Jordbruksutskottets utlåtande nr 38.

1

Nr 38.

Utlåtande med anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående
organisationen av den lokala försöksverksamheten på
jordbrukets område, m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj :t under nionde huvudtiteln
(p. 27) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,
för budgetåret 1952/53 beräkna till Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök:
Bidrag till lokal försöksverksamhet och Bidrag till fast försöksverksamhet
reservationsanslag av 225 000 respektive 43 000 kronor.

Sedermera bär Kungl. Maj :t i en till riksdagen den 29 februari 1952 avlåten,
till utskottet hänvisad proposition, nr 109, föreslagit riksdagen att

1) godkänna de förslag rörande organisationen av den lokala försöksverksamheten
på jordbrukets område, m. m., vilka angivits i propositionen;

2) å riksstaten för budgetåret 1952/53 under nionde huvudtiteln anvisa

a) till Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök: Bidrag till lokal
försöksverksamhet ett reservationsanslag av 180 000 kronor;

b) till Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök: Bidrag till fast
försöksvex-ksamhet in. in. ett reservationsanslag av 175 000 kronor; och

c) till Bidrag till hushållningssällskapen: Demonstrationsgårdsverksamhet
ett reservationsanslag av 30 000 kronor.

I detta sammanhang har utskottet behandlat två inom riksdagen väckta,
till utskottet hänvisade likalydande motioner, nämligen I: 392 av herr Grgm
m. fl. och II: 526 av herr Adolfsson m. fl., i vilka hemställts, att riksdagen
vid behandlingen av förevarande proposition måtte besluta dels att i motionerna
anförda synpunkter beaktas vid fördelningen av anslaget Bidrag till
lokal försöksverksamhet, dels att ifrågavarande anslag fastställes till 250 000
kronor för budgetåret 1952/53, dels ock att hushållningssällskapen kunna
erhålla lån och bidrag ur jordbrukets maskinlånefond för anskaffande av
maskinutrustning för försöksverksamheten.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för motionerna, får utskottet
hänvisa till dessa. Såvitt avser den närmare utredningen i ärendet i övrigt
får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas i det följande, hänvisa
till propositionen.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 10 samt. ,Vr 38.

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr 38.

Inledning.

Jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 15 september 1950 tillkallade
dåvarande chefen för jordbruksdepartementet såsom sakkunniga för att
verkställa utredning och avgiva förslag angående organisationen av den
lokala försöksverksamheten landshövdingen C. E. A. Mannerfelt, tillika
ordförande, överinspektören för lantbrukets försöksväsen, professorn Y. H.
Gustafsson, ledamoten av riksdagens första kammare, hemmansägaren
J. N. Jonsson, sekreteraren i Hallands läns hushållningssällskap N. Ch. Månsson
samt ledamoten av riksdagens andra kammare, lantbrukaren S. F.
Hansson. Sedan landshövdingen Mannerfelt avlidit, tillkallades i hans ställe
landshövdingen B. A. Fallenius.

De sakkunniga, vilka antagit benämningen 1950 års lantbruksförsökskommitté,
ha den 30 oktober 1951 avgivit betänkande med förslag rörande
organisationen av den lokala försöksverksamheten på jordbrukets område
m. m. (stencilerat). Vid betänkandet har fogats särskilt yttrande av professorn
Gustafsson. Det må vidare nämnas, att kommittén vid fullgörandet
av sitt uppdrag haft att taga under övervägande, bland annat, riksdagens
skrivelse nr 325 vid 1950 års riksdag jämte jordbruksutskottets utlåtande
nr 35 i anledning av de likalydande motionerna I: 67 och II: 72
om beredande av möjlighet för hushållningssällskapen att genom lantbruksnämndernas
förmedling erhålla lån för inköp av gårdar att drivas som
ekonomiska demonstrationsj ordbruk.

över betänkandet ha, efter remiss, utlåtanden avgivits av ett flertal myndigheter
och sammanslutningar.

Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök har i skrivelse
den 31 augusti 1951 hemställt om anvisande av medel för budgetåret
1952/53 till bidrag till lokal och fast försöksverksamhet.

Huvuddragen av 1950 års lantbruksförsökskommittés förslag
och yttrandena däröver.

Kommitténs förslag. Kommittén uttalar, att organisationen och samordningen
av den lokala försöksverksamheten bör kunna göras mera effektiv
och intensiv. Härvid betonas särskilt angelägenheten av en direkt och för
verksamheten stimulerande kontakt mellan hushållningssällskapen samt
de praktiska jordbrukarna och deras aktuella problem, å ena sidan, och
den statliga försöksverksamheten, å andra sidan. Enligt kommittén är det
jämväl nödvändigt att utvidga den nuvarande verksamheten, framför allt
såvitt gäller försök av mera allmängiltig karaktär samt vissa tidigare eftersatta
försöksgrenar. Då kommittén funnit att de medel, vilka nu stå till
förfogande, icke ens förslå till att upprätthålla verksamheten i dess nu -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 38.

3

varande omfattning, anser sig kommittén vidare böra föreslå en höjning av
det statliga stödet till verksamheten.

Vad först angår hushållningssällskapens lokala försöksverksamhet
anser kommittén, att någon väsentlig skillnad icke längre föreligger
i syftet med de nuvarande båda försökstyperna, nämligen de egentliga
lokala försöken och de s. k. skrivelseförsöken, d. v. s. sådana försök, som
beställas och ersättas av statens jordbruksförsök. De kunna och böra därför
i fortsättningen behandlas och ersättas efter samma grunder. För att den erforderliga
samordningen skall ernås bör ett allomfattande program för försöksverksamheten
upprättas. Detta program bör klargöra dels vilka uppgifter
som skola angripas, dels hur detta skall ske och vem som skall göra det.

I anslutning härtill föreslår kommittén, att landet skall indelas i sju
försöksdistrikt, vart och ett omfattande närgränsande och ur jordbruksgeografiska,
jordbruksekonomiska och driftsmässiga synpunkter i möjligaste
mån jämställda hushållningssällskapsområden. Inom varje distrikt
skall inrättas en nämnd med uppgift att upprätta förslag till försöksprogram
omfattande samtliga de försök, som under en viss period skola med
statsbidrag utläggas inom distriktet, samt att även i övrigt handha planläggningen
av försöksverksamheten, fördelningen av arbetsuppgifterna,
publiceringen av försöksresultaten in. m. Inom nämnden böra samtliga de
av försöksprogrammet berörda försöksorganen vara företrädda. Nämnden
bör därför bestå av representanter för såväl distriktets hushållningssällskap
och försöksringar som statens jordbruksförsök och de statliga försöksgårdarna.
Vidare bör överinspektören för försöksväsendet äga deltaga i och
framföra sin mening vid nämndens sammankomster. Jämväl övriga institutioner
och företag, som bedriva försöksverksamhet på jordbrukets och
angränsande områden, förutsättas skola få erforderligt inflytande på försöksprogrammets
utformning och innehåll.

Kommittén framhåller härefter, att försöksprogrammen torde komma att
få en sådan omfattning, att de tillsammans icke alltid kunna rymmas inom
ramen för anvisade medel. En sammanjämkning blir därför erforderlig och
torde vara nödvändig även för att nå den önskvärda samordningen. Denna
sammanjämkning bör anförtros åt ett särskilt centralt organ bestående
av överinspektören samt representanter för distriktsnämnderna och statens
jordbruksförsök samt av statsagronomen i statistik och försöksteknik.
Organet bör vara oförhindrat att med sig adjungera representanter för andra
institutioner, som bedriva försöks- eller forskningsverksamhet på jordbrukets
eller angränsande områden. Beredningsorganet skall efter sammanjämkning
framlägga förslag till försöksprogram för hela landet. Detta förslag
föredrages därefter av överinspektören inför styrelsen för lantbrukshögskolan
och statens lantbruksförsök, som sedan har att slutgiltigt godkänna
och fastställa programmet.

