Bevillningsutskottets betänkande nr 11.
7
Nr 11.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion om
ändring av bokföringsåret för jordbrukare, som deklarera
enligt bokföringsmässiga grunder.
(2:a avd.)
I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion, II:
480, av herrar Nihlfors och Henriksson har hemställts, »att riksdagen måtte
besluta, att för jordbrukare, som deklarerar enligt bokföringsmässiga grunder,
bokföringsåret skall omfatta kalenderår».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen.
I 3 § kommunalskattelagen jämte anvisningar till samma paragraf angives
vad som avses med de i lagen använda beteckningarna taxeringsår
och beskattningsår. Med taxeringsår förstås det kalenderår, under vilket
taxering av beskattningsnämnd i första instans verkställes, och med beskattningsår
det kalenderår, som närmast föregått taxeringsåret, eller, där räkenskapsår
icke sammanfaller med kalenderår, det räkenskapsår, som gått
till ända närmast före den 1 mars under taxeringsåret.
Enligt kommunalskattelagens nu gällande lydelse skall inkomst av jordbruksfastighet
beräknas enligt den s. k. kontantprincipen. I praxis har emellertid
jordbrukare i vissa fall medgivits rätt att vid taxering beräkna inkomsten
av jordbruk efter bokföringsmässiga grunder. En förutsättning
för godkännande av en sådan beräkning torde vara, att ordnad bokföring
med räkenskapsavslutning finnes samt att densamma kan förväntas komma
till fortsatt användning, så att trygghet föreligger för en likformig taxering
i framtiden. Jordbrukare, som taxerats för inkomst enligt bokföringsmässiga
grunder, har i praxis medgivits rätt att deklarera efter räkenskapsår,
som icke sammanfallit med kalenderår (se t. ex. RÅ 1934 ref 47 och
1937 ref. 34).
Genom beslut av 1951 års riksdag (höstsessionen) ha i kommunalskattelagen
införts uttryckliga bestämmelser, innebärande rätt för skattskyldig
att bliva taxerad för inkomst av jordbruksfastighet enligt bokföringsmässiga
grunder under förutsättning att räkenskaper föras enligt en särskild
förordning om skyldighet för vissa idkare av jordbruk eller skogsbruk att
föra räkenskaper såsom underlag för taxering. Sistnämnda förordning är i
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 11.
huvudsak av samma innehåll som 1927 års bokföringslag. Enligt ett år 1951
gjort tillägg till 31 § taxeringsförordningen skall idkare av jordbruk eller
skogsbruk, vilken påyrkar att bliva taxerad för inkomst av jordbruksfastighet
enligt bokföringsmässiga grunder, senast tre månader före ingången
av det första beskattningsår, för vilket taxering skall ske enligt sådana
grunder, göra anmälan härom till taxeringsintendenten i det län, där jordbruksfastigheten
är belägen. Lagstiftningen skall träda i kraft den 1 januari
1953 och tillämpas vid taxering första gången år 1954.
Efter anmaning är idkare av jordbruk, skogsbruk eller rörelse jämlikt
35 § 2 mom. taxeringsförordningen skyldig avlämna uppgift om belopp, som
han utbetalt till namngiven annan näringsidkare, därest beloppet är av beskaffenhet
att i mottagarens hand utgöra intäkt av jordbruksfastighet eller
av rörelse.
Efter anmaning av taxeringsintendent är idkare av jordbruk, skogsbruk
eller rörelse vidare skyldig att, ändå att mottagarna icke i anmaningen
namngivas, avlämna uppgift om belopp som han utbetalt till andra näringsidkare,
i den mån beloppen äro av beskaffenhet som nyss sagts. Uppgift
skall därvid lämnas jämväl om mottagarnas namn och adress.
I den föreliggande motionen har anförts i huvudsak följande. Vid den
årliga inkomsttaxeringen hade taxeringsmyndigheterna tillgång till ett antal
kontrolluppgifter med vilkas hjälp det kunde kontrolleras, att icke felaktiga
belopp uppgivits i deklarationen. Förvärvskällan inkomst av jordbruk vore
i detta hänseende den, där dylika kontrolluppgifter torde sparsammast förekomma.
Enligt vidtagen lagändring, som trädde i kraft vid 1954 års taxering,
ägde jordbrukare under vissa förutsättningar rätt att bli taxerade enligt
bokföringsmässiga grunder. De kontrolluppgifter, som från vederbörande
avnämare av jordbruksprodukter tillställdes taxeringsmyndigheterna,
avsåge givetvis kalenderår. Det vore emellertid tillåtet även för en jordbrukare
att lägga annan tidsperiod till grund för bokföringen. Kontrolluppgifterna
i sin nuvarande form bleve då för de jordbrukare, som hade annat
bokföringsår än kalenderår, av icke avsedd betydelse, eftersom taxeringsmyndigheterna
icke längre kunde göra en direkt jämförelse mellan deklaration
och kontrolluppgift och en mera detaljerad bokföringsgranskning år
efter år näppeligen läte sig genomföra. Det syntes därför ofrånkomligt, att
sådana bestämmelser utfärdades, att deklaration och kontrolluppgift omfattade
samma tidsperiod. Detta kunde ske antingen genom att uppgiftslämnaren
ålades att lämna uppgift för den tid, som vederbörande jordbrukares
deklaration omfattade, eller genom att införa den bestämmelsen, att jordbrukares
bokföringsår skulle omfatta kalenderår. Ur kontrollsynpunkt vore
det likgiltigt vilket. Det syntes emellertid kunna komma att medföra betydande
svårigheter för avnämaren att plocka fram rätta uppgifter ur sin
bokföring, medan det däremot icke vållade jordbrukaren några svårigheter
alls, om bokföringsåret började den ena dagen eller den andra under året.
