Bankoutskoltets utlåtande nr 19.

1

Nr 19.

0

Utlåtande i anledning av väckta motioner om en utredning rörande
sparandets struktur m. m.

1 två inom riksdagen väckta, till bankoutskottet hänvisade likalydande
motioner, nr 300 i första kammaren av herr Ohlon m. fl. och nr 392 i andra
kammaren av herr Ohlin m. fl., hemställes »att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhålla om en utredning rörande sparandets struktur, omfattning
och motiv, i avsikt att underlätta en ekonomisk politik, som på
lång sikt befrämjar det frivilliga sparandet och undviker att hämma detsamma».

Beträffande motiveringen för denna hemställan får utskottet hänvisa till
motionen 11:392.

Över motionerna ha yttranden i vederbörlig ordning inhämtats från konjunkturinstitutet
och 1951 års penningvärdeundersökning. Utskottet har
även anhållit om yttrande av fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i
riksgäldskontoret, varjämte Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen,
Svenska jordbrukskreditkassan och Svenska försäkringsbolags
riksförbund beretts tillfälle att avgiva yttrande i ärendet.

Avstyrkande yttranden ha avgivits av fullmäktige i riksbanken och
Svenska bankföreningen. Konjunkturinstitutet och 1951 års penningvärdeundersökning
ha i gemensamt utlåtande ej tagit direkt ställning till motionerna
men framhållit, att åtskilliga av de utredningsuppgifter som motionärerna
särskilt angivit vore av den arten att de låge inom ramen för
konjunkturinstitutets verksamhet eller 1951 års penningvärdeundersökning.
Fullmäktige i riksgäldskontoret ha ansett det kunna ifrågasättas om anledning
funnes att nu tillsätta en särskild utredning i ämnet, men ha med
instämmande i motionernas syfte understrukit vikten av att de i motionerna
upptagna spörsmålen ägnas all erforderlig uppmärksamhet. En positiv inställning
till motionärernas utredningsförslag intages av Svenska sparbanksföreningen,
Svenska jordbrukskreditkassan och Svenska försäkringsbolags
riksförbund.

Från remissyttrandena torde här följande få återgivas.

Enligt konjunkturinstitutets och 1951 års penningvärdeundersöknings
uppfattning synes en förbättrad kännedom om sparandets struktur vara i
hög grad önskvärd. Frågan blir närmast på vad sätt en sådan förbättring av
våra kunskaper lämpligen skall kunna uppnås. Åtskilliga av de utredningsuppgifter
som motionärerna särskilt angivit äro av den arten att de ligga

1 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 8 samt. Nr 19.

2

Bankoutskottels utlåtande nr 19.

inom ramen antingen för den verksamhet, som bedrives inom konjunkturinstitutet,
eller för den särskilda undersökning av kapitalbildningen ur
sysselsättnings- och penningvärdessynpunkter, som försiggår inom 1951 års
penningvärdeundersökning. I vad utsträckning så är förhållandet torde bäst
kunna framgå av en genomgång av de angivna undersökningsuppgifterna.

I utlåtandet framhålles i detta hänseende följande.

Den första av undersökningsuppgifterna gäller sparkvoten. Motionärerna
vilja ha utrett hur stor del av den svenska nettonationalinkomsten som sparats
under senare år. Metoden att vid nationalinkomstberäkningarna räkna
med en bruttoinkomst och dennas fördelning på konsumtion och bruttoinvestering
vore enligt motionärernas uppfattning säkerligen väl motiverad
men ägnad att vända uppmärksamheten från den viktiga frågan, hur stor
del som sparats av den nettoinkomst, som återstår sedan avskrivningar och
underhåll dragits från bruttoinkomsten.

Vad som ur denna synpunkt saknas i konjunkturinstitutets nationalinkomstkalkyler
är en genomförd beräkning av kapitalförslitningens omfattning.
Detta är en brist varom institutet är väl medvetet. För genomförandet
av en sådan beräkning erfordras kännedom dels om återanskaffningskostnaderna
för det förefintliga kapitalbeståndet, dels även om kapitalföremålens
genomsnittliga livslängd. I dessa avseenden anser sig institutet
ännu icke ha fått en fullt tillfredsställande grund för en beräkning av den
totala kapitalförslitningen inom samhället. Vissa överslagsberäkningar torde
likväl vara möjliga — speciellt om man är beredd att utgå från sådana
schematiska antaganden som tillämpats vid vissa utländska nationalinkomstberäkningar.

