Nr 39—40.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39.

1

Nr 39.

Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets område
under senare delen av produktionsåret 1951/52 jämte
i ämnet väckta motioner.

I en till riksdagen den 21 mars 1952 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad
proposition, nr 176, har Kungl. Maj :t under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma
dag föreslagit riksdagen

dels medgiva Kungl. Maj :t att vidtaga erforderliga åtgärder för reglering
under tiden intill den 1 september 1952 av produktions- och avsättningsförhållandena
på jordbrukets område i huvudsaklig överensstämmelse med de
riktlinjer, som angivits i propositionen;

dels å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1951/52 under nionde
huvudtiteln anvisa

a) till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område ett reservationsanslag
av 235 000 000 kronor,

b) till Kostnader i samband med Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet
ett reservationsanslag av 75 000 000 kronor.

I samband härmed har utskottet behandlat följande i anslutning till pro positionen

inom riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motioner, näm ligen 1)

I: 463 av herr Svedberg m. fl. och II; 610, likalydande, av herrar Ja cobson

i Vilhelmina och Nilsson i Varuträsk, i vilka motioner hemställts, att

riksdagen ville besluta sådan ändring av de i propositionen föreslagna stat liga

pristilläggen till mjölkproduktionen, att de sammanläggas med det för

närvarande utgående producentbidraget och därmed bilda ett statligt grund pristillägg

till landets mjölkproducenter;

2) I: 464 av herr Persson, Karl, i vilken motion hemställts, att riksdagen

måtte besluta att det retroaktiva bidraget av 30 kronor per försålt gödsvin

för tiden 1 * * * * * * * * * * * * * * * * * * * */9 1951—29/2 1952 maximeras till att utgå för högst 40 grisar till

varje uppfödare samt att det föreslagna arealbidraget av 150 kronor per

hektar odlat vete även utbetalas för areal, varå odlats råg under år 1951;

3) 1:466 av herrar Osvald och Wciland, vari hemställts, att riksdagen

måtte besluta, att ersättning för svartrostskador skall lämnas utanför jord brukskalkylen

med ett belopp på 90 miljoner kronor, som ställes till jord bruksnämndens

förfogande, att den s. k. retroaktiva ersättningen för svin

slaktade under tiden 1 september 1951 till 31 mars 1952 utcslutes och att i

enlighet härmed ett belopp på 30 miljoner kronor strykes från kalkylens in 1

Bihartg till riksdagens protokoll 1952. 10 samt. Nr 39 — 40.

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39.

komstsida, att smör- och margarinpriserna återföras till den nivå, de hade
före den senaste höjningen samt att propositionen i övrigt måtte bifallas;

4) I: 472 av herr Grym m. fl. och II: 612, likalydande, av herrar Gavelin
och Jansson i Kalix, i vilka motioner hemställts, att riksdagen måtte besluta,
att ett belopp av 700 000 kronor ställes till regeringens förfogande för
att användas till bidrag för de jordbrukare, som under år 1951 lidit skada
genom regn eller översvämningar;

5) I: 498 av herr Ohlon m. fl. och II: 630, likalydande, av herr Ohlin m. fl.,
vari hemställts, att riksdagen vid behandling av förevarande proposition
måtte beakta vad i motionerna anförts;

6) I: 499 av herr Eskilsson m. fl. och II: 628, likalydande, av herr Hseggblom
m. fl., i vilka motioner hemställts, att riksdagen hos Kungl. Maj :t ville
begära utredning om avveckling av subventionssystemet vid prisregleringarna
å jordbrukets område samt att riksdagen vid behandling av förevarande
proposition ville beakta vad i motionerna anförts;

7) 1:500 av herr Björnberg och II: 629, likalydande, av herr Hseggblom,
vari hemställts, att riksdagen ville besluta att arealbidrag med 150 kronor
utbetalas jämväl till jordbrukare i Kalmar län, som våren 1951 genom översvämningar
fått vetearealer förstörda enligt vad som fastställts genom av
länsstyrelsen i Kalmar län verkställd värdering;

8) I: 501 av herr Persson, Ola, och herr Öhman samt II: 631, likalydande,
av herr Karlsson i Stuvsta m. fl., i vilka motioner hemställts, att riksdagen
måtte dels medgiva Kungl. Maj :t att sänka priset på smör och margarin med
1 krona per kilo och dels medgiva, att det i förevarande proposition äskade
anslaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område, å tilläggsstat II
till riksstaten för budgetåret 1951/52 under nionde huvudtiteln, får överskridas
med härför erforderligt belopp;

9) II: 609 av herr Lundberg, vari hemställts, att riksdagen måtte besluta
att hos Kungl. Maj :t begära, att den av 1951 års riksdag beslutade skyndsamma
översynen av jordbrukskalkylen verkställes med särskilt beaktande
av i motionen anförda delfrågor och det mindre jordbrukets socialekonomiska
problem, och att det, om möjligt, vid höstriksdagen lämnas en redogörelse
för de kalkylprinciper, som skola gälla för nästa jordbruksuppgörelse,
att hos Kungl. Maj:t begära förslag om ändrad jordlagstiftning, som skapar
möjligheter för konsumentkooperationen att förvärva och driva jordbruk
samt att upphäva det av Kungl. Maj :t beslutade pristillägget på margarin
och att konsumtionsreglerande prishöjningar å margarin skola underställas
riksdagen för prövning och beslut;

10) II: 627 av herrar Widén och Ståhl, vari hemställts, att det extra mjölkpristillägget
för Värmlands län höjes till 35 öre per kg mjölkfett.

Beträffande det närmare innehållet i motionerna får utskottet hänvisa
till dessa.

Vid överläggningar, som våren 1951 ägde rum mellan statens jordbruksnämnd,
å ena, samt representanter för Sveriges lantbruksförbund och Riks -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 3!).

3

förbundet Landsbygdens folk, å andra sidan, nåddes enighet om att —
med hänsyn till ovissheten om pris- och löneutvecklingen efter utgången
av år 1951 — frågan om prissättningen på jordbrukets produkter för det
dåvarande skulle lösas endast för tiden den 1 september—den 31 december
1951 och att nya förhandlingar skulle upptagas för tiden den 1 januari—den
31 augusti 1952. Den överenskommelse om prissättningen under förstnämnda
period, som den 20 april 1951 träffades mellan berörda parter, innebar
bland annat — förutom prisförändringar i fråga om olika produkter och
förnödenheter — att någon justering av priserna under avtalstiden med
tillämpning av den s. k. fyraprocentregeln icke skulle ske. Vid sådant förhållande
ansågs det icke erforderligt med någon omräkning av jordbrukskalkylen
i augusti 1951. En sådan omräkning avsågs i stället skola ske i
samband med de förhandlingar, som förutsattes komma att äga rum beträffande
prissättningen för tiden den 1 januari—den 31 augusti 1952.

Sedan Kungi. Maj :t genom beslut den 27 april 1951 godkänt överenskommelsen,
förelädes densamma riksdagen genom proposition nr 207/1951 och
vann även riksdagens godkännande (jordbruksutskottets utlåtande nr 42, riksdagens
skrivelse nr 335). I samband därmed anvisade riksdagen å riksstaten
för budgetåret 1951/52 bland annat dels till Prisreglerande åtgärder på
jordbrukets område ett reservationsanslag av 34 000 000 kronor, dels till
Kostnader i samband med Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet ett
reservationsanslag av 105 000 000 kronor.

Vidare medgav riksdagen Kungl. Maj :t att vidtaga erforderliga åtgärder
för reglering under regleringsåret 1951/52 av produktions- och avsättningsförhållandena
på jordbrukets område i huvudsaklig överensstämmelse med
de riktlinjer, som angivits i propositionen.

I skrivelse den 10 januari 1952 framlade statens jordbruksnämnd förslag
till vissa prishöjningar å jordbruksprodukter i enlighet med en mellan
nämnden, å ena, samt representanter för Sveriges lantbruksförbund och
Riksförbundet Landsbygdens folk (jordbrukets förhandlingsdelegation), å
andra sidan, träffad överenskommelse. Vid skrivelsen hade fogats, bland
annat, en promemoria rörande jordbrukets inkomster och kostnader under
produktionsåret 1951/52, vilken upprättats av de kalkylsakkunniga, ävensom
protokoll från sammanträden med jordbruksnämndens råd den 27 november
1951 och den 8 januari 1952, vid vilka kalkylen granskats, överenskommelsen
godkändes av Kungl. Maj:t den 11 januari 1952.

Kungl. Maj :t har vidare den 15 mars 1952 godkänt en överenskommelse,
som traffats mellan representanter för regeringen, å ena, samt jordbrukets
förhandlingsdelegation, å andra sidan, angående grunderna för prissättningen
på jordbruksprodukter för tiden den 1 januari—den 31 augusti 1952. Denna
fråga har nu underställts riksdagen.

I propositionen har vidare anmälts eu av jordbruksnämnden i skrivelse
den 18 mars 1952 gjord hemställan om ett tilläggsanslag för att täcka ökade
kostnader för Svenska spannmålsaktiebolaget under innevarande regleringsår.
”

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39.

Slutligen ha i propositionen anmälts av länsstyrelserna i Kalmar och Norrbottens
län gjorda framställningar den 31 december 1951, vari hemställts
om anvisande av medel för utbetalande av bidrag till jordbrukare i sagda
län, som under år 1951 drabbats av översvämnings- eller regnskador.

I propositionen har lämnats en närmare redogörelse för dels den reviderade
kalkylen över jordbrukets inkomster och kostnader under produktionsåret
1951/52 (s. 4—14), dels överenskommelsen den 10 januari 1952 (s. 14
—21), dels överenskommelsen den 15 mars 1952 och Kungl. Maj:ts beslut
samma dag (s. 21—26), dels Svenska spannmålsaktiebolagets kostnader (s.
26—27), dels ock frågan om särskilt stöd åt vissa jordbrukare, som drabbats
av översvämnings- eller regnskador (s. 27—31). Därjämte ha vid propositionen
fogats promemorior rörande jordbrukets inkomster och kostnader
under produktionsåret 1951/52 (s. 43—104), angående arbetskraftsvolymen
i jordbrukskalkylen (s. 105—118), angående vissa andra kostnadsposter än
arbetskostnaderna (s. 119—120) samt angående omläggning av prisdifferentieringen
å mjölk (s. 121—127).

Utskottet torde i angivna delar få hänvisa till propositionen.

Departementschefen.

Departementschefen har anfört följande.

