Kungi. Maj:ts proposition nr 84.

1

TSr 84.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående utbildning av
fiskeritjänstemän m. mgiven Stockholms slott den
16 februari 1951.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF.

G. E. Sträng.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen ställes frågan om inrättande av en fast utbildningsanstalt
för fiskareungdom på framtiden, men riktlinjer föreslås oberoende härav
skola fastställas i fråga om utbildningen av fiskeritjänstemän. Medan den
hittillsvarande utbildningen vid fiskeriskolan i Aneboda omfattat elva månader,
utsträckes utbildningstiden enligt propositionen till omkring 17 månader.
Utbildningen skall stå under fiskeristyrelsens överinseende. Den teoretiska
undervisningen skall i huvudsak meddelas i Göteborg. Praktisk utbildning
samt viss teoretisk undervisning i sötvattensbetonade läroämnen
skall äga rum i Aneboda.

Undervisningen skall vara avgiftsfri. Stipendier till eleverna skola utgå
enligt de grunder som gälla för elever vid statsunderstödda kommunala och
enskilda anstalter för yrkesundervisning.

I propositionen uttalas, att förslaget i viss mån bör betraktas som ett provisorium
och att frågan bör kunna omprövas, därest förutsättningar längre
fram skulle föreligga för att inrätta en fast fiskareskola.

Den som genomgått kursen för fiskeritjänstemän skall kunna vinna inträde
vid specialgymnasiet för lantbruks-, mejeri- och skogsstuderande i
Vilan. Efter avlagd examen vid detta specialgymnasium skall möjlighet finnas
att bedriva akademiska studier.

Länsfiskeritjänstemännen föreslås skola placeras å löneplan och därvid
1 IUhang Ull riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr S4.

2

Kungl. Maj. ts proposition nr 84.

hänföras till lönegrad Ca 19. I anslutning härtill hemställes om bemyndigande
att i personalförteckningarna för hushållningssällskapen uppföra
sammanlagt 33 fiskeriassistenttjänster i denna lönegrad.

För bestridande av avlöningar och driftkostnader samt stipendier vid
fiskeritjänstemannakursen begäres för budgetåret 1951/52 ett förslagsanslag
av 30 400 kronor. Förläggningen av viss del av utbildningen till Aneboda
medför, att vissa ombyggnadsarbeten måste utföras därstädes. Såsom
bidrag till kostnaderna härför äskas ett reservationsanslag å 35 000 kronor.

Slutligen föreslås att reservationsanslaget till befrämjande i allmänhet av
fiskerinäringen för nästa budgetår skall uppföras med 80 000 kronor eller
5 000 kronor mindre än för innevarande budgetår. Å ena sidan förordas att
bidraget från detta anslag till Södra Sveriges fiskeriförening skall höjas
med cirka 1 700 kronor samt att för statsbidrag till rörlig kursverksamhet
och studieresor skall avses ett från 25 000 kronor till 50 000 kronor höjt
belopp. Å andra sidan anses något belopp icke böra anvisas för nästa budgetår
till Kungl. Maj :ts förfogande under förutsättning att en å anslaget
föreliggande reservation får disponeras för detta ändamål.

Kungl. Maj.ts proposition nr 84.

3

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
16 februari 1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Möller, Sköld, Quensel, Danielson,

Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne,

Andersson, Lingman, Hammarskjöld.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans-, ecklesiastik- och
civildepartementen anmäler chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet
Sträng, frågor om utbildning av fiskeritjänstemän och lönereglering för länsfiskeritjänstemän
in. ni. samt anför därvid följande.

I. Inledning.

I betänkande, som avgavs den 17 oktober 1949, framlade fiskeriutbildningskommittén1
förslag rörande, bland annat, dels utbildningen av fiskeritjänstemän
och yrkesutbildningen i egentlig mening för fiskare, dels löneställningen
för länsfiskeritjänstemän och fiskmästare.

Över betänkandet avgåvos, efter remiss, utlåtanden av fiskeristyrelsen
efter hörande av fiskeriintendenterna, skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning,
statskontoret, statens lönenämnd, 1946 års skolkommission,
länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, förvaltningsutskotten i Göteborgs
och Bohus län samt norra Kalmar läns landsting, förvaltningsutskotten i
samtliga hushållningssällskap utom Skaraborgs och Kopparbergs läns, Hushållningssällskapens
förbund, styrelsen för specialgymnasiet i Vilan, Södra
Sveriges fiskeriförening, Svenska lax- och laxöringföreningen, Svenska fiskevårdsförbundet,
Sveriges fiskares riksförbund, Svenska insjöfiskarenas centralförbund,
Svenska ostkustfiskarnas centralförbund, Svenska västkustfiskarnas
centralförbund, Skånes fiskareförbund, Svenska fiskarenas studieförbund,
Föreningen Sveriges länsfiskeritjänstemän, Föreningen Statens fiskeritjänstemän
och Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund.

Kommitténs förslag i fråga om utbildningen av fiskeritjänstemän innebar,
att denna skulle utbyggas och fördjupas. Medan utbildningen vid den nuvarande
fiskeriskolan i Aneboda omfattar 11 månader, skulle den av kommittén
föreslagna kursen taga i anspråk närmare 20 månader. Vidare förordade
kommittén, att en fast yrkesskola för fiskareungdom skulle inrättas.

1 Ledamoten av riksdagens andra kammare, folkskolläraren G. T. Skoglund i Umeå, ordförande,
landstingsmannen, fiskaren A. K. H. Andersson i Fårö, fiskeriintendenten S. J. Sjögren,
ledamoten av riksdagens andra kammare, handelsföreståndaren K. B. Utbult i Öckerö samt
länsfiskeritjänstemannen K. W. Zcttergren i Uppsala.

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 84.

Enligt förslaget skulle fiskeritjänstemannautbildningen och den fasta yrkesundervisningen
för fiskare sammanföras till en fiskeriskola i Lysekil. Till
denna skola skulle överföras dels större delen av den statsunderstödda fiskerit
jänstemannautbildning, som hittills bedrivits vid fiskeriskolan i Aneboda,
dels den yrkesundervisning för fiskare, som sedan hösten 1948 provisoriskt
anordnats i Lysekil. I betänkandet förordades vidare, att rörliga kurser av
olika slag skulle anordnas för fiskare.

De delar av kommitténs förslag, som gällde anordnande av fasta yrkeskurser
och rörlig kursverksamhet för fiskare, behandlades i propositionen nr
114 till 1950 års riksdag. I det till denna proposition fogade utdraget av statsrådsprotokollet
anförde jag, att det enligt min mening vore principiellt befogat
att inrätta en fast undervisningsanstalt för fiskare. Med hänsyn till att
erfarenheterna från den provisoriska yrkesundervisning, som varit anordnad
i Lysekil, icke vittnade om något större intresse därför bland fiskarungdomen
förordade jag, att denna utbildning skulle fortsätta någon tid om
än med vissa ändringar i kursplanerna. Först därefter borde man på grundval
av då vunna erfarenheter fatta definitiv ståndpunkt i frågan om inrättande
av en fast skola. Under sådana förhållanden ansåg jag, att man icke
heller borde besluta om utbildningen av fiskeritjänstemän. Vart denna skulle
förläggas komme nämligen i hög grad att bli beroende av om en fast fiskeriskola
i Lysekil komme till stånd eller ej. Jag uttalade vidare, att medel till
den provisoriska utbildningen i Lysekil efter budgetåret 1950/51 syntes böra
anvisas under nionde huvudtiteln i stället för under åttonde huvudtiteln.

De förslag, som framlades i propositionen, inneburo i enlighet härmed endast
att rörlig kursverksamhet skulle bedrivas bland fiskarena enligt de riktlinjer,
som vid 1949 års riksdag uppdragits för motsvarande verksamhet inom
jordbruket och skogsbruket, samt att den yrkesutbildning för fiskare,
som var förlagd till Lysekil, skulle fortsätta, ehuru med vissa ändringar
i kursplanerna. Propositionen bifölls av riksdagen (r. skr. nr 244).

I skrivelse den 16 augusti 1950 hemställde fiskeristyrelsen med statens
fiskeriförsök, att spörsmålen om den fasta yrkesundervisningen för fiskare
och om utbildningen av fiskeritjänstemän måtte upptagas till förnyad prövning,
så att de kunde lösas vid 1951 års riksdag. Styrelsen anförde därvid,
bland annat, att det vore ytterst angeläget, att den nuvarande provisoriska yrkesutbildningen
i Lysekil för fiskare ersattes med en permanent anordning för
undervisningen därstädes. Det vore vidare icke blott angeläget utan rentav
nödvändigt att fasta former skapades för fisker itjänstemännens utbildning.
Styrelsen ansåge nämligen den nuvarande utbildningstiden för fiskeritjänstemän
om allenast 11 månader uppenbart otillräcklig. Härtill komme att lokalerna
vid Södra Sveriges fiskeriförening numera befunne sig i sådant skick,
att helårsundervisning vid skolan icke längre kunde ifrågakomma. Provisoriet
år 1950 med en kurs vid föreningen kunde därför icke förlängas.

Bland annat på grund av att intresset bland fiskarungdomen för yrkesutbildningen
i Lysekil alltjämt visat sig synnerligen ringa och att kostnaderna
för nu pågående kurs icke heller stodo i rimlig proportion till elev -

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

5

antalet uppdrog Kungl. Maj:t genom beslut den 13 oktober 1950 åt fiskeristyrelsen
att undersöka möjligheterna att förlägga utbildningen av fiskeritjänstemän
och fiskare till Göteborg. Till åtlydnad härav har fiskeristyrelsen
i skrivelse den 14 december 1950 framlagt förslag och kostnadsberäkningar
rörande utbildning av fiskeri tjänstemän, förlagd till Göteborg. Beträffande
yrkesutbildningen för fiskare har styrelsen anmält, att det vid
förhandlingar som den fört med styrelsen för Göteborgs stads yrkesskolor
framgått, att intresse förelåge från Göteborgs stads sida att inom ramen för
stadens yrkesundervisning, närmast yrkesskolornas sjömansutbildning,
upptaga yrkesutbildning för fiskare. Denna utbildning skulle i alla avseenden
såsom beträffande huvudmannaskap, statsbidragsnormer m. m. bli
likställd med sedvanlig yrkesutbildning i kommunal regi under ledning och
inseende av överstyrelsen för yrkesutbildning. Styrelsen för Göteborgs
stads yrkesskolor hade emellertid tillika meddelat, att vissa ytterligare överväganden
måste företagas, innan denna utvidgning av stadens yrkesundervisning
kunde defintivt beslutas. Fiskeristyrelsen har förklarat sig senare
efter ytterligare överläggningar med styrelsen för Göteborgs stads yrkesskolor
skola återkomma till frågan rörande förläggning och organisation
av yrkesutbildningen för fiskare. Fiskeristyrelsen har emellertid i detta
sammanhang understrukit att den yrkesutbildning för fiskare, som kan
komma att anordnas i Göteborg, av olika skäl icke kan motsvara en sådan
fast undervisningsanstalt, som fiskeriutbildningskommittén föreslagit. Enligt
styrelsens mening bör därför en eventuell fiskarutbildning i Göteborg
betraktas som ett provisorium i avbidan på att en fiskets egen skola framdeles
kan komma till stånd.

Över fiskeristyrelsens förslag ha, efter remiss, utlåtanden avgivits av
statskontoret, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, förvaltningsutskottet
i Göteborgs och Bohus läns landsting, Göteborgs stadsfullmäktige, Hushållningssällskapens
förbund, som tillika överlämnat yttranden av förvaltningsutskotten
i Stockholms läns och stads, Jönköpings läns samt Gävleborgs
läns hushållningssällskap, Södra Sveriges fiskeriförening, Föreningen
Sveriges länsfiskeritjänstemän och Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund.

I skrivelse den 12 februari 1951 har fiskeristyrelsen anmält, att styrelsen
för Göteborgs stads yrkesskolor den 6 februari 1951 beslutat, att yrkesutbildning
för fiskare skall igångsättas vid yrkesskolorna, samt godkänt ett
förslag till kursplan för utbildningen.

Jag anser det synnerligen önskvärt att fiskarungdomen skall beredas
ökade möjligheter att få teoretiska yrkeskunskaper vid sidan av den praktiska
utbildning, som deltagandet i fisket ger. Såsom framgått av det föregående
synes emellertid tiden ännu icke vara mogen för inrättande av en
fast utbildningsanstalt för fiskare. Med hänsyn till att den provisoriska
yrkesutbildningen i Lysekil erhållit så ringa anslutning, att kostnaderna
för denna blivit oproportionerligt stora i förhållande till elevantalet, anser
jag mig icke heller kunna förorda, att statsanslag för nästa budgetår
skall anvisas till att uppehålla denna utbildning. Därest det skulle visa sig

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

möjligt att få till stånd yrkesundervisning för fiskare vid Göteborgs stads
yrkesskolor, synes detta kunna godtagas som en provisorisk lösning av
frågan.

Uppskjutes den definitiva lösningen av frågan om att inrätta en fast undervisningsanstalt
för fiskare kommer emellertid spörsmålet om utbildningen
av fiskeritjänstemän enligt min uppfattning i ett delvis nytt läge.
Prövningen av detta spörsmål torde icke kunna uppskjutas till dess frågan
om inrättande av en fiskarskola ånyo blir aktuell. Bland annat utvecklingen
på fiskevårdens område medför, att allt större krav måste ställas på
dessa tjänstemän såväl i administrativt hänseende som i fråga om fackkunskaper.
Detta förhållande medför att deras utbildning måste förbättras.
Härtill kommer att vissa svårigheter möta att i fortsättningen, såsom skett
år 1950, anordna provisoriska utbildningskurser vid Södra Sveriges fiskeriförening
i Aneboda. Med hänsyn härtill anser jag att frågan om fiskeritjänstemännens
utbildning nu bör upptagas till prövning.

Såsom förut nämnts innehåller fiskeriutbildningskommitténs betänkande
jämväl förslag rörande löneställningen för länsfiskeritjänstemän och fiskmästare.
I det till propositionen nr 114 till 1950 års riksdag fogade statsrådsprotokollet
anförde jag, att enligt min mening denna fråga borde slutligt
prövas först i samband med den pågående tjänsteförteckningsrevisionen.
Till följd härav redogjorde jag i berörda sammanhang icke heller för
detaljerna i kommitténs förslag i denna del. Jag torde emellertid få erinra
om att i årets statsverksproposition (IX ht p. 84) föreslagits, att hemkonsulenternas
löner skola regleras från och med den 1 juli 1951. Vid bifall
härtill skulle fiskeritjänstemännen bli den enda kategori av hushållningssällskapens
med statsmedel avlönade befattningshavare, som kvarstår med
oreglerad lön. I betraktande härav anser jag övervägande skäl tala för att
jämväl länsfiskeritjänstemännen nu skola placeras å löneplan. Fiskeriutbildningskommitténs
förslag i berörda hänseende torde därför böra behandlas
i detta sammanhang.

I gällande riksstat finnes upptaget ett reservationsanslag av 85 000 kronor
till befrämjande i allmänhet av fiskerinäringen. Av anslaget skola 28 250
kronor utbetalas såsom statsbidrag till Södra Sveriges fiskeriförening, 25 000
kronor disponeras till bidrag till statsunderstödd utbildningsverksamhet
på fiskerinäringens område samt 31 750 kronor användas enligt föreskrifter,
som Kungl. Maj :t meddelar för varje särskilt fall.

I skrivelser den 16 augusti och den 14 oktober 1950 har fiskeristyrelsen
hemställt, bland annat, att anslaget för budgetåret 1951/52 skall höjas med
sammanlagt 54 800 kronor.

Då resultatet av prövningen av frågan om utbildningen av fiskeri tjänstemän
påverkar medelsbehovet under berörda anslag, har Kungl. Maj:t i riksstatsförslaget
för nästa budgetår (IX ht p. 148) på min hemställan upptagit
anslaget med allenast beräknat belopp. Anslaget har därvid preliminärt
uppförts med oförändrat belopp, 85 000 kronor. Jag torde nu få återkomma
till denna anslagsfråga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

7

II. Utbildningen av fiskeritjänstemän.

A. Fiskeriutbildningskommitténs förslag.

Nuvarande förhållanden. I fiskeriutbildningskommitténs betänkande anföres
att för närvarande två skolor finnas för utbildning av länsfiskeritjänstemän,
fiskodlingsföreståndare och motsvarande befattningshavare,
nämligen fiskeriskolan i Aneboda i Kronobergs län och fiskmästarskolan i
Håstad i Malmöhus län. Båda skolorna drivas av enskilda sammanslutningar,
den förstnämnda av Södra Sveriges fiskeriförening och den sistnämnda
av Svenska lax- och laxöringföreningen. Fiskeriskolan i Aneboda
åtnjuter statsunderstöd för sin verksamhet och har under en följd av år
fram till allra senaste tid varit den enda utbildningsanstalten av ifrågavarande
slag i Sverige. Fiskmästarskolan i Håstad har tillkommit först 1947.
Svenska lax- och laxöringföreningen har för åren 1946—1950 tilldelats
.statsbidrag till kostnaderna för undersökningar och försök rörande laxfiskar.
Bidragen, vilka utbetalats från de medel, som förvaltas under rubriken
Vattenavgifter till befrämjande av fisket inom landet, ha utgått med
10 000 kronor under år 1946 och med 20 000 kronor under ettvart av åren
1947—1950.

För inträde vid fiskeriskolan i Aneboda har fordrats bland annat att vederbörande
fyllt 18 år och genomgått folkhögskolas andra årskurs samt
haft fiskepraktik under två år. Utbildningskurserna ha sedan år 1938 anordnats
vartannat år och omfattat en tid av elva månader (15 januari—15
december). Av utbildningen har endast fyra månaders teoretisk undervisning
och tre veckors praktisk undervisning varit förlagd till Aneboda. Återstoden
av kurstiden har huvudsakligen ägnats praktiskt arbete på olika
platser.

Den första och hittills enda kursen vid fiskmästarskolan i Håstad började
våren 1947 och avslutades våren 1949. Utbildningstiden omfattade,
med frånräknande av ferieuppehåll, ungefär 22 månader. Enligt uppgift av
skolans föreståndare hade samtliga elever avlagt realexamen. En stor del
av utbildningstiden användes till fältarbete vid föreningens anläggningar
i Kävlingeåns vattensystem. Den teoretiska undervisningen var koncentrerad
till sammanlagt tio vintermånader. Under sistnämnda tid pågingo ävenledes
vissa fältarbeten. Liksom vid Anebodaskolan omfattade utbildningen
även fiskepraktik på olika håll utanför huvudmannens egna vattendrag.

Fiskeriutbildningskommittén. Kommittén framhåller, att länsfiskeritjänstemännen
på grund av de mångsidiga och självständiga arbetsuppgifter,
som numera åvila dem, behöva en mera omfattande utbildning än den
som hittills stått till buds. Bland annat påpekas, att dessa tjänstemän så
småningom kommit att övertaga en stor del av fiskeriintendenternas tidigare
åligganden.

För fiskodlingsföreståndare, fiskmästare och dylika tjänstemän med mera

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

begränsade lokala uppgifter föreligger visserligen icke samma behov av en
fördjupad utbildning. Kommittén påpekar emellertid, att hela antalet befattningar
som läinsf iskerit jänstemän samt fiskmästare och fiskodlingsföreståndare
i allmän och enskild tjänst endast är omkring 70 och att det
årliga rekryteringsbehovet till denna kår kan beräknas omfatta fyra å fem
personer. Både med hänsyn till fiskeritjänstemännens egna intressen och
ur samhällets synpunkt anser kommittén det vara lämpligt, att en så liten
tjänstemannagrupp har en enhetlig utbildning, som tillåter övergång mellan
olika befattningar utan komplettering av grundutbildningen.