En följd av den nya anordningen blir, att de nuvarande standardplanerna
för gödslings- och växtodlingsförsök icke längre behöva upprättas.
Då enligt kommittén någon anledning icke föreligger alt inkoppla försöks -

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 38.

ledarmötet på arbetet med de föreslagna nya försöksprogrammen innebär
detta, att ett av detta mötes viktigaste åligganden upphör. Mötet anses emellertid
dock böra bibehållas, ehuru med något ändrade arbetsuppgifter. Däremot
finner kommittén det nuvarande försöksrådet vara överflödigt såsom
samarbetsorgan. Kommittén föreslår därför att nämnda råds verksamhet
skall nedläggas. Vid sådant förhållande anser kommittén, att det
ifrågasatta nya centrala organet bör benämnas jordbruksförsöksrådet.

Enligt kommittén täcka de nuvarande statliga bidragen till lokal försöksverksamhet
icke tillnärmelsevis de verkliga kostnaderna. Kommittén finner
det därför nödvändigt att full ersättning skall lämnas försöksvärdarna för
intrång, kostnader och handräckning för försökens genomförande. Ersättningen
bör grundas på en kalkylmässig beräkning avseende varje särskild
försökstyp inom de olika försöksområdena. Till försökskostnader böra
endast hänföras sådana direkta utgifter som erfordras för att genomföra
försöken. Kommittén beräknar medelkostnaden per försök till 225 kronor.
Slutligen uttalar kommittén i detta sammanhang, att alla beställningsförsök,
som avse att tjäna beställarens eget intresse, böra betalas av denne.

Beträffande de fasta försöksplatserna, d. v. s. försöksgårdar samt
försök sfält och försöksstationer, framhåller kommittén att
det är synnerligen angeläget, att ytterligare dylika platser skola inrättas
så snart som möjligt, åtminstone inom de viktigaste av landets jordbruksområden.
Kommittén förutsätter härvid, att de nuvarande statliga försöks-''
gårdarna skola bibehållas. Vidare utgår kommittén från att statsmakterna
ämna fullfölja inrättandet av de statliga försöksgårdar, varom principbeslut
fattats eller för vilka mark redan inköpts. I fråga om den fortsatta utbyggnaden
av det statliga försöksgårdssystemet uttalas i betänkandet, att kostnaderna
för inrättandet och drivandet av statliga försöksgårdar äro så stora,
att det tills vidare icke torde vara möjligt att utbygga detta system utöver
vad som nyss förutsatts. Kommittén finner emellertid samtidigt att lokalt
drivna gårdar — med vilka kommittén i vissa avseenden jämställt fasta
fält — skulle kunna komplettera det nuvarande försöksgårdssystemet. Möjligheter
böra därför beredas hushållningssällskapen att efter köp eller genom
arrende inrätta och driva försöksgårdar eller försöksfält. Detta anses lämpligast
böra ske på så sätt, att sällskapen efter beslut av Kungl. Maj :t i varje
särskilt fall erhålla rätt att för ändamålet upptaga amorteringslån med statlig
garanti på i huvudsak samma villkor som de, vilka gälla för erhållande
av lån till yttre rationaliseringsåtgärder.

Då det är av stor betydelse, att utbyggnaden av systemet med fasta försöksplatser
sker planmässigt, böra enligt kommittén hushållningssällskapen
vid planerandet av nya dylika platser som regel samråda med statens jordbruksförsök.
Den slutliga prövningen av frågan om inrättande av fast
försöksplats bör emellertid ankomma på styrelsen för lantbrukshögskolan
och statens lantbruksförsök. Med hänsyn till att försöken vid försöksgårdar
och fasta försöksfält komma att bli speciellt krävande beträffande tillsyn
och skötsel samt dessutom komma att förorsaka ett avsevärt intrång, anser

Jordbruksutskottets utlåtande nr 38.

5

sig kommittén böra föreslå att för ifrågavarande försök skall utgå en extra
ersättning utöver den, som angivits i det föregående. Enligt kommittén bör
denna ersättning bestämmas till 10 kronor per försöksparcell.

För att en mera enhetlig organisation av verksamheten vid de fasta försöksplatserna
skall kunna erhållas föreslår kommittén vidare, att de fasta
försöksstationer, som finnas vid vissa lantbruks- och lantmannaskolor, i
fortsättningen skola inordnas under respektive hushållningssällskap i stället
för att, såsom nu är fallet, handhavas av skolorna själva.

I fråga om des. k. demonstrationsgårdar, vilka nu finnas inrättade
hos vissa hushållningssällskap, anför kommittén, att dylika gårdar
synas vara av stort värde såsom instrument för att sprida kunskap om
vidtagna rationaliseringsåtgärder samt om det mindre jordbrukets ekonomiska
förhållanden. Kommittén föreslår därför att demonstrationsgårdsverksamhet
skall ingå såsom ett led i hushållningssällskapens arbete på
jordbrukets rationalisering. Verksamheten bör omfatta hela landet. Det
erforderliga antalet gårdar anses med hänsyn till det statsfinansiella läget
böra begränsas till 55 stycken, varav 34 i Norrland.

Inköp av gård för demonstrationsändamål föreslås skola kunna ske under
samma villkor och under samma förutsättningar som föreslagits skola gälla
för inköp av försöksgård. I övriga fall -— sålunda vid arrende eller annat
avtal — bör fordras godkännande av styrelsen för lantbrukshögskolan och
statens lantbruksförsök. Möjlighet bör vidare finnas för hushållningssällskap,
som inköpt eller arrenderat gård för nu ifrågavarande ändamål, att
för erforderliga rationaliseringsåtgärder erhålla lån och bidrag efter de
grunder, som gälla för enskild jordbrukare.

Då de av kommittén föreslagna demonstrationsgårdarna i stort sett avse
att fylla samma ändamål som de nuvarande studiegårdarna i Norrland, bör
enligt kommittén en särskild organisation för sistnämnda gårdar icke längre
uppehållas. De medel, som nu stå till förfogande för studiegårdsverksamheten,
avses i stället skola disponeras för demonstrationsgårdarna. Kommittén
föreslår nämligen, att såsom bidrag till hushållningssällskap för driftsförlust
på grund av demonstrationsverksamhet skall utgå ett årligt belopp
av 1 200 kronor per gård.

Beträffande publiceringen av försöksresultaten föreslår
kommittén åtgärder, som avse att åstadkomma större snabbhet i materialets
bearbetning och i arbetet med att upprätta sammanställningar rörande resultaten
av den mera allmängiltiga försöksverksamheten. För att verksamheten
skall få den praktiska nytta, som avsetts, anses det nödvändigt att
tillräckliga medel skola ställas till förfogande för publiceringsverksamheten.

Kommittén berör även något den enskilda försöksverk sa mheten
på förevarande område. Den framhåller att det, om resultaten av
sådan verksamhet äro avsedda att offentliggöras och vinna officiell karaktär,
föreligger intresse av att denna verksamhet i viss utsträckning följes från

6

Jordbruksutskottets utlåtande nr 38.

statens sida. I den mån så begäres böra därför statliga eller statsunderstödda
försöksorgan ställas till förfogande för nu nämnt ändamål. Det förutsättes
emellertid, att därvid vissa föreskrifter skola meddelas från det allmännas
sida rörande försöksverksamhetens utövande m. m.

Vad slutligen angår finansieringen av kommitténs förslag
framhålles, såsom redan förut antytts, att desammas genomförande
kräver en väsentlig höjning av stödet åt ifrågavarande verksamhet. Med
stöd av verkställda beräkningar föreslår kommittén sålunda, att den årliga
medelsanvisningen till bidrag till lokal försöksverksamhet skall höjas med
332 000 kronor, eller från 268 000 till 600 000 kronor. För bidrag till publicering
av försöksresultaten beräknas ett med 25 000 kronor till 40 000 kronor
förhöjt belopp. Däremot föranleder kommitténs förslag i fråga om demonstrationsgårdar
icke något ökat medelsbehov. Kostnaderna för demonstrationsgårdsverksamheten
beräknas nämligen till 70 000 kronor eller samma
belopp, som nu disponeras för studiegårdsverksamheten. Ett genomförande
av kommitténs förslag medför alltså en årlig kostnadsökning för det allmänna
å 357 000 kronor.