»I propositionen nr 207/1951 angående åtgärder i prisreglerande syfte på
jordbrukets område under regleringsåret 1951/52 gjordes vissa uttalanden
rörande försörjningsprogrammet för innevarande regleringsår. Enligt dessa
borde försörj ningsprogrammet liksom under de senaste åren utformas med
utgångspunkt från att livsmedelsbehovet i största möjliga utsträckning borde
täckas genom inhemsk produktion. Därjämte borde man emellertid, med
hänsyn bland annat till den ur vår synpunkt ogynnsamma utveckling av
pris- och avsättningsförhållanden på världsmarknaden, som ägt rum under
den senaste tiden, eftersträva en viss förskjutning av produktionsinriktningen.
Därvid borde man söka öka självförsörjningsgraden på de områden,
där underskott förelåge, främst fodermedel samt socker, kött och fläsk. Å
andra sidan borde man söka reducera överskotten av sådana produkter, beträffande
vilka svårigheter förelåge att vinna avsättning utomlands till tillfredsställande
priser. Det framhölls även, att man genom en dylik förskjutning,
vilken i förhållande till den totala jordbruksproduktionen endast behövde
bli av relativt ringa omfattning, kunde vinna dels en ur ekonomiska
synpunkter mera ändamålsenlig inriktning av produktionen, dels en ökning
av självförsörjningsgraden och en minskning av jordbrukets beroende av
en i nuvarande läge mycket oviss exportmarknad.

Någon mera väsentlig förändring i de faktorer, som lågo till grund för
denna bedömning, har hittills ej inträffat. Prisläget på världsmarknaden
för vegetabilier är alltjämt mycket högt, särskilt för brödsäd. Samtidigt äro

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39.

5

exportmöjligheterna för flertalet animaliska produkter alltjämt otillfredsställande.
Det försörjningsprogram, som angavs våren 1951, torde sålunda
i sina huvuddrag alltjämt böra vara vägledande.

Vad den inhemska produktionsutvecklingen angår måste det konstateras,
att utbytet av 1951 års odling i flera avseenden blivit sämre än man hoppats.
Härvidlag må först och främst erinras om de svåra skördeskador, som
drabbade jordbruket till följd av svartrostangreppen å vete och som medfört
att ett betydande underskott uppstått i vår brödsädsför sörj ning. Även
skörden av fodersäd blev mindre tillfredsställande. Detsamma gäller sockerbetsskörden.
Mjölkproduktionen visar likaså en förhållandevis betydande
nedgång. Häremot är givetvis intet att erinra i den mån nedgången utgör
ett led i en sådan produktionsomläggning, som nyss berörts, och sålunda
motsvaras av produktionsökning på andra områden. Nedgången torde emellertid
delvis även bero på andra faktorer. Härvidlag må erinras om den muloch
klövsjukeepizooti, som härjade under slutet av år 1951 och början av
innevarande år.

De förhållanden, som jag nu berört, ha givetvis ej kunnat undgå att påverka
resultatet av jordbrukskalkylen. I den reviderade kalkyl, som förelåg
i början av år 1952 och som enligt den förut berörda överenskommelsen den
10 januari 1952 skall ligga till grund för prissättningen å jordbrukets produkter
under tiden den 1 januari—den 31 augusti 1952, ha sålunda jordbrukets
inkomster upptagits till ett belopp, som med omkring 170 miljoner
kronor understiger den i vårkalkylen angivna summan. Minskningen beror
främst på den svaga brödsädsskörden och nedgången i mjölkproduktionen.

Samtidigt ha emellertid ändringar skett även på utgiftssidan. Den viktigaste
av dessa gäller beräkningen av jordbrukets arbetskostnadsvolym.

I jordbruksnämndens skrivelse och i den såsom bilaga 2 till detta protokoll
fogade promemorian har utförligt redogjorts för de förhållanden, som
föranlett att de tidigare gjorda beräkningarna rörande förändringarna i
jordbrukets arbetsvolym under de senaste åren blivit felaktiga, och för det
resultat, till vilket man kommit vid den hösten 1951 gjorda omräkningen.
Här må endast erinras om att vid denna omräkning jordbrukets arbetsvolym
för regleringsåret 1951/52 upptagits till omkring 951 miljoner arbetstimmar,
medan densamma i den våren 1951 upprättade normalkalkylen upptagits
till omkring 1 031 miljoner arbetstimmar. Sammanlagt motsvarar denna
minskning vid det löneläge, som rådde hösten 1951, en minskning av arbetskostnadsposten
med i runt tal 165 miljoner kronor. Jag vill i detta sammanhang
även erinra om dels att de kalkylsakkunniga understrukit, att beräkningarna
rörande arbetskostnadsposten trots den korrigering, som nu
gjorts, fortfarande äro ganska osäkra, dels att minskningen av arbetsvolymen
inom jordbruket åtminstone i viss utsträckning torde ha medfört att
jordbrukarna i ökad utsträckning kommit att uppdraga vissa arbeten, såsom

6

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39.

transporter m. m., åt arbetskraft utanför jordbruket, utan att detta hittills
kunnat beaktas i kalkylen.

Främst till följd av ändringen i fråga om arbetsvolymen utvisar även
kostnadssidan en minskning. På grund av att åtskilliga andra poster ökat
stannar minskningen dock vid omkring 75 miljoner kronor. Sammanlagt
visar kalkylen efter de vidtagna justeringarna ett underskott av omkring
118 miljoner kronor — kostnadsökningar till följd av lönehöjningar under
år 1952 härvid ej beaktade.

I överensstämmelse med den uppfattning, åt vilken jordbruksnämnden
och jordbrukets förhandlingsdelegation givit uttryck i den av Kungl. Maj :t
godkända överenskommelsen den 10 januari 1952, anser även jag, att kalkylen
i nu angivet skick bör läggas till grund vid prövningen av frågan om
utformningen av de prisreglerande åtgärderna på jordbrukets område för
återstoden av innevarande regleringsår. Till spörsmålet om de förändringar,
som böra vidtagas i kalkylen på grund av kostnadsökningar till följd av
lönehöjningar under tiden den 1 januari—den 31 augusti 1952, återkommer
jag i det följande.

Vad jag nyss sagt om att kalkylen bör läggas till grund för prisregleringen
under återstoden av innevarande regleringsår innebär emellertid ej att
jag anser det nuvarande kalkylsystemet i allo tillfredsställande. Detta
system har visserligen under de gångna åren obestridligen varit av mycket
stort värde, då det gällt att mäta förändringarna i jordbrukets ekonomiska
läge. Samtidigt har det emellertid, trots att kalkylmetoderna successivt förbättrats,
efter hand framstått som allt klarare, att man svårligen på detta
sätt kan få någon fullt exakt redovisning av jordbrukets ställning. Det torde
vara tillräckligt att i detta hänseende hänvisa till vad jordbruksnämnden anfört
angående storleken av de felmarginaler, som kunna föreligga. Genom
att prisregleringen helt baserats på kalkylerna har man vidare kommit att
eftersträva en exakthet i regleringen, som på grund av de föreliggande felmarginalerna
i verkligheten blott blivit skenbar men som det oaktat medfört
en betydande och ur flera synpunkter mindre lämplig bundenhet. Det
kan även påpekas, att de omräkningar av kalkylen, som under de senaste
åren måst företagas med ganska korta mellanrum, visat sig mycket betungande.
Goda skäl föreligga enligt min uppfattning för att man skall söka
finna en form för prisregleringen, som innebär att denna sker efter mera
schematiska regler och dessutom i högre grad än det nuvarande systemet
medger en smidig anpassning till förändringar i produktions- och avsättningsförhållandena
ävensom i den allmänna löne- och kostnadsutvecklingen.
Jag har för avsikt att inom den närmaste tiden hos Kungl. Maj :t hemställa
om bemyndigande att tillkalla sakkunniga för att verkställa en utredning
rörande denna fråga.

Jag torde härefter få återgå till frågan om grunderna för prisregleringen
på jordbrukets produkter för återstoden av innevarande regleringsår. Så -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39.

7

som nyss nämnts utvisade den reviderade kalkylen för regleringsåret
1951/52 ett underskott av omkring 118 miljoner kronor för hela regleringsåret
eller omkring 78,5 miljoner kronor för tiden den 1 januari—den 31
augusti 1952 — hänsyn då ej tagen till kostnadsökningar på grund av höjning
av lantarbetarlönerna eller andra lönehöjningar under nämnda tid.
Genom de prisjusteringar, som vidtogos i anslutning till den av Kungl
Maj :t godkända överenskommelsen den 10 januari 1952, beräknades jordbruket
komma att tillföras ett inkomsttillskott av 93,5 miljoner kronor.
Därigenom hade sålunda det då föreliggande underskottet blivit täckt och
till och med förvandlats till ett mindre överskott.

Det kunde emellertid redan då förutses, att situationen skulle bli en helt
annan och att ett mycket betydande underskott åter skulle förligga, då avtalsförhandlingarna
för år 1952 slutförts och man i kalkylen kunde taga
hänsyn till de kostnadsökningar, som voro att vänta som följd av höjda
lantarbetarlöner och lönehöjningar i övrigt. Det var vidare klart, att detta
underskott endast till en mindre del skulle kunna täckas genom prishöjningar
på jordbruksprodukter, detta med hänsyn såväl till den exceptionella
inkomstminskning som träffat jordbruket genom svartrostangreppen å 1951
års veteodling som ock genom att en stor del av regleringsåret redan gått
till ända och bland annat nästan hela saluöverskottet av vegetabiliska produkter
redan avyttrats. Ett utbetalande av statliga pristillägg utöver de redan
utgående framstod under sådana omständigheter som den i föreliggande
situation enda möjliga lösningen.

Medan förhandlingar pågingo mellan Svenska lantarbetsgivareföreningen
och Svenska lantarbetareförbundet angående lönevillkoren för lantarbetare
för år 1952, inleddes under februari månad mellan statens jordbruksnämnd
och jordbrukets förhandlingsdelegation överläggningar rörande prissättningen
å jordbrukets produkter för tiden den 1 januari—den 31 augusti
1952. Därvid diskuterades bland annat — förutom prishöjningar å vissa
produkter -— införande av ett nytt allmänt mjölkpristillägg samt ett differentierat
mjölkpristillägg till förmån för de mindre jordbruken. Vidare diskuterades
utbetalande av ett statligt pristillägg för fläsk ävensom ett särskilt
arealbidrag för 1951 års veteodling. Med hänsyn till att resultatet av
överläggningarna helt var beroende av i vilken utsträckning statliga pristillägg
kunde påräknas och till den föreliggande tidsnöden komino emellertid
överläggningarna i sitt slutskede att föras mellan representanter för regeringen
och förhandlingsdelegationen. Därvid nåddes den överenskommelse,
för vars innehåll tidigare redogjorts och vilken i stora drag innebär att
av ett till 328,5 miljoner kronor beräknat inkomstunderskott omkring 42,5
miljoner kronor skola täckas genom prishöjningar och ett beräknat belopp
av 245 miljoner kronor genom statliga pristillägg, medan återstoden, 41 miljoner
kronor, lämnas okompenserad.

