Kungl. Maj:ts proposition nr 99.
1
Nr 99.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående Sveriges bidrag
till kostnaderna för FAO; given Stockholms
slott den 2 mars 1951.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF.
G. E. Sträng.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I propositionen anmäles, att Förenta Nationernas livsmedels- och jordbruksorganisation
(FAO) höjt Sveriges årsbidrag till organisationen för år
1951 från 90 000 dollars till 127 000 dollars samt att organisationen i engångsbidrag
från Sverige begärt ytterligare 61 716 dollars under år 1951.
Till bestridande av bidraget för år 1951 m. m. har för budgetåret 1950/51
anvisats ett förslagsanslag av 470 000 kronor. På grund av höjningen av
årsbidraget föreslås att riksdagens godkännande att utbetala detta skall inhämtas.
Då avsikten är att söka erhålla nedsättning av det svenska årsbidraget
från och med år 1952, föreslås att anslaget till kostnader för Sveriges medlemskap
i FAO för budgetåret 1951/52 skall upptagas med samma belopp
som för löpande budgetår, eller 470 000 kronor.
1 Ilihnng till riksdagens protokoll 1991. 1 samt. Nr 99.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 99.
Utdrag av protokollet över jordbruksårenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
2 mars 1951.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,
Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Hammarskjöld.
Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena och chefen
för finansdepartementet anmäler chefen för jordbruksdepartementet,
statsrådet Sträng, frågor om Sveriges bidrag till kostnaderna för Förenta
Nationernas livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) och anför därvid.
I årets statsverksproposition (IX ht p. 226) har Kungl. Maj :t på min hemställan
föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,
upptaga anslaget till kostnader för Sveriges medlemskap i FAO med ett
allenast beräknat belopp av 470 000 kronor.
Till belysande av spörsmålet om Sveriges årsbidrag och övriga ekonomiska
förpliktelser till FAO har svenska FAO-kommittén i skrivelse den 5
februari 1951 lämnat en redogörelse för bidragsfrågans utveckling och
framlagt sina synpunkter på ärendet.
I en gemensam skrift ha Riksförbundet Landsbygdens folk och Sveriges
lantbruksförbund förklarat, att de helt ansluta sig till svenska FAO-kommitténs
synpunkter i frågan.
På hemställan av FAO-kommittén har vidare chefen för utrikesdepartementets
råttsavdelning, utrikesrådet B. A. S. Petrén verkställt en utredning
om vilka ekonomiska förpliktelser utöver skyldigheten att erlägga årsbidrag,
som Sverige kan anses ha till FAO.
Bidragsskalorna för FAO:s medlemsstater åren 1950 och 1951 torde såsom
bilaga få fogas till detta protokoll.
Svenska FAO-kommitténs skrivelse.
Svenska FAO-kommitténs skrivelse angående Sveriges årsbidrag och övriga
ekonomiska förpliktelser till FAO har i huvudsak följande innehåll.
FAO-kommittén har i sin skrivelse inledningsvis erinrat om att de finansiella
beslut, som fattades vid extra sammanträde i Washington den 3—11
november 1950 med Förenta Nationernas livsmedels- och jordbruksorganisations
konferens, kunna medföra avsevärt ökade ekonomiska förpliktelser
för Sverige. Den svenska bidragsandelen, som år 1950 utgjorde 1,80 pro
-
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 99.
cent, höjdes nämligen för år 1951 till 2,54 procent. Detta innebär en ökning
av bidraget från 90 000 dollars till 127 000 dollars eller från omkring
463 500 kronor till omkring 654 000 kronor. Vidare skall Sverige enligt
dessa beslut under år 1951 tillföra organisationens fonder ett belopp av
tillhopa 61 716 dollars eller över 317 000 kronor.
Kommittén har därefter lämnat en redogörelse för bidragsfrågans bakgrund.
Den har därvid framhållit, att Sverige under de första åren av FAO:s
verksamhet intog en avvaktande hållning till organisationen, emedan dess
syften och arbetsprogram ännu icke syntes fullt klara. När sedermera under
efterkrigsåren valutasvårigheter uppstodo, måste hänsyn även tagas till
de ekonomiska förpliktelser, som en anslutning till organisationen kunde
medföra.