Den andra huvudfråga som motionärerna önska få belyst avser sparkvotens
eventuella förändringar i samband med konjunkturerna. Denna fråga
kommer att uppmärksammas vid den ovan nämnda undersökningen av
kapitalbildningen ur sysselsättnings- och penningvärdessynpunkter. Härvid
kommer även den tredje av de huvudfrågor, som beröras i motionen, att
studeras, nämligen sparandets fördelning på olika kategorier inom samhället.
Ett försök skall göras att fastställa den relativa betydelsen av tre av
sparandets huvudkomponenter nämligen offentligt sparande, företagssparande
samt sådant sparande (personligt och försäkringssparande) som
normalt tillföres kapitalmarknaden och i huvudsak är disponibelt för finansiering
av bostadsbyggande och offentliga investeringar. Även sparmotiven
komma att beröras liksom också de i motionerna anförda speciella frågor,
som anknyta till bolagssparandet samt nuvarande ioriner för bostadsfinansiering.

Med hänsyn taget bl. a. till den förhållandevis begränsade tid som står
till förfogande för utredningsuppdraget har, anföres det vidare i utlåtandet,
1951 års penningvärdeundersökning inte någon möjlighet att företa omfattande
statistiska primärundersökningar, som exempelvis skulle krävas
för att i stora drag klarlägga sparandets fördelning på olika inkomstklasser,
ej heller att utföra sociologiska intensivundersökningar rörande den verkan
erfarenheterna av penningvärdets fall och farhågorna för framtida inflation
ha på olika slag av sparande. Vad som ytterligare erfordras för en

Bankoutskottets utlåtande nr 19.

3

förbättrad kännedom av sparandets struktur i vårt land synes enligt konjunkturinstitutets
och penningvärdeundersökningens uppfattning i främsta
rummet vara vissa statistiska undersökningar av ovan angivet slag snarare
än en speciell sakkunnigutredning. Den budgetundersökning som nu är
under förberedelse inom socialstyrelsen skulle möjligen kunna ge vissa upplysningar
rörande sparandets omfattning inom olika hushållsgrupper. Men
för att slutsatser härom skola kunna dragas med någon som helst säkerhet
torde erfordras att undersökningarna omfatta ett betydligt större antal hushåll
än 600 som socialstyrelsen alternativt föreslagit. En kartläggning av
det personliga sparandet torde emellertid kräva en särskild statistisk undersökning,
som lämpligast torde kunna genomföras av statistiska centralbyrån
under anlitande av dess planerade intervjuorganisation. Vad beträffar
bolagssparandet torde en förbättrad kunskap härom bäst kunna uppnås
genom en specialbearbetning av den inom centralbyrån förda vinststatistiken.
De ytterligare statistiska undersökningar som erfordras för en belysning
av det offentliga sparandet torde det främst kunna ankomma på riksräkenskapsverket
att ombesörja.

Fullmäktige i riksbanken anföra, att enligt vad fullmäktige under hand
inhämtat 1951 års penningvärdeundersökning har för avsikt att till behandling
upptaga olika frågor som beröra sparandet. Det torde enligt fullmäktige
vara lämpligt att avvakta resultatet av denna utrednings arbete, innan man
tar ställning till spörsmålet, huruvida det kan vara påkallat att tillsätta en
särskild kommitté för undersökning av det frågekomplex som avses i motionerna.
Enligt fullmäktiges mening torde motionerna följaktligen icke böra
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Enligt vid fullmäktiges skrivelse fogat protokollsutdrag, utvisande ärendets
behandling inom fullmäktige, anfördes reservation av herr Kristensson,
som uttalade:

»Jag är av den uppfattningen att de problem, som framföras i motionerna,
böra bli föremål för särskild utredning. Om detta sker inom 1951 års penningvärdeutredning
kan denna utrednings arbete försenas. Vidare är det
icke säkert alt alla de frågor som beröras i motionerna ha intresse för
nämnda utredning. Jag yrkar därför bifall till motionärernas förslag.»