Överenskommelsen innebär givetvis en kompromiss mellan olika synpunkter.
Hänsyn har sålunda tagits bland annat till marknadsläget, till den
osäkerhet som vidlåder kalkylen samt till att det även ur jordbrukets syn -

8

Jordbruksutskottets utlåtande nr SO.

punkt framstår som mindre önskvärt, att prisregleringen i alltför hög grad
skall baseras på statliga pristillägg. Enligt min mening utgör den även en
skälig avvägning mellan alla de olika intressen, som här kräva beaktande.

Vad angår fördelningen av de belopp, som enligt överenskommelsen skola
tillföras jordbruket, har redan nämnts, att de marknadsmässiga möjligheterna
att erhålla en inkomstökning genom prishöjningar varit mycket begränsade.
Det har vidare i nuvarande läge framstått som särskilt önskvärt
att undvika en höjning av priset på konsuintionsmjölk utöver den som vidtogs
i januari 1952. Prishöjningarna ha därför i stort sett begränsats till
vissa justeringar av priserna på slaktprodukter, ost och smör. För att undvika
alltför starka rubbningar av avsättningsmöjligheterna för smör har
även en höjning av margarinpriset ansetts böra vidtagas.

Vid den prissättning på jordbrukets produkter, som ägde rum våren 1951,
sökte man stimulera till den produktionsomläggning i riktning mot ökad
produktion av spannmål samt kött och fläsk, som ansågs önskvärd. Denna
synpunkt gör sig givetvis alltjämt gällande. Det torde emellertid nu vara
nödvändigt, att prisavvägningen sker så att även mjölkproduktionen erhåller
en viss kompensation för de ökade omkostnaderna. Samtidigt anser jag
det angeläget, att man vid prisregleringen skall taga särskild hänsyn till de
mindre jordbrukens intressen bland annat så att dessa erhålla ett särskilt
stöd för sin mjölkproduktion. Vad fläskproduktionen angår synes i betraktande
av prisnivån å fodermedel en ytterligare stimulans erforderlig, om
denna produktion skall kunna hållas uppe i önskvärd omfattning. Slutligen
synes det motiverat att även brödsädsodlingen skall erhålla del av de medel,
som nu skola fördelas, detta med hänsyn både till förlusterna på grund av
svartrostangreppen förliden höst och till angelägenheten av att intresset för
odlingen ej skall minskas.

De synpunkter, som jag nu anfört, ha delats av jordbrukets förhandlingsdelegation.
De ha även enligt min mening blivit på ett tillfredsställande sätt
beaktade i den av Kungl. Maj :t godkända överenskommelsen. Av det totala
beloppet av 245 miljoner kronor erhåller sålunda mjölkproduktionen huvudparten
eller 145 miljoner kronor, medan fläskproduktionen erhåller ett beräknat
belopp av 52 miljoner kronor och veteodlingen ett beräknat belopp
av 48 miljoner kronor.

Vad angår dispositionen av de belopp, som kunna komma att ställas till
förfogande såsom pristillägg för mjölkproduktionen, fördes innan den slutliga
överenskommelsen träffades överläggningar mellan statens jordbruksnämnd
och jordbrukets förhandlingsdelegation. Vid dessa överläggningar
rådde enighet om att en förhållandevis stor del av sagda belopp borde utgå
i form av ett allmänt mjölkpristillägg för all mjölk, som levererats eller
levereras till mejeri under innevarande produktionsår. Då den övervägande
delen av mjölkproduktionen faller på de mindre och medelstora jordbruken,
innebär en dylik anordning i realiteten även att dessa jordbruk erhålla den
största delen av det sammanlagda pristilläggsbeloppet. Samtidigt rådde

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39.

9

emellertid också enighet om att de mindre jordbruken härutöver borde erhålla
ett ytterligare tillskott för sin mjölkproduktion i form av ett differentierat
mjölkpristillägg (leveranstillägg). Det framstod vidare som önskvärt
att detta leveranstillägg skulle sammanföras med de clearingtillägg, som nu
utgå.

I överensstämmelse med de överläggningar, som sålunda förts, har i den
slutliga överenskommelsen förutsatts att nyssnämnda belopp av 145 miljoner
kronor till en början skall användas för utbetalande av ett allmänt
mjölkpristillägg med 3 öre per kilogram för all mjölk, som levererats eller
levereras till mejeri under innevarande regleringsår. Härför har beräknats
åtgå ett belopp av 112,5 miljoner kronor. Beträffande detta belopps fördelning
på brukningsdelar i olika storleksgrupper kan nämnas att det med ledning
av tillgängliga statistiska uppgifter rörande mjölkleveranser från jordbruk
av olika storlek kan beräknas att omkring 36 procent kommer att
utgå till brukningsdelar i storleksgruppen 2—10 hektar, cirka 28 procent
till brukningsdelar i storleksgruppen 10—20 hektar, omkring 11 procent till
brukningsdelar i storleksgruppen 20—30 hektar samt cirka 25 procent till
större brukningsdelar.

Vidare har avsetts att ett beräknat belopp av 20 miljoner kronor skall disponeras
för att tillsammans med de medel, som nu användas för utbetalande
av clearingtillägg, genomföra en ökad differentiering av mjölkpriset till
de mindre jordbrukens förmån. Denna ökade differentiering avses skola
åstadkommas genom en kombination av de extra mjölkpristillägg, som utgå
i norra Sverige, samt ett nytt s. k. leveranstillägg. Nämnda leveranstillägg,
vilket avses skola innefatta kompensation även för tidigare utgående körlinjebidrag,
skall utgå med 5 öre per kilogram mjölk för den del av varje
enskild jordbrukares mejerileverans, som ligger mellan 4 000 och 10 000
kilogram per år. Leveranstillägget skall utgå för leveranser under tiden 1
mars—31 augusti 1952.

I enlighet med det nu anförda skall alltså enligt överenskommelsen varje
jordbrukare, som under tiden den 1 mars—den 31 augusti 1952 till mejeri
levererar mer än 2 000 kilogram mjölk, erhålla ett särskilt leveranstillägg
av 5 öre per kilogram av den överskjutande myckenheten upp till en sammanlagd
bidragskvantitet av 3 000 kilogram. Härvid är då att märka, att de
nuvarande clearingtilläggen bortfalla, medan i stället de extra mjölkpristilläggen
i norra Sverige ökas.

Sammanlagt beräknas utbetalandet av leveranstillägg enligt de linjer, som
nu angivits, draga en kostnad av omkring 53 miljoner kronor per år eller
för tiden den 1 mars—den 31 augusti 1952 cirka 27 miljoner kronor. Av sistnämnda
belopp beräknas omkring 7 miljoner kronor komma att täckas av
medel, som nu användas för utbetalande av clearingtillägg, och omkring 20
miljoner kronor av statsmedel. Återstoden av de medel, som Svenska mejeriernas
riksförening nu använder för utbetalande av clearingtillägg, 1''örutsättes
komma att åtgå för böjningen av de extra mjölkpristilläggen i norra
Sverige.

10

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39.

Beträffande den verkan, som införandet av ett leveranstillägg enligt nu
angivna riktlinjer samt slopandet av clearingtilläggen och höjningen av de
extra mjölkpristilläggen i norra Sverige får för jordbruket i olika delar av
landet, torde jag få hänvisa till en inom Sveriges lantbruksförbund upprättad
promemoria, vilken torde få bifogas detta protokoll såsom bilaga i.

Den del av beloppet å 145 miljoner kronor, som ej åtgår för utbetalande
av allmänt mjölktillägg och leveranstillägg enligt nyss angivna grunder,
skall som förut nämnts ställas till Svenska mejeriernas riksförenings
förfogande för regleringsändamål. I detta sammanhang vill jag emellertid
även erinra om att det i överenskommelsen stadgats att om jordbruket till
följd av prishöjningen å smör skulle tillföras större inkomstökning än det
förutsatta beloppet av 12 miljoner kronor, skall motsvarande minskning ske
i fråga om de statliga pristilläggen till mjölkproduktionen. Denna bestämmelse
kan dock knappast tänkas få praktisk betydelse för annan del av
mjölkbidragen än den del som skall ställas till Svenska mejeriernas riksförenings
förfogande för regleringsändamål.

Beträffande arealbidragen för vete vill jag framhålla, att det synes skäligt
att även spannmålsodlingen skall erhålla någon del av de medel, vilka nu
skola tillföras jordbruket såsom kompensation för kostnadsstegringar under
regleringsåret 1951/52. Med hänsyn till de skador, som träffade veteodlingen
genom svartrostangreppen år 1951, torde det vara lämpligast, att sagda del
helt kommer veteodlingen till godo. Den enda praktiskt framkomliga vägen
att nu lämna ett tillskott till denna odling synes vara att utbetala arealbidrag
i förhållande till 1951 års odling. Detta underlättas av att man vid bestämmandet
av bidragen kan bygga på de uppgifter angående odlingens omfattning,
som jordbrukarna lämnat till 1951 års allmänna jordbruksräkning i
samband med uppgifter till den allmänna fastighetstaxeringen.

Vad slutligen gäller de särskilda pristilläggen för fläsk vill jag utöver vad
jag tidigare anfört allenast framhålla att det med hänsyn till kostnadsutvecklingen,
särskilt i fråga om fodermedel, synes angeläget att fläskproduktionen
skall erhålla ett ytterligare stöd. Såvitt framgår av betäckningsstatistiken
har nämligen den hittillsvarande prissättningen icke varit sådan,
alt den i tillräcklig utsträckning främjat den önskade produktionsomläggningen
i riktning mot ökad fläskproduktion.

Syftet med den höjning av priset på fettråvaror för margarintillverkning
in. in., som genomförts i samband med höjningen av partipriset på smör,
är som förut nämnts ej att utjämna något underskott i clearingkassan för
fetlråvaror utan att förebygga en ur avsättningssynpunkt olämplig rubbning
av försäljningen av smör respektive margarin. Med hänsyn härtill synes det
lämpligt att de medel, som inflyta genom sagda prishöjning, få tagas i anspråk
för att bestrida en del av kostnaderna för de nu nämnda statliga pristilläggen.
Härför fordras emellertid riksdagens godkännande. Den av prishöjningen
föranledda inkomstökningen för clearingkassan torde kunna beräknas
till omkring 10 miljoner kronor. Under förutsättning att riksdagen

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39.

11

ej har något att erinra däremot torde alltså av kassans medel ett belopp av
högst 10 miljoner kronor få användas för att bestrida kostnaderna för utbetalande
av pristillägg för innevarande regleringsår enligt nu angivna grunder.
Återstoden av de erforderliga medlen, eller (245 — 10 =) 235 miljoner
kronor, torde böra anvisas genom särskilt anslag å riksstaten.

Jag torde härefter få upptaga frågan om anvisande av ytterligare medel
för bestridande av kostnader för Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet.

