Kungl. Maj:ts proposition nr 83.

1

Nr 83.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ändrade
grunder för förfarandet vid rekvisition av motorfordon
och hästar m. in. för krigsmaktens behov;
given Stockholms slott den 23 februari 1951.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att godkänna
ändrade grunder för förfarandet vid rekvisition av motorfordon och hästar
m. in. för krigsmaktens behov.

GUSTAF ADOLF

Allan Vougt.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Arméförvaltningen har till Kungl. Maj:t avgivit förslag till ändrade bestämmelser
rörande förfarandet vid rekvisition för krigsmaktens behov. Förslaget
innebär i huvudsak att rekvirerade motorfordon och hästar skola å avlämningsplatserna
besiktigas genom militär myndighets försorg och att biloch
hästvärderingsnämnderna skola värdera och bestämma ersättning för de
rekvirerade förnödenheterna i efterhand. Nu föreslås, att riksdagen måtte godkänna
grunder för ifrågavarande förfarande i huvudsaklig överensstämmelse
med arméförvaltningens förslag.

1—<35! 5i Bihaiiy till riksdagens protokoll 1951. I samt. Nr 83.

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 83.

Utdrag av protokollet över försvars ärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 23 februari 1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng,
Ericsson, Mossberg, Andersson, Lingman, Hammarskjöld.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för försvarsdepartementet, statsrådet Vougt, vissa frågor rörande grunderna
för förfarandet vid rekvisition för krigsmaktens behov av motorfordon och
hästar m. m. och anför därvid följande.

Gällande bestämmelser.

De grundläggande bestämmelserna om rekvisitioner för krigsmaktens behov
äro meddelade i rekvisitionslagen den 30 juni 1942 (nr 583). Enligt denna lag,
som är utfärdad med stöd av § 74 regeringsformen, må Konungen efter anbefalld
mobilisering bestämma att rekvisition av vissa angivna »förnödenheter
och tjänstbarheter» må ske från kommuner eller enskilda.

Lagen fyller två huvudfunktioner. Genom densamma regleras dels den
planenliga massanskaffning av vissa förnödenheter — särskilt motorfordon,
hästar och fartyg — som erfordras för krigsmaktens mobilisering dels ock den
täckning av lokala ersättningsbehov som uppkomma efter en mobilisering.

Kekvisitionsrätt enligt lagen tillkommer de militära myndigheter, åt vilka
Konungen meddelar sådan rätt. Vad som rekvireras skall ersättas av statsmedel
(1 §). Byggnader*, anläggningar och markområden tagas i anspråk med
nyttjanderätt. Beträffande annan egendom gäller, därest ej annat vid rekvisition
bestämts eller får anses överenskommet, att fartyg tagas i anspråk med
nyttjanderätt men övriga förnödenheter med äganderätt (5 §).

För handläggning av ärenden rörande ersättning enligt rekvisitionslagen
finnas inrättade värderingsnämnder: dels en nämnd för hela riket (riksvärderingsnämnden),
dels ock lokala värderingsnämnder, nämligen hästvärderings-,
bilvärderings- och allmänna lokala värderingsnämnder inom länen samt
fartygsvärderingsnämnder inom marindistrikten (8 §). Riksvärderingsnämnden
är högsta värderingsnämnd, mot vars beslut klagan ej må föras; nämnden
består av fem ledamöter, varav tre utses av Konungen och två av central myndighet
(9 §). Lokal värderingsnämnd består av tre ledamöter. Av ledamöterna
i hästvärderings-, bilvärderings- och allmänna lokala värderingsnämnder utses
två, därav den ene tillika ordförande, av länsstyrelsen samt den tredje av
militär myndighet (10 §).

3

Kungl. Majds proposition nr 83.

I fråga om ersättnings bestämmande gäller att i den mån på förhand kan
bestämmas pris å förnödenhet skall taxa å nämnda pris upprättas, i regel av
riksvärderingsuämnden (14 §). Olika organ fungera, allteftersom taxa är tilllämplig
eller ej. I förra fallet bestämmes ersättning — inom ramen för taxan
— av den mottagande militära myndigheten (17 §), i senare fallet av lokal
värderingsnämnd (18 §). över lokal värderingsnämnds beslut må sakägarna å
ömse sidor anföra besvär hos riksvärderingsnämnden (20 §).

Föreliggande förslag har avseende å två grupper av förnödenheter, nämligen
dels hästar och hästfordon dels ock motorfordon, släpfordon och motorredskap
(grupperna i det följande för korthetens skull benämnda hästar
respektive motorfordon).

