar
de fördelarna, att den kan tillämpas vid alla former av val och att den
vunnit hävd i det allmänna medvetandet. I trots härav har utskottet icke
velat motsätta sig, att även frågan om själva fördelningsmetodens utformning
omprövas i nu förevarande sammanhang.
Utskottet underströk i detta sammanhang än en gång, att utgångspunkten
för en reform på detta område borde vara kravet, att valsystemet skulle
giva ett ur rättvisesynpunkt tillfredsställande resultat icke blott vid nu
rådande röstfördelning mellan partierna utan även vid framdeles tänkbara
väsentliga förskjutningar i röstfördelningen.
Den av riksdagen begärda utredningen uppdrogs åt den med stöd av
Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 januari 1950 tillkallade 1950 års folkomröstnings-
och valsättsutredning. Sedan utredningen slutfört sitt arbete
i nu förevarande del, avgav utredningen den 28 november 1951 betänkande,
del I, angående det proportionella valsättet vid val till riksdagens andra
kammare (SOU 1951:58), innefattande förslag till lag angående ändrad
lydelse av 30, 81, 90 och 91 §§ lagen den 26 november 1920 (nr 796) om val
till riksdagen. Utredningens lagförslag är såsom bilaga 1 fogat till detta utlåtande.
Yttranden över detta betänkande avgavs efter remiss av länsstyrelserna
i Stockholms, Kronobergs, Blekinge, Kristianstads, Hallands, Göteborgs och
Bohus, Älvsborgs, Västmanlands, Kopparbergs, Västernorrlands, Jämtlands
och Västerbottens län. Länsstyrelsen i Kronobergs län fogade vid sitt utlåtande
ett yttrande av magistraten i Växjö.
12
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.
Verkningarna av gällande proportionsvalsystem.
Folkomröstnings- och valsättsutredningen har framlagt resultatet av undersökningar
rörande verkningssättet i proportionellt avseende vid andrakammarvalen
av det nu tillämpade valsystemet. En sammanställning av de
genomsnittliga avvikelserna, uttryckta i antal mandat, från riksproportionaliteten
vid valen under tiden 1911—1948 dels enligt det faktiska valutslaget
och dels för den händelse valsamverkan mellan partier icke förekommit
visar följande (första kolumnen upptager verklig avvikelse, andra
kolumnen den avvikelse, som skulle ha uppkommit därest kartell ej förekommit)
:
samtliga val ...................... 10,8 13,7
valen 1911—20 9,6 ll.o
valen 1921—28 11,3 12,3
valen 1932—48 11,8 17,2
Att proportionsvalsmetoden under de första åren av sin tillämpning (1911
och 1914) lämnade från riksproportionell synpunkt tämligen jämna resultat
sammanhängde — enligt vad utredningen framhöll -— med att de tävlande
partierna då endast voro tre till antalet och dessutom ungefär jämnstarka.
Utredningen anförde, att vid samtliga val alltsedan det proportionella
valsättets införande förekommit teknisk samverkan mellan partier genom
kartell eller liknande förfarande. Inverkan av dylik samverkan på riksfördelningen
vid valen framgår av den tidigare lämnade sammanställningen
av avvikelser från riksproportionaliteten. Ännu vid de under 1920-talet
förrättade valen voro verkningarna av kartellsystemet, såsom tabellen utvisar,
begränsade. Med början av 1930-talet blevo verkningarna av kartellsystemet
tydligare. Valen under perioden 1932—1948 visade sålunda utan
undantag lägre siffror för de verkliga avvikelserna från en fullt proportionell
fördelning än för de avvikelser som skulle följt, om karteller ej funnits.
Genomsnittligt utgöra avvikelserna vid dessa val enligt de faktiska resultaten
11,8 mandat; utan kartellförfarande skulle de uppgått till 17,2 mandat.
Genom kartellerna ha alltså proportionalitetsavvikelserna nedbringats med
nära en tredjedel.
Utredningen framhöll att det enligt gällande fördelningssystem i allmänhet
vore de stora partierna eller väljargrupperna som överrepresenterades,
medan de mindre grupperna ofta icke uppnådde en fullt proportionell
representation.
Beträffande slutligen fördelningen av mandat i valkretsarna enligt det
nuvarande systemet anmärkte utredningen, att den d’Hondtska fördelningsregeln
-— åtminstone i de större av de nuvarande andrakammarkretsarna —
gåve resultat, vilka i allmänhet kunde anses som i stort sett rättvisande.
Emellertid ställdes enligt d’Hondts regel jämförelsevis stora krav på storleken
av en politisk grupp för att den vid fördelningen skulle erhålla ett mandat.
Särskilt i små valkretsar kunde därför ibland även sådana politiska me
-
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.
13
ningsriktningar, vilka omfattades av en ej obetydlig del av befolkningen i
valkretsen, förbli orepresenterade. Även till följd av kartellbildning uppkomme
inom valkretsarna i vissa fall påtagliga ojämnheter i fördelningen
av mandaten partierna emellan.
Allmänna utgångspunkter för en reform.
Valsättsutredningen.
Utredningen erinrar om att risken för en ofullständig representation
har löranlett partierna att i stor utsträckning samverka vid valen genom
att sammansluta sig i kartell. Denna utväg, fortsätter utredningen, ledde
emellertid icke alltid till åsyftad utjämning. Vidare kunde mot kartellväsendet
invändas att ett parti kunde ställas inför valet att antingen ingå
kartell med ett annat parti, vars politiska inriktning avveke från det egna
partiets i sådan grad att en dylik samverkan ej för partiet framstode som
naturlig och önskvärd, eller riskera att bli avsevärt underrepresenterat i
riksdagen. För väljarnas del kunde förfarandet även få till följd att de
nödgades stödja ett parti, vars politik i väsentliga frågor av dem ogillades.
Vidare framhåller utredningen, att frågan om proportionaliteten vid andrakammarvalen
ej kan betraktas enbart från synpunkten av partiernas
representation i kammaren i förhållande till deras sammanlagda rösttal i
riket utan även måste ses mot bakgrunden av resultaten i de skilda valkretsarna.
Härom yttrar utredningen följande.
Då de röstningsresultat som vid valen uppnås i de särskilda valkretsarna
i första hand skola läggas till grund för fördelningen av mandaten, torde
man — hur valsystemet i övrigt än närmare utformas — alltid få räkna med
en del avvikelser från en fullt riksproportionell fördelning. Vissa tekniska
lösningar för att i större utsträckning än enligt nuvarande system tillgodose
kravet på riksproportionalitet vid valen ha sålunda en benägenhet att medföra
ökade avsteg från valutslagen i kretsarna. Vid prövning av olika vägar
för åstadkommande av önskad proportionalitet vid andrakammarvalen måste
därför riks- och valkretssynpunkterna vägas mot varandra.
Även vid sidan av proportionalitetskravet göra sig enligt utredningen olika
önskemål gällande vid lösningen av representationsproblemet. Särskilt understryker
utredningen vikten av att den politiska representationen ej är i för
hög grad splittrad. Med hänsyn härtill finner utredningen en fara ligga i att
ensidigt driva de proportionella synpunkterna. Vissa, icke alltför obetydliga
krav böra sålunda enligt utredningens mening alltjämt upprätthållas för att
en väljargrupp skall kunna påräkna någon representation. Vidare måste en
avvägning ske mellan de partiproportionella kraven och de rent personliga
momenten i valakten. Slutligen framhåller utredningen betydelsen av att valordningen
icke är alltför invecklad utan såvitt möjligt bygger på enkla och
klara principer.
För en reform av det proportionella valsättet vid andrakammarvalen efter
de angivna riktlinjerna fann utredningen i huvudsak tre olika utvägar erbjuda
14
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.
sig, nämligen 1) en utvidgning av valkretsarna, 2) införande av ett särskilt
utjämningsförfärande och 3) övergång till annan fördelningsmetod än
d’Hondts regel.
Departementschefen.
Departementschefen förklarar sig i stort sett instämma i den allmänna målsättningen
för den av riksdagen år 1949 begärda utredningen, nämligen att
man utan att eftersätta andra värden i det politiska livet borde söka vinna
större proportionell rättvisa vid mandatfördelningen mellan de politiska partierna
och på så sätt samtidigt avskaffa kartellväsendet. Då det gäller att
taga ställning till utformningen av det lämpligaste valsystemet möta emellertid,
anför departementschefen vidare, ett flertal mot varandra delvis stridande
synpunkter, och det är förenat med betydande svårigheter att rätt avväga
dessa mot varandra. Dessa svårigheter böra emellertid ej hindra att man söker
finna ett system som bättre än det nuvarande tillgodoser olika berättigade
intressen.
Utskottet.
Det av valsättsutredningen framlagda utredningsmaterialet bestyrker enligt
utskottets mening angelägenheten av en reform av valsystemet vid
andrakammarvalen. Samma uppfattning kommer till uttryck i de i frågan
väckta motionerna med undantag av motionen 11:600. Utskottet kan därför
icke biräda det i sistnämnda motion framförda förslaget, att riksdagen i avbidan
på ytterligare utredningar skulle avstå från att nu fatta beslut om en
förändring av valsystemet.
Valkretsindelningen.
Rådande olikheter i valkretsarnas storlek medföra att mandatantalet för
skilda valkretsar starkt växlar. För närvarande falla sålunda 24 mandat på
Stockholms stad, medan den minsta valkretsen — Gotlands län — har blott 3
mandat. I övriga valkretsar utses mellan 12 och 5 riksdagsmän. Sedan den
nu gällande valkretsindelningen infördes år 1921 har till följd av olikheter
i befolkningsutvecklingen inom skilda delar av landet antalet valkretsar med
blott 5 mandat ökat från tre till sex. De nuvarande 5-mansvalkretsarna äro
Uppsala, Kronobergs, Blekinge, Hallands och Jämtlands län samt Älvsborgs
läns södra valkrets.
Valsättsutredningen.
Såsom nämnts framhåller utredningen, att vid proportionella val stora
valkretsar av naturliga skäl erbjuda bättre förutsättningar än små valkretsar
för en jämn fördelning av mandaten. Det kunde därför enligt utredningen
från proportionell synpunkt vara önskvärt att förstora åtminstone de
mindre av de nuvarande andrakammarkretsarna. Utredningen har emeller
-
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22. 15
tid funnit, att enbart en förstoring av de minsta kretsarna icke voro tillfyllest
för att vid valen säkerställa en tillräckligt rättvisande fördelning av
mandaten mellan partierna. Förutsatt att d’Hondts regel bibehölles och ett
särskilt utjämningsförfarande ej anordnades, skulle det enligt utredningen
för att undgå kartellsystemet i stället bli erforderligt att inrätta t. o. m. större
valkretsar än de nuvarande 19 förstakammarkretsarna. En så vittgående
reform av valkretsindelningen för vålen till andra kammaren hade utredningen
funnit sig icke kunna förorda. Frågan om de minsta valkretsarnas
ställning -— bortsett från Gotlands läns valkrets —- borde dock underkastas
särskild prövning. Utredningen funne nämligen den skedda ökningen av antalet
5-mansvalkretsar betänklig. Än värre vore dock enligt utredningens mening
att åtminstone två valkretsar, nämligen Blekinge och Jämtlands län,
riskerade att på grund av befolkningsutvecklingen inom en nära framtid,
kanske redan vid 1956 års val, få sitt mandatantal reducerat till fyra. Då
valkretsar med endast fyra mandat lämpa sig mindre väl för en proportionell
mandatfördelning, övervägde utredningen särskilt möjligheterna att
undvika uppkomsten av sådana valkretsar. Utredningen stannade därvid för
att föreslå, att Blekinge och Kristianstads län sammanfördes till en gemensam
valkrets samt Västernorrlands och Jämtlands län likaledes till en. Då
enligt utredningens åsikt några mera vägande skäl för Älvsborgs läns uppdelning
på tvenne valkretsar numera ej torde föreligga, föreslog utredningen
vidare, att dessa valkretsar sammansloges. Härigenom skulle Älvsborgs län
bliva berättigat till 12 mandat och representationen för länet i andra kammaren
sålunda komma att bättre svara mot länets folkmängd än vad nu, då
de båda länsdelarna ha sammanlagt 11 mandat, är fallet.
I en reservation mot utredningens förslag i fråga om valkretsindelningen
anförde ledamoten av utredningen herr Håstad följande.
Det har hittills varit en stor fördel att varje län bildat en egen krets eller,
om det varit delat i två kretsar, bildat egna kretsar utan sammanblandning
med andra län. Härigenom har varje län garanterats sin tillbörliga representation,
och någon möjlighet till s. k. valkretsgeometri har aldrig vppats. En
sammanslagning av ett litet län med ett större framkallar fara för att det
förra i verkligheten kommer att erhålla färre represen!anter än som det proportionellt
vore berättigat till, om det utgjort cn egen krets. Då inom överskådlig
tid blott ett par län kunna tänkas få sin mandatsiffra reducerad till
mindre än fem, har jag icke kunnat se någon olägenhet i en sådan bestämmelse,
enligt vilken alla län skola vara tillförsäkrade minst fem mandat,
med undantag för Gotland, som bör bibehållas vid sina nuvarande tre. I tilllämpningen
skulle detta innebära, att 230 mandat skulle fördelas såsom
hittills mellan de olika kretsarna, varefter »tilläggsmandat» skulle tillfalla
de län som därvid icke erhållit fem mandat. För förhållandet mellan kamrarna
kan det inte vara av någon principiell betydelse, om andra kammarens
medlemstal är 230 eller t. ex. 232, och även olägenheten av ett — inom
bestämda gränser — flytande medlemstal uppväges enligt min mening av det
stora värde som är förknippat med att varje län med alla sina traditioner
och särdrag garanteras eu allsidig representation.