Yttrandena. Remissutlåtandena över kommitténs betänkande äro av skiftande
innebörd. Endast ett fåtal remissinstanser, däribland hushållningssällskapen
i Hallands, Västmanlands och Västerbottens län, ha sålunda oreserverat
tillstyrkt kommitténs samtliga förslag. Å andra sidan har emellertid
icke någon remissinstans helt avstyrkt förslagens genomförande. Några
remissinstanser, nämligen styrelsen för lantbrukshögskolan och statens
lantbruksförsök, lantbrukshögskolans lärar- och för sökskollegier, lantbruksakademien
samt jordbrukets forskningsråd ha dock i sina yttranden påyrkat
en överarbetning av betänkandet i enlighet med de ändringsförslag,
som de framlagt. Sammanfattningsvis torde kunna sägas, att det stora
flertalet remissmyndigheter anslutit sig till huvudprinciperna i kommitténs
förslag men samtidigt gjort erinringar mot vissa detaljer däri. Framför allt
ha förslagen rörande den lokala försöksverksamhetens ordnande föranlett
åtskilliga anmärkningar.

Lantbrukshögskolans anslagsäskanden för budgetåret 1952/53.

Å riksstaten för innevarande budgetår ha till Lantbrukshögskolan och statens
lantbruksförsök: Bidrag till lokal försöksverksamhet samt Bidrag till
fast försöksverksamhet anvisats reservationsanslag av 225 000 respektive
43 000 kronor. För budgetåret 1950/51 voro anslagen uppförda med samma
belopp. Nettoutgifterna under anslagen uppgingo för sistnämnda budgetår
till 115 808 respektive 43 000 kronor. Den låga belastningen å anslaget till
bidrag till lokal försöksverksamhet berodde på eftersläpning, i det att vissa
igångsatta eller planerade försök då ännu icke föranlett några större utgifter.
Å anslaget förelåg därför den 1 juli 1951 eu reservation å 214 168 kro -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 38.

7

nor, därav 91 972 kronor voro odisponerade. Däremot fanns vid nämnda
tidpunkt ingen nämnvärd reservation å anslaget till bidrag till fast försöksverksamhet.

I skrivelse den 31 augusti 1951 har styrelsen för lantbrukshögskolan och
statens lantbruksförsök hemställt, att ifrågavarande båda anslag för budgetåret
1952/53 skola höjas med 49 000 respektive 11 200 kronor till 274 000
respektive 54 200 kronor. Vid anslagsberäkningen har styrelsen emellertid
icke tagit hänsyn till de av 1950 års lantbruksförsökskommitté avgivna
förslagen.

Ökningen av anslaget till bidrag till lokal försöksverksamhet beräknar
styrelsen på följande sätt.

1. Bidrag till hushållningssällskapens lokala gödslings-, växtodlings och

ogräsförsök..........................................

2. Statens jordbruksförsöks specialförsöksverksamhet

a) Kompensation för löneökningar ..........................

b) Försök med slåttervallar ................................

c) Specialförsök med spårämnen............................

3. Försöksverksamhet med matpotatis..........................

4. Stallgödselmedel ...........................................

5. Ogräsbekämpningsförsök

a) Kompensation för löneökningar ..........................

b) Försöksmässig prövning av i handeln förekommande preparat
m. m...............................................

Ökning

15 800

4 900

5 000

5 000
400

6 600

1 300
10 000

Summa kronor 49 000

Höjningen av anslaget till bidrag till fast försöksverksamhet hänför sig
med 6 200 kronor till ökade lönekostnader och med 5 000 kronor till försök
med olika såningsdjup.

Departementschefen.

Departementschefen har anfört följande.

»Den betydelse, som en effektiv och omfattande försöksverksamhet har för
jordbrukets utveckling, är allmänt erkänd. Genom försöksverksamheten
vinnas de praktiska erfarenheter, som ofta fordras för att jordbruksforskningens
framsteg skola kunna utnyttjas i praktisk jordbruksdrift. Försöksverksamheten
behövs även på en mångfald andra områden för att jordbrukarna
skola kunna få sådan ledning och sådana anvisningar rörande jordbruksdriftens
anordnande, att de kunna utnyttja sina produktionsfaktorer
på bästa möjliga sätt.

Med hänsyn till dessa förhållanden är det självfallet av största vikt att
de medel, som stå till försöksverksamhetens förfogande, skola utnyttjas så

8

Jordbruksutskottets utlåtande nr 38.

effektivt som möjligt. Betydelsen härav ökas ytterligare, i den mån medelsanvisningen
på grund av statsfinansiella skäl måste hållas på en lägre nivå
än som i och för sig vore önskvärd.

Kommittén har i första hand företagit en omprövning av den lokala jordbruksförsöksverksamhctens
organisation i syfte att effektivisera densamma.
Vidare har kommittén föreslagit vissa ändringar i grunderna för det statliga
stödet åt denna verksamhet ävensom införande av möjlighet för hushållningssällskapen
att få statligt stöd till inrättande och drivande av egna försöks-
och demonstrationsgårdar. Kommittén har däremot — i enlighet med
sina direktiv — ej ingått på frågan om en utvidgning av jordbruksförsöksverksamheten.
Det må även anmärkas, att kommitténs arbete ej berört husdjursförsöks-
och trädgårdsförsöksverksamheten.

Vad angår organisationen av den lokala jordbruksförsöksverksamheten
syfta de förslag, som kommittén framlagt, i främsta rummet till att skapa garantier
för att erforderlig samordning skall komma till stånd vid planeringen
och utförandet av de försök, som skola utläggas på olika håll. Genom en
dylik samordning har kommittén velat vinna dels att försöken i största möjliga
utsträckning skola kunna inriktas på de problem, som vid en allsidig
bedömning måste anses mest angelägna, dels att försök rörande samma
problem ej skola bedrivas på olika håll i större omfattning än som behövs
för att tillförlitliga resultat skola erhållas utan i stället företagas så, att
säkra svar på de uppställda frågorna kunna erhållas så snabbt och billigt
som möjligt.

De åtgärder, som kommittén föreslagit i dessa syften, innebära huvudsakligen,
att landet skulle indelas i sju försöksdistrikt, vart och ett bestående
av två eller flera hushållningssällskapsområden. Inom varje sådant distrikt
skulle finnas en särskild distriktsnämnd med uppgift, bland annat,
att upprätta förslag till program rörande samtliga de försök soin under
viss period skulle utläggas inom distriktet med stöd av statsmedel. Programmet
skulle sålunda omfatta ej blott sådana försök, som hittills utförts inom
ramen för sällskapens lokala försöksverksamhet i egentlig mening, utan
även sådana försök, som sällskapen hittills utfört på uppdrag av statens
jordbruksförsök, s. k. skrivelseförsök. Sedan de olika distriktsnämnderna
uppgjort förslag till program för ett visst år, skulle dessa förslag därefter
granskas och, i mån av behov, sammanjämkas av ett särskilt centralorgan.
Detta skulle bestå av dels överinspektören för jordbrukets försöksväsen, dels
representanter för distriktsnämnderna och statens jordbruksförsök och dels
statsagronomen i statistik och försöksteknik. Centralorganet skulle även kunna
med sig adjungera representanter för andra institutioner, som bedriva
forskning eller försöksverksamhet på jordbrukets område. Då centralorganet
behandlat distriktsnämndernas förslag, skulle centralorganet för styrelsen
för lantbrukshögskolan och statens lantbruk sförsök framlägga ett förslag till
försöksprogram för hela landet. Det skulle därefter ankomma på sagda styrelse
att slutligt pröva och fastställa försöksprogrammet. I anslutning till

Jordbruksutskottets utlåtande nr 38.

9

detta organisationsförslag har kommittén ansett att det nuvarande lantbruksförsöksrådet
borde upphöra.

Det är enligt min mening uppenbart att en organisation av den art, som
nu antytts, i åtskilliga avseenden innebär fördelar framför den nuvarande.
Den skulle sålunda otvivelaktigt ge större garantier för att valet av försöksuppgifter
skulle ske med vederbörligt beaktande av de olika frågornas angelägenhetsgrad
och likaså för att försöken skulle utläggas på ett fullt ändamålsenligt
sätt och onödig dubblering undvikas. Emellertid kan jag samtidigt
ej undgå att finna, att vissa svagheter vidlåda den föreslagna organisationsformen.
En av dessa sammanhänger med spörsmålet om en gränsdragning
mellan verksamheten vid statens jordbruksförsök, å ena, samt den
lokala försöksverksamheten, å andra sidan.