I betänkandet framhålles vidare, att en differentiering av utbildningen för
tjänstemän på sötvattensområdet respektive saltvattensoinrådet redan av
praktiska och ekonomiska skäl icke är tänkbar vid så små utbildningsgrupper,
som det här gäller. Vidare erinras om att länsf iskerit jänstemännens
uPPgifter ^ flera kustlän omfatta såväl sötvattens- som saltvattensfisket och
att det för övrigt är svårt för en elev att vid utbildningens början eller under
dess lopp bestämma sig för det ena eller andra området.

Kommittén föreslår därför, att utbildningen av oiika slag av fiskeritjänstemän
såsom hittills skall ske vid en för samtliga kategorier gemensam kurs
men att denna utbildning skall utvidgas och fördjupas.

Med hänsyn till de teoretiska förkunskapernas betydelse för elevernas
förmåga att tillgodogöra sig den fortsatta utbildningen anser kommittén,
att för tillträde till fiskeritjänstemannakurs bör fordras
att sökanden avlagt realexamen eller genomgått tvåårig folkhögskola med
kunskaper i ämnena svenska, matematik, biologi, fysik och kemi motsvarande
fordringarna för betyget godkänd i realexamen. Vad beträffar praktikfordringarna
föreslås endast den ändringen, att i den föreskrivna tvååriga
fiskepraktiken bör ingå minst två månaders praktiktjänstgöring hos
länsfiskeritj änstemän.

I övrigt bör enligt kommittén såsom villkor för inträde vid fiskeritjänstemannakurs
föreskrivas att sökanden är lägst 18 och högst 30 år samt att
han är frisk och har tillräckliga kroppskrafter för deltagande i den praktiska
utbildning, som ingår i kursen.

Vad angår undervisningens innehåll föreslås, att vissa allmänna
läroämnen, nämligen svenska, matematik, fysik, kemi, allmän biologi och
engelska, skola upptagas på kursplanen. Enligt kommitténs mening komma
vidgade kunskaper i nämnda ämnen icke endast att underlätta för eleverna
att tillgodogöra sig undervisningen i övriga mera fackbetonade ämnen vid
kursen utan även att innebära en behövlig standardhöjning av utbildningen.
Kommittén erinrar i detta sammanhang, att ifrågavarande ämnen med undantag
för engelska ingå i kursplanerna för motsvarande undervisningsanstalter
inom jordbruk, trädgårdsskötsel, mejerinäring in. in. I fråga om
ämnet engelska uttalar kommittén, att detta bör ingå i kursen för att de
studerande skola få möjlighet att taga del av facklitteratur på detta språk.

Beträffande övriga, mera fackbetonade ämnen finner kommittén det an -

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

geläget att ämnen av betydelse för saltvattensfisket få större utrymme än de
för närvarande ha. Sålunda har i den kursplan som kommittén utarbetat
ämnet oceanografi införts och timantalet för ämnet fiskeribiologi ökats
med hänsyn till saltvattensfiskarnas biologi. Vidare anser kommittén det
önskvärt att vissa luckor i den nuvgrande utbildningen skola fyllas. I kursplanen
bör därför upptagas fiskberedning, fiskets ekonomi, motorlära, kännedom
om båttyper och fiskeribyggnader av olika slag. Av samma skäl bör
undervisningen i rättslära, förvaltnings- och föreningslära samt bokföring
fördjupas.

Enligt kommitténs mening bör även den praktiska delen av undervisningen
bli allsidigare och grundligare än hittills. I betänkandet anföres i detta
sammanhang, att den i utbildningen ingående praktiken dock endast bör
avse sådana praktiska arbeten, vilka ingå som ett organiserat led i undervisningen,
och att eleverna sålunda icke böra utnyttjas såsom arbetskraft för
skolans huvudman.

Den kursplan för utbildningen av fiskeritjänstemän, som kommittén
utarbetat, har följande innehåll.

Antal timmar

Läroämne n

lektioner

demonstra-tioner och
övningar

lektioner,
demonstra-tioner m. m.
tillhopa

Antal

veckor

praktik

80

_

80

_

75

—

75

—

00

—

60

—

50

—

50

—

45

—

45

—

25

15

40

—

15

5

20

—

150

30

180

—

70

—

70

4

30

—

30

4

30

—

30

*9

125

—

125

11

50

—

50

5

85

15

100

—

10

30

40

—

75

_

75

—

20

fi5

85

—

15

95

no

—

30

70

100

—

25

35

60

—

30

95

125

—

_

—

10

Samtliga ämnen

1095

455

1550

43

Kommittén anser att den teoretiska delen av undervisningen icke lämpligen
kan omfatta mer än i genomsnitt sex timmar per dag eller 36 timmar
per vecka, eftersom eleverna torde hehöva använda två till tre timmar
dagligen till egna studier. Under den tid, då den teoretiska delen av un -

Därav fem veckor för enskilt arbete.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

dervisningen pågår, bör dock utöver den angivna lektionstiden gymnastik
eller andra kroppsövningar på lämpligt sätt läggas in i veckoschemat.

Den teoretiska delen av undervisningen, omfattande totalt 1 550 timmar,
skulle fördelad med 36 timmar per vecka komma att pågå 43 veckor. Därtill
skall enligt kursplanen komma praktikutbildning i egentlig mening under
38 veckor samt enskilt arbete under fem veckor. Hela kursen skall sålunda
omfatta 86 veckor eller 516 arbetsdagar.

Den praktiska utbildningen skall enligt förslaget — oberoende av till vilken
ort kursen huvudsakligen förlägges — ske på flera olika orter eller områden
i skilda delar av landet. Praktiken skall sålunda bland annat avse
fiske vid olika delar av landets kuster, i insjöar och rinnande vatten, vistelse
å undersökningsfartygen Skagerak och Eystrasalt, fiskevård och fiskodling
m- m. — främst i Aneboda men i viss utsträckning även på andra platser såsom
Hastad, Ängelholm och någon plats i Norrland — samt deltagande i vattenregleringsundersökningar
i Norrland.

Fiskeritjänstemannakursen skall börja omkring den 10 januari vart annat
år och avslutas under oktober påföljande år. Därvid skall ferieuppehåll
göras med en vecka vid vardera påskhelgen, med en å två veckor under
vardera sommaren och med två veckor under den jul- och nyårshelg, som
infaller under kurstiden. Praktikutbildningen skall förläggas till vår-, sommar-
och höstmånaderna under första halvåret samt våren och sommaren
andra året. Under eftersommaren och hösten andra året skola repetitioner,
examensarbeten och förhör ske.

I fråga om förläggningen av fiskeritjänste männens
utbildning har kommittén, i enlighet med de direktiv som lämnades
vid utredningens igångsättande, övervägt olika alternativ. Ett alternativ har
därvid varit Aneboda, där sådan utbildning sedan länge bedrivits. Kommittén
har vidare i detta sammanhang behandlat spörsmålet om inordnande av
Svenska lax- och laxöringföreningens fiskmästarskola i Håstad i den statsunderstödda
fiskeriundervisningen. Därvid har den såsom ett andra alternativ
övervägt en förläggning av fiskeritjänstemannakursen till denna skola.
Vidare har kommittén ansett sig böra undersöka möjligheten att förlägga utbildningen
till Drottningholm i anknytning till sötvattenslaboratoriet därstädes.
Slutligen har såsom ett fjärde alternativ övervägts en samförläggning
av yrkesutbildning för fiskeritjänstemän och fiskare i Lysekil. För- och
nackdelarna av de nämnda alternativen te sig enligt kommitténs mening på
följande sätt.

I fråga om anebodaalternativet framhålles att de till Södra Sveriges fiskeriförening
hörande anläggningarna och insjöarna erbjuda de fiskeristuderande
tillfälle till mångsidiga övningar och demonstrationer i insjöfiske,
fiskodling, dammkultur, fiskevård, limnologi m. m. Kommittén påpekar vidare,
att föreningens tjänstemän utgöra en garanti för att kvalificerade lärare
stå till förfogande i några av de viktigaste fackämnena.

De nuvarande elevbostäderna vid Aneboda kunna emellertid icke anses
tillfredsställande, i vart fall icke under den kalla årstiden eller för längre vis -

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 84.

telsc. Kommittén har i samråd med byggnadsstyrelsen undersökt lokalfrågan.
Denna undersökning har givit till resultat att elevbostäder visserligen
kunna åstadkommas inom befintliga byggnader. Man skulle emellertid då få
nöja sig med en otillfredsställande utrymmesstandard. Dessutom skulle en
erforderlig upprustning av ifrågavarande byggnad draga förhållandevis stora
kostnader.

I betänkandet ifrågasättes vidare, om den föreslagna utvidgningen av den
nuvarande utbildningen kan genomföras i Aneboda. Sålunda befarar kommittén,
att det kan bli svårt att i Aneboda få lämpliga lärarkrafter för undervisningen
i de allmänna ämnena och i vissa fackämnen, vilka kommittén ansett
vara av stor vikt, till exempel fiskberedning och fiskets ekonomi. Vid en
förläggning till Aneboda — liksom även vid en förläggning till Håstad eller
Drottningholm — skulle vidare den praktiska utbildning, som berör västkusten
och som bör avse den där högre utvecklade fiskerinäringen i dess helhet,
sålunda även fiskberedning och fiskhandel m. in., få begränsas till en tämligen
kort tidsperiod. Ur nämnda synpunkter finner kommittén, att även
principiella skäl tala för att kursen förlägges till en ort med stark anknytning
till ett fiske i stor skala och med ett därpå uppbyggt näringsliv i stället
för att placeras i en sådan ur hela fiskenäringens synpunkt mera begränsad
miljö, som en försöksstation och fiskodlingsanstalt utgöra.

Håstadsalternativet är enligt kommitténs mening att föredraga framför
anebodaalternativet så tillvida som det i Håstad icke torde vålla några svårigheter
att från Lund och Malmö erhålla lärarkrafter för så gott som samtliga
ämnen. Lokalfrågorna anses icke heller erbjuda något problem vid en
förläggning till denna ort, då den nuvarande fiskmästareskolan förfogar över
tillräckliga utrymmen för både undervisningslokaler och elevbostäder.

Kommittén framhåller emellertid, att för den praktiska utbildningen värdet
av en förläggning till Håstad främst skulle ligga i möjligheten att studera
de försök att inplantera lax och laxöring i Kävlingeåns vattensystem, som
Svenska lax- och laxöringföreningen för närvarande bedriver. Dessa praktikmöjligheter
anser kommittén dock alltför ensidiga jämfört med praktikmöjligheterna
på andra håll för att de skulle kunna motivera att huvuddelen
av utbildningen förlägges till denna ort. Kommittén anser det även
mindre lämpligt att anknyta fiskeritjänstemannautbildningen till en enskild
organisation, vars fortbestånd i hög grad synes vara beroende av hur vissa
fiskodlingsexperiment utfalla och även av de personliga insatserna av initiativtagaren
till densamma.

I betänkandet behandlas härefter alternativet att förlägga skolan till
Drottningholm med anknytning till fiskeriundersökningsanstalten därstädes.
Kommittén framhåller, att en sådan förläggning skulle kunna motiveras
med de fördelar för undervisningen, som bestå däri att eleverna komma i
kontakt med forskningsarbetet på sötvattensfiskets område och med verksamheten
vid fiskeristyrelsens tillsynsavdelning. Anstaltens och tillsynsavdelningens
personal skulle vidare i viss utsträckning kunna utnyttjas såsom
speciallärare. Lärarfrågan skulle därför icke vålla några större svårigheter
vid en förläggning på denna plats.

Ä andra sidan framhålles, att anstaltens utrustning med dammar, försöksanläggningar,
fiskevatten och dylikt endast avser försök i mindre skala
och ej kan bilda något egentligt underlag för elevernas insjöpraktik. Den
övervägande delen av den praktiska undervisningen skulle därför fa inhämtas
på andra platser. Vidare skulle en förläggning av skolan till Drottningholm
kräva nybyggnader för undervisningslokaler och eventuellt även för
clevinternat.

Till slut behandlas tanken på cn förläggning av fiskeritjänstemannaut -

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

bildningen till Lysekil. Kommittén anför, att utbildningen i så fall bör anknytas
dels till undersökningsanstalten för havsfisket och den hydrografiska
stationen på Bornö, dels till den fiskarskola, som för närvarande provisoriskt
anordnats i Lysekil och enligt kommitténs förslag skall inrättas såsom
en permanent undervisningsanstalt. För undervisningen i fiskeribiologi
och oceanografi kunna undersökningsanstaltens vetenskapligt utbildade
befattningshavare påräknas såsom speciallärare. I viss utsträckning beräknas
även fiskeristyrelsens tjänstemän i Göteborg kunna utnyttjas för
specialkurser och föreläsningar. Beträffande sådana ämnen som redskapslära
med båtkännedom, navigation och motorlära kunna samma lärare, lokaler
och utrustning användas vid fiskeritjänstemannakursen och vid fiskarskolans
kurser. I fråga om dessa ämnen liksom i fråga om en del andra
fackämnen, exempelvis fiskberedning, anser kommittén, att undervisningen
med större fördel kan bedrivas i Lysekil än i någon annan av de påtänkta
förläggningsorterna. För undervisningen i allmänna ämnen som svenska,
engelska och matematik torde enligt kommittén lärare från realskolan i
Lysekil eller från läroverket i Uddevalla kunna stå till förfogande såsom
timlärare.

Undervisningslokaler anses kunna iordningställas i den landstinget tillhöriga
byggnad i Lysekil, vari den provisoriska fiskarskolan för närvarande
inrymmes. Elevbostäder för de studerande vid fiskeritjänstemannakursen
kunna erhållas vid fiskarskolans elevhem.

En samförläggning av fiskeritjänstemannakursen och yrkesundervisningen
för fiskare innebär enligt kommittén vissa besparingar, särskilt med hänsyn
till att undervisningsenheterna beräknas bli jämförelsevis små och därför
var för sig draga relativt stora kostnader i förhållande till elevantalet.

En nackdel med lysekilsalternativet anser kommittén det förhållandet
vara, att den praktiska utbildningen i så viktiga ämnen som limnologi, fiskevattenslära
samt fiskevård och fiskodling knappast till någon del kan ske i
Lysekil eller dess närhet och att det även torde uppstå svårigheter att på
denna ort erhålla kompetenta lärarkrafter för dessa delar av undervisningen.

Kommittén uttalar sammanfattningsvis, att Aneboda och Lysekil utgöra
de förläggningsorter, som främst kunna komma i fråga. Intetdera alternativet
anses helt tillgodose de krav, som en allsidig utbildning ställer. Enligt
kommitténs mening måste emellertid en betydande del av den praktiska
utbildningen försiggå på andra håll, vilken förläggningsort som än väljes.

Under förutsättning att en fast yrkesundervisning för fiskare anordnas i
Lysekil törordar kommittén, att Lysekil skall väljas till förläggningsort för
utbildning av fiskeritjänstemän. Denna ståndpunkt motiveras därvid främst
med att undervisningen i ett flertal ämnen kan ske bättre i Lysekil än på
någon annan ort samt att åtskilliga praktiska fördelar stå att vinna, om
utbildningen av fiskeritjänstemän och fiskarekurserna förläggas till samma
plats. Vad fiskeritjänstemännen angår bör emellertid den teoretiska och,
i den utsträckning så kan ske, även den praktiska utbildningen i ämnena
limnologi, fiskevattenslära samt fiskevård och fiskodling försiggå i Aneboda.
Eleverna böra i så fall vara förlagda under omkring 10 månader till
Lysekil, under 3—4 månader till Aneboda och under 5—6 månader ha praktisk
utbildning på annat håll.

13

Iiungl. Maj.ts proposition nr 84.

Genomföres detta förslag bör enligt kommittén även i fortsättningen
statsanslag utgå till Södra Sveriges fiskeriförening för avlönande av en fiskeribiolog
och en fiskmästare. Dessa skulle därvid ha försöksverksamhet som
huvuduppgift men därjämte meddela viss undervisning åt de fiskeristuderande.
I fråga om forsknings- och försöksarbete i Aneboda anser kommittén,
att en överenskommelse om samarbete med statens fiskeriförsök bör
träffas mellan fiskeristyrelsen och fiskeriföreningen.

I fråga om anslagsbehovet beräknar kommittén, att till avlöningar
vid den föreslagna fiskeriskolan skall erfordras ett årligt anslag av 32 300
kronor. Om man fördelar kostnaden för avlönande av skolans föreståndare,
eller 14 000 kronor, med lika delar å fiskeritjänstemannakursen och de fasta
fiskarekurserna skulle av förstnämnda belopp 12 900 kronor hänföras till
fiskeritjänstemannakursen. Kommittén har därvid räknat med att föreståndaren
skulle svara för omkring 300 lektioner. Med ett beräknat genomsnittligt
timarvode av 12 kronor upptager kommittén för återstående 370 undervisningstimmar
4 450 kronor. För praktikhandledare beräknas slutligen
1 500 kronor. Driftskostnaderna vid kursen uppskattas till 11 100 kronor.

Det årliga anslagsbehovet till fiskeritjänstemannakursen skulle alltså enligt
kommitténs beräkningar uppgå till 24 000 kronor. Såsom engångskostnader
upptages 10 000 kronor för materialanskaffning till kursen samt i
runt tal 93 700 kronor såsom statsbidrag till kostnader för ombyggnad av
lokaler för fiskeriskolan.

Kommitténs förslag innebär vidare, att statsbidraget till Södra Sveriges
fiskeriförening för upplysningsverksamhet skall indragas och att i stället det
statsbidrag, som utgår till föreningens undersökningsverksamhet, skall
höjas med 5 000 kronor. Ett villkor för denna höjning skulle dock vara, att
föreningen ställer sina befattningshavare till förfogande för viss undervisning
och praktisk utbildning av elever vid fiskeriskolans tjänstemannakurs
och att föreningens försöksarbete samordnas med den statliga fiskeriforskningen.

Yttrandena. Behovet av en förbättrad utbildning för särskilt länsfiskeritjänstemännen
vitsordas allmänt i de yttranden, där frågan berörts. I det
övervägande flertalet yttranden förordas också kommitténs förslag härom.

Mot ståndpunkten, att en enhetlig utbildning bör anordnas för
länsfiskeritjänstemän och fiskmästare, gör endast fiskeriintendenten i södra
distriktet invändningar. Denne uttalar, att en mera omfattande utbildning
för fiskmästare än den nuvarande icke synes vara motiverad.

I frågan om inträdesf ordringarna vid kursen biträda bland
andra fiskeristyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning kommitténs
förslag. Skolöverstyrelsen påpekar i anslutning till ett yttrande av folkhögskoleinspektören,
att överenskommelse kunnat träffas mellan folkhögskolorna
och de statsunderstödda sjuksköterskeskolorna om att de förra skola

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 84.

utfärda betyg för de elever, som söka inträde vid sjuksköterskeskolorna. En
liknande överenskommelse torde enligt skolöverstyrelsen kunna träffas mellan
ledningen för fiskeritjänstemannakursen och folkhögskolorna. 1946 års
skolkommission uttalar, att det ej synes motiverat att för inträde vid kursen
kräva realexamenskunskaper i vissa ämnen, eftersom enligt kommitténs
förslag undervisningen i dessa ämnen vid kursen huvudsakligen skall
utgöra en repetition av kursen för realexamen. Skånes fiskareförbund anser
likaledes, att kraven på de teoretiska förkunskaperna satts för högt och
att i stället större hänsyn bör tagas till praktiskt kunnande i fiske.