Å riksstaten för innevarande budgetår är för detta ändamål uppfört ett
reservationsanslag av 105 miljoner kronor. Då anslaget äskades, beräknades
att 27 miljonér kronor skulle behövas utöver tidigare anvisade medel för
att täcka kostnaderna under verksamhetsåret 1950/51, medan medelsbehovet
för innevarande regleringsår uppskattades till 75 miljoner kronor.

Enligt vad jordbruksnämnden uppgivit beräknas emellertid kostnaderna
för innevarande regleringsår nu komma att uppgå till omkring 156,5 miljoner
kronor. För att täcka dessa kostnader stå i runt tal 83 miljoner kronor
till förfogande. Då det förra beloppet endast utgör en uppskattning, har
jordbruksnämnden föreslagit, att ett tilläggsanslag av 75 miljoner kronor
nu skall anvisas.

Jag biträder detta jordbruksnämndens förslag och förordar alltså, att å
tilläggsstat II till riksstaten för innevarande budgetår till kostnader i samband
med Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet skall anvisas ett anslag
av 75 miljoner kronor. Anslaget torde böra ges reservationsanslags karaktär.

Slutligen torde jag få upptaga frågan om särskilt stöd åt vissa jordbrukare,
vilka drabbats av översvämnings- eller regnskador.

Såsom framgått av det föregående ha framställningar om dylikt stöd gjorts
dels av länsstyrelsen i Kalmar län i anledning av skador, som vållats genom
Emåns m. fl. vattendrags översvämning våren 1951, dels av länsstyrelsen
i Norrbottens län i anledning av att höskörden i vissa delar av länet slagit
fel till följd av regn under sommaren samma år. Statskontoret har avstyrkt
bifall till framställningarna under hänvisning till de möjligheter att
erhålla stödlån, som finnas för ifrågavarande jordbrukare. Samma ståndpunkt
har lantbruksstyrelsen intagit till framställningen från länsstyrelsen
i Norrbottens län. Beträffande spörsmålet om ersättning för översvämningsskadorna
i Kalmar län har lantbruksstyrelsen föreslagit, att de skadelidande
jordbrukarna skola kunna, förutom stödlån, få räntefria amorteringslån
samt dessutom, då det gäller mera omfattande skador på fasta anläggningar
av betydelse för jordbruksdriftens uppehållande, även avskrivningslån.

Vad angår spörsmålet om och i vad mån det allmänna bör ingripa i fall,
då betydande skördeskador tillfogas jordbrukare i vissa delar av landet, ansluter
jag mig i princip till den ståndpunkt, som min företrädare i ämbetet
intog vid anmälan av frågan om utlämnande av stödlån till jordbrukare för

12

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39.

förluster på grund av ogynnsamma väderleksförhållanden hösten 1950
(prop. nr 79/1951). Han uttalade då, att ett särskilt ingripande från det allmännas
sida utöver vad som sker inom ramen för jordbruksregleringen
endast syntes böra förekomma då så kunde anses påkallat av trängande sociala
skäl. Sådana särskilda åtgärder ha även förliden höst vidtagits i anledning
av bland annat de svartrostskador, som uppstått på 1951 års veteskörd
(prop. nr 219/1951; r. skr. nr 381). Åtgärderna innebära, att möjlighet
skapats att utlämna särskilda stödlån. Dessa lån beviljas i allmänhet ej
till högre belopp än som motsvarar hälften av den förlust vederbörande
lidit. Lånen löpa med 4 procent ränta. Amorteringstiden är som regel fem
år men kan under vissa förutsättningar utsträckas till tio år.

Möjlighet att erhålla dylikt stödlån föreligger ej endast för jordbrukare,
som år 1951 lidit skada till följd av svartrostangrepp, utan även för jordbrukare,
som sagda år tillfogats mera betydande regn- eller översvämningsskador.

De jordbrukare, som avses i de nu ifrågavarande framställningarna, kunna
sålunda erhålla stödlån i anledning av de översvämnings- och regnskador
de lidit. Några ytterligare generella hjälpåtgärder från det allmännas
sida synas därför i och för sig knappast motiverade, särskilt om hänsyn tages
till att gällande lånebestämmelser ge möjlighet att, då så kan anses påkallat,
bevilja lån upp till ett belopp motsvarande hela skadan ävensom
att utsträcka amorteringstiden till högst tio år. Vad särskilt gäller skadorna
till följd av Emåns översvämning vill jag vidare påpeka, att skador av samma
anledning förekommit vid upprepade tillfällen under de senaste årtiondena.
Det synes under sådana förhållanden vara mest ändamålsenligt, att
man från det allmännas sida inriktar sig på att stödja sådana åtgärder, vilka
kunna vara ägnade att till rimlig kostnad förebygga dylika skador.

Inom båda de områden, som avses i framställningarna, torde det emellertid
föreligga åtskilliga fall, där trots det nu anförda en särskild hjälp från
det allmännas sida i anledning av regn- eller översvämningsskador å 1951
års skörd kan vara motiverad. Jag tänker härvid främst på sådana fall, där
den skadelidande på grund av sjukdom, stor försörjningsbörda eller liknande
omständigheter är i mycket svag ekonomisk ställning, där skadan medfört
en förhållandevis betydande förlust och där det från början är uppenbart
att han svårligen skulle kunna återbetala ett honom beviljat stödlån.
I de fall, då den skadelidande allenast arrenderar en brukningsdei, torde
vidare ett stöd utöver lånemöjligheten stundom även eljest kunna vara påkallat.

Såsom statskontoret påpekat kan visserligen undsättningsfonden användas
för utbetalande av bidrag i sådana fall som nu nämnts. Sammanlagt få
emellertid av fondens medel under innevarande budgetår disponeras högst
50 000 kronor. I själva verket kan ej på långt när hela detta belopp beräknas
bli disponibelt för nu ifrågavarande stödverksamhet. Erfarenhetsmässigt
måste man nämligen räkna med att anspråk på bidrag ur fonden kommer
att riktas även från en rad andra håll. För att möjlighet skall finnas

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39.

13

att i behövlig omfattning bispringa sådana skadelidande jordbrukare i Kalmar
och Norrbottens län, som nämnts i det föregående, torde Kungl. Maj :t
därför, därest riksdagen ej har något att erinra däremot, böra äga att för
detta ändamål disponera sammanlagt högst 200 000 kronor av de medel,
som för innevarande budgetår stå till förfogande för den prisreglerande
verksamheten på jordbrukets område. Beloppet torde, därest så skulle visa
sig erforderligt, böra få användas för utbetalande av stöd i anledning av likartade
skador även i andra delar landet. Jag torde i detta sammanhang få
erinra om att Kungl. Maj :t tidigare (prop. nr 245/1950; r. skr. nr 357/1950)
bemyndigats att för liknande ändamål, nämligen för särskilt stöd till jordbrukare
i vissa delar av Norrland, disponera högst 150 000 kronor av motsvarande
medel för budgetåret 1949/50. Av sistnämnda belopp ha emellertid
närmare 72 000 kronor icke utnyttjats och torde icke heller i framtiden
komma att tagas i anspråk för ändamålet.»

Utskottet.

Vid den överenskommelse som våren 1951 träffades rörande prissättningen
på jordbrukets produkter under regleringsåret 1951/52 förutsattes
— med hänsyn till ovissheten om pris- och löneutvecklingen efter utgången
av år 1951 — att prissättningsfrågan då skulle lösas endast för tiden 1
september—31 december 1951. Någon justering av priserna under avtalstiden
med tillämpning av den s. k. fyraprocentregeln skulle icke ske. Vid
sådant förhållande ansågs det icke erforderligt med någon omräkning av
jordbrukskalkylen i augusti 1951. En dylik omräkning avsågs i stället skola
ske i samband med de förhandlingar, som förutsattes komma att äga rum
för tiden 1 januari—31 augusti 1952.

Under senhösten 1951 upptogos förhandlingar mellan statens jordbruksnämnd
och jordbrukets förhandlingsdelegation om prissättningen på jordbrukets
produkter under senare delen av produktionsåret 1951/52. Den
10 januari 1952 träffades därvid en av Kungl. Maj :t påföljande dag godkänd
överenskommelse av innebörd, att till grund för prissättningen under
nyssnämnda tid skulle läggas en då föreliggande reviderad kalkyl för
nämnda produktionsår. Denna kalkyl, i vilken icke tagits hänsyn till väntade
höjningar av bland annat lantarbetarlönerna, visade ett underskott
av omkring 118 miljoner kronor för hela regleringsåret eller cirka 78,5
miljoner kronor för tiden 1 januari—31 augusti 1952. Genom vissa prisjusteringar,
som vidtogos i anslutning till nu ifrågavarande överenskommelse,
beräknades jordbruket’ komma att tillföras ett inkomsttillskott av
93,5 miljoner kronor. Därigenom hade sålunda det då förefintliga underskottet
blivit täckt och till och med förvandlat till ett mindre överskott.

Såsom departementschefen anfört i nu förevarande proposition kunde
emellertid redan vid början av år 1952 förutses, att ett mycket betydande
underskott åter skulle föreligga, då avtalsförhandlingarna för året avslu -

14

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39.

tats och man i kalkylen kunde taga hänsyn till de kostnadsökningar, som
vore att vänta som följd av höjda lantarbetarlöner och lönehöjningar i övrigt.
Det vore vidare klart, att underskottet endast till en mindre del skulle
kunna täckas genom ytterligare prishöjningar på jordbruksprodukter, detta
med hänsyn såväl till den exceptionella inkomstminskningen genom
svartrostangreppen på vete som till att en stor del av regleringsåret redan
gått till ända och bland annat nästan hela saluöverskottet av vegetabiliska
produkter avyttrats. Ett utbetalande av statliga pristillägg utöver de redan
utgående framstode, som departementschefen vidare framhållit, under
sådana omständigheter som den i föreliggande situation enda möjliga lösningen.

Samtidigt som förhandlingar pågingo mellan Svenska lantarbetsgivareföreningen
och Svenska lantarbetareförbundet om nytt lantarbetaravtal påbörjades
nya överläggningar mellan jordbruksnämnden och förhandlingsdelegationen.
Sedermera upptogos direkta förhandlingar mellan regeringen
och delegationen. Förhandlingarna ledde den 8 mars 1952 till en
preliminär och den 15 i samma månad till en slutlig överenskommelse om
prissättningen under senare delen av innevarande regleringsår. Den slutliga
överenskommelsen, vilken sistnämnda dag godkändes av Kungl. Maj :t,
innebär i huvudsak att av ett till 328,5 miljoner kronor beräknat inkomstunderskott
omkring 42,5 miljoner kronor skola täckas genom prishöjningar
och 245 miljoner kronor genom statliga pristillägg, medan återstoden av
underskottet, 41 miljoner kronor, lämnas okompenserad.