16
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.
Remissyttrandena.
Av länsstyrelserna i de län, vilka skulle direkt beröras av de av utredningen
föreslagna valkretssammanslagningarna, avstyrkte länsstyrelserna i Blekinge,
Västernorrlands och Jämtlands län sammanslagningarna och förordade
en lösning i enlighet med herr Håstads förslag. Länsstyrelsen i Kristianstads
län ställde sig ur flera synpunkter tveksam till utredningens förslag.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län anförde speciellt angående förslaget att sammanslå
de nuvarande båda kretsarna i detta län följande.
Utvecklingen icke minst av kommunikationerna har enligt länsstyrelsens
uppfattning medfört, att de skäl som en gång föranledde länets uppdelning
i valkretsar förlorat i styrka. Länsstyrelsen kan därför instämma i utredningens
uttalande, att några mera vägande skäl för denna uppdelning numera
icke torde föreligga. För att länet bör bilda en enda valkrets talar dessutom,
att länets representation i andra kammaren därigenom skulle komma
att bestämmas under hänsynstagande till länets samlade folkmängd och icke
såsom nu till folkmängden i vardera valkretsen för sig, en förändring som
ju med nuvarande folkmängdssiffror skulle medföra en ökning av länets
andrakammarmandat från It till 12.
Departementschefen.
Departementschefen biträder utredningens uppfattning, att en så genomgripande
ändring av valkretsindelningen, som skulle erfordras för att utan
andra förändringar av valsystemet åvägabringa erforderlig proportionalitet
och göra kartellerna onödiga, icke bör komma till stånd.
Utredningens förslag att sammanföra tre 5-mansvalkretsar med angränsande
kretsar är, framhåller departementschefen, väsentligen av lokal betydelse
och dess verkningar för mandatfördelningen i hela riket mellan
partierna jämförelsevis obetydliga. Spörsmålet kan därför enligt departementschefens
åsikt bedömas fristående från frågan om lämplig fördelningsinetod.
Departementschefen anför härom närmare följande.
I samband med tillkomsten år 1921 av den nuvarande valkretsindelningen
övervägdes frågan om lämpligheten av att sammanföra olika län till en
valkrets. Sålunda framhölls i den riksdagsskrivelse som föranledde utredning
rörande indelningen i valkretsar, att det med hänsyn till den naturliga
samhörigheten inom länen ganska allvarligt kunde ifrågasättas, huruvida
det vore lämpligt att sammanslå mindre län till en valkrets, samt att i
områden med mycket gles befolkning särskild varsamhet måste iakttagas
vid valkretsarnas utvidgning. I det kommittébetänkande, som låg till grund
för 1921 års ändring, underströkos de sålunda uttalade betänkligheterna
mot att sammanslå skilda län till valkretsar. För egen del anser jag att
sakliga skäl alltjämt finnas för den uppfattning, som sålunda rådde då
den nuvarande indelningen genomfördes. Sasom valkretsar för andrakamm
arval en framstå otvivelaktigt länen såsom naturliga enheter med hänsyn
till den intressegemenskap som råder inom länen och länsbefolkningens
traditionsenliga samverkan på skilda områden. Bland väljarna torde i allmänhet
ett starkt intresse föreligga att varje län för sig utser sina representanter
i andra kammaren. Ett sammanförande av olika län till en valkrets
kan därför befaras leda till splittring och stridigheter mellan valjare
tillhörande olika län, och det torde även finnas risk för att valmtresset
inom en sådan krets komme att minskas.
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.
17
Av dessa skäl har departementschefen ansett länen i valkretshänseende
böra liksom hittills hållas åtskilda från varandra. Icke heller har departementschefen
funnit anledning föreligga att nu göra ändring i fråga om
Älvsborgs läns av geografiska och andra skäl betingade uppdelning i två
valkretsar.
Vad utredningen anfört om olägenheterna ur proportionell synpunkt av
valkretsar med mindre än fem mandat har departementschefen emellertid
funnit övertygande. Han har därför tagit upp det uppslag, som anvisats i
den vid utredningens förslag fogade reservationen av herr Håstad. Beträffande
den närmare utformningen av en dylik garantiregel har departementschefen
anfört följande.
Det kan möjligen sägas vara en olägenhet hos den reservationsvis föreslagna
regeln att enligt densamma ledamotstalet i andra kammaren är varierande.
Denna nackdel kan emellertid icke undvikas, om man vill garantera
de minsta valkretsarna ett visst antal mandat och samtidigt icke låta
detta medföra minskning för de större kretsarna. Den nuvarande garantiregeln
till förhindrande av att mandattalet i en krets understiger tre kan
icke medföra ökning av ledamotsantalet i andra kammaren, vilket leder
till att den, fördel regeln bereder en liten krets motsvaras av en nackdel för
någon av de större kretsarna. Om emellertid nu minimiregeln utvidgas till
att även avse att alla kretsar utom den minsta skola vara tillförsäkrade
minst fem mandat och garantin därför kommer att få större betydelse i tilllämpningen,
synes erforderligt att regeln utformas så, att större kretsar icke
bli lidande. Fördelen med en garantiregel av ifrågavarande slag, nämligen
att man hindrar uppkomsten av alltför små valkretsar med därav följande
sämre proportionalitet vid valen, är enligt min mening så betydande, att den
mer än väl uppväger nackdelen med det varierande ledamotsantalet i kammaren.
Det kan tilläggas att inom överskådlig tid antalet ledamöter kommer
att endast obetydligt överskjuta 230.
I propositionen föreslås, att i riksdagsordningen stadgas dels att, därest
det antal riksdagsmän som vid fördelning enligt de nuvarande reglerna om
folkmängd och största överskott bör utses i en valkrets antingen icke uppgår
till tre eller ock till minst tre men ej fem, antalet skall ökas, i förra
fallet till tre och i senare fallet till fem, dels ock att i anledning härav antalet
ledamöter i andra kammaren skall kunna överstiga 230. Införandet
av nu nämnda stadganden föreslås ske genom ändringar i §§ 13 och 15
riksdagsordningen.
Motionerna.
I motionerna I: 458 och II: 607 hemställes, att riksdagen måtte besluta
sådan ändring i lagen den 26 november 1920 om val till riksdagen, att
Älvsborgs län komine att utgöra en andrakammarvalkrets.
I motionen I: 459 föreslås, att riksdagen måtte besluta, att 30 § lagen
den 26 november 1920 om val till riksdagen skall få följande ändrade lydelse
:
»30 §. För val till andra kammaren indelas riket i tjuguåtta valkretsar,
nämligen:
2 llihang till riksdagens protokoll 1952. 5 samt. 2 avd. Nr 22.
18
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.
Älvsborgs läns norra valkrets, innefattande Nordals, Sundals, Valbo,
Tössbo, Vedbo, Flundre, Väne, Bjärke, Vättle, Ale och Ivullings härad jämte
den del av Gäsene härad, som omfattas av Vårgårda kommun, samt städerna
Åmål, Vänersborg, Alingsås och Trollhättan;
Älvsborgs läns södra valkrets, innefattande Ås, Kinds, Redvägs, Marks,
Vedens och Bollebygds härad jämte den del av Gäsene härad, som omfattas
av Gäsene kommun, samt städerna Borås och Ulricehamn;
vart och ett av rikets övriga län.»
I motionerna 1: 457 och 11: 608, såvitt de avse valkretsindelningen, föreslås,
att riksdagen för sin del beslutar godkänna 1950 års folkomröstningsoch
valsättsutrednings förslag till ändrad lydelse av 30, 90 och 91 §§ lagen
den 26 november 1920 om val till riksdagen.
Utskottet.
I det utlåtande, som låg till grund för 1949 års riksdags begäran om
utredning rörande en reform av valsystemet, anvisade konstitutionsutskottet
såsom en tänkbar utväg att nå en bättre proportionalitet vid andrakammarvalen
en förstoring av de mindre valkretsarna. Utskottet framhöll dock
att det vore medvetet om att en dylik åtgärd kunde medföra vissa olägenheter.
Den utredning, som numera verkställts, visar enligt utskottets mening,
att en mera väsentligt förbättrad riksproportionalitet på denna väg icke
skulle stå att vinna, med mindre valkretsarna förstorades på ett sätt som
av många skäl icke bör ifrågakomma.
Då valsättsutredningen föreslagit, att tre 5-mansvalkretsar skola sammanslås
med angränsande valkretsar, har detta förslag också främst motiverats
med önskemålet att undvika en alltför ojämn mandatfördelning inom särskilda
valkretsar eller med synpunkter av annan art. För Blekinge och
Jämtlands läns vidkommande har förslaget sålunda förestavats av intresset
att undvika uppkomsten av valkretsar med endast fyra mandat, där mandatfördelningen
mellan partierna finge antagas komma att bliva påfallande
ojämn. För en sammanslagning av Älvsborgs läns två valkretsar har utredningen
särskilt anfört, att några mera vägande skäl för länets uppdelning
numera ej torde föreligga.
Utskottet delar uppfattningen att det är angeläget att förhindra att mandatantalet
i någon valkrets — frånsett Gotlands län — nedgår under fem.
Mot den av valsättsutredningen föreslagna åtgärden däremot, d. v. s. sammanslagning
av valkrets, som befinner sig i »farozon», med annan valkrets,
kan utöver de av departementschefen åberopade skälen anföras, att statsmakterna
kunde på grund av befolkningsutvecklingen tvingas att tid efter
annan besluta om ny sammanslagning av valkretsar samt att folkmängden
i valkrets, som sammanslagits med annan, kunde efter ytterligare någon
tid ha uppnått sådan storlek, att skälet för sammanslagningen bortfallit.
Den i propositionen föreslagna garantiregeln mot mandatantalets nedgång
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.
19
under fem erbjuder enligt utskottets mening en betydligt smidigare utväg.
Denna garantiregel har i propositionen så konstruerats, att andra kammarens
ledamotsantal framdeles kan komma att överstiga 230. På grund av
den låga folkmängden i Gotlands läns valkrets torde ledamotsantalet, sedan
regeln trätt i tillämpning, aldrig komma att understiga 231; den ökning,
som härutöver kan uppkomma, torde, såsom departementschefen framhållit,
inom överskådlig tid bliva obetydlig. En växling inom så trånga
gränser av kammarens ledamotsantal ingiver enligt utskottets mening inga
avgörande betänkligheter.
Vad härefter beträffar den av såväl valsättsutredningen som i vissa motioner
föreslagna sammanslagningen av Älvsborgs läns två valkretsar, vill
utskottet framhålla, att valkretsindelningen — frånsett de särskilda stadsvalkretsarna
i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län — lämpligen bör
sammanfalla med länsindelningen. Redan av det skälet, att vissa olägenheter
kunna vara förbundna med att kort tid före ett andrakammarval
ändra valkretsindelningen, är utskottet emellertid icke berett att tillstyrka
att en sammanslagning kommer till stånd redan till innevarande års val.
Utskottet föreslår därför, att riksdagen hos Kungl. Maj :t begär ytterligare
utredning om sammanslagning av Älvsborgs läns båda valkretsar. Skulle
vid denna utredning dock befinnas att en sammanslagning icke bör komma
till stånd, bör den i motionen I: 459 föreslagna jämkningen av gränsen mellan
länets båda nuvarande valkretsar, för vilket förslag i och för sig beaktansvärda
skäl anförts, bliva föremål för utredning.
Utjämningssystem.
Valsättsutredningen.
Utredningen erinrade om att önskemålet om en proportionellt jämnare representation
för partierna i andra kammaren än den som följde av gällande
fördelningssystem tidigare vid upprepade tillfällen föranlett förslag att införa
ett särskilt förfarande med speciellt syfte att åstadkomma dylik utjämning.
Angående den närmare innebörden härav och om möjliga system för en dylik
utjämning anförde utredningen.
Utgångspunkten för sådana utjämningssystem är att valen alltjämt skola
äga rum i valkretsar av nuvarande typ och att fördelningen av mandaten
mellan partier och kandidater i första hand skall, liksom enligt gällande ordning,
grundas på de inom varje dylik krets uppnådda röstresultaten. För att
kunna jämka partiernas mandatinnehav i förhållande till det samlade röstunderlaget
för varje parti är emellertid enligt dessa system fördelningen i
valkretsarna icke ensam avgörande. Genom att antingen begränsa mandatutdelningen
i valkretsarna, så att en del mandat lämnas utanför densamma,
eller tilldela den en blott preliminär verkan skapas möjlighet att i viss utsträckning
fördela mandat under hänsynstagande till röstutfallet inom vidare
områden än valkretsarna, eventuellt inom riket i dess helhet. Vid det utjämningsförfarande,
som sålunda vidtager efter fördelningen i valkretsarna,
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.