Å andra sidan framföras i några yttranden önskemål om högre inträdesfordringar
än de, som kommittén föreslagit. Enligt Kronobergs, Gotlands
och Norrbottens läns hushållningssällskap, Föreningen Sveriges länsfiskeritjänstemän,
Föreningen Statens fiskeritjänstemän och Södra Sveriges fiskeriförening
böra sålunda förkunskaper, motsvarande fordringarna för realexamen,
krävas jämväl i engelska eller tyska eller i båda dessa språk. Därigenom
skulle fiskeritjänstemännen få större möjligheter att taga del av utländsk
facklitteratur. Kronobergs läns hushållningssällskap, Föreningens
Statens fiskeritjänstemän och Södra Sveriges fiskeriförening anföra vidare,
att om inträdesfordringarna höjas på nu angivet sätt behöver undervisningen
vid fiskeritjänstemannakursen ej omfatta de allmänna ämnen, som
upptagits i kommitténs kursplan. Slutligen förorda även fiskeriintendenten
i övre norra distriktet samt Östergötlands, Värmlands och Västmanlands
läns hushållningssällskap, att realexamen eller däremot svarande kunskaper
skola utgöra minimifordran för inträde vid fiskeritjänstemannakurs.
Sistnämnda remissinstanser föreslå emellertid icke i anslutning härtill någon
nedskärning av kursplanen.

Beträffande praktikfordringarna uttala fiskeriintendenten i södra distriktet,
Södermanlands, Västmanlands och Norrbottens läns hushållningssällskap,
Föreningen Sveriges läns fiskeritjänstemän samt Svenska ostkustfiskarnas
centralförbund att en allsidig förpraktik i kust- och insjöfiske in. m.
bör krävas. I vissa av de nyssnämnda yttrandena liksom även i yttranden
från andra håll göras å andra sidan invändningar mot kommitténs förslag,
att i förpraktiken skall ingå två månaders tjänstgöring hos länsfiskeritjänsteman.
Det anföres mot detta förslag, att en sådan förpraktik icke torde
vara av större värde. I bland andra länsfiskeritjänstemannaföreningens yttrande
föreslås i stället, att dylik tjänstgöring skall anordnas i form av kompetenspraktik
för den, som avlagt godkänd examen vid fiskeritjänstemannakurs.
Föreningen ifrågasätter vidare, att en dylik kompetenspraktik skall
kombineras med en kortare kurs i förvaltningstjänst på fiskets område. En
efterutbildning av detta slag bör enligt föreningens mening uppställas såsom
kompetenskrav för sådan befattning såsom länsfiskeritjänsteman, vartill
lön utgår av statsmedel.

I yttrandena från Södermanlands läns och Kalmar läns södra hushållningssällskap
samt Hushållningssällskapens förbund föreslås att förpraktiken
skall utsträckas från två till tre år för att de, som ämna ägna sig åt

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 84.

fiskeritjänstemannabanan, skola få en omfattande praktisk erfarenhet. Kalmar
läns södra hushållningssällskap uttalar att av denna praktiktid ett år
bör avse specialpraktik i fiskevård, fiskodling in. in.

För att en lämplig elevrekrytering till fiskeritjänstemannautbildningen
skall erhållas förordar vidare Svenska insjöfiskarenas centralförbund, att
det vid elevantagningen skall tillses, att erforderligt antal sökande från sötvattensfisket
beredes plats.

Hushållningssällskapens förbund ifrågasätter, om elever med den av kommittén
föreslagna minimiåldern av 18 år äga tillräcklig mognad och erfarenhet
för att tillgodogöra sig den teoretiska utbildning, varpå deras kommande
verksamhet skall grundas.

Kommitténs undervisnings plan för fiskeritjänstemannautbildningen
godtages i stort sett tämligen allmänt i remissyttrandena. Erinringar
av delvis principiell natur göras främst i fråga om avvägningen mellan undervisningen
i sötvattensfisket och undervisningen i saltvattensfisket. En
del anmärkningar riktas därjämte mot den föreslagna omfattningen av vissa
undervisningsämnen. I de flesta fall förordas härvid en begränsning av kursplanen.

Fiskeristgrelsen biträder i stort sett kommitténs förslag till kursplan men
förutsätter därvid att detta får betraktas mera som ett allmänt program än
som ett definitivt schema. Styrelsen anser därför, att de jämkningar, som
visa sig lämpliga eller nödvändiga, böra kunna vidtagas utan större omgång.

En principiell kritik av den föreslagna kursplanens omfattning och tidslängd
framföres av Södra Sveriges fiskeriförening. Föreningen uttalar att
kommitténs förslag angående timantal för de allmänna ämnena ej vilar på
efter pedagogiska grunder gjorda beräkningar om den tid, som kurserna
kräva i lektionstimmar, övningstimmar, exkursioner o. s. v. Föreningen anför
vidare, att en tvåårig utbildningstid synes ha föreslagits främst med
hänsyn till utbildningsförhållandena för andra i detta hänseende knappast
jämförbara yrkesgrupper. Även fiskeritjänstemännens krav på högre lön synes
ha spelat en roll i detta sammanhang.

Uppsala läns hushållningssällskap anser däremot — under hänvisning till
den utbildning som fordras för jordbruks- och trädgårdskonsulenter samt
till länsfiskeritjänstemännens mångsidiga och självständiga arbetsuppgifter
— en treårig fackutbildning med realexamen som utgångspunkt önskvärd.
Sällskapet tillstyrker emellertid ändock kommitténs förslag, då detta innebär
en avsevärd förbättring av utbildningen, jämfört med nuvarande förhållanden.
Även Kalmar läns södra hushållningssällskap ifrågasätter om icke
en längre utbildningstid än den föreslagna erfordras med tanke på länsfiskeritjänstemännens
arbetsuppgifter.

Såsom förut nämnts anse Kronobergs hushållningssällskap, Södra Sveriges
fiskeriförening och Föreningen Statens fiskeritjänstemän, att för inträde
vid kursen böra krävas kunskaper i svenska, engelska, matematik, fysik
och kemi motsvarande betyget godkänd i realexamen. Då den föreslagna
undervisningen i flertalet av dessa ämnen endast skulle få karaktär av re -

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 84.

petitionskurs, ifrågasätter Södra Sveriges fiskeriförening, huruvida densamma
har någon betydelse för specialutbildningen och för eventuella löneanspråk.
I de nämnda yttrandena göres vidare gällande, att de undervisningstimmar
i engelska, som kunna inrymmas i kurstiden, ej äro tillräckliga
för att den, som saknar förkunskaper i engelska, skall kunna taga del
av utländsk facklitteratur. Dessutom påpekas, att en betydande fiskeribiologisk
facklitteratur föreligger på tyska.

Å andra sidan anser överstyrelsen för yrkesutbildning införande av nämnda
allmänna ämnen i undervisningsplanen vara ägnat att bidraga till en allmän
nivåhöjning av fiskeritjänstemannautbildningen. Fiskeristyrelsen uttalar likaledes,
att undervisning i sådana ämnen behövs vid fiskeritjänstemannakursen.

Beträffande omfattningen av kurserna i de allmänna ämnena förordar
överstyrelsen för yrkesutbildning under hänvisning till de föreslagna inträdesfordringarna,
att ämnena kemi och fysik endast skola avse kortare
repetitioner av kurserna för realexamen. Västmanlands läns hushållningssällskap
föreslår däremot, att undervisningen i de allmänna ämnena skall
gå utöver realexamens kurs. Sistnämnda sällskap anser vidare, liksom även
Stockholms läns och stads hushållningssällskap samt Föreningen Sveriges
länsfiskeritjänstemän, att undervisning i tyska bör upptagas på kursplanen.

Beträffande avvägningen av de fackbetonade ämnena uttalar Södra Sveriges
fiskeriförening såsom en principiell synpunkt, att undervisningen med
hänsyn till fiskeritjänstemännens arbetsuppgifter bör till allra största delen
ägnas förhållanden, som gälla sötvattens- eller inomskärsfiske. Rent saltvattensfiske
eller havsfiske bör däremot ej givas något större utrymme. Enligt
föreningens uppfattning kunna de få tjänstemän, som behöva specialutbildning
på sistnämnda område, skaffa sig erforderlig kompetens på enklare
och billigare sätt än det, som kommittén föreslagit. Svenska fiskevårdsförbundet,
Svenska lax- och laxöringföreningen och Föreningen Statens fiskeritjänstemän
betona likaledes, att tyngdpunkten av utbildningen bör falla
inom sötvattensområdet, eftersom det övervägande flertalet fiskeritjänstemän
enbart eller huvudsakligen ha att göra med sötvattensfiske. Fiskeristyrelsen
framhåller emellertid i detta sammanhang att den för olika undersökningar
på havsfiskets område behöver åtskilliga befattningshavare
med ungefärligen den utbildning, som den föreslagna undervisningen avser
att giva.

Vad angår de särskilda fackämnenas omfattning uttala emellertid såväl
fiskeristyrelsen som Södra Sveriges fiskeriförening, att förslaget lämnat
onödigt stort utrymme åt sådana ämnen som oceanografi och fiskberedning.
Även vissa hushållningssällskap anse kurserna för dessa ämnen vara alltför
omfattande. Värmlands läns hushållningssällskap ifrågasätter vidare om icke
undervisningen i navigation bör helt slopas eller i vart fall begränsas.

Fiskeriintendenterna i övre och nedre norra distrikten samt Västerbottens
låns hushållningssällskap framhålla önskvärdheten av ökad praktik och
studier i större strömmande vatten. T. f. fiskeriintendenten i östra distrik -

Kungl. Maj.ts proposition nr 84.

17

tet anser det önskvärt, att dammkulturen skall uppmärksammas mera, då
den ger en god uppfattning om fiskeribiologiska problem av stor vikt för
sötvattensfisket i dess helhet. Blekinge läns hushållningssällskap betonar
vikten av en grundlig utbildning i fråga om dammodling av lax. Föreningen
Sveriges länsfiskeritjänstemän föreslår, att kursplanen för fiskevattenslära
skall utökas så att kursdeltagarna få bättre kännedom om flottningarnas
och kraftregleringarnas inverkan på fisket och fiskbeståndet i större älvar.
Med hänsyn till att vattenföroreningarna bli allt vanligare och allt allvarligare
ifrågasätter vidare Örebro läns hushållningssällskap om icke en viss
elementär kunskap i bakteriologi bör inrymmas i kursplanen.

1 fråga om den praktiska delen av undervisningsplanen uttalas i flera yttranden
tillfredsställelse över att kommittén sökt tillgodose olika anspråk i
detta hänseende. Södra Sveriges fiskeriförening framför emellertid även på
denna punkt kritiska synpunkter. Enligt föreningens mening innebär nämligen
en fördelning av praktikutbildningen på mer än 15 olika platser i hela
landet nästan oövervinnliga svårigheter, när det gäller att göra upp ett schema
för praktikperioderna. Föreningen anser därför, att praktikutbildningen bör
koncentreras till ett mindre antal representativa platser, odlingsanstalter
o. s. v. Därjämte böra under lärares ledning en eller två studieresor företagas
till olika platser av intresse för undervisningen.

Beträffande förläggningen ha såsom förut nämnts olika meningar
framförts i remissyttrandena. I flertalet yttranden biträdes kommitténs
förslag, att yrkesutbildningen för fiskeritjänstemän och för fiskare gemensamt
skall förläggas till Lysekil. I åtskilliga yttranden, särskilt från sådana
myndigheter och organisationer som representera sötvattensfiskets
intressen, förordas däremot bestämt att utbildningen av fiskeritjänstemän
även i fortsättningen skall ske i Aneboda. Därjämte anhåller
Håstadsskolans huvudman med anslutning från enskilda reservanter i ett
par andra remissmyndigheter, att förläggningsfrågan skall upptagas till
förnyad utredning och att därvid håstadsalternativets möjligheter skola
prövas närmare.

För en förläggning av utbildningen till Lysekil uttala sig fiskeristyrelsen
jämte fiskeriintendenterna i övre norra, södra och Västerhavets distrikt,
överstyrelsen för yrkesutbildning, Göteborgs och Bohus läns landsting, flertalet
hushållningssällskap, Föreningen Sveriges länsfiskeritjänstemän och
samtliga fiskareförbund.

1 de nämnda yttrandena åberopas såsom skäl för en förläggning till Lysekil
främst de organisatoriska fördelar, som detta alternativ anses erbjuda.
Sålunda motiverar fiskeristyrelsen sin anslutning till förslaget med
att frågor rörande administration, anskaffning av lärarkrafter in. m. torde
kunna lösas lättare, om undervisningen för fiskeritjänstemän och för fiskare
förlägges till en och samma plats och denna även utgör säte för andra
undervisningsanstalter. Styrelsen anför dock, att det med fog kan anses
mindre lämpligt, att en skola för utbildning av tjänstemän, av vilka de

2 Dihantj till riksdagens protokoll 1951. t samt. Nr Si.

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

flesta sedermera få sin verksamhet förlagd till sötvattensområdet, placeras
i en trakt där insjöar eller floder knappast finnas. Styrelsen ansluter sig
likväl till kommittéförslaget, eftersom enligt detta endast omkring hälften
av undervisningen skall äga rum i Lysekil och den andra hälften i Aneboda
ävensom på andra platser i landet. Enligt styrelsens mening är det även av
underordnad betydelse, i vilken miljö den rent teoretiska delen av undervisningen
är förlagd. Styrelsen framhåller vidare, att en förutsättning för
att en betydande del av undervisningen i enlighet med kommitténs förslag
skall kunna ske i Aneboda är, att överenskommelse kan träffas mellan staten
och Södra Sveriges fiskeriförening rörande olika organisatoriska och
ekonomiska problem. Slutligen uttalar styrelsen, att frågan om fiskeritjänstemannakursens
förläggning kommer i ett annat läge, om yrkesundervisning
för fiskare icke skulle anordnas i Lysekil, och att Aneboda i så fall
är att föredraga som huvudförläggning för utbildningen av fiskeritjänstemän.

Även i andra yttranden, där lysekilsalternativet av praktiska skäl tillstyrkes,
uttryckes samtidigt en viss tvekan om lämpligheten av denna lösning
av förläggningsfrågan. Dylika betänkligheter framkomma sålunda i yttrandena
från Västernorrlands och Norrbottens läns hushållningssällskap, Svenska
insjöfiskarenas centralförbund och Svenska ostkustfiskarnas centralförbund.
Å andra sidan framhåller Svenska västkustfiskarnas centralförbund,
att en förläggning av fiskeritjänstemannautbildningen till västkusten
kan vara motiverad med tanke på det inflytande, som västkustfisket utövat
på fiskets utveckling inom andra kustområden.

Anebodaalternativet förordas av statskontoret, fiskeriintendenterna i
nedre norra, östra och mellersta distrikten, Kronobergs läns, Älvsborgs läns
södra samt Värmlands, Örebro och Västmanlands läns hushållningssällskap,
Södra Sveriges fiskeriförening, Svenska fiskevårdsförbundet och Föreningen
Statens fiskeritjänstemän.

I samtliga dessa yttranden betonas särskilt, att fiskeritjänstemännen
främst ha sin verksamhet förlagd till sötvattensområdet och att deras utbildning
därför även i fortsättningen bör vara förlagd till Aneboda. Svenska
fiskevårdsförbundet framhåller sålunda, att av landets omkring 70 länsfiskeritjänstemän
och fiskmästare fyra uteslutande syssla med kustfiske,
samtliga på ostkusten, varjämte ytterligare elva äro verksamma inom både
kust- och insjöfiske, varav endast en på västkusten. Med hänsyn härtill synes
det förbundet orimligt, att en till Lysekil förlagd fiskarkurs, varav behovet
icke anses tillräckligt styrkt, skulle draga över förläggningen av
tjänstemannakursen till samma plats.

Sistnämnda förbund anför vidare, att ämnet fiskeribiologi, vilket är det
mest tidskrävande av samtliga teoretiska ämnen vid fiskeritjänstemannakursen,
hör organiskt ihop med de ämnen, fiskevattenslära samt fiskevård
och fiskodling, vari undervisningen enligt kommittéförslaget skulle äga
rum i Aneboda. Vidare anmärker förbundet, att ämnet tillämpad geologi
utgör en av hörnstenarna i limnologien, vilket ämne likaledes skulle stude -

Kungl. Maj.ts proposition nr 84.

19

ras i Aneboda, och att undervisning i dessa ämnen bör ske samtidigt och
på samma plats. Därest Lysekil väljes till huvudförläggningsplats för utbildningen
av fiskeritjänstemän, bör icke endast undervisningen i limnologi,
fiskevattenslära samt fiskevård och fiskodling utan även utbildning
i fiskeribiologi och tillämpad geologi ske i Aneboda.

Även Föreningen Statens fiskeritjänstemän uttalar att det ännu är ovisst,
hur stort intresse yrkesutbildningen för fiskare kan tilldraga sig, och att
hänsyn till denna utbildning därför icke kan motivera, att tjänstemannakursen
förlägges till Lysekil. Föreningen anför även att en elementärundervisning
för fiskare i vissa allmänbildande ämnen samt navigation och motorlära
icke synes ha någon större gemenskap med den mer kvalificerade
undervisning, som bör bedrivas vid tjänstemannakursen. Den senare bör
enligt föreningens mening förläggas till en plats, där teoretiska lektioner
i fackämnena kunna kombineras med demonstationer och övningar och
där större delen av den praktiska utbildningen kan ske. Aneboda anses
bättre fylla dessa villkor än någon annan ort i landet på grund av de mångsidiga
praktikmöjligheterna i insjöfiske, dammhushållning och fiskodling.
Därtill kommer att vattendragen vid Aneboda äro de ur limnologisk synpunkt
bäst kända i landet.

Statskontoret anför, att anebodaalternativet även ur ekonomisk synpunkt
erbjuder den för statsverket förmånligaste lösningen.

Södra Sucriges fiskeriförening framhåller beträffande kostnadsfrågan
såsom en synnerligen allvarlig brist i betänkandet, att beräkningar över
driftskostnader icke utförts för andra alternativ än Lysekil. Föreningen påpekar,
att utbildningskostnaderna per elev varit väsentligt lägre i Aneboda
än vad de enligt kommitténs beräkningar skulle bli i Lysekil. Enligt föreningens
mening kunna vidare undervisningslokalerna och bostäderna i
Aneboda renoveras till betydligt lägre kostnad än den som byggnadsstyrelsen
beräknat.

Beträffande håstadsalternativet erinrar Svenska lax- och laxöringföreningen,
att allsidiga praktikmöjligheter stå till buds vid de närliggande sjöarna
Ringsjön, Vombsjön och Börringesjön m. fl., vid vattendragen i östra Skåne
och i Blekinge samt vid olika fiskelägen såsom Limhamn, Barsebäck, Simrishamn,
Åhus in. fl. Föreningen påpekar vidare, att dess skolverksamhet
även innefattar marinbiologisk utbildning. Enligt föreningens uppfattning
kunna dock tjänstemän med det utbildningsunderlag det här är fråga om
knappast någonsin betjäna fiskevården för kust- och havsfisket. Däremot
medför kulturpåverkningen av sjöar och rinnande vatten ökade krav på
tjänstemän för sötvattensfiskets fiskevårdsfrågor. Föreningen anser det vara
uppenbart, att om fiskeritjänstemannakursen förlägges till Håstad, där
erforderliga undervisningslokaler och elevbostäder redan finnas, bli engångskostnaderna
obetydliga och de löpande kostnaderna för praktikresor
m. m. betydligt lägre än om kursen förlägges till Lysekil. Föreningen före-''
slår därför, att möjligheten att förlägga den framtida utbildningen av fiskeritjänstemän
till föreningens institution vid Håstad skall prövas på nytt.

