4
Bevillningsutskottets betänkande nr 8.
Nr 8.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om rätt för skogsarbetare m. fl. att vid taxering till
skatt för inkomst åtnjuta avdrag för vissa fördyrade
levnadskostnader.
(2:a avd.)
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna 1:40 av herr Einar Persson m. fl. och II: 42 av herr Ericsson
i Sörsjön m. fl. har hemställts, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställa om proposition med förslag om sådan ändring
av kommunalskattelagens bestämmelser rörande avdrag från intäkt, att
skogsarbetare och med dem jämförliga arbetargrupper tillförsäkras skattefrihet
för sådana fördyrade levnadskostnader varom i motionerna talas.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framställda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen 1:40.
Enligt 33 § kommunalskattelagen må från intäkt av tjänst avdrag göras
för samtliga utgifter, vilka äro att anse som kostnader för fullgörande av
tjänsten, såvitt icke för samma kostnader anvisats särskilt anslag, som enligt
32 § 3 mom. nämnda lag ej skall upptagas såsom intäkt. I enlighet härmed
får avdrag ske för bland annat kostnad för resor i tjänsten, där ej, vad
angår statstjänst, särskild ersättning varit därför anvisad. Innebörden av
sistnämnda bestämmelse bär närmare utvecklats i punkterna 3 och 4 av
anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen. Där stadgas, att skattskyldig,
som i sin tjänst verkställt resor utom den vanliga verksamhetsorten, äger
rätt till avdrag icke blott för kostnaden för själva resan utan jämväl för den
ökning i levnadskostnaden, som han kan ha fått vidkännas på grund av
vistelsen utom den vanliga verksamhetsorten. Därest åter skattskyldig bosatt
sig på annan ort än där han har tjänst eller anställning eller antagit arbete
på annan ort än där han är bosatt, har han visserligen rätt till avdrag för
skälig kostnad för resor till och från arbetsplatsen men däremot i regel icke
till avdrag för ökade levnadskostnader. Avdrag för ökade levnadskostnader
medgives dock för det fall, att anställningen avser endast en kortare tid eller
skall bedrivas å flera olika platser eller det av annan anledning icke skäligen
kan ifrågasättas, att den skattskyldige skall avflytta till den ort, där arbetet
skall utföras.
Bevillningsutskottets betänkande nr 8.
5
Frågan om skogsarbetares och med dem jämställda arbetargruppers rätt
till avdrag för vissa fördyrade levnadskostnader har varit föremål för uppmärksamhet
vid 1946 och 1948 års riksdagar.
I en vid 1946 års riksdag väckt motion, II: 27, framfördes yrkande om
ändring av kommunalskattelagens bestämmelser om rätt för skogsarbetare
m. fl. till avdrag för vissa fördyrade levnadskostnader. Samma års bevillningsutskott
inhämtade under hand hos landskamrerarna i vissa län upplysning
angående i vilken utsträckning taxeringsmyndigheterna medgåve
avdrag för merkostnader beträffande skogsarbetare och andra arbetargrupper,
som i likhet med skogsarbetare ofta vistades på arbetsplatser belägna
på längre avstånd från hemmet. I ett av de i anledning därav inkomna yttrandena
— av landskamreraren i Norrbottens län — uttalades bland annat,
att storleken av avdraget för fördyrade levnadskostnader i princip måste
vara beroende av omständigheterna i det enskilda fallet men att ur praktisk
synpunkt ett bestämt avdragsbelopp per dag torde böra fastställas av vederbörande
prövningsnämnd. Enhetliga principer härvidlag torde kunna åstadkommas
genom att frågan diskuterades vid något landskamrerarmöte.
I sitt över motionen avgivna betänkande nr 25 anförde utskottet bland annat
följande.
Av till utskottet inkomna yttranden över motionen från landskamrerarna
i vissa län framgår, att anstalter vidtagits för att uppnå likformighet vid
avdragsrättens tillämpning inom vederbörande län genom angivande i prövningsnämndens
anvisningar bland annat av visst avdragsbelopp per dag vid
bortovaro från hemmet till följd av skogsarbete och därmed jämförligt arbete.
De avdragsnormer, som förordats av prövningsnämnderna, utvisa emellertid,
att vissa ojämnheter de olika länen emellan föreligga.