20
sammanräknas för de nämnda större områdena, övervalkretsarna, eller för
riket såsom eu enda övervalkrets de röster som avgivits för de olika partierna
och bestämmes med ledning därav till hur många mandat varje parti
skall anses berättigat. Så långt möjligt utfylles därefter mandatinnehavet för
de partier som vid fördelningen i de primära kretsarna underrepresenterats.
För närmare reglering av förhållandet mellan valkretsvalen och den kompletterande
mandatutjämningen i övervalkretsen kunna olika tillvägagångssätt
komma i fråga.
En lösning innebär att för utjämningsförfarandet inrättas en särskild
grupp av mandat. Förutom de på valkretsarna uppdelade kretsmandaten erhålles
sålunda en för riket eller för varje övervalkrets gemensam grupp av
tilläggsmandat, vilka tagas i anspråk för utjämningen. Beträffande dylika
tilläggsmandat förutsättes i allmänhet att de skola besättas med kandidater,
på vilka röstats i valkretsarna. Sedan för varje parti bestämts i vilken utsträckning
tilläggsmandat skola tillkomma partiet, föras därför i särskild
ordning jämväl dessa mandat till valkretsarna och besättas med kandidater,
vilka inom vederbörande parti efter fördelningen av kretsmandaten stå
främst att erhålla mandat. Denna princip tillämpas vid valen till det danska
folketinget och låg även till grund för det förslag till reformering av andrakammarvalen,
som år 1928 framlades av året dessförinnan tillkallade vallagstiftningssakkunniga.
Av grunderna för utjämningsförfarandet följer emellertid
att tilläggsmandat i en valkrets ofta tillfaller annat parti och annan
kandidat än dem som enligt röstfördelningen i samma valkrets skulle haft
att besätta mandatet.
För det slutliga besättandet av utjämningsmandaten kan, i stället för att
utdela dem i valkretsarna, även begagnas ett särskilt nomineringsförfarande.
Detta är innebörden av det system med s. k. riksmandat, vilket förordades
i ett år 1932 framlagt regeringsförslag till reform av valsättet vid andrakammarvalen
(prop. nr 194). För att besätta de 30 riksmandat, vilka upptogos
i förslaget, skulle från varje parti framläggas en särskild för riket
gemensam kandidatlista, s. k. rikslista. De kandidater vilka upptagits på
ett partis rikslista skulle jämlikt förslaget besätta de till partiet förda riksmandaten
i den ordning, vari deras namn uppförts på listan.
Ett utjämningsförfarande kan emellertid anordnas även utan att bestämda
mandat äro från början undantagna för denna uppgift. Liksom enligt gällande
ordning äro alltså i detta fall mandaten endast av ett slag och utan undantag
före valet uppdelade på de olika valkretsarna. En jämkning av den
valkretsvis verkställda fördelningen av mandaten på partierna möjliggöres
därvid genom regler, som tillåta en omfördelning av mandaten, eller genom
att valkretsfördelningen avbrytes innan samtliga mandat utdelats.
Metoden att omfördela mandat eller s. k. mandatöverföringssystem, som
på sin tid förordades i en vid 1918 års riksdag framlagd motion, innebär
såsom beteckningen anger, att mandat efter den i valkretsarna verkställda
fördelningen i viss ordning kunna överföras från partier, vilka genom nämnda
fördelning överrepresenterats, till sådana som därvid ej erhållit full representation
i förhållande till sitt samlade röstunderlag. Genom regler om mandatöverföring
kan sålunda ett parti nödgas avstå från ett eller flera av sina
i valkretsarna förvärvade mandat för att representationsrätten för annat
parti skall tillgodoses.
Om i stället begagnas den andra av de nyss angivna utvägarna, nämligen
att begränsa fördelningen i valkretsarna så att ett antal mandat kvarstår såsom
restmandat, kunna dessa sedermera fördelas under hänsynstagande till
proportionaliteten i en eller flera övervalkretsar. Genom ett dylikt förfarande
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.
21
undvikes den av överföringssystemet följande olägenheten att partier och
kandidater berövas mandat, vilka redan — låt vara preliminärt — tilldelats
dem.
Utredningen vitsordade, att de valkretsvis uppkommande ojämnheterna
i partiernas representation kunde avsevärt motverkas genom ett utjämningssystem
av det ena eller andra slaget. Å andra sidan framhölls att valsystemet
vid begagnande av sådana dubbla fördelningsmetoder bleve komplicerat. Vid
den granskning från olika synpunkter, som utredningen underkastade de
ifrågavarande utjämningssystemen, konstaterades vidare bl. a. att ett utjämningsförfarande
vid bibehållande av den d’Hondtska regeln måste för att
leda till avsett resultat bli så omfattande att möjligheterna till en proportionell
fördelning av mandaten i valkretsarna väsentligt skulle försämras,
särskilt i de mindre kretsarna. Även vissa tekniska svårigheter framhöllos.
Med hänsyn till olägenheterna ansåg utredningen sig icke kunna tillstyrka
någon form av utjämningssystem.
Remissyttrandena.
Under remissbehandlingen av utredningens förslag har endast länsstyrelsen
i Hallands län uttryckligen förordat ett utjänmingsförfarande — länsstyrelsen
föreslår ett system med tilläggsmandat — framför att förbättrad
proportionalitet sökes medelst övergång till annan mandatfördelningsmetod
än d’Hondts metod. Även länsstyrelserna i Kronobergs och Västmanlands län
ha uttalat viss sympati för ett utjämningssystem, varjämte länsstyrelsen i
Kristianstads län ansett, att det skulle varit av värde med en närmare undersökning
rörande bl. a. för- och nackdelarna av ett system med fördelning av
mandaten mellan partierna efter de samlade röstsiffrorna inom riket. Övriga
remissmyndigheter ha avvisat tanken på ett utjämningsförfarande eller ej
särskilt yttrat sig härom.
Departementschefen.
Departementschefen anför, att vissa skäl självfallet kunde anföras för att
införa ett särskilt utjänmingsförfarande. Emellertid torde, yttrar departementschefen
vidare, det förhålla sig så, att för en sådan förbättring av proportionaliteten,
som erfordras för alt göra kartellsystemet överflödigt utan
att likväl risk för partisplittring skall uppstå, det icke är nödvändigt att
göra en så omfattande ändring av det nuvarande valsättet, som införandet
av ett utjämningssystem skulle innebära. Härtill komme, att — såsom utredningen
framhållit — vissa direkta olägenheter vore förbundna med ett
dylikt system. Såsom särskilt oförmånligt framstode att utslagen i valkretsarna
i viss mån förlorade i betydelse och att vid valen partihänsyn komme
att alltför mycket dominera på bekostnad av de personliga momenten. Departementschefen
ansåge därför i likhet med utredningen att denna väg att
åstadkomma större proportionalitet knappast borde beträdas.
22
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.
Motionerna.
I motionerna I: 454 och 11: 60b föreslås, att andrakammarvalen från och
med perioden 1953—1956 skola förrättas enligt d’Hondts metod kompletterad
med ett mandatöverföringssystem. Motionerna utmynna i en hemställan,
att riksdagen måtte dels med avslag å Kungl. Maj :ts proposition nr 175 vad
angår valsättet besluta antaga den i motionerna angivna mandatfördelningsmetoden
att tillämpas vid valen till riksdagens andra kammare från och med
perioden 1953—1956, dels uttala, att en lösning av frågan om reformerade
bestämmelser vid val till andra kammaren bör sökas efter principerna för
riksutjämning, och i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om fortsatt utredning
i detta syfte. Vidare hemställes, att vederbörande utskott måtte utarbeta
erforderlig lagtext. Det i motionerna föreslagna mandatöverföringssystemet
beskrives sålunda:
Sedan den preliminära mandatfördelningen ägt rum i valkretsarna överlämnas
från de särskilda valkretsarna till en central sammanräkningsinstans
uppgift å de vid den preliminära röstsammanräkningen framkomna jämförelsetalen.
Denna centrala instans fastställer till en början det antal mandat,
som skulle tillkomma partierna vid proportionell fördelning (enligt
d’Hondts regel) med hänsyn till varje partis samlade röstsiffra i hela riket.
Dessa en fullständig proportionalitet motsvarande siffror jämföras med den
preliminära sammanräkningens resultat. Något eller några av partierna
framstår därvid som överskotts-, något eller några som underskottspartier,
i det den preliminära fördelningen givit partiet fler eller färre mandat i
riket än som motsvara full proportionalitet. Därpå uträknas i krets för
krets kvoten mellan varje underskottspartis närmaste oplacerade jämförelsetal
och jämförelsetalet för varje överskottspartis sist placerade (i Stockholm
två sist placerade) mandat i kretsen. Dessa kvoter ordnas efter fallande
storlek i en för hela riket gemensam serie, överföring av mandat från översköttsparti
till underskottsparti sker därefter på grundval av denna serie,
så att överskottsparti till underskottsparti först avstår det mandat, som
företer den högsta kvoten, därefter det mandat som företer den näst högsta,
därest icke det mandat, som därvid skulle överflyttas, till äventyrs redan
blivit överfört till annat underskottsparti. Möjlighet finnes att tillämpa förfarandet
till dess full utjämning uppnåtts eller till dess en eventuell spärr
träder i funktion.
För undvikande att metoden skulle inom en eller annan valkrets leda till
vissa egendomligheter vid mandatens fördelning föreslås, att metoden skulle
kompletteras med en på något sätt anordnad spärr.
I motionerna I: 455 och 11: 605 hemställes — såvitt motionerna avse införande
av ett utjämningssystem —
*1. att riksdagen — med undantag för förslaget till vilande grundlagsändring
rörande valkretsarnas minimiantal mandat — måtte avslå propositionen
nr 175,
3 a. att riksdagen måtte för sin del besluta att såsom vilande antaga sådana
ändringar av §§ 14 och 15 riksdagsordningen, som möjliggöra enligt i
vallagen närmare angivna regler införandet av högst 30 tilläggsmandat, medan
återstående lägst 200 mandat fördelas omedelbart i valkretsen, samt de
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.
23
eventuella ändringar i övrigt av riksdagsordningen, som må betingas av införandet
av utjämningsmandat, samt
3 b. att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa
att låta företa utredning om det lämpligaste tekniska förfarandet för ett
utjämningssystem och framlägga förslag till erforderliga ändringar i vallagen
härutinnan i så god tid, att ett sådant valsätt må kunna tillämpas vid
1956 års andrakammarval.»
I dessa motioner hemställes därjämte, att konstitutionsutskottet måtte
utarbeta förslag till erforderlig grundlagstext för yrkandet under 3 a.
I motionerna I: i57 och II: 608 föreslås — såvitt motionerna avse införande
av ett utjämningssystem — att riksdagen med avslag å Kungl. Maj:ts
proposition nr 175 måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t föreslå att
förslag till sådan ändring av riksdagsordningen framlägges för innevarande
riksdag att antagas för vidare grundlagsenlig behandling att från och
med år 1956 val till riksdagens andra kammare kan ske enligt metoden
med rikslista jämte tilläggsmandat.
Utskottet.
Såsom av det ovanstående framgår uttalade konstitutionsutskottet år
1949, att den enda form av utjämningsförfarande för åstadkommande av
bättre proportionell rättvisa vid andrakammarvalen, som syntes vara förtjänt
av närmare övervägande, vore tilläggsmandatsystemet. Utskottet underströk
dock, att allvarliga erinringar kunde riktas även mot detta system.
Valsättsutredningen har efter ingående undersökning av olika utjämningsmetoder
funnit sig icke kunna tillstyrka någon dylik metod. Departementschefen
har ansett, att denna väg att åstadkomma större proportionalitet
knappast bör beträdas.
Enligt utskottets mening är varje form av utjämningsförfarande förenad
med olägenheter. Det personliga momentet i valet tränges tillbaka, valresultatet
i de särskilda valkretsarna förlorar i betydelse, valsystemet blir
mera komplicerat och sammanräkningsförfarandet fördröjes. Varken systemet
med tilläggsmandat eller den i motionerna I: 454 och II: 604 föreslagna
metoden för mandatöverföring går fri från dessa anmärkningar. Utskottet
anser därför att ett utjämningsförfarande icke bör tillgripas, såframt
man genom en lämplig fördelningsmetod kan vinna ett även ur riksproportionell
synpunkt godtagbart resultat. Enligt vad i det följande kommer
att närmare utvecklas bör den i propositionen såsom ett provisorium
föreslagna fördelningsmetoden kunna godtagas. Innan närmare erfarenhet
vunnits av denna metods verkningar, finnes enligt utskottets mening ej
anledning att ytterligare överväga införandet av någon form av utjämningsförfarande.
Utskottet avstyrker förty de rörande ett utjämningsförfarande
väckta motionerna även i vad de avse skrivelse till Kungl. Maj:t med
hemställan om ytterligare utredning och förslag rörande ett utjämningsförfarande.
Med utgångspunkt från det ovan anförda har utskottet saknat
anledning att ingå på frågan, huruvida det i motionerna 1:454 och 11:604
föreslagna valsystemet skulle låta sig genomföra utan grundlagsändring.
24
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.