Vid framläggandet av propositionen 201: 1942 om ny rekvisitionslag förutsatte
min företrädare i ämbetet att köpeskillingen för hästar och motorfordon,
för de fall då dessa toges i anspråk med äganderätt, icke skulle sättas
i taxa, medan hyran för inlejda hästar och motorfordon skulle taxesättas i
den utsträckning detta vore möjligt (prop. s. 29).

I enlighet härmed ha ersättningsärendena enligt lagen fördelats (17 och
18 §§). Köpeskilling för hästar bestämmes av hästvärderingsnämnd, köpeskilling
för motorfordon av bil värderingsnämnd. Hyra för inlejda hästar och
motorfordon bestämmes, i den mån hyran är satt i taxa, av den mottagande
militära myndigheten men eljest av allmän lokal värderingsnämnd. Ersättning
till avlämnaren för transport till och inställelse å avlämningsplatsen fastställes
i samma ordning som gäller beträffande ersättning för det rekvirerade.

Lagen innehåller härutöver inga bestämmelser om häst- och bilvärderingsnämndernas
verksamhet.

Enligt 3 § i lagen skall redan under fredstid vidtagas förberedelse till
rekvisition av, bland annat, de hästar och motorfordon vilka erfordras för
krigsmaktens mobilisering (krigsmaktens första behov). I lagrummet lämnas
bemyndigande åt Konungen att ålägga ägare eller innehavare av sådan förnödenhet
skyldighet att lämna uppgifter om förnödenheten samt att låta densamma
undergå besiktning och transportera densamma till plats för besikt
ningen.

Med stöd av nyssnämnda lagrum har utfärdats uttagningsförordningen den
9 oktober 1942 (nr 832), vars benämning sedermera — i samband med tillkomsten
av en uttagningsförordning för vissa civila behov — ändrats till
militär uttagningsförordning» (SF 55: 1944).

Genom militära uttagningsförordningen regleras den ordning i vilken hästar
och motorfordon skola »uttagas», d. v. s. reserveras för mobiliseringsbehovet.

Uttagningen föregås alltid av besiktning. Besiktningen av hästar förrättas
av en hästbesiktningsman vartill endast må utses veterinär (6 och 7 §§ förordningen).
I kommandoväg föreskrives den tidsperiod, för vilken uttagning
av hästar skall äga giltighet (2 §). Då den föreskrivna tidsperioden gått till
ända, skall alltså ny besiktning i och för ny uttagning verkställas.

Beträffande motorfordon, som enligt särskilda anvisningar kan ifråga -

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 83.

komma för uttagning, gäller att detsamma i samband med besiktning enligt
motorfordonsförordningen skall av vederbörande besiktningsman underkastas
den ytterligare besiktning, som erfordras för utrönande av fordonets lämplighet
för krigsbruk. I fråga om motorfordon äger periodisk uttagning ej rum;
beståndet förnyas successivt i mån av behov.

Genom kungörelse den 8 januari 1944 (SF 1944: 2) föreskrevs skyldighet
för ägare av uttaget motorfordon att efter anmaning lämna militär myndighet
de uppgifter angående fordonet som myndigheten funne erforderligt införskaffa
(fordonsuppgifter). Enligt kungörelsen skulle ägare av uttaget motorfordon
vidare vara skyldig låta fordonet undergå besiktning genom militär
myndighets försorg; sistnämnda bestämmelse har sedermera, såsom framgår
av det följande, blivit ändrad.

Till rekvisitionslagen ansluter sig ytterligare en tillämpningsförfattning,
nämligen rekvisitions för ordning en den BO juni 1942 (nr 586). Häri meddelas
kompletterande föreskrifter om bland annat förfarandet vid ianspråktagandet
av rekvirerade förnödenheter. Särskilt regleras värderingsnämndernas verksamhet.

Såsom tidigare nämnts innehåller rekvisitionslagen inga andra bestämmelser
om häst- och bilvärderingsnämndernas åligganden än att de skola bestämma
ersättning.