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 84.

Samma yrkande framställdes även i reservation till fiskeristyrelsens yttrande
av styrelseledamoten, docenten Rodhe, och i reservation till Malmöhus
läns hushållningssällskaps yttrande av ordföranden, landshövdingen
Thomson.

Beträffande kommitténs kostnadsberäkningar finner styrelsen
för fiskareskolan i Lysekil bland annat viss höjning av statsbidraget till
lärarlöner erforderlig. Förvaltningsutskottet i Göteborgs och Bohus läns
landsting ansluter sig härtill.

Södra Sveriges fiskeriförening uttalar att kommittéförslaget för föreningens
del medför en ekonomisk försämring med 5 600 kronor om året, en ökning
av timantalet i teoretisk undervisning för föreståndaren till mer än det
dubbla utan ekonomisk kompensation och förlust av en för sötvattensutbildningen,
speciellt i limnologi, synnerligen välmeriterad lärare.

Beträffande byggnadsfrågan finner föreningen det inkonsekvent att räkna
med Aneboda som fullt godtagbar förläggningsort i befintligt skick för
3—4 månader av utbildningen. Föreningen framhåller att vissa renoveringsarbeten
äro oundgängligen nödvändiga även för den nuvarande utbildningen
och att skolan för närvarande endast disponerar lämpliga elevutrymmen
för fyra å fem elever. På grund av dessa förhållanden kan den för
elevernas framtida arbete synnerligen viktiga utbildningen på sötvat.tensområdet
komma att äventyras eller en provisorisk förflyttning av densamma
till annan ort bli nödvändig.

Beträffande sistnämnda fråga anför fiskeristyrelsen, att det måste anses
nödvändigt att upprusta lokalerna i Aneboda, även om fiskeritjänstemannakursen
endast kommer att vara förlagd till denna ort under en kortare tid.
Enligt styrelsens mening böra därför utgifterna för en dylik upprustning
medtagas vid en definitiv beräkning av kostnaderna för fiskeritjänstemannautbildningens
ordnande.

B. Fiskeristyrelsens förslag.

Fiskeristyrelsen. Styrelsen framhåller att den, när det gällt att bedöma
omfattningen och innehållet av den utbildning, som fiskeritjänstemännen
böra erhålla, utgått från dessa tjänstemäns arbetsuppgifter och ansvar enligt
nu gällande organisation. Dessa innefatta — förutom instruktion och
rådgivning åt fiskare och fiskevattensägare — ledning av hushållningssällskapens
och vissa andra korporationers verksamhet på fiskodlingens område
samt, i allt större utsträckning, ren expeditionstjänst. Länsfiskeritjänstemännen
tagas nämligen allt mer i anspråk såsom remissinstanser åt
länsstyrelserna, fiskeriintendenterna, fiskareorganisationerna, flottningsföreningar
och lantbruksingenjörer m. fl. Beträffande hushållningssällskapens
fiskeritjänstemän gäller dessutom numera att de obligatoriskt skola tjänstgöra
såsom sekreterare åt sällskapens fiskerinämnder.

Med hänsyn till dessa arbetsuppgifter och det ansvar, som enligt nuvaran -

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

21

de organisation åvilar länsfiskeritjänstemännen, anser fiskeristyrelsen i likhet
med fiskeriutbildningskommittén, att dessa tjänstemäns utbildning måste
utvidgas och fördjupas.

Trots att de expeditionella och kamerala arbetsuppgifterna kommit att intaga
en framträdande plats på berörda tjänstemäns arbetsschema finner
fiskeristyrelsen likväl, att förtrogenhet med det praktiska fisket måste sättas
främst då det gäller att bedöma en dylik tjänstemans kompetens. Då enligt
styrelsen dylik förtrogenhet ej kan förvärvas genom skolundervisning anser
styrelsen, att såsom första villkor för tillträde till fiskeritjänstemannakurs
bör uppställas två års praktik inom fisket. Dispens från
detta krav bör dock kunna medgivas. Beträffande intagningsåldern föreslås,
att sökanden skall ha uppnått 18 års ålder. Kraven på teoretiska förkunskaper
föreslås icke skola sättas högre än vad som motsvarar realexamen eller
genomgången tvåårig folkhögskola. I motsats till fiskeriutbildningskommittén
anser styrelsen det icke nödvändigt, att sökande skall ha vitsord om
kunskaper i vissa ämnen motsvarande betyget godkänd i realexamen. Härvid
framhålles att undervisningen vid fiskeritjänstemannakursen i de viktigaste
teoretiska fackämnena under alla omständigheter synes böra omfatta
såväl elementärt som avancerat kunskapsstoff. Däremot bör icke alltför
mycken tid offras på sådana till allmänbildning hörande ämnen som modersmålet
och räkning. På dessa ämnen lägges nämligen stark betoning vid
såväl folkskolan som folkhögskolan. För att elevernas kunskaper i sistnämnda
ämnen skola underhållas och fördjupas i den utsträckning, som
erfordras för en fiskeritjänstemans expeditionella och kamerala sysslor,
upptager fiskeristyrelsen dock dessa ämnen i undervisningsplanen. Ytterligare
allmänbildande ämnen, som upptagas i planen, äro engelska och
samhällslära med förvaltningskännedom och ekonomi.

I fråga om förläggningen av undervisningen anför fiskeristyrelsen,
att en åtskillnad måste göras mellan utbildningens teoretiska och praktiska
delar. Styrelsen finner att den förstnämnda delen, vilken upptager den
övervägande undervisningstiden, utan egentliga svårigheter kan förläggas
till Göteborg. Undervisningen i fråga anses lämpligen böra äga rum under
höst- och vintermånaderna, dels före och dels efter elevernas praktiska undervisning.
Den ena av dessa terminer skulle tagas i anspråk för den mera
elementära undervisningen i de biologiska och hydrologiska fackämncn ävensom
för undervisning i modersmålet, engelska, samhällslära med ekonomi,
räkning samt bokföring. Terminen skulle omfatta sju månader med ett kortare
avbrott vid jultiden. Den andra terminen, som knappast anses behöva
vara längre än fem månader, skulle omfatta undervisning i navigation, båtoch
motorlära, fiskberedning, fiskhandel, förfaltningslära och föreningskunskap.
Möjligen skulle undervisningen i engelska fortsätta även under
denna andra termin.

Fiskeristyrelsen har vid förhandlingar med representanter för Göteborgs
stads yrkesskolor inhämtat, att dessa skolor kunna bereda plats för en fis -

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

keritjänstemannautbildning av nämnda omfattning. Styrelsen har besiktigat
lokalerna och funnit dem helt motsvara behovet. Styrelsen anser därför
att förutsättningarna för att förlägga den teoretiskt betonade delen av undervisningen
för blivande fiskeritjänstemän till Göteborg äro goda.

Däremot har fiskeristyrelsen icke funnit det lämpligt och knappast ens
möjligt att till Göteborg förlägga meddelandet av de praktiska kunskaper,
som erfordras inom fiskevårdens, dammhushållningens och den rationella
fiskeutövningens områden. Denna del av undervisningen — vilken i tidshänseende
lämpligen bör äga rum under höst- och vårmånader — bör enligt
styrelsen förläggas till en försöksstation av den typ, som representeras av
Södra Sveriges fiskeriförenings statsunderstödda undervisnings- och försöksinstitution
i Aneboda. Styrelsen framhåller, att i viss mån motsvarande
möjligheter som vid anstalten i Aneboda finnas på andra håll i landet, bland
annat vid statens fiskeriförsöksstation i Kälarne, men att den dock i likhet
med fiskeriutbildningskommittén stannat vid att förorda anebodainstitutonen
för här ifrågavarande ändamål framför övriga tänkbara alternativ.
Till motivering av denna sin ståndpunkt anför styrelsen i huvudsak följande.

Anstalten i Aneboda äger tillgång till ett väl utbyggt system av dammar av
olika slag. Vidare finnas i institutionens omedelbara närhet flera urtappningsbara
sjöar. Dessutom ligger Aneboda centralt inom ett område med
Sveriges ur limnologisk synpunkt bäst kända sjöar. Som nära granne till
anstalten i Aneboda ligger också Lunds universitets limnologiska institutions
fältlaboratorium. Ur den praktiska fiskeriundervisningens synpunkt i
vad det gäller insjöfiske förefinnas således här gynnsamma förutsättningar.
Till dessa skäl, som i och för sig måhända icke få anses vara avgörande vid
valet av förläggningsplats, kommer emellertid ytterligare, att Anebodainstitutionen
till skillnad från övriga tänkbara anstalter förfogar över nödiga
undervisningslokaler samt jämväl elevbostäder. Förefintligheten av
dylika bostäder utgör i själva verket ett oeftergivligt villkor, i det att de
platser, där institutioner av här avsett slag finnas, icke kunna bjuda enskilda
inkvarteringsmöjligheter för eleverna. Visserligen kräva elevbostäderna
vissa iståndsättningsarbeten, men dessa torde kostnadsmässigt vara
lägre än utgifterna för ordnande av elevbostäder genom nybyggnad vid någon
annan institution. Av ingripande betydelse vid avgörandet av frågan,
vart den praktiskt betonade delen av fiskeritjänstemannautbildningen skall
förläggas, är slutligen det förhållandet, att Södra Sveriges fiskeriförening i
Aneboda äger tillgång till en befattning för kvalificerad biolog, med vilken
befattning undervisningsskyldighet är förenad. Fiskeritjänstemannautbildning
har ock sedan en lång följd av år meddelats i Aneboda.

Fiskeristyrelsen förordar i anslutning till det anförda, att den praktiskt
betonade delen av fiskeritjänstemännens utbildningsgång, vilken beräknas
omfatta omkring fem månader mellan det första och det andra årets teoretiska
undervisning i Göteborg, skall äga rum i Aneboda.

Med utgångspunkt från de synpunkter på utbildningens omfattning och
förläggning, som nu redovisats, har fiskeristyrelsen utarbetat följande
kursplan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

23

Första läsåret. September—mars (14 dagars avbrott vid jul), 26 veckor å
36 timmar = 936 timmar.

I. Elementarundervisning.

A. Matem. naturvetenskapliga ämnen:

1. Matematik .............................

2. Fysik och kemi ........................

3. Element, biologi.........................

B. Språkliga och samhällsvetenskapliga ämnen:

1. Modersmålet ............................

2. Engelska språket ........................

3. Samhällslära med ekonomilära............

II. Specialundervisning.

C. Fiskeribiologi och hydrologi:

1. Fiskarnas allmänna byggnad och fysiologi .

2. Hydrologi .............................

3. Speciell och regional limnologi ...........

4. Ekologi och beståndslära................

5. Sveriges fiskar och fiskerier .............

D. Bokföring. Allmän kurs ...................

E. Fältmätning. Teoretisk kurs och övningar . ..

Antal

vecko timmar -

Antal

timmar

under

läsåret

4 104

4 104

4 104

4 104

4 104

4 104

624

Antal

timmar

30

35

43

50

50

52

52

312

Utbildning i Aneboda.

Pågår från den 1 april till och med den 31 oktober med 1 eller 1 V, månads
avbrott under högsommaren.

Utbildningens innehåll och omfattning:

1. Teoretisk undervisning.

Fiskarnas embryologi och fortplantning.

Sjötyper och regional limnologi.

Dammhushållningens teoretiska grundvalar.

2. Demonstrationer och övningar.

Fångst, behandling och förvaring av fisk för avelsändamål.

Romtagning, artificiell befruktning.

Olika metoder för kläckning av rommen.

Transport och utplantering av yngel och ungar in. in.

Uppdragning av yngel i dammar och tråg.

Praktisk dammhushållning, dammkonstruktioner.

Sjöbeskrivning, gradering av fiskevatten.

Fisksjukdomar och parasiter.

3. Exkursioner och studieresor.

Sjösänkningars inverkan på fisket.

Konstgjorda fiskvägar.

Industriella föroreningar m. in.

Särskilda fisken vid norrlandsälvar, östersjökusten o. s. v.

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

Andra läsåret. Beräknat från 1 november till utgången av mars eller april,
med 14 dagars avbrott vid jul.

C:a 21—25 veckor.

En stor del av undervisningen avses ske i form av studiebesök och exkursioner
till fiskhamnar, konservfabriker, ev. motorverkstäder och fiskredskapsfabriker
samt ombord å fiskebåtar, varvid särskilt trålning, snörpvads-
och drivgarnsfiske, snurrevadsfiske och ombordberedning av fisk skall
demonstreras.

I övrigt skall undervisning å lärorummet och laborationslokalen meddelas
i huvudsakligen följande ämnen:

1. Navigation och motorlära.

2. Fältmätning.

3. Fiskredskapslära.

4. Fisk som handels- och konsumtionsvara, beredning och förvaring.

5. Handel och distribution.

6. Fiskerilagstiftning, fiskerätt och fiskestadgar.

7. Administrationsapparaten.

8. Expeditions- och kameral tjänst.

I organisatoriskt hänseende föreslås fiskeritjänstemannautbildningen
i Göteborg skola underställas fiskeristyrelsen. Det dagliga arbetet
med tillsyn över undervisningen, lärarna och eleverna samt elevintagning,
uppgörande av schema och anskaffande av lärare anses böra ankomma
på någon av lärarna. Denne skulle sålunda fullgöra med utbildningen
sammanhängande rektors- och sekreterargöromål. Däremot skulle de rent
kamerala uppgifterna såsom utbetalning av löner, expensutgifter och resekostnader
m. m. kunna åläggas fiskeristyrelsen. Styrelsen förordar, att organisationen
skall genomföras hösten 1951, då elever till första årskursens
teoretiska del alltså skulle intagas.

I fråga om de årliga kostnaderna för fiskeritjänstemannautbildningen
anför fiskeristyrelsen att det förhållandet att denna utbildning
avses skola vara tvåårig med elevintagning vartannat år och förete betydande
olikheter i organisatoriskt hänseende mellan de båda läsåren, medför att
anslagsbelastningen blir mycket olika för två på varandra följande budgetår.
Styrelsen har därför ansett det lämpligt att redovisa de beräknade kostnaderna
för varje budgetår för sig.

Med utgångspunkt från ett högsta antal elever av tio har fiskeristyrelsen
uppgjort en kostnadsberäkning som slutar å i runt tal 56 700 kronor. Av
detta belopp hänföras 40 000 kronor till det första och 16 700 kronor till
det andra budgetåret. Beräkningen har följande utseende.

Kostnadsberäkning

beträffande fiskeritjänstemannautbildning i Göteborg och Aneboda.

Första budgetåret.

Första läsåret 1 september—31 mars med 936 beräknade undervisningslimmar
jämte den till Aneboda förlagda praktiska undervisningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 84. 25

Första läsåret i Göteborg. Kronor

1. Hyra och städning av undervisningslokaler å kr 1:50 pr timme

(936 X 1:50)............................................. 1 404

2. Undervisningsmateriel och expenser ........................ 1 000

3. Elevstipendier för 10 elever under 7 månader å 115 kr (10 X 7

X 115) .................................................. 8 050

4. Lärararvoden:

a) Speciallärare i 260 timmar å 18 kr ................ 4 680

b) Lärare i bokföring i 52 timmar ä 12 kr............. 624

c) Lärare i övriga ämnen i 624 timmar å kr 12: 50 ...... 7 800 13 104

5. Arvode för rektors- och sekreterargöromål .................. 3 000

6. Studiebesök och exkursioner ............................... 400

Summa för första läsåret i Göteborg 26 958
Praktisk utbildning i Aneboda.

1. Underhåll av undervisningslokaler m. m.................... 1 400

2. Undervisningsmateriel och expenser ........................ 800

3. Elevstipendier för 10 elever under 5 månader å 115 kr (10 X 5

X 115) .................................................. 5 750

4. Resekostnader och studiebesök för eleverna .................. 5 000

Summa för den praktiska utbildningen i Aneboda 12 950

Summa för det första budgetåret (26 958 + 12 950) 39 908

Andra budgetåret.

Andra läsåret 1 november—31 mars med 312 beräknade undervisningstimmar.

1. Hyra och städning av undervisningslokaler å kr 1: 50 pr timme

(312 X 1:50) ............................................

2. Undervisningsmateriel och expenser ........................

3. Elevstipendier för 10 elever under 5 månader å 115 kr (10 X 5

X H5) ...........-•••....................,.................

4. Lärararvoden för speciallärare i 312 timmar å 18 kr ..........

5. Arvode för rektors- och sekreterargöromål ..................

6. Studiebesök och exkursioner ................................

Summa för andra läsåret i Göteborg 16 834
Summa för det andra budgetåret 16 834

Totalsumma för båda budgetåren (39 908 + 16 834) 56 742

Beträffande de olika posterna i kostnadsberäkningen anför fiskeristyrelsen
i huvudsak följande.

Kostnaderna för hyra och städning av undervisningslokaler i Göteborgs
stads yrkesskolor ha på grundval av yrkesskolestyrelsens uppgifter beräknats
till 1 krona 50 öre per timme.

Beräkningen av kostnaderna för undervisningsmateriel och expenser är
givetvis i viss mån osäker och en justering av beräkningen kan måhända bli
erforderlig i mån av erfarenheter rörande anslagsbelastningen. Styrelsen
räknar emellertid med att några större kostnader för undervisningsmateriel

468
1 000

5 750
5 616
3 000
1 000

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 84.

icke skola uppkomma utan att demonstrationsobjekt och dylikt skola kunna
erhållas genom utlåning eller på annat liknande sätt. Huvuddelen av det
till 1 000 kronor beräknade beloppet avses därför komma att tagas i anspråk
för expensutgifter.

Kostnaderna för elevstipendier ha beräknats med utgångspunkt från att
elevantalet skall vara högst tio. Enligt kungörelsen den 30 juni 1949 (nr
453) utgå stipendierna åt elever vid lägre lantbruksundervisningsanstalter
m. in. med 90, 60 eller 30 kronor för månad. Härvid torde emellertid generellt
ha räknats med att eleverna erhålla förläggning i internat, något som
icke kan komma i fråga vid en förläggning av fiskeritjänstemannautbildningen
till Göteborg. Enligt 4 § 1 mom. kungörelsen den 29 juni 1945 (nr
572) angående stipendier åt elever vid statsunderstödda kommunala och
enskilda anstalter för yrkesundervisning, sådant författningsrummet lyder
enligt kungörelsen den 30 juni 1947 (nr 383), kunna under sådana förhållanden,
soin beräknas bli rådande för eleverna i fiskeritjänstemannautbildningen
i Göteborg, stipendierna beräknas till högst 115, So och 55 kronor.
Fiskeristyrelsen har därför räknat med det högsta stipendiebeloppet, 115
kronor för månad, till maximiantalet elever.

Vad beträffar kostnaderna för lärararvoden ha dessa beräknats i viss överensstämmelse
med de belopp, som enligt brev den 3 juni 1949 (statsliggaren
1950/51, s. 761) gälla för speciallärare vid övriga kurser vid Alnarps
lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut. För lärare i andra ämnen än specialämnena
ha dock beräknats högre arvodesbelopp nämligen de belopp,
som vid Göteborgs stad yrkesskolor betalas adjunktskompetenta timlärare.

Det föreslagna arvodet för rektors- och sekreterargöromål sammanhänger
med det förut framlagda förslaget, att fiskeritjänslemannautbildningen
skall under fiskeristyrelsens inseende i organisatoriskt och pedagogiskt avseende
sammanhållas under ledning av en därtill av styrelsen särskilt förordnad
lärare eller annan lämplig befattninghavare. Denne befattningshavare
skall sålunda förrätta såväl rektors- som sekreterargöromålen vid ifrågavarande
utbildningskurs och bör med hänsyn till denna dubbla funktion
erhålla lämpligt avpassad gottgörelse härför.