Det syntes icke rimligt, att man skure av även de enkla kontrollmöjligheter,
Bevillningsutskottets betänkande nr 11.
9
som dock funnes, särskilt som det uppgåves, att det kunde bli vanligt med
brutet kalenderår som bokföringsår.
Utskottet. I den föreliggande motionen har hemställts, att riksdagen måtte
besluta att för jordbrukare, som deklarerade enligt bokföringsmässiga grunder,
bokföringsåret skulle omfatta kalenderår.
Enligt rådande praxis medgivas jordbrukare, som föra ordnad bokföring,
vilket är en förutsättning för inkomsttaxering enligt bokföringsmässiga
grunder, rätt att använda annat beskattningsår än kalenderår. Vid tillkomsten
föregående år av lagstiftningen rörande bokföringsmässig redovisning
av inkomst av jordbruksfastighet uttalades, att då endast jordbrukare,
som vore skyldiga att föra räkenskaper, enligt de nya bestämmelserna ägde
tillämpa bokföringsmässig inkomstredovisning blott dessa jordbrukare hade
rätt att begagna sig av annat räkenskapsår än kalenderår.
Motionärerna ha som sin mening uttalat, att det icke skulle vålla jordbrukarna
några svårigheter alls om bokföringsåret började den ena dagen
eller den andra under året. I anledning härav vill utskottet framhålla, att
åtskilliga skäl kunna anföras för att låta räkenskapsåret omfatta annan tidrymd
än kalenderåret. Sålunda torde många jordbrukare vilja avsluta räkenskapsåret
den 30 juni, vid vilken tidpunkt inneliggande lager av jordbruksprodukter
i regel är minst. För en arrendator kan det vara ett önskemål
att få räkenskapsåret att ansluta sig till arrendetidens början den 14
mars. Även ur resultatsutjämningssynpunkt kan det vara befogat att låta
bokföringsåret avse annan tidrymd än kalenderår.
Utskottet finner sålunda, att rätten för idkare av jordbruk eller skogsbruk
med ordnade räkenskaper att välja annat räkenskapsår än kalenderår
icke utan starka skäl bör inskränkas. Betryggande taxeringskontroll bör
enligt utskottets mening i första hand åstadkommas genom åtgärder, varigenom
beskattningsnämnderna erhålla erforderliga uppgifter rörande försålda
produkter in. m. De viktigaste av dessa uppgifter lämnas av jordbrukarnas
egna ekonomiska sammanslutningar, såsom mejeri- och slakteriföreningar
in. fl. Vid behandlingen av förevarande motion har inom utskottet upplysts,
att dessa töreningar brukade notera inkomna leveranser per vecka och att
i följd därav bokföringstekniska svårigheter ej lade hinder i vägen för att
på begäran lämna kontrolluppgifter för annan tidrymd än kalenderår.
Med hänsyn härtill och då Sveriges lantbruksförbund, enligt vad utskottet
inhämtat, förklarat sig vilja medverka till att erforderliga uppgifter ställas
till taxeringsmyndigheternas förfogande synes det utskottet kunna antagas,
att taxeringskontrollens effektivitet kommer att upprätthållas i samma
omfattning som vid en inkomstredovisning för kalenderår. T detta sammanhang
vill utskottet framhålla, att den ovan omförmälda anmälningsskyldighet,
som åvilar idkare av jordbruk och skogsbruk, vilka önska bliva
taxerade enligt de nya reglerna om bokföringsmässig inkomstberäkning,
även kommer att tjäna taxeringskontrollen. På grund av nu anförda omständigheter
finner utskottet ej skäl tillstyrka bifall Ull motionen.
2 Iiihang filt riksdagens protokoll 1952. 7 samt. Nr 10—11
10 Bevillningsutskottets betänkande nr 11.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att motionen 11:480 av herrar Nihlfors och Henriksson
om ändring av bokföringsåret för jordbrukare, som deklarera
enligt bokföringsmässiga grunder, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 28 februari 1952.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl. Heiiman, Franzon, Gustaf
Elof sson, Velander, Falk, Ramberg, Niklasson, Wehtje och Spetz; samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Björklund, Jonsson i
Skedsbygd, Orgård, Persson i Svensköp, Sjölin, Olofsson, Strandh, Kärrlander
och Nilsson i Svalöv.
527220. Stockholm. Isaac Mareos Boktryckeri Aktiebolag. 1952.