Fördelningsmetoden.
Valsat Isutredningen.
På s. 70—81 i betänkandet har utredningen lämnat en redogörelse för
olika tänkbara fördelningsmetoder. En sammanfattning av denna redogörelse
återfinnes i propositionen å s. 26—28. Förutom d’Hondts metod avvisade
utredningen därvid de metoder, som på ett eller annat sätt innebära
att mandatfördelningen i valkretsen genomföres med användande av valkvoten,
d. v. s. det tal som erhålles genom att hela antalet i valkretsen avgivna
röster delas med antalet mandat i kretsen. Sålunda ansåg utredningen
varken ualkvotsmetoden i sin enklaste form eller någon av de modifierade
former, som benämnas Droops metod och Skölds spärrmetod, böra komma
till användning.
Såsom ovan nämnts innebär d’Hondts metod att mandaten fördelas mellan
partierna med ledning av vissa jämförelsetal, som erhållas genom att
partiernas rösttal efter hand divideras med 1, 2, 3, 4 o. s. v. Utredningen
framhöll, att även andra serier divisionstal skulle kunna användas utan
att metodiken förlorade sin karaktär av proportionalitetsförfarande. Sålunda
innebure den s. k. uddatalsmetoden att jämförelsetalen erhöllos genom
att successivt dividera rösttalet med de udda talen 1, 3, 5, 7 o. s. v.
Om denna sistnämna metod anförde utredningen i huvudsak följande:
Man kunde även uttrycka regeln så, att divisionstalen representerades
av det dubbla antalet redan erhållna mandat, ökat med 1. Dessa divisionstal
medförde starkare reduktion av rösttalet och skapade därigenom, jämfört
med d’Hondts metod, för varje mandat som ett parti erhölle i en valkrets
allt större svårighet att erövra ytterligare mandat. Vid d’Hondts metod
vore det omöjligt för ett parti att bereda sig mandatvinst genom uppdelning
på smärre väljargrupper. Vid uddatalsmetoden vore det däremot,
till följd av den kraftiga reduktionen av ett partis rösttal varje gång det
förvärvade ett mandat, tänkbart att det, vid de storleksförhållanden mellan
partierna som rådde i en viss valkrets, kunde befinnas lönande för ett
parti att vid valet framgå i skilda grupper. Uddatalsmetoden innefattade
visserligen i sig själv ett slags spärr, innebärande att partier vilkas »exakta
mandattal»1 understege 0,5 icke kunde erhålla mandat. Likväl kunde det
enligt denna metod inträffa att även ett parti med förhållandevis ringa
antal röster ibland lyckades förvärva ett mandat. Utredningen hade därför
haft anledning undersöka huruvida möjligheter förelåge att modifiera metoden,
så att större krav på rösttal ställdes, då ett parti i en valkrets erövrade
sitt första mandat.
Vid sin undersökning i sistnämnda hänseende kom utredningen fram till
en metod som benämnts den jämkade uddatalsmetoden. Utredningen anmärkte,
att det låge nära till hands att skärpa »spärren» 0,5 för första mandatet
utan att man rubbade uddatalsmetodens effekt i fråga om mandattilldelningen
i fortsättningen och utan att man över huvud taget förändrade metodens
karaktär av rent proportionellt tillvägagångssätt. Man leddes då till att
1 Exakta mandattalet uträknas efter det procenttal, som motsvarar partiets andel av totala
röstantalet i valkretsen.
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.
25
i talserien 1, 3, 5, 7 o. s. v. ersätta den första siffran med något annat och
högre tal. Den högsta siffra som rimligen kunde komma i fråga vore 1,5,
vilken i jämförelse med andra siffran 3 gåve d’Hondts proportion (1,5 : 3 =
1:2). Om man alltså tillämpade divisionstalen 1,5, 3, 5, 7 o. s. v. erhölles en
kompromiss mellan uddatalsmetoden och d’Hondts metod. Denna jämkade
uddatalsmetod representerade en konstruktionsmässigt fullt naturlig skärpning
av den rena uddatalsmetoden. Vad som talade emot den på så sätt jämkade
metoden vore att den gåve en icke obetydlig övervikt för stora partier
eller, mera preciserat, partier vilka i en valkrets säkrat sitt första mandat
och konkurrerade om de följande. Det vore självklart att små partier, vilka
enligt den jämkade uddatalsmetoden kämpade om sitt första mandat och
vilka alltså stode i en konkurrensställning likartad den vid d’Hondts metod,
skulle på liknande sätt som enligt gällande valsystem frestas till kartellbildning.
Denna avgörande olägenhet kunde motverkas genom att man lindrade
skärpan i spärren och utbytte divisorn 1,5 mot någon lämplig siffra mellan 1
och 1,5.
Utredningen stannade emellertid för en tekniskt annan utformning av
spärrförfarandet, innebärande att ett parti, vars rösttal inom valkretsen icke
motsvarade 60 % av valkvoten, icke skulle äga deltaga i mandatfördelningen.
Förfaringssättet betecknades av utredningen som uddatalsmetoden med
spärr.
För en jämförelse av den allmänna tendensen i riksproportionellt avseende
hos de av utredningen diskuterade metoderna och hos d’Hondts metod,
tillämpad med och utan karteller, kunna enligt utredningen talen för de
sammanlagda avvikelserna vid valen begagnas. I betänkandet redovisas de
nämnda avvikelserna siffermässigt i denna tabell:
Sammanlagda avvikelser från riksproportionell fördelning vid skilda fördelningsmetoder,
valen 1932—1948. Antal mandat.
Metod |
V a 1 |
Genom- snittlig |
||||
1932 |
1936 |
1940 |
1944 |
1948 |
avvikelse |
|
Tillämpad metod (d’Hondt med |
13 |
12 |
10 |
13 |
11 |
11 8 |
d''Hondts metod (utan kartell) .. |
17 |
19 |
18 |
19 |
13 |
17-2 |
Skölds spärrmetod .............. |
6 |
11 |
9 |
4 |
5 |
7-0 |
Droops metod .................. |
8 |
9 |
9 |
8 |
9 |
8-6 |
Uddatalsmetoden................ |
6 |
7 |
6 |
3 |
3 |
50 |
Jämkad uddatalsmetod.......... |
13 |
15 |
9 |
8 |
11 |
11-2 |
Uddatalsmetoden med spärr .... |
7 |
12 |
9 |
4 |
6 |
7-6 |
Utredningen föreslog icke någon ändring i gällande bestämmelser om
möjlighet att å valsedel anbringa kartellbeteckning. I fråga om sannolikheten
av att valkarteller skulle ingås, därest Skölds spärrmetod, Droops metod
26
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.
eller uddatalsmetoden med spärr komme till användning, anförde utredningen
bl. a. följande.
Vad beträffar möjligheterna att enligt de tre nu avsedda valmetoderna
frigöra sig från kartellväsendet, så kan det icke vid någon av dem helt uteslutas
att partier genom samverkan vid valen någon gång skulle kunna gemensamt
förvärva ett mandat, som de eljest ej skulle ha erhållit. Ett fullständigt
uteslutande av varje vinstmöjlighet på grund av kartell eller annan
motsvarande samverkan vid valen torde över huvud taget ej låta sig genomföras
vid proportionella metoder av förevarande slag, och detta i all synnerhet
icke, när ett visst — låt vara föga betydande — företräde gives åt de
större grupperna. Emellertid äro möjligheterna till vinst genom kartell vid
alla de tre ifrågavarande metoderna mycket begränsade. Då därjämte vid
ingående av kartell i allmänhet även föreligger risk för förlust, kan kartellförfarandet
vid dessa metoder endast få liten användning. Kartellförfarandet
är sålunda vid de avsedda tre metoderna i stor utsträckning icke tilllämpligt
och dess användning inskränkt till vissa speciella lägen. Speciellt
synes konstruktionen av uddatalsmetoden göra karteller föga lockande.
Utredningen uttalade vidare, att den icke kunde finna att någon nämnvärd
möjlighet funnes till missbruk av uddatalsmetoden genom valtaktisk
uppdelning av ett parti.
Sammanfattningsvis uttalade utredningen, att den funne uddatalsmetoden
i konstruktivt hänseende överlägsen de övriga metoder, som utredningen
ansett kunna komma i fråga.
I reservationer och särskilda yttranden framförde olika ledamöter av utredningen
från majoritetens förslag avvikande meningar.
Remissyttrandena.
Endast en remissmyndighet har uttryckligen förordat annan fördelningsmetod
— Droops metod. Två länsstyrelser ha uttalat sig för eller ifrågasatt,
att vallagens bestämmelser om kartellbeteckningar skulle såsom en konsekvens
av övergången till annan fördelningsmetod upphävas.
Departementschefen har anfört följande.
Att så olika meningar och så stor tveksamhet sålunda gjort sig gällande
inom utredningen och bland de hörda myndigheterna belyser svårigheten
av att under behörigt hänsynstagande till de här förut nämnda allmänna
synpunkterna och intressena avgöra vilken av olika tänkbara fördelningsmetoder
som är den lämpligaste. En särskild svårighet, som är förbunden
med vaxje ändring av valordningen, består däri, att de framtida verkningarna
av den ena eller andra regeln icke kunna bestämt förutses. Man är i
viss mån hänvisad till tämligen osäkra beräkningar, grundade på statistik
från tidigare val, och på många punkter till rena antaganden.
Allt detta medför att jag finner det vanskligt att nu slutgiltigt taga ställning
till spörsmålet huru valsättet bör vara utformat i framtiden. Jag anser
det knappast lämpligt att utan ytterligare överväganden binda sig för
en lösning i denna för vårt statsskick så viktiga fråga utan vill i stället
föreslå att för mandatperioden 1953—1956 den nya fördelningsmetod prö
-
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.
27
Tas, som på grund av det nu förefintliga utredningsmaterialet kan bedömas
som den mest ändamålsenliga. Den metod, som jag kommer att förorda, bör
därför enligt min mening tills vidare göras tillämplig endast å val och särskilda
röstsammanräkningar, avseende nämnda fyraårsperiod. Sedan därvid
erfarenheter vunnits av metodens verkningar i praktiken, föreligga bättre
möjligheter att avgöra om den bör komma till användning även i fortsättningen.
Av utredningsmaterialet torde framgå, att envar av uddatalsmetoden med
spärr, Skölds metod och Droops metod ger ett i proportionellt hänseende avsevärt
mera rättvisande resultat än d’Hondts regel. En likartad effekt torde
kunna uppnås med en jämkad uddatalsmetod, i vilken första divisionstalet
satts lägre än 1,5. Det synes antagligt, att en så förbättrad proportionalitet,
som metoderna alltså erbjuda, kommer att åtminstone starkt begränsa användningen
av karteller. I sistnämnda hänseende måste dock verkningarna
bedömas såsom i någon mån osäkra. Förekomsten av valsamverkan mellan
partier skulle dock ytterligare kunna motverkas genom att man, såsom föreslagits
av en reservant inom utredningen, borttoge den nuvarande möjligheten
att å valsedel använda mer än en välj arbeteckning. En sådan reform
synes mig f. ö. utgöra ett naturligt komplement till införandet av en ny fördelningsmetod,
avsedd att göra kartellerna onödiga. Jag vill därför föreslå,
att vid val för nyssnämnda mandatperiod valsedlarna skola vara försedda
med partibeteckning men att ingen annan välj arbeteckning skall vara tilllåten.
Jag instämmer i utredningens uttalande, att risken för valtaktisk
uppdelning av partier icke bör överdrivas. Helt torde man dock icke kunna
bortse från denna risk, om man övergår till någon av de ifrågavarande metoderna.
I nu nämnda hänseenden —- såvitt avser det proportionella resultatet
samt förmåga att motverka kartellbildning och partiuppdelning —
framstå uddatalsmetoden med spärr, en lämpligt anordnad jämkad uddatalsmetod,
Skölds metod och Droops metod såsom tämligen likvärdiga. I tekniskt
hänseende anser jag dock i likhet med utredningen att metoder, som
bygga på uddatalssystemet, ha ett företräde framför sådana som grundas
på fördelning efter valkvot — enkel eller förminskad — och största överskott.
Särskilt den omständigheten, att valkvoten räknas på sammanlagda
antalet röster i valkretsen och att alltså inverkan härvid utövas även av
rösterna för partier, som ej erhålla mandat, samt det ofta slumpvisa utfallet
av fördelningen efter överskott utgöra enligt min mening svagheter hos de
Sköldska och Droopska metoderna. Liksom utredningsmajoriteten anser
jag att denna uddatalsmetodens överlägsenhet i konstruktivt avseende bör
leda till att metoden nu väljes framför Skölds och Droops metoder.
