Jordbruksutskottets utlåtande nr 35.
1
Nr 35.
Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
reglering av priserna på fisk under budgetåret 1952/
53, m. m., i vad propositionen hänvisats till jordbruksutskottet,
jämte i ämnet väckta motioner.
I en till riksdagen den 29 februari 1952 avlåten proposition, nr 96, har
Kungl. Maj :t under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för samma dag föreslagit riksdagen att
dels antaga vid propositionen fogat förslag till förordning om viss reglering
av handeln med fisk, in. in., dels medgiva, att för tiden till och med den 30
juni 1953 reglering av priserna på fisk ävensom av exporten av fisk av vissa
slag må anordnas i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder som förordats
i propositionen.
Propositionen har hänvisats till behandling av lagutskott såvitt angår förordningsförslaget
och i övrigt till jordbruksutskottet.
I samband med propositionen har utskottet behandlat följande inom riksdagen
väckta motioner, nämligen
1) I: 45 av herr Spetz och II: 44, likalydande, av herr Utbult m. fl., i vilka
motioner hemställts, att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj :t att från
och med den 1 juli 1952 inrätta en befattning som fiskeriattaché och till bestridande
av kostnaderna för denna befattning för budgetåret 1952/53 anvisa
erforderligt anslag;
2) I: 391 av herr Persson, Karl, i vilken motion föreslagits, att riksdagen
måtte uttala sig för att exporten av fisk till icke centraliserade marknader
skall vara fri för sådana ekonomiska fiskarorganisationer, som anse sig hava
fördel av densamma, samt att riksdagen i övrigt vid behandlingen av förevarande
proposition måtte beakta vad i motionen anförts, eventuellt anhålla
hos Kungl. Maj:t om en förnyad utredning av hithörande spörsmål;
3) II: 523 av herr Dickson, i vilken motion hemställts, att riksdagen måtte
uttala, att bestämmelserna rörande fiskexport till länder med centraliserad
marknad icke äro tillämpliga å fiskexporten till andra länder samt att i övrigt
de synpunkter, som anförts i motionen, måtte beaktas.
Av motionerna ha 1:45 och 11:44 hänvisats till jordbruksutskottet, medan
motionerna 1:391 och 11:523 hänvisats till lagutskott, i vad de kunde
angå de delar av propositionen som hänvisats till sådant utskott, och i övrigt
till jordbruksutskottet.
Beträffande det närmare innehållet i motionerna får utskottet hänvisa till
dessa.
t Bihang till riksdagens protokoll 1952. i0 samt. Nr 35.
2
Jordbruksutskottets utlåtande nr 35.
Inledning.
I förordningen den 17 juni 1948 (nr 311) om viss reglering av handeln
med fisk, in. m., vilken förordning erhållit fortsatt giltighet till och med den
30 juni 1952, äro bestämmelser meddelade om handelsreglering — grundad
på auktorisation av s. k. producentföreningar — och om prisregleringsavgift
på fisk. Enligt kungörelsen den 9 juni 1950 (nr 324) angående allmänt exportförbud
med däri genom kungörelsen den 10 november 1950 (nr 576)
gjorda ändringar fordras i princip tillstånd av statens jordbruksnämnd för
export av fisk och fiskprodukter.
Genom beslut den 8 juni 1951 bemyndigade Kungl. Maj :t statens jordbruksnämnd
att för tiden till och med den 30 juni 1952, i huvudsaklig överensstämmelse
med de grunder som angivits i proposition nr 81 till 1951
års riksdag samt jordbruksutskottets utlåtande nr 40/1951, anordna reglering
av priserna på fisk samt av exporten av fisk av vissa slag ävensom
förordna om upptagande av prisregleringsavgift å fisk enligt 5 § nyssnämnda
förordning. I samma beslut föreskrev Kungl. Maj :t, att de lån å 500 000,
2 500 000 och 500 000 kronor som Kungl. Maj :t genom särskilda beslut
år 1946 beviljat de tre s. k. prisregleringsföreningarna, nämligen Ostkustfisk,
centralförening u. p. a., Västkustfisk, förening u. p. a. och Sydkustfisk,
förening u. p. a., skulle få innehavas räntefritt jämväl för tiden den 1 juli
1951—den 30 juni 1952 såvitt gällde lånens halva belopp samt att lånen
till återstående del under nämnda tid skulle löpa med 3,5 procent ränta.
Kungl. Maj :t föreskrev vidare, att kostnaderna för kvalitetskontroll vid export
av fisk och fiskprodukter skulle, i den mån de icke täcktes av exportörernas
kontrollavgifter, bestridas av medel, som stode till förfogande
för fiskprisregleringsverksamheten.
Prisregleringen m. m.
Rörande innebörden av den nu tillämpade regleringen av priserna på
fisk får utskottet hänvisa till s. 8 i propositionen.
I skrivelse den 29 januari 1952 har statens jordbruksnämnd framlagt förslag
rörande pris- och exportregleringen på fisk efter den 30 juni 1952 in. in.
Jordbruksnänmden ger i skrivelsen inledningsvis en översikt av fångst- och
prisutvecklingen inom fisket samt lämnar i anslutning därtill vissa uppgifter
angående exporten av fisk och fiskprodukter, fiskkonsumtionen inom
landet och prisutvecklingen för fiskets förnödenheter. Redogörelse härför
återfinnes å s. 9—10 i propositionen.
I fråga om det ekonomiska resultatet av statens hittillsvarande verksamhet
beträffande prisregleringen å fisk hänvisar jordbruksnämnden till en inom
nämnden upprättad tablå, vilken bifogats statsrådsprotokollet såsom bi
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 35.
3
laga 2. Av denna framgår, bland annat, att på prisregleringsverksamheten
per den 1 januari 1952 föreligger en behållning av inemot 2,3 miljoner kronor,
medan behållningen ett år tidigare utgjorde ej fullt 1,3 miljoner kronor.
