Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
1
Nr 39.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition med förslag till förordning om fortsatt tillfälligt
upphävande av skatten ä motorsprit jämte i ämnet
väckta motioner.
I en den 14 mars 1952 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 172, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till förordning om fortsatt
tillfälligt upphävande av skatten å motorsprit.
Ovannämnda författningsförslag är av följande lydelse:
Förslag
till
förordning om fortsatt tillfälligt upphävande av skatten å motorsprit.
Härigenom förordnas, att vad i förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) om
särskild skatt å bensin och motorsprit1 stadgas angående skatt å motorsprit
icke skall äga tillämpning under tiden från och med den 1 juli 1952 till
och med den 30 juni 19532; dock att vad i förordningen stadgas skall äga
tillämpning såvitt fråga är om motorsprit, för vilken skatteplikt inträtt före
utgången av år 1950.
Till bevillningsutskottet ha hänvisats de i anledning av propositionen
väckta, likalydande motionerna 1: 462 av herr Petrén och II: 603 av herr
Sjölin, vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta
1. att vad i förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin
och motorsprit stadgas angående skatt å motorsprit icke skall äga tililämpning
under tiden från och med den 1 juli 1952 till och med den 31
december 1952,
1 Senaste lydelse av 1929 års förordning se 1948:368 (omtryckt), 1950:414 och 1951:218.
2 Jfr 1950:659.
Bihang till riksdagens protokoll 1952. 7 sand. Nr 39.
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
2. att skattesatsen för motorsprit från och med den 1 januari 1953 höjes
från 6 till 25 öre per liter.»
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen I: 462.
Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bl. a. följande.
Enligt 1 § förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin
och motorsprit skall för motorsprit erläggas särskild skatt av sex öre för
liter. Bestämmelserna rörande särskild skatt å motorsprit trädde i kraft
först den 1 juli 1948. Jämlikt förordningen den 15 december 1950 (nr 659)
om tillfälligt upphävande av skatten å motorsprit skall vad i 1929 års förordning
stadgas angående skatt å motorsprit icke äga tillämpning under
tiden från och med den 1 januari 1951 till och med den 30 juni 1952.
Beträffande statsmakternas tidigare behandling av frågan om beskattning
av motorsprit må nämnas, att en sådan beskattning ursprungligen beslöts
vid 1924 års riksdag. Sålunda stadgades i förordningen den 23 maj 1924 (nr
126) om särskild skatt å bensin och motorsprit bl. a. att för motorsprit —
varmed förstodes sådan sprit som enligt gällande förordning angående handel
med skattefri sprit vore att anse såsom motorsprit -— skulle erläggas
särskild skatt av 5 öre för liter. 1924 års förordning, som i denna del skulle
träda i kraft den 1 juli 1929, ersattes från och med sistnämnda dag med
förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) däri skatten å motorsprit bestämdes
till 6 öre för liter. Enligt ikraftträdandebestämmelserna skulle 1929 års förordning
i vad den avsåge motorsprit träda i kraft den 1 juli 1933, dock att
skatten skulle under tiden den 1 juli 1933 -— den 30 juni 1934 utgå med 3
öre för liter.
Emellertid beslöts sedermera vid upprepade tillfällen, att skattens ikraftträdande
skulle uppskjutas; det senaste uppskovet beslöts vid 1947 års riksdag
och gällde för tiden till den 1 juli 1948. Beträffande de närmare motiven
till dessa uppskov torde få hänvisas bl. a. till propositionerna 1937: 113,
1940:135, 1941:230, 1946:42 och 1947:65.
Då beskattningen av motorsprit — med 6 öre för liter i särskild skatt och
9 öre för liter i tilläggsskatt eller tillhopa 15 öre för liter — sattes i kraft den
1 juli 1948 motiverades detta med att beskattningen av bensin från och med
den 1 april samma år höjts med 27 öre för liter eller från 18 öre till 45 öre
för liter (se propositionen 1948:277).
I propositionen den 31 mars 1950 (nr 237) med förslag till bl. a. förordning
angående ändrad lydelse av 1 § i 1929 års förordning framlades för
1950 års riksdag förslag om sänkning — från och med den 1 januari 1951
— av beskattningen å bensin med 20 öre för liter eller alltså från 45 till 25
öre för liter. Bevillningsutskottet tillstyrkte förslaget i sitt betänkande den
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
3
4 maj 1950 (nr 51). Betänkandet godkändes av riksdagen (skrivelse nr 264)
och författning i ämnet utfärdades den 2 juni 1950 (nr 414).