Den spärr för erhållande av första mandatet, som uddatalsmetoden kräver,
kan anordnas på två sätt. Vilketdera spärrförfarandet som än väljes
kan spärren lätt skärpas eller lindras. Man kan därför få de båda spärranordningarna
att verka på i det närmaste samma sätt. Eu principiell skillnad
föreligger dock mellan dem. Den fristående spärr, förlagd vid (it) c''<
av valkvoten, som utredningen förordat, innebär liksom valkvotsmetoderna
28
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.
att hänsyn tages till sammanlagda rösttalet i valkretsen, varför alla partier
i större eller mindre grad inverka på beräkningen. En sådan inverkan av
andra partier äger icke rum vid tillämpning av det andra spärrförfarandet,
vilket blott innebär att redan i fråga om ett partis första mandat jämförelsetalet
erhålles genom en reducering av rösttalet på liknande sätt som då det
gäller följande mandat. Sistnämnda spärrförfarande synes mig av denna
anledning tekniskt lämpligare och systematiskt bättre förenligt med uddatalsmetoden
än den fristående spärren. Länsstyrelsen i Kopparbergs län har
beträffande metoder med fristående spärr anfört, att de medförde att de
minsta partierna redan före mandatfördelningen avskildes och alltså ej ens
formellt finge vara med vid fördelningsförrättningen. Spärren innebure således
att vissa röster redan från början på sätt och vis erhölle en anstrykning
av mindervärdighet, vilket psykologiskt tedde sig mindre tilltalande.
Vad länsstyrelsen sålunda anfört visar enligt min mening på en betydande
nackdel hos den fristående spärren. En sådan ofördelaktig verkan
har icke den i en jämkad uddatalsmetod liggande spärren. På grund av nu
redovisade skäl anser jag att för spärrförfarandet bör väljas metoden att
bestämma redan det första jämförelsetalet för ett parti genom att reducera
rösttalet med ett lämpligt divisionstal.
Såsom förut angivits bör första divisionstalet sättas något lägre än det av
utredningen prövade talet 1,5. Jag har låtit verkställa uträkningar rörande
mandatfördelningen mellan partierna vid valen 1932—1948 vid tillämpning
av jämkade uddatalsmetoder med första divisionstalet bestämt till resp. 1,25,
1,3 och 1,4. Resultaten av nämnda beräkningar redovisas i eu vid propositionen
fogad tabell.1 Tabellen visar till jämförelse även mandatfördelningen
enligt det av utredningen föreslagna systemet, uddatalsmetoden med spärr,
Genomsnittliga avvikelserna uppgå enligt sistnämnda metod till 7,6 mandat
samt enligt de jämkade metoderna med första divisionstalen 1,25, 1,3 och 1,4
till resp. 6,8, 7,8 och 10 mandat. I fråga om resultatet stå alltså samtliga de
tre jämkade metoderna mycket nära den av utredningen förordade metoden.
Jag föreslår att reduceringen av rösttalet första gången sker genom delning
med 1,4. Att den i en sådan reducering liggande spärren för småpartier
innebär en viss, ehuru mycket obetydlig, skärpning i förhållande till den
fristående spärren anser jag närmast vara en fördel med hänsyn till vikten
av att motverka partisplittring.
De av departementschefen sålunda förordade bestämmelserna ha upptagits
i förslag till lag med vissa bestämmelser om val till riksdagens andra
kammare för perioden 1953—1956.
Motionerna.
I motionerna I: 556 och 11: 606 hemställes, att stadgandet under 81 § 5. i
förslaget till lag med vissa bestämmelser om val till riksdagens andra kammare
för perioden 1953—1956 måtte erhålla följande lydelse:
»5. Skola två eller flera platser besättas, fördelas de mellan de olika par -
1 Tabellen är som bilaga 2 fogad till detta utlåtande.
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.
29
dierna sålunda, att platserna, en efter annan, tilldelas det parti, vilket
för varje gång uppvisat det största av nedan angivna jämförelsetal, överstiger
rösttalet för ett parti hälften av sammanlagda antalet röster i valkretsen,
skall dock, därest partiet genom fördelning efter jämförelsetal icke
erhåller minst hälften av platserna, den plats, som sist besättes, städse tilldelas
nämnda parti. Plats, som blivit ett parti tilldelad -----uteslutet.»
I motionerna I: 455 och II: 605 föreslås — utöver vad ovan under rubriken
»Utjämningssystem» återgivits — under punkt 2
»2. att riksdagen måtte utan begränsad giltighetstid för sin del besluta
sådana ändringar av §§ 82, 90 och 91 av vallagen, som föreslagits av 1950 års
folkomröstnings- och valsättsutredning och som avse införande för andrakammarval
av uddatalsmetoden som fördelningsregel, kombinerad med spärr
(se SOU 1951: 58).»
I motionerna 1: 451 och II: 608 föreslås — utöver vad ovan under rubriken
»Utjämningssystem» återgivits — »att riksdagen för sin del beslutar
godkänna utredningens förslag till lag angående ändrad lydelse av 30, 81,
90 och 91 §§ lagen den 26 november 1920 om val till riksdagen med den
ändringen att 81 § moment 7 erhåller följande lydelse:
7. A-grupp, vars röstetal ej överstiger hälften av sammanlagda antalet
röster i valkretsen, delat med antalet av de platser, som där skola besättas,
må icke deltaga i fördelningen av platserna.»
Utskottet.
Valsättsutredningen har ingående undersökt ett antal skilda fördelningsmetoder.
I fråga om valet mellan dessa har uppfattningen inom utredningen
varit mycket delad. Mot utredningsmajoritetens förslag ha sålunda två reservationer
anförts. En ledamot, vilken funnit starka skäl tala för en övergång
till majoritetsval men med hänsyn till utredningsdirektiven funnit sig
ej kunna framställa yrkande därom, har yrkat att alls ingen förändring skall
företagas i gällande valsätt. En annan ledamot har påyrkat att för mandatfördelningen
skall väljas den Droopska metoden samt att endast en välj arbeteckning
skall tillåtas vid valen. I särskilda yttranden av tre ledamöter,
vilka biträtt majoritetsförslaget i fråga om fördelningsmetoden, har vidare
uttalats tveksamhet rörande vissa delar av förslaget och uttryckts sympatier
för andra lösningar. Även hland remissmyndigheterna har viss tvekan eller
avvikande mening yppats. Dessa meningsbrytningar inom utredningen och
bland de hörda myndigheterna belysa, såsom departementschefen framhållit,
svårigheten att avgöra, vilken av olika tänkbara fördelningsmetoder
som är den lämpligaste. Allt detta gör att utskottet i likhet med departementschefen
finner det vanskligt att nu utan ytterligare överväganden taga
definitiv ställning till frågan. Utskottet tillstyrker därför alt en provisorisk
lösning genomföres avseende blott valen för instundande mandatperiod.
Utskottet är vidare ense med departementschefen om att uddatalsmetoden
kompletterad med eu spärranordning är — såvitt av det nu förefintliga utredningsmaterialet
kan bedömas — överlägsen de övriga fördelningsineto
-
30
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.
der, som skulle kunna komma i fråga till användning. Att uddatalsmetoden
måste förses med en spärranordning för det första mandatet beror därpå, att
metoden eljest under vissa betingelser kan befrämja en verklig eller valtaktisk
partisplittring. Det är att föredraga, att denna spärr åstadkommes
genom att som första divisionstal väljes ett högre tal än 1 framför att en
fristående spärr anordnas. Utskottet tillstyrker, att detta divisionstal bestämmes
till 1,4. Den jämkade uddatalsmetodens tillämpning med detta
fördelningstal å röstsiffrorna vid de fem senaste andrakammarvalen visar,
att med metoden genomsnittligt vinnes — utan att karteller behöva tillgripas
— minst samma riksproportionalitet som den vilken kan uppnås
med nuvarande valmetod och en omfattande användning av karteller. Förhållandet
framgår av följande tabell, där siffrorna angiva sammanlagda
avvikelserna i antal mandat från riksproportionell fördelning. I
Metod |
1932 |
1936 |
V a 1 1910 |
1944 |
1948 |
Genom- snittlig avvikelse |
Tillämpad metod (d’Hondt med |
||||||
karteller) .................... |
13 |
12 |
10 |
13 |
11 |
11-8 |
I propositionen föreslagen metod.. |
9 |
15 |
9 |
8 |
9 |
100 |
I motionerna I: 456 och II: 606 föreslås en kompletterande fördelningsregel
av innebörd att ett parti, som i en valkrets erhållit mer än hälften av
samtliga avgivna röster, skall garanteras erhålla minst hälften av mandaten
i kretsen. Självfallet kunna —• sett ur den enskilda valkretsens synpunkt —-vissa skäl anföras för en dylik regel. Emellertid skulle de fall, då regeln
finge betydelse, bliva ytterst få. Med hänsyn härtill och då vissa ojämnheter
i mandatfördelningen inom de särskilda valkretsarna icke kunna undvikas,
därest mandatfördelningen i riket mellan partierna skall bliva godtagbar,
kan utskottet icke tillstyrka en dylik regel.
Ett väsentligt syfte med den företagna omprövningen av valsystemet var
att få valkartellerna avskaffade. Såsom nämnts är också den i propositionen
föreslagna valmetoden så utformad, att karteller icke erfordras för
att mandatfördelningen genomsnittligt sett skall bliva ur proportionell synpunkt
minst lika god som den hittills blivit, då karteller i stor utsträckning
förekommit. Utskottet ansluter sig därför till departementschefens ståndpunkt,
att ett borttagande av de bestämmelser i vallagen, varmed avsetts att
tekniskt underlätta användningen av kartellsystemet, utgör ett naturligt
komplement till införandet av den nya fördelningsmetoden. Den åsikt, som
framförts i motionerna I: 455 och II: 605, att upphävandet av dessa bestämmelser
utan samtidigt genomförande av en ännu längre gående mandatutjämning
skulle innebära en inskränkning i röstfriheten, kan utskottet till ingen
del biträda.
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.
31
Författningsregleringen.
De i propositionen föreslagna ändringarna i §§ 13 och 15 riksdagsordningen
ha icke givit utskottet anledning till erinran. Av reglerna i den föreslagna
lagen med vissa bestämmelser om val till riksdagens andra kammare
för perioden 1953—1956 reglera stadgandena under 81 § mandatfördelningsförfarandet
enligt den nya fördelningsmetoden. Bestämmelserna under 56 §
4 mom., 59 § andra stycket, 79 § första stycket samt 87 § ha föranletts av
att valsedel skall upptaga partibeteckning men ingen annan välj arbeteckning
vara tillåten. Icke heller mot dessa bestämmelser har utskottet något att
erinra.
Sistnämnda lag föreslås träda i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå
meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. I en
annan till utskottet hänvisad proposition, nr 207, har Kungl. Maj :t föreslagit
riksdagen att antaga bl. a. förslag till lag angående ändrad lydelse av 56 §
4 mom. samt 69 och 79 §§ lagen den 26 november 1920 om val till riksdagen
att träda i kraft den 1 juli 1952. I ett denna dag avgivet utlåtande,
nr 21, har utskottet föreslagit, att sistberörda lag skall träda i kraft omedelbart,
varvid utskottet förutsatt att lagen promulgeras samtidigt med lagen
med vissa bestämmelser om val till riksdagens andra kammare för perioden
1953—1956 och därmed träder i kraft tidigare än sistnämnda lag. Det tekniska
samband, som råder mellan de båda föreslagna lagarna, föranleder,
att i ingressen till den provisoriska vallagen hänvisningen till 59 § tredje
stycket lagen den 26 november 1920 om val till riksdagen bör ändras till
att avse 59 § fjärde stycket. Likaså bör hänvisningen i stadgandet under
56 § 4 mom. till 59 § fjärde stycket i 1920 års lag ändras till att avse 59 §
femte stycket.
Under hänvisning till vad i det föregående anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen såsom vilande för vidare grundlagsenlig
behandling måtte antaga det i propositionen framlagda, ovan
intagna förslaget till ändrad lydelse av §§ 13 och 15 riksdagsordningen;
B)
att riksdagen — med förklaring att riksdagen funnit
viss ändring böra vidtagas i det genom propositionen framlagda
ovan intagna förslaget till lag med vissa bestämmelser
om val till riksdagens andra kammare för perioden 1953—-1956 — måtte för sin del antaga nämnda förslag med de
ändringarna, att i lagens ingress »59 § tredje stycket» utbytes
mot »59 § fjärde stycket» samt i stadgandet under 56 §
4 mom. »59 § fjärde stycket» utbytes mot »59 § femte stycket»
;
32
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.
C) att riksdagen i anledning av motionerna I: 458 och II:
G07 samt I: 459 i skrivelse till Kungl. Maj :t ville hemställa
om utredning och förslag rörande sammanslagning av Älvsborgs
läns valkretsar vid val till riksdagens andra kammare
eller om ändrad gränsdragning mellan samma valkretsar;
D) att motionerna
a) 11:600,
b) I: 454 och II: 604,
c) 1:455 och 11:605,
d) 1:456 och 11:606 samt
e) I: 457 och II: 608,
i den mån de icke blivit besvarade genom vad utskottet ovan
under A) —C) hemställt, icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 6 maj 1952.
På konstitutionsutskottets vägnar:
HARALD HALLÉN.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Gottfrid Karlsson*, Karl August Johanson,
Gustav Emil Andersson, Herlitz, Linden, Hällgren*, Lundgren, Georg
Pettersson*, Wahlund och Hansson; samt
från andra kammaren: herrar Hallén, Pettersson i Norregård, von
Friesen*, Fast, Norén, Swedberg, Spångberg, Jonsson i Haverö, Håstad och
Löfroth*.