Med hänsyn till sistnämnda betänkligheter från svensk sida lämnade
FAO:s ledning under hand vissa anbud i bidragsfrågan. Det tidigaste anbudet
innebar ett årsbidrag av omkring 110 000 dollars. Sedermera meddelade
FAO:s representant i Europa A. H. Boerma vid besök i augusti 1948
hos dåvarande chefen för jordbruksdepartementet, att organisationen var
beredd att reducera anspråken på det svenska bidraget till 90 000 dollars.
Kommittén har understrukit att initiativet till dessa överläggningar i bidagsfrågan
togs av organisationen själv. Självfallet voro emellertid de lämnade
anbuden endast underhandsbesked, eftersom medlemsstaternas bidrag
fastställas av organisationens konferens.
Från svensk sida sökte man sedermera få till stånd en ytterligare nedsättning
av det tilltänkta svenska bidraget. Från denna utgångspunkt dryftades
frågan vid olika tillfällen med FAO:s ledning. Härvid hävdades dock
från FAO:s sida, att i vart fall någon mera avsevärd sänkning av bidraget
under 90 000 dollars icke vore att vänta.
Kommittén har vidare erinrat om att föredragande departementschefen
i den proposition angående Sveriges anslutning till FAO, som avgavs till 1949
års riksdag (nr 155), förutsatte att Sveriges årsbidrag icke skulle komma
att överstiga 90 000 dollars. Samtidigt anfördes, att nämnda belopp syntes
väl högt i jämförelse med andra länders bidrag och att en nedsättning av
det svenska bidraget därför borde eftersträvas. Departementschefen hänvisade
därvid även till det delvis begränsade utbyte, som Sverige för egen
del kunde vinna av organisationens verksamhet. Vid riksdagens behandling
av frågan underströk jordbruksutskottet i sitt utlåtande vad departementschefen
anfört om det beräknade årsbidragcts storlek.
Någon nedsättning av bidraget erhölls emellertid icke. Vid FAO-konferensens
sammanträde i november 1949, då Sverige invaldes i organisationen,
fastställdes bidraget således till 90 000 dollars.
Rörande bidragsfrågans fortsatta utveckling har kommittén anfört, att vid
Sveriges inträde i FAO förelåg ett konferensbeslut om att en allmän revision
av medlemsstaternas avgiftskvoter skulle företagas. Med hänsyn till att initiativet
till överläggningarna i bidragsfrågan tagits av organisationen själv
4
Kungl. Maj. ts proposition nr 99.
och till att det svenska bidragsbeloppet var jämförelsevis högt i förhållande
till invånarantalet, ansåg man sig dock från svensk sida icke behöva räkna
med annat än mindre jämkningar av avgiftens storlek.
Kort tid före FAO-konferensens extra sammanträde den 3—11 november
1950 framlade organisationens finanskommitté ett förslag om en provisorisk
bidragsskala, avsedd att tillämpas för år 1951. En mera definitiv bidragsskala
är avsedd att framläggas till FAO-konferensens sammanträde i
november 1951.
Den föreslagna bidragsskalan för år 1951 grundade sig, enligt vad kommittén
erfarit, på medlemsstaternas nationalinkomster under år 1946. Den
nya skalan medförde större differenser mellan de olika medlemsstaternas
bidrag än tidigare därför att förut iakttagna begränsningar vid ändring av
bidragskvoterna borttagits. Vidare hade en dittills tillämpad justering av
bidragen med hänsyn till jordbrukets betydelse i respektive stater (den s. k.
jordbruksfaktorn) slopats. Detta medförde en höjning av de mera industrialiserade
ländernas bidragskvoter. Eftersom organisationens budget i stadgan
fixerats till 5 000 000 dollars oberoende av medlemsanslutningen, mediörde
slutligen Tjeckoslovakiens utträde ur organisationen en ökad avgiftsbelastning.