Att behållningen i prisregleringskassan ökat anges huvudsakligen bero
på att avsättningsförhållandena för fisk, närmast i fråga om exporten, under
det gångna året varit relativt gynnsamma. Utbetalningarna av pristillägg
och prisutjämningsmedel för fisköverskott ha därför icke blivit av samma
storleksordning som under år 1950. Härtill kommer enligt nämnden att inkomsterna
av regleringsavgifter år 1951 ökat ej obetydligt jämfört med
nästföregående år, framför allt på grund av att området för avgiftsbeläggningen
utvidgats att omfatta även islandssill samt norsk stor- och vårsill.
Av tablån framgar vidare, att för väst- och ostkustens prisregleringsområden
utgifterna vid årsskiftet i form av pristillägg m. m. överstiga summan
av inom områdena influtna regleringsavgifter med omkring 165 000 respektive
765 000 kronor, medan sydkustens prisregleringsområde däremot uppvisar
en behållning av inemot 180 000 kronor. För att i möjligaste mån utjämna
den skillnad, som de senaste åren förelegat mellan avgiftsbeloppet
från strömmingsregleringen och utgifterna för samma reglering, har nämnden
emellertid, såsom framgår av det föregående, från och med den 1 december
1951 höjt regleringsavgiften på strömming till 4 öre per kilogram.
Nämnden betecknar de tre prisregleringsföreningarnas ekonomiska ställning
såsom relativt tillfredsställande. Föreningarna Ostkustfisk och Sydkustfisk
innehade vid årsskiftet endast obetydliga varulager, medan föreningen
Västkustfisk redovisar ett ganska betydande lager av huvudsakligen
salt sill. Samtliga föreningar redovisa vid årsskiftet tillgångar överstigande
föreningarnas skulder.
Jordbruksnämnden behandlar härefter frågan om fortsatt handels- och
prisreglering på fisk efter utgången av innevarande budgetår. Nämnden upplyser
därvid att den haft överläggningar med representanter för vederbörande
fiskareorganisationer samt för sammanslutningar av fiskhandlare och
saltsillhandlare in. fl., varvid dessa beretts tillfälle att anföra sina synpunkter
på frågan. Överläggningar ha därjämte ägt rum med nämndens råd i
fiskregleringsfrågor.
Rörande vad som förekommit vid dessa överläggningar anför jordbruksnämnden
till en början, att det från fiskareorganisationernas sida framhållits,
att behov föreligger av en fortsatt prisreglering på fisk. Liksom tidigare
har uttryckts tillfredsställelse med det hittills tillämpade regleringssystemet
och förordats en fortsatt prisreglering efter i huvudsak oförändrade
grunder. Dessa innebära, bland annat, att nämnden, om förutsättningar
härför löreligga, äger rätt att dels utvidga prisregleringen att omfatta foderoch
konservströmming samt på sydkusten ilandförd makrill, horngädda
och skrubba, dels ock genomföra prisreglering på torsk på ostkusten norr
om Blekinge enligt det på väst- och sydkusten gällande systemet.
Föreningen Ostkustfisk har anhållit, bland annat, att medel genom anslag
4
Jordbruksutskottets utlåtande nr 35.
på riksstaten skola ställas till förfogande för en höjning av garantipriserna
på strömming samt för genomförande av prisreglering på torsk ilandförd
norr om Blekinge. Prisregleringsföreningarna ha vidare hemställt, att
de statslån de erhållit under nästkommande budgetår skola få åtnjutas
räntefritt till lånens fulla belopp och att i detta avseende en återgång sålunda
skall ske till vad som gällde under budgetåret 1950/51. Som grund
för denna hemställan har åberopats dels att statsverket räntefritt disponerar
i regleringskassan kvarstående behållningar och dels att ökade anspråk
i form av höjda garantipriser kunna komma att ställas på föreningarna. I
anslutning härtill ha prisregleringsföreningarna uttalat, att det knappast är
möjligt för dem att påbörja amorteringen av statslånen under nästa budgetår,
enär någon skattelättnad ej medgetts för hos föreningarna uppkommande
årsvinst. Vad angår handelsregleringen på fisk ha fiskareorganisationerna
enhälligt tillstyrkt en förlängning av gällande förordning i ämnet. Föreningen
Ostkustfisk har anhållit att ifrågavarande förordning skall förlängas till
och med den 30 juni 1957. Sistnämnda förening har dessutom hemställt om
viss utvidgning av förordningens ansvarsbestämmelser.
Jordbruksnämnden anför vidare, att även färskfiskhandelns representanter
i stort sett, liksom tidigare, vitsordat lämpligheten av det nuvarande
prisregleringssystemet. Däremot ha de i princip motsatt sig yrkandet från
fiskarehåll om en förlängning av förordningen om reglering av handeln
med fisk och om fortsatt giltighet av de auktorisationer som meddelats producentföreningarna
på ostkusten. I sistnämnda hänseende ha emellertid
fiskhandelns representanter i jordbruksnämndens råd väckt förslag om att
en statlig utredning borde närmare granska producentföreningarnas verksamhet
och utreda behovet av fortsatta auktorisationer. I avvaktan på det
resultat en dylik utredning kan komma till ha de icke velat motsätta sig, att
de för producentföreningarna meddelade tillstånden förlängas att gälla under
nästa budgetår. Från saltsillhandlarehåll har framhållits betydelsen
av att, bland annat, priser och fångstbegränsningar anpassas efter marknadsförhållandena.
För egen del anför jordbruksnämnden, att den finner övervägande skäl
tala för att det nuvarande systemet för prisregleringen på fisk skall bibehållas
jämväl under budgetåret 1952/53. Nämnden framhåller att även om
produktions- och avsättningsförhållandena ha varit relativt gynnsamma under
det gångna året, har behov dock förelegat av visst prisstöd för fiskarena
med hänsyn, framför allt, till den fortgående prisstegringen på fiskets
förnödenheter och till den allmänna fördyringen. Minimipriserna synas
effektivt ha bidragit till att hålla priserna på fisk uppe på en högre nivå än
den marknadsmässigt betingade. En avveckling av prisstödet skulle därför
med all sannolikhet få till följd en ur fiskarenas synpunkt ej skälig sänkning
av genomsnittspriserna på fisk. Prisregleringen har vidare alltjämt
medverkat till en utjämning av de förluster, som eljest kunna drabba enskilda
fiskare i överskottssituationer.
