Nr 29—31.

Bankoutskottets utlåtande nr 29.

1

Nr 29.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning med särskilda bestämmelser om in- och
upplåning vid centralkassa för jordbrukskredit.

I en den 21 mars 1952 dagtecknad proposition, nr 185, som hänvisats till
bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Maj:t under åberopande
av propositionen bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden
för samma dag föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen
fogat förslag till förordning med särskilda bestämmelser om in- och
upplåning vid centralkassa för jordbrukskredit.

Förslaget är av följande lydelse:

Förslag

till

förordning med särskilda bestämmelser om in- och upplåning vid
eentralkassa för jordbrukskredit.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Vid bestämmande av den omfattning, i vilken centralkassa för jordbrukskredit
på grund av stadgandet i 32 § första stycket förordningen den 5 juni
1942 (nr 325) om jordbrukets kreditkassor må in- och upplåna penningar,
skola under år 1953 dels med kontanta penningar i centralkassan likställas
kontanta penningar i därtill anslutna jordbrukskassor, dels med fordringar,
som avses i nämnda stadgande, likställas fordringar på grund av
lån, för vilka säkerheten utgöres av inteckning inom hälften av det senast
fastställda taxeringsvärdet å sådan i 52 § andra stycket sagda förordning
omförmäld fastighet, vars huvudsakliga värde består i tomt eller bostadsbyggnad.

2 §•

På framställning av centralkassa äger Konungen efter hörande av bankoch
fondinspektionen medgiva alt, utan hinder av stadgandet i 32 § andra
stycket förordningen om jordbrukets kreditkassor, in- och upplåningen med
det avdrag, som i nyssnämnda författningsrum sägs, under år 1953 må överstiga
centralkassans och därtill anslutna jordbrukskassors fonder och insatskapital
det antal gånger, över trettio men högst femtio, som Konungen
med hänsyn till omständigheterna finner skäligt bestämma.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 8 samt. Nr 29—31.

2

Bankoutskottets utlåtande nr 29.

I skrivelse den 11 december 1951 har 1950 års jordbrukskasseutredning —
som fått i uppdrag att verkställa översyn av lagstiftningen angående jordbrukets
kreditkassor — anmält att uppdraget ej kunde slutföras inom beräknad
tid och att därför viss provisorisk lagstiftning erfordrades rörande
in- och upplåningen vid centralkassa för jordbrukskredit. Förslag till sådan
lagstiftning har bifogats.

Över framställningen ha, efter remiss, utlåtanden avgivits av bank- och
fondinspektionen, sparbanksinspektionen, fullmäktige i riksgäldskontoret,
fullmäktige i riksbanken, länsstyrelsen i Östergötlands län, som bifogat yttrande
från Östergötlands centralkassa för jordbrukskredit, länsstyrelsen i
Kristianstads län, länsstyrelsen i Skaraborgs län, som bifogat yttrande från
Västra Sveriges centralkassa för jordbrukskredit, samt svenska jordbrukskreditkassan.

Beträffande framställningens och remissyttrandenas innehåll får utskottet
hänvisa till propositionen.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

Förordningen den 26 juni 1948 med särskilda bestämmelser angående
in- och upplåning vid centralkassa för jordbrukskredit tillkom som ett provisorium
i avvaktan på resultatet av en allmän översyn av lagstiftningen
rörande jordbrukets kreditkassor. Förordningen gäller till utgången av år
1952. Eftersom ny lagstiftning angående jordbrukskasserörelsen ej hinner
genomföras till denna tidpunkt utan beräknas kunna träda i kraft först
den 1 januari 1954, har jordbrukskasseutredningen föreslagit att bestämmelserna
i 1948 års förordning skola erhålla fortsatt giltighet för ytterligare
ett år. Detta förslag har lämnats utan erinran av alla de i ärendet hörda
remissinstanserna, och även jag finner det väl grundat. Jag förordar därför
att förslaget genomföres.

Såsom framgått av den tidigare redogörelsen medföra 1948 års bestämmelser
endast den verkan att inlåningen kan ökas utöver vad eljest skulle
varit tillåtet enligt den huvudregel i ämnet som meddelas i 32 § första stycket
jordbrukskasseförordningen. Något avsteg får sålunda icke göras från
den i andra stycket av samma paragraf givna särskilda regeln att inlåningen,
frånsett vad som täckes av kassa och banktillgodohavanden, aldrig må överstiga
trettio gånger centralkassans och därtill anslutna jordbrukskassors
fonder och insatskapital. Jordbrukskasseutredningen har nu föreslagit, att
även denna regel skall provisoriskt modifieras genom att Kungl. Maj:t får
möjlighet att för viss centralkassa medgiva höjning av inlåningsmaximum
från 30 till 50 gånger fonder och insatskapital.

Vid remissbehandlingen ha samtliga hörda instanser utom en tillstyrkt
detta förslag eller lämnat det utan erinran eller i vart fall förklarat sig icke
vilja motsätta sig det. Det enda undantaget är bank- och fondinspektionen,

Bankoutsknttets utlåtande nr 29.

