Bevillningsutskottets betänkande nr 27.
9
Nr 27.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion
om nedsättning av tullen på nylonkabel.
(1 :a avd.)
I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion, II:
288, av herrar Staxäng och Utbult har hemställts, »att riksdagen måtte besluta
nedsättning av tullen på nylonkabel, som är avsedd för fiskebruk och
i omkrets mäter minst fyra tum, till 5 kronor för kilogram samt att vederbörande
utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig författningsändring».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framställda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen.
Tågvirke och linor äro upptagna i tulltaxenr 446—457 (statistiska nr 977
—990) med tullsatser varierande mellan 10 och 70 kronor för 100 kilogram
alltefter materialets art och varans beskaffenhet i övrigt. I motionen omnämnda
grövre s. k. grästrossar falla under tulltaxenr 447 (statistiskt nr
980) med tull av 10 kronor för 100 kilogram. De nu angivna numren omfatta
emellertid endast varor av vegetabiliska spånadsämnen. Motsvarande
artiklar av nylon (heldragna fibrer), som i tullhänseende anses såsom konstgjort
silke, kunna följaktligen icke tulltaxeras enligt rubrikerna för tågvirke
och linor. De bli i stället hänförliga till tulltaxenr 546: 2 (statistiskt nr
1087:2), som upptager snören och snörmakararbeten av konstgjort silke,
med tull av 1 500 kronor för 100 kilogram.
Frågan om tulltaxeringen av varor av nylon har under de senare åren varit
föremål för statsmakternas uppmärksamhet i olika sammanhang.
Till svar på en av herr von Friesen vid 1947 års riksdag framställd interpellation
i ämnet hänvisade dåvarande chefen för finansdepartementet till
ett uttalande av generaltullstyrelsen, enligt vilket styrelsen hade för avsikt
att framlägga förslag till vissa ändringar i tulltaxan och därvid koinme att
uppmärksamma jämväl tullsatserna på artiklar av nylon; för egen del tilllade
departementschefen, att man med hänsyn till vad generaltullstyrelsen
anfört kunde räkna med att frågan i en nära framtid koinme att upptagas
till behandling inom finansdepartementet.
I generaltullstyrelsens sedermera den 17 januari 1948 avgivna förslag till
tulltaxeändringar hemställde styrelsen, bland annat, att tullen å tågvirke
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 27.
och linor av silke (d. v. s. i praktiken främst nylon) måtte nedsättas till
600 kronor för 100 kg. Av vissa skäl borde nedsättningen tills vidare avse
endast icke flätade varor, medan flätade artiklar fortfarande skulle draga
den för snören och snörinakararbeten gällande tullen. I yttrande över styrelsens
förslag framhöll kommerskollegium, att med gällande tulltaxa som
grund stora vanskligheter måste möta att åstadkomma en rationell tulltaxering
av varor, framställda av nylon, och att frågan om konstsilkets och nya
liknande syntetiska produkters tullbeskaltning borde bli utredd i sin helhet,
innan några ändringar i enstaka fall genomfördes på ifrågavarande område.
Kollegium ansåg sig därför icke kunna tillstyrka styrelsens förslag. Detta
blev icke heller upptaget i den proposition (nr 54), varmed vissa av styrelsens
övriga förslag förelädes 1949 års riksdag.
Vid 1950 års riksdag upptogs frågan om nylontullarna på ett speciellt område,
nämligen beträffande vävnad och linor av nylon för tillverkning av
fallskärmar. För dessa varuslag föreslogs i proposition nr 239 nedsättning
av tullen från 1 300 respektive 1 500 kronor till 600 kronor för 100 kilogram.
Förslaget var närmast föranlett av en av generaltullstyrelsen avlåten
framställning, i vilken bland annat framhållits att fallskärmstillverkningcn
— som upptagits på flygförvaltningens initiativ och finge anses vara av stor
betydelse för landets försvar — befunne sig i ett mycket ogynnsamt läge i
förhållande till utländska leverantörer av fallskärmar, i det att tullen å
ifrågavarande material väsentligt överstege tullen å de färdiga fallskärmarna.
Det i propositionen framlagda förslaget lämnades av bevillningsutskottet
utan erinran och bifölls av riksdagen.