Jordbruksnämnden framhåller även vikten av att försiktighet iakttages
Jordbruksutskottets utlåtande nr 35.
5
vid ransonering eller annan reglering av fångsterna så att ett rationellt
bedrivande av fisket icke motverkas. Det är vidare enligt nämndens uppfattning
i nuvarande läge angeläget med återhållsamhet i fråga om nybeställningar
av fiskebåtar. Nämnden tillägger, att den uppmärksammat att under
den senaste tiden en påtaglig tendens till dylik återhållsamhet gjort sig gällande
och att den förutsätter att även i fortsättningen en viss försiktighet
skall iakttagas i förevarande hänseende.
Vad angår avsättningen av fisk på den inhemska marknaden anför jordbruksnämnden,
att under de senaste åren ansträngningar gjorts för att
öka fiskkonsumtionen inom landet. Sålunda ha åtgärder vidtagits för ett
ökat tillhandahållande av en mera lagringsduglig vara, speciellt färsk och
frusen torskfilé. Vidare har eftersträvats en förbättring av kvaliteten på
fisk genom att förefintliga möjligheter i viss utsträckning utnyttjats för
att förkorta tiden mellan ilandföringen av fisk och försäljningen. Åtgärder
av hithörande slag, vilka möjliggöra en mera regelbunden tillförsel av
fisk till jämnare priser och bättre kvalitet, äro enligt nämnden av stor
betydelse. Fortsatt uppmärksamhet bör därför ägnas dessa frågor. Nämnden
påpekar även, att från fiskets och fiskhandelns organisationer betonats angelägenheten
ur avsättningssynpunkt av att lämpliga transportmedel i erforderlig
omfattning samt goda kommunikationsförbindelser — ej minst
i fråga om järnvägarna -—- finnas för befraktning av fisk.
Jordbruksnämnden understryker vidare att vid bedömandet av avsättningsfrågan
framför allt måste beaktas, att det svenska havsfisket, särskilt
västkustfisket, i hög grad är beroende av exporten. Utfallet av exporten bidrager
därför i ej oväsentlig mån till det svenska fiskets lönsamhet. Enligt
nämndens åsikt torde det senaste årets goda exportkonjunkturer komma
att bestå under innevarande år. Vissa tendenser till importrestriktioner ha
emellertid gjort sig gällande, vilka kunna komma att försvåra avsättningen
på exportmarknaden. Särskilt nämnes i detta sammanhang, att i Frankrike
redan genomförts och i Storbritannien ifrågasatts vissa mera genomgripande
begränsningar i fråga om importen av fisk. Dylika åtgärder kunna enligt
nämnden med stor sannolikhet få till följd, att konkurrensen på för Sverige
mera betydelsefulla avnämareländer skärpes med ty åtföljande vikande exportpriser.
Med hänsyn till prisregleringsverksamhetens omfattning tillstyrker jordbruksnämnden,
att regleringsföreningarna jämväl under nästa budgetår skola
få disponera hela det dem tillerkända statliga lånekapitalet, däribland
den föreningen Västkustfisk och föreningen Sydkustlisk beviljade riksbankskrediten.
Plan för de egentliga lånens amortering anses böra fastställas
först längre fram, sedan föreningarna själva hunnit bilda för rörelsens bedrivande
erforderligt kapital.
Vad angår medelsbehovet för den fortsatta utbetalningen av pristillägg och
prisutjämningsbidrag uttalar jordbruksnämnden att prisregleringen i princip
bör vara självförsörjande, d. v. s. den bör handhavas så alt utgifterna
6
Jordbruksutskottets utlåtande nr 35.
för densamma täckas av regleringsavgifter ävensom av det till prisregleringen
överförda beloppet från clearingkassan för fisk. I överensstämmelse
härmed finner nämnden det icke påkallat att nu ifrågasätta anslag på riksstaten
för prisreglering på fisk. Vid ändrade förhållanden kunna emellertid
sådana svårigheter eventuellt uppstå, att för regleringsverksamhetens upprätthållande
ekonomiskt stöd erfordras även i annan form än genom upptagande
av prisregleringsavgifter.
Regleringen av exporten av fisk, m. m.
I sin framställning erinrar jordbruksnämnden om att det för export av
fisk och fiskprodukter i princip fordras licens av jordbruksnämnden [kung.
den 9 juni 1950 (nr 324) angående allmänt exportförbud; ändrad genom
kung. nr 576/1950], Fisk och fiskprodukter äro emellertid sedan den 1 december
1950 upptagna bland de varuslag, som äro föremål för s. k. villkorlig
exportfrilistning. Detta innebär att de under vissa förutsättningar tills
vidare få exporteras utan särskild licens till länder och valutaområden inom
det s. k. OEEC-blocket och dessutom till samtliga länder i Nord-, Mellanoch
Sydamerika med undantag numera av Argentina. Bland de förutsättningar,
som jordbruksnämnden uppställt för frilistningen, märkas dels att
den får utnyttjas endast av affärsföretag, som är infört i svenskt firma-,
förenings- eller aktiebolagsregister, dels att fisk, som exporteras, skall vara
inköpt enligt gällande bestämmelser om reglering av handeln med fisk samt
om prisreglering beträffande fisk, dels att företag som önskar utnyttja frilistningen
låter hos jordbruksnämnden registrera en förbindelse om iakttagande
av de för licensfriheten uppställda villkoren.
Jordbruksnämnden anför vidare att den i sådana frågor om export av fisk
och fiskprodukter, som äro av intresse för hela den svenska fiskerinäringen
eller eljest av mera allmän betydelse, inhämtar uttalande från det så kallade
fiskexportrådet. Härom anför nämnden följande.
Fiskexportrådet består av representanter för de olika fiskexportintressena
— fiskarena, färskfiskhandlarna, salteriföretagen och konservindustrien —
på västkusten (Bohuslän, Västergötland och Halland), sydkusten (Skåne
och Blekinge) samt ostkusten (de östra kustlandskapen i övrigt).