Första läsårets studiebesök och exkursioner konnna med hänsyn till undervisningens
planläggning att bli av ringa omfattning. Härav föranledda
kostnader ha fördenskull beräknats till så lågt belopp som 400 kronor.

Södra Sveriges fiskeriförening torde böra beredas ersättning för de kostnader
för mindre iståndsättnings- och reparationsarbeten å undervisningslokalerna
i Aneboda, vilka föranledas av att fiskeritjänstemannaskolans
elever tagna lokalerna i anspråk under fem månader vart annat år. Till underhåll
av undervisningslokaler in. m. ha med anledning härav på grundval
av uppgifter från föreningens sida beräknats ett belopp av 1 400 kronor.

Beträffande kostnaderna för undervisningsmateriel och expenser gäller i
tillämpliga delar vad i det föregående anförts rörande beräkningen av motsvarande
kostnader under första läsåret i Göteborg. Såsom i annat sammanhang
anförts disponerar Södra Sveriges fiskeriförening i stort sett över erforderlig
undervisningsmateriel till följd av att föreningen under en lång
följd av år bedrivit undervisning för blivande fiskeritjänstemän.

Elevstipendierna ha beräknats till 115 kronor för elev och månad.

Posten till resekostnader och studiebesök för eleverna under vistelsen vid
skolan i Aneboda har beräknats till 5 000 kronor under beaktande av att
flertalet studieresor för bibringande av kännedom om olika sjötyper, fisken
och fiskemetoder avses skola genomföras under denna del av utbildningsgången.

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 84.

Beträffande beräkningen av kostnaderna under andra budgetåret gäller i
tillämpliga delar vad som anförts i fråga om motsvarande beräkningar för
det första läsåret i Göteborg.

Fiskeristyrelsens förslag innehåller vidare vissa jämkningar av hittillsvarande
statsbidrag till Södra Sveriges fiskeriförening. Sålunda föreslås att
det bidrag å i runt tal 14 800 kronor till föreningens undervisningsverksamhet,
som styrelsen upptagit i sina anslagsäskanden för nästa budgetår, skall
bortfalla. Å andra sidan anses bidraget till föreningens undersökningsverksamhet
böra uppräknas till 35 000 kronor. Till stöd härför anför styrelsen
bland annat följande.

Enär undervisning enligt förslaget alltjämt skall bedrivas i Aneboda, om
än i mindre omfattning än tidigare, bör föreningen jämväl i fortsättningen
erhålla statligt stöd för sin verksamhet i den utsträckning, som påkallas för
att föreningen skall kunna åtaga sig förenämnda undervisningsuppgift. Såsom
villkor för fortsatt statsstöd till föreningen bör uppställas, att föreningen
förpliktar sig att upprätthålla i första hand undervisningsverksamheten
vid sin institution i Aneboda men även den undersöknings- och försöksverksamhet,
som bedrives där. Upprätthållandet av sistnämnda verksamhetsgren
utgör en nödvändig förutsättning för att undervisning av den art, som
i det föregående närmare behandlats, med framgång skall kunna bedrivas i
Aneboda. Av fiskeristyrelsens organisationsförslag blir en följd, att det hittills
till föreningen utgående statsbidraget i vad det belöper på fiskeriskolan
bortfaller. Å andra sidan måste, på sätt jämväl fiskeriutbildningskommittén
förordat, nämnda statsbidrag i vad det avser föreningens undersökningsverksamhet
höjas för att utfylla lönekostnaderna till fiskeribiologen och övrig
arbetskraft vid anstalten i Aneboda. I sin anslagsskrivelse den 16 augusti
1950 har fiskeristyrelsen.beräknat statsbidraget för undersökningsverksamheten
till 23 217 kronor för budgetåret 1951/52. För angivna ändamål bör
bidraget uppräknas med 11 000 kronor till avrundat 35 000 kronor.

Såsom engångsutgift upptager fiskeristyrelsen kostnader för modernisering
och renovering av Södra Sveriges fiskeriförenings undervisningslokaler
i Aneboda. Dessa kostnader ha av länsarkitekten i Kronobergs län
uppskattats till 25 800 kronor. Med hänsyn till inträffade kostnadsstegringar
och i överensstämmelse med förnyade beräkningar som föreningen lämnat
upptager fiskeristyrelsen ett belopp av 30 000 kronor för ändamålet. Styrelsen
erinrar dock att byggnadsstyrelsen enligt uttalande, som återgivits i
fiskeriutbildningskonnnitténs betänkande, ansett att undervisningslokalerna
kräva ombvggnadsarbeten för en kostnad av 65 000 kronor. Fiskeristyrelsen
förklarar, att det undandrager sig dess bedömande, vilken av de två beräkningarna
som bör tillerkännas vitsord. Styrelsen har dock i sin anslagsberäkning,
särskilt med hänsyn till att enligt dess förslag utbildningen skall
vara förlagd till Aneboda allenast under vår- och sommarmånader, räknat
med det lägre beloppet, 30 000 kronor.

Fiskeristyrelsen framhåller, att en jämförelse i kostnads h ä nseende
mellan fiskeriutbildningskommitténs och styrelsens förslag beträffande
fiskeritjänstemannautbildningen är svår att göra. Detta beror särskilt
på alt kommitténs förslag bygger på att ifrågavarande utbildning skall

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

sammanföras med fiskarenas yrkesutbildning till en gemensam fiskeriskola.
Den främsta skillnaden mellan de båda förslagen är att staten skulle bidraga
med ett engångsbelopp å 93 650 kronor till denna skola, medan något motsvarande
anslagsbehov icke skulle ifrågakomma, om fiskeritjänstemannautbildningen
förlägges till Göteborg. Å andra sidan förutskickar fiskeristyrelsen
att 30 000 kronor skola anvisas till iståndsättande av undervisningslokaler
i Aneboda. Enligt styrelsens förslag skulle sålunda investeringsbehovet
bli 63 650 kronor eller alternativt 28 650 kronor lägre än enligt kommittéförslaget.

De årliga kostnaderna för såväl fiskarenas yrkesutbildning som fiskeritjänstemannautbildningen
uppgå enligt kommittéförslaget till 67 900 kronor.
Med styrelsens förslag bli kostnaderna för enbart tjänstemannautbildningen
under två på varandra följande budgetår 40 000 respektive 17 000 kronor
eller i genomsnitt 28 500 kronor för budgetår.

Fiskeristyrelsen föreslår, att de årliga kostnaderna skola bestridas från ett
särskilt riksstatsanslag, förslagsvis benämnt Utbildning av fiskeritjänstemän.
Av det första budgetårets anslag böra bestridas vissa av de kostnader,
som belöpa å andra budgetåret, nämligen samtliga kostnader för utbildningen
i Aneboda. Anslaget bör därför enligt styrelsens mening ha reservationsanslags
karaktär. Styrelsen föreslår att anslaget för budgetåret 1951/52
skall uppföras med 40 000 kronor. Medel till kostnaderna för iståndsättande
av byggnaderna i Aneboda beräknar styrelsen under anslaget till befrämjande
i allmänhet av fiskerinäringen för nästa budgetår.

•

Yttrandena. Fiskeristyrelsens uppfattning att fiskeritjänstemännens utbildningsfråga
bör lösas oberoende av spörsmålet om inrättandet av en yrkesskola
för fiskare delas av samtliga remissinstanser med undantag av Göteborgs
och Bohus läns landsting. Styrelsens förslag rörande förläggningen
av utbildningen tillstyrkes i samtliga yttranden utom yttrandena från nyssnämnda
landsting och Gävleborgs läns hushållningssällskap. I fråga om
kursplanen m. m. framföras däremot erinringar i några yttranden.

Göteborgs och Bohus läns landsting anför att det svaga intresset från
iiskarehåll för fiskareskolan i Lysekil icke kan anses bero på förläggningen
till Lysekil. Däremot kunna skolans provisoriska karaktär och ovissheten
om dess framtid ha varit till betydande nackdel för skolans verksamhet.
Fiskeriutbildningskommitténs förslag om en gemensam skola för fiskare
och fiskeritjänstemän förefaller landstinget vara en riktig tanke icke blott
ur administrativ och ekonomisk synpunkt utan även med hänsyn till de
nyttiga impulser, som de båda skolornas elever kunna ge varandra. Landstinget
utgår från att en fast förläggning av fiskareskolan till Göteborg ej är
tänkbar och framhåller att kostnaderna för skolornas drift sannolikt bli
större om sambandet mellan dem upplöses. Landstinget erinrar om att det
tidigare förklarat sig villigt att stå såsom huvudman för skolorna under
förutsättning att kostnaderna för dess del icke bli orimliga utan närmast

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

29

komma att överensstämma med fiskeriutbildningskommitténs förslag.
Landstinget framhåller slutligen alt fiskeriskolan enligt dess mening alltjämt
bör kvarbli i Lysekil.

Gävleborgs läns hushållningssällskap föreslår att såväl den teoretiska som
den praktiska utbildningen för fiskeritjänstemän skall förläggas till Aneboda
men att en större del av utbildningstiden skall förläggas till något av
de större norrlandsvattendragen, förslagsvis Indalsälven med Sundsvall som
stationsort. Såsom motivering härför anför sällskapet bland annat följande.

Såväl fiskarenas som fiskeritjänstemännens yrkesutövning företer mycket
stora skiljaktigheter i landets olika delar. Man torde kunna skilja på
två huvudfrågor, nämligen avsättningsfrågan (Västkusten, Sydkusten och
södra Ostkusten) och fiskevårdsfrågorna (norra Ostkusten och insjöarna).
Såsom permanenta undervisningsämnen torde väl fiskevårdsfrågorna vara
avgjort mera lämpade och framför allt ha större möjlighet att praktiskt omsättas
än avsättningsfrågorna. De senare handhas ju numera i huvudsak
av de väl utbyggda ekonomiska organisationerna på fiskets område.

Även andra förhållanden tala för att fiskevården borde få eu mycket
framskjuten plats i undervisningen. Särskilt må framhållas utvecklingen
vid våra vattendrag med där pågående utbyggnader och av dessa föranledda,
omfattande kompensationsarbeten. Redan nu äro omkring GO procent av
samtliga i landet anställda fiskeritjänstemän enbart i Norrland och Dalarna
helt eller delvis verksamma med dessa uppgifter, vilka tydligt tendera att
öka. Insjöfiskets nuvarande karaktär över huvud taget kommer vidare att
kräva en mycket större fiskevårdsinsats än som nu förekommer.

Nämnda förhållanden tala för att utbildningen av såväl fiskeritjänstemän
som fiskare i görligaste mån bör planeras så, att huvudvikten lägges just
på fiskevårdsämnena. För fisket inom de kustavsnitt, vilkas fiske är mindre
eller knappast alls beroende av fiskevårdsund ervisningen men i stället desto
mera av undervisning i navigation, motorlära, båtbygge, fiskhandel m. m.,
torde undervisningsbehovet kunna tillgodoses medelst tillfälligt ordnade kurser
i dessa ämnen, vilka äro väl lämpade härför. Denna möjlighet kan icke
sägas föreligga beträffande norrlandskustens och insjöarnas undervisningsfrågor,
vilka alltså böra inplaceras i den permanenta undervisningen.

Möjligheten att anskaffa lämpliga lokaler och lärare för undervisningen
bör icke vara avgörande vid bestämmande av plats för undervisningen. Denna
fråga bör avgöras med ledning av platsens lämplighet och av möjligheten
att rekrytera elever.

Som redan nämnts arbetar huvudparten av fiskeritjänstemännen i norra
landsdelen, som väl även inom överskådlig tid kommer att vara arbetsplatsen
för flertalet i fortsättningen utbildade tjänstemän. Att dessa skola erhålla
sin utbildning i en miljö, där knappast någon av deras kommande arbetsuppgifter
är till finnandes, kan knappast befrämja undervisningens syften.
Göteborg bör för fiskeriundervisningcn vara en viktig och väl utnyttjad
plats för demonstrationer av storsjöfiske, fiskhandel etc., som självfallet
bör ingå i undervisningen för fiskeritjänstemän, men bör icke bli platsen för
den permanenta delen av utbildningen. Denna bör förläggas till en för de
kommande arbetsuppgifterna mer representativt vald plats.

Den teoretiska undervisningen synes utan olägenhet kunna förläggas till
samma plats, till vilken den praktiska undervisningen planerats förlagd.
Aneboda bör därför även i fortsättningen bli centrum för hela utbildningen.
En mycket stor del av den praktiska utbildningen bör dock förläggas till
någon plats i Norrland. Ett myckel rikt undervisningsmaterial torde finnas

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

att tillgå vid t. ex. Indalsälven och Ljungan. En längre tids praktisk undervisning
skulle därför med fördel kunna förläggas till Sundsvall.

Hushållningssällskapens förbund framställer icke någon erinran mot fiskeristyrelsens
förslag till förläggning. Förbundet förklarar emellertid i anslutning
till vad Gävleborgs läns hushållningssällskap anfört, att förbundet
förutsätter att vid organisationen av utbildningen stor vikt lägges vid de
speciella problem, som hänga samman med fisket i de norra delarna av
landet.

Föreningen Sveriges länsfiskeritjänstemän och Civila statsförvaltningens
tjänstemannaförbund avstyrka det förslag till kursplan, som fiskeristyrelsen
lagt fram. De hemställa att i stället den av fiskeriutbildningskommittén föreslagna
kursplanen skall, med de modifikationer som de tidigare förordat
(jfr s. 16 o. f.), läggas till grund för utbildningen. Föreningen och förbundet,
som framställa vissa anmärkningar mot fiskeristyrelsens redogörelse
för länsfiskeritjänstemännens arbetsuppgifter, framhålla att styrelsens
kursplan, såvitt angår andra undervisningsåret, icke lämnar några
närmare upplysningar om de teoretiska kursernas omfång. Så viktiga ämnen
som byggnadslära, rättslära och oceanografi synas ha uteslutits.

Hushållningssällskapens förbund framhåller att den av fiskeristyrelsen
föreslagna kursplanen innebär en kortare utbildningstid än den, som fiskeriutbildningskommittcn
förordat, samt uttalar att enligt förbundets mening
utbildningstiden bör vara minst 20 månader. Vidare anför förbundet
att fiskeristyrelsens förslag synes lägga alltför stor vikt vid havsfisket samt
handels- och avsättningsfrågor. Förbundet framhåller att de fiskevårdande
åtgärderna, som på många håll äro de dominerande arbetsuppgifterna för
fiskeritjänstemännen, böra beredas stort utrymme inom utbildningen. Då
tjänstemännen regelmässigt ha att deltaga i arbetet inom lokala fiskesammanslutningar,
anser förbundet det även erforderligt att ämnet föreningsoch
mötesteknik skall ingå bland läroämnena. Jämväl Stockholms läns och
stads samt Gävleborgs läns hushållningssällskap förorda, att undervisning
skall meddelas i detta ämne. Det senare sällskapet föreslår vidare, att även
pedagogik skall inrymmas i kursplanen.

Jönköpings läns hushållningssällskap ifrågasätter om icke någon undervisning
i tyska bör meddelas, såvida detta kan ske utan att inkräkta på
undervisningen i de egentliga fackämnena. Sällskapet uttrycker vidare det
önskemålet, att den praktiska utbildningen skall förlängas till framemot
slutet av november. Detta motiveras med att inom stora delar av landet
flera av de laxartade fiskarna icke hunnit leka före november. Någon övning
i romtagning och transporter av rom skulle därför icke medhinnas,
därest berörda utbildning såsom kursplanen förutsätter skulle avslutas
den 31 oktober.

De riktlinjer för kursverksamhetens ordnande, som fiskeristyrelsen föreslagit,
ha endast i vissa detaljer givit statskontoret anledning till särskilt
uttalande. Ämbetsverket anför härom följande.

31

Kungl. Maj:Is proposition nr 84.

I förhållande till elevantalet och omfattningen av kursverksamheten synes
det föreslagna rektorsarvodet — 3 000 kronor för läsår — tilltaget för
högt. Statskontoret anser för sin del, att arvodet ej bör sättas högre än förslagsvis
3 000 kronor för hel kurs.

Vad beträffar elevstipendierna förutsätter statskontoret att stipendiegivningen
kommer att anpassas efter de studiehjälpformer, som kunna komma
att beslutas vid genomförande av studielånenämndens förslag (SOU
1949: 41).

Den föreslagna förhöjningen av statsbidraget till den undersökningsverksamhet,
som bedrives av Södra Sveriges fiskeriförening, undandrager
sig statskontorets bedömande, då någon redogörelse för beräkningsgrunderna
icke lämnats.

Södra Sveriges fiskeriförening erinrar om att fiskeriutbildningskommittén
förutsatt, att försöksverksamheten vid Aneboda skall samordnas med
den statliga fiskeriforskningen i och med att Aneboda knytes till den nya
fiskeriskolan, samt att fiskeristyrelsen uttalat att upprätthållandet av försöksverksamheten
vid Aneboda utgör en nödvändig förutsättning för att
den föreslagna undervisningen skall kunna bedrivas där. Med hänsyn till
de speciella krav, som ställas på föreståndaren i Aneboda, och till den rådande
bristen på akademiskt utbildade fiskeribiologer anser föreningen det
vara nödvändigt, att föreståndarbefattningen även i pensionshänseende
skall likställas med en motsvarande statlig befattning. Föreningen förutsätter
därför, att denna pensionsfråga skall lösas i samband med den nya
organisationens genomförande.

Föreningen anmärker vidare att det för renovering och ombyggnad av
lokaler i Aneboda föreslagna engångsanslaget, 30 000 kronor, motsvarar vad
dessa arbeten skulle ha kostat i mitten av december 1950. Med hänsyn till
de prisstegringar, som därefter inträffat eller kunna väntas ske innan arbetena
kunna sättas i gång, finner föreningen det nödvändigt att man räknar
med ett något högre belopp.

III. Fortbildningskurser för fiskeritjänstemän och övergång till

högre utbildning.

Fiskeriutbildningskommittén. I syfte att bereda länsfiskeritjänstemän och
fiskmästare tillfälle att taga del av resultaten på fiskeriforskningens område
och att överlägga om aktuella frågor inom fiskevården förordar kommittén,
att kortare fortbildningskurser skola anordnas vart annat eller vart
tredje år. Enligt kommitténs mening bör det ankomma på fiskeristyrelsen
att vidtaga de förberedande åtgärder, som erfordras härför.

I samband med frågan om utbildningen av fiskeritjänstemän behandlas
möjligheten att bereda fiskeristuderande tillfälle till högre utbildning. Tillkomsten
av en sådan ny utbildningsväg är enligt kommitténs uppfattning
icke blott motiverad ur social synpunkt utan kan även tillföra fiskeriforskningen
och den högre fiskeriadministrationen värdefulla krafter. En nära

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

till hands liggande lösning av detta problem anser kommittén vara, att
fiskeristuderande efter genomgången utbildning till fiskeritjänsteman skall
kunna få inträde vid specialgymnasiet för lantbruks-, mejeri- och skogsstuderande
i Vilan. På grundval av examen vid detta gymnasium bör han
sedan kunna erhålla inträde vid universiteten eller Stockholms högskola för
att avlägga examina i ämnena zoologi, botanik och kemi. 1 betänkandet anföres
att, enligt vad kommittén inhämtat från ledningen för specialgymnasiet
i Vilan, skulle fiskeristuderande kunna beredas tillträde till gymnasiet
under förutsättning att det endast är fråga om någon enstaka sökande från
fiskeriområdet vart annat år samt att inga särskilda arrangemang i fråga
om undervisningen och inga särskilda undantagsbestämmelser i fråga om
betyg eller dylikt behöva förekomma.

