Kungl. Maj:ts proposition nr 70.

1

Nr 70.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag
angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431)
om folkpensionering, m. m.; given Stockholms slott
den 9 februari 1951.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering; 2)

lag angående ändring i lagen den 26 juli 1947 (nr 531) om bidrag till
änkor och änklingar med barn; samt

3) lag angående ändring i lagen den 30 juni 1947 (nr 398) om kommunernas
bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen;

dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås vissa ändringar i folkpensioneringslagen i syfte
att möjliggöra tätare utbetalningar av de indextillägg, som enligt beslut av
1950 års riksdag skola utgå å folkpensionerna. Sålunda förordas att pensionspristalet
— det tal som är avgörande för indcxtilläggens storlek och
som enligt gällande lag skall fastställas endast en gång om året — i fortsättningen
fastställes i varje kvartals första månad med giltighetstid för
därpå närmast följande tre månader samt att indextilläggen utbetalas månadsvis
samtidigt med folkpensionen i övrigt. Vidare förordas att indextill1
Bihang till riksdagens protokoll iöiil. i samt. Nr 70.

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 70.

läggen lagtekniskt ej längre skola ha karaktär av fristående tillägg utan att
indexförhöjningen får utgöra del av vederbörande pensionsförmån.

I anslutning till den föreslagna ändrade konstruktionen av indexförhöjningen
enligt folkpensioneringslagen föreslås vissa jämkningar i lagen om
bidrag till änkor och änklingar med barn samt lagen om kommunernas
bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen.

övergången till den nya ordningen föreslås skola ske från och med juli
1951, sedan pensionspristalet för tremånadersperioden maj—juli fastställts
i april 1951.

För övergångstiden januari—juni 1951 föreslås särskilda regler. Indexförhöjningen
avseende hela nämnda tid föreslås skola bestämmas med utgångspunkt
från storleken av det pensionspristal, som fastställes i april,
och utbetalas i ett sammanhang, så snart det är tekniskt möjligt, såvitt kan
bedömas i maj.

Det förutses, att pensionspristalet för april 1951 kommer att uppgå till
åtminstone 115. I enlighet härmed beräknas de indexbelopp, som föreslås
skola utbetalas för första halvåret 1951, uppgå till 45 kronor för änkepensionsberättigad
eller den som uppbär änke- eller änklingsbidrag eller för
hustru, som uppbär hustrutillägg, 60 kronor för gift pensionsberättigad,
vars make åtnjuter ålderspension eller tilläggspension eller vars hustru uppbär
hustrutillägg, samt 75 kronor för annan som är berättigad till indexförhöjning.
Av den sammanlagda kostnaden för indextilläggen å folkpensionerna
beräknas omkring 4,8 milj. kronor falla på kommunerna och omkring
51 milj. kronor på staten. Sistnämnda belopp föreslås få belasta det
förslagsanslag, som för budgetåret 1950/51 anvisats till Indextillägg å folkpensioner.
Kostnaden för indextilläggen å änke- eller änklingsbidragen uppskattas
till omkring 135 000 kronor, varav kommunernas andel beräknas till
omkring 50 000 kronor och statens andel till omkring 85 000 kronor. Statens
kostnader härvidlag föreslås få bestridas från det för budgetåret 1950/51
anvisade förslagsanslaget till Särskilda barnbidrag till änkors och invaliders
barn m. m.

I statsverkspropositionen för budgetåret 1951/52 (femte huvudtiteln p.
88) har medelsbehovet för indextilläggen å folkpensionerna beräknats under
antagande, att pensionspristalet icke kommer att stiga till 115, och anslag
har äskats med 68 milj. kronor. Med hänsyn till prisutvecklingens gång
hemställes att detta anslag uppräknas med 34 milj. kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 70.

3

. Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 29 juni 1916 (nr 431) om
folkpensionering.

Härigenom förordnas, att 4, 7—10, 11 a, 33 och 38 §§ lagen den 29 juni
1946 om folkpensionering1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse:)

(Föreslagen lydelse:)

1 mom. Till envar som är berättigad
till ålderspension utgår a 11-män ålderspension. Allmän
ålderspension utgör för år räknat för
gift pensionsberättigad, vars make
jämväl åtnjuter folkpension eller till
vars hustru i 8 § omförmält hustrutillägg
utgår, 800 kronor samt för
annan pensionsberättigad 1 000 kronor.

2 inom. Till envar — ----

Jämte grundpension — ---

3 mom. Änkepension utgör, •—

1 mom. Till envar som är berättigad
till ålderspension utgår a 11-män ålderspension. Allmän
ålderspension utgör, där ej annat
följer av vad nedan sägs, för år räknat
för gift pensionsberättigad, vars
make jämväl åtnjuter folkpension
eller till vars hustru i 8 § omförmält

- hustrutillägg utgår, 800 kronor samt
för annan pensionsberättigad 1 000
kronor.

om året.

— ogift pensionsberättigad.

--— om året.

4 mom. Folkpension i form av
allmän ålderspension, tilläggspension
eller änkepension förhöjes genom
indextillägg under de
förutsättningar och enligt de grunder,
som angivas i 11 a §.