3

som dock i och för sig ej bestrider behovet av en uppmjukning också på denna
punkt men anser att den bör åstadkommas på annat sätt än utredningen
föreslagit. Enligt inspektionens mening bör frågan lösas så, att före jämförelsen
mellan inlåning och eget kapital får från inlåningssumman avdragas ej
blott vad som täckes av kassa och banktillgodohavanden utan även vad som
motsvaras av fordringar på grund av lån mot statlig garanti.

För min del har jag av utredningen i ärendet blivit övertygad om att en
utvidgning av centralkassomas inlåningsrätt är påkallad jämväl i det avseende
varom nu är fråga. I avvaktan på en slutlig reglering av detta spörsmål
synes mig den av utredningen förordade lösningen med dispensgivning
från fall till fall vara att föredraga framför den som bank- och fondinspektionen
föreslagit. Emellertid har utredningen själv framhållit att något behov
av att kunna höja inlåningsmaximum till så mycket som 50 gånger
fonder och insatser knappast torde uppstå under 1953. Det synes mig därför
lämpligast att Kungl. Maj:t får befogenhet att inom nämnda gräns för
varje särskilt fall bestämma vilket relationstal som skall vara avgörande.
Erforderligt underlag för bedömningen härav bör kunna erhållas genom att
bank- och fondinspektionen höres i ärendet.

Vid bifall till vad jag sålunda föreslagit i fråga om utfärdande av dispensbestämmelser
torde 1948 års förordning böra ersättas med en ny förordning,
i vilken samtliga provisoriska regler angående centralkassornas inlåning
sammanföras. Stadgandena i den nya förordningen böra gälla endast för år
1953. Förordningen bör emellertid utfärdas i god tid före ingången av
nämnda år, så att ansökan om dispens från föreskrifterna i 32 § andra
stycket jordbrukskasseförordningen kan göras och prövas i förväg.

Jag delar utredningens uppfattning att några provisoriska regler om undantag
från bestämmelserna i den nya föreningslagen icke äro påkallade.
Vad i nämnda lag stadgas om fusion torde icke hindra att vid sammanslagning
av jordbrukskassor tills vidare förfares på! samma sätt som hittills.

Utskottet. Den provisoriska förordningen av år 1948 med särskilda bestämmelser
om in- och upplåning vid centralkassa för jordbrukskredit upphör
att gälla med utgången av innevarande år. Då ny lagstiftning angående
jordbrukskasserörelsen icke hinner genomföras till denna tidpunkt,
torde bestämmelserna i nämnda förordning böra erhålla giltighet även för
tid därefter. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag att giltighetstiden
utsträckes ytterligare ett år eller till och med den 31 december 1953. Utskottet
förutsätter emellertid, att förslag till ny lagstiftning angående jordbrukskasserörelsen
förelägges riksdagen i sådan tid att någon ytterligare
förlängning av de provisoriska bestämmelsernas giltighetstid icke erfordras.

Vad därefter beträffar propositionens förslag om befogenhet för Kungl.
Maj:t att för varje särskilt fall bestämma om viss utvidgning av central -

4

Bankoutskottets utlåtande nr 29.

kassornas inlåningsrätt under år 1953 har utskottet icke kunnat undgå att
hysa tveksamhet om lämpligheten att i nuvarande kreditpolitiska läge genomföra
en höjning av inlåningsrätten. En dylik utvidgning innebär, att
även utrymmet för utlåning ökar, vilket såsom fullmäktige i riksbanken
särskilt framhållit icke kan anses förenligt med de krav på återhållsamhet
i kreditgivningen som för närvarande ställas. Med hänsyn till att tillämpningen
av den föreslagna bestämmelsen kommer att vara avhängig av
Kungl. Maj:ts fortsatta prövning har utskottet dock icke velat motsätta
sig bifall till Kungl. Maj ds ifrågavarande förslag. Utskottet vill emellertid
understryka vikten av att Kungl. Maj ds ifrågavarande befogenhet utövas
restriktivt. Ett genomförande av den föreslagna utvidgningen av inlåningsrätten
får heller icke tillmätas prejudicerande betydelse för den fortsatta
översynen av lagstiftningen om jordbrukskasserörelsen.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj ds förevarande proposition.

Stockholm den 15 maj 1952.

På bankoutskottets vägnar:

FRANS SEVERIN.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ewerlöf, Sundvik, Fählander, Mogård,
Werner, Johannesson*, Nordenson och Hansson*;

från andra kammaren: herrar Severin, Nilsson i Landskrona, Schmidt,
Sköldin*, Fagerholm, Gavelin, Jönsson i Rossbol och Nyberg*.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herrar Werner och Jönsson i Rossbol, vilka ansett, att utskottets motivering
bort ha följande lydelse:

»Den provisoriska förordningen---giltighetstid icke erfordras.

Vad därefter beträffar propositionens förslag om befogenhet för Kungl.
Majd att för varje särskilt fall bestämma om viss utvidgning av centralkassornas
inlåningsrätt under år 1953 får utskottet erinra om att fullmäktige
i riksbanken visserligen ställt sig något tveksamma till förslaget. Med
hänsyn till att den föreslagna bestämmelsen är av provisorisk natur har
utskottet dock ansett sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj ds ifrågavarande
förslag.»