* Ej närvarande vid justeringen.
Reservationer:
Vid punkten A) i utskottets hemställan:
av herrar Herlitz och von Friesen, som ansett att utskottets uttalande och
hemställan i denna del bort ha följande lydelse:
EU förslag av huvudsakligen samma innebörd framlades motionsvis för
1948 års riksdag. Konstitutionsutskottet yttrade i anledning härav att anledning
saknades att frångå den hävdvunna principen för mandatens fördelning,
enligt vilken varje valkrets, med undantag för Gotland, ägde utse riks
-
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.
33
dagsmän i relation till sin folkmängd. Denna princip vore enligt utskottets
mening en naturlig konsekvens av kravet på alla medborgares likställighet
i politiskt hänseende.
Utskottet vidhåller sin uppfattning och får därför hemställa,
att förslaget till ändrad lydelse av 13 och 15 §§ riksdagsordningen
måtte av riksdagen avslås.
Vid punkten B) i utskottets hemställan:
av herrar Herlitz, Lundgren, Hansson, von Friesen, Swedberg, Håstad och
Löfroth, som ansett att utskottet under denna punkt bort anföra och hemställa
följande:
När riksdagen år 1949 beslöt hemställa hos Kungl. Maj :t om utredning
angående reformering av det proportionella valsystemet vid andrakammarval,
skedde det med uttryckligt angivande av att riktpunkten för utredningsarbetet
skulle vara att erhålla ett valsätt, som utan eftersättande av andra
värden inom det politiska livet kunde ge större proportionell rättvisa vid
mandatfördelningen mellan partierna, samtidigt som kartellsystemet kunde
avskaffas. Genom detta beslut fullföljde riksdagen strävanden som varit
aktuella under lång tid att söka utforma valsättet så att de olika politiska
partierna erhölle en representation i andra kammaren, som så vitt möjligt
motsvarade deras röstmässiga anslutning bland valmännen. Riksdagen uttalade
år 1949 vidare, att som utgångspunkt för en reform på förevarande område
borde uppställas det kravet, att valsystemet i görligaste mån skulle
giva ett rättvist resultat icke blott vid nu rådande röstfördelning mellan
partierna utan även vid framdeles tänkbara väsentliga förskjutningar i röstfördeiningen.
Valsystemet finge alltså icke vara konstruerat med tanke på
att i nuvarande läge gynna visst parti eller vissa grupper av partier.
Såsom närmare utvecklats såväl i de likalydande motionerna 1: 454 och
II: 604 som även i de likalydande motionerna I: 455 och II: 605, uppfyller
det av Kungl. Maj :t nu framlagda förslaget till en provisorisk lösning av
frågan om valsättet till andra kammaren icke de av riksdagen angivna fordringarna.
Utskottet kan därför icke tillstyrka detta förslag, icke ens som en
provisorisk anordning.
I de likalydande motionerna I: 454 och II: 604 har framhållits, att huvudkravet
på ett valsystem bör vara att de olika meningsriktningarna inom folket
få en så rättvis representation i riksdagen som möjligt. Valsystemet bör
i princip ge de politiska meningsriktningarna likställighet genom att åt
varje röst ge samma värde, d. v. s. samma möjlighet att påverka representationen.
Intet parti bör till följd av valsgstemets konstruktion systematiskt
vare sig gynnas eller missgynnas i tävlan om mandaten. Utskottet kan helt
instämma i dessa synpunkter, vilka enligt utskottets uppfattning böra vara
vägledande vid utformningen av ett demokratiskt valsystem.
Den i de likalydande motionerna I: 454 och II: 604 föreslagna valmetoden
3 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 5 samt 2 avd. Nr 22.
34
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.
fyller de senast angivna huvudkraven och motsvarar sålunda den av 1949
års riksdag angivna målsättningen för en reform: större proportionell rättvisa,
samtidigt som valkartellerna bli överflödiga. Det senare blir en följd av
den höga grad av proportionell rättvisa, som metoden ger. I detta hänseende
står den således i överensstämmelse med den uppfattning angående förutsättningarna
för valkartellernas slopande, som varit gängse i den hittills förda
debatten om valsättet. — Utskottet vill här inskjuta, att metoden av lagtekniska
skäl synes nödvändiggöra, att endast en beteckning utsättes å valsedlarna
ovanför namnen. Möjligheten att förena metoden med användande
av över- och underbeteckning bör beaktas vid en kommande prövning av valsättet
efter 1952 års val. — Metoden har den stora fördelen att den d’Hondtska
fördelningsregeln bibehålies. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om
sitt uttalande vid 1949 års riksdag: »Vid ett övervägande av fördelarna
och nackdelarna av de olika metoder för mandatfördelning, som kunna tänkas
komma ifråga, saknas såvitt utskottet kunnat finna, anledning till frångående
av den d’Hondtska fördelningsmetoden, vilken synes vila på en riktig
tankegång och därjämte uppvisar de fördelarna, att den kan tillämpas
vid alla former av val och att den vunnit hävd i det allmänna medvetandet.»
Med hänvisning till dessa fördelar tillstyrker utskottet, att den av motionärerna
föreslagna metoden antages av riksdagen i stället för den av Kungl.
Maj :t föreslagna. Sedan erfarenhet av denna metods tillämpning vunnits
genom 1952 års val, blir det naturligt att till omprövning upptaga frågan
om det här föreslagna utjämningsförfarandet behöver modifieras eller utbytas
mot ett annat liknande system byggt på riksutjämning, varom utredning
yrkats i motionerna dels de likalydande I: 454 och II: 604, dels de likalydande
1:455 och 11:605. Under alla förhållanden bör den tanken fasthållas,
att genom ett utjämningsförfarande valutslaget bringas att nära
överensstämma med partiernas valsiffror i riket.
Till den av utskottet ovan förordade valmetoden torde följande anvisningar
och kommentarer böra angivas.
1. Först beräknas mandatfördelningen mellan partierna i de olika valkretsarna
preliminärt enligt hittillsvarande regler, alltså enligt d’Hondts
metod.
2. Till en central sammanräkningsinstans, vilken Kungl. Maj:t må utse,
insändes från de olika valkretsarna uppgifter om den preliminära mandatfördelningen
i valkretsen. Dessa uppgifter skola innehålla röstetalen, jämförelsetalen
och antal vunna mandat för respektive parti.
3. Den centrala sammanräkningsinstansen beräknar — på grundval av de
från valkretsarna insända uppgifterna — hur mandatfördelningen i andra
kammaren skulle bliva enligt proportionell fördelning (efter d’Hondts regel)
med hänsyn till varje partis samlade röstsiffra i hela riket.
4. Av jämförelse mellan resultaten av de under 1 och 3 utförda beräkningarna
framgår vilka partier, som blivit överrepresenterade, och vilka som
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.
35
blivit underrepresenterade. Dessa partier benämnas i enlighet härmed överskotts-
resp. underskottspartier.
(Vid 1948 års val skulle sålunda bondeförbundet, folkpartiet och socialdemokraterna
blivit överskottspartier, högern och kommunisterna underskottspartier.
)
5. Nästa led i sammanräkningen är att överföra mandat från överskottstid
underskottspartier. Uppgiften blir då att bestämma i vilka valkretsar
överföringen skall ske. Detta avgöres med ledning av nedan angivna kvoter.
6. Kvoterna erhållas genom att i varje krets för sig dividera varje underskottspartis
högsta icke mandatgivande jämförelsetal med varje överskottspartis
sista mandatgivande jämförelsetal i kretsen.
Ex. 1948. Östergötlands län. Mandatgivande jämförelsetal kursiverat.
Högern
Rösttal...... 26 742
Jämförelsetal . 13 371
Bondeförbundet Folkpartiet
23 256 31 631
11 628 15 815
10 543
Social- |
Kommu- |
demokraterna |
nisterna |
105 842 |
9 264 |
52 921 |
|
35 280 |
|
26 480 |
|
21168 |
|
17 640 |
|
15120 |
|
13 230 |
I denna valkrets erhålles följande kvoter:
H |
13 371 |
0.884 |
K |
9 264 A . |
H |
13 371 |
= 0.574 |
S |
15 120 |
Fp |
V ljöd 15 815 |
Bf ~ |
23 256 |
||
K _ |
9 264 |
0.6 1 2 |
H |
13 371 A _ |
K |
9 264 |
A |
S |
15 120 |
Fp |
15 815 |
Bf |
23 256 |
7. De sålunda framräknade kvoterna, som icke kunna överstiga 1, ordnas
efter fallande storlek i en för hela riket gemensam serie. Kvoter, som
understiga 3/4 (= 0,75o), medtagas icke. 3/4 utgör således spärr.
8. Med ledning av denna serie sker sedan överföringen av mandat från
överskottsparti till underskottsparti. överföringen sker först i den krets,
som utvisas av den högsta kvoten, därefter enligt den näst högsta kvoten
o. s. v. Förfarandet fortsättes till dess erforderlig utjämning nåtts eller till
dess serien avbrytes av spärren 3/4. I varje krets skall dock ett och samma
parti inte vinna eller förlora mer än ett mandat.
9. Sedan den centrala sammanräkningsinstansen slutfört omfördelningsförrättningen,
sänder den uppgift härom till sammanräkningsmyndigheten
i de olika valkretsarna, varefter denna fortsätter sammanräkningsförrättningen
för besättande av platserna inom partierna.
Tankegången bekom metoden är alltså att mandat överföres från överskotts-
till underskottsparti i den valkrets, där underskottspartiet ligger när
-
36
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.
mast till ett mandat. De för mandatöverföringen använda kvoterna kunna,
såsom ovan påpekats, inte erhålla värde som överstiger 1. Blir en kvot lika
med 1, betyder detta att de båda jämförelsetal, som ställas i relation till varandra,
äro lika, vilket i sin tur betyder, att det skulle blivit lottning om mandatet.
Ju närmare kvoten ligger 1, desto närmare ligger därför det underrepresenterade
partiet mandatet i fråga. Det är med andra ord en logiskt
riktig konstruktion att låta mandatöverföringen ske efter fallande kvoter,
så som dessa bestämts.
Det bör observeras, att mandat aldrig överföres från en valkrets till en
annan valkrets. Mandatöverföringen sker inom valkretsarna. Det antal mandat,
som de olika valkretsarna skola ha enligt riksdagsordningens regler
(15 §), rubbas icke.
Utskottet hemställer således,
B. att riksdagen — med avslag å det i propositionen intagna
förslaget till lag med vissa bestämmelser om val till
riksdagens andra kammare för perioden 1953—1956 — måtte
för sin del antaga följande
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av lagen den 26 november 1920 (nr 796) om
val till riksdagen.
Härigenom förordnas, att 56 § 2—4 mom., 59 § andra stycket, 68 § 3 mom.
d och 4 mom. c, 79 § första stycket, 81 §,84 §, 85 § samt 87 § lagen den 26
november 1920 om val till riksdagen skola erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives samt att det i 59 § samma lag angivna formuläret skall ersättas
av formulär av den lydelse bilaga1 vid denna lag utvisar.
56 §.
2 mom.
Anmälan skall göras skriftligen genom partiets i registerutdraget angivna
ombud eller genom någon av honom därtill förordnad person samt
hava inkommit sist å tjugufemte dagen före valdagen. Vid anmälan skola
fogas intyg, utvisande att envar av de anmälda kandidaterna är i röstlängd
för valdistrikt inom valkretsen uppförd såsom röstberättigad och senast
valdagen uppnått tjugutre års ålder, ävensom intyg av varje kandidat, att
han lämnat partiet tillstånd att anmäla honom.
1 Bilagan har icke fogats till reservationen. Formulärets utseende framgår av den till förevarande
proposition fogade bilagan.
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.
37
3 mom.
Giver anmälan eller därvid fogade handlingar anledning till anmärkning,
skall Konungens befallningshavande därom underrätta den genom vilken
anmälan skett.
Senast å femte dagen efter utgången av anmälningstiden må skedd anmälan
ändras samt erforderliga intyg ingivas.
4 mom.
Sedan den tid gått till ända, inom vilken kandidatanmälan må ändras,
skall Konungens befallningshavande ofördröj ligen företaga slutlig prövning
av de inkomna anmälningarna av kandidater. Finnes någon kandidat icke
vara valbar, eller är icke visat, att han lämnat partiet tillstånd att anmäla
honom, skall hans namn å anmälan anses obefintligt.
över godkända anmälningar upprättar Konungens befallningshavande en
lista. Å denna uppföras partibeteckningarna i bokstavsordning jämte under
varje partibeteckning de av partiet anmälda kandidaterna. Å listan utsättes
även erinran om bestämmelserna i 59 § femte stycket. Formulär till listan
fastställes av Konungen.
Över Konungens befallningshavandes beslut i ärende varom i detta mom.
sägs ma klagan föras allenast i samband med besvär över valet.
59 §.
Andra stycket.
Ä valsedel skall ovanför namnen utsättas partibeteckningen (partinamn
eller annan beteckning i ord för viss grupp av väljare eller för viss meningsriktning).
68 §.
3 mom. d.