Departementschefen har i propositionen uttalat, att föreliggande jordbrukskalkyl,
i överensstämmelse med den av Kungl. Maj :t godkända överenskommelsen
den 10 januari 1952, bör kunna läggas till grund vid prövningen
av frågan om utformningen av de prisreglerande åtgärderna på jordbrukets
område för senare delen av innevarande begleringsår. Utskottet ansluter
sig till denna ståndpunkt. I likhet med departementschefen anser
emellertid utskottet, att det nuvarande kalkylsystemet icke kan betraktas
som i alla delar tillfredsställande. Utskottet vill i detta sammanhang erinra
om att utskottet vid 1951 års riksdag i sitt utlåtande nr 42 understrukit
önskvärdheten av att en skyndsam översyn av de mera kontroversiella avsnitten
av jordbrukskalkylen komme till stånd. Vad som sedan inträffat
har kommit svagheterna i jordbrukskalkylen att framstå ännu klarare. Utskottet
anser sig därför i detta sammanhang böra understryka vad i propositionen
anförts om de brister, som i olika hänseenden vidlåda det nuvarande
på jordbrukskalkylen byggda prissättningssystemet. Såsom departementschefen
framhållit föreligga goda skäl för att man skall söka finna en
form för prisregleringen, som innebär att denna sker efter mera schematiska
regler och dessutom i högre grad än det nuvarande systemet medgiver
en smidig anpassning till förändringar i produktionen och avsättningsförhållandena
ävensom i den allmänna löne- och kostnadsutvecklingen.
Utskottet ser därför med tillfredsställelse att sakkunniga komma att

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39.

15

lillkalJas för att utreda frågan om prissättningssystemet för jordbruksprodukter.
Utskottet finner det angeläget, att en dylik utredning snarast kommer
till stånd och att utredningsarbetet bedrives med all den skyndsamhet
uppgiften medgiver.

I motionen II: 609 har i denna del yrkats, att riksdagen måtte hos Kungl.
Maj :t begära, dels att den av 1951 års riksdag begärda översynen av jordbrukskalkylen
skall verkställas med beaktande av bland annat det mindre
jordbrukets socialekonomiska problem, dels att vid riksdagens höstsession
om möjligt skall lämnas en redogörelse för de kalkylprinciper, som avses
skola gälla för nästa jordbruksuppgörelse. Med hänsyn till den bebådade
utredningen av frågan om ett nytt prissättningssystem anser utskottet nu
ifrågavarande yrkanden icke böra föranleda någon åtgärd från riksdagens
sida.

Vid behandlingen inom utskottet av jordbrukets prisfrågor har denna
gång liksom vid flera tidigare tillfällen icke förelegat utredningsmaterial,
som möjliggjort för utskottet att bilda sig en säker uppfattning om verkningarna
för olika grupper av jordbrukare av vidtagna eller föreslagna prisändringar.
Ur denna synpunkt har det framstått som ett önskemål, att i
kalkylen göres en viss fördelning av jordbrukets inkomster och kostnader
på olika storleksgrupper av brukningsdelar. Utskottet är emellertid väl
medvetet om svårigheterna att företaga en dylik fördelning. Med hänsyn
härtill och då det nuvarande prissättningssystemet kommer att bliva föremål
för utredning, har utskottet icke något yrkande i detta avseende. Utskottet
vill dock uttala som ett önskemål, att till kommande förslag om
prissättningen på jordbrukets produkter fogas beräkningar, utvisande åtminstone
den ungefärliga betydelsen för olika kategorier jordbrukare av
föreslagna åtgärder.

Beträffande överenskommelsen den 15 mars 1952 har departementschefen
anfört, att den innebär en kompromiss mellan olika synpunkter. Hänsyn
har sålunda tagits till bland annat marknadsläget, osäkerheten i kalkylen
samt önskvärdheten — även ur jordbrukets synpunkt — att prisregleringen
icke i alltför hög grad baseras på subventioner. Enligt departementschefens
mening utgör överenskommelsen även en skälig avvägning mellan
de olika intressen, som kräva beaktande.

Vad angår inkomsttillskottets fördelning på prishöjningar och statliga
pristillägg vill utskottet i likhet med departementschefen understryka, att
man av olika skäl befunnit sig i ett tvångsläge. Såsom i propositionen anförts
hade nämligen vid den tidpunkt, då överenskommelsen ingicks, en
stor del av regleringsåret redan gått till ända, varför det framstod som
enda möjlighet att utbetala pristillägg utöver de redan förut utgående.
I enlighet med vad i denna del uttalas i motionerna I: 499 och II: 628 anser
utskottet det i och för sig icke vara tillfredsställande, att pristillägg behövt
tillgripas i den utsträckning som skett. Utskottet finner sig emellertid icke
böra tillstyrka motionärernas förslag om en särskild utredning i syfte att

16

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39.

upprätta en plan för avveckling av subventionerna. En dylik avveckling kan
icke ske utan hänsynstagande till den fortsatta ekonomiska utvecklingen.
Hur utvecklingen i detta hänseende kan komma att gestalta sig kan uppenbarligen
icke på förhand bedömas.

I propositionen har erinrats om att man vid prissättningen våren 1951
sökte stimulera till en driftsomläggning i riktning mot ökad produktion
av spannmål samt kött och fläsk. Enligt departementschefens åsikt gör sig
denna synpunkt alltjämt gällande. Han anser det emellertid nu vara nödvändigt
med en sådan prisavvägning, att även mjölkproduktionen erhåller
en viss kompensation för de ökade kostnaderna. Samtidigt finner departementschefen
angeläget, att särskild hänsyn tages till de mindre jordbrukens
intressen, bland annat så att dessa erhålla ett särskilt stöd för
sin mjölkproduktion. Beträffande fläskproduktionen anser han i betraktande
av prisnivån å fodermedel en ytterligare stimulans erforderlig, om
denna produktion skall kunna hållas uppe i önskvärd omfattning. Slutligen
finner departementschefen motiverat, att även brödsädsodlingen skall
erhålla del av de medel, som skola fördelas, detta med hänsyn både till
förlusterna på grund av svartrostangreppen på vete och till angelägenheten
av att intresset för odlingen ej skall minskas.

Utskottet ansluter sig till departementschefens nu återgivna uppfattning
beträffande fördelningen av inkomsttillskottet till jordbruket. Utskottet
vill emellertid framhålla svårigheterna att tillgodose de många skilda synpunkter,
som göra sig gällande i fråga om prisavvägningen. Denna avvägning
måste givetvis ske med hänsynstagande till såväl försörjningslägets
krav som önskemålen om en rättvis fördelning mellan olika landsdelar och
kategorier av jordbrukare.

Av det belopp av 245 miljoner kronor, som enligt den av Kungl. Maj :t
godkända prisöverenskommelsen skall tillföras jordbruket i form av pristillägg,
faller huvuddelen eller 145 miljoner kronor på mjölkproduktionen.
Härav beräknas ett belopp av 112,5 miljoner kronor åtgå för utbetalning
av ett allmänt pristillägg med 3 öre per kilogram för all mjölk som levererats
eller levereras till mejeri under innevarande regleringsår. Vidare skall
ett belopp av 20 miljoner kronor disponeras för att tillsammans med de
medel, som nu användas för utbetalning av clearingtillägg, genomföra en
ytterligare differentiering av mjölkpriset till det mindre jordbrukets förmån.
Denna differentiering avses skola ske genom en kombination av de
extra mjölkpristillägg, som för närvarande utgå i norra Sverige, samt ett
nytt s. k. leveranstillägg. Sistnämnda tillägg innefattar bland annat kompensation
även för tidigare utgående kör linjebidrag och skall utgå under
tiden 1 mars—31 augusti 1952 med 5 öre per kilogram för den del av
varje enskild jordbrukares mejerileverans, som ligger mellan 4 000 och
10 000 kilogram per år räknat. I enlighet härmed skall under sagda tid till
den som levererar mer än 2 000 kilogram mjölk utgå leveranstillägg av
5 öre per kilogram av den överskjutande myckenheten upp till en samman -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39.

17

lagd bidragskvantitet av 3 000 kilogram. Samtidigt som de nuvarande clearingtilläggen
borttagas skall en höjning ske av det extra mjölkpristillägget
i norra Sverige. Den del av beloppet å 145 miljoner kronor, som ej åtgår
för utbetalande av allmänt mjölktillägg och leveranstillägg enligt angivna
grunder, skall ställas till Svenska mejeriernas riksförenings förfogande för
regleringsändamål.

I motionerna 1:463 och 11:610 har, i syfte att tillföra det mindre jordbruket
en större del av det avsedda inkomsttillskottet, yrkats att de i propositionen
föreslagna statliga pristilläggen på mjölk skola sammanläggas
med nu utgående producentbidrag för att bilda ett statligt grundpristillägg
till alla mjölkproducenter. Med anledning härav får utskottet erinra, att
förslag om producentbidragets fortsatta utformning underställts riksdagen
i den nyligen framlagda propositionen nr 236 angående åtgärder i prisreglerande
syfte på jordbrukets område, avseende regleringsåret 1952/53. Då
frågan om producentbidragets fortsatta utformning sålunda inom kort kommer
att upptagas till prövning, finner utskottet ifrågavarande motioner icke
böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

I motionerna 1:498 och 11:630 har anförts, att tillräckligt vägande skäl
ej ha åberopats för att leverans tillägget skall utgå först från och med den
1 mars 1952. Utskottet, som vill erinra om att leveranstillägget är avsett att
ersätta nu utgående clearingbidrag, anser för sin del övervägande skäl tala
för att leveranstillägget bör utgå i enlighet med vad som förutsatts i överenskommelsen.
I detta sammanhang vill utskottet även peka på att överenskommelsen
jämväl förutsätter en höjning från samma tidpunkt av det
i norra Sverige utgående extra pristillägget. I samma motioner har vidare
yrkats, att jordbrukare, som efter den 30 juni 1948 övertagit brukningsdel,
för vilken förut utgått producentbidrag, skall erhålla leveranstillägg för
hela den levererade mjölkmängden upp till 10 000 kilogram. Eftersom nu
ifrågavarande yrkande har nära samband med frågan om producentbidragets
fortsatta utformning och sistnämnda spörsmål såsom förut nämnts
kommer att upptagas till prövning i samband med behandlingen av propositionen
nr 236, torde yrkandet icke böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottet finner sig kunna biträda de i propositionen föreslagna nya
grunderna för det extra mjölkpristillägget i norra Sverige. Med anledning
av hemställan i motionen 11:627 om höjning för Värmlands del av detta
tillägg vill utskottet framhålla, att vid den omläggning av bidragssystemet,
varom här är fråga, vissa ojämnheter icke kunnat undvikas. Ehuru vissa
skäl i och för sig kunna anföras till stöd för motionärernas yrkande, finner
utskottet sig icke kunna tillstyrka detsamma.