Om konstruktionen av förslaget till den provisoriska bidragsskalan för år
1951 har kommittén vidare anfört, att den nya skalan skulle, liksom förut
varit fallet, ha en högsta bidragskvot om 27,io procent och en lägsta bidragskvot
om 0,05 procent. På grund av den förstnämnda maximigränsen har
Förenta Staterna en väsentligt lägre bidragsprocent än vad som annars skulle
varit fallet. De temporära lättnader i bidragshänseende, som Finland, Kina
och Österrike hittills åtnjutit, skulle även tillämpas under år 1951.
Den föreslagna bidragsskalan för år 1951 innebar oförändrad eller sänkt
bidragskvot för 43 stater men höjd bidragskvot för 19 stater. Endast Danmark,
Frankrike, Nederländerna, Storbritannien och Sverige fingo dock mera
nämnvärda höjningar. Relativt sett var ökningen avsevärt större för Sverige
än för något annat land. Den svenska bidragskvoten föreslogs nämligen
skola höjas från l,so till 2,77 procent.
Förslaget till provisorisk bidragsskala för år 1951 blev känt för svenska
FAO-kommittén först någon vecka före konferensen. På hemställan av kommittén
lät utrikesdepartementet genom beskickningen i Washington till
FAO:s generaldirektör överlämna ett memorandum, vari inlades en gensaga
mot den föreslagna höjningen av Sveriges bidragskvot. I enlighet med
kommitténs förslag instruerades vidare de svenska konferensdelegaterna att
ställa sig avvisande till varje höjning av det svenska bidraget.
För bidragsfrågans behandling vid FAO-konferensens sammanträde i november
1950 har kommittén lämnat följande redogörelse.
På konferensen framlade den svenska delegationen sina synpunkter på
bidragsfrågan vid plenarsammanträde på konferensens andra dag. Ärendet
hänsköts därefter till utskottsbehandling. Utskottet placerade ärendet som
sista punkt på sin dagordning, varigenom detsamma enligt delegationens
rapport fick en ganska summarisk behandling.
Kungl. Maj:ts proposition nr 99.
5
Då några utsikter uppenbarligen ej förelågo att åstadkomma en separat
ändring av förslaget beträffande Sveriges kvot, föreslog den svenska delegationen,
stödd av bland andra Frankrike och Nederländerna, att konferensen
i avvaktan på utarbetandet av en mera permanent skala skulle besluta att
tillämpa 1950 års skala även under år 1951. Delegationen hänvisade till de
principer för fastställande av bidrag, som gälla i Förenta Nationerna och som
enligt dess åsikt ej tillbörligt beaktats i det föreliggande förslaget, samt
även till att tiden var för knapp för att medge en allsidig diskussion av
frågan.
Vid omröstningen antogs det av finanskommittén framlagda förslaget med
32 röster mot 11. Omedelbart efter omröstningen reserverade sig de svenska,
franska, belgiska och danska delegationerna. I enlighet med erhållna instruktioner
framförde därefter den svenska delegationen under hand till FAO:s
ledning, att de svenska statsmakterna förbehöllo sig frihet att, om så ansågs
erforderligt, taga sin ställning till organisationen under omprövning.
Då ett antal nya stater — Kambodja, Spanien, Vietnam och Västtyskland
— beviljats inträde i FAO har dock bidragskvoten kommit att bli något
lägre än vad ursprungligen beräknats, nämligen 2,54 procent.
Vad angår frågan om engångsbidrag till FAO:s fonder har kommittén
meddelat att organisationen bildat en kapitalfond av överskott från inkomsterna
under de första verksamhetsåren, innan den administrativa
apparaten uppbyggts och verksamheten fått större omfattning. Under de senast
förflutna åren hade emellertid fondens medel i betydande utsträckning
tagits i anspråk för att täcka budgetunderskott, som uppkommit genom uteblivna
medlemsbidrag och oförutsedda utgifter.
I detta läge föreslog FAO:s finanskommitté, att konferensen skulle besluta
en utökning av fonden till 1 750 000 dollars. Detta skulle huvudsakligen
ske i den formen att varje medlemsstat skulle till fondens förfogande
ställa ett belopp, beräknat efter vederbörande stats bidragskvot till årsbudgeten.