Fiskexportrådet kallas av nämnden till sammanträde, bland annat, för att
utröna olika exportönskemål inför förestående handelsavtalsförhandlingar,
diskutera fördelning mellan olika kustområden av redan erhållna exportkontingenter
i handelsöverenskommelser mellan Sverige och länder, där importen
av fisk och fiskprodukter är centraliserad, och rådgöra om olika
möjligheter att främja och stödja fiskexporten i allmänhet. Ett behov har
förelegat av regelbundet återkommande sammanträden för behandling av
uppkommande spörsmål.
Exporten till länder med centraliserad import har koncentrerats till vissa
organ, vilka under särskilda förutsättningar tillerkänts ensamrätt till export
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 35.
7
licenserna på ifrågavarande länder. Beträffande dessa organs sammansättning
och de förutsättningar, som gälla för att exportlicenserna skola förbehållas
dem, anför jordbruksnämnden följande.
För fisk från västkusten med undantag av skarpsill och de fiskslag i övrigt,
som nämnden kan komma att bestämma, utställas exportlicenser för
närvarande endast på Västkustfisk, förening u. p. a. Såsom villkor för att
töreningen ensam erhåller licenserna gäller, att föreningen skall, på sätt
nämnden godkänner, bereda den enskilda exporthandeln (färskfiskhandeln
och salteriföretagen) tillfälle att deltaga vid förhandlingar om avslut med
den utländska köparen och i leveranserna på träffat avslut. När det gäller
export av salt sill sker samverkan mellan fiskare och exporthandel inom ett
särskilt organ, kallat Exportutskottet för svensk saltsill. I detta fall utställes
exportlicens på föreningen Västkustfisk för exportutskottets räkning. Frågan
om en fastare organisationsform för samarbetet mellan de olika exportintressena
synes efter de överläggningar, som ägt rum med berörda parter,
för närvarande icke vara aktuell.
För fisk från sydkusten med undantag för fiskslag, som nämnden kan
komma att bestämma, beviljas under vissa förutsättningar exportlicenser
tills vidare uteslutande den av fiskare och handel för den ifrågavarande
exporten med nämndens godkännande bildade föreningen Sydsvensk exportfisk,
förening u. p. a. Som förutsättning för att föreningen skall åtnjuta ensamrätt
till licenser har bland annat föreskrivits, att föreningen och dess
verksamhet skall vara underkastad jordbruksnämndens överinseende och
att dess styrelse skall ha en opartisk ordförande, utsedd av nämnden. Vidare
skall föreningens verksamhet bedrivas efter vissa av jordbruksnämnden
godkända riktlinjer och föreningen skall vara skyldig att ställa sig till
efterrättelse de beslut rörande medlemskap, styrelsens sammansättning, kvoteringar,
stadgar, vinstutdelning och dylikt, som kunna komma att meddelas
av nämnden.
Allmänt har stadgats skyldighet för exportorganen att tillse, att alla berättigade
intressen av att deltaga i exporten bli tillgodosedda och att exporten,
om det befinnes nödvändigt, fördelas mellan exportörerna enligt grunder
som fastställas av nämnden. Vidare har förutskickats, att företagen, om
nämnden så finner angeläget, skola (exempelvis genom att utlysa särskilda
exportauktioner) öppna möjligheter för exportörerna att inbördes tävla om
exportleveranserna.
Jordbruksnämnden framhåller att behovet av ett organ motsvarande det
så kallade fiskexportrådet och av en centralisering av fiskexporten till särskilda
organ, såvitt gäller länder med centraliserad import, har dokumenterats
vid upprepade tillfällen även under det gångna året. Enligt nämndens
mening är det, om exportmöjligheterna skola kunna tillvaratagas rationellt,
oundgängligen erforderligt att exporten även i fortsättningen skall
kunna regleras i den omfattning som nu tillämpas.
Nämnden behandlar därefter den i propositionen nr 81/1951 berörda frågan
om inrättande av eu till nämnden knuten befattning för stödjande av
fiskexporten. Nämnden erinrar därvid om att Kungl. Maj :t, därest inom
fiskerinäringen verksamma organisationer och företag kunnat enas om att
anställa en gemensam sådan befattningshavare, haft befogenhet att för budgetåret
1951/52 lämna bidrag med 25 000 kronor ur clearingkassan för fisk.
8
Jordbruksutskottets utlåtande nr 35.
Detta bidrag har emellertid icke kunnat tagas i anspråk, enär de berörda
organisationerna och företagen icke ansett sig kunna ställa de i övrigt erforderliga
medlen till förfogande. Nämnden erinrar vidare om att vid årets
riksdag väckts förslag (motionerna nr I: 45 och II: 44) om inrättande från
och med den 1 juli 1952 av en befattning som fiskeriattaché och om anvisande
för budgetåret 1952/53 av erforderligt anslag till bestridande av
kostnaderna för en sådan befattning. I anslutning till det anförda hemställer
nämnden, att, därest förslaget om inrättande av en fiskeriattachétjänst
icke bifalles av riksdagen, ett belopp av 75 000 kronor, varav 35 000
kronor från clearingkassan för fisk och 40 000 kronor från reservationsanslaget
till Främjande av beredning och avsättning av fisk in. in., skall
ställas till förfogande för bestridande av kostnaderna för inrättande av en
befattning för stödjande av fiskexporten. Till stöd för sitt förslag har nämnden
anfört i huvudsak följande.
Frågan om inrättande av en till nämnden knuten befattning för stödjande
av fiskexporten har under det gångna året varit föremål för ytterligare
överläggningar med berörda parter. Härvid har framkommit, att man inom
fiskerinäringen alltjämt är av den bestämda uppfattningen, att en dylik
befattning skulle vara till stor nytta för exporten. Bland annat har framhållits,
att innehavaren av befattningen i hög grad skulle kunna bidraga till
undanröjande av inom olika länder uppställda administrativa importhinder
ävensom till skapande av nya eller vidgade förutsättningar för avsättningen
av svensk fisk utomlands. I detta sammanhang har särskilt pekats på de
restriktiva importregleringar, som under den senaste tiden genomförts eller
ifrågasatts i vissa länder, däribland Frankrike och Storbritannien. Nämnden
erinrar vidare om att de förhandlingar, som nyligen förts i London med
representanter för de fiskexporterande länderna, resulterat i överenskommelse
om tillsättande av en kommitté bestående av experter från olika
länder på fiskets område. Ovannämnda befattningshavare skulle enligt
nämndens uppfattning bland annat kunna företräda landets intressen i en
dylik kommitté.