Svenska bankföreningen har uttalat, att den oro för den otillräckliga
kapitalbildningen i vårt samhälle som motionärerna ge uttryck åt delas
jämväl av bankföreningen. Föreningen vill också vitsorda, att den allmänna
kännedomen om det frivilliga sparandets natur och förutsättningar är mycket
bristfällig och ofullständig. Föreningen nödgas dock tyvärr ställa sig
rätt tvivlande till möjligheterna att genom nya undersökningar och till rimliga
kostnader tränga nämnvärt djupare in i hithörande problem.

Inom begränsade områden synas emellertid enligt bankföreningen vissa
förbättringar kunna uppnås. Främst gäller detta den offentliga sektorn, där
det synes värt att överväga, huruvida icke stal och kommun borde inera

4

Bankoutskottets utlåtande nr 19.

allmänt övergå till att verkställa kalkylmässiga avskrivningar och ränteberäkningar.
Möjligheterna att bilda sig en uppfattning om sparandets storlek
inom dessa båda betydelsefulla områden skulle därmed bliva icke oväsentligt
större.

Föreningen tar därefter upp till behandling sparandet inom företagen och
hos enskilda. Föreningen anför.

I vad gäller företagssektorn har konjunkturinstitutet i nationalräkenskapen
gått fram efter två skilda linjer. Enligt den ena av dem, den mera
avancerade, ha uppgifter om avskrivningarnas storlek inhämtats från priskontrollnämndens
vinststatistik. Av stor betydelse är här givetvis frågan,
huruvida materialet är någorlunda representativt. Ett vanskligt problem
blir dock alltid att fixera storleken av erforderliga avskrivningar och andra
»resultatsregleringsposter». I tider med hastiga och kraftiga förändringar i
återanskaffningsvärdena för olika slag av tillgångar är frågan allt annat än
lättbedömd. Möjligheterna att på nyssnämnda eller liknande vägar med
någon högre grad av exakthet utröna storleken av företagens nettosparande
synas m. a. o. vara ganska begränsade.

Även om företagssparandet för närvarande synes vara väsentligt större
än sparandet hos enskilda personer (hushåll), torde dock hushållssektorn
tilldraga sig det största intresset. Det kan nämligen icke bestridas, att det
är det mot penningvärdeförsämringen sämst skyddade sparandet, det finansiella,
som främst behöver stimuleras. Av formuleringen i motionens kläm
kan man måhända även draga den slutsatsen, att det främst är omtanken
om allmänhetens finansiella sparande som föranlett motionärerna att anhålla
om en utredning som skulle kunna underlätta en ekonomisk politik
som på lång sikt befrämjar det frivilliga sparandet.

När det gäller en analys av allmänhetens sparande stå i stort sett två helt
skilda undersökningsmetoder till buds: deklarationsundersökningen och den
i motionen omnämnda »sociologiska intensivundersökningen».

Den förstnämnda metoden kan i korthet karakteriseras som en jämförelse
mellan två vid olika tidpunkter avgivna självdeklarationer, där förändringarna
i förmögenheternas storlek och sammansättning studeras. Denna metod
kan emellertid knappast giva tillfredsställande resultat, bl. a. därför att
den för en stor del av befolkningen huvudsakliga förmögenheten, d. v. s.
inre lösören, icke kommer med i bilden. Betydande praktiska svårigheter
uppstå också vid det nödvändiga frånskiljandet av värdeförändringar i förmögenhetsobjekt
av real natur. En relativt god inblick i metodens möjligheter
och brister ge förinögenhetsundersökningarna i 1945 års folkräkning.

Den andra huvudtypen, den av motionärerna omnämnda sociologiska intensivundersökningen,
är måhända att föredraga, eftersom den även torde
kunna ge en viss inblick i de bakomliggande motiven för allmänhetens
sparande och förmögenhetsplacering. Svårigheterna äro här mera av praktisk
natur, framför allt bottnande i bristen på kompetent personal för
fältarbetet. Den av socialstyrelsen år 1948 genomförda intervjuundersökningen,
som dock begränsades till att omfatta löntagarhushåll i tätorter, ger
en viss inblick i hur långt man kan nå med denna metod. Det skall här blott
erinras om att en undersökning omfattande egna företagare (inkl. jordbruksbefolkningen)
i många fall skulle komma att kräva en resultatanalys
för företagen i fråga, något som knappast torde kunna genomföras på frivillighetens
väg. Det kan med fog ifrågasättas, huruvida något ytterligare

Bankoutskottets utlåtande nr 19.