I motion II: 192 av herr Dickson vid 1951 års riksdag hemställdes, att
tullsatsen för selfaktorlina innehållande nylon måtte nedsättas till en rimlig
nivå. I gemensamt yttrande över denna motion framhöllo kommerskollegium
och generaltullstyrelsen bland annat, att det för avhjälpande av bristerna i
tulltaxans bestämmelser på förevarande område erfordrades en allmän
översyn av nämnda bestämmelser, och det kunde enligt ämbetsverkens mening
med skäl ifrågasättas huruvida några ytterligare ändringar i enskilda
punkter dessförinnan lämpligen borde vidtagas. Med hänsyn härtill funne
ämbetsverken sig böra avstyrka bifall till det i motionen framlagda förslaget.
Motionen behandlades av 1951 års bevillningsutskott i betänkande nr 24,
vari utskottet anförde bland annat följande.
Såsom i motionen antytts behöver den svenska tulltaxan moderniseras,
och detta torde gälla icke minst taxans avdelning för spånadsämnen och varor
därav. Med hänsyn härtill finner utskottet, att några jämkningar i tullbeskattningen
beträffande enskilda varuslag för närvarande icke lämpligen
böra vidtagas utan att starka skäl därtill föreligga. Några sådana skäl synas
icke ha förebragts i fråga om selfaktorlinor, och utskottet anser sig därför,
i likhet med kommerskollegium och generaltullstyrelsen, böra avstyrka
bifall till förslaget om ändring i tulltaxan för dylika linor. Härvid förutsätter
utskottet, att förberedelserna för den bebådade allmänna tulltaxerevisionen
komma att igångsättas inom den närmaste tiden och att arbetet sedan kommer
att bedrivas med all den skyndsamhet, som förhållandena kunna medgiva.
Kcinllningsutskottets betänkande nr 27.
11
1 enlighet med hemställan av bevillningsutskottet lämnade riksdagen motionen
utan åtgärd.
I den förevarande motionen har anförts i huvudsak följande. På privat
initiativ hade nyligen nylonkabeln introducerats i snurrevadsfisket, och erfarenheterna
på fiskarhåll hade blivit så positiva, att åtskilliga båtägare bestämt
sig för eller övervägde att skaffa sig nylonkabel i stället för de vanliga
grästrossarna. Emellertid kändes de nu utgående tullavgifterna om 15
kronor kilot mycket betungande, allra helst som det i tider av sjunkande
lönsamhet för fisket gällde att hårdare än eljest hålla omkostnadskontot
nere. Visserligen hade fiskaren möjlighet att redan nu förvärva nylonkabel
genom att anlita något provianteringsfrilager, men den omvägen innebure
dock en omständlig procedur, som också verkade onödigt prisfördyrande,
vartill komme onödig tidsspillan och pappersexercis för alla parter. En väsentlig
nedsättning av tullavgiften vore den rätta utvägen. Med tanke på
bl. a. tullskyddet för den inhemska tillverkningen av nylonkabel för fiskebruk,
som av allt att döma komme i gång inom en snar framtid, syntes det
lämpligt att inte helt slopa tullen men nedsätta den till högst fem kronor
kilot. För att förebygga eventuellt missbruk borde den lägre tullsatsen avse
endast nylonkabel på fyra tum och däröver i omkrets. Det vore nämligen
endast dessa dimensioner, som kunde komma i fråga för fistfebruk.
Efter därom i grundlagsenlig ordning framställd begäran har utskottet
mottagit yttranden över motionen av kommerskollegium och generaltullstgrelsen;
vid kommerskollegii yttrande äro fogade utlåtanden av Stockholms
handelskammare och textilrådet.
Stockholms handelskammare har anslutit sig till motionärernas uppfattning,
att tullsatsen för nylonkablar vore alltför hög, varför en sänkning av
densamma vore motiverad. En omprövning av tullsatsen borde emellertid
icke begränsas till grövre nylonkablar för fisket utan avse även andra nylonvaror
och liknande produkter. Frågan borde därför hänskjutas till den
förestående allmänna tulltaxerevisionen, så att de komplicerade avvägningsproblemen
kunde upptagas till bedömande i ett sammanhang. Kammaren
påpekar även att den i motionen berörda möjligheten för fiskare att anlita
provianteringsfrilager medförde, att anledning saknades att upptaga frågan
om en sänkning av tullen för ifrågavarande nylonkablar till separat
behandling.