Genom beslut den 16 juni 1950 anbefallde Kungl. Maj:t kontrollstyrelsen
att skyndsamt verkställa utredning angående de följder med avseende å möjligheterna
att vinna avsättning för motorsprit, som sänkningen av bensinbeskattningen
från och med den 1 januari 1951 kunde komma att medföra,
ävensom att inkomma med de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.
Med skrivelse till Kungl. Maj :t den 4 november 1950 överlämnade kontrollstyrelsen
en inom styrelsen upprättad promemoria angående skatten på
motorsprit. Kontrollstyrelsen fann det på i promemorian närmare angivna
skäl påkallat, att övergångsvis för viss tid ånyo helt suspendera beskattningen
av motorsprit för att möjliggöra avsättning av denna vara. Skattebefrielsen
syntes i avvaktan på närmare erfarenheter böra avse tiden den 1
januari 1951—den 30 juni 1952.
I proposition den 10 november 1950 (nr 261) med förslag till förordning
om tillfälligt upphävande av skatten å motorsprit, m. m. anförde departementschefen
bl. a., att olika synpunkter från statsmakternas sida kunde
läggas på frågan om prissättningen å motorsprit. Å ena sidan erinrades om
att riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap uttalat, att några stödåtgärder
för produktionen av motorsprit icke synts behövliga ur beredskapssvnpunkt.
Å andra sidan förelåge mellan spritcentralen och de under krisåren
nytillkomna spritfabrikerna särskilda avtal innefattande avsättningsgaranti
från spritcentralens sida, vilka avtal tillkommit under statsmakternas
medverkan. Dessa avtal, som ingåtts under början av 1940-talet, avsåge
produktionen av sulfitsprit under en tid av 10 år och vore icke uppsägbara.
Med hänsyn till dessa avtal vore det tydligt, att statsmakterna borde medverka
till en sådan prissättning på motorsprit att de av avsättningsgarantien
omfattade kvantiteterna kunde försäljas på öppna marknaden.
Beträffande de åtgärder som i dåvarande läge borde vidtagas i fråga om
motorspriten tillstyrkte departementschefen i enlighet med kontrollstyrelsens
förslag, att tilläggsskatt å motorsprit icke skulle uttagas efter utgången
av december 1950 och att den enligt 1929 års förordning utgående skatten å
motorsprit, 6 öre för liter, sattes ur kraft under tiden den 1 januari 1951—
den 30 juni 1952.
Propositionen hänvisades till bevillningsutskottet, som i sitt betänkande
nr 67 tillstyrkte ifrågavarande förslag. Bevillningsutskottets betänkande
godkändes av riksdagen (skrivelse nr 419).
I skrivelse till Kungl. Maj :t den 13 februari 1952 har kontrollstyrelsen
föreslagit att beskattningen av motorsprit skall sättas i kraft den 1 juli
1952 samt att skattesatsen därvid skall höjas från 6 öre till 25 öre.
Körande innehållet i kontrollstyrelsens skrivelse tillåter sig utskottet
hänvisa till propositionen (s. 5—7).
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
över kontrollstyrelsens förevarande framställning ha, efter remiss, yttranden
avgivits av riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, 1951 års
utredning rörande beskattningen av motorfordonstrafiken, Aktiebolaget Vin&
spritcentralen, Aktiebolaget Svensk sprit, Svenska petroleum institutet,
Bilverkstädernas riksförbund, Kungl. automobil klubben, KAK:s landsförbund,
Motorförarnas helnykterhetsförbund, Motormännens riksförbund,
Sveriges automobilhandlareförbund, Sveriges automobilindustriförening,
Sveriges trafikbilägares riksorganisation, Svenska vägföreningen samt Sveriges
automobilimportörförbund.
Kontrollstyrelsens framställning har tillstyrkts av riksnämnden för
ekonomisk försvarsberedskap samt, under förutsättning att tillräckliga
garantier skapades för tillgång på sulfitsprit för förtäringsändamål, av Aktiebolaget
Vin- & spritcentralen.