I direktiven för kommitténs arbete uttalades rörande sistnämnda spörsmål,
att kommittén borde överväga frågan om en gränsdragning mellan de försök,
som borde utföras i statens lantbruksförsöks egen regi, och de försök,
som borde utföras inom ramen för den lokala försöksverksamheten. En
grundläggande princip syntes därvid böra vara, att de statliga försöksgårdarna
i främsta rummet borde användas för grundläggande eller mera krävande
försök ävensom för försök av mera allmängiltig karaktär, medan hushållningssällskapens
försöksverksamhet främst borde inriktas på att klarlägga
sådana problem, vilkas lösande vore av omedelbar praktisk betydelse
för jordbruket i vederbörande sällskaps område. Det framhölls emellertid
samtidigt, att en dylik gränsdragning givetvis icke borde innebära, att den
lokala verksamheten icke skulle kunna utnyttjas även för den statliga försöksverksamhetens
räkning. Tvärtom borde där liksom hittills ett fruktbärande
samarbete eftersträvas.

Kommittén har rörande detta spörsmål uttalat att det enligt dess mening
icke finnes skäl att uppdraga någon skarp gräns mellan de försök, som böra
utföras i statens lantbruksförsöks regi, och de försök, som böra utföras inom
ramen för den lokala försöksverksamheten. I enlighet härmed har kommittén
också, såsom förut nämnts, förutsatt att de program, som enligt dess
förslag skulle upprättas av distriktsnämnderna och slutligen fastställas av
styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök, skulle upptaga
ej blott de försök, som falla inom ramen för vad som hittills brukat
hänföras till den lokala försöksverksamheten, utan även de s. k. skrivelseförsöken,
vilka sällskapen hittills utfört på uppdrag av statens jordbruksförsök.

I överensstämmelse med den uppfattning, som kommit till uttryck i direktiven
ävensom i några remissyttranden, anser jag emellertid att det
skulle innebära en olägenhet, om skillnaden mellan statens jordbruksförsöks
verksamhet och den lokala försöksverksamheten på detta sätt till stor
del skulle utplånas. I delta avseende kan jag i stort sett ansluta mig till vad
som anförts i yttrandet från lantbrukshögskolans lärar- och försökskollegier.
Jag vill även framhålla, alt den nyss berörda olägenheten gör sig gällande
i särskilt hög grad, därest de bidrag, som utgå av allmänna medel, ej

10

Jordbruksutskottets utlåtande nr 38.

förslå till att täcka hela kostnaden för försöken. Kommittén har visserligen
föreslagit att så skall ske och för detta ändamål även förordat en betydande
höjning av de statliga anslagen till försöksverksamheten. Ehuru även jag
anser en höjning av dessa anslag befogad, kan jag i nuvarande läge icke
förorda en höjning av den storleksordning som kommittén ifrågasatt. Man
bör därför enligt min mening räkna med att en del av kostnaderna för den
lokala försöksverksamheten liksom hittills skall bestridas av de medel, som
stå till sällskapens förfogande för uppehållande av deras verksamhet i allmänhet.
Det synes då ej lämpligen böra sättas i fråga, att ett sällskap av
egna medel skulle bestrida en del av kostnaderna för ett försök, som ej är
av omedelbart intresse för sällskapets egen upplysnings- och rådgivningsverksamhet
utan utföres för att lösa mera långsiktiga problem, med vilka
statens jordbruksförsök äro sysselsatta.

I enlighet med vad jag nu anfört bör alltså enligt min mening en viss
skillnad även i fortsättningen upprätthållas mellan den rent lokala försöksverksamheten
och de s. k. skrivelseförsöken. Detta utgör väl i och för
sig intet avgörande hinder för inrättandet av försöksdistrikt och distriktsnämnder
med den uppgift, som kommittén föreslagit. Mot denna organisationsform
kunna emellertid enligt min mening anföras betänkligheter även
ur andra synpunkter. Det synes sålunda till en början klart att det, såvida
man ej vill avsevärt utöka antalet distrikt, blir nödvändigt att i vissa fall
till ett och samma distrikt hänföra hushållningssällskap med tämligen olikartade
jordbruksintressen, ökar man åter antalet distrikt så mycket som
behövs för att undvika denna olägenhet, löper man risken att antalet blir
så stort att vad kommittén velat vinna genom distriktsindelningen i huvudsak
går förlorat. Vidare synes det föreligga fara för att arbetet inom distriktsnämnderna
skulle bli tämligen tungrott och dessutom — eftersom en
sammanjämkning av nämndernas förslag till försöksprogram under alla förhållanden
skulle behöva företagas centralt — delvis skulle komma att innebära
ett dubbelarbete.

På grund av nu anförda förhållanden anser jag mig ej kunna förorda att
sådana försöksdistrikt och distriktsnämnder, som kommittén angivit, skola
inrättas obligatoriskt. Däremot synes det önskvärt, att man söker att på annat
sätt tillgodose de synpunkter, som legat till grund för kommitténs förslag.
Såsom anförts i några yttranden torde härvidlag otvivelaktigt åtskilligt kunna
vinnas genom samarbete på frivillighetens väg dels mellan målsmännen
för den lokala försöksverksamheten, å ena, samt representanter för den statliga
försöksverksamheten, å andra sidan, dels mellan närliggande sällskap
med likartade problem. Ett dylikt samarbete förekommer redan i ej oväsentlig
utsträckning, och det synes angeläget att det skall ytterligare utbyggas
och fördjupas. Jag förutsätter att överinspektören för försöksväsendet
samt statens jordbruksförsök komma att verka härför.

Med hänsyn till den uppfattning, åt vilken jag nu givit uttryck, saknar jag
anledning att ingå på frågorna om distriktsindelningen och distriktsnämndernas
sammansättning.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 38.

11

Kommitténs förslag i fråga om försöksprogrammet innebär emellertid —•
utöver vad nu sagts om att skrivelseförsöken skulle ingå i detsamma och om
sättet för detsammas upprättande — ännu en betydande avvikelse från vad
som nu gäller. De standardplaner, som nu upprättas, ange nämligen i fråga
om hushållningssällskapens sort- och gödslingsförsök endast de försökstypcr,
för vilka bidrag skall utgå. Sällskapen ha sålunda i stort sett frihet att
själva bestämma, hur många försök av de olika typerna de vilja utföra, var
försöken skola läggas m. in. Det av kommittén föreslagna försöksprogrammet
skulle däremot kunna betydligt mera i detalj reglera både antalet av
de försök av olika typer, för vilka statsbidrag skulle kunna utgå till varje
sällskap, ävensom fordringarna i övrigt på representativitet in. in. Även i
detta avseende bör kommitténs förslag ses mot bakgrunden av att kommittén
förordat att statsbidragen till de lokala försöken skulle utformas så
att de gåve full ersättning för försökskostnaderna.

Hur långt man bör gå i fråga om en sådan detaljreglering kan uppenbarligen
vara tveksamt. Å ena sidan är det enligt min mening angeläget,
att man ej i onödan begränsar hushållningssällskapens frihet att själva bestämma,
på vilka av de i försökstyperna upptagna problemen de önska koncentrera
sig, och hur försöken rörande dessa problem skola utläggas. Detta
gäller givetvis i särskilt hög grad, därest sällskapen själva ha att bära en
del av försökskostnaden. Å andra sidan är det klart att det — både med hänsyn
till de statsmedel som satsas för ändamålet och till jordbrukets intresse
av att snabbt och säkert få svar på de uppställda frågorna — är av vikt att
försöken utformas så ändamålsenligt som möjligt ur kostnads- och effektivitetssynpunkt.

Vid övervägandet av denna fråga har jag kommit till den uppfattningen,
att man i princip liksom hittills bör överlåta åt de olika sällskapen att
besluta om detaljinriktningen av deras försöksverksamhet. Man kan dock enligt
min uppfattning ej bortse från att det kan vara erforderligt med vissa
kompletterande föreskrifter i syfte att öka den lokala försöksverksamhetens
effektivitet. I anslutning till fastställandet av försöksprogrammet böra därför
till en början kunna meddelas bestämmelser rörande fördelningen av
de tillgängliga bidragsmedlen mellan sällskapen, så att man får en lämplig
avvägning av de belopp, som ställas till de olika sällskapens förfogande.
Om så skulle anses av behovet påkallat böra vidare beträffande viss eller
vissa försökstvper kunna meddelas föreskrifter rörande det maximiantal försök,
för vilka bidrag må utgå till visst eller vissa sällskap, ävensom kompletterande
villkorsbestämmelser beträffande utläggningen av försöken. Jag
vill emellertid framhålla att bestämmelser av sist nämnt slag böra meddelas
endast därest ett påtagligt behov därav skulle föreligga.