De stater, som tidigare varit medlemmar i FAO, skulle dock tillgodoräknas
de andelar av fondens nuvarande medel, som kunde anses tillkomma
dem. För nytillkomna medlemsstater som Sverige skulle däremot den erforderliga
andelen inbetalas under år 1951.
Till bestridande av kostnaderna för flyttningen av FAO:s huvudkontor
från Washington till Rom under våren 1951 föreslogs vidare, att vissa medel
av bland annat kapitalfonden skulle krediteras en särskild flyttningsfond.
Även för detta ändamål skulle särskilda engångsbidrag uttaxeras från
medlemsstaterna, i den mån dessa icke av oförbrukade, tidigare erlagda årsbidrag
hade motsvarande tillgångar inneståendc hos organisationen.
Vid behandlingen före konferensen av frågan om engångsbidrag intog
svenska FAO-kommittén den ståndpunkten, att medel för fondbildning borde
avsättas från organisationens årsbudget och icke genom extra bidrag från
medlemsstaterna. Kommittén ansåg vidare, att svårigheter att täcka oförutsedda
uppgifter i första hand borde överkommas genom ianspråktagande av
härför avsedd anslagspost i budgeten och genom besparingsåtgärder. Kapi
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 99.
talfonden borde sålunda icke anlitas annat än för oförutsedda underskott av
mera betydande storleksordning och för nödfallsåtgärder. I enlighet härmed
instruerades de svenska ombuden vid konferensen att reservera sig mot åtaganden
av detta slag.
Konferensen antog finanskommitténs förslag om engångsbidrag till kapitalfonden
med 22 röster mot 5. Reservationer avgåvos dock av flera än de
delegationer, som röstat mot förslaget, nämligen av de svenska, franska,
schweiziska, österrikiska, irländska, pakistanska, belgiska och uruguayska
delegationerna. Även förslagen rörande flyttningsfonden godkändes av konferensen.
Dessa beslut innebära för Sveriges vidkommande, att Sverige skulle ha att
såsom engångsbidrag erlägga 61 715 dollars 89 cents, därav till flyttningsfonden
17 265 dollars 89 cents och till kapitalfonden 44 450 dollars.
Beträffande konsekvenserna av konferensens beslut i här berörda frågor
har svenska FAO-kommittén anfört följande synpunkter.
För Sveriges bidrag till FAO under år 1951 har 1950 års riksdag anvisat
medel genom särskilt förslagsanslag under nionde huvudtiteln. Därvid har
förutsatts samma avgift som under år 1950 eller 90 000 dollars. Den för år
1951 fastställda avgiftsskalan innebär emellertid en så väsentlig ökning av
bidraget att de förutsättningar, varunder Sverige inträdde i organisationen,
väsentligen ändrats. Kommittén har härvid också erinrat om att bidraget
vid Sveriges inträde i organisationen, alltså före devalveringen, i svensk
valuta endast motsvarade 325 000 kronor, under det att bidraget för 1951
skulle belasta budgeten med 654 000 kronor.
Enligt kommitténs mening är den av konferensen beslutade bidragskvoten
för 1951 orimligt hög. Till stöd för denna sin uppfattning har kommittén
anfört att Sveriges bidrag i relation till invånarantalet torde vara ojämförligt
högre än någon annan medlemsstats samt att den svenska bidragskvoten
till FAO är högre än de kvoter, efter vilka de svenska bidragen till
FN och dess övriga specialorganisationer utgå. Om den inom FN tillämpade
principen, att ingen medlemsstat skall betala högre bidrag per capita
än den största bidragsgivaren, tillämpades i FAO, skulle den svenska bidragskvoten
icke bli högre än 1,30 procent. Kommittén har icke ansett rimligt
att Sverige i bidragshänseende kommer på åttonde plats omedelbart
efter sådana länder som Förenta staterna, Storbritannien, Frankrike, Indien,
Kina, Kanada och Västtyskland, men före sådana länder som Australien,
Brasilien och Italien.