I övriga remissyttranden har i huvudsak givits uttryck åt den uppfattningen
att kontrollstyrelsens förslag icke borde genomföras samt att suspenderingen
av skatten å motorsprit borde utsträckas under ytterligare viss
tid, så att beskattningsfrågan kunde prövas i ett större sammanhang.
Beträffande det närmare innehållet i remissyttrandena får utskottet hänvisa
till propositionen (s. 8—13).
Departementschefen har som motivering för det i propositionen framlagda
förslaget anfört följande.
Enligt 1 § förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild skatt
å bensin och motorsprit skall för motorsprit erläggas särskild skatt av
sex öre för liter. Beskattningen av motorsprit, vilken ursprungligen beslutades
vid 1924 års riksdag, har hittills vunnit tillämpning allenast under
en kortare tid, nämligen från och med juli 1948 till och med december
1950. Under denna tid uttogs därjämte en särskild tilläggsskatt av 9 öre för
liter, varför den sammanlagda skatten å motorsprit under nämnda tid utgjorde
15 öre för liter. Då beskattningen av motorsprit sattes i kraft den 1
juli 1948 motiverades detta med att beskattningen av bensin från och med
den 1 april samma år höjts med 27 öre för liter eller från 18 öre till 45 öre
för liter. Beskattningen av motorsprit borde, framhölls det, avvägas så att
försäljningspriset på motorsprit komme att i stort sett motsvara försäljningspriset
på bensin.
Nedsättningen av bensinbeskattningen från 45 öre till 25 öre för liter från
och med den 1 januari 1951 nödvändiggjorde en omprövning jämväl av
frågan om beskattningen av motorsprit. Genom beslut vid 1950 års riksdag
upphävdes tilläggsskatten å motorsprit samt förordnades, att den enligt
1929 års förordning utgående skatten å motorsprit, 6 öre för liter, skulle
sättas ur kraft under tiden den 1 januari 1951—den 30 juni 1952 (jfr SFS
1950:659).
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
5
Kontrollstyrelsens nu föreliggande förslag innebär att motorspritbeskattningen
skall sättas i kraft den 1 juli i år samt att skattesatsen samtidigt
skall höjas från 6 öre till 25 öre för liter eller sålunda till samma belopp
som för närvarande gäller vid bensinbeskattningen. Enligt kontrollstyrelsens
mening förelåge icke längre de skäl, som tidigare kunnat åberopas för skattefrihet
för motorsprit. I detta hänseende har kontrollstyrelsen erinrat om
att riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap uttalat att några stödåtgärder
för produktionen av motorsprit icke syntes behövliga ur beredskapssynpunkt.
Vidare har kontrollstyrelsen framhållit att den statliga
avsättningsgarantien efter den 1 juli 1952 endast komme att omfatta en
mindre kvantitet sulfitsprit.
Enligt kontrollstyrelsens beräkningar skulle en skatt av 25 öre för liter
på motorsprit medföra en ökning av priset på lättbentyl med ca 6 öre för
liter. Härigenom skulle detaljhandelspriset, som för närvarande överstiger
bensinpriset med 2 öre, komma att ligga 8 öre per liter högre på lättbentyl
än på bensin. Denna prisskillnad har kontrollstyrelsen ansett komma att
reduceras efter den 1 januari 1953 bl. a. på grund av bortfallet under innevarande
år av kostnaderna för amortering och ränta å anläggningskapitalet
för åtta av de nio kvarvarande avtalsbundna fabrikerna. En ytterligare anpassning
av priset på lättbentyl till bensinpriset syntes vidare möjlig genom
att tillverkningskostnaderna för sulfitsprit, som för närvarande baserade
sig på höga skogs- och kolpriser, bleve lägre. Under första tiden efter beskattningens
ikraftträdande finge det dock antagas att efterfrågan på lättbentyl
komme att avtaga. Ur skattesynpunkt saknade detta betydelse, då
statsverket skulle erhålla den på motorsprit uteblivna skatten från den i
stället för lättbentyl försålda kvantiteten bensin. Den del av den avsättningsgaranterade
kvantiteten sprit, som avsetts för användning såsom motorsprit,
komme vid minskad försäljning av sådan sprit att av spritcentralen
avsättas inom andra användningsområden.