Även vad angår möjligheten till universitetsstudier på grundval av examen
vid nyssnämnda gymnasium har kommittén inhämtat yttrande av universitetskanslern.
Denne har därvid anslutit sig till ett uttalande av matematisk-naturvetenskapliga
sektionen vid Uppsala universitets filosofiska
fakultet. I detta anföres att avgångsexamen från Vilans specialgymnasium
synes ha karaktären av s. k. begränsad studentexamen och att ett generellt
medgivande att bedriva universitetsstudier på dylik kompetens kan få svåröverskådliga
konsekvenser. I stället förordas ett system med individuella
dispenser för utpräglat studiebegåvade. Filosofiska fakulteten vid Lunds
universitet och Stockholms högskolas matematisk-naturvetenskapliga fakultet,
vilka även avgivit yttranden till kanslern, tillstyrka däremot, att
fiskeristuderande, som avlagt godkänd avgångsexamen vid Vilans specialgymnasium,
skall få tillträde till universitetsstudier under villkor, att han
äger sådana kunskaper i främmande språk som erfordras för genomgående
av realgymnasiet.

Kommittén anser för sin del icke möjligheten med individuella dispenser
vara tillfredsställande utan förordar den lösning av frågan, som angivits
av filosofiska fakulteten vid Lunds universitet och matematisk-naturvetenskapliga
fakulteten vid Stockholms högskola.

Yttrandena. Kommitténs förslag rörande fortbildningskurser för fiskeritjänstemän
förordas uttryckligen av, bland andra Svenska fiskevårdsförbundet
och Föreningen Sveriges länsfiskeritjänstemän. Erinran mot förslaget
i denna del har icke framställts i något yttrande.

De åtgärder, som kommittén föreslagit för att bereda fiskeristuderande
möjlighet till akademisk utbildning, förordas av fiskeristgrelsen. Denna uttalar,
att personer, som vuxit upp i fiskaremiljö, ofta torde ha goda förutsättningar
att göra förtjänstfulla insatser på mera ansvarsfulla poster inom
fiskeriadministrationen. Styrelsen ifrågasätter dock om icke den föreslagna
utbildningsvägen över Vilans specialgymnasium är lika arbetskrävande och
kostsam som korrespondensundervisning. Fiskeriintendenten i mellersta
distriktet erinrar, att det kan vara vanskligt för en studerande att helt in -

Kungl. Maj.ts proposition nr 84. 33

rikta sig på det begränsade antal högre tjänster, som finnas inom fiskeriadministrationen.

1946 års skolkommission framhåller, att det av kommissionen föreslagna
»gymnasiet för vuxna» synes bli en lämpligare form av förberedelse för
studier av detta slag än Vilans specialgymnasium, vilket i första hand förbereder
för studier vid vissa fackhögskolor. Kommissionen ifrågasätter vidare,
om icke enbart kvalificerad yrkespraktik kan tänkas såsom alternativ
inträdesfordran till specialgymnasiet i enlighet med vad som gäller för
skogs- och mejeristuderande.

Skolöverstyrelsen anser i likhet med kommittén, att studerande, som genomgått
fiskeritjänstemannakurs, bör kunna vinna inträde i specialgymnasiet.
Såsom villkor härför bör enligt överstyrelsen stadgas avgångsbetyg
från nyssnämnda kurs med minst betyget med beröm godkänd i svenska
språket och matematik samt intyg från kursens föreståndare om studielämplighet.
Då specialgymnasiets kurs i de naturvetenskapliga ämnen omfattar
minst realgymnasiets kurs, anser överstyrelsen det vidare skäligt, att
fiskeristuderande med godkänd avgångsexamen vid specialgymnasiet beredes
möjlighet till akademiska studier i ämnena zoologi, botanik och kemi.

T. f. rektorn vid specialgymnasiet i Vilan framhåller, att undervisning i
franska för närvarande ej meddelas vid gymnasiet. Förutvarande elever,
som studerat eller studera vid universitet, ha funnit att kurslitteraturen
på främmande språk visserligen bereder svårigheter men att dessa svårigheter
dock ej äro alltför stora. I yttrandet meddelas vidare, att det blivit
praxis, att inträdessökande vid folkhögskolas andra årskurs läst realexamens
kurs i matematik och inhämtat goda kunskaper i engelska och helst
även tyska, då studierna i annat fall bli alltför krävande.

I åtskilliga andra yttranden betonas slutligen att man bland såväl länsfiskeritjänstemännen
som fiskarena fäster stort avseende vid att en utbildningsväg
av ifrågavarande slag öppnas för fiskeristuderande.

Fiskeristyrelsen förutskickar att den möjlighet till övergång till högre
utbildning, som enligt fiskeriutbildningskommitténs förslag skall beredas
den som genomgått fiskeritjänstemannakurs, skall hållas öppen jämväl vid
bifall till styrelsens förslag till organisation och förläggning av fiskeritjänslemannautbildningen.

IV. Fiskeritjänstemännens löneställning m. m.

Nuvarande förhållanden. För närvarande utgår statsbidrag till hushållningssällskapen
för avlönande av 33 fiskeritjänstemän med det belopp, som
erfordras för att bestrida grundlön å 5 500 kronor, provisorisk avlöningsförbättring
å 960 kronor samt tre ålderstillägg å 400 kronor efter respektive 5,
10 och 15 års anställning. Den begynnelselön, vartill sällskapen erhållit
statsbidrag, har sålunda utgjort 6 460 kronor och slutlönen 7 660 kronor. I
Ii llihang till riksdagens protokoll 1951. 1 sand. Nr SI.

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 84.

ortsgrupp 3, till vilken de flesta fiskeritjänstemännens stationeringsorter
höra, motsvarar denna begynnelselön närmast lönen i 14 löneklassen, medan
slutlönen närmast motsvarar lönen i 18 löneklassen.

Under år 1950 ha emellertid hushållningssällskapen av egna medel utbetalat
eu provisorisk avlöningsförstärkning med 1 000 kronor per år och
befattningshavare. Länsfiskeritjänstemännen ha sålunda uppburit en begynnelselön
å 7 460 kronor och en slutlön å 8 660 kronor. Detta innebär ett
löneläge mellan 17 och 18 lönegraden. Samtliga nu gjorda jämförelser ha
utgått från ett rörligt tillägg av 12 procent.

De statliga fiskmästarna äro placerade i 16 lönegraden.

Fiskeriutbildningskommittén. Kommittén föreslår, att länsfiskeritjänstemännen
skola placeras i lönegrad Ca 19. En sådan förbättring av länsfiskeritjänstemännens
löneställning jämfört med det löneläge, som de nuvarande
statsbidragen förutsätta, är enligt kommitténs mening motiverad dels i betraktande
av dessa befattningshavares jämförelsevis självständiga arbetsuppgifter,
dels såsom en kompensation för de föreslagna ökade fordringarna
i utbildningshänseende.

En högre löneplacering av länsfiskeritjänstemännen än den föreslagna
synes kommittén betänklig med hänsyn till de konsekvenser, som detta
skulle medföra beträffande andra personalgrupper inom statsförvaltningen.
Kommittén anser sig icke heller böra föreslå någon differentiering av löneplaceringen
av länsfiskeritjänstemännen i olika län. Den anser dock, att
hushållningssällskapen böra kunna lämna särskilt arvode åt länsfiskeritjänsteman,
som samtidigt är föreståndare för större fiskodlingsanstalt.

Kommittén erinrar i förevarande sammanhang om att statens fiskmästare
hittills haft samma löneplacering som länsfiskeritjänstemännen. Beträffande
de statliga fiskmästaretjänsterna finner kommittén icke en löneförbättring
av den omfattning, som föreslagits för länsfiskeritjänstemännen,
vara motiverad. Den föreslagna förlängningen av utbildningstiden jämväl
för dessa tjänstemän motiverar dock en viss höjning av löneställningen.
Kommittén förordar därför, att befattningarna såsom fiskmästare skola
placeras i 17 lönegraden.

Till närmare motivering av sitt förslag beträffande länsfiskeritjänstemännen
anför kommittén bland annat följande.

Bedömandet av länsfiskeritjänstemännens lönefråga måste ske med hänsyn
till dels dessa befattningshavares arbetsuppgifter, dels deras utbildning.

Vad därvid angår arbetsuppgifterna vill kommittén erinra om det självständiga
ansvar, som länsfiskeritjänstemännen ha på fiskets område. Länsfiskeritjänstemännens
arbetsuppgifter omfatta icke blott en mångsidig konsulterande
verksamhet av självständig art utan även tämligen omfattande
administrativa uppgifter på fiskets område. Med hänsyn härtill anser kommittén,
att de hittillsvarande statliga avlöningsbidragen till länsfiskeritjänstemännen,
vilka närmast anslutit sig till jordbruksinstruktörernas löneställning,
inneburit en för låg löneplacering. Kommittén anser sålunda, att länsfiskeritjänstemännen
som en följd av sina betydligt självständigare arbetsuppgifter
böra placeras i en högre löneställning än jordbruksinstruktörerna.

Knngl. Maj:ts proposition nr 84.

35

I fråga om fordringarna i utbildningshänseende synes vid en slutlig reglering
av länsfiskeritjänstemännens löner böra beaktas de utbildningskrav,
som komma att ställas i framtiden. Den av kommittén föreslagna fiskeritjänstemannakursen
skulle bygga på förkunskaper i huvudsak motsvarande
realexamen och vidare förutsätta två års förpraktik inom yrket. Själva
utbildningen skulle därtill omfatta i det närmaste två år. Om den av kommittén
föreslagna utbildningen för länsfiskeritjänstemän genomföres, skulle
även i utbildningshänseende betydligt större krav ställas på dessa befattningshavare
än på jordbruksinstruktörerna.

Jäinföres fiskeritjänstemännens utbildning däremot med hemkonsulenternas
synas de senare ha betydligt större kvalifikationer. Enligt erhållna
uppgifter omfattar nämligen hemkonsulenternas utbildning, förutom förpraktik
i egentlig mening, olika i förpraktiken ingående kurser med en
sammanlagd tid av i det närmaste två år samt tvåårig utbildning vid lanthushållsseminarium
och slutligen en specialkurs för konsulentkompetens.

Instruktörerna äro för närvarande placerade i lönegrad 16. Hemkonsulenternas
lönefråga är ännu icke reglerad, utan för närvarande utgå provisoriska
löner närmast motsvarande ett löneläge mellan lönegrad 18 och 19.
Enligt vad kommittén erfarit kommer emellertid en pågående utredning
om lanthushållningslärarinnornas löner att föreslå en placering av nämnda
befattningshavare i lönegrad 22. Kommittén vill i detta sammanhang erinra,
att chefen för jordbruksdepartementet i propositionen till 1944 års
riksdag angående hushållningssällskapens omorganisation uttalat, att hemkonsulent
i lönehänseende bör placeras högre än ordinarie ämneslärarinna
vid lanthushållsskola med helårskurs. Man synes därför kunna räkna med
att den slutliga regleringen av hemkonsulenternas löner kommer att medföra
en förbättring av deras nuvarande löneställning.

Kommittén har på grund av här anförda övervägande kommit till den
slutsatsen, att länsfiskeritjänstemännen böra placeras i lönegrad Ca 19.

Två av kommitténs ledamöter, herrar Utbult och Zettergren reservera
sig mot kommitténs förslag beträffande fiskeritjänstemännens lönegradsplacering
och föreslå, att länsfiskeritjänstemännen skola placeras i lönegrad
Ca 21 och de statliga fiskmästarna i lönegrad Ca 19. Reservanterna anföra,
att utbildningstiden för fiskeritjänstemän — om kommitténs förslag genomföres
kan beräknas till minst åtta år, nämligen realexamen fyra år,
praktik minst två år och fiskeritjänstemannakurs två år. Enligt reservanternas
mening skulle länsfiskeritjänstemännens kompetens därigenom i
det närmaste kunna jämställas med hemkonsulenternas. I fråga om arbetsuppgifterna
anse de att länsfiskeritjänstemännens arbete och ansvar i stort
sett motsvara trädgårds- och hemkonsulenternas.

Kommittén berör i förevarande sammanhang frågan om länsfiskeritjänstemännens
benämning. Den framhåller att benämningen fiskerikonsulcnt
för närvarande användes inom flertalet hushållningssällskap men
att några sällskap bruka benämningen fiskeriinstruktör och ett sällskap
benämningen länsfiskmästare. Med hänsyn till dessa tjänstemäns självständiga
ställning föreslår kommittén, att de skola benämnas liskcrikonsulentcr.
Til! stöd för detta förslag anföres följande.

Kommittén vill erinra om att chefen för jordbruksdepartementet i en
proposition till 1944 års riksdag angående hushållningssällskapens orga -

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 84.

nisation och verksamhet uttalade, att ifrågavarande befattningshavare borde
benämnas fiskerikonsulenter. I samband med en lönereglering av ifrågavarande
befattningar torde slutlig ståndpunkt även böra tagas till benäinningsfrågan.
Kommittén vill härvid framhålla, att konsulenttiteln till sin
faktiska användning mera markerar arten av de med en befattning förenade
arbetsuppgifterna än den kompetens, som fordras för innehavare
av sådan tjänst. Inom hushållningssällskapen har sålunda benämningen
vunnit stadga för befattningar med olika kompetens i utbildningshänseende,
t. ex. hemkonsulenter, trädgårdskonsulenter och jordbrukskonsulenter.
Endast i fråga om sistnämnda befattningar fordras för närvarande högskoleutbildning.
Med hänsyn till länsfiskeritjänstemännens självständiga
ställning och deras uppgift att vara förmän för övriga befattningshavare
på fiskets område, exempelvis fiskmästare vid fiskodlingsanstalter och fiskeritiilsyningsmän,
förordar därför kommittén titeln fiskerikonsulent.

Kommittén föreslår slutligen, att för erhållande av sådan befattning såsom
fiskerikonsulent eller fiskmästare, som avlönas med statsmedel, bör
i de fall, då vederbörande icke tidigare innehaft dylik tjänst, såsom kompetensfordran
uppställas utbildning vid statsunderstödd fiskeritjänstemannakurs.

Yttrandena. Betänkligheter mot att genomföra en lönereglering för fiskeritjänstemännen
oberoende av den pågående allmänna tjänsteförteckningsrevisionen
yppas i utlåtandet från statens lönenämnd. Lönenämnden anser sålunda,
att med ett ställningstagande till förevarande lönespörsmål helst bör
anstå till dess klarhet vunnits om vad tjänsteförteckningsrevisionen kommer
att innebära i fråga om lönegradsplaceringen för tjänstemän inom
statsförvaltningen, vilkas arbetsuppgifter äro likartade med fiskeritjänstemännens.
Nämnden framhåller därvid, att de statliga fiskmästarnas lönegradsplacering
prövats så sent som vid 1948 års riksdag och att flertalet
länsfiskeritjänstemän år 1949 av hushållningssällskapen medgivits en provisorisk
avlöningsförstärkning med 1 000 kronor för år. Då vidare den lönegradsplacering
för fiskeritjänstemännen, som kommittén föreslagit, bland
annat avsetts skola utgöra kompensation för de ökade fordringarna i utbildningshänseende
men den första gruppen med tvåårig fiskeritjänstemannautbildning
tidigast kan utexamineras i oktober 1952, kunna enligt nämndens
mening några allvarligare invändningar icke anföras mot att det slutliga
ställningstagandet till detta lönespörsmål tills vidare uppslcjutes.

De olika uppfattningar i fråga om lönegradsplaceringen, som
kommit till uttryck i remissutlåtandena, kunna sammanfattas på följande
sätt.

Kommitténs förslag att länsfiskeritjänstemännen skola placeras i lönegrad
Ca 19 tillstyrkes av fiskcristyrelsen, Hushållningssällskapens förbund,
Svenska ostkustfiskarnas centralförbund och Skänes fiskareförbund ävensom
av sju hushållningssällskap. Mot fiskeristyrelsens beslut ha dock överdirektören
Hult och byråchefen Hessle reserverat sig. De anse att styrelsen
bort förorda 20 lönegraden.

37

Kungl. Maj.ts proposition nr 84.

Till kommittéreservanternas ståndpunkt att länsfiskeritjänstemännen
böra hänföras till lönegrad Ca 21 ansluta sig sju hushållningssällskap, Svenska
insjöfiskarenas centralförbund, Svenska fiskevårdsförbundet, Civila
statsförvaltningens tjänstemannaförbund, Föreningen Sveriges lånsfiskeritjänstemän
och Föreningen Statens fiskeritjänstemän.

Utan att föreslå någon viss lönegrad uttalar Kalmar läns södra hushållningssällskap,
att länsfiskeritjänstemännen böra tillförsäkras en förmånligare
löneställning än den som kommittén förordat.

Fyra hushållningssällskap förorda att länsfiskeritjänstemännen skola
jämställas med hemkonsulenterna eller placeras i 22 lönegraden.

Endast statskontoret och statens lönenämnd anse att kommittén föreslagit
en för hög lönegrad. Statskontoret förordar sålunda, att länsfiskeritjänstemännen
skola hänföras till 17 lönegraden. Därest en lönereglering för
dessa tjänstemän skall ske oberoende av tjänsteförteckningsrevisionen finner
lönenämnden försiktigheten bjuda, att de icke placeras högre än i 18
lönegraden.

Om innehållet i de yttranden, där kommitténs förslag tillstyrkes, må i
övrigt nämnas följande.

Fiskeristyrelsen framhåller att ifrågavarande befattningar äro mycket
viktiga för fiskerinäringen och att de äro synnerligen arbetskrävande. För
att man skall kunna säkra en tillfredsställande rekrytering till dessa tjänster
måste det därför tillses, att lönen blir sådan att befattningarna, trots
deras i olika avseenden krävande natur, bli någorlunda lockande. Då styrelsen
trots dessa överväganden icke anser sig kunna förorda en generell
höjning av fiskeritjänstemännens löneställning utöver vad kommittémajoriteten
föreslagit, beror detta på att styrelsen i likhet med denna anser en
ytterligare höjning kunna medföra konsekvenser för andra befattningshavargrupper
inom hushållningssällskapens arbetsområde.

Hushållningssällskapens förbund uttalar, att de skäl, som kommittén åberopat
för länsfiskeritjänstemännens placering i lönegrad Ca 19, synas tungt
\ ägande och att en lägre löneställning icke bär ifrågakomma. Tvärtom kan
en något högre löneställning ifrågasättas.

Värmlands läns hushållningssällskap uttalar — i anledning av att sällskapets
fiskerinämnd tillstyrkt kommittéreservanternas förslag — att sällskapet
icke vill bestrida, alt det ansvar, den arbetsbörda och de risker som
äro förenade med tjänsterna i och för sig kunna motivera en relativt förmånlig
löneställning. Sällskapet kan å andra sidan icke heller bortse från
att den av nämnden föreslagna lönegradsplaceringen för dessa tjänstemän
kan komma att medföra anspråk på höjd lönegradsplacering från andra
grupper av sällskapens befattningshavare. Sällskapet ansluter sig därför i
detta avseende närmast till fiskeriutbildningskommitténs förslag, möjligen
med höjning av kommitténs förslag med en lönegrad.

Även Jämtlands läns hushållningssällskap, som i princip biträder kommitténs
förslag, uttalar att det dock anser starka skäl föreligga för en något
högre lönegradsplacering.

38

Kungl. Maj. ts proposition nr 84.

Däremot förklarar sig Skånes fiskareförbund endast med tvekan kunna
tillstyrka, att länsfiskeritjänstemännen skola placeras i så hög lönegrad, som
kommittén föreslagit.