De utredningsmän som utarbetade förslag till 1942 års rekvisitionslag
anförde i fråga om nämndernas arbetsuppgifter följande (prop. 201: 1942 s. 25):

Särskild uppmärksamhet påkallar frågan, huru mobiliseringsanskaffningen
av hästar och fordon skall infogas i systemet. Den lämpligaste anordningen
torde vara, att för ändamålet tillskapas speciella värderingsnämnder: hästvärderingsnämnder
för hästar och hästfordon samt bilvärderingsnämnder för
motorfordon och motorredskap. Dessa nämnder skulle komma att övertaga de
nuvarande häst- och motormönstringsnämndernas uppgifter. I motsats till de
senare böra emellertid häst- och bilvärderingsnämnderna anlitas även i samband
med den häst- och fordonsanskaffning, som äger rum efter mobilisering.
Med hänsyn till den stora belastning, som häst- och fordonsanskafiningen
medför under själva mobiliseringen, torde dylika nämnder komma att
bli erforderliga till betydande antal. Ifrågavarande värderingsnämnder böra
tillika utgöra organ för besiktningen och lämplighetsprövningen, för vilket
ändamål deras sammanträden måste förläggas till avlämningsplatserna. Att
bestämma tid och plats för sammanträdena lärer av lämplighetsskäl böra överlämnas
åt vederbörande militära myndighet.

Vad utredningsmännen sålunda anfört gillades av departementschefen
(prop. s. 26), och tillämpningsbestämmelserna i rekvisitionsförordningen utformades
i enlighet härmed (26 och 41 §§).

Nytt system för förbesiktning av motorfordon i fredstid.

Arméförvaltningen (tygavdehiingen) framlade den 13 december 1948 förslag
till nytt system för förbesiktning av motorfordon som uttagits för krigsmaktens
behov. — Ämbetsverket anförde därvid:

5

Kungl. Ma.j:ts proposition nr 83.

Rekvisitionslagstiftningen av av 1942 bygger på att vid rekvisition med
äganderätt av motorfordon skall vederbörlig bilvärderingsnämnd på avlämmngsplatsen
besiktiga motorfordonet och omedelbart bestämma köpeskillingen
för detsamma. Allvarliga betänkligheter kunna ur olika synpunkter framföras
mot att bilvärderingsnämnderna bibehållas med nuvarande arbetssätt. En icke
oväsentlig tidsförlust beräknas sålunda uppkomma, innan nämnderna hinna
organisera sig och komma i arbete på avlämningsplatserna. Nämndernas arbetstakt
kan befaras bliva för låg. Några erfarenheter från nämndernas verksamhet
finnas visserligen icke, men för att en tillfredsställande värdering av fordonen
skall erhållas, bör antalet av en nämnd övertagna fordon icke överstiga 60
per dygn. Fordonsanhopningar vid avlämningsplatserna bli därför sannolikt
oundvikliga. Fördröjningen av bilarnas överlämnande till förbanden försenar
inställelsen för ett stort antal värnpliktiga. Dessa omständigheter leda till
slutsatsen, att det ur militär synpunkt är nödvändigt att få till stånd eu sådan
ändring av rekvisitionsförfarandet, att bilvärderingsnämndernas verksamhet
börjar först efter det att fordonen övertagits av krigsmakten. Ett förfarande
med efterhandsvärdering av rekvirerade motorfordon möjliggör en snabbare,
enklare och mindre personalkrävande procedur vid fordonens övertagande av
de under organisation varande förbanden och torde samtidigt innebära större
garantier för en i stort sett riktigare prissättning än vid den nuvarande ordningen,
som ingalunda utesluter misstag. Uppenbarligen förutsätter efterhandsvärderingen,
att det efter verkställd rekvisition föreligger ett tillräckligt underlag
beträffande varje fordon för en för berörda parter betryggande prissättning.
Detta synes kunna nås genom ett ändrat förbesiktningssystem. För närvarande
utföras förbesiktningar av personal utsänd från vederbörligt förband. Detta
system har visat sig vara föga effektivt i sin nuvarande tillämpning. Särskilt
hav bristen på vid krigsmakten anställd personal med tillräcklig sakkunskap
framträtt. Dessa förbesiktningar innebära en truppförbandens kontroll i viss
begränsad omfattning av de uttagna fordonens användbarhet och ha i stor
utsträckning ersatts med uppgifter, som infordrats från fordonsägarna. Systemets
nackdelar skulle framkomma än mer om förbesiktningarna kommo att
omfatta alla uttagna fordon och dessutom skulle läggas till grund för bestämmande
av ersättningen efter rekvisition.

Arméförvaltningen hemställde om föreskrifter som möjliggjorde att de uttagna
motorfordonen under fredstid underkastades omfattande och successivt
återkommande förbesiktningar genom civila bilreparationsverkstäders försorg,
över förbesiktningarna skulle upprättas protokoll enligt särskilt formulär.