Det förberedande arbetet med upprättande av försöksprogram bör enligt
min mening bedrivas i stort sett i samma ordning som hittills. Detta arbete
bör sålunda åvila statens jordbruksförsök, givetvis efter inhämtande av yttranden
och förslag från hushållningssällskapen och andra intresserade. För
alt man skall erhålla en önskvärd samordning av verksamheten torde det

12

Jordbruksutskottets utlåtande nr 38.

emellertid vara av värde, om de lokala intressena beredas möjlighet att medverka
även vid den centrala sammanställningen och sammanjämkningen av
de föreliggande önskemålen. Sedan statens jordbruksförsök framlagt sitt
förslag till arbetsprogram, torde detta därför böra granskas av ett centralt
organ av den art, som kommittén föreslagit. Då några distriktsnämnder enligt
min uppfattning ej böra inrättas, torde de representanter för distriktsnämnderna,
som enligt betänkandet skulle ingå i sagda centralorgan, lämpligen
kunna ersättas av förslagsvis fyra av försöksledarmötet utsedda representanter.

Den slutliga prövningen och fastställandet av försöksprogrammet torde
liksom hittills böra ankomma på styrelsen för lantbrukshögskolan och statens
lantbruksförsök.

Såsom kommittén framhållit torde det samarbete man velat trygga genom
inrättandet av det nuvarande lantbruksförsöksrådet, i praktiken kunna vinnas
på enklare sätt. Jag har med hänsyn härtill intet att erinra mot kommitténs
förslag, att försöksrådets verksamhet skall upphöra.

Vad kommittén anfört angående försöksledarmötet föranleder ingen erinran
från min sida. De synpunkter, som lantbruksakademien och jordbrukets
forskningsråd anfört rörande mötets uppgifter, synas även värda beaktande.

Vad härefter angår frågan om statsbidrag till den lokala försöksverksamheten
har kommittén föreslagit, att full ersättning av allmänna medel i princip
skulle utgå för sällskapens direkta utgifter för försöken. Det skulle
dock ankomma på överinspektören för jordbrukets försöksväsen och det
av kommittén föreslagna försöksrådet att med ledning av företedda kostnadskalkyler
och vissa av kommittén angivna regler rörande de utgifter,
som skulle ersättas, fastställa vissa maximibelopp för ersättningarna. Såvitt
angår skrivelseförsöken innebär nämnda princip i stort sett ingen avvikelse
från vad som gäller för närvarande. Beträffande den egentliga lokala försöksverksamheten
skulle ett genomförande av förslaget däremot medföra
en mycket avsevärd höjning av ersättningsbeloppen. Dessa äro för närvarande
maximerade till 30 kronor för gödslingsförsök och 45 kronor för
sortförsök, under det att kommittén uppskattat de faktiska kostnaderna till i
medeltal 225 kronor per försök.

Även enligt min mening är en höjning av de nuvarande bidragen nödvändig,
om den lokala försöksverksamheten skall kunna uppehållas på eu
någorlunda tillfredsställande nivå. Såsom jag redan förut angivit kan jag
dock icke i nuvarande läge förorda en höjning av den storleksordning som
kommittén ifrågasatt, utan är av den uppfattningen att en del av kostnaderna
liksom hittills måste få bestridas av de medel, som ställas till sällskapens
förfogande för uppehållande av deras verksamhet i allmänhet. Jag
vill i detta sammanhang erinra om att i propositionen nr 32/1952 angående
anslag till hushållningssällskapen för budgetåret 1952/53 föreslagits en förhållandevis
betydande ökning av sällskapens omkostnadsanslag. Såsom
anförts i ett yttrande synes det vidare ur administrativa synpunkter önsk -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 38.

13

värt att det nuvarande systemet med fasta högstbelopp skall bibehållas.
Dessa torde få bestämmas av Kungl. Maj :t med hänsyn till medelsåtgången
och försöksverksamhetens omfattning m. in. Med hänsyn till nu anförda förhållanden
anser jag mig ej kunna tillstyrka att man för nästa budgetår vid
bestämmandet av storleken av anslaget till den lokala försöksverksamheten
skall räkna med högre bidrag än 60 kronor för såväl gödslings- som sortförsök.

Mot kommitténs förslag att statsbidragen till försöksringar för lokala
gödslingsförsök skola göras oberoende av ortsbidrag har jag intet att erinra.

I detta sammanhang torde jag få upptaga även en annan fråga angående
ändring i villkoren för statsbidrag till lokala gödslings- och sortförsök. Såsom
villkor för dylika bidrag gäller för närvarande, att den lokale ledaren
av försöken äger tillräckliga insikter i försöksarbete, att försöksledaren till
sitt förfogande har teknisk försöksulrustning av beskaffenhet att kunna
godkännas av lantbrukshögskolan samt att försöksverksamheten bedrives
på ett tillfredsställande sätt i överensstämmelse med av lantbrukshögskolan
meddelade anvisningar. Samtliga dessa villkor torde böra bibehållas. Härutöver
gäller emellertid för närvarande ytterligare såsom villkor för bidrag,
att vederbörande hushållningssällskap eller försöksring icke för verksamhetens
upprätthållande mottager understöd från konstgödselfirmor eller
jämförliga intressenter vare sig i form av kontant bidrag eller fri konstgödsel
eller eljest. Sistnämnda villkor torde väl ha varit motiverat under de förhållanden,
som rådde då bestämmelsen tillkom. Någon anledning att numera
upprätthålla detsamma torde emellertid icke föreligga.

Med den ståndpunkt beträffande upprättandet av försöksprogrammet,
som jag intagit, torde överinspektörens befattning med granskningen av
dessa program ej bli så omfattande, att det enbart med hänsyn till denna
arbetsuppgift kan anses erforderligt att den försöksgårdsföreståndartjänst,
som eventuellt kan bli överflödig, skall överföras till hans kansli. Med anledning
av vad som i ett yttrande anförts rörande kommitténs förslag härom
vill jag emellertid framhålla, att gällande tjänstebestämmelser uppenbarligen
ej lägga hinder i vägen för att innehavaren av sagda tjänst placeras
vare sig å kansliet eller å statens jordbruksförsök.

Vad kommittén anfört angående de s. k. beställningsförsöken från enskilt
håll kan jag i och för sig biträda. Samtidigt vill jag framhålla att det, även
om något formellt hinder ej uppställes för sällskapen att åtaga sig beställningar
i sådana fall, där beställaren har ett direkt kommersiellt intresse av
försökets utfall, är angeläget att sällskapen i normala fall skola åtaga sig
dylika beställningar endast i samförstånd med vederbörande centrala institution.

I fråga om organisationen av den fasta försöksverksamheten har kommittén
till cn början föreslagit den ändringen att verksamheten vid de till lantbruks-
eller lantmannaskola förlagda försöksstationerna skulle inordnas

14

Jordbruksutskottets utlåtande nr 38.

under hushållningssällskapen i stället för att, såsom nu är fallet, handhavas
av vederbörande skola efter anvisningar av statens jordbruksförsök. I
likhet med några remissinstanser anser jag emellertid att tillräckliga skäl
saknas för en dylik åtgärd. Jag vill härvidlag särskilt framhålla dels att en
dylik åtgärd skulle strida mot den uppfattning i fråga om gränsdragningen
mellan den statliga försöksverksamheten och sällskapens försöksverksamhet,
åt vilken jag i det föregående givit uttryck, dels att densamma med
all sannolikhet skulle menligt inverka på skolornas och deras befattningshavares
intresse för försöksverksamheten. Vad jag nu sagt gäller dock givetvis
endast sådan försöksverksamhet, som bedrives efter överenskommelse
mellan skolan och statens lantbruksförsök. I den mån vid ett skoljordbruk
därutöver i samråd med hushållningssällskapet utläggas försök, som inrymmas
under sällskapets lokala försöksverksamhet, böra självfallet de för sistnämnda
försöksverksamhet gällande reglerna tillämpas.

