Kungl. Maj:ts proposition nr 92.
1
Nr 92.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ändring i villkoren
för vissa tomtupplåtelser i staden Kiruna; given
Stockholms slott den 2 mars 1951.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF.
G. E. Sträng.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I propositionen föreslås vissa ändringar i de hittills gällande villkoren för
upplåtelser av kronan tillhörig tomtmark i Kiruna stad. Ändringarnas huvudsakliga
syfte är att göra det möjligt för köpare av dylik tomtmark att få
lagfart på inköpt tomt innan tomten blivit bebyggd.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 92.
2
Kiingl. Maj.ts proposition nr 92.
Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2
mars 1951.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,
Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Hammarskjöld.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sträng, anför.
Den 26 maj 1899 medgav Kungl. Maj :t i enlighet med riksdagens beslut
(prcp. nr 85; r. skr. nr 136), att vissa områden av den mark, som vid avvittringen
i Jukkasjärvi socken avsatts till kronopark, skulle få avskiljas från
kronans mark för att upplåtas såsom tomter åt enskilda med äganderätt för
bebyggande. Förslag till köpeskilling för de särskilda tomterna skulle uppgöras
av vederbörande revirförvaltare och en av länsstyrelsen i Norrbottens
län utsedd person.
Särskilt värde borde därvid åsättas den skog som funnes på tomten och
särskilt värde själva jorden. Länsstyrelsen skulle därefter få upplåta tomten
för ett pris, som motsvarade minst den föreslagna köpeskillingen, till
den som anmälde sig hos länsstyrelsen och därvid erlade ett belopp motsvarande
skogsvärdet jämte en femtedel av köpeskillingen för jorden. Den åt
vilken tomt uppläts skulle vara skyldig att enligt av länsstyrelsen meddelade
föreskrifter inom två år från upplåtelsen ha å tomten påbörjat samt att
inom ytterligare tre år ha fullbordat boningshus, salubod eller annan därmed
jämförlig byggnad. Försummades detta, skulle tomtinnehavaren vara
förlustig sin rätt till tomten och den därför erlagda andelen av köpeskillingen.
Hade tomtinnehavaren inom den förelagda tiden av fem år fullgjort
vad som ålegat honom i fråga om tomtens bebyggande, skulle han vid samma
äventyr som nyss sagts vara skyldig att sist vid utgången av femårstiden
erlägga återstoden av köpeskillingen. Sedan byggnadsskyldigheten blivit
behörigen fullgjord och köpeskillingen till fullo guldits, skulle länsstyrelsen
utfärda köpebrev å tomten för tomtinnehavaren.
Befogenheten att upplåta tomter från den ifrågavarande kronomarken
överflyttades den 9 april 1913, med vederbörligt bemyndigande, av länsstyrelsen
till municipalstyrelsen i Kiruna municipalsamhälle. Efter tillkomsten
av Kiruna stad den 1 januari 1948 har länsstyrelsen den 4 maj 1948 uppdragit
åt drätselkammaren i staden att övertaga nämnda befogenhet. Drätselkammaren
har ålagts att före den 15 januari varje år till länsstyrelsen
inkomma med redogörelse över de under nästföregående år verkställda
tointförsäljningarna och influtna köpeskillingarna.
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 92.
De köpeskillingsmedel, som inflyta vid tomtförsäljningarna, skola ingå
till statsverket för att användas till inköp för kronans räkning av skogbärande
eller till sltogsbörd tjänlig mark.
I skrivelse den 6 april 1950 har drätselkammaren i Kiruna hemställt om
sådan ändring av de i Kungl. Maj:ts beslut den 26 maj 1899 meddelade villkoren
för tomtförsäljningarna att köpebrev för tomt skulle kunna utfärdas
sedan köpeskillingen erlagts, oavsett om tomten bebyggts eller icke.
Till stöd för sin hemställan anför drätselkammaren, att tomtköpare enligt
gällande bestämmelser icke kan få lagfart på den tomt han förvärvat,
ehuru han till fullo erlagt den föreskrivna köpeskillingen. Flertalet tomtköpare
behöva emellertid lån för att kunna uppföra sina byggnader. Långivare
fordrar i allmänhet säkerhet i form av inteckning i fastigheten. Innan
inteckning kan beviljas, måste tomtköparen ha lagfart å sin fastighet.
Den närmare innebörden av den ändring i bestämmelserna, som åsyftas
med drätselkammarens skrivelse, framgår av ett förslag till formulär för
köpebrev, som bilagts ansökningen. Enligt formuläret skulle hela köpeskillingen
för tomten erläggas kontant vid köpeavtalets ingående. Nuvarande
bestämmelser om byggnadsskyldigheten och äventyret vid försummelse i
dess fullgörande skulle utbytas mot ett köpevillkor av följande lydelse.