5

skulle kunna utvinnas av förnyade undersökningar efter ovan nämnda
linjer, eftersom de nämnda, med icke ringa kostnader förenade undersökningarna
i stort sett endast synas bekräfta vad man tidigare på allmänna
grunder haft sig bekant.

Bankföreningen har slutligen framhållit, att man redan nu med bestämdhet
känner de båda huvudförutsättningarna för ett ökat frivilligt sparande
hos allmänheten: En stabilisering av penningvärdet och en lindring i skattetrycket.
Andra sparstimulerande åtgärder framstå enligt föreningen vid
sidan härav som tämligen betydelselösa.

Bankföreningen anser därför, att förevarande motioner icke böra föranleda
någon åtgärd.

Fullmäktige i riksgäldskontoret anföra.

Sedan länge ha nationalekonomerna i olika länder ägnat sparandet ingående
studier och nått allt större och mera nyanserade insikter om de
motiv, som i olika situationer föranleda människorna att spara eller, annorlunda
uttryckt, att inskränka sin konsumtion. Dessa motiv ha undan för
undan klarlagts genom studier av t. ex. räntans betydelse för sparandet,
sparandets relation till inkomstens storlek, sparandets påverkan av konjunkturerna
samt det samlade sparandets förhållande till nationalinkomsten.
Forskningen arbetar vidare på dessa problem, och det synes troligt, att nya
resultat så småningom komma fram.

Särskilt i Förenta staterna har konsumtions- och sparandeforskningen
ägnats uppmärksamhet under senare år. Man har därvid bl. a. inriktat sig
på undersökningar om fördelningen av inkomsterna mellan sparande och
konsumtion inom en nära framtid, med det praktiska syftet att få ett begrepp
om hur stor del av samhällets totala inkomster, som undandrages
konsumtionen, och att därigenom erhålla stöd för antaganden om den allmänna
konjunkturutvecklingen. Känner man nämligen den totala sparkvoten,
har man en viktig faktor för framtidsbedömningen, vilket särskilt
under nu rådande förhållanden är av utomordentlig betydelse, då det gäller
att kalkylera förutsättningarna för huruvida och i vad mån det amerikanska
samhället skall kunna utan inflationistiska konsekvenser bära de stora rustningsutgifterna.
Konsumtions- och sparvanorna ha vidare, särskilt i Förenta
staterna, undersökts medelst stickprov och intervjuer för utrönande av
konsumenternas ekonomiska beteenden och sparvanorna inom hushåll med
olika inkomster. Även förbrukningen av redan sparade medel har man sökt
sprida ljus över genom sådana undersökningar. Resultaten härav ha säkerligen
bidragit till att fördjupa insikterna i dessa komplicerade sammanhang,
även om det är klart, att dylika metoder ännu så länge måste bedömas
med en viss skepsis med hänsyn till eventuella brister i materialet.

Vilka slutsatser man för Sveriges del kan draga av de nu nämnda undersökningarna
är, framhålla fullmäktige vidare, svårt att säga, då förhållandena
i vårt land i många hänseenden äro olika mot i Förenta staterna, men
de där använda undersökningsmetoderna kunna måhända vara värda att
prövas även hos oss. I detta sammanhang erinra fullmäktige om att socialstyrelsen
redan gjort en undersökning av sparvanorna under år 1948 hos

6

Bankoutskottets utlåtande nr 19.

ett begränsat antal tätortshushåll, innefattande analyser av sparandet bland
de undersökta hushållen. Vidare erinras om att konjunkturinstitutet ägnar
frågan om bruttosparandet fortlöpande undersökningar. Slutligen är det
enligt fullmäktige uppenbart, att 1951 års penningvärdeundersökning torde
komma att ingående analysera hithörande spörsmål.