Beträffande de i enlighet med prisöverenskommelsen företagna höjningarna
av partipriserna på smör och margarin med 30 öre per kilogram ha
framställts vissa ändringsyrkanden. Sålunda har i motionen I: 466 ävensom
i motionerna 1:498 och 11:630 på anförda skäl hemställts, att dessa pris-
Bihang till riksdagens protokoll 195''2. 10sairJ. AV ZV—40.

18

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39.

höjningar skola upphävas. I motionen 11:609 har gjorts samma yrkande i
fråga om enbart margarin, varjämte hemställts, att konsumtionsreglerande
prishöjningar på denna vara måtte framdeles underställas riksdagens prövning.
Med anledning av nu anförda yrkanden vill utskottet framhålla, att
en sänkning av smörpriset komme att medföra, att ytterligare omkring 12
miljoner kronor skulle behöva tillföras jordbruket subventionsvägen, såvida
man icke antingen rubbar storleken av inkomsttillskottet enligt prisöverenskommelsen
eller vidtager kompenserande prishöjningar på andra produkter.
Under sådana förhållanden finner utskottet sig icke för närvarande
kunna tillstyrka en sänkning av smörpriset. Ej heller anser utskottet skäl
föreligga att ändra prisavståndet mellan smör och margarin. En särskild
föreskrift av innebörd, att konsumtionsreglerande prishöjningar på margarin
skola underställas riksdagens prövning, finner utskottet icke vara påkallad.
Utskottet anser sig således icke kunna tillstyrka nu anförda yrkanden i
fråga om prissättningen på smör och margarin.

Det i motionerna I: 501 och II: 631 framställda yrkandet om sänkning av
priset på smör och margarin med en krona per kilogram och en anslagsökning
med belopp motsvarande kostnaderna härför kan utskottet icke heller
biträda.

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj :ts förslag om att de medel, som inflyta
genom höjningen av partipriset på margarin, skola få tagas i anspråk för
att bestrida en del av kostnaderna för de pristillägg som skola utgå enligt
prisöverenskommelsen. Ur clearingkassan för fettråvaror torde alltså ett belopp
av högst 10 miljoner kronor få användas för att täcka ifrågavarande
kostnader. Vid bifall till propositionen på denna punkt minskas behovet av
medel, som för utbetalande av subventioner behöva anvisas genom anslag på
riksstaten, från 245 till 235 miljoner kronor.

Enligt den av Kungl. Maj :t godkända prisöverenskommelsen skall för
varje under innevarande regleringsår levererat svin av viss minsta vikt utbetalas
ett pristillägg med 30 kronor. Även beträffande detta pristillägg föreligga
motionsvis gjorda ändringsyrkanden.

Sålunda föreslås i motionen I: 464, att det retroaktiva tillägget begränsas
till 40 grisar (besparingen föreslås av motionären skola användas för utbetalande
av arealtillägg för råg) samt i motionerna I: 498 och II: 630 att detsamma
begränsas till 20 grisar för varje uppfödare. I sistnämnda motioner
yrkas därjämte, att pristillägg måtte utbetalas för djur som utslalctats på
grund av mul- och klövsjuka. Vidare föreslås i motionen I: 466 att retroaktivt
pristillägg över huvud icke skall utgå. I detta sammanhang har bland
annat framhållits, att det retroaktivt utgående pristillägget icke kan ha
någon produktionsstimulerande verkan. Utskottet vill med anledning härav
erinra om att ifrågavarande pristillägg till stor del avses skola utgöra kompensation
för inträdd fördyring av foder, använt vid svinuppfödning. Denna
fördyring, liksom övriga kostnadsstegringar, har givetvis drabbat ägarna
av såväl större som mindre svinbesättningar. Utskottet finner därför rim -

Jordbrnksutskottets utlåtande nr 39.

19

ligt, att pristillägget får utgå utan de ifrågasatta begränsningarna till visst
antal svin per uppfödare. Enligt utskottets mening synas tillräckliga skäl ej
heller föreligga att lämna pristillägg för svin, som utslaktats på grund av
mul- och klövsjuka.

Utskottet kan icke biträda det i motionerna I: 499 och II: 628 framlagda
förslaget i fråga om avveckling under instundande sommar av pristillägget
på svin.

I syfte att stödja äggproduktionen har i motionerna 1:498 och 11:630
yrkats, att priset på standardiserad hönsfoderblandning skall sänkas så, att
minutpriset vid försäljning i hel säck i varje fall icke kommer att överstiga
42 öre per kilogram. Bifall till detta yrkande torde, då hönsfoderblandningar
även med fördel kunna användas för utfodring av nötkreatur och svin, förutsätta
en viss försäljningskontroll. På grund härav kan utskottet icke tillstyrka
motionerna i denna del.

Enligt prisöverenskommelsen skall vidare — för att även spannmålsodlingen
skall erhålla någon del av de medel, som ansetts böra tillföras
jordbruket såsom kompensation för kostnadsstegringar under innevarande
regleringsår — utgå ett arealbidrag av 150 kronor för varje hektar av den
areai, varå vete odlats under år 1951. Med hänsyn till de svartrostskador
som drabbat veteodlingen finner utskottet icke anledning till erinran mot
att bidraget begränsas till denna odling. Ur angivna synpunkt kan utskottet
icke biträda det i motionen 1:464 gjorda yrkandet om att arealbidrag
även skall utgå för råg. Ej heller anser utskottet sig kunna tillstyrka
förslaget i motionerna 1: 498 och II: 630 om att bidrag skall utgå med 250
kronor men begränsas till odlare, vilkas veteskörd år 1951 med minst 30
procent understigit normal skörd. Det torde nämligen enligt utskottets
uppfattning icke vara möjligt att på detta stadium i varje särskilt fall
fastställa huruvida svartrostskadorna utgjort 30 procent av normalskörd.

Det i motionen I: 466 framställda yrkandet, att särskild ersättning utanför
jordbrukskalkylen skall utgå med ett sammanlagt belopp av 90 miljoner
kronor till dem som drabbats av svartrostskador, kan utskottet icke biträda.

I propositionen föreslås, att av de medel, som för innevarande år stå till
förfogande för den prisreglerande verksamheten på jordbrukets område,
Kungl. Maj :t skall äga disponera högst 200 000 kronor för särskild hjälp,
utöver stödlån, i anledning av regn- eller översvämningsskador å 1951 års
skörd. Enligt propositionen, vilken på denna punkt närmast föranletts av
framställningar om ersättning för skador, som uppstått genom Emåns m. fl.
vattendrags översvämning samt regnskador å hö i Norrbottens län, skall
dylik hjälp lämnas främst i sådana fall, där den skadelidande på grund
av sjukdom, stor försörjningsbörda eller liknande omständigheter är i mycket
svag ekonomisk ställning, där skadan medfört eu förhållandevis betydande
förlust och där det från början är uppenbart att han svårligen
skulle kunna återbetala ett honom beviljat stödlån. I de fall, då den skade -

20

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39.

lidande allenast arrenderar en brukningsdel, torde enligt propositionen ifrågavarande
stöd stundom även eljest kunna vara påkallat.

I motionerna I: 472 och II: 612 har framhållits, att det belopp av 200 000
kronor, som äskas i propositionen, är så ringa i förhållande till skadornas
omfattning, att någon verklig hjälp knappast kan komma i fråga. På grund
härav yrka motionärerna, att ett belopp av 700 000 kronor skall ställas till
förfogande för ändamålet. Även enligt utskottets mening torde det i propositionen
äskade beloppet icke kunna i tillräcklig utsträckning tillgodose de
skadelidande. Utskottet förordar därför, att beloppet skall höjas till 350 000
kronor. Vid bifall till vad utskottet sålunda förordat torde även det med
motionerna I: 500 och II: 629 avsedda syftet delvis kunna tillgodoses.

I motionen II: 609 har bland annat yrkats, att riksdagen måtte hemställa
hos Kungl. Maj :t om förslag till ändrad jordlagstiftning i syfte att skapa
möjlighet för konsumentkooperativa föreningar att förvärva jordbruk. Enligt
vad utskottet inhämtat är ifrågavarande spörsmål föremål för Kungl.
Maj :ts prövning. Med hänsyn härtill finner utskottet sig icke böra biträda
ifrågavarande yrkande.

Beträffande vad som i propositionen i övrigt anförts i fråga om regleringsåtgärder
på jordbrukets område under senare delen av regleringsåret 1951/52
har utskottet icke något att erinra.

De av Kungl. Maj :t gjorda äskandena om anslag till prisreglerande åtgärder
på jordbrukets område samt till kostnader i samband med Svenska
spannmålsaktiebolagets verksamhet ha icke givit utskottet anledning till
erinran.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

A. att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj :ts framställning
samt motionerna 1:472 och 11:612 ävensom med
avslag å motionerna I: 463 och II: 610, I: 464, I: 466, I: 498
och II: 630, I: 499 och II: 628 såvitt nu är i fråga, I: 500 och
II: 629, I: 501 och II: 631. II: 609 såvitt nu är i fråga, samt
II: 627,

1) medgiva Kungl. Maj :t att vidtaga erforderliga åtgärder
för reglering under tiden intill den 1 september 1952 av
produktions- och avsättningsförhållandena på jordbrukets
område i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer,
som utskottet angivit i det föregående;

2) å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1951/52
under nionde huvudtiteln anvisa

a) till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område ett
reservationsanslag av 235 000 000 kronor;

b) till Kostnader i samband med Svenska spannmålsaktiebolagets
verksamhet ett reservationsanslag av 75 000 000
kronor;

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39.

21

B. att motionerna I: 499 och II: 628, i vad avser yrkandet
om utredning angående avveckling av subventionssystemet
på jordbrukets område, icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd;

C. att motionen II: 609, såvitt avser yrkandena i fråga om
översyn av jordbrukskalkylen samt vidgade möjligheter att
förvärva jordbruksfastighet, icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 9 maj 1952.

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN.

Vid detta ärendes slutbehandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Tjällgren, Anderberg*, Svedberg, Jon
Jonsson, Näslund, Hjalmar Nilsson, Bertil Andersson, Bror Nilsson, Grym
och Björnberg; samt

från andra kammaren: herrar Andersson i Tungelsta, Johnsson i Kastanjegården,
Gustafson i Dädesjö, Pettersson i Dahl, Jacobson i Vilhelmina,
Haeggblom och Ahlsten, fru Eriksson i Hallstahammar*, herr Svensson i
Ljungskile och fru Lindskog.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservationer.

1) 1 fråga om arealbidraget för vete av herr Svedberg.