Kommittén har även påtalat de former, varunder bidragsskalan för år
1951 genomfördes. Trots att denna skala skulle medföra en väsentlig förändring
av de ekonomiska förpliktelserna togs ingen som helst kontakt med
Sverige under förberedelsearbetena. Såsom nämnts blev förslaget tillgängligt
först någon vecka före konferensen. För konferensens utskottsbehandling
av hela bidragsfrågan anslogs enligt uppgift endast omkring en timme.
Även vid plenarsammanträdet kunde frågan på grund av tidsbrist endast
få en summarisk behandling.
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 99.
Enligt kommitténs mening bör dock icke för närvarande ett utträde ur
organisationen övervägas. Sverige har visserligen med sitt förhållandevis
högt utvecklade jordbruk och skogsbruk ett delvis begränsat utbyte av det
internationella samarbetet på förevarande område. Kommittén har i detta
sammanhang påpekat att medlem i FAO enligt FAO:s stadga äger anmäla
sitt utträde ur organisationen först fyra år efter inträdet.
Medel till bidraget för år 1951 ha beviljats av 1950 års riksdag, varvid
bidragets storlek beräknats till 90 000 dollars. Ehuru anslaget har karaktären
av förslagsanslag, har kommittén ifrågasatt, om icke i den särskilda
proposition rörande årsbidraget för år 1952, som kommer att avges, även
årsbidraget för år 1951 bör ånyo underställas riksdagens prövning. Enligt
kommitténs mening bör därför bidraget för år 1951 icke utbetalas, innan
riksdagen haft tillfälle att ompröva frågan.
Kommittén har emellertid särskilt velat framhålla angelägenheten av att
en nedsättning av Sveriges bidrag erhålles i den mera definitiva bidragsskala,
som är avsedd att föreläggas 1951 års FAO-konferens. Då FAO:s råd
vid sammanträde omedelbart efter konferensens avslutande invalt Sverige
i den kommitté, som utreder bidragsfrågan, finnes nu tillfälle att redan
under förberedelsearbetet för den nya skalan framföra de svenska synpunkterna
i frågan.
Vad slutligen angår frågan om bidrag till organisationens flyttningskostnader
och kapitalfond har kommittén framhållit, att organisationens stadga
icke inrymmer någon skyldighet för medlemmarna att fullgöra dylika ålägganden.
I organisationens finansreglemente har emellertid konferensen vid
sitt senaste sammanträde infört bestämmelser härom. Då kommittén ansett
det vara av vikt att få utrett, i vilken omfattning en konferensmajoritet
kan pålägga medlemsstaterna ekonomiska förpliktelser utanför årsbidragen,
har den i skrivelse till utrikesdepartementets rättsavdelning anhållit om
utredning av detta spörsmål. Skulle skyldighet icke föreligga att lämna ifrågavarande
bidrag, bör enligt kommitténs mening utbetalning därav icke ske.
Yttrande av utrikesdepartementets rättsavdelning.
Chefen för utrikesdepartementets rättsavdelning, utrikesrådet B. A. S.
Petrén har på förenämnda hemställan av FAO-kommittén avgivit följande
yttrande angående de ekonomiska förpliktelser, som Sverige kan anses ha
till FAO utöver skyldigheten att erlägga årsbidrag.
I fråga om kostnaderna för FAO innehåller organisationens stadga i artikel
XVIII, att generaldirektören skall underställa konferensen en årlig utgiftsstat,
som täcker organisationens beräknade utgifter. Sedan utgiftsstaten
antagits, skall den godkända slutsumman fördelas mellan medlemsstaterna
efter en proportionell beräkning, som tid efter annan fastställes av kon
-
8
Kungl. Maj. ts proposition nr 99.
ferensen. Vidare föreskrives i artikel XX av stadgan, att ändringar i stadgan,
som innebära nja förpliktelser för medlemsstaterna, skola godkännas
av konferensen genom beslut, som fattas med två tredjedelars majoritet av
konferensens medlemmar. Dessa ändringar skola för medlemsstat, som godkänt
desamma, träda i kraft den dag, då de antagits av två tredjedelar av
medlemsstaterna, och för annan medlemsstat vid den tidpunkt, då ändringarna
godkänts av denna stat. Utöver vad nu återgivits innehåller stadgan
icke några föreskrifter av beskaffenhet att kunna inverka på omfattningen
av medlemsstaternas ekonomiska förpliktelser mot organisationen.