Jämväl Blekinge läns hushållningssällskap anför, att en placering i 19
lönegraden kan synas hög i förhållande till de behörighetsvillkor, som kommittén
föreslagit. Sällskapet förklarar sig dock med hänsyn till länsfiskeritjänstemännens
arbetsuppgifter vilja tillstyrka kommitténs förslag.

Av innehållet i de remissyttranden, vilka anslutit sig till kommittéreservanternas
ståndpunkt, må här återgivas huvudpunkterna i den motivering
som Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund och Föreningen Sveriges
länsfiskeritjänstemän lämnat. Dessa personalorganisationer anföra, att
några differenser i fråga om arbetsuppgifternas självständighet och art ej
finnas mellan konsulenterna i 26 och 22 lönegraderna, å ena, samt fiskeritjänstemännen,
å andra sidan. En sju respektive tre lönegraders lägre placering
för fiskeritjänstemännen synes dem för låg. Att, såsom kommittémajoriteten
föreslagit, höja nu utgående lön med en lönegrad innebär icke någon
lönereglering i den bemärkelse, som kommit andra hushållningssällskapens
tjänstemän till del. Den lönereglering, som år 1948 genomfördes för flertalet
av dessa befattningshavare, medförde en betydande löneförbättring,
väsentligt överstigande den, som skulle komma till stånd för fiskeritjänstemännen,
om kommitténs förslag genomföres.

Mot kommitténs förslag att tilläggsarvode skall kunna utgå till
länsfiskeritjänstemän, vilken tillika är föreståndare för större fiskodlingsanstalt,
ha i allmänhet icke rests några invändningar. Fiskeristgrelsen och
Norrbottens läns hushållningssällskap finna dock detta förslag mindre lämpligt.

Fiskeristgrelsen förordar däremot i enlighet med förslag av fisker iintendenterna
i övre norra och nedre norra distrikten, att de tjänstemän, vilka
tjänstgöra som sekreterare i fiskerinämnderna i Norrbottens och Västerbottens
län, skola erhålla tilläggsarvoden. Styrelsen framhåller att hushållningssällskapen
i dessa län ha en mycket omfattande fiskeriadministration
med flera fiskeritjänstemän. Särskilt de, som tjänstgöra som fiskerinämndernas
sekreterare, ha ett mycket maktpåliggande arbete. De böra därför
enligt styrelsens mening ha en något förmånligare löneställning än övriga
fiskeritjänstemän. Hinder bör icke föreligga att tilläggsarvode bestrides av
statsmedel. Liknande synpunkter anföras av Norrbottens läns hushållningssällskap.
I sin reservation till fiskeristyrelsens yttrande förorda överdirektören
Hult och bgråchefen Hessle, att de två berörda tjänstemännen i Västerbottens
och Norrbottens län skola placeras en lönegrad högre än övriga fiskeritjänstemän.

Jämtlands läns hushållningssällskap föreslår, att hos de hushållningssällskap,
som ha fler än en med statsmedel avlönad fiskeritjänstemannabefattning,
en av dessa befattningar skall placeras en eller två lönegrader högre än
de övriga. Hushållningssällskapens förbund förklarar sig i princip icke ha

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

något att erinra mot en sådan åtgärd. Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund
och Föreningen Sveriges länsfiskeritjänstemän tillstyrka att länsfiskeritjänsteman,
som tillika är föreståndare för större fiskodlingsanstalt,
skall erhålla tilläggsarvode samt förorda därjämte, att fiskeritjänsteman,
som är sekreterare i fiskerinämnd, skall placeras en lönegrad högre än övriga
fiskeritjänstemän. Kalmar läns södra hushållningssällskap förordar att
fiskeritjänsteman, som förestår fiskodlingsanstalt, skall placeras lägst i
lönegrad Ca 22.

Statens lönenämnd uttalar att, därest tilläggsarvoden komma att medgivas,
frågan om arvodets storlek i varje särskilt fall bör underställas Kungl.
Maj :ts prövning.

Mot den av kommittén föreslagna tjänst c benämningen fiskerik
o n s u 1 e n t ha endast statskontoret, Malmöhus läns hushållningssällskap
och Skånes fiskareförbund framställt erinringar. De båda senare remissinstanserna
förorda benämningen fiskeriinstruktör.

I fråga om löneställningen för de statliga fiskmästarna
föreslå fiskeristyrelsen, statskontoret, Föreningen Statens fiskeritjänstemän
och Svenska fiskevårdsförbundet, att dessa befattningshavare
skola få samma lönegradsplacering som länsfiskeritjänstemännen.

Fiskeristyrelsen anför i denna fråga bland annat följande.

Även fiskmästarna ha ett ansvarsfullt och förhållandevis självständigt
arbete, som fordrar lång erfarenhet för att kunna skötas tillfredsställande.
Det är därför av vikt, att dessa tjänstemän stanna så lång tid som möjligt
på sina platser. Skulle deras löneställning bli lägre än länsfiskeritjänstemännens,
är det emellertid att befara, att befattningarna som statens fiskmästare
endast komma att betraktas som genomgångsbefattningar, så att
fiskmästare, så snart tillfälle yppar sig, söka sig över till befattning som
länsfiskeritjänstemän. Som ytterligare skäl för att ifrågavarande två grupper
av befattningshavare erhålla samma löneställning må anföras dels att
enligt föreliggande förslag, som i denna punkt av fiskeristyrelsen tillstyrkes,
kompetensfordringarna i fråga om utbildning skulle bliva desamma
för båda, dels att fiskmästarnas arbetsuppgifter framdeles troligen komma
att vidgas. För fiskeristyrelsen framstår det nämligen som ett önskemål
att i större utsträckning än nu kunna använda dessa tjänstemän för olika
undersökningar och försök på eller i trakten av deras stationeringsorter.

Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund och Föreningen Sveriges
länsfiskeritjänstemän föreslå, att de av statens fiskmästare, vilkas arbetsuppgifter
jämväl omfatta undersöknings- och konsulterande verksamhet, i
lönehänseende skola jämställas med länsfiskeritjänstemännen.

40

Kungl. Maj. ts proposition nr 84.

V. Anslaget till befrämjande i allmänhet av fiskerinäringen.

Såsom nämnts i det föregående skola av anslaget för innevarande budgetår
28 250 kronor utbetalas såsom statsbidrag till Södra Sveriges fiskeriförening,
25 000 kronor disponeras till bidrag till statsunderstödd utbildningsverksamhet
på fiskerinäringens område samt 31 750 kronor användas
enligt föreskrifter, som Kungl. Maj :t meddelar för varje särskilt fall. Av
bidraget till föreningen avses 9 813 kronor till upplysningsverksamhet
och 18 437 kronor till fiskeribiologisk undersöknings- och försöksverksamhet
m. m.

Yrkanden. Med överlämnande av en framställning från Södra Sveriges
fiskeriförening, därvid fogats bland annat förslag till inkomst- och utgiftsstat
för föreningen för budgetåret 1951/52, hemställer fiskeristyrelsen
i skrivelse den 16 augusti 1950, att under förevarande anslag skola för
nästa budgetår beräknas ett med 9 800 kronor till i runt tal 38 100 kronor
förhöjt bidrag till föreningen, ett oförändrat belopp av 25 000 kronor till
bidrag för rörlig kursverksamhet och studieresor samt ett likaledes oförändrat
belopp av 31 700 kronor till Kungl. Maj:ts disposition. Tillika yrkar
fiskeristyrelsen att en sedan lång tid tillbaka å anslaget föreliggande reservation
a närmare 30 000 kronor skall tillgodoföras posten till Kungl.
Maj :ts disposition. Reservationen har hittills icke kunnat tagas i anspråk,
enär ovisshet rått till vilken av de i anslaget ingående särskilda posterna
den hänfört sig.

Av det bidrag, som begärts till Södra Sveriges fiskeriförening, avses i
runda tal 23 200 kronor för fiskeribiologisk undersökningsverksamhet samt
14 800 kronor för fiskeriskolan i Aneboda. Beloppen överensstämma med
vad föreningen begärt för dessa ändamål. Härutöver har föreningen anhållit
om ett bidrag a 3 315 kronor till kostnaderna för pension åt änkan efter
föreståndaren, filosofie doktorn H. Nordqvist. Fiskeristyrelsen, som ansett
dessa, kostnader böra bestridas i annan ordning, har icke upptagit något
belopp för desamma.

I skrivelse den 14 oktober 1950 hemställer fiskeristyrelsen — med ändring
av sin förenämnda framställning — att anslaget skall höjas med ytterligare
45 000 kronor. Höjningen hänför sig till beloppet för rörlig kursverksamhet
och studieresor.

Såsom i det föregående berörts innefattar slutligen fiskeristyrelsens förslag
rörande fiskeritjänstemannautbildningen vissa ändringar i medelsberäkningen
under förevarande anslag. Sålunda föreslår styrelsen, att statsbidraget
till Södra Sveriges fiskeriförening skall upptagas med 35 000 kronor
i stället för det belopp å 38 100 kronor, som styrelsen beräknat i sin
anslagsframställning den 16 augusti 1950. Därjämte inräknar styrelsen i
anslaget ett engångsbelopp av 30 000 kronor såsom bidrag till kostnaderna
för iståndsättnings- och reparationsarbeten å byggnaderna i Aneboda.

Kungl. Maj.ts proposition nr 84.

41

Fiskeristyrelscns slutlig;! förslag innebär sålunda, att anslaget för nästa
budgetår skall uppföras med (85 000 -j- 9 800 + 45 000 -j- 30 000 —-8 100 =) 106 700 kronor. Av detta belopp avses 35 000 kronor till årligt
bidrag till Södra Sveriges fiskeriförening, 30 000 kronor till bidrag till föreningen
för upprustning av byggnader, 70 000 kronor till bidrag till rörlig
kursverksamhet och studieresor samt 31 700 kronor till Kungl. Maj :ts disposition.

Motiv. Södra Sveriges fiskeriförening anför i sin berörda framställning till
stöd för de begärda ökningarna av bidragen till undersökningsverksamheten
och till fiskeriskolan i Aneboda bland annat följande.

En uppdelning mellan å ena sidan utgifterna för undersöknings- och försöksverksamheten
samt fiskeriskolan och å andra sidan utgifterna för föreningens
ekonomiska rörelse tager ej hänsyn till den nytta, som försöksAerksamheten
har av den ekonomiska rörelsen, utan räknar endast med vissa
mot försöksverksamhetens relativa betydelse svarande andelar i personalens
löner, underhåll av lokaler och allmänna omkostnader. Kostnaderna för
försöken såsom sådana ha hittills åvilat den ekonomiska rörelsen. Detta har
varit möjligt genom de relativt goda inkomster, som föreningens yngelförsäljning
gett. Försöksverksamheten har emellertid redovisat resultat, som
bestämt tyda på, att yngelinplanteringar som fiskevårdsåtgärd äro ekonomiskt
mindre givande eller motiverade ur nationalekonomisk synpunkt än
man hittills antagit och att det därför vore önskvärt, om åtminstone en del
av de betydande summor av allmänna medel som årligen nedläggas på denna
verksamhet, bleve använda på ett för fisket mer gagnande sätt. Den statliga
fiskeriadministrationen har redan lagt i dagen en tydlig återhållsamhet
i fråga om yngelinplanteringar, vilket i sin tur bidragit till en sjunkande
efterfrågan på yngel. Föreningen måste därför räkna med minskade inkomster
av yngelförsäljning och anser det därför ofrånkomligt, att bidrag i fortsättningen
lämnas även för själva försöken så som fallet är vid andra av staten
underhållna försöksstationer.

Föreningen anser sig för närvarande ej behöva begära högre bidrag än 25
procent (== 4 460 kronor) av kostnaderna för arrendering, skötsel och utfiskning
m. m. av dammar och sjöar. En del av dessa vatten ha hittills tjänat
enbart forskningsverksamheten utan att ge den ekonomiska rörelsen någon
vinst.

Enligt hittills gällande reglemente för fiskeriskolan i Aneboda skall tjänstemannautbildning
ordnas under vartannat kalenderår, t. ex. 1950, 1952
o. s. v. Den kursplan, som föreningen avser att följa år 1952, är i stort sett
densamma som tillämpas år 1950. Tidigare ha de på grund av kurserna
vartannat år ökade kostnaderna fördelats lika i staterna för varje budgetår,
vilket föreningen emellertid icke anser lämpligt för närvarande emedan
staten överväger en övergång inom en snar framtid till en helt under staten
lydande skolorganisation. Genom de besparingar, som 1950 års kursplan
trots ökad teoretisk undervisning medfört, har den pågående kursen år
1950 kunnat bestridas med det anslag till upplysningsverksamheten, som var
avsett för liden t. o. m. 30 juni 1950. I anslaget för 1950/51 behövde därför
endast räknas med sådana kostnader för skolan som äro oberoende av elever
och extra anlitad lärarkraft. Den ökning, som årets statförslag uppvisar, beror
främst på att här åter upptagits kostnader för elevernas stipendier till
kost, studieresor samt extra lärararvoden beräknade för hela kursen år 1952
oberoende av alt eleverna stanna i Aneboda utöver den 30 juni detta år.

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 84.

Beträffande motiveringen för de jämkningar av hittillsvarande statsbidrag
till föreningen, som fiskeristyrelsens förslag rörande utbildningen av fiskeritjänstemän
innehåller, torde få hänvisas till den redogörelse som lämnats i
det föregående (s. 27).

Den höjning med 45 000 kronor av beloppet till rörliga kurser och studieresor,
som fiskeristyrelsen äskat i sin förenämnda skrivelse den 14 oktober
1950, motiveras med alt medelsbehovet för ändamålet visat sig väsentligt
överstiga vad som tidigare beräknats. Styrelsen uppskattar sålunda medelsbehovet
för ändamålet under innevarande budgetår till 85 000 kronor. För
denna beräkning redogöres närmare i proposition nr 2 (bil. 8 p. 3) till årets
riksdag. Mcdelsbchovet för nästa budgetår uppskattar styrelsen till 70 000
kronor. Av detta belopp beräknas omkring 10 000 kronor för kombinerade
kurser och cirka 60 000 kronor för muntliga kurser och studieresor.

VI. Departementschefen.

Såsom jag anfört i det föregående anser jag tiden ännu icke mogen för
inrättande av en fast undervisningsanstalt för fiskare. Jag har även uttalat
att enligt min mening kostnaderna för den provisoriska yrkesundervisning,
som för närvarande bedrives i Lysekil, äro så höga i förhållande till elevantalet,
att det ej rimligen kan komma i fråga att längre uppehålla densamma
med statsbidrag. Enligt vad jag under hand inhämtat beräknas kostnaden
för denna undervisning under läsåret 1950/51 uppgå till omkring 9 700 kronor
per elev. Därest kursverksamhet för fiskare kommer att upptagas vid
Göteborgs stads yrkesskolor torde detta få betraktas såsom en provisorisk
lösning av fiskarenas utbildningsfråga.

Vad angår utbildningen av fiskeritjänstexnän har jag redan redovisat de
skäl som synas böra föranleda, att detta spörsmål nu upptages till prövning
oberoende av att det definitiva ståndpunktstagandet till frågan om en fast
fiskareskola ställes på framtiden. Jag anser mig även i huvudsak kunna godtaga
det förslag härom, som fiskeristyrelsen nu framlagt och som innebär
att utbildningen skall ske huvudsakligen i Göteborg men i viss utsträckning
även i Aneboda. Härvid har jag bland annat beaktat, att ett genomförande
av detta förslag endast förutsätter obetydliga investeringar i byggnadsföretag
och att dessa investeringar för övrigt torde vara erforderliga även
om en annan lösning av förläggningsfrågan senare skulle befinnas mera
lämplig. Jag anser nämligen att den lösning, som jag nu förordar, i viss mån
bör betraktas som ett provisorium och att frågan bör kunna omprövas,
därest förutsättningar längre fram skulle föreligga för att inrätta en sådan
fast fiskareskola, som avsetts i fiskeriutbildningskommitténs betänkande.

Beträffande utformningen av ifrågavarande utbildning vill jag i övrigt anföra
följande.

Såsom nämnts i det föregående har utvecklingen på bland annat fiskevårdens
område medfört att allt större krav måste ställas på fiskeritjänstemän -

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

43

nen, såväl administrativt som i fråga om fackkunskaper. För att dessa krav
skola kunna tillgodoses är det hland annat nödvändigt, att fiskeritjänstemännen
ha en god allmänutbildning. Fiskeriutbildningskommittén har även
beaktat detta förhållande genom att föreslå att inträdesfordringarna skola
skärpas såvitt avser de teoretiska förkunskaperna, samt att undervisning i
vissa allmänbildande ämnen skall ingå i kursen.

.Tåg delar väl kommitténs uppfattning om det värde, som en god allmänutbildning
har för fiskeritjänstemännens arbete. Med hänsyn till att dessa
tjänstemän i stor utsträckning rekryterats från fiskarebefolkningen och att
en sådan rekrytering även i fortsättningen är önskvärd hyser jag emellertid
betänkligheter mot att höja fordringarna i fråga om teoretiska förkunskaper
hos de inträdessökande. Jag anser därför i likhet med fiskeristyrelsen
att i detta avseende liksom hittills endast bör fordras, att vederbörande
genomgått folkhögskolas andra årskurs. Det synes därvid lämpligt
att, såsom skolöverstyrelsen föreslagit, överenskommelse träffas med folkhögskolorna
om betygsätt.ning av kunskaperna för sådana elever, som ämna
söka inträde vid fiskeritjänstemannakurs.

I fråga om praktikfordringarna torde det med hänsyn .till de förhållanden,
varunder fisket hedrives, ej vara möjligt att kräva någon allsidig eller
mera kvalificerad förpraktik. Såsom framhålles i flera yttranden torde
det icke heller vara lämpligt att, på sätt kommittén föreslagit, fordra praktiktjänstgöring
hos länsfiskeritjänsteman. Jag förordar således, att såsom
inträdesfordran i förevarande hänseende endast skall stadgas två års valfri
fiskepraktik. I praktiktiden bör få inräknas tid, varunder vederbörande
genomgått sådan fiskarekurs som kan komma att anordnas vid Göteborgs
stads yrkesskolor.

Mot vad kommittén i övrigt anfört angående förutsättningarna för inträde
vid ifrågavarande kurs har jag intet att erinra.

Av betänkandet och yttrandena framgår, att utformningen av undervisningsplanen
erbjuder vissa svårigheter. Dessa bero främst på att utbildningen
gäller en mycket begränsad personalgrupp med delvis ganska skiftande
arbetsuppgifter. Det torde emellertid av skäl som kommittén anfört
icke vara möjligt att differentiera undervisningen för olika slag av befattningar,
utan utbildningen torde få göras enhetlig för samtliga elever. Vid
fastställandet av undervisningsplanen bör emellertid hänsyn tagas till den
betydelse, som olika slag av befattningar ha.

Enligt såväl kommitténs som fiskeristyrelsens förslag skulle några allmänna
ämnen, nämligen svenska, matematik, fysik, kemi, allmän biologi
och engelska, införas på kursplanen. Beträffande samtliga nu nämnda ämnen
utom engelska synes detta även befogat med hänsyn till de mera begränsade
fordringar på de inträdessökandes förkunskaper, som enligt min
mening måste gälla tills vidare. Undervisningen i dessa och i vissa andra
ämnen, såsom rättslära, förvaltnings- och föreningslära, fiskets ekonomi
samt bokföring, torde vidare böra tillmätas stor vikt vid en utbildning,
som avser att ge kompetens såsom länsfiskeritjänsteman. Såsom förut

u

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

antytts bör nämligen utbildningen särskilt med tanke på sistnämnda befattningar
icke vara alltför ensidigt inriktad på fiskeribiologiska och angränsande
fackämnen utan även ge ett visst mått av administrativa och ekonomiska
kunskaper.