Det åligger köparen att under iakttagande av de föreskrifter i avseende
å tomtens bebyggande, vilka äro eller kunna varda i laga ordning bestämda,
hava å tomten inom två år efter köpebrevets utfärdande påbörjat samt
inom ytterligare tre år fullbordat boningshus eller annan för tomten avsedd
byggnad, vid äventyr, om det försummas, att samhället äger återköpa tomten
på de i lagen om återköpsrätt till fast egendom stadgade villkor; och
medger köparen till säkerhet för återköpsrättens bestånd att inteckning
utan hans vidare hörande får meddelas i den försålda fastigheten samtidigt
som lagfart sökes å fånget.
Länsstyrelsen i Norrbottens län har i yttrande den 18 april 1950 tillstyrkt
drätselkammarens hemställan.
Kammarkollegiet har i utlåtande den 8 februari 1951 anfört bland annat
följande.
De villkor för försäljning av här avsedda tomter, som fastställdes av
statsmakterna 1899, ha haft sin motsvarighet i de villkor, som bestämdes
av statsmakterna samma år för försäljning av vissa tomter å kronomark i
Malmberget och 1902 för försäljning av vissa tomter å sådan mark vid Koskullskulle
gruva. Beträffande villkoren för tomtförsäljningarna å sistnämnda
båda orter har tidigare framträtt behov av ändring i den riktning, som
avses med den nu föreliggande framställningen. Statsmakterna ha med
anledning därav 1943 fattat beslut om vissa ändringar i försäljningsvillkoren
beträffande tomter i Malmberget och Koskullskulle (prop. nr 328; r.skr.
nr 495). I berörda ärende avgav kammarkollegiet utlåtande den 31 maj
1943. Däri framhölls bland annat, att äventyret att tomtinnehavare skulle
vara förlustig sin rätt till tomten, om denna ej bebyggdes på angivet sätt
och inom angiven tid och om den resterande köpeskillingen ej erlades vid
angiven tidpunkt, utgjorde ett resolutivt villkor. Så länge detta villkor ej
uppfyllts kunde lagfart å tomten ej erhållas.
Vad först beträffar köpclikviden synes man i nu förevarande framställ -
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 92.
ning ha förutsatt, att köpeskillingen skulle erläggas i sin helhet vid köpeavtalets
ingående. Priserna å ifrågavarande tomter i Kiruna synas också
att döma av utredningen i ärendet vara låga. Två av de senaste tomtförsäljningarna
skedde mot köpeskillingar å 268 kronor och 150 kronor. Något
behov av fortsatta regler om avbetalning av köpeskilling torde därför ej
vara för handen. Vad angår villkoret om tomtens bebyggande torde nödig
garanti härför kunna vinnas genom en bestämmelse om återköpsrätt.
Statsmakternas beslut år 1943 beträffande tomterna i Malmberget och
Koskullskulle innebar, att återköpsrätt förbehölls kronan. Vad Kiruna stad
beträffar torde kronan knappast ha något intresse av att själv återköpa
tomter, som köparna icke bebyggt på angivet sätt eller inom angiven tid.
Det torde vara lämpligare att återköpsrätten, såsom synes vara förutsatt
i drätselkammarens skrivelse, får utövas av staden.
På grund av det anförda tillstyrker jämväl kammarkollegiet drätselkammarens
hemställan.
Departementschefen.
Syftet med de villkor för upplåtelser av tomter från ifrågavarande kronomark,
som uppställdes år 1899, lärer ha varit att trygga att tomterna
blevo bebyggda i enlighet med givna föreskrifter. Detta syfte synes numera
kunna uppnås på ett ändamålsenligare sätt genom att förbehåll göres om
återköpsrätt. Någon anledning för kronan att motsätta sig att återköpsrätten,
såsom drätselkammaren synes avse, må efter tomtens försäljning och
redovisning övergå från kronan till Kiruna stad och utövas av denna, torde
icke föreligga. Ej heller synes något vara att erinra mot att hela köpeskillingen
för försåld tomt skall erläggas kontant. Enligt min mening föreligger
alltså icke hinder, att de nuvarande villkoren för försäljning av ifrågavarande
tomtmark ersättas med dem som föreslagits i drätselkammarens
ansökan. Riksdagens medgivande till åtgärden bör emellertid inhämtas.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att nyss angivna, för upplåtelse av vissa tomter inom
Kiruna stad gällande villkor må ersättas med bestämmelser
av huvudsakligen det innehåll, som drätselkammaren i Kiruna
stad föreslagit i förevaraiyle ansökan.
Vad departementschefen sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt, bifaller Hans
Maj :t Konungen samt förordnar, att proposition av den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
G. Liizell.
617264. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1951.