Tilläggspension, änkepension och
bostadstillägg minskas med fem tiondelar
av den pensionsberättigades
årsinkomst i vad den må överstiga
för gift pensionsberättigad 300 kronor
och för annan pcnsionsberätli -

Tilläggspension, änkepension och
bostadstillägg minskas med fem tiondelar
av den pensionsberättigades
årsinkomst i vad den må överstiga för
gift pensionsberättigad 300 kronor
och för annan pensionsberättigad 400

1 Senaste lydelse se beträffande 4 § 1 mom. samt 8 och 9 §§ SFS 1947: 221 och beträffande
11 a, 33 och 38 §§ SFS 1950: 264.

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 70.

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

gad 400 kronor. Minskning skall, där
rätt till såväl tilläggs- eller änkepension
som bostadstillägg föreligger,
ske proportionellt å tilläggs- eller änkepensionen
och bostadstillägget.

kronor. Minskning skall, där rätt till
såväl tilläggs- eller änkepension som
bostadstillägg föreligger, med bortseende
från indextillägg ske proportionellt
å tilläggs- eller änkepensionen
och bostadstillägget. Indcxtillägg
minskas först sedan tilläggs- eller
änkepensionen i övrigt bortfallit.

8 §•

Till pensionsberättigads hustru, Till pensionsberättigads hustru,
som själv ej åtnjuter folkpension, ut- som själv ej åtnjuter folkpension, utgår
hustrutillägg, därest hust- går hustrutillägg, därest hustrun
fyllt sextio år och makarna varit run fyllt sextio år och makarna varit
gifta minst fem år. Hustrutillägget gifta minst fem år. Bortsett från inutgöres
av tilläggspension och bo- dextillågg utgöres hustrutillägget av
stadstillägg, uppgående till samma be- tilläggspension och bostadstillägg,
lopp som hustrun skulle hava erhål- uppgående till samma belopp som
lit i form av sådana förmåner, därest hustrun skulle hava erhållit i form
hon varit berättigad till invalidpen- av sådana förmåner, därest hon varit
sion. År mannen berättigad till ål- berättigad till invalidpension. Hustderspension,
utgår hustrutillägg en- rutillägg utgår endast om det överstidast
om det överstiger 200 kronor. ger belopp, varmed mannens folkpension
skall minskas, då hustrutillägg
beviljas.

När särskilda -—- ---—---sextio år.

9 §•

För gift pensionsberättigad, vars För gift pensionsberättigad, vars
make ej åtnjuter folkpension, skola, make ej åtnjuter folkpension, skola,
om ej heller hustrutillägg utgår, till- om ej heller hustrutillägg utgår, tillläggspension
och bostadstillägg höjas, läggspension och bostadstillägg höjas,
tilläggspensionen med en tredjedel tilläggspensionen med en tredjedel,
och bostadstillägget med hälften. därvid bortses från indextillägg,

samt bostadstillägget med hälften,
dock först sedan minskning skett enligt
7 §.

10 §.

Har gift pensionsberättigad, vars Har gift pensionsberättigad, vars

make ej åtnjuter folkpension, före make ej åtnjuter folkpension, före
sextio års ålder blivit helt oförmögen sextio års ålder blivit helt oförmögen
till arbete, må, där särskilda skäl där- till arbete, må, där särskilda skäl där -

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 70.

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

till föranleda, utan hinder av vad i
7 § är stadgat tilläggspension och bostadstillägg
tillerkännas honom med
tillsammans högst 400 kronor om
året. Sådan förmån må utgå även om
folkpension sedermera tillerkännes
den pensionsberättigades make, dock
endast i den mån makarnas sammanlagda
pensionsförmåner icke därigenom
komma att överstiga beloppet av
den tidigare utgående folkpensionen.

Vad nu — — — —---enlie

till föranleda, utan hinder av vad i
7 § är stadgat tilläggspension och bostadstillägg
tillerkännas honom med,
bortsett från indextillägg, tillsammans
högst 400 kronor om året. Sådan
förmån må utgå även om folkpension
sedermera tillerkännes den
pensionsberättigades make, dock endast
i den mån makarnas sammanlagda
pensionsförmåner icke därigenom
komma att överstiga beloppet av
den tidigare utgående folkpensionen.
11 §•

It a

1 mom. å folkpension i form av
allmän ålderspension, tilläggspension
eller änkepension utgår indextillägg
under de förutsättningar
och enligt de grunder, som angivas
i denna paragraf.

2 mom. Enligt de närmare föreskrifter,
som meddelas av Konungen,
verkställer socialstyrelsen för varje
år beräkning av förhållandet mellan
de allmänna levnadskostnaderna under
årets andra kvartal och levnadskostnaderna
i juni 1946. På grundval
härav fastställer Konungen senast
den 20 juli varje år det procenttal
(pensionspristalet), som utmärker
angivna förhållande. Sålunda fastställt
pensionspristal skall gälla för
hela det år, varunder det fastställts.

3 mom. För varje hel mångfald av
fem, varmed pensionspristalet överstiger
100, utgår indextillägg för år
räknat med

30 kronor för änkepensionsberätti -

1 mom