Enligt utskottets uppfattning är det önskvärt, att de föreliggande ojämnheterna
i fråga om avdragsrätten elimineras i den utsträckning detta kan
ske. Gällande bestämmelser inrymma otvivelaktigt möjlighet för taxeringsmyndigheterna
att medgiva skäliga avdrag beträffande i motionen berörda
skattskyldiga. Då dessa ojämnheter genom den förevarande motionen och
detta betänkande ånyo blivit påtalade, antager utskottet, att, på sätt landskamreraren
i Norrbottens län ifrågasatt, frågan om användande av mera
enhetliga normer i detta hänseende kommer att ägnas uppmärksamhet vid
ett landskamrerarmöte. Därvid förutsätter utskottet, att vid fastställande
av mera enhetliga avdragsnormer erforderligt utrymme lämnas för beaktande
av föreliggande lokala förhållanden.
1946 års riksdag lämnade i enlighet med utskottets hemställan förenämnda
motion utan åtgärd.
Vid 1948 års riksdag framfördes i de likalydande motionerna I: 64 och
II: 102 enahanda yrkande som i den nyssnämnda, vid 1946 års riksdag
väckta motionen. I sitt betänkande nr 20 framhöll 1948 års bevillningsutskott,
att skäliga avdragsbelopp i ifrågavarande hänseende givetvis borde
medgivas vid taxering, samt anförde vidare bland annat följande:
Att ojämnheter förekomma vid tillämpningen av gällande bestämmelser
i fråga om förevarande avdragsrätt är otillfredsställande. Utskottet finner
fördenskull beklagligt, att frågan ännu icke varit föremål för behandling
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 8.
vid landskamrerarmöte. Detta beror dock — enligt vad utskottet under
hand erfarit —- därpå att de senaste landskamrerarmötena varit belastade
med andra arbetsuppgifter av komplicerad art. Emellertid har för utskottet
upplysts, att detta spörsmål kommer att tagas under övervägande vid nästkommande
landskamrerarmöte.
I enlighet med utskottets hemställan lämnades motionerna av 1948 års
riksdag utan åtgärd.
Enligt vad utskottet inhämtat ha i anvisningarna till ledning för innevarande
års taxering i vissa nordliga län följande normer förordats för beräknande
av avdrag för skogsarbetares och med dem jämställda arbetares fördyrade
levnadskostnader för dag i de fall arbetsplatsen varit så belägen
att övernattning ej kunnat ske i hemmet.
Skattskyldig |
Skattskyldig |
|
med eget |
utan eget |
|
Län |
hushåll i |
hushåll i |
hemorten |
hemorten |
|
Kr. |
Kr. |
|
Kopparbergs län .................. |
............ 2,50 |
1,25 |
Gävleborgs län.................... |
1,50 |
|
Västernorrlands län............... |
1,25 |
|
Jämtlands län.................... |
1,30 |
|
Västerbottens län ................ |
1,30 |
|
Norrbottens län .................. |
1,30 |
I de förevarande motionerna har till stöd för det däri framställda yrkandet
anförts bl. a. följande. Skogsarbetarna menade sig ha rätt till skäligt
avdrag för fördyrade levnadskostnader likaväl som en statens skogstjänsteman,
vilken åtnjöte beskattningsfria traktamenten, som i de flesta fall uppginge
till 5—6 gånger så höga belopp som det avdrag en skogsarbetare f. n.
erhölle för fördyrade levnadskostnader. Under fjolårets riksdag höjdes också
statstjänstemännens traktamenten med 2 kronor, vilket avsetts att vara
en kompensation för den inträffade levnadskostnadsfördyringen. Någon motsvarande
förhöjning av skogsarbetarnas avdrag för fördyrade levnadskostnader
hade, så vitt vore bekant, ej medgivits av taxeringsmyndigheterna.
För närvarande hade en skogsarbetare rätt att i sin deklaration göra ett
avdrag med 1 krona per dag, om han icke hade s. k. eget hushåll, samt 2
kronor per dag, om han hade eget hushåll, för fördyrade levnadskostnader
och om arbetet vore förlagt på annan ort än den vanliga bostadsorten. Det
vore enligt motionärernas mening uppenbart, att detta vore ett alltför
ringa belopp för att kompensera den levnadskostnadsfördyring, som bleve
följden av att skogsarbetarna många gånger hade sitt arbete långt från
bostadsorten. Denna fråga hade två gånger varit föremål för riksdagens
behandling. När frågan behandlades i riksdagen år 1946, anförde bevillningsutskottet
bl. a.: »Enligt utskottets uppfattning är det önskvärt, att
föreliggande ojämnheter i fråga om avdragsrätten elimineras i den utsträckning
detta kan ske». Det vore dithän motionärerna syftade med mo
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 8.
i
tionerna. Det borde inte vara någon omöjlighet att åstadkomma ett avdrag
för fördyrade levnadskostnader för skogsarbetarna och jämförliga grupper,
vilket bättre än nu korresponderade med t. ex. statstjänstemännens beskattningsfria
traktamenten.