De i fiskexportrådet ingående representanterna för exportnäringen ha ■—
under hänvisning till att i Danmark och Norge så kallade fiskeriattachéer
helt avlönas av statsmedel — förklarat att det i vart fall under nuvarande
förhållanden, då stigande svårigheter på vissa exportmarknader gjorde sig
gällande, finge anses ankomma på det allmänna att helt bekosta ifrågavarande
tjänst. Exportrådet har i överensstämmelse härmed uttalat, att hela
kostnaden för den så kallade fiskexportmannen borde bestridas av statsmedel.
Dessa skulle lämpligen kunna utgå dels ur reservationsanslaget till
Främjande av beredning och avsättning av fisk in. in. och dels ur clearingkassan
för fisk. Kostnaderna ha därvid beräknats till omkring 75 000 kronor
per år, varav omkring 25 000 kronor till lön, 20 000 kronor till traktamente
samt återstoden till resor och expenser.
Jordbruksnämnden framlägger slutligen förslag i fråga om bestridande
av kostnaderna för kvalitetskontroll vid export av fisk och fiskprodukter
under nästa budgetår. Nämnden erinrar därvid om att Kungl. Maj :t dels den
8 juni 1951 beslutat att ifrågavarande kostnader under innevarande budgetår,
i den mån de icke täckas av exportörernas kontrollavgifter, skola bestridas
av medel som stå till förfogande för fiskprisregleringsverksamheten, dels
Jordbruksutskottets utlåtande nr 35.
9
efter framställning av jordbruksnämnden sedermera genom beslut den 5
oktober 1951 medgivit, att nämnda kostnader, dock endast i den mån de
icke täckas av exportörernas kontrollavgifter, ävensom kostnaderna vid beredning
och inläggning av salt strömming, avsedd för försäljning inom riket,
skola till ett belopp av högst 95 000 kronor bestridas ur clearingkassan för
fisk. Jordbruksnämnden förklarar sig vara av den uppfattningen, att kostnaderna
för kvalitetskontrollen ej heller under nästa budgetår skola kunna
täckas av exportörernas kontrollavgifter. Enligt nämndens beräkningar erfordras
ett tillskott av andra medel med ungefärligen samma belopp som
det, vilket — utöver kontrollavgifterna — beräknas åtgå för kontrollen under
innevarande budgetår, d. v. s. omkring 95 000 kronor. Enligt nämnden
bör detta belopp icke täckas ur prisregleringskassan för fisk. Denna kassa
kan nämligen i ett ansträngt konjunkturläge komma att helt behöva tillgripas
för sitt egentliga ändamål. Nämnden hemställer därför om bemyndigande
att för nästa budgetår för kontrollens genomförande ur clearingkassan
för fisk få använda sammanlagt högst 95 000 kronor. Av sistnämnda belopp
utgöra 35 225 kronor 33 öre tidigare inbesparade medel.
Föredragande statsrådet.
Föredragande statsrådet har anfört bland annat följande.
»Såväl år 1949 som år 1950 hade fiskerinäringen att kämpa med avsevärda
svårigheter i form av sjunkande priser och minskad efterfrågan. I dessa avseenden
synes en viss förbättring ha inträtt under år 1951. De genomsnittliga
fiskpriserna ha sålunda under de tre första kvartalen av år 1951 legat
över priserna under motsvarande tidsperioder år 1950. Ehuru exakta uppgifter
ännu saknas för fjärde kvartalet 1951, torde förhållandet då ha varit i
stort sett detsamma som under de föregående kvartalen. Den inhemska avsättningen
har även hållit sig förhållandevis väl uppe under år 1951, och
exportvärdet har stigit ej oväsentligt.
Samtidigt som utvecklingen i nyss angivna hänseenden får betecknas som
någorlunda gynnsam, har fiskerinäringen emellertid under år 1951 fått vidkännas
betydande avbräck till följd av den i vissa fall synnerligen kraftiga
prisstegring, som under år 1951 inträffade å dess förnödenheter. Sistnämnda
förhållande har givetvis återverkat ogynnsamt på näringens lönsamhet.
Det stöd i strävandena att uppnå skäliga priser vid fiskarenas försäljning
av sina fångster, som den prisreglerande verksamheten på fiskets område
utgör, torde i detta läge vara erforderligt även under nästa budgetår.
Denna verksamhet torde därför böra fortsätta. Jämväl grunderna för regleringen
torde böra bibehållas i huvudsak oförändrade. Det torde sålunda få
ankomma på Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, statens
jordbruksnämnd att handha prisregleringen i överensstämmelse med de allmänna
riktlinjer, som riksdagen godkänt.
10
Jordbruksutskottets utlåtande nr 35.
Prisregleringen är för närvarande grundad på förordningen den 17 juni
1948 om viss reglering av handeln med fisk, in. in. Giltighetstiden för denna
förordning utgår den 30 juni 1952. En ny förordning i ämnet torde därför
böra utfärdas. I avbidan på de förslag, som 1951 års fiskhandelsutredning
kan komma att framlägga, synes det lämpligt att den nya förordningen får
en giltighetstid av två år. Den nya förordningen torde böra lia i huvudsak
samma innehåll som den gamla. Till frågan om de av statens jordbruksnämnd
föreslagna ändringarna i förordningen återkommer jag i det följande.