Textilrådet har framhållit, att inom den svenska textilindustrien funnes
maskinell kapacitet för tillverkning av nylonkabel och att repslageriprodukter
av nylon tillverkats inom landet i sådana fall, då tillräcklig och lämplig
råvara kunnat erhållas. Det mötte icke oväsentliga tekniska svårigheter att
inom ramen för nuvarande vikttullsystem vidtaga partiella och provisoriska
ändringar i tulltaxan, därest man saknade möjligheter att konstruera
dessa på grundval av en helhetssyn av varuområdets tullbeskattning. Ehuru
textilrådet delade motionärernas uppfattning om önskvärdheten av en revi
-
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 27.
sion av tullen för ifrågavarande varuslag, ansåge rådet dock att hithörande
frågekomplex icke borde upptagas till behandling annat än vid en allmän
tulltaxerevision.
Kommerskollegium har för egen del hänvisat till behandlingen av frågan
angående tullen å selfaktorlinor samt uttalat, att tullförhållandena för nylonkabel
syntes ligga till på ett liknande sätt, i det att tullskyddet för produkter
av nylon vore högt jämfört med tullskyddet för produkter av andra
textilråvaror. Emellertid gällde för alla de nya textilmaterial och syntetiska
fibrer som på senare tid börjat användas, att de icke utan vidare kunde inpassas
i tulltaxan med på lämpligt sätt avvägda tullsatser. Sådana frågor
borde därför icke lämpligen lösas separat utan först i samband med en
mera allmän tulltaxerevision på området. Med hänsyn till det anförda har
kommerskollegium funnit sig böra avstyrka bifall till det i motionen framlagda
förslaget.
Generaltullstyrelsen har erinrat om den förut relaterade behandlingen av
olika frågor på förevarande område samt, under hänvisning jämväl till det
av textilrådet avgivna yttrandet, funnit sig icke böra förorda, att någon
ändring nu vidtages i tulltaxan beträffande tågvirke och linor av nylon.
Styrelsen föreslår att det i motionen framlagda förslaget tages under förnyat
övervägande i samband med den allmänna revision av tulltaxan, som är förestående
och för vilken enligt Kungl. Maj :ts beslut den 11 maj 1951 vissa
förberedande arbeten för närvarande pågå inom styrelsen.
Utskottet. Genom den nu föreliggande motionen har uppmärksamheten
ännu en gång riktats på den mindre tillfredsställande tullbeskattningen av
nvlonprodukter. Att utan den överblick av området i dess helhet, som kan
vinnas endast genom den planerade tulltaxerevisionen, inom den nuvarande
tulltaxans ram vidtaga partiella ändringar får emellertid anses vara mycket
vanskligt. Utskottet hyser därför samma uppfattning som 1951 års bevillningsutskott
vid behandlingen av frågan om tullen å selfaktorlinor av nylon,
nämligen att några jämkningar av tullbeskattningen beträffande enskilda
varuslag för närvarande icke lämpligen böra vidtagas utan att starka skäl
därtill föreligga. Vad beträffar tullen på nylonkabel har utskottet, med beaktande
jämväl av den av motionärerna själva påvisade möjligheten att anlita
provianteringsfrilager, funnit övervägande skäl tala för att frågan får anstå
till den allmänna tulltaxerevisionen. Utskottet har därvid liksom vid behandlingen
av motionen I: 157 om ändring av tulltaxans bestämmelser beträffande
valsverk, i anledning av vilken motion utskottet tidigare denna dag
avgivit betänkande (nr 25), förutsatt att denna revision är nära förestående.
Bevillningsutskottets betänkande nr 27.
13
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att motionen II: 288 av herrar Staxäng och Utbult om
nedsättning av tullen på nylonkabel icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 27 mars 1952.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Heuman, Petrén, Velander, Falk,
Ramberg, Niklasson, Wehtje, Damström och Fritiof Karlsson; samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby,
Björklund, Hagberg i Malmö, Sjölin, Olofsson, Gunnarsson, Ohlsson i Kastlösa,
Vigelsbo och Ivärrlander.