Under remissbehandlingen har ■— såsom framgår av vad förut anförts —
uttalats starka betänkligheter mot att nu genomföra kontrollstyrelsens förslag
om lika beskattning av bensin och motorsprit. En prisskillnad av 8 öre
per liter mellan bensin och lättbentyl skulle, har man menat, få till följd
att lättbentylen icke skulle finna nämnvärd avsättning. Å andra sidan har
framhållits att det vore ett oavvisligt konsumentintresse att även högoktanigt
motorbränsle funnes tillgängligt i marknaden. De hörda motororganisationerna
ha ansett att behovet av ett sådant kvalitetsbränsle måhända
kunde, efter en viss omställningsperiod för distributionsföretagen, tänkas bli
tillgodosett genom import av högoktanig bensin. Delta medförde dock högre
importkostnader för bensinen, och vore därför i viss utsträckning ett valutaproblem.
Utan att behovet av och tillgången på högklassigt motorbränsle
varit föremål för mera ingående överväganden borde ett ställningstagande
till förslagen om beskattning av motorspriten icke komma i fråga.
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
För egen del är jag av den uppfattningen att det i och för sig är önskvärt
att frågan om motorspritens beskattning snarast erhåller en definitiv reglering.
Genom att den statliga avsättningsgarantien efter den 1 juli i år endast
kommer att omfatta en mindre kvantitet sulfitsprit ha uppenbarligen möjligheter
skapats för ett mera obundet ståndpunktstagande från statens sida
i fråga om prissättningen å motorsprit. Frågan om motorspritbeskattningens
anordnande utgör emellertid en del av det problemkomplex som 1951
års utredning rörande beskattningen av motorfordonstrafiken har att taga
ställning till. Vid sådant förhållande och då frågan om skatt å motorsprit
torde böra prövas under beaktande jämväl av det förslag, som den s. k. potatisindustriutredningen
kan väntas avlämna vid årsskiftet 1952/53, är jag
icke beredd att nu tillstyrka kontrollstyrelsens förslag om uttagandet av
skatt på motorsprit med 25 öre för liter från och med den 1 juli 1952. Jag
anser mig icke heller böra förorda att den ordinarie skatten på motorsprit
d. v. s. sex öre för liter — sättes i kraft från och med nämnda dag. Denna
skattesats tillkom vid en tidpunkt då skatten å bensin utgjorde 6 öre för
liter. Några sakliga skäl för att i dagens läge välja just denna skattesats
ha icke anförts. Med hänsyn till den priskänslighet som ofta gör sig gällande
i fråga om motorbränsle, särskilt för den yrkesmässiga biltrafiken,
synes det icke tillrådligt att utan fastare hållpunkter för bedömningen av
konsekvenserna nu sätta motorspritbeskattningen i kraft, detta så mycket
mindre som pågående utredningar i ämnet kunna förväntas bli slutförda
inom en relativt snar framtid.
På grund av vad nu anförts förordar jag att förslag framlägges om fortsatt
tillfälligt upphävande av skatten å motorsprit, förslagsvis under ytterligare
ett år eller till den 1 juli 1953.
Av innehållet i de likalydande motionerna 1:462 och 11:603
må här återgivas följande.
I propositionen hade föreslagits, att gällande förordning om skattebefrielse
för motorsprit skulle erhålla fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1953.
Då samtidigt för bensin använd som motorbränsle utginge en skatt av 25
öre för liter, vore skattebefrielsen för motorsprit närmast att uppfatta som
en stödåtgärd åt produktionen av motorsprit. Riksnämnden för ekonomisk
försvarsberedskap hade emellertid framhållit, att några stödåtgärder för
produktionen av motorsprit icke syntes behövliga ur beredskapssynpunkt.
Om särskilda skäl ur beredskapssynpunkt icke förelåge, torde det vara svårt
att motivera en särbehandling i skattehänseende av olika drivmedel för motorfordon.
Den av kontrollstyrelsen framförda uppfattningen (prop. s. 5)
syntes vara befogad.
Den prishöjning av bentylen som skulle följa av en skatt på motorsprit
kunde emellertid komma att kräva en viss omställningstid för bensin- och
oljehandeln, varför ett omedelbart slopande av skattebefrielsen borde und
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
7
vikas, och motionärerna föresloge därför som lämplig tidpunkt den 1
januari 1953 och att därefter samma skatt skulle uttagas för motorsprit
som bensin.