Vad angår de allmänna riktlinjerna för prisregleringen vill jag i detta
sammanhang erinra om att dåvarande chefen för jordbruksdepartementet i
propositionen nr 81 till 1951 års riksdag angående regleringen av priserna
på fisk m. in. under budgetåret 1951/52 framhöll att de riktlinjer, som riksdagen
tidigare godkänt, bland annat inneburo att fiskerinäringens utövare
skulle ha samma möjligheter som andra befolkningsgrupper att vid rationella
produktionsförhållanden uppnå en skälig levnadsstandard och erhålla
sin del i den allmänna välståndsutvecklingen. Med utgångspunkt härifrån
gjorde han i sagda proposition vissa uttalanden angående sättet för handhavandet
av prisregleringen. Till dessa uttalanden kan jag för min del helt
ansluta mig.
Av den redogörelse, som jordbruksnämnden lämnat rörande kostnaderna
för upprätthållande av prisregleringen, framgår att utbetalningarna av pristillägg
och prisutjämningsmedel för år 1951, i motsats till år 1950, understigit
summan av influtna regleringsavgifter med bortåt 1 000 000 kronor.
Behållningen av prisregleringsmedel utgjorde sålunda den 1 januari 1952
närmare 2 300 000 kronor mot cirka 1 300 000 kronor den 1 januari 1951.
Att märka är dock att denna i och för sig gynnsamma utveckling delvis
heror på att området för avgiftsbeläggningen utvidgats. Behållningen är
vidare alltjämt avsevärt mindre än den tidigare varit. Erinras må sålunda
om att behållningen den 1 januari 1950 utgjorde omkring 3 400 000 kronor.
I likhet med jordbruksnämnden anser jag att prisregleringen även under
nästa budgetår i princip bör bedrivas så att den blir självförsörjande. Jag
anser mig alltså icke kunna föreslå att, såsom en av fiskarenas organisationer
ifrågasatt, anslag å riksstaten skulle utverkas för genomförande av prisregleringen.
Jordbruksnämnden har förordat att prisregleringsföreningarna skola få
disponera sina statslån och de riksbankskrediter, för vilka staten ställt
garanti, till deras fulla belopp jämväl under budgetåret 1952/53. Jag tillstyrker
detta förslag. Vad angår frågan om erläggande av ränta å lånen har
nämnden förklarat sig icke ha något att erinra emot att föreningarna, i enlighet
med ett av dem och jordbruksnämndens råd uttalat önskemål, för nästa
budgetår erhålla räntefrihet för lånen till deras fulla belopp. Därest en dylik
förmån icke ansåges kunna beviljas har nämnden hemställt att föreningarna,
i likhet med vad som är fallet för innevarande budgetår, under nästa
budgetår skola vara befriade från att betala ränta å lånens halva belopp.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 35.
11
Rörande denna fråga vill jag erinra om att dåvarande chefen för jordbruksdepartementet
i propositionen nr 81/1951 uttalade att han tidigare förutskickat
att förmånen av räntefrihet skulle upphöra den 30 juni 1951 men att
han med hänsyn till de svårigheter, som utvecklingen inom fiskerinäringen
kunde väntas komma att medföra för föreningarna, såsom en övergångsåtgärd
ville förorda att föreningarna under budgetåret 1951/52 skulle vara
befriade från att betala ränta å lånens halva belopp. På återstoden av lånet
borde utgå ränta efter 3,5 procent. Vad sålunda anförts godkändes av riksdagen.
Några omständigheter, som kunna motivera ett återinförande av räntefrihet
för lånens hela belopp, föreligga enligt min mening icke. Med hänsyn
till de svårigheter, under vilka föreningarna alltjämt ha att arbeta, vill jag
däremot icke motsätta mig att föreningarna även under budgetåret 1952/53
skola bibehållas vid förmånen att vara befriade från skyldighet att betala
ränta å lånens halva belopp. På återstoden av lånen bör liksom under innevarande
budgetår utgå ränta efter 3,5 procent.
Den centralisering av exporten till särskilda organ, som under innevarande
budgetår tillämpats beträffande länder med centraliserad import, synes
ha fungerat tillfredsställande. Såsom jordbruksnämnden framhållit torde en
dylik anordning erfordras även under nästa budgetår, om exportmöjligheterna
skola kunna utnyttjas på ett tillfredsställande sätt. Jag förordar därför,
att exporten jämväl under budgetåret 1952/53 skall regleras enligt i
huvudsak de grunder, som tillämpats under innevarande budgetår.
För såväl innevarande budgetår som budgetåret 1950/51 har Kungl. Maj :t
ägt befogenhet att, därest berörda organisationer och företag kunnat enas
om att tillsätta en befattningshavare med uppgift att verka för fiskexporten,
medge att bidrag till täckande av kostnaderna för denne befattningshavare
finge utgå ur clearingkassan för fisk med ett belopp av intill 25 000 kronor
för vartdera budgetåret. Någon sådan befattning har emellertid ej blivit
inrättad, beroende på att enskilda medel ej kunnat uppbringas för täckande
av återstoden av kostnaderna. Jordbruksnämnden har nu förordat att det
allmänna under nästa budgetår skulle påtaga sig samtliga kostnader för en
dylik befattning. Dessa kostnader har nämnden uppskattat till sammanlagt
omkring 75 000 kronor om året. Enligt min mening kan det emellertid icke
anses lämpligt att statsmakterna skulle påtaga sig samtliga kostnader för
en dylik befattning, vars innehavare ju skulle ha till främsta uppgift att
tillvarataga en viss yrkesgrupps kommersiella intressen på utländska marknader.
Med hänsyn till den betydelse, som fiskexporten äger .även ur det
allmännas synpunkt, och till de kostnadsökningar som inträtt vill jag dock
ej motsätta mig att den del av kostnaderna för eu dylik befattning, som det
allmänna skall bära, skall höjas. Denna andel torde dock ej böra överstiga
50 000 kronor. I enlighet med det anförda torde Kungl. Maj :t böra äga befogenhet
att medge, att bidrag till täckande av kostnaderna för en sådan
befattningshavare som nu nämnts för budgetåret 1952/53 må utgå med intill
50 000 kronor. Av detta belopp torde hälften böra utgå ur clearingkas
-
12
Jordbruksutskottets utlåtande nr 35.
san för fisk och hälften ur reservationsanslaget till Främjande av beredning
och avsättning av fisk in. in.