Det viktigaste av kommitténs förslag i fråga om den fasta försöksverksamheten
gäller emellertid möjligheten för sällskapen att inrätta försöksgårdar
i egen regi. I likhet med kommittén anser jag, att dylika försöksgårdar
måste tillmätas ett stort värde. Erfarenheterna från de sällskap, där
sådana gårdar redan kommit till stånd, torde till fullo bestyrka detta. Försöksgårdar
av detta slag kunna vidare bii ett värdefullt komplement till de
statliga försöksgårdarna och torde kunna åstadkommas med väsentligt
mindre tillskott av allmänna medel än vad som skulle erfordras, om i stället
det statliga försöksgårdssystemet skulle utbyggas. Jag ansluter mig därför
till kommitténs uppfattning, att det allmänna bör underlätta för sällskapen
att anskaffa dylika gårdar. I fråga om formerna för stödet kan jag även
i väsentliga delar godtaga kommitténs förslag. Hushållningssällskap, som
önskar inrätta försöksgård, torde därför efter prövning av Kungl. Maj :t i
varje särskilt fall böra kunna erhålla lånegaranti i överensstämmelse med
vad som gäller beträffande dylik garanti vid förvärv av mark för yttre rationaliseringsändamål.
Med hänsyn till att den kapitalinvestering, som kan
erfordras för anskaffande av inventarier och dylikt, kan bli tämligen betungande,
torde hushållningssällskap, som efter prövning av Kungl. Maj :t
skall igångsätta egen försöksgård, böra kunna erhålla lånegaranti jämväl
för driftslån.

De lånegarantier, som kunna komma att beviljas för nu nämnda ändamål,
torde kunna inrymmas inom ramen för de garantiutfästelser, som enligt
riksdagens medgivande må lämnas för yttre rationaliseringsåtgärder
respektive för driftslån. Någon särskild garantiram för nu ifrågavarande
ändamål torde alltså ej erfordras.

För försök, som ett hushållningssällskap inom ramen för det vederbörligen
fastställda försöksprogrammet utför på egen försöksgård, bör givetvis
utgå bidrag enligt samma grunder som för försök på annan plats. Enligt
kommitténs förslag skulle emellertid härjämte utgå en särskild ersättning
med 10 kronor för varje försöksparcell. Detta förslag har motiverats med
att de försök, som skulle komma att förläggas till försöksgårdar, torde bli

Jordbruksutskottets utlåtande nr 38.

15

speciellt krävande beträffande skötsel och tillsyn och komma att medföra
större intrång än normalt. Jag kan dock ej ansluta mig till detta förslag utan
anser att ersättningen för här ifrågavarande försök bör utgå efter samma
grunder som ersättning för annan lokal försöksverksamhet. I detta sammanhang
må emellertid även påpekas, att det torde kunna förutsättas, att statens
jordbruksförsök komma att söka använda här avsedda gårdar för utläggande
av sådana försök, som ingå i jordbruksförsökens egen verksamhet.
För dylika försök böra försöksgårdarna — i enlighet med vad förut anförts
— kunna påräkna full ersättning.

I anslutning till sina förslag rörande försöksverksamheten har kommittén
även upptagit vissa frågor om åtgärder för att underlätta spridningen av
försöksresultaten. Kommittén förordar härvid att anslaget till statens jordbruksförsöks
trycknings- och publikationskostnader skall höjas från det
för innevarande budgetår beräknade beloppet av 15 000 kronor till 40 000
kronor. Såsom en åtgärd, vilken särskilt tar sikte på att sprida kunskaper
bland jordbrukarna om resultaten av försöks- och rationaliseringsverksamheten,
föreslår kommittén härjämte att sällskapen skola erhålla ekonomiskt
stöd av det allmänna för anskaffande och drivande av särskilda demonstrationsgårdar.

Vad först angår anslaget till trycknings- och publikationskostnader vill
jag erinra om att i riksstatsförslaget för nästa budgetår under anslaget till
omkostnader vid lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök för publikationstryck
vid statens jordbruksförsök upptagits ett med 5 000 kronor
till 20 000 kronor förhöjt belopp. Någon ytterligare medelsanvisning för
ändamålet anser jag mig ej kunna föreslå så vitt angår nästa budgetår.

Vad härefter gäller frågan om statligt stöd till demonstrationsgårdar
delar jag kommitténs uppfattning, att dylika gårdar kunna vara av mycket
stort värde såsom ett hjälpmedel i sällskapens upplysnings- och rådgivningsverksamhet
bland jordbrukarna. De konkreta belägg för effekten
av en ändamålsenlig planläggning av jordbruksdriften och av olika rationaliseringsåtgärder,
som kunna lämnas på dylika gårdar, torde ofta i
högre grad än många andra upplysningsformer vara ägnade att ge positiva
resultat. Att inrätta sådana försöksgårdar, som föreslagits i det föregående,
kan härvidlag icke anses tillräckligt, då driften vid dessa med hänsyn till
försöksverksamheten i regel ej kan läggas på det sätt, som ur jordbruksekonomisk
synpunkt är mest lämpligt. Jag finner det därför önskvärt att
sällskapen skola få stöd av det allmänna för anskaffande och drivande även
av demonstrationsgårdar. Jag vill emellertid anmärka att vad jag nu sagt
om skillnaden mellan försöks- och demonstrationsverksamhet givetvis icke
utesluter, att dessa båda verksamhetsgrenar i större eller mindre utsträckning
kunna förenas på en gård.

Såsom kommittén framhållit kan demonstrationsgårdsverksamheten bedrivas
under olika former. Ett sällskap kan sålunda köpa eller arrendera
en gård för detta ändamål eller också träffa avtal med ägaren av viss gård
om att denne skall ställa gården till förfogande för demonstrationsändamål.

16

Jordbruksutskottets utlåtande nr 38.

För egen del anser jag att särskilt den sista utvägen ofta torde vara att
föredraga, då man därigenom dels kan undvika kapitalinvesteringar och
dels lättare än eljest kan åstadkomma ett ur demonstrationssynpunkt önskvärt
ombyte av gårdar.

Det statliga stödet till hushållningssällskap för anskaffande av demonstrationsgård
torde böra utgå efter samma grunder som de, vilka jag förut
föreslagit i fråga om stöd för anskaffande av försöksgård. Kungl. Maj :t
bör sålunda kunna lämna lånegaranti för inköp av dylik gård ävensom
för driftslån i samband med köp eller arrende av dylik gård. Några särskilda
bestämmelser angående lån och bidrag till rationaliseringsåtgärder
vid demonstrationsgårdar äro enligt min mening icke påkallade. De bestämmelser,
som i allmänhet gälla för dylika lån och bidrag, torde sålunda böra
tillämpas även i nu förevarande fall. Vad till slut angår driften av demonstrationsgård
torde man även här ha att räkna med att något intrång kommer
att uppstå till följd av syftet med gården. Det synes därför önskvärt
att ett visst bidrag skall kunna utgå av allmänna medel såsom ersättning
härför. Omfattningen av intrånget kan dock uppenbarligen komma att
variera avsevärt. I vissa fall torde det ej behöva bli större än att det kan
täckas av gårdens inkomster, medan det i andra fall, såsom även påpekats
i några yttranden, kan komma att ej oväsentligt överstiga det av kommittén
föreslagna bidragsbeloppet av 1 200 kronor för år och gård. Med hänsyn
härtill synes det lämpligast att ett visst belopp ställes till Kungl. Maj:ts
förfogande, ur vilket bidrag får utgå efter prövning av omständigheterna i
varje särskilt fall. Såsom jag i det följande skall närmare angiva förordar
jag att den nuvarande studiegårdsverksamheten skall upphöra. Det belopp,
som därigenom inbesparas, i runt tal 70 000 kronor om året, synes lämpligen
i stället kunna användas för nu ifrågavarande demonstrationsgårdsverksamhet.
Det torde emellertid icke vara sannolikt att något större antal
demonstrationsgårdar kommer till stånd redan under nästa budgetår. Med
hänsyn härtill torde man ej för budgetåret 1952/53 behöva räkna med större
medelsbehov för nu ifrågavarande ändamål än 30 000 kronor.