Däremot anser jag, i motsats till kommittén och fiskeristyrelsen, undervisning
i främmande språk ej vara nödvändig vid en utbildning av förevarande
art. Den facklitteratur på engelska eller tyska, som skulle motivera
sådan undervisning, torde nämligen huvudsakligen ha vetenskapligt intresse.
Det kan därjämte ifrågasättas om den språkundervisning, som kan
meddelas inom ramen för en fiskeritjänstemannakurs, skulle bli tillräcklig
för det angivna syftet. Jag vill även erinra, att undervisning i främmande
språk icke förekommer vid andra jämförliga kurser.

Beträffande de egentliga fackämnena — fiskeribiologi, hydrologi, limnologi,
oceanografi, fiskevård in. in. — inställer sig spörsmålet om en lämplig
avvägning mellan sötvattens- och saltvattensintressena. Bland annat med
hänsyn till att de ojämförligt flesta av de tjänster på fiskets område, som
komma att stå öppna för eleverna, hänföra sig till sötvattensfisket måste
enligt min uppfattning huvudvikten läggas på det senare. Jag är däremot
icke beredd förorda att, såsom ifrågasatts i något yttrande, havs- och
kustfiskets förhållanden helt skola uteslutas från undervisningsplanen. Det
synes emellertid finnas ett visst fog för den i några yttranden framförda
åsikten, att den i kommittébetänkandet framlagda kursplanen ger väl stort
utrymme åt vissa ämnen, vilka helt eller huvudsakligen ha betydelse för
saltvattensfisket, exempelvis oceanografi, navigation och fiskberedning.
Jämväl den av fiskeristyrelsen föreslagna kursplanen synes lägga för stor
vikt vid ämnen, som röra havsfisket samt handels- och avsättningsfrågor.
Vid det definitiva fastställandet av kursplanen, vilket bör ankomma på
Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, fiskeristyrelsen, torde
därför få vidtagas sådana jämkningar i de föreliggande förslagen, som
kunna anses befogade av pedagogiska och praktiska skäl.

Enligt kommitténs förslag skulle fiskeritjänstemannakursen omfatta 86
veckor. Fiskeristyrelsens förslag innebär att den teoretiska undervisningen
skulle omfatta 47—51 veckor och den praktiska undervisningen 24—26
veckor. Hela kurstiden skulle sålunda utgöra 71—77 veckor. Med hänsyn
till att jag förordat att undervisningen i engelska skall slopas och att i
övrigt jämkningar i kursplanerna kunna finnas påkallade anser jag att
utbildningen bör kunna inpassas i en tidrymd av högst 17 månader. Såsom
kommittén och fiskeristyrelsen föreslagit bör kursen anordnas vart annat
år för tills vidare högst tio elever.

Frågan, vart kursen för utbildning av fiskeritjänstemän bör förläggas,
har behandlats ingående såväl i kommittébetänkandet som i yttrandena
över detta. Under förutsättning att en fast fiskareskola inrättas i Lysekil
har kommittén förordat att kursen skall förläggas dit. Jag delar denna uppfattning.
Jag har emellertid nyss uttalat, att frågan om inrättande av en
fast fiskareskola icke nu är aktuell, och förordat att .statsbidrag icke vidare

45

Kungl. Maj.ts proposition nr 84.

skall utgå till den provisoriska yrkesutbildning för fiskare, som för närvarande
bedrives i Lysekil. I detta läge synes Göteborg vara att föredraga
såsom förläggningsort för den teoretiska undervisningen. Härför talar framför
allt den omständigheten att Göteborgs stads yrkesskolor äro beredda
att upplåta lämpliga undervisningslokaler. Väljes däremot Lysekil eller
Aneboda, vilka orter kommittén givit företräde framför de övriga som den
diskuterat, erfordras en betydande investering för utbyggnad av undervisningslokaler
och, beträffande Aneboda, jämväl av elev- och tjänstemannabostäder.
I de flesta av yttrandena över fiskeristyrelsens skrivelse i ämnet
har styrelsens förslag även tillstyrkts. Jag ansluter mig till denna ståndpunkt
och förordar alltså, att den teoretiska undervisningen i kursen för
fiskeritjänstemän skall förläggas till Göteborg.

För den praktiska undervisningen ävensom en del av den teoretiska utbildningen
i sötvattensbetonade läroämnen synas både Aneboda och Håstad
kunna komma i fråga som förläggningsplats. I betraktande av de pedagogiska
fördelar, som anläggningarna och insjövattnen vid Aneboda erbjuda,
vill jag dock förorda, att denna del av utbildningen i huvudsak .skall
förläggas dit. Härför erfordras visserligen viss upprustning av byggnaderna
vid Aneboda. Denna torde dock icke behöva bli så omfattande, då undervisning
skall lämnas där allenast under vår- och sommarmånader. Samtidigt
anser jag det emellertid önskvärt, att även utbildningsmöjligheterna
i Håstad skola tillvaratagas. Därest Svenska lax- och laxöringföreningen
fortsätter med sin hittillsvarande verksamhet, bör därför ifrågavarande del
av utbildningen under några veckor förläggas till Håstad. En förutsättning
för att föreningen skall erhålla fortsatt statsbidrag bör vara, att föreningen
åtager sig denna del av utbildningen. Föreningen bör därvid utan ersättning
ställa lärare och undervisningslokaler till förfogande.

Vad angår organisationen av kursen kan jag biträda fiskeristyrelsens
förslag. Fiskeritjänstemannautbildningen bör sålunda stå under fiskeristyrelsens
överinseende. Vidare böra de rent kamerala uppgifter, som sammanhänga
med utbildningen, åvila styrelsen. Den omedelbara ledningen av
utbildningen i Göteborg, d. v. s. rektors- och sekreterargöromål, synes såsom
fiskeristyrelsen föreslagit lämpligen böra uppdragas åt någon av lärarna
vid kursen. Jag anser dock, att antagningen av elever bör ankomma
på fiskeristyrelsen. Motsvarande uppgifter vid utbildningen i Aneboda böra
åvila föreståndaren för Södra Sveriges fiskeriförening.

Samtliga kostnader för kursverksamheten synas böra bestridas av staten.
I avbidan på statsmakternas ställningstagande till studielånenämndens
förslag biträder jag vad fiskeristyrelsen förordat i fråga om grunderna för
stipendier åt eleverna i kursen. Stipendierna torde sålunda böra utgå med
55, 85 eller 115 kronor för månad. Jag återkommer i det följande till storleken
av de anslag som erfordras.

På grund av verksamhetens ringa omfattning samt läroämnenas skiftande
art torde undervisningen i Göteborg böra ombesörjas av timlärare, bis -

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

keristyrelsens förslag i fråga om beräkningen av arvodena till dessa lärare
kan jag i huvudsak biträda. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att fastställa
arvodesbeloppen. Det av fiskeristyrelsen föreslagna arvodet för rektors-
och sekreterargöromål under utbildningen i Göteborg är enligt min
mening för högt. Jag förordar, att detsamma skall bestämmas till 300 kronor
för månad.

Undervisningen vid Aneboda torde såsom fiskeristyrelsen förutsatt böra
ombesörjas av Södra Sveriges fiskeriförening. Huvuddelen av undervisningen
torde komma att åvila föreningens biolog och dess fiskmästare. Viss tillfällig
förstärkning av föreningens arbetskrafter torde dock erfordras.

De föreslagna kortare fortbildningskurserna för fiskeritjänstemän skulle
otvivelaktigt vara av värde. Jag är emellertid ej beredd att nu förorda, att
medel skola anvisas för detta ändamål. Det torde få ankomma på fiskeristyrelsen
att taga initiativ till anordnande av dylika kurser, då den så finner
påkallat.

I likhet med kommittén och fiskeristyrelsen finner jag det önskvärt, att
studiebegåvade fiskeristuderande skola kunna vinna högre utbildning efter
det de genomgått kursen för utbildning av fiskeritjänstemän. Som ett första
steg i denna riktning synes böra föreskrivas alt genomgång av dylik kurs
skall berättiga till inträde i specialgymnasiet för lantbruks-, mejeri- och
skogsstuderande. Den, som avlagt examen vid detta gymnasium, bör vidare
ha möjlighet att bedriva akademiska studier. Då sistnämnda fråga endast
relativt sällan torde bli aktuell, torde det dock ej vara erforderligt att generella
bestämmelser meddelas härom. Frågan torde i stället, såsom universiletskanslersämbetet
förordat, böra kunna lösas genom individuella dispenser
i förekommande fall.

Medelsbehovet för fiskeritjänstemannautbildningen synes kunna nedbringas
något genom den minskning av rektorsarvodet och den begränsning
av kursplanens omfattning, som jag nyss förordat.

I fråga om kostnaderna för första läsåret torde sålunda genom att undervisningen
i engelska slopas det belopp av i runt tal 13 000 kronor, som fiskeristyrelsen
upptagit för timlärararvoden, kunna minskas till 12 000 kronor.
Till arvode för rektors- och sekreterargöromål böra upptagas (7 X 300 —)
2 100 kronor. Övriga utgiftsposter för första läsårets utbildning i Göteborg,
nämligen hyra och städning av undervisningslokaler, undervisningsmateriel
och expenser, elevstipendier samt studiebesök och exkursioner, torde i överensstämmelse
med fiskeristyrelsens förslag kunna beräknas till respektive
1 404, 1 000, 8 050 och 400 kronor eller tillhopa i runt tal 10 900 kronor. Utgifterna
för utbildningen i Göteborg under första läsåret torde alltså böra
uppskattas till (12 000 + 2 100 + 10 900 =) 25 000 kronor.

Beträffande kostnaderna för utbildningen i Aneboda torde i detta sammanhang
icke böra beräknas något belopp för underhåll av undervisningslokaler
m. in. Hänsyn till medelsbehovet härför torde få tagas vid bedömandet
av statsbidraget till Södra Sveriges fiskeriförening. Till denna fråga

Kungl. Maj. ts proposition nr 84.

47

återkommer jag i det följande. I enlighet med vad jag förut anfört torde
icke heller medel böra upptagas för motsvarande kostnader vid utbildningen
i Håslad. Eleverna böra enligt min mening själva bära huvudparten av
kostnaderna för praktikresorna. Möjlighet att erhålla visst statsbidrag bör
dock finnas. Med hänsyn härtill föreslår jag att för dylika bidrag samt för
studiebesök .skola upptagas 2 500 kronor. Mot fiskeristyrelsens beräkning
av medelsbehovet för undervisningsmateriel och expenser samt elevstipendier
Lill 800 respektive 5 750 kronor har jag icke något att erinra. Medelsbehovet
för nu ifrågavarande kostnader för utbildningen i Aneboda och
Håstad skulle alltså uppgå till (2 500 + 800 5 750 =) i runt tal 9 000

kronor.

Fiskeristyrelsens uppskattning av kostnaderna för utbildningen under
andra läsåret föranleder icke någon annan erinran från min sida än att
arvodet för rektors- och sekreterargöromålen bör nedsättas från 3 000 till
1 500 kronor. Kostnaderna böra alltså uppskattas till 15 300 kronor.

Enligt dessa beräkningar skulle kostnaderna för fiskeritjänstemannautbildningcn,
frånsett statsbidraget till Södra Sveriges fiskeriförening, sammanlagt
uppgå till (25 000 -)- 9 000 -j- 15 300 =) 49 300 kronor eller i medeltal
för budgetår cirka 24 700 kronor.

Medelsanvisningen torde såsom fiskeristyrelsen förordat böra ske under
ett särskilt riksstatsanslag, benämnt Utbildning av fiskeritjänstemän. För
budgetåret 1951/52 torde medel böra anvisas till bestridande av kostnaderna
för utbildningen i Göteborg samt för tre femtedelar av kostnaderna
för utbildningen i Aneboda och Håstad. Anslaget bör sålunda upptagas med
(25 000 + 5 400 —) 30 400 kronor. Då en viss osäkerhet vidlåder kostnadsberäkningarna
förordar jag, att anslaget tills vidare skall uppföras såsom
förslagsanslag.

I likhet med fiskeristyrelsen anser jag att Södra Sveriges fiskeriförening
bör erhålla statsbidrag till kostnaderna för den upprustning av byggnaderna
i Aneboda, som är nödvändig för att utbildning av fiskeritjänstemän skall
kunna bedrivas där i den omfattning, som angivits i det föregående. Styrelsens
beräkning av kostnaderna torde i och för sig böra godtagas. Med hänsyn
till den prisstegring, som ägt rum, torde emellertid beloppet böra uppräknas
till 35 000 kronor. Detta belopp torde böra anvisas i form av ett reservationsanslag,
benämnt Bidrag till Södra Sveriges fiskeriförening för vissa byggnadsarbeten.
Jag förutsätter att största möjliga sparsamhet skall iakttagas
vid upprustningen av byggnaderna.

Jag torde härefter få övergå till alt behandla frågan om fiskeritjänstemännens
löneställning. I likhet med fiskeriutbildningskommitténs majoritet
anser jag, att länsfiskeritjänstemännen böra placeras i lönegrad Ca 19.
Därest löneregleringen i något fall skulle medföra löneminskning på grund
av att intjänta ålderstillägg bortfalla, torde Kungl. Maj :t böra medge placering
i högre löneklass.

I flera yttranden har ifrågasatts, all vissa länsfiskeritjänstemän skulle

48

Kungl. Maj.ts proposition nr Så.

placeras i högre lönegrad än de övriga eller erhålla särskilda tilläggsarvoden.
Någon differentiering av Iönegradsplaceringen kan jag dock icke förorda.
Ej heller kan jag tillstyrka, att statsmedel skola ställas till förfogande
för utbetalande av tilläggsarvoden. I vilka fall dylika arvoden över huvud
skola få utgå synes böra bedömas enligt de grunder som nu gälla beträffande
lön eller annan gottgörelse utöver vad som utgår enligt avlöningsreglementet
till befattningshavare, till vars avlönande .statsbidrag lämnas enligt bestämmelserna
i kungörelsen om statsbidrag till avlönande av vissa befattningshavare
hos hushållningssällskap, m. in.

Beträffande tjänstebenämningen förordar jag, att benämningen fiskeriassistent
skall användas.

I anslutning till vad jag nu anfört föreslår jag, att i personalförteckningarna
för hushållningssällskapen skola från och med den 1 juli 1951 uppföras
33 fiskeriassistenttjänster i lönegrad Ca 19.

Vad härefter angår frågan om löneställningen för de .statliga fiskmästarna
äro dessa befattningshavare, i motsats till länsfiskeritjänstemännen,
redan placerade å löneplan. Det skäl för genomförande av en lönereglering,
som jag nyss anfört beträffande länsfiskeritjänstemännen, föreligger alltså
ej i detta fall. Härjämte är att märka, att en ändring av lönegradsplaceringen
för fiskmästarna skulle kunna föregripa ställningstagandet till frågan
om en lönereglering för åtskilliga andra grupper av befattningshavare,
vilka nu likaså äro placerade i 16 lönegraden. Med hänsyn härtill anser jag,
att resultatet av tjänsteförteckningskommitténs arbete bör avvaktas, innan
frågan om en lönegradsuppflyttning för de statliga fiskmästarna avgöres.

Jag torde till slut få behandla frågan om anslaget till befrämjande i allmänhet
av fiskerinäringen för nästa budgetår.

Fiskeristyrelsen har i anslutning till sitt förslag om utbildningen av fiskeritjänstcmän
förordat, att Södra Sveriges fiskeriförening för nästa budgetår
skall erhålla ett statsbidrag å 35 000 kronor eller omkring 6 700 kronor mer
än det bidrag, som utgår för innevarande budgetår. Bidraget skulle avse föreningens
fiskeribiologiska undersökningsverksamhet. Något bidrag skulle
icke längre utgå direkt till undervisningsverksamheten. Vidare må erinras
att fiskeristyrelsen i sitt förslag till medelsanvisning till fiskeritjänstemannautbildningen
upptagit ett belopp av 1 400 kronor för underhåll av undervisningslokaler
in. in. i Aneboda.

Den del av bidraget till föreningen för innevarande budgetår, som avser
föreningens undersökningsverksamhet, uppgår till i runt tal 18 400 kronor.
Nedläggandet av fiskeriskolan i Aneboda medför att i fortsättningen en
större del av kostnaderna för fastigheternas underhåll och uppvärmning
in. m. kommer att falla på denna verksamhet. Vid bestämmande av bidragets
storlek torde vidare böra beaktas, dels att vissa av föreningens befattningshavare
förutsättas komma att i avsevärd omfattning medverka vid
den praktiska utbildningen i Aneboda, dels att kostnader komma att uppstå
för underhåll in. m. av de undervisningslokaler, som komma att använ -

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

das vid utbildningen. Med hänsyn till dessa förhållanden och till inträffade
kostnads- och lönestegringar anser jag bidraget till föreningen skäligen
böra utgå med 30 000 kronor. En förutsättning för åtnjutande av detta bidrag
bör vara att föreningen medverkar i fiskeritjänstemannautbildningen i
den omfattning, som angivits i det föregående. Jag förutsätter vidare att
överenskommelse skall träffas mellan föreningen och fiskeristyrelsen om
att föreningens undersöknings- och försöksarbete skall samordnas med den
statliga fiskeriforskningen. Frågan om pensionsrätt för föreningens föreståndare
synes icke böra upptagas i detta sammanhang.

Till bidrag för rörlig kursverksamhet och studieresor har fiskeristyrelsen
för nästa budgetår begärt ett från 25 000 till 70 000 kronor höjt belopp. Jagtorde
här få erinra om att Kungl. Maj :t i proposition nr 2 till årets riksdag
(bil. 8 punkt 3) föreslagit riksdagen att å tilläggsstat till riksstaten för innevarande
budgetår anvisa 10 000 kronor till berörda verksamhet. Såsom
jag i det sammanhanget anförde har intresset för dessa kurser blivit mycket
större än vad man tidigare räknat med. Jag förordar därför att bidraget
för detta ändamål skall höjas. I nuvarande slatsfinansiella läge kan jag dock
icke föreslå, att högre belopp än 50 000 kronor skall anvisas. Detta innebär
en höjning med 15 000 kronor i förhållande till vad som sammanlagt för
innevarande budgetår anvisats å riksstaten och äskats å tilläggsstat.

Jag tillstyrker fiskeristyrelsens förslag att en å anslaget föreliggande reservation
skall tillgodoföras posten till Kungl. Maj :ts disposition. Om så
sker torde något belopp icke böra upptagas för samma ändamål under
nästa budgetårs anslag.

Vid bifall till vad jag sålunda föreslagit bör förevarande anslag uppföras
med (30 000 -f 50 000 =) 80 000 kronor.

VII. Departementschefens hemställan.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, alt
Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

1) godkänna att utbildningen av fiskeritjänstemän skall
organiseras enligt de riktlinjer, som jag angivit i det föregående; 2)

bemyndiga Kungl. Maj:t att i personalförteckningarna
för hushållningssällskapen från och med den 1 juli 1951
uppföra sammanlagt 33 fiskeriassistenttjänster i lönegrad
Ca 19;

3) å riksstaten för budgetåret 1951/52 under nionde huvudtiteln
anvisa

a) till Utbildning an fiskeritjänstemän ett förslagsanslag
av 30 400 kronor,

4 Rihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 81.

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 84.

b) till Bidrag till Södra Sveriges fiskeriförening för vissa
byggnadsarbeten ett reservationsanslag av 35 000 kronor,

c) till Befrämjande i allmänhet av fiskerinäringen ett reservationsanslag
av 80 000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall och förordnar,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Malte Olsson.

517156. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1951.