Arméförvaltningen framhöll att förbesiktningarna skulle bliva av värde i
två hänseenden. Därigenom erhölles för det första en ur beredskapssynpunkt
viktig kontroll av det uttagna fordonsbeståndets militära användbarhet. Vidare
kunde förbesiktningarna komma att tjäna som underlag för bestämmande av
ersättning vid rekvisition, därest på sätt förut angivits en övergång skedde till
efterhandsvärdering. Till ledning för bilvärderingsnämnderna vid fastställande
av ersättning i efterhand borde riksvärderingsnäinnden fastställa en för bilvärderingsnämnderna
inom vissa gränser bindande s. k. riktprislista. Denna
vore icke tänkt som en taxa i egentlig mening utan förutsattes ingå i eu av
riksvärderingsnäinnden lämnad instruktion till bilvärderingsnämnderna. Ämbetsverket
kommo att fullfölja utredningen angående ett nytt rekvisitionsförfarande
enligt de sålunda uppdragna riktlinjerna.

8

Kungl. Maj ds proposition nr 83.

Genom beslut den 30 juni 1949 godkände Kungl. Maj:t de av arméförvaltningen
uppdragna riktlinjerna för förbesiktning i fredstid av uttagna motorfordon.
I samband därmed ändrades den förut nämnda kungörelsen 1944: 2
genom kungörelse 1949: 427, enligt vilken ägare av uttaget motorfordon skulle
vara skyldig att »på anmodan av militär myndighet» låta fordonet undergå förbesiktning.

Med tillämpning av Kungl. Maj ds beslut ha alltsedan hösten 1949 omfattande
förbesiktningar ägt rum. Därvid har — för att nämna ett exempel —
största delen av de uttagna lastbilar, som äro äldre än två år, undergått besiktning.
Beträffande de fordon som icke förbesiktigats lia fordonsuppgifter
enligt kungörelsen 1944: 2 införskaffats.

Arméförvaltningens förslag till ändrat förfarande vid rekvisition för
krigsmaktens behov av motorfordon och hästar in. in.

Arméförvaltningen har i skrivelse den 2 september 1950 framlagt förslag
med författningsutkast till nytt förfarande vid rekvisition med äganderätt
av motorfordon och hästar. Förslaget ansluter sig i vad avser motorfordon till
de av arméförvaltningen tidigare uppdragna riktlinjerna. I fråga om rekvisition
av hästar ha, anför arméförvaltningen, likartade skäl som åberopats för
en omläggning av bilvärderingsnämndernas verksamhet synts böra medföra
att förfarandet vid rekvisition av hästar så organiseras att jämväl hästvärderingsnämndernas
verksamhet förlägges till senare tidpunkt än ianspråktagandet.

Arméförvaltningens förslag omfattar två nya kapitel i rekvisitionsförorduingen,
nämligen 4 kap. »Om förfarandet vid rekvisition med äganderätt av
hästar m. m.» och 5 kap. »Om förfarandet vid rekvisition med äganderätt av
motorfordon in. in.» Vidare föreligger förslag till ändring av 13 § militära uttagningsförordningen.

En redogörelse torde härefter få lämnas för de föreslagna bestämmelserna
i den mån dessa principiellt avvika från de nu gällande. Härvid torde med
hänsyn till ärendets upprinnelse frågan om rekvisition av motorfordon få behandlas
först.

Enligt förslaget skall motorfordon, som rekvirerats för att tagas i anspråk
med äganderätt, mottagas för kronans räkning av en mottagningsförrättare.
Denne skall vara militär eller civilmilitär med officers eller underofficers
tjänsteställning. Vid mottagningsförrättningen skall biträda en av rekvirenten
tillkallad, av länsstyrelsen förordnad god man. Gode män förordnas redan i
fredstid av länsstyrelsen för fyra år i sänder. Mottagningsförrättare och god
man skola innehava körkort för bil och skola såvitt möjligt äga förtrogenhet
med motorfordons konstruktion och skötsel. Med avseende å behörighet i
övrigt att vara god man, rätt att undandraga sig uppdrag såsom sådan samt
jäv mot god man och mottagningsförrättare gäller vad i förordningen stadgas
beträffande ledamot av lokal värderingsnämnd. Vid mottagningsförrättning
skola genom rekvirentens försorg finnas tillgängliga dels för varje motor -