Enligt kommitténs förslag skulle demonstrationsgårdsverksamheten ställas
under överinseende av lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök,
som tillika skulle vara anslagsmyndighet. Då demonstrationsgårdsverksamheten
är att betrakta som ett led i hushållningssällskapens allmänna
upplysningsverksamhet på jordbrukets område, är det emellertid enligt min
mening riktigare att verksamheten skall stå under överinseende av lantbruksstyrelsen.

Fördelningen av nyssnämnda belopp torde i enlighet med det anförda böra
ankomma på Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, lantbruksstyrelsen.

I fråga om inköp av sådana försöks- och demonstrationsgårdar som nu
nämnts, torde det av flera skäl vara lämpligt att en viss återhållsamhet iakttages
till dess ytterligare erfarenheter av verksamheten å dylika gårdar hunnit
inhämtas. Med hänsyn härtill anser jag att lånegaranti tills vidare ej bör
beviljas för inköp av mer än högst 10 sådana gårdar.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 38.

17

1 anslutning till det anförda torde jag även få upptaga frågan om en
eventuell utbyggnad av det statliga försöksgårdssystemet. Såsom tidigare
framhållits kunna av hushållningssällskapen drivna försöksgårdar bli ett
värdefullt komplement till de statliga försöksgårdarna. Inrättas dylika gårdar
kommer därför frågan om en utbyggnad av det statliga försöksgårdssystemet
i elt annat läge än tidigare. Det synes under sådana förhållanden ej i
nuvarande läge finnas anledning att överväga att inrätta ytterligare statliga
försöksgårdar utöver dem som redan finnas eller för vilka mark redan förvärvats
av det allmänna.

Jag anser mig ej kunna tillstyrka att, såsom i ett par yttranden ifrågasatts,
lån och bidrag ur jordbrukets maskinlånefond skulle kunna utgå till
hushållningssällskapen för anskaffande av utrustning för försöksverksamheten.

1 detta sammanhang torde jag även få beröra frågan om studiegårdsverksamhetens
bibehållande. Det är enligt min mening ofrånkomligt alt denna
verksamhet varit förhållandevis dyrbar och knappast givit resultat, som
stått i rimlig proportion till kostnaderna. Såsom kommitténs majoritet påpekat
kunna dessutom de föreslagna demonstrationsgårdarna fullgöra en
avsevärd del av de uppgifter, som studiegårdarna varit avsedda att fylla.
Med hänsyn härtill ansluter jag mig till kommittémajor.tetens förslag att
studiegårdsverksamheten skall upphöra och att de medel, som inbesparas
därigenom, i stället skola användas för att främja en demonstrationsgårdsverksamhet
av det slag, som förut angivits.

Även om en nedläggning av studiegårdsverksamheten nu beslutas, torde
emellertid vissa kostnader för verksamheten komma att uppstå under budgetåret
1952/53. Kontrakten angående studiegårdarna kunna nämligen i en
del fall ej genom uppsägning bringas Ull upphörande tidigare än den 30
september 1952. Vissa mindre ersättningsbelopp torde därför få utbetalas
till gårdarnas innehavare för tiden den 1 juli—deu 30 september 1952. Dessa
ersättningar ävensom de avvecklingskostnader, som i övrigt kunna uppstå,
torde ej komma att uppgå till större oelopp än att de kunna inrymmas i det
anslag å 30 000 kronor, som enligt vad lag förut anfört bör utgå för nästa
budgetår för demonstrationsgårdsverksamhet

Kommittén har även behandlat spörsmålet om vissa åtgärder för tillsyn
över sådan enskild försöksverksamhet, som drives i vederbörande företags
eller organisations egen regi. I de fall dö resultaten av sådan försöksverksamhet
äro avsedda att offentliggöras och vinna officiell karaktär, har kommittén
ansett att verksamheten i viss utsträckning bör följas från det allmännas
sida. Med anledning härav vill jag allenast framhålla, att det givetvis
bör ankomma på vederbörande statliga organ att pröva, huruvida en dylik
försöksverksamhet kan anses så upplagd alt organet bör biträda vid tillsynen
över verksamheten eller medge, att resultaten av denna få offentliggöras
under myndighetens medverkan. Alt det därvid skulle uppställas någ 2

Ilihang till riksdagens protokoll 1952. 10 samt. AV 38.

18

Jordbruksutskottets utlåtande nr 38.

va särskilda villkor i fråga om godkännande av den person, som leder försöksverksamheten,
eller rörande dennes anställnings- och pensionsförhållanden
finner jag däremot icke lämpligt.

Vad till slut angår anslagsfrågorna har jag redan förut angivit att man
enligt min mening bör uppehålla den hittillsvarande skillnaden mellan den
lokala försöksverksamheten i egentlig mening och de s. k. skrivelseförsöken.
Med hänsyn härtill synes det lämpligt att dessa båda grenar hållas åtskilda
även anslagsmässigt. I princip anser jag det riktigt att medelsanvisningen
till täckande av kostnaderna för skrivelseförsöken, på sätt lantbrukshögskolans
lärar- och försökskollegier uttalat, liksom medelsanvisningen till den
fasta försöksverksamheten skall ske under den i anslaget till materiel in. m.
vid lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök ingående delposten till
försökskostnader och materiel avseende statens jordbruksförsök. I avvaktan
på eu sådan omläggning torde för nästa budgetår kostnaderna för skrivelsefÖl
söken och bidragen till den fasta försöksverksamheten böra upptagas
under ett särskilt anslag under rubriken Lantbrukshögskolan och statens
lantbruksförsök: Bidrag till fast försöksverksamhet m. m. Vidare torde
under rubriken Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök: Bidrag
till lokal försöksverksamhet böra upptagas det belopp, som skall utgå till
hushållningssällskapen för ifrågavarande verksamhet. Slutligen torde såsom
ett särskilt anslag under rubriken Bidrag till hushållningssällskapen:
Demonstrationsgårdsverksamhet böra upptagas det belopp som skall utgå i
årliga bidrag till demonstrationsgårdar Samtliga tre anslag torde böra givas
karaktär av reservationsanslag.

Vad angår anslagens storlek torde man i fråga om den lokala försöksverksamheten
kunna utgå frän det antal försök, som lärar- och försökskollegierna
angivit, eller 3 000, ävensom ett bidrag av 60 kronor per försök.
Kostnaden för bidragen skulle i så fall komma att uppgå till sammanlagt
180 000 kronor. Under anslaget för Bidrag till fast försöksverksamhet in. m.
torde böra upptagas dels det belopp av 43 000 kronor, som för innevarande
budgetår utgår för bidrag till fasta försöksstationer och försöksfält, dels
den del av det hittillsvarande anslaget till lokal försöksverksamhet, som är
avsedd för skrivelseförsöken samt för försök med matpotatis, stallgödsel
och ogräsbekämpningsmedel, sammanlagt 96 200 kronor. Summan av dessa
båda belopp, i runt tal 140 000 kronor, torde vidare med hänsyn till den
löne- och kostnadsstegring, som inträtt under 1951 och är att förvänta
under år 1952, böra uppräknas med 25 procent eller 35 000 kronor. Sammanlagt
synes anslaget alltså böra uppföras med ett belopp av (140 000 -f
35 000" = ) 175 000 kronor.

För bidrag till hushållningssällskapens demonstrationsgårdsverksamhet
bör såsom förut nämnts beräknas ett belopp av 30 000 kronor.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att vidtaga de författningsändringar
och utfärda de föreskrifter i övrigt, vilka bli erforderliga vid bifall till
vad jag i det föregående förordat.»

Jordbruksutskottets utlåtande nr 38.

19

Utskottet.

Vad först angår frågan om organisationen av den lokala jordbruksförsöksverksamheten
kan utskottet i princip ansluta sig till Kungl. Maj :ts förslag.
I enlighet härmed förordar utskottet, att en viss skillnad även i fortsättningen
skall upprätthållas mellan den rent lokala försöksverksamheten och
de s. k. skrivelseförsöken samt att kostnaderna för de lokala försöken liksom
hittills delvis skola bestridas av de medel, som stå till hushållningssällskapens
förfogande för uppehållande av deras allmänna verksamhet. Såsom departementschefen
anfört synes det likväl angeläget, att ett vidgat samarbete
på frivillighetens väg kommer till stånd mellan målsmännen för den lokala
försöksverksamheten å ena, samt representanter för den statliga försöksverksamheten
å andra sidan.