Utskottet. I de föreliggande motionerna har yrkats skrivelse till Kungl.
Maj :t med hemställan om förslag till sådan ändring i kommunalskattelagen,
att skogsarbetare och med dem jämställda arbetargrupper tillförsäkrades
rätt till avdrag för vissa fördyrade levnadskostnader.
Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen har det i motionerna
berörda spörsmålet tidigare varit föremål för riksdagens uppmärksamhet.
Sålunda avslog 1946 års riksdag på hemställan av samma års bevillningsutskott
ett motionsvis framfört yrkande av enahanda innebörd som i de nu
förevarande motionerna. Utskottet framhöll därvid, att gällande bestämmelser
otvivelaktigt inrymde möjlighet för taxeringsmyndigheterna att medgiva
skogsarbetare och med dem jämställda arbetare skäliga avdrag för ökade
levnadskostnader samt att dessa arbetare även borde tillgodoföras skäliga
avdrag i sådant hänseende. Vidare antog utskottet, att frågan om användande
av mera enhetliga normer vid tillämpningen i ifrågavarande avseende
komme att ägnas uppmärksamhet vid ett kommande landskamerarmöte.
Utskottet förutsatte därvid, att vid fastställande av sådana normer erforderligt
utrymme skulle lämnas för beaktande av föreliggande lokala förhållanden.
Genom motioner vid 1948 års riksdag blev frågan åter föremål för riksdagens
bedömande. Samma års bevillningsutskott uttalade bland annat, att
skäliga avdrag i berörda hänseende givetvis borde medgivas vid taxering.
Riksdagen godkände bevillningsutskottets betänkande och lämnade i enlighet
med utskottets hemställan motionerna utan åtgärd.
Utskottet vill i anledning av vad som anförts i de nu förevarande motionerna
först framhålla, att motionärernas önskemål icke kunna tillgodoses
genom ändrad lagstiftning, då spörsmålet om skogsarbetares avdrag för
fördyrade levnadskostnader vid arbete å annan ort än hemorten är en ren
tillämpningsfråga. Såsom understrukits vid frågans tidigare behandling
böra skäliga och enhetliga normer fastställas till ledning för taxering i ifrågavarande
avseende, därvid erforderligt utrymme bör lämnas för beaktande
av olikartade lokala förhållanden. För att uppnå likformighet vid tillämpningen
bruka i de anvisningar, som prövningsnämnderna årligen utfärda
till ledning för taxering, angivas bland annat visst avdragsbelopp för dag
vid bortovaro från hemmet till följd av skogsarbete och därmed jämförligt
arbete. Rörande vad som i detta hänseende förordas i anvisningar för innevarande
års taxering i vissa nordliga län får utskottet hänvisa till den ovan
gjorda sammanställningen. Riksskattenämnden, som har till uppgift att
verka för jämnhet och rättvisa i taxering, åligger numera alt granska av
landskamrerarna upprättade förslag till sådana anvisningar. Enligt vad utskottet
inhämtat har riksskattenämnden för avsikt att efler hand låta verk
-
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 8.
ställa utredningar, som skola möjliggöra en mera ingående bedömning av
de i dylika anvisningar angivna grunderna för beräkning av vissa värden
och avdrag. Utskottet förutsätter, att även normer för nu ifrågavarande
avdrag komma att granskas efter sådan utredning. Riksskattenämndens
verksamhet kan sålunda förväntas medföra säkrare underlag för fastställandet
av dessa uppskattningsnormer ävensom större enhetlighet vid tilllämpningen
i de delar av landet, där likartade förhållanden förefinnas. Med
hänsyn härtill anser sig utskottet ej böra förorda skrivelse till Kungl. Maj :t
i ämnet.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna I: 40 av herr Einar Persson
m. fl. och II: 42 av herr Ericsson i Sörsjön m. fl. om
rätt för skogsarbetare m. fl. att vid taxering till skatt för
inkomst åtnjuta avdrag för vissa fördyrade levnadskostnader
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 21 februari 1952.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Franzon, Gustaf Elofsson, Velander,
Falk, Ramberg, Niklasson, Damström, Spetz och Magnusson; samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby, Jonsson
i Skedsbygd, Sundström, Hagberg i Malmö, Olofsson, Gunnarsson, Kärrlander,
Wiklund i öjebyn och Anderson i Sundsvall.