Kungl. Maj-.ts proposition nr 83. 7

fordon en blankett till rekvisitionskvitto enligt fastställt formulär, dels, om
motorfordonet undergått militär förbesiktning, protokoll häröver, dels ock, om
fordonsuppgifter angående motorfordon inhämtats, dessa uppgifter. Har, sedan
militär förbesiktning ägt rum eller fordonsuppgift lämnats, åtgärd beträffande
motorfordon vidtagits, som ägaren önskar skola beaktas vid bestämmandet av
ersättning för fordonet, åligger det honom att vid mottagningsförrättningen
anmäla anspråket och så vitt möjligt avlämna de handlingar, lian önskar
åberopa till styrkande av att åtgärden vidtagits. Mottagningsförrättåren skall
besiktiga och pröva rekvirerade motorfordon med hänsyn till deras lämplighet
för krigsbruk samt därvid bestämma, vilka som skola tagas i anspråk av
kronan och vilka som skola kasseras. Därjämte skall mottagningsförrättaren
med biträde av gode mannen bland annat verkställa besiktning till ledning för
värdering av de motorfordon, som skola tagas i anspråk. Besiktning som sist
nämnts skall i fråga om motorfordon, vilket undergått militär förbesiktning
eller beträffande vilket fordonsuppgift inhämtats, väsentligen hava till ändamål
att utröna i vad mån sålunda tillgängliga uppgifter angående fordonets
skick äga giltighet även vid mottagningstillfället. Vid mottagningsförrättning
skall rekvisitionskvitto utfärdas. Av kvittot skall framgå, bland annat, i vilken
ordning ersättning för det rekvirerade samt för eventuella av rekvisitionen föranledda
kostnader för transport och inställelse kommer att bestämmas, huru
tid och plats för vederbörande värderingsnämnds sammanträde komma att tillkännagivas,
huruvida särskilda anspråk framställts av ägaren och vilka handlingar
som till anspråkets styrkande blivit avlämnade samt vad som iakttagits
vid besiktning av motorfordonet. Rekvisitionskvitto skall undertecknas av
mottagningsförrättaren och gode mannen. Hava dessa olika uppfattningar om
vad som skall antecknas å kvittot, skola bådas meningar angivas. Därest avlämnaren
intet har att erinra mot anteckning rörande iakttagelser vid besiktningen
bör dennes bekx-äftelse härå jämväl tecknas å kvittot. Därest mottagningsförrättaren
finner avlämnare vara beroende av att omedelbart erhålla medel
för bestridande av kostnader i samband med inställelsen å avlämningsplatsen,
skall vid mottagningsförrättningen, så framt icke förrättningen därigenom
avsevärt fördröjes, utgivas skäligt förskott å den ersättning, som
i dylikt hänseende kan antagas bliva av bilvärderingsnämnden fastställd.
Sedan mottagningsförrättning avslutats, skall rekvirenten beträffande varje
vid förrättningen ianspråktaget motorfordon till länsstyrelsen snarast insända
dels kopia av utfärdat rekvisitionskvitto dels ock övriga handlingar, som varit
tillgängliga vid mottagningsförrättningen. Länsstyrelsen kallar därefter ledamöterna
i erforderligt antal bilvärderingsnämnder till sammanträde och fördelar
arbetsmaterialet på nämnderna. Länsstyrelsen skall även genom kungörelse
eller på annat lämpligt sätt kalla berörda enskilda sakägare, att, därest
de så önska, inställa sig vid sammanträde. Det skall åligga bilvärderingsnämnd
i huvudsak att bestämma ersättning dels för de motorfordon jämte tillbehör,
som efter rekvisition övertagits av kronan, dels för transport och inställelse,
som föranletts av rekvisition. Ersättning för motorfordon skall fastställas med

8

Kungl. May.ts proposition nr 83.

ledning av bland annat de å rekvisitionskvitto införda uppgifterna, förbesiktningsprotokoll
och fordonsuppgifter, där sådana föreligga, i förekommande
fall fakturor och intyg m. m., som fordonsägare åberopat till styrkande av krav
på ersättning för åtgärd, som förhöjt fordonets värde, ävensom en av riksvärderingsnämnden
uppgjord riktprislista för bilvärderingsnämnd. Bilvärderingsnämnd
bör jämväl, i den mån detta befinnes påkallat, för värdering av
rekvirerat fordon taga del av det hos länsstyrelsen förvarade besiktningsinstrumentet
rörande fordonet. I övrigt meddelas bestämmelser om bland annat
expediering till sakägarna av nämndens beslut, fullföljdshänvisning och utbetalning
av fastställd ersättning.