I enlighet med Kungl. Maj :ts förslag torde detalj inriktningen av den lokala
försöksverksamheten, såsom för närvarande är fallet, huvudsakligen få bestämmas
av de olika hushållningssällskapen. Utskottet delar emellertid även
departementschefens åsikt, att det kan vara erforderligt att utfärda vissa
kompletterande föreskrifter för att öka verksamhetens effektivitet. I samband
med att försöksprogrammet fastställes böra sålunda kunna meddelas
bestämmelser rörande fördelningen mellan hushållningssällskapen av tillgängliga
bidragsmedel i syfte att få till stånd en lämplig avvägning av de
belopp, som tilldelas de olika sällskapen.

Med biträdande av vad i denna del uttalas i motionerna I: 392 och II: 526
vill utskottet emellertid framhålla, att ifrågavarande bestämmelser torde
böra utformas så, att de främja en övergång till försök av mera allmänt intresse
och sålunda förbättra försökens genomsnittliga värde. På grund härav
finner utskottet angeläget, att man vid medelsfördelningen utgår från
principen, att varje försök skall äga ett ur allmänna synpunkter visst mått
av betydelse för att statsbidrag skall kunna lämnas till detsamma. Därvid
torde även böra beaktas, att hushållningssällskapens kostnader för ifrågavarande
försök kunna variera inom mycket vida gränser. Icke minst i de
fall, då försöken anordnas vid sällskap tillhörig försöksgård och därigenom
ofta bliva av särskilt kvalificerad natur, torde kostnaderna kunna uppgå till
tämligen avsevärda genomsnittsbelopp.

Ur angivna synpunkter anser utskottet det icke lämpligt att på förhand
fastställa ett visst antal försök samt tilldela dessa bidrag i form av ett generellt
maximibelopp per försök. Bidragstilldelningen torde i stället — inom
ramen för tillgängliga medel — böra göras beroende av försökens kvalitet
och vederbörande sii Ilskaps verkliga kostnader för desamma. Såsom förordas
i motionerna torde därvid skäligen böra gälla, att det i propositionen
angivna beloppet av 60 kronor skall utgöra bidragets nedre gräns, medan
någon fast maximigräns icke skall fastställas. Med utgångspunkt härifrån
finner utskottet sig likaledes kunna biträda motionärernas hemställan, att
anslaget till ifrågavarande ändamål för nästa budgetår skall uppföras med
ett till 250 000 kronor förhöjt belopp. Utskottet vill härvid erinra, att hushåll -

20

Jordbruksutskottets utlåtande nr 38.

ningssällskapen även vid bifall till detta förslag i betydande utsträcknit g
själva torde få bära kostnaderna för den lokala försöksverksamheten.

I fråga om organisationen av den fasta försöksverksamheten delar utskottet
helt departementschefens uppfattning, att särskilda av hushållningssällskapen
drivna försöksgårdar måste tillmätas stort värde samt att statsmakterna
böra underlätta sällskapens möjligheter att anskaffa sådana gårdar.
Utskottet biträder därför förslaget om att hushållningssällskap, som önskar
inrätta försöksgård, skall kunna erhålla lånegaranti i överensstämmelse med
vad som gäller beträffande dylik garanti vid förvärv av mark för yttre rationalisering.
Såsom förordas i propositionen torde lånegaranti böra kunna
lämnas även för driftslån.

I likhet med departementschefen anser utskottet det även önskvärt, att
hushållningssällskapen i ökad utsträckning skola anskaffa demonstrationsgårdar.
Det statliga stödet till hushållningssällskap för inrättande av sådan
gård torde i enlighet med propositionen böra utgå efter samma grunder som
utskottet nyss förordat i fråga om försöksgårdarna. Möjlighet till lånegaranti
torde sålunda böra finnas för inköp av demonstrationsgård ävensom för
driftslån i samband med köp eller arrende av dylik gård. Ej heller vad i
propositionen anförts rörande ersättning för intrång i samband med driften
av demonstrationsgård föranleder någon erinran från utskottets sida.
Utskottet biträder även Kung], Maj :ts förslag om att studiegårdsverksamheten
skall upphöra och att de medel, som inbesparas därigenom, i stället
skola disponeras för att stödja demonstrationsgårdsverksamheten.

Vad härefter angår motionärernas yrkande om rätt för hushållningssällskap
att erhålla lån och bidrag ur jordbrukets maskinlånefond för anskaffande
av maskinutrustning för försöksverksamheten vill utskottet framhålla,
att sällskapen — av hänsyn icke minst till rådande brist på arbetskraft —
redan nu i viss utsträckning tvingats anskaffa dyrbara maskiner för detta
ändamål. Utskottet anser för sin del nödvändigt, att sällskapen erhålla
ökade möjligheter att rationalisera och mekanisera försöksverksamheten.
I detta sammanhang får utskottet erinra, att hushållningssällskap enligt
gällande bestämmelser (kung. nr 380/1948) kan erhålla lån och bidrag
ur maskinlånefonden för anskaffande av jordbruksmaskin, med vilken sällskapet
avser att inom sitt verksamhetsområde utföra maskinarbete åt jordbrukare.
Lån ur fonden må även utgå till bestridande av hushållningssällkaps
kostnad för byggnad för dylik maskinhållning. Då det synes utskottet
skäligt, att användning av maskiner i det lokala försöksarbetet skall
jämställas med annan gemensam maskinanvändning, får utskottet tillstyrka
motionärernas hemställan, att hushållningssällskapens anskaffning av sådana
maskiner skall kunna understödjas genom lån och bidrag ur ifrågavarande
fond enligt i huvudsak de grunder, som för närvarande gälla för
stöd från fonden.

Vad slutligen beträffar de i propositionen framlagda anslagsberäkningarna
har utskottet tidigare förordat, att anslaget till Bidrag till lokal försöksverk -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 38. 21

samhet skall uppföras med ett till 250 000 kronor förhöjt belopp. Däremot
biträder utskottet Kungl. Maj :ts förslag i fråga om medelsanvisning till övriga
i propositionen angivna ändamål.

Kungl. Maj :ts framställning i de delar, som ej särskilt berörts i det föregående,
har icke givit utskottet anledning till erinran.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda de närmare bestämmelser,
som kunna erfordras i förevarande avseenden.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må

1) i anledning av Kungl. Maj :ts framställning samt med
bifall — såvitt nu är i fråga —- till motionerna 1:392 och
II: 526 godkänna, att den lokala försöksverksamheten på
jordbrukets område m. m. organiseras enligt de riktlinjer utskottet
förordat;

2) å riksstaten för budgetåret 1952/53 under nionde huvudtiteln
anvisa

a) i anledning av Kungl. Maj :ts framställning samt med
bifall i denna del till motionerna I: 392 och II: 526 till Lantbrukshögskolan
och statens lantbruks försök: Bidrag till lokal
försöksverksamhet ett reservationsanslag av 250 000
kronor;

b) med bifall till Kungl. Maj :ts framställning till Lantbrukshögskolan
och statens lantbruksförsök: Bidrag till fast
försöksverksamhet m. m. ett reservationsanslag av 175 000
kronor;

c) med bifall till Kungl. Maj :ts framställning till Bidrag
till hushållningssällskapen: Demonstrationsgårdsverksamliet
ett reservationsanslag av 30 000 kronor.

Stockholm den 8 maj 1952.

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN.

Vid detta ärendes slutbehandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Tjällgren, Anderberg, Svedberg*, Jon
Jonsson, Hjalmar Nilsson, Bertil Andersson, Sundberg, Bror Nilsson, Ebbe
Ohlsson* och Osvald*; samt

från andra kammaren: herrar Andersson i Tungelsta, Johnsson i
Kastanjegården, Gustafson i Dädesjö, Pettersson i Dahl, Haeggblom, Jonsson
i Järvsand* och Ahlsten, fru Eriksson i Hallstahammar, herrar Nilsson
i Varuträsk* och Utbult.

'' Ej närvarande vid justeringen.