Kapitalfonden uppgives ha bildats av överskott från organisationens inkomster
under dess första verksamhetsår. Beslutet om fondens utökning
har tillkommit i samband med en ändring av organisationens finansreglemente,
enligt vilken konferensen skulle äga befogenhet att besluta om kapitaltillskott
till fonden från medlemsstaternas sida. Innebörden av de beslut,
som sålunda fattats, är tydligen, att konferensens majoritet ålagt en
minoritet att lämna bidrag till organisationens verksamhet i annan ordning
än vad organisationens stadga förutsätter eller att ingen medlemsstat skall
utan sitt eget samtycke åläggas andra förpliktelser än att betala sitt procentuella
bidrag till den löpande utgiftsstaten. Till stöd för besluten i fråga
torde icke heller kunna åberopas någon tidigare inom organisationen tillämpad
praxis. Vid Sveriges inträde i FAO ställdes icke några villkor om att
Sverige skulle lösa sig in i den bestående kapitalfonden, liksom Sverige icke
rest några anspråk på delaktighet i fondens tillgångar. Beslut av den typ,
som konferensens majoritet nu fattat, skulle tydligen i praktiken kunna
leda till föga rimliga konsekvenser. Om man antager, att FAO fortsätter
att bestå under en lång följd av år och att därunder en större fondbildning
äger rum, skulle en stat, som på ett sent stadium vinner inträde i organisationen,
kunna åläggas att inbetala mycket stora summor till de bestående
fonderna. Orimligheten härav synes vara uppenbar.
Under hänvisning till vad sålunda anförts uttalar utrikesrådet Petrén
slutligen såsom sin uppfattning, att beslutet om åläggande för Sverige att
inbetala bidrag till kapitalfonden icke torde stå i överensstämmelse med
FAO:s stadga.
Departementschefen.
Såsom svenska FAO-kommittén anfört, har jag tidigare i propositionen
om Sveriges anslutning till FAO uttalat att det bidragsbelopp av 90 000 dollars,
varom anbud förelåg från organisationens ledning, syntes väl högt. Jag
fann därför att en nedsättning av nämnda belopp borde eftersträvas. Riksdagens
beslut i frågan innebar ett godkännande av denna ståndpunkt. Någon
sådan nedsättning kom visserligen icke till stånd vid det konferenssammanträde
i slutet av år 1949, då Sverige invaldes i organisationen, utan
det svenska årsbidraget fastställdes till 90 000 dollars för år 1950. När emellertid
organisationens konferens endast ett år därefter beslutat höja det
svenska bidraget med över 40 procent till ett belopp av 127 000 dollars, synes
detta innebära en väsentlig ändring av de ekonomiska förutsättningar, under
vilka de svenska statsmakterna beslöto att begära Sveriges inträde i organisationen.
Kungl. Maj.ts proposition nr 99.
9
Även om beslutet om bidragsskalan för år 1951 tillkommit under omständigheter,
vilka knappast kunna anses ha erbjudit tillräckliga garantier
för en grundlig och saklig prövning av frågan, torde det väl icke böra ifrågasättas
att Sverige skulle undandraga sig att erlägga det belopp, vartill
avgiften bestämts för detta år. Då beloppet är avsevärt högre än vad som
förutsattes vid riksdagens behandling av anslagsfrågan våren 1950, torde
emellertid riksdagens godkännande av en sådan utbetalning först böra inhämtas.
I likhet med FAO-kommittén anser jag vidare, att den bidragsprocent,
som för Sveriges del bestämts i den nu gällande provisoriska bidragsskalan,
avsevärt överstiger vad som kan anses rimligt. Jag finner det därför angeläget,
att man skall söka att i den nya bidragsskala, som är avsedd att fastställas
vid FAO-konferensens sammanträde i november 1951, få till stånd
en betydande nedsättning av det svenska bidraget.