Utskottet. I den föreliggande propositionen har framlagts förslag om fortsatt
tillfälligt upphävande av skatten å motorsprit under tiden från och med
den 1 juli 1952 till och med den 30 juni 1953.
I propositionen har erinrats om att då beskattningen av motorsprit sattes
ur kraft den 1 januari 1951 detta motiverades med att skattesatsen för bensin
från och med sistnämnda dag nedsattes till alltjämt gällande 25 öre för
liter. Därvid framhölls, att beskattningen av motorsprit borde avvägas så,
att försäljningspriset på motorsprit komme att i stort sett motsvara försäljningspriset
på bensin. Rörande nuvarande prissättning å motorbränsle upplyses
i propositionen, att detaljhandelspriset på lättbentyl är 2 öre högre för
liter än på bensin.
Kontrollstyrelsen har förordat, att beskattningen av motorsprit skulle
sättas i kraft den 1 juli innevarande år samt att skattesatsen i samband
därmed skulle höjas från 6 öre till 25 öre för liter. Såsom skäl för en sådan
skattebeläggning har kontrollstyrelsen anfört, att staten icke längre av beredskapsskäl
kunde anses behöva stödja produktionen av motorsprit samt
att den statliga avsättningsgarantien från och med den 1 juli 1952 omfattade
allenast en ringa kvantitet sulfitsprit. Enligt av kontrollstyrelsen gjorda
beräkningar skulle en skattesats av 25 öre för liter motorsprit medföra en
ökning av detaljhandelspriset på lättbentyl med ca 6 öre för liter.
Departementschefen har i propositionen som sin uppfattning uttalat, att
det i och för sig vore önskvärt att frågan om motorspritens beskattning snarast
möjligt erhölle en definitiv reglering. Med hänsyn till att frågan om
motorspritbeskattningens anordnande utgjorde en del av det problemkomplex,
som 1951 års utredning rörande beskattningen av motorfordonstrafiken
hade att taga ställning till, samt då frågan borde prövas under beaktande
jämväl av det förslag, som den s. k. potatisindustriutredningen kunde
väntas avlämna vid årsskiftet 1952/53, har departementschefen förklarat sig
icke nu vara beredd att tillstyrka kontrollstyrelsens förslag om uttagande av
skatt på motorsprit från och med den 1 juli 1952.
I de förevarande motionerna har hemställts, att riksdagen måtte besluta
den ändringen i propositionsförslaget, att skatt å motorsprit uttages med 25
öre för liter från och med den 1 januari 1953.
Utskottet får för sin del uttala, att utskottet med hänsyn till de av departementschefen
anförda skälen icke vill motsätta sig ett fortsatt upphävande
av skatten å motorsprit under ytterligare ett år. Utskottet vill emellertid
samtidigt starkt understryka angelägenheten av att spörsmålet om motorspritens
beskattning snarast bringas till en slutgiltig lösning. Genom att
1951 års utredning rörande beskattningen av motorfordonstrafiken ävensom
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
den s. k. potatisindustriutredningen kunna förväntas bliva slutförda inom
en relativt snar framtid komma förutsättningar att skapas för en mera permanent
reglering av beskattningen av motorbränsle. Utskottet finner sig
med hänsyn till det nu anförda icke böra tillstyrka den av motionärerna förordade
skattebeläggningen från och med den 1 januari 1953.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
1) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande
proposition nr 172, antaga det vid propositionen
fogade förslaget till förordning om fortsatt tillfälligt upphävande
av skatten å motorsprit; samt
2) att de likalydande motionerna I: 462 av herr Petrén
och II: 603 av herr Sjölin icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 29 april 1952.
På bevillningsutskottets vägnar:
FILIP KRISTENSSON.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman*, Gustaf Elofsson,
Petrén, Velander, Ramberg*, Niklasson, Wehtje, Damström och Rune
Johansson; samt
från andra kammaren: herrar Kristensson i Osby, Björklund, Orgård,
Persson i Svensköp, Hagberg i Malmö, Nilsson i Kristinehamn*, Sjölin,
Vigelsbo, Allard* och Kärrlander.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservation
av herrar Petrén och Sjölin.
Emil Kihlströms Tryckeri A.-B. Stockholm 1952
520581