2) 1 fråga om utredning rörande avveckling av subventionerna på jordbrukets
område m. m. av herrar Hjalmar Nilsson, Björnberg och Haeggblom,
vilka ansett att motionerna I: 499 och II: 628 borde bifallas och att därför

dels det stycke å s. 15 i utskottets yttrande, som börjar med orden »Vad
angår», bort utbytas mot följande stycken:

»Vad angår inkomsttillskottets fördelning på prishöjningar och statliga
pristillägg vill utskottet i likhet med departementschefen understryka, att
man av olika skäl befunnit sig i ett tvångsläge. Såsom i propositionen anförts
hade nämligen vid den tidpunkt, då överenskommelsen ingicks, en
stor del av regleringsåret redan gått till ända, varför det framstod som enda
möjlighet att utbetala pristillägg utöver de redan förut utgående.

1 enlighet med vad i denna del uttalas i motionerna 1:499 och 11:628

22

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39.

anser utskottet det icke vara tillfredsställande, att pristillägg behövt tillgripas
i den utsträckning som skett. Till det belopp på 94 miljoner kronor,
som av 1951 års riksdag godkändes att utgå till innevarande produktionsårs
prisregleringar, komma nu föreslagna 245 miljoner kronor till pristilllägg
jämte Svenska spannmålsaktiebolagets förlust på 156 miljoner kronor
eller tillsammans 495 miljoner kronor, varav på grund av äldre reservationer
449 miljoner kronor föreslagits skola utgå på innevarande budgetårs
stat.

Som i motionerna anförts hade möjlighet förefunnits att avsevärt begränsa
detta stora anslagsbehov, om förebyggande åtgärder vidtagits i tid.
Det är icke god ordning att riksdagen i sitt arbetsfyllda slutskede ställes inför
uppgiften att blott täcka det redovisade medelsbehovet utan att utöva
något inflytande på huruvida liknande medelsbehov uppstå i framtiden. I
de av 1947 års riksdag godkända riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken
förordades icke något subventionssystem av nuvarande omfattning,
varför det för riksdagen måste vara en angelägen sak att begränsa subventionsbeloppen
och att i sådant syfte utan skada för jordbruket planlägga
subventionssystemets avveckling. I likhet med motionärerna anser utskottet
att den av regeringen förebådade utredningskommittén bör anförtros att
utreda möjligheterna för en planmässig avveckling av de i jordbrukets prisregleringar
ingående subventionerna.

dels det stycke å s. 19 i utskottets yttrande, som börjar med orden »Utskottet
kan», bort ha denna lydelse:

»Det bör ligga i riksdagens intresse, att alla möjliga besparingar göras
å det nu föreslagna reservationsanslaget, varför utskottet tillstyrker förslaget
i motionerna I: 499 och II: 628, att grisbidragets ersättande med prisjusteringar
å fläsk påbörjas redan instundande sommar.»

dels ock utskottets hemställan under punkterna A och B bort lyda sålunda: »A.

att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj :ts framställning samt
motionerna 1:472 och 11:612, med bifall till motionerna 1:499 och 11:628
såvitt nu är i fråga, ävensom med avslag å motionerna 1:463 och 11:610,
I: 464, I: 466, I: 498 och II: 630, I: 500 och II: 629, I:501 och II: 631, II: 609

såvitt nu är i fråga, samt II: 627,---- (lika med utskottet)---

75 000 000 kronor;

B. att riksdagen må, med bifall till motionerna 1: 499 och II: 628 såvitt
nu är i fråga, hos Kungl. Maj:t begära utredning om avveckling av subventionssystemet
vid prisregleringarna å jordbrukets område;»

3) I fråga om mjölkpristilläggen samt pristilläggen för svin, m. in. av
herrar Svedberg och Jacobson i Vilhelmina, vilka ansett att utskottet borde
tillstyrka motionerna 1:463 och 11:610 samt 1:464, sistnämnda motion i
viss del, och att därför

dels det stycke å s. 17 i utskottets yttrande, som börjar med orden »I
motionerna 1:463», bort ha följande lydelse:

Jordbruksutskottets utlåtande nr 3''J.

23

»I motionerna I: 463 och 11:610 har, i syfte att tillföra det mindre jordbruket
en större del av det avsedda inkomsttillskottet, yrkats att de i propositionen
föreslagna statliga pristilläggen på mjölk skola sammanläggas
med nu utgående producentbidrag för att bilda ett statligt grundpristillägg
till alla mjölkproducenter. Utskottet finner de synpunkter motionärerna anfört
vara i hög grad beaktansvärda. Tillgänglig statistik över inkomstförhållandena
inom olika befolkningsgrupper ger vid banden, att innehavarna av
de ofullständiga jordbruken kunna hänföras till de lägsta inkomstgrupperna
i vårt land. Utskottet vill även framhålla, att de senaste årens kraftigt
stigande material-, redskaps- och bvggnadskostnader hårt drabbat dessa
grupper. Under sådana omständigheter finner utskottet angeläget, att det
i propositionen föreslagna inkomsttillskottet i form av allmänt mjölkpristillägg
och leveranstillägg till mjölkproducenterna fördelas på ett sådant
sätt, att en större del än enligt propositionen kommer det mindre jordbruket
tillgodo. Samtidigt härmed bör, som motionärerna föreslagit, dessa pristillägg
sammanläggas med det för närvarande utgående producentbidraget
och bilda ett statligt grundpristillägg till landets mjölkproducenter. Beträffande
den närmare utformningen av detta grundpristillägg hänvisar utskottet
till tabell i nyssnämnda motioner. Det sålunda föreslagna grundpristillägget
för mjölk torde böra utgå från och med den 1 januari 1952.»

dels det stycke å s. 18 i utskottets yttrande, som börjar med orden »Sålunda
föreslås», bort ha följande lydelse:

»Utskottet delar i och för sig departementschefens uppfattning, att pristillägg
för svin bör utgå för att stimulera fläskproduktionen. Sådant tilllägg
föreslås emellertid i propositionen skola utgå retroaktivt från regleringsårets
början utan begränsning till visst antal svin. Utskottet finner
tillräckliga skäl härför icke föreligga. I varje fall bör enligt utskottets mening
en begränsning ske på denna punkt. I anslutning till det i motionen
1:464 gjorda yrkandet vill utskottet därför förorda, att pristillägget för
svin för tiden 1 september 1951—29 februari 1952 begränsas till högst 40
svin för varje uppfödare.»

dels ock utskottets hemställan under punkt A bort lyda sålunda:

»A. att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj :ts framställning samt
motionerna I: 464 samt 1:472 och 11:612, med bifall till motionerna 1:463
och 11:610 ävensom med avslag å motionerna 1:466, 1:498 och 11:630,
I: 499 och II: 628 såvitt nu är i fråga, I: 500 och 11:629, I: 501 och II: 631,

II: 609 såvitt nu är i fråga, samt II: 627,---(lika med utskottet)----

75 000 000 kronor; »

4) I fråga om arealbidrag för vete av herrar Björnberg och Hseggblom,
vilka ansett att med beaktande av i motionerna I: 500 och II: 629 anförda
synpunkter före det stycke å s. 19 i utskottets yttrande, som börjar med
orden »Det i», bort införas ett stycke av följande lydelse:

»Utskottet anser vissa skälighetshänsyn tala för yrkandet i motionerna

24

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39.

1:500 och 11:029 att vetearealbidrag skulle utgå till av översvämning skadade
områden i Kalmar län. Då utskottet ej kunnat förvissa sig om, huruvida
tillförlitliga arealuppgifter finnas tillgängliga, anser utskottet att riksdagen
bör överlämna till Kungl. Maj :ts prövning att avgöra, huruvida vid utfärdandet
av anvisningar för vetearealbidragen motionernas syfte kan tillgodoses
för såväl i motionerna avsett område som inom övriga av översvämningar
våren 1951 skadade områden.»

5) av herrar Näslund, Johnsson i Kastanjegården och Sucnsson i Ljungskile,
vilka ansett att motionerna I: 498 och 11:030 samt II: 627 borde bifallas
och att

dels de stycken å s. 15 i utskottets yttrande, som börja med orden »I motionen»
och »Vid behandlingen», bort ha följande lydelse:

»I motionen II: 609 har i denna del yrkats, att riksdagen måtte hos Kungl.
Maj :t begära, dels att den av 1951 års riksdag begärda översynen av jordbrukskalkylen
skall verkställas med beaktande av bland annat det mindre
jordbrukets social ekonomiska problem, dels att vid riksdagens höstsession
om möjligt skall lämnas en redogörelse för de kalkylprinciper, som avses
skola gälla för nästa jordbruksuppgörelse.

Vid behandlingen inom utskottet av jordbrukets prisfrågor har denna
gång liksom vid flera tillfällen tidigare icke förelegat utredningsmaterial,
som möjliggjort för utskottet att bilda sig en säker uppfattning om verkningarna
för olika grupper av jordbrukare av vidtagna eller föreslagna prisändringar.
Ur denna synpunkt framstår det som ett befogat önskemål att en
viss uppdelning av jordbrukets inkomster och kostnader på olika storleksgrupper
av brukningsdelar kommer till stånd. Enligt 1947 års beslut om
riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken skulle man vid prissättningen
särskilt taga sikte på att lönsamhet kunde vinnas vid välskötta jordbruk
med ordinär rationaliseringsgrad och en åkerareal av minst 10 hektar.
Det förutsågs, att denna målsättning å ena sidan kunde leda till svårigheter
för jordbruk med mindre än 10 hektar åker och å andra sidan medföra
överkompensation i första hand för de rationaliserade större jordbruken på
slättbygderna. Utvecklingen synes ha bekräftat dessa farhågor. Med hänsyn
härtill är det enligt utskottets mening önskvärt, att den ovan berörda uppdelningen
av jordbrukets inkomster och utgifter i första hand får belysa prissättningens
ekonomiska återverkan på tre storleksgrupper med respektive
2—10, 10—30 samt över 30 hektar åker. Utskottet är väl medvetet om svårigheterna
att göra en dylik uppdelning exakt. Även om reservationer på
vissa punkter måste göras skulle dock ett dylikt material bli en värdefull
hjälp vid prisavvägningen. Tillsammans med den ovan berörda översynen
av prissättningssystemet skulle härmed de önskemål som i detta avseende
framförts i motionen II: 609 i allt väsentligt bliva tillgodosedda.»

dels det stycke å s. 16 i utskottets yttrande, som börjar med orden »Utskottet
ansluter», bort ha följande lydelse:

»Utskottet vill med tillfredsställelse konstatera, att större delen av de in -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39.

25

komster, som genom uppgörelsen tillföras jordbruket, anslutits till den animaliska
produktionen. Med hänsyn till dels vad som beslutades förra
våren och dels till vad som redan är känt beträffande prissättningen för
nästa regleringsår anser sig dock utskottet i fortsättningen böra föreslå vissa
justeringar i inkomstfördelningen.»

dels det avsnitt i utskottets yttrande, som börjar å s. 17 med orden »I motionerna
I: 463» och slutar å s. 19 med stycket »Det i motionen---icke

biträda.», bort ha följande lydelse:

»I motionerna 1: 463 och II: 610 har, i syfte att tillföra det mindre jordbruket
en större del av det avsedda inkomsttillskottet, yrkats att de i propositionen
föreslagna statliga pristilläggen på mjölk skola sammanläggas
med nu utgående producentbidrag för att bilda ett statligt grundpristillägg
till alla mjölkproducenter. Vidare har i motionerna I: 498 och II: 630 anförts,
att tillräckligt vägande skäl ej ha åberopats för att leveranstillägget skall
utgå först från och med den 1 mars 1952.