Vid angivna förhållanden kan det enligt fullmäktiges mening måhända
ifrågasättas om anledning finnes att nu tillsätta en särskild utredning rörande
sparandets struktur m. m., även om de därmed förenade kostnaderna
i och för sig kunna vara motiverade. Emellertid vilja fullmäktige med instämmande
i motionernas syfte för sin del understryka vikten av att de i
motionerna upptagna spörsmålen ägnas all den uppmärksamhet, som särskilt
i dagens läge med dess bristande balans mellan sparande och investeringsbehov
påkallas av frågans stora samhällsekonomiska betydelse. Icke
minst för riksgäldskontorets vidkommande skulle en vidgad och intensifierad
undersökning av hithörande problem kunna vara av stort värde. En
sådan undersökning bör enligt fullmäktiges mening göras såvitt möjligt
representativ, den bör i första hand inrikta sig på att klargöra, hur läget
är för dagen, för att därigenom skapa en utgångspunkt för statsmakternas
handlande, men den torde även böra överväga metoder för fortlöpande undersökningar
beträffande sparandets natur m. m.

Svenska sparbanksföreningen framhåller, att det måste anses vara av stort
värde för den fortsatta ekonomiska politiken att erhålla en utredning som
belyser alla olika former av sparandet. Föreningen är väl medveten om de
svårigheter, som kunna vara förenade med utredningar om sparandets
struktur, men anser att utländska erfarenheter givit vid handen att dessa
svårigheter kunna övervinnas. Föreningen är beredd att lämna en eventuell
utredning all hjälp samt att medverka till att sparbankerna lämna erforderliga
upplysningar i den mån så kan ske utan hinder av gällande sekretessbestämmelser.

Svenska jordbrukskreditkassan påpekar i sitt yttrande, att uppfattningarna
om sparandets natur, d. v. s. närmast dess motiv och förutsättningar,
understundom gå starkt isär. Därmed försvårades också ställningstagandet
till sådana åtgärder, som i särskilda ekonomiska lägen kunde anses påkallade
i syfte att främja det frivilliga sparandet.

Enligt jordbrukskreditkassans mening skulle det alltså vara till fördel,
om man kunde få hithörande förhållanden ingående belysta. Behovet av
grundlighet och allsidighet vid en sådan undersökning torde förtjäna särskilt
understrykas; brister i dessa avseenden kunde lätt föranleda, att utredningens
resultat bleve missvisande och utredningen därigenom mera till
skada än gagn. Faran härför vore så mycket större, som själva området för
undersökningen finge anses särskilt svårtillgängligt för ett objektivt studium.

Bankoutskottets utlåtande nr 19.

7

Under ovan angivna förutsättningar vore jordbrukskreditkassan positivt
inställd till tanken på en särskild utredning rörande sparandets struktur
in. m. *

Svenska försäkringsbolags riksförbund uttalar, att det utan tvivel skulle
särskilt för sparinstitutionerna men även för det allmänna vara av stort
värde att äga djupare kännedom om de motiv, som dirigera sparandet. Ur
denna synpunkt hade försäkringsväsendet all anledning att i princip tillstyrka
den föreslagna utredningen. På en sådan utredning måste emellertid
helt naturligt ställas kraven, att den skulle vara förutsättningslös och att
den anförtroddes åt ekonomisk expertis, bl. a. företrädd av representanter
för sparinstitutionerna.

Förbundet fortsätter.

Motionerna lämna ingen antydan om hur undersökningen i praktiken
skulle genomföras. Man får väl förutsätta att sammanställningar av tillgänglig
ekonomisk statistik skulle kompletteras med specialundersökningar,
varvid tillförlitliga stickprovsundersökningar torde bli nödvändiga. Resultatet
av sådana undersökningar blir starkt beroende av hur frågeformulär och
andra blanketter utformas samt hur undersökningsklientelet utväljes. För
detta ändamål erfordras experter, som ha kontakt med sparinstitutioner
och näringsliv i övrigt.

I motionerna anges fyra olika källor för sparandet, nämligen enskilda
personer, försäkringsväsendet, bolag samt stat, landsting och kommuner.
Att på detta sätt skilja mellan enskilda personers sparande och det sparande,
som äger rum försäkringsvägen, är emellertid ej möjligt. Sparandet
genom försäkring för framkomma som en detalj vid undersökning av individens
användande av sina inkomster. Att undersökningen skall avse försäkringstagaren
och ej försäkringsgivaren framstår som klart, om man
tänker på att premierna för en försäkring kunna tagas av redan sparade
medel och att en utbetalning från försäkringsgivaren på grund av dödsfall
eller utlupen försäkringstid eller i form av återköp kan överföras till annan
sparform. En undersökning enbart av fondtillväxten hos försäkringsbolagen
ger därför icke en rättvisande bild av det nysparande som äger rum försäkringsvägen.