De valsedlar, vilka enligt bestämmelserna under b) och c) återinlagts i
sina valkuvert eller lagts åsido, ordnas i grupper sålunda, att sedlar med
samma partibeteckning sammanföras i en grupp. Antalet valsedlar i varje
grupp räknas, varefter sedlarna i varje grupp för sig inläggas i ett eller
flera omslag. Ä varje omslag antecknas de inneliggande valsedlarnas partibeteckning
samt antal.
4 mom. c.
antalet valsedlar i varje sådan grupp, som omförmäles i 3 mom. d), samt
gruppens partibeteckning jämte antalet omslag, vari gruppens sedlar inlagts.
79 §.
Första stycket.
Ogill är valsedel:
till vilken använts annat än vitt papper;
å vilken finnes något kännetecken, som uppenbarligen blivit med avsikt
där anbragt;
38 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.
vilken saknar partibeteckning eller upptager sådan å annat ställe än ovanför
namnen;
vilken upptager mer än en beteckning ovanför namnen;
vilken upptager valkretsbeteckning å annat ställe än nedanför namnen;
vilken icke upptager något giltigt namn; dock att då samtliga namn skola
av anledning som i 80 § andra stycket sägs, anses såsom obefintliga, valsedeln
likväl skall tillgodoräknas det parti vars partibeteckning den bär.
81 §.
1. Sedan valsedlarna ordnats efter partibeteckning, räknas antalet valsedlar
för varje parti. Detta antal är partiets rösttal.
2. Skola två eller flera platser besättas, fördelas de mellan de olika partierna
sålunda, att platserna, en efter annan, tilldelas det parti, vilket för
varje gång uppvisar det största av nedan angivna jämförelsetal.
Jämförelsetalet är lika med partiets rösttal, så länge partiet ännu icke
fått sig någon plats tilldelad. Därefter beräknas jämförelsetalet för varje
gång så, att partiets rösttal delas med det tal, som motsvarar antalet av
partiet tilldelade platser, ökat med 1.
Har ett parti redan fått sig tilldelad plats så många gånger, som motsvarar
de å partiets valsedlar upptagna namn, vilka avse själva riksdagsmannavalet,
varder det från vidare jämförelse uteslutet.
3. Skall blott en plats besättas, tilldelas platsen det parti, som enligt vad
i 2 mom. sägs, har största jämförelsetalet.
4. Vid val i hela riket är den enligt mom. 2 företagna tilldelningen av
platser till partierna i valkretsen endast preliminär. Sedan den preliminära
tilldelningen verkställts, avbrytes sammanräkningen. Protokoll över vad vid
förrättningen förekommit, utvisande varje partis rösttal och antalet platser,
som tilldelats partiet, färdigställes och insändes ofördröj ligen till central
sammanräkningsmyndighet för riket, soin Konungen bestämmer.
5. Sedan protokoll, som i 4 mom. sägs, för samtliga valkretsar inkommit
till den centrala sammanräkningsmyndigheten, företager denna ofördröjligen
omfördelning av platserna mellan partierna inom de särskilda valkretsarna
på sätt i 6—9 mom. angives.
6. För varje parti uträknas dess sammanlagda rösttal i riket. Efter dessa
rösttal beräknas huru samtliga platser i kammaren skulle fördelas mellan
partierna enligt de i 2 mom. angivna grunder. Antalet platser, som varje
parti i enlighet härmed skulle erhålla, jämföres med sammanlagda antalet
platser, som partiet erhållit vid den preliminära tilldelningen i valkretsarna.
Finnes det förra antalet vara större än det senare är partiet underskottsparti.
Finnes åter det senare antalet vara större än det förra är partiet överskottsparti.
7. För varje valkrets, där röster avgivits dels för underskottsparti och dels
för överskottsparti, vilket erhållit plats vid den preliminära tilldelningen,
uträknas jämförelsekvot mellan ettvart underskottsparti å ena sidan och
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.
39
ettvart sådant överskottsparti, som nyss nämnts, å andra sidan på följande
sätt.
Det jämförelsetal, som skulle gällt för underskottspartiet vid den preliminära
tilldelningen, därest ytterligare en plats varit att besätta i valkretsen,
delas med det jämförelsetal, som gällde för överskottspartiet, då det
sist tilldelades plats i kretsen. Jämförelsekvotcn beräknas i decimaler, tre
till antalet. Höjning av den sista decimalsiffran må ej äga rum.
8. Alla i samtliga valkretsar erhållna jämförelsekvoter, som uppgå till
minst 0,750, ordnas efter storleksordning i en serie med angivande av underskottsparti
och överskottsparti samt valkrets. I tur och ordning efter jämförelsekvoternas
storlek i serien överföres inom den valkrets, envar kvot
avser, en plats från överskottspartiet till underskottspartiet, så vida icke
under omfördelningen antingen överskottspartiet redan mist så många platser,
att antalet återstående vid den preliminära tilldelningen erhållna platser
motsvarar det antal platser, som skulle tillkomma partiet enligt den i
6 mom. omförmälda beräkningen, eller ock underskottspartiet vid omfördelningen
redan tillagts så många platser, att dessa jämte de vid den preliminära
tilldelningen erhålla platserna motsvara det antal platser, som
skulle tillkomma partiet enligt samma beräkning; ej heller må vid omfördelningen
underskottsparti tilläggas eller överskottsparti fråntagas mer än
en plats i en och samma valkrets.
9. över omfördelningsförrättningen upprättar den centrala sammanräkningsmyndigheten
protokoll, utvisande för varje valkrets huru efter denna
förrättning samtliga platser i valkretsen skola fördelas mellan partierna. Ett
exemplar av protokollet översändes ofördröjligen till varje Konungens befallningshavande.
10. Sedan vid omfördelningsförrättningen eller, då det ej är val i hela
riket, vid sammanräkningen för valkretsen fördelningen av platserna mellan
partierna i en valkrets blivit slutligt fastställd, fortsätter Konungens befallningshavande
sammanräkningsförrättningen för besättande av platserna
inom partierna på sätt i 11—-15 mom. stadgas. Den fortsatta förrättningen
kungöres på sätt i 76 § andra stycket stadgas.
11. Inom varje parti, åt vilket plats slutligt blivit tilldelad i valkretsen,
skall i erforderlig utsträckning genom särskilda sammanräkningar bestämmas
ordningen mellan de namn å partiets valsedlar, vilka avse själva riksdagsmannavalet.
Vid varje sammanräkning gäller valsedel allenast för ett namn.
12. Vid första sammanräkningen gäller valsedel för det namn, som står
först å sedeln.
Partiets valsedlar ordnas i grupper så, att sedlar med samma första namn
bilda en grupp.
Valsedlarna inom varje grupp räknas, och deras antal utgör gruppens
rösttal. Samma tal är också jämförelsetal för det namn, som står först på
gruppens valsedlar.
Det namn, vars jämförelsetal är störst, erhåller första platsar. ; ordningen.
40
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.
13. Vid varje följande sammanräkning gäller valsedel för det namn, vilket,
bortsett från namn, som redan erhållit plats i ordningen, står främst å
sedeln.
Den eller de grupper, vilkas valsedlar vid närmast föregående sammanräkning
gällde för det namn, som erhöll plats i ordningen, upplösas, och
nämnda valsedlar ordnas i nya grupper så, att sedlar, som vid den pågående
sammanräkningen gälla för ett och samma namn, bilda en grupp;
däremot bibehållas övriga befintliga grupper oförändrade.
Valsedlarna inom varje nybildad grupp räknas, och deras antal utgör
gruppens rösttal.
För de namn, för vilka finnas gällande valsedlar, beräknas rösttal och
jämförelsetal.
Rösttalet för ett namn är lika med rösttalet för den grupp eller sammanlagda
rösttalet för de grupper, vilkas valsedlar gälla för namnet.
Jämförelsetalet för ett namn är lika med dess rösttal, där icke grupp av
valsedlar, som gälla för namnet, deltagit i besättandet av förut utdelad
plats. Har så skett, erhålles namnets jämförelsetal genom att dela dess
rösttal med det tal, som motsvarar den del, gruppen tagit i besättandet av
plats eller platser, som utdelats (gruppens platstal), ökat med 1, eller, om
flera grupper av valsedlar, som gälla för namnet, deltagit i besättandet av
förut utdelad plats, med dessa gruppers sammanlagda platstal, ökat med 1.
Platstalet för en grupp beräknas sålunda, att gruppens rösttal delas med
största jämförelsetalet vid sammanräkningen närmast före gruppens bildande.
Det namn, vars jämförelsetal är störst, erhåller plats i ordningen.
14. Plats, som blivit ett parti slutligt tilldelad, besättes så, att partiets
första plats tillerkännes den, vars namn är det första i ordningen inom partiet,
partiets andra plats den, som bär andra namnet i ordningen, partiets
tredje plats den, som bär tredje namnet i ordningen, och så vidare efter
samma grund, ändå att den, som är berättigad till platsen, redan fått sig
tillerkänd plats från ett eller flera andra partier.
15. Har någon blivit utsedd till riksdagsman från två eller flera partier,
ankommer på honom att bestämma, från vilket parti han skall anses vald;
och har han att på Konungens befallningshavandes uppmaning genast lämna
besked därom. Inom det parti, för vilket han icke mottager val, skall ofördröj
ligen utses ny riksdagsman enligt de i S7 § 1 mom. andra stycket stadgade
grunder för utseende av efterträdare till avgången riksdagsman.
16. Erhålles vid uträkning enligt denna paragraf bråktal, skall det, där
ej annat angives, beräknas i decimaler, två till antalet. Höjning av den sista
decimalsiffran må ej äga rum.
17. Mellan lika rösttal, jämförelsetal eller jämförelsekvot skall, där så
erfordras, skiljas genom lottning.
84 §.
Vid avbrott i sammanräkningsförrättningen skola alla valsedlar inläggas
i omslag, vilka förseglas under minst två närvarandes sigill. Dessa omslag
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.
41
jämte andra till valet hörande handlingar skola därefter läggas i säkert förvar;
må förrättningen ej ånyo företagas, innan de närvarande förvissat sig
om att de åsatta sigillen äro obrutna.
85 §.
Sedan riksdagsmän blivit utsedda, kungöres valets utgång omedelbart genom
uppläsning av det eller de vid sammanräkningsförrättningen förda protokoll.
Med uppläsningen är valförrättningen avslutad.
87 §.
1. Har någon, som blivit vald till riksdagsman, avsagt sig uppdraget eller
eljest avgått före utgången av den tid, för vilken han blivit vald, då skall
Konungens befallningshavande ofördröjligen vid offentlig förrättning, så
kungjord, som i 26 § sägs, verkställa ny röstsammanräkning inom det parti,
för vilket den avgångne blivit vald.
Vid den nya sammanräkningen tages hänsyn blott till de valsedlar, vilka
gällde för den avgångnes namn vid den sammanräkning, då namnet tilldelades
plats i ordningen. Varje valsedel gäller såsom hel röst. Med iakttagande
av att namn å någon, som blivit genom valet utsedd till riksdagsman, anses
såsom obefintligt, skall röstvärdet tillgodoräknas det namn, som står främst
av de för den avgångne riksdagsmannen särskilt upptagna efterträdarenamnen,
eller, om sådant namn ej finnes, det namn för själva riksdagsmannavalet,
som står främst å sedeln, eller, om ej heller sådant namn finnes, det
namn, som står främst bland samtliga efterträdarenamnen å sedeln. Den
som erhållit högsta rösttalet inträde såsom ledamot i den avgångnes ställe.
Mellan lika rösttal skilje lotten.
Efter sammanräkningens avslutande skola valsedlarna åter inläggas under
försegling.
2. Lag samma vare, där riksdagsman, som blivit utsedd jämlikt 1 mom.,
avgått före utgången av den tid, för vilken han blivit utsedd; och skall vid
den nya sammanräkningen såsom förut hänsyn tagas blott till de valsedlar,
som gällde för den först avgångnes namn vid den sammanräkning, då namnet
tilldelades plats i ordningen.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling; dock att lagen
icke gäller i fråga om val för utseende av riksdagsmän för återstående del
av år 1952.
42
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.
Bilaga 1.
(åberopad s. 11.)
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse ar 30, 81, 90 och 91 §§ lagen den 26
november 1920 (nr 796) om val till riksdagen.
Härigenom förordnas, att 30, 81, 90 och 91 §§ lagen den 26 november 1920
om val till riksdagen1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
30 §.
För valen till andra kammaren indelas riket i tjugufem valkretsar, nämligen
:
Stockholms stad;
Göteborgs stad;
Göteborgs och Bohus läns landstingsområde;
Malmö, Hälsingborgs, Landskrona och Lunds städer;
Malmöhus läns valkrets, innefattande länets landsbygd samt städerna
Ystad, Trelleborg, Skanör med Falsterbo, Eslöv och Höganäs;
Blekinge län och Kristianstads län;
Västernorrlands län och Jämtlands län;
vart och ett av rikets övriga län.
81 §.
1. För rösternas sammanräknande ordnas valsedlarna efter väljarbeteckning,
varom i 59 § andra stycket sägs, sålunda, att valsedlar med samma
första beteckning sammanföras i särskilda grupper (A-grupper).
Förekomma inom A-grupp valsedlar med en andra beteckning, ordnas
A-gruppens sedlar efter sådan beteckning (B-grupper). Till A-gruppen hörande
sedlar med endast en beteckning anses tillhöra en särskild B-grupp.