Utskottet anser det i dessa motioner framförda önskemålet om en ytterligare
förbättring av mjölkpristillägget för det mindre jordbruket beaktansvärt.
Det förhållandet, att visst clearingbidrag i en del områden utgått under
regleringsårets första hälft, anser utskottet i likhet med vad som framhålles i
motionerna 1:498 och 11:630 icke utgöra något hinder för en retroaktiv
utbetalning av det nya leveranstillägget. En jämförelse av den inkomstförbättring
som skulle komma det mindre jordbruket till del dels enligt Kungl.
Maj:ts förslag och dels enligt ovan berörda motioner framgår av följande
tabell.

Kg mjölk

Prop. 176

I: 463

II: 610

1:498
II: 630

Kr

Kr

Kr

1000

150

150

150

2 000

300

300

300

3 000

450

450

450

4 000

600

600

600

5 000

655

650

680

6 000

710

780

760

7 000

765

840

840

8 000

790

960

890

9 000

815

990

940

10 000

840

1 000

990

1 tabellens siffror ingå både producentbidrag, allmänt mjölkpristillägg och
leveranstillägg. Motionerna 1:463 och 11:610 förutsätter att producentbidraget
i sin nuvarande form avskaffas. Då detta bidrags fortsatta utformning
underställts riksdagens prövning i den nyligen framlagda propositionen nr
236, anser sig utskottet icke nu kunna tillstyrka dessa motioner. Den däri
införda bidragsskalan är också från teknisk synpunkt så utformad, att stödet
i vissa lägen minskas då mjölkleveransen ökas. Då motionerna 1:498
och II: 630 i stort sett ge det mindre jordbruket samma stöd utan att föregripa
producentbidragets omprövning, anser utskottet sig böra tillstyrka alt

26

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39.

leveranstillägget får utgå retroaktivt från och med den 1 september 1951.
Jämväl förslaget i motionerna I: 498 och II: 630 om att leveranstillägge.t
skall utgå för hela mjölkmängden upp till 10 000 kilogram till de jordbruk,
som ej erhålla producentbidrag, ehuru åkerarealen ej överstiger 10 hektar,
tillstvrkes.

Med anledning av hemställan i motionen II: 627 om höjning för Värmlands
del av det extra mjölkpristillägget i norra Sverige vill utskottet framhålla, att
vid den omläggning av bidragssystemet, varom här är fråga, vissa ojämnheter
icke kunnat undvikas. Då emellertid vägande skäl kunna anföras till
stöd för motionärernas yrkande, finner utskottet sig böra tillstyrka detsamma.
I övrigt biträder utskottet de i propositionen föreslagna nya grunderna
för det extra mjölkpristillägget i norra Sverige.

Beträffande de i enlighet med prisöverenskomnielsen företagna höjningarna
av partipriserna på smör och margarin med 30 öre per kilogram ha
framställts vissa ändringsyrkanden. Såsom framhålles i motionerna 1: 498
och II: 630 finnes det ett stort antal människor, som icke fått kompensation
för prisstegringarna. Särskilt för deras del bli höjda livsmedelskostnader
en svår belastning. Även om utrymmet för ett hänsynstagande härtill
icke är stort, anser dock utskottet i likhet med motionärerna att denna fråga
ej kan förbigås. Då det jämväl enligt utskottets mening ej heller är tillrådligt
att öka prisskillnaden emellan margarin och smör, anser sig utskottet
böra bifalla motionerna I: 466, I: 498 och II: 630 i denna del. Därmed
har även yrkandet i motionen II: 609 beträffande margarinpriset tillstyrkts.
Det i denna motion framförda yrkandet, att konsumtionsreglerande
prishöjningar på margarin skola underställas riksdagens prövning, är enligt
utskottets mening i princip riktigt, då det i realiteten berör riksdagens
beskattningsrätt. 1947 års riksdagsbeslut om den framtida jordbrukspolitiken
förutsätter emellertid ett visst skydd för smöret på den svenska matfettsmarknaden
och en margarinaccis har förutsatts skola ingå i den härför
nödvändiga regleringsmekanismen. Det av motionären framförda önskemålet
måste därför enligt utskottets mening prövas i ett vidare sammanhang.
Utskottet anser sig på dessa grunder böra avstyrka motionen i denna del.

Det i motionerna 1:501 och 11:631 framställda yrkandet om sänkning
av priset på smör och margarin med en krona per kilogram och en anslagsökning
med belopp motsvarande kostnaderna härför kan utskottet icke biträda.

Enligt den av Kungl. Maj :t godkända prisöverenskommelsen skall för
varje under innevarande regleringsår levererat svin av viss minsta vikt utbetalas
ett pristillägg med 30 kronor. Även beträffande detta pristillägg förer
ligga motionsvis gjorda ändringsyrkanden.

Sålunda föreslås i motionen 1:464 att det retroaktiva tillägget begränsas
till 40 grisar (besparingen föreslås av motionärerna skola användas för utbetalande
av arealtillägg för råg) samt i motionerna I: 498 och II: 630 att
detsamma begränsas till 20 grisar för varje uppfödare. I sistnämnda motioner
yrkas därjämte, att pristillägg måtte utbetalas för djur som utslaktpts

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39.

27

på grund av mul- och klövsjuka. Vidare föreslås i motionen I: 466 att retroaktivt
pristillägg över huvud icke skall utgå. I detta sammanhang har bland
annat framhållits, att det retroaktivt utgående pristillägget icke kan ha
någon produktionsstimulerande verkan.

Med hänsyn till att de föreslagna inkomstökningarna åt jordbruket till
största delen skola utgöra kompensation för höjda arbetskostnader, finner
utskottet i likhet med motionärerna propositionens förslag mindre väl avvägt.
Att utbetala retroaktiva pristillägg som i vissa fall kunna uppgå till
flera 10 000-tal kronor åt enskilda producenter kan knappast försvaras.
Även en del stora kommunala och kooperativa svingårdar skulle härigenom
på ett omotiverat sätt gynnas. Å andra sidan anser sig utskottet, med hänsyn
till att en del mindre fläskproducenter huvudsakligen säljer sina gödsvin
på hösten, icke kunna tillstyrka förslaget i motionen 1: 466 om att inga
retroaktiva pristillägg för gödsvin skall utbetalas. I enlighet med vad som
föreslagits i motionerna I: 498 och II: 630 tillstyrker därför utskottet Kungl.
Maj :ts förslag, dock med den ändringen att pristillägg bör utgå för högst
20 grisar. Det i samma motioner framförda förslaget om att bidrag bör utbetalas
för samtliga grisar som under regleringsåret nedslaktats på grund
av mul- och klövsjuka tillstyrker utskottet. Det i motionerna 1:499 och II:
628 framlagda förslaget i fråga om avveckling under instundande sommar
av pristillägget på svin avstyrkes.

I motionerna 1: 498 och II: 630 har framhållits, att de äggpriser och foderkostnader,
som producenterna måste räkna med, icke torde ge den kompensation
för stegrade arbetskostnader, som de äro berättigade till. Motionärernas
förslag att priset på standardiserad hönsfoderblandning bör sänkas
är därför enligt utskottets mening värt beaktande. Utskottet förordar i enlighet
härmed att priset på standardiserad hönsfoderblandning sänkes så
långt förhållandena på fodermarknaden medger. En viss försäljningskontroll
via handeln har i många sammanhang utövats när det gäller andra foderslag
och torde ej heller i detta fall möta några större svårigheter.

Enligt den av Kungl. Maj :t godkända prisöverenskommelsen skall vidare
utgå ett arealbidrag av 150 kronor för varje hektar av den areal, varå vete
odlats under år 1951. Motiveringen härför är de svartrostskador som drabbat
veteodlingen. I enlighet med vad som framhålles i motionerna I: 498 och II:
630 finner utskottet denna åtgärd mindre väl avägd. Då veteodlarna fått en
väsentlig prishöjning för 1951 års skörd och en ännu större föreslagits för
nästa år, finnes det ingen anledning att på grund av svartrostens härjningar
ge ett extra arealbidrag till de odlare, som icke haft någon svartrost på sina
vetefält. Utskottet tillstyrker därför vad som föreslagits i motionerna I: 498
och II: 630 att bidrag endast bör utgå till de jordbrukare, vilkas förlust
genom svartrostens angrepp motsvarar minst 30 procent av normal skörd,
men att bidragen i dessa fall bör ökas från 150 till 250 kronor per hektar.
Det bör ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda de närmare bestämmelser,
som erfordras för arealbidragets utbetalande. Det i och för sig riktiga yrkandet
i motionen I: 464 att arealbidrag borde utgå för råg likaväl som för

28

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39.

det icke skadade vetet, saknar relevans om arealbidraget begränsas såsom
här föreslagits. Utskottet avstyrker därför sistnämnda motion i denna del.»

dels det stycke å s. 20, som börjar med orden »De av», bort ha följande
lydelse:

»De av Kungl. Maj :t gjorda äskandena om anslag till prisreglerande åtgärder
på jordbrukets område samt till kostnader i samband med Svenska
spannmålsaktiebolagets verksamhet torde icke behöva ändras på grund av
de justeringar som utskottet förordat, varför dessa anslag tillstyrkas,»

dels ock utskottets hemställan bort erhålla följande lydelse:

»A. att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj :ts framställning samt
motionerna 1:466, I: 472 och II: 612 samt II: 609 såvitt nu är i fråga, med
bifall till motionerna I: 498 och II: 630 samt II: 627 ävensom med avslag å
motionerna I: 463 och II: 610, I: 464, I: 499 och II: 628 såvitt nu är i fråga,

1:500 och 11:629 samt 1:501 och 11:631,---(lika med utskottet)

--- 75 000 000 kronor;

B. att motionerna---(lika med utskottet)---riksdagens åt gärd; C.

att riksdagen må, i anledning av motionen II: 609 såvitt nu är i fråga,
i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl. Maj :t förutom den allmänna
översyn av prissättningssystemet, som utlovas i propositionen, måtte
låta verkställa en uppdelning av totalkalkylens inkomster och omkostnader
mellan jordbruk med respektive 2—10, 10—30 och över 30 hektar åker
samt att ett dylikt bedömningsmaterial fogas till kommande förslag om
prissättning på jordbrukets produkter;

D. att motionen II: 609, såvitt avser yrkandet i fråga om vidgade möjligheter
att förvärva jordbruksfastighet, icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.»