Beträffande härefter rekvisition av hästar har arméförvaltningen som tidigare
nämnts upprättat förslag till ändring jämväl av 13 § militära uttagningsförordningen.
Detta förslag innebär att det vid den besiktning som skall äga
rum före uttagning i fredstid av hästar skall åligga vederbörande hästbesiktningsman
att hänföra besiktigad häst till viss sådan värdeklass som avses i
en av riksvärderingsnämnden upprättad riktprislista för hästar.

Förfarandet vid ianspråktagande av rekvirerade hästar överensstämmer enligt
arméförvaltningens förslag i tillämpliga delar med det förslag rörande
motorfordon, för vilket redogörelse nyss lämnats. De förekommande skiljaktigheterna
hänföra sig till rekvisitionsföremålens olika natur.

I detta sammanhang må nämnas att samtliga nu uttagna hästar blivit besiktigade
enligt militära uttagningsförordningen under loppet av de sista tre åren.
Under band har därvid, med början hösten 1950, värdeklassning ägt rum.

Departementschefen.

Enligt det system som nu gäller vid rekvisition av motorfordon och hästar
hava vederbörliga lokala nämnder — bilvärderings- och hästvärderingsnämnder
— till åliggande att å avlämningsplatserna besiktiga, pröva och värdera det
rekvirerade. Denna procedur är uppenbarligen relativt tidsödande. Härvid må
särskilt beaktas att, då tillgången på kompetenta värderingsnämnder är begränsad,
avlämningsplatser ej kunna organiseras till så stort antal som eljest
ur mobiliseringssynpunkt varit önskvärt. Som följd härav kunna anhopningar
av motorfordon och hästar å avlämningsplatserna sannolikt ej undvikas. Härigenom
måste mobiliseringen av fältförbanden försenas och risk uppkomma
för skador på grund av luftanfall under detta särdeles ömtåliga skede.

För att undanröja dessa olägenheter har arméförvaltningen framlagt ett
förslag som bygger på en efterhandsvärdering av rekvirerade motorfordon
och hästar. Genom att mottagningsförrättningarna enligt förslaget bli mindre
personalkrävande kunna avlämningsplatserna utökas till antalet och utspridas.
Samtidigt förenklas proceduren å avlämningsplatserna, varigenom ytterligare
tidsbesparing ernås.

Ur mobiliseringsteknisk synpunkt innebär arméförvaltningens förslag
uppenbara och betydelsefulla framsteg i förhållande till vad som nu gäller.

Beträffande härefter de enskilda sakägarnas och kronans intresse av en i

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 83.

möjligaste mån betryggande värdering är det uppenbart att ett ur fredsmässigt
betraktelsesätt fullt tillfredsställande system icke kan tillämpas under
ifrågavarande förhållanden.

Det nuvarande förfarandet erbjuder väl teoretiskt sett det företrädet att
värderingsnämnderna själva ha tillfälle att besiktiga de rekvirerade motorfordonen
och hästarna. Emellertid måste befaras att dessa besiktningar ofta
måste äga rum under mörker eller dålig väderlek eller under andra försvårande
yttre förhållanden, varför besiktningarna ej sällan bli av mindre värde.

Arméförvaltningens förslag innebär att värderingen sker i efterhand, varvid
värderingsnämnden kan sammanträda på en undandragen plats och handlägga
ifrågakommande ärenden utan trycket av den brådska som måste råda
å avlämningsplatserna. Inför nämnden kunna sakägarna, om förhållandena
det medgiva, få tillfälle att föra sin talan och förebringa bevisning. Genom
de redan tillämpade systemen med förbesiktningar av motorfordon och värdeklassningar
av hästar samt genom införandet av en allmän riktprislista erhålles
ytterligare ett förhållandevis gott underlag för nämndernas värdering.

Med hänsyn till det anförda synes arméförvaltningens förslag även ur nu
ifrågavarande synpunkt äga företräde framför gällande ordning.

Departementschefen hemställer, att Kungl. Maj:t måtte genom proposition
föreslå riksdagen att godkänna ändrade grunder, i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i det föregående angivits, för förfarandet vid rekvisition avmotorfordon
och hästar m. m. för krigsmaktens behov.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:

Fredrik v. Scheele.

2—48« si Bihang till riksdagens protokoll 1951

1 saml. Nr 83.