Nr 1—2.
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 1.
1
Nr 1.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändring i kurkomötesförordninqen aen 22 april
1919 (nr 174).
Till konstitutionsutskottets handläggning ha båda kamrarna den 15 januari
1952 hänvisat en av Kungl. Maj :t till riksdagen avlåten proposition,
nr 4, däri Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt i statsrådet
fört protokoll samt Kungl. Maj:ts och kyrkomötets i protokollet omförmälda
skrivelser, föreslagit riksdagen att antaga nedan intagna förslag
till förordning om ändring i kyrkomötesförordningen den 22 april 1949
(nr 174).
Nu gällande bestämmelser om granskning av kyrkomötesombudens fullmakter
äro upptagna i den av kyrkomötet fastställda arbetsordningen. Vid
kyrkomötets första sammanträde skola, enligt dessa bestämmelser, de valda
ombuden till ordföranden avlämna de protokollsutdrag, vilka utgöra deras
fullmakt att taga del i mötets förhandlingar. Ordföranden anmodar två självskrivna
ombud att biträda vid granskning av protokollsutdragen, och denna
granskning företages samma dag som kyrkomötet öppnats. Därvid föres protokoll,
som skall fullständigt upptaga de mot ombuds behörighet förekomna
anmärkningarna. Nästa söckendag uppläses granskningsprotokollet vid sammanträde
med kyrkomötet, och förekomna anmärkningar mot ombuds behörighet
upptagas till överläggning och avgöras, såvitt ske kan. Vid förhandlingarna
äga de, mot vilkas val anmärkning förekommit, rätt att deltaga i
överläggningarna, men ej i besluten.
I skrivelse den 8 december 1948, nr 23, anhöll kyrkomötet, i samband med
anmälan av kyrkomötets beslut beträffande då föreliggande förslag till ny
kyrkomötesförordning, om utredning angående sättet för granskning av
valda ombuds vid kyrkomötet fullmakter. Kyrkolagsutskottet hade framhållit,
att erfarenheten visat att ombudens fullmakter ej sällan varit behäftade
med brister i formellt hänseende. Granskningen fördröjde kyrkomötets arbete.
Med anledning av kyrkomötets framställning föreläde Kungl. Maj :t med
skrivelse den 27 augusti 1951, nr 4, kyrkomötet av lagrådet granskat förslag
till de ändringar i kyrkomötesförordningen, som avses i förevarande proposition.
Departementschefen anförde därvid i huvudsak följande:
De av kyrkomötet påvisade praktiska olägenheterna med nu gällande regler
för granskning av kyrkomötesledamöternas fullmakter synas i främsta
rummet sammanhänga med att granskningen skall ske samma dag som
kyrkomötet öppnas och på grund av handlingar som ombuden avlämna vid
kyrkomötets första sammanträde. Denna ordning för granskningen medger
1 Dihang till riksdagens protokoll 1952. 5 sand. 2 and. Nr 1 — 2.
2
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 1.
icke tillräcklig tid för inhämtande av erforderliga, kompletterande upplysningar
från de myndigheter som utfärdat handlingarna. Den ändringen bör
därför vidtagas att de för granskningen behövliga handlingarna skola i förväg
insändas, så att granskningen kan förberedas. Vidare torde det vara
lämpligt att, i likhet med vad som gäller enligt riksdagsordningen, de sålunda
insända handlingarna skola bestå av särskilda fullmakter med närmare
angivet innehåll. De anmärkningar som hittills brukat förekomma ha
nämligen i allmänhet gått ut på att de protokollsutdrag, som avlämnats
såsom fullmakt varit ofullständiga.
Beträffande själva granskningen bör föreskrivas, att den skall ske före
kyrkomötets första sammanträde. Liksom hittills får det sedan ankomma
på kyrkomötet att på grundval av granskningsprotokollet och de anmärkningar
som eljest framställas utöva sina lagliga befogenheter att pröva ombudens
behörighet.
Bestämmelser av sådant innehåll som nu angivits torde icke kunna meddelas
av kyrkomötet i dess arbetsordning; de böra därför upptagas i kyrkomötesförordningen.
På hemställan av kyrkolagsutskottet (betänkande nr 7) godkände kyrkomötet
förslaget.
Utskottet finner ej anledning till erinran mot det i propositionen framlagda
förslaget och hemställer alltså,
att riksdagen, med bifall till föreliggande proposition, nr
4, måtte antaga följande
Förslag
till
Förordning
om ändring i kyrkomötesförordningen den 22 april 1919 (nr 171).
Härigenom förordnas, att i kyrkomötesförordningen den 22 april 1949
skall införas en ny paragraf, betecknad 9 a §, av nedan angiven lydelse samt
att 11 § samma förordning skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)
9 a §.
För valt ombud skall fullmakt utfärdas
av domkapitlet eller, i fråga
om ombud för teologisk fakultet, av
fakulteten. Fullmakten skall innehålla,
förutom den valdes namn och
hemvist, uppgift å det kyrkomöte för
vilket han valts och det stift ellei
den fakultet som han företräder
samt utvisa, om han är prästerligt
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 1.
3
(Nuvarande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)
ombud eller lekmannaombud. Har
någon inträtt såsom ombud i stället
för annan, skall detta förhållande
jämte skälet därtill angivas i fullmakten.
Fullmakt upprättas i två exemplar,
av vilka det ena tillställes ombudet
och det andra ofördröjligen insändes
till ecklesiastikdepartementet.
11 §.
Vid kyrkomöte föres ordet av ärkebiskopen eller den bland övriga biskopar,
som Konungen, för den händelse ärkebiskopen har förfall, därtill förordnar.
Ordföranden och två av honom
tillkallade självskrivna ombud skola
före kyrkomötets första sammanträde
granska de valda ombudens fullmakter.
För detta ändamål skola de
fullmaktsexemplar som inkommit
till ecklesiastikdepartementet tillhandahållas.
Vid granskningen föres
protokoll, vari anmärkningar mot
ombuds behörighet antecknas.
På kyrkomötet ankommer att, så
snart det kan ske, fatta beslut över
de anmärkningar som upptagits i
gransknings protokollet eller som eljest
förekomma mot ombuds behörighet.
Ombud, vilkens behörighet
år i fråga, äger deltaga i överläggning
men ej i beslut härom.
Denna förordning träder i kraft
den 1 juli 1952.
Stockholm den 30 januari 1952.
På konstitutionsutskottets vägnar:
HARALD HALLÉN.
4
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 1-
Närvarande:
från första kammaren: herrar Gottfrid Karlsson, Karl August Johanson,
Gustav Emil Andersson, Hällgren, Fritiof Karlsson, Sandberg, Damström
och Hansson; samt
från andra kammaren: herrar Hallén, Pettersson i Norregård, Norén,
Swedberg, Spångberg, Nolin, Jonsson i Haverö, Nordkvist och fru Svedberg.