Jag vill i detta sammanhang ånyo erinra om att Sveriges anslutning till
FAO motiverades mindre av Sveriges egna direkta intressen än av en principiell
villighet att främja det mellanfolkliga samarbetet på förevarande
område. Denna synpunkt torde alltjämt böra vara vägledande. Samtidigt är
det emellertid klart, att densamma ej bör få leda till att vårt land skall påtaga
sig kostnader för detta samarbete, vilka framstå såsom oskäligt stora
i jämförelse med andra länders bidrag eller i betraktande av nyttan av det
arbete som uträttas.
Såsom förut framhållits är den för år 1951 fastställda bidragsskalan endast
provisorisk och avsedd att från och med år 1952 ersättas av en mera
definitiv skala. Det torde under sådana förhållanden icke finnas anledning
att nu närmare utveckla de synpunkter, som kunna anföras för eller mot
ett fortsatt medlemskap i organisationen efter utgången av innevarande år.
Då det, innan en ny bidragsskala fastställts, icke är känt till vilket belopp
det svenska bidraget för år 1952 kan komma att uppgå, föreslår jag
att anslaget till kostnader för Sveriges medlemskap i FAO skall upptagas
med samma belopp för budgetåret 1951/52 som för innevarande budgetår,
eller med 470 000 kronor.
Vad slutligen angår frågan om särskilda bidrag till organisationens fonder
torde organisationen genom beslutet härom ha överskridit sin befogenhet
gentemot medlemsstaterna. Starka principiella betänkligheter kunna anföras
mot att medlemsstaterna åläggas ekonomiska förpliktelser i annan
ordning än organisationens stadga förutsätter. Det särskilda bidragsbelopp,
som organisationen gör anspråk på att erhålla från Sverige under år 1951,
är dessutom så betydande att en .svensk vägran att acceptera beslutet synes
i hög grad motiverad. Jag har därför ansett att medel icke böra beräknas
för detta ändamål.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 99.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer iag, att Kungl.
Maj:t måtte
dels godkänna vad jag i det föregående uttalat angående
erläggande av avgifter till FAO för år 1951,
dels föreslå riksdagen att till Kostnader för Sveriges medlemskap
i FAO å riksstaten för budgetåret 1951/52 under
nionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 470 000 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall och
förordnar, att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
G. Luzell.
Kungl. Maj:ts proposition nr 99,
11
Bilaga.
Bidragsskalor för FAO:s medlemsstater 1950 och 1951.
1950 |
1 9 |
5 1 |
|
Bidrags- |
Bidrags- |
Belopp, |
|
kvot, % |
kvot, % |
dollar |
|
Amerikas Förenta Stater.......... |
........ 27-10 |
27-10 |
1 335 000 |
Afganistan...................... |
........ 0-06 |
0-06 |
3 000 |
Australien ...................... |
..... 2-82 |
2-52 |
126 000 |
Belgien ........................ |
........ 1-79 |
1-72 |
86 000 |
Bolivia.......................... |
........ 0-16 |
0-09 |
4 500 |
Brasilien........................ |
2-70 |
2-36 |
118 000 |
Burma.........•................. |
0-26 |
0-19 |
9 500 |
Canada ........................ |
........ 4-50 |
4-11 |
205 500 |
Ceylon.......................... |
0-30 |
0-28 |
14 000 |
Chile .......................... |
....... 0-74 |
0-59 |
29 500 |
Colombia ...................... |
........ 0-54 |
0-48 |
24 000 |
Costa Rica...................... |
........ 0-05 |
0-05 |
2 500 |
Cuba .......................... |
........ 0-47 |
0-36 |
18 000 |
Danmark ...................... |
........ 0-86 |
1-01 |
50 500 |
Dominikanska Republiken........ |
........ 0-06 |
0-06 |
3 000 |
Ecuador ........................ |
........ 0-06 |
0-06 |
3 000 |
Egypten........................ |