I förevarande sammanhang torde jag jämväl få beröra frågan om finansieringen
av kostnaderna för kvalitetskontroll vid export av fisk och fiskprodukter.
På sätt framgår av propositionen nr 81/1951 uttalade dåvarande
departementschefen år 1951 att dessa kostnader, eftersom verksamheten
hade till syfte att främja exporten av fisk och fiskkonserver, syntes i huvudsak
böra bestridas av avgifter som uttoges av exportörerna. Eftersom
kontrollen jämväl förbättrade möjligheterna för fiskarena att få godtagbara
priser på deras fångster, syntes det vidare rimligt att, i den mån icke
samtliga kostnader för kontrollen kunde täckas på nu angivet sätt, återstoden
skulle bestridas av regleringsavgifterna på fisk. Vad sålunda anförts
lämnades utan erinran av riksdagen. Genom beslut den 8 juni 1951 föreskrev
Kungl. Maj :t även att kostnaderna under budgetåret 1951/52 för kvalitetskontroll
vid export av fisk och fiskprodukter skulle, i den mån de icke
täcktes av exportörernas kontrollavgifter, bestridas av de medel, som stode
till förfogande för fiskprisregleringsverksamheten. Efter en av jordbruksnämnden
i skrivelse den 10 juli 1951 gjord framställning fann Kungl. Maj:t
emellertid sedermera genom beslut den 5 oktober 1951 gott föreskriva, att
nämnda kostnader, dock endast i den mån de icke täcktes av exportörernas
kontrollavgifter, ävensom kostnaderna vid beredning och inläggning av salt
strömning, avsedd för försäljning inom riket, skulle till ett belopp av högst
95 000 kronor bestridas ur clearingkassan för fisk. Jordbruksnämnden har
nu anfört att nämnden låtit igångsätta vissa utredningar för att utröna
möjligheterna att höja avgifterna för kontrollen och nedbringa kostnaderna
för denna. Av de utredningsresultat, som hittills förelåge, syntes det emellertid
ovisst om förutsättningar nu funnes för vidtagande av dylika åtgärder.
Nämnden vore därför av den uppfattningen, att kostnaderna för kvalitetskontrollen
ej heller under nästa budgetår skulle kunna täckas av exportörernas
kontrollavgifter. Enligt nämndens beräkningar torde av andra
medel ett tillskott erfordras med ungefärligen samma belopp som det, vilket
— utöver kontrollavgifterna — beräknades åtgå för kontrollens fullgörande
innevarande budgetår, d. v. s. omkring 95 000 kronor. Att täcka
detta belopp ur prisregleringskassan för fisk syntes icke böra ifrågakomma
med hänsyn till att denna kassa i ett ansträngt konjunkturläge kunde komma
att helt behöva tillgripas för sitt egentliga ändamål. Nämnden ville därför
föreslå, att den skulle erhålla bemyndigande att för nästa budgetår för
kontrollens genomförande ur clearingkassan för fisk använda sammanlagt
högst 95 000 kronor. I detta sammanhang har även pekats på att motsvarande
avgifter i Norge och Danmark vore lägre än de svenska, beroende
på det tillskott av statsmedel som lämnades i dessa länder, samt på att de
svenska fiskvarorna, därest avgifterna höjdes, skulle få minskad konkurrenskraft
på världsmarknaden.
För egen del finner jag, i överensstämmelse med vad dåvarande chefen för
Jordbruksutskottets utlåtande nr 35.
13
jordbruksdepartementet år 1951 uttalat i frågan, det riktigt att kostnaderna
för kontrollen i huvudsak skola bäras av exportörerna. Jag finner det därför
nödvändigt att frågan om en höjning av dessa avgifter skall övervägas
ytterligare. För att den svenska exporten ej skall komma i ett alltför ogynnsamt
konkurrensläge vill jag emellertid ej motsätta mig att en viss del av
de medel, som nu finnas i clearingkassan för fisk, skall få användas för nu
ifrågavarande ändamål. Beloppet torde emellertid ej böra överstiga 75 000
kronor. I den mån de avgifter, som exportörerna erlägga, jämte nyssnämnda
tillskott ur clearingkassan ej skulle förslå för att täcka kostnaderna för
kontrollen, torde det felande beloppet böra få tagas ur prisregleringsavgifterna
på fisk.»
Utskottet.
Av den lämnade redogörelsen framgår, att under år 1951 en viss förbättring
synes ha inträtt i fiskerinäringens läge såvitt avser fiskpriser och
avsättningsförhållanden. Samtidigt härmed har emellertid näringens lönsamhet
ofördelaktigt påverkats av de väsentligt stegrade produktionskostnaderna.
Med hänsyn härtill torde den prisreglerande verksamheten på fiskets
område uppenbarligen böra bibehållas även under nästa budgetår.
Såsom statens jordbruksnämnd anfört har man från fiskarorganisationernas
sida uttryckt sin tillfredsställelse med det hittills tillämpade regleringssystemet
och förordat en fortsatt prisreglering enligt huvudsakligen
samma grunder. Utskottet vill för sin del framhålla, att detta system effektivt
synes ha bidragit till att hålla de genomsnittliga fiskpriserna på en skälig
nivå samt skydda fiskarena mot förluster, som eljest kunnat drabba dem
till följd av prisfall i överskottssituationer. Utskottet biträder därför Kungl.
Maj :ts förslag, att grunderna för regleringen skola bibehållas i huvudsak
oförändrade och att det alltså skall ankomma på Kungl. Maj :t eller, efter
Kungl. Maj :ts bemyndigande, statens jordbruksnämnd att handha prisregleringen
i överensstämmelse med de allmänna riktlinjer riksdagen tidigare
godkänt. Utskottet ansluter sig även till den i propositionen uttalade åsikten,
att prisregleringen även under nästa budgetår i princip bör bedrivas så att
den blir självförsörjande. Utskottet kan således icke förorda, att särskilda
statsmedel skola beviljas för genomförande av prisregleringen. Vad i berörda
hänseenden anförts i motionerna I: 391 och II: 523 synes icke böra föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Utskottet har icke något att erinra mot Kungl. Maj :ts förslag i fråga om de
statslån och riksbankskrediter, som stå till prisregleringsföreningarnas förfogande.