Förekomma inom B-grupp valsedlar med en tredje beteckning, ordnas
B-gruppens sedlar efter sådan beteckning (C-grupper). Till B-gruppen hörande
sedlar med endast två beteckningar anses tillhöra en särskild C-grupp.
2. a) För varje C-grupp bestämmes i erforderlig utsträckning genom särskilda
sammanräkningar ordning mellan de namn å gruppens valsedlar, vilka
avse själva riksdagsmannavalet.
Vid varje sammanräkning gäller valsedel allenast för ett namn.
b) Vid första sammanräkningen gäller valsedel för det namn, som står
först å sedeln.
C-gruppens valsedlar ordnas i namngrupper så, att sedlar med samma
första namn bilda en namngrupp.
Valsedlarna inom varje namngrupp räknas, och deras antal utgör namngruppens
rösttal. Samma tal är också jämförelsetal för det namn, som står
först på namngruppens valsedlar.
1 Senaste lydelse av 30 § se 1944: 84, av 81 § se 1940:550, av 90 § se 1932:271 och av 91 §
se 1940:271; jfr även för de tre sistnämnda §§ 1944:84.
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.
43
Det namn, vars jämförelsetal är störst, erhåller första platsen i ordningen.
c) Vid varje följande sammanräkning gäller valsedel för det namn, vilket,
bortsett från namn, som redan erhållit plats i ordningen, står främst å sedeln.
Den eller de namngrupper, vilkas valsedlar vid närmast föregående sammanräkning
gällde för det namn, som erhöll plats i ordningen, upplösas,
och nämnda valsedlar ordnas i nya namngrupper så, att sedlar, som vid den
pågående sammanräkningen gälla för ett och samma namn, bilda en namngrupp;
däremot bibehållas övriga befintliga namn grupper oförändrade.
Valsedlarna inom varje nybildad namngrupp räknas och deras antal utgör
namngruppens rösttal.
För de namn, för vilka finnas gällande valsedlar, beräknas rösttal och
jämförelsetal.
Rösttalet för ett namn är lika med rösttalet för den namngrupp eller sammanlagda
rösttalet för de namngrupper, vilkas valsedlar gälla för namnet.
Jämförelsetalet för ett namn är lika med dess rösttal, där icke namngrupp
av valsedlar, som gälla för namnet, deltagit i besättandet av förut utdelad
plats. Har så skett, erhålles namnets jämförelsetal genom att dela dess rösttal
med det tal, som motsvarar den del namngruppen tagit i besättandet av
plats eller platser, som utdelats (namngruppens platstal), ökat med 1, eller,
om flera namngrupper av valsedlar, som gälla för namnet, deltagit i besättandet
av förut utdelad plats, med dessa namngruppers sammanlagda platstal,
ökat med 1. Platstalet för en namngrupp beräknas sålunda, att namngruppens
rösttal delas med största jämförelsetalet vid sammanräkningen
närmast före namngruppens bildande.
Det namn, vars jämförelsetal är störst, erhåller plats i ordningen.
d) Bråktal, som uppkommer vid delning, beräknas i decimaler, två till
antalet. Höjning av den sista decimalsiffran må ej äga rum.
3. För varje B-grupp bestämmes i erforderlig utsträckning genom särskilda
sammanräkningar ordning mellan de namn å gruppens valsedlar, vilka
avse själva riksdagsmannavalet. Därvid anses namnen å varje C-grupps
valsedlar förekomma i den jämlikt 2 mom. bestämda ordning och tillämpas
i övrigt de i nämnda mom. angivna grunder.
4. För varje A-grupp bestämmes i erforderlig utsträckning genom särskilda
sammanräkningar ordning mellan de namn å gruppens valsedlar,
vilka avse själva riksdagsmannavalet. Därvid anses namnen å varje B-grupps
valsedlar förekomma i den jämlikt 3 mom. bestämda ordning och tillämpas
i övrigt de i 2 mom. angivna grunder.
5. Skola två eller flera platser besättas, fördelas de mellan de olika Agrupperna
sålunda, att platserna, en efter annan, tilldelas den A-grupp, vilken
för varje gång uppvisar det största av nedan angivna jämförelsetal.
Plats, som blivit en A-grupp tilldelad, besättes genast så, att A-gruppens
första plats tillerkännes den, vars namn är det första i ordningen inom Agruppen,
A-gruppens andra plats den, som bär andra namnet i ordningen,
A-gruppens tredje plats den, som bär tredje namnet i ordningen, och så vidare
efter samma grund, ändå att den, som är berättigad till platsen, redan
fått sig tillerkänd plats från en eller flera andra A-grupper.
Jämförelsetalet är lika med A-gruppens rösttal, så länge A-gruppen ännu
icke fått sig någon plats tilldelad. Därefter beräknas jämförelsetalet för varje
gång så, att A-gruppens rösttal delas med det tal, som är 1 högre än det
dubbla antalet av A-gruppen tilldelade platser. Har samma person erhållit
platser från två A-grupper, skall dock, vid beräkning av det antal platser,
som utdelats, vardera platsen anses blott såsom en halv plats; bar någon er
-
44
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.
hållit platser från 3 A-grupper, anses varje sådan plats såsom en tredjedels
plats; och så vidare efter samma grund.
Har en A-grupp redan fått sig tilldelad plats så många gånger, som motsvarar
de å gruppens valsedlar upptagna namn, vilka avse själva riksdagsmannavalet,
varder den från vidare jämförelse utesluten.
6. Skall blott en plats besättas, tillfaller platsen den, vars namn står
främst i ordningen inom den A-grupp, som, enligt vad i 5 mom. sägs, har
största jämförelsetalet.
7. A-grupp, vars rösttal ej överstiger sex tiondelar av sammanlagda antalet
röster i valkretsen, delat med antalet av de platser, som där skola besättas,
må icke deltaga i fördelningen av platserna.
8. Mellan lika rösttal eller jämförelsetal skall, där så erfordras, skiljas
genom lottning.
90 §.
Vad ovan är stadgat i avseende å magistrat skall i stad utan magistrat i
tillämpliga delar gälla om den valnämnd, som skall finnas för sådan stad.
Valnämnd, som i första stycket sägs, skall bestå av kommunalborgmästaren
i staden såsom ordförande samt två ledamöter jämte suppleanter för
dem, vilka väljas för fyra år av stadsfullmäktige eller, där sådana ej firma*,
av allmänna rådstugan. Valet äger rum å tid, då val till befattningar inom
kommunen eljest anställes. Vad i 33—36 §§ i övrigt är stadgat i avseende
å valnämnd å landet skall äga motsvarande tillämpning beträffande den valnämnd,
varom nu är fråga.
Äro i stad flera valdistrikt, skall magistraten eller i stad utan magistrat
valnämnden för varje valdistrikt utse tre eller flera personer att såsom magistratens
eller valnämndens deputerade vara valförrättare i distriktet. Av
dessa förer den främste ordet. Protokollet över valförrättningen föres av den
magistraten eller valnämnden därtill utsett.
91 §.
Omfattar valkrets för val till andra kammaren olika län, skall sammanräkning
av avgivna röster för valkretsen verkställas av Konungens befallningshavande
i det av länen, som Konungen bestämmer.
Anmälan, som avses i 56 §, skall i valkrets, varom nu är fråga, göras hos
den Konungens befallningshavande, som förordnats att verkställa röstsammanräkningen.
Konungens befallningshavande, som ej har att verkställa röstsammanräkning
för valkretsen, skall på sätt stadgas i 76 § tredje stycket tillse, att valprotokoll,
röstlängd och omslag, som avses i 68 § 3 mom., inkomma från
valdistrikten i länet, samt från försumlig valförrättare infordra vad som fattas.
De inkomna handlingarna skola därefter skyndsamt överlämnas till den
Konungens befallningshavande, som skall verkställa sammanräkningen.
Denna lag träder i kraft den
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.
45
Bilaga 2.
(åberopad s. 28.)
Jämförelse mellan riksresultaten för skilda mandatfördelningssystem
vid andrakammarvalen 1932—1948.
(Siffror inom parentes ange avvikelser från en fullt proportionell fördelning.)
H = Högern
B = Bondeförbundet
L = Liberala, uppgår fr. o. m. 1936 i folkpartiet = F
Fr = Frisinnade, uppgår fr. o. m. 1936 i folkpartiet = F
Sd = Socialdemokraterna
Ki = Kilbomskommunisterna, fr. o. m. 1936 socialistpartiet = Sp
Si = Sillénkommunisterna, fr. o. m. 1936 kommunisterna = K
Uddalalsmetoden med spärr (60 % av valkvoten).
Partier |
1932 |
1936 |
1940 |
1914 |
1948 |
H................ |
54 (- 1) |
42 (+ 1) |
41 (- 1) |
37 (± 0) |
26 (— 2) |
B................ L 1 |
37 (+ 4) 4 (± 0) |
38 (+ 5) |
31 (+ 4) |
33 (+ 2) |
29 (+ 1) |
28 (— 2) |
25 (— 2) |
30 (± 0) |
54 (+ 1) |
||
Sd............... |
22 (± 0) |
112 (+ 6) |
130 (+ 5) |
no (+ 2) |
in (+ 4) |
Ki; Sp........... |
8 (-4) |
6 (-4) |
- (-1) |
— |
— |
Si; K............. |
5 (-1) |
4 (-3) |
3 (-5) |
20 (- 4) |
10 (- 4) |
Övr.............. |
- (-1) |
- (-3) |
|||
S:a avvikelser |
± 7 |
± 12 |
± 9 |
it 4 |
± 6 |
Genomsnittlig avvikelse: 7.6
Jämkad uddalalsmetod (1.25, 3, 5, 7 o. s. v.).
H................ |
55 (± 0) |
42 (+ 1) |
42 (± 0) |
38 (+ 1) |
27 (- 1) |
B................ L 1.............. |
37 (+ 4) 4 (±0) |
36 (+ 3) |
31 (+ 4) |
33 (+ 2) |
29 (+ 1) |
F............ Fri.............. |
21 (- 1) |
29 (- 1) |
24 (- 3) |
28 (— 2) |
54 (+ 1) |
Sd............... |
99 (+ 2) |
112 (+ 6) |
129 (+ 4) |
no (+ 2) |
no (+ 3) |
Ki; Sp........... |
9 (-3) |
6 (-4) |
- (-1) |
||
Si; K............. |
5 (-1) |
5 (-2) |
4 (-4) |
21 (-3) |
10 (- 4) |
Övr.............. |
- (-1) |
- (-3) |
|||
S:a avvikelser |
± 6 |
± 10 |
± 8 |
± 5 |
±5 |
Genomsnittlig avvikelse: 6.8 |
46
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.
Jämkad uddatalsmelod (1.3, 3, 5, 7 o. s. v.).
Partier |
1932 |
1936 |
1940 |
1914 |
1948 |
H................ |
54 (- 1) |
42 (+ 1) |
42 (± 0) |
38 (+ 1) |
27 (- 1) |
B................ |
37 (+ 4) |
37 (+ 4) |
31 (+ 4) |
33 (+ 2) |
28 (± 0) |
L 1 .............. |
4 (± 0) |
||||
F............ |
28 (— 2) |
24 (- 3) |
29 (- 1) |
54 (+ 1) |
|
Fr 1 .............. |
21 (- 1) |
||||
Sd............... |
101 (+ 4) |
112 (+ 6) |
130 (+ 5) |
in (+ 3) |
in (+ 4) |
Ki; Sp........... |
8 (-4) |
6 (-4) |
- (-1) |
— |
— |
Si; K............. |
5 (-1) |
5 (— 2) |
3 (-5) |
19 (- 5) |
10 (- 4) |
Övr.............. |
- (-1) |
- (-3) |
— |
— |
— |
S:a avvikelser |
± 8 |
± 11 |
± 9 |
± 6 |
±5 |
Genomsnittlig avvikelse: 7.8 |
|||||
Jämkad uddatalsmetod (1.4, 3, 5, |
7 o. s. v.). |
||||
H................ |
54 (- 1) |
42 (+ 1) |
43 (+ 1) |
38 (+ 1) |
23 (— 5) |
B................ |
37 (+ 4) |
37 (+ 4) |
29 (+ 2) |
33 (+ 2) |
29 (+ 1) |
L 1.............. |
4 (± 0) |
||||
F............ |
26 (- 4) |
23 (- 4) |
28 (— 2) |
55 (+ 2) |
|
Fr 1 .............. |
21 (- 1) |
||||
Sd............... |
102 (+ 5) 116 (+ 10) |
131 (+ 6) |
113 (+ 5) |
113 (+ 6) |
|
Ki; Sp........... |
7 (-5) |
6 (-4) |
- (-1) |
— |
— |
Si; K............. |
5 (-1) |
3 (-4) |
4 (-4) |
18 (- 6) |
10 (- 4) |
Övr.............. |
- (-1) |
- (-3) |
— |
— |
— |
S:a avvikelser |
± 9 |
± 15 |
± 9 |
± 8 |
± 9 |
Genomsnittlig avvikelse: 10.0 |
Stockholm 1952. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner
521388