........ 1-23 |
1-02 |
51 000 |
Etiopien........................ |
........ 0-17 |
0-10 |
5 000 |
Filippinerna .................... |
........ 0-34 |
0-36 |
18 000 |
Finland ........................ |
........ 0-20 |
0-18 |
9 000 |
Frankrike ...................... |
....... 7-23 |
7-68 |
384 000 |
Grekland ...................... |
........ 0-33 |
0-22 |
11000 |
Guatemala...................... |
0-06 |
0-06 |
3 000 |
Haiti .......................... |
........ 0-05 |
0-05 |
2 500 |
Honduras ...................... |
........ 0-05 |
0-05 |
2 500 |
Indien.......................... |
........ 4-42 |
4-16 |
208 000 |
Indonesien...................... |
........ 0-61 |
0-61 |
30 500 |
Irak............................ |
........ 0-29 |
0-22 |
11 000 |
Irland.......................... |
........ 0-89 |
0-63 |
31 500 |
Island.......................... |
........ 0-05 |
0-05 |
2 500 |
Israel .......................... |
........ 0-15 |
0-15 |
7 500 |
Italien.......................... |
........ 2-67 |
2-44 |
122 000 |
Jordanien ...................... |
— |
0-05 |
2 500 |
Jugoslavien...................... |
........ 0-64 |
0-43 |
21 500 |
Kambodja ...................... |
........ — |
0-05 |
2 500 |
Kina............................ |
........ 4-35 |
3-99 |
199 500 |
Korea.......................... |
........ 0-15 |
0-17 |
8 500 |
Libanon........................ |
........ 0-06 |
0-07 |
3 500 |
T.iberia.......................... |
........ 0-05 |
0-05 |
2 500 |
Luxemburg...................... |
........ 0-06 |
0-06 |
3 000 |
Mexico.......................... |
........ 1-16 |
0-83 |
41 500 |
Nederländerna .................. |
........ 1-59 |
1-81 |
90 500 |
Nicaragua ...................... |
........ 0-05 |
0-05 |
2 500 |
Norge.......................... |
........ 0-68 |
0-63 |
31 500 |
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 99,
1950 |
1 9 |
5 1 |
|
Bidrags- |
Bidrags- |
Belopp, |
|
kvot, % |
kvot, % |
dollar |
|
Nya Zeeland................... |
......... 0-78 |
0-63 |
31 500 |
Pakistan....................... |
......... 0-95 |
0-89 |
44 500 |
Panama....................... |
......... 0-06 |
0-06 |
3 000 |
Paraguay ..................... |
......... 0-05 |
0-05 |
2 500 |
Peru ......................... |
......... 0-41 |
0-27 |
13 500 |
Polen......................... |
......... 1-36 |
1-21 |
60 500 |
Portugal....................... |
......... 0-78 |
0-62 |
31 000 |
Salvador ....................... |
......... 0-06 |
0-06 |
3 000 |
Saud-Arabien .. *................ |
......... 0-12 |
0-10 |
5 000 |
Schweiz ....................... |
......... 1-77 |
1-65 |
82 500 |
Spanien ....................... |
..... . |
1-41 |
70 500 |
Storbritannien ................. |
......... 15-32 |
14-52 |
726 000 |
Sverige ....................... |
......... 1-80 |
2-54 |
127 000 |
Sydafrikanska Unionen......... |
......... 1-67 |
1-44 |
72 000 |
Syrien......................... |
......... 0-18 |
0-15 |
7 500 |
Thailand....................... |
......... 0-38 |
0-34 |
17 000 |
Tjeckoslovakien ............... |
......... 1-39 |
— |
— |
Turkiet ....................... |
......... 1-42 |
1-16 |
58 000 |
Ungern ....................... |
......... 0-40 |
0-36 |
18 000 |
Uruguay ....................... |
......... 0-35 |
0-23 |
11 500 |
Venezuela ..................... |
......... 0-41 |
0-35 |
17 500 |
Vietnam....................... |
— |
0-32 |
16 000 |
Västtyskland ................... |
— |
4-12 |
206 000 |
Österrike ..................... |
......... 0-34 |
0-31 |
15 500 |
Samtliga medlemsstater 100-00 |
100-00 |
5 000 000 |
517240. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1951.