Givetvis vore det av stort intresse att få veta motiven till att vissa personer
spara. Men det skulle vara av lika stort värde att få klarlagt, varför andra
icke spara. I sistnämnda avseende äro säkerligen för närvarande fruktan
för fortsatt inflation och beskattningen faktorer av stor betydelse. Inflationsfrågan
har direkt påpekats i motionerna, men beskattningsfrågan har endast
berörts med avseende å aktiebolagen genom ett påpekande av den fria avskrivningsrätten
och den höga dubbelbeskattningen. Den starka progressiviteten
vid beskattningen av fysiska personer och dess inverkan på sparandet
måste emellertid självfallet ingå som ett led i den ifrågasatta utredningen.

Förbundet erinrar slutligen om alt 1951 års penningvärdeundersökning
även omfattar vissa av sparandels problem.

Utskottet. I likhet med motionärerna anser utskottet, att en förbättrad
kännedom om sparandets natur och förutsättningar är i hög grad önskvärd.

8

Bankoutskottets utlåtande nr 19.

Enligt motionärerna skulle en utredning av sparandets struktur behöva anförtros
åt särskilda sakkunniga, enär det ej kunde förväntas, att 1951 års
penningvärdeundersökning skulle ägna så stor uppmärksamhet åt denna
fråga, att den bleve i möjlig mån klarlagd. Såsom av den föregående redogörelsen
för remissyttrandena över motionerna framgår, ha konjunkturinstitutet
och 1951 års penningvärdeundersökning i gemensamt utlåtande anfört,
att åtskilliga av de utredningsuppgifter som motionärerna särskilt
angivit vore av den arten att de låge inom ramen antingen för den verksamhet,
som bedreves inom konjunkturinstitutet, eller för den särskilda utredning
rörande kapitalbildningen ur sysselsättnings- och penningvärdesynpunkter
som försigginge inom penningvärdeundersökningen. I vad mån så
vore förhållandet har i utlåtandet närmare redovisats vid en genomgång av
de av motionärerna angivna undersökningsuppgifterna. Vad som ytterligare
erfordras för en förbättrad kännedom om sparandets struktur synes —
framhålla konjunkturinstitutet och penningvärdeutredningen — vara vissa
statistiska specialundersökningar snarare än en särskild sakkunnigutredning.
Sålunda pekas på vissa utredningsuppgifter som torde kunna omhänderhavas
av socialstyrelsen, statistiska centralbyrån och riksräkenskapsverket.
Dylika statistiska undersökningar torde enligt utskottet få verkställas
inom vederbörande ämbetsverk i mån av tillgång på medel och arbetskraft
och efter avvägning mot andra angelägna arbetsuppgifter, och särskild ställning
till dessa frågor torde därför ej böra tagas i förevarande sammanhang.
Utskottet finner sålunda skäl icke föreligga att föreslå riksdagen att i skrivelse
till Kungl. Maj:t hemställa om utredning i ämnet. Utskottet avstyrker
fördenskull bifall till motionerna.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att de likalydande motionerna 1:300 och 11:392 icke må
till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 22 april 1952.

På bankoutskottets vägnar:

FRANS SEVERIN.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sundvik, Fahlander, Johannesson*, Nordenson*,
Boo, Svärd och Eliasson;

från andra kammaren: herrar Severin, Nilsson i Landskrona, Persson i
Norrby, Schmidt, Sköldin, Fagerholm, Johanson i Kalmar och Nyberg.

* Ej närvarande vid justeringen.

Bankoutskottets utlåtande nr 19.