Beträffande exporten av fisk har i motionerna 1:391 och 11:523 gjorts
gällande, att oklarhet råder i fråga om möjligheterna att fritt exportera till
länder, som sakna centraliserad importmarknad. Till stöd för sin framställning
i denna del ha motionärerna anfört, att statens jordbruksnämnd
14
Jordbruksutskottets utlåtande nr 35.
i ett fall förhindrat fiskexport till sådant land. Motionärerna ha i detta sammanhang
hemställt om vissa uttalanden från riksdagens sida.
Med anledning härav får utskottet — under hänvisning till den förut lämnade
redogörelsen — erinra, att fisk och fiskprodukter alltsedan den 1 december
1950 må under vissa villkor av svenskt företag utan särskild licens
exporteras till det s. k. OEEC-blocket — däribland Västtyskland — och dessutom
till ett stort antal länder i övrigt. Som villkor för licensfriheten gäller
bland annat, att företaget låtit hos jordbruksnämnden inregistrera en förbindelse
av innebörd, att exporten endast skall avse fisk som inköpts enligt gällande
regleringsbestämmelser. Fiskexporten till länder med centraliserad import
är däremot för närvarande koncentrerad till vissa organ, som under
särskilda förutsättningar tillerkänts ensamrätt till denna export. I föreliggande
proposition förordas, att exporten till sistnämnda länder även under
nästa budgetår skall regleras enligt i huvudsak nu gällande grunder.
Enligt vad utskottet inhämtat från statens jordbruksnämnd torde det av
motionärerna i förevarande sammanhang åberopade fallet avse ett av nämnden
i april 1951 handlagt ärende rörande fiskexport till Västtyskland. Sedan
jordbruksnämnden i detta ärende på närmare angivna skäl beslutat, att två
särskilda företag tills vidare icke skulle äga utföra fisk utan licens, anförde
Blekinge fiskareförbund vissa klagomål hos riksdagens justitieombudsman.
Efter utredning fann justitieombudsmannen enligt beslut den 19
december 1951 de mot jordbruksnämnden anförda klagomålen icke föranleda
någon vidare åtgärd.
Med hänsyn till nu angivna förhållanden får utskottet avstyrka bifall till
motionerna I: 391 och II: 523 även såvitt nu är i fråga. Vad angår propositionen
i förevarande del biträder utskottet förslaget om att fiskexporten
till länder med centraliserad import under budgetåret 1952/53 skall regleras
enligt i huvudsak de grunder, som tillämpas under innevarande budgetår.
Enligt beslut av 1951 års riksdag äger Kungl. Maj:t för innevarande budgetår
befogenhet att, därest berörda organisationer och företag kunna enas
om att tillsätta en befattningshavare med uppgift att verka för fiskexporten,
medgiva att bidrag till täckande av kostnaderna för denna befattningshavare
må utgå ur clearingkassan för fisk med ett belopp av intill 25 000
kronor. Någon sådan befattning har emellertid icke blivit inrättad, beroende
på att enskilda medel ej kunnat uppbringas för täckande av återstoden av
kostnaderna. I propositionen förordas nu, att det allmännas andel av kostnaderna
för befattningshavaren — vilka beräknats uppgå till sammanlagt
75 000 kronor — för nästkommande budgetår skall höjas till 50 000 kronor.
Under hänvisning till riksdagens tidigare beslut i denna fråga uttalas i
motionerna 1:45 och 11:44, att kostnaderna för nämnda tjänsteman helt
böra täckas av allmänna medel. I anslutning härtill yrkas, att en befattning
som fiskeriattaché skall inrättas från och med nästa budgetår.
Det svenska fiskets lönsamhet torde otvivelaktigt vara i hög grad bero -
Jordbruksutskottets utlåtande nr 35.
15
ende av dess exportmöjligheter. Enligt utskottets mening skulle en befattningshavare
med speciell uppgift att främja fiskexporten kunna verksamt
bidraga till en utvidgad avsättning av svensk fisk i utlandet. Med anledning
av yrkandet i motionerna I: 45 och II: 44 vill utskottet därför förorda, att det
allmänna helt skall åtaga sig kostnaderna för ifrågavarande befattning. Utskottet
tillstyrker alltså, att ett belopp av 75 000 kronor skall ställas till
Kungl. Maj :ts förfogande till kostnaderna för inrättande av befattningen
från och med nästa budgetår. Av detta belopp torde 35 000 kronor böra
utgå från clearingkassan för fisk och 40 000 kronor från reservationsanslaget
till Främjande av beredning och avsättning av fisk m. m. Det torde få
ankomma på Kungl. Maj :t att meddela närmare bestämmelser rörande
ifrågavarande befattningshavares arbetsuppgifter, stationeringsort samt
tjänstgöringsförhållanden i övrigt.
Kungl. Maj :ts framställning i fråga om finansieringen av kostnaderna för
kvalitetskontroll vid export av fisk och fiskprodukter föranleder icke någon
erinran från utskottets sida.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj :ts framställning
samt motionerna 1: 45 och II: 44 ävensom med avslag
å motionerna I: 391 samt II: 523, medgiva, att för tiden till
och med den 30 juni 1953 reglering av priserna på fisk ävensom
av exporten av fisk av vissa slag må anordnas i huvudsaklig
överensstämmelse med de grunder utskottet förordat.
Stockholm den 8 maj 1952.
På jordbruksutskottets vägnar:
ALLAN ANDERSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling ha närvarit:
från första kammaren: herrar Anderberg, Svedberg*, Näslund, Bertil
Andersson, Bror Nilsson, Ebbe Ohlsson*, Mossberger, Yngve Persson och
Björnberg; samt
från andra kammaren: herrar Andersson i Tungelsta, Johnsson i Ivastanjegården*,
Gustafson i Dädesjö, Jacobson i Vilhelmina, Jonsson i Järvsand*,
Ahlsten, Utbult* och Boman i Stafsund, fru Boman samt herr Arweson.
* Ej närvarande vid justeringen.