9

Reservation

av herrar Schmidt och Nyberg, vilka ansett, att utskottets yttrande och hemställan
bort ha följande lydelse:

Av remissutlåtandena framgår, att konjunkturinstitutet och 1951 års
penningvärdeundersökning anse »en förbättrad kännedom om sparandets
struktur vara i hög grad önskvärd». Fullmäktige i riksbanken önska avvakta
resultatet av 1951 års penningvärdeundersökning, innan man tar
ställning till spörsmålet om en särskild kommitté. Fullmäktige i riksgäldskontoret,
som ifrågasätta, om anledning finnes att nu tillsätta en särskild
utredning, instämma i motionernas syfte och framhålla, att »icke minst
för riksgäldskontorets vidkommande skulle en vidgad och intensifierad
undersökning av hithörande problem kunna vara av stort värde». Svenska
sparbanksföreningen säger, att »det måste anses vara av stort värde för den
fortsatta ekonomiska politiken att erhålla en utredning, som belyser alla
olika former av sparandet». Svenska jordbrukskreditkassan »är positivt
inställd till tanken på en särskild utredning rörande sparandets struktur».
Svenska försäkringsbolags riksförbund tillstyrker den föreslagna utredningen.

Svenska bankföreningen, som ställer sig rätt tvivlande till nya undersökningar
och anser att motionerna icke böra föranleda någon åtgärd, framhåller,
»att man redan nu med bestämdhet känner de båda huvudförutsättningarna
för ett ökat frivilligt sparande hos allmänheten: en stabilisering
av penningvärdet och en lindring i skattetrycket».

Utskottet ansluter sig i så måtto till remissutlåtandet i fråga som en stabilisering
av penningvärdet och en lindring i skattetrycket äro två av
huvudförutsättningarna för ett ökat frivilligt sparande. Då emellertid, som
Bankföreningen i början av sitt utlåtande mycket riktigt vitsordar, »den
allmänna kännedomen om det frivilliga sparandets natur och förutsättningar
är mycket bristfällig och ofullständig», så finnes det enligt utskottet
desto starkare skäl att tränga till djupet i frågan om sparandets struktur.

Enligt utskottet är motionärernas uppslag värdefullt. Även i en vidare
bemärkelse, nämligen i avseende på det mänskliga beteendet i ekonomiska
frågor i allmänhet, kan den föreslagna utredningen belysa nya sociala-ekonomiska
problemställningar.

Vad formen för utredningen beträffar skulle enligt motionärerna en utredning
av sparandets struktur behöva anförtros åt särskilda sakkunniga,
enär det ej kunde förväntas, att 1951 års penningvärdeundersökning skulle
ägna så stor uppmärsamhet åt denna fråga, att den bleve i möjlig mån klarlagd.
Såsom av den föregående redogörelsen för remissyttrandena över
motionerna framgår, ha konjunkturinstitutet och 1951 års penningvärdeundersökning
i gemensamt utlåtande anfört, att åtskilliga av de utredningsuppgifter
som motionärerna särskilt angivit vore av den arten att de låge

2 Bihang till riksdagens protokoll 19,r>2. 8 sand. Nr 19.

10 Bankoutskottets utlåtande nr 19.

inom ramen antingen för den verksamhet, som bedreves inom konjunkturinstitutet,
eller för den särskilda utredning rörande kapitalbildningen ur
sysselsättnings- och penningvärdesynpunkter som försigginge inom penningvärdeundersökningen.
I vad mån så vore förhållandet har i utlåtandet närmare
redovisats vid en genomgång av de av motionärerna angivna undersökningsuppgifterna.
Vad som ytterligare erfordras för en förbättrad kännedom
om sparandets struktur synes — framhålla konjunkturinstitutet och
penningvärdeundersökningen — vara vissa statistiska specialundersökningar
snarare är en särskild sakkunnig utredning. Sålunda pekas på vissa utredningsuppgifter
som torde kunna omhänderhavas av socialstyrelsen, statistiska
centralbyrån och riksräkenskapsverket.

Av konjunkturinstitutets och penningvärdeundersökningens redovisning
framgår enligt utskottets uppfattning, att organ, som skulle kunna handhava
de olika avsnitten till en utredning om sparandets struktur, redan äro
till finnandes. Emellertid står det klart för utskottet, att för ledning och
sammanhållning av utredningen samt slutlig bearbetning och redovisning
av utredningsmaterialet särskilda sakkunniga böra förordnas.

Utskottet tillstyrker därför de likalydande motionerna 1:300 och 11:392.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, med bifall till de likalydande motionerna
1:300 och 11:392, må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
om en utredning rörande sparandets struktur, omfattning
och motiv, i avsikt att underlätta en ekonomisk politik, som
på lång sikt befrämjar det frivilliga sparandet och undviker
att hämma detsamma.

Emil Kihlströms Tryckeri A.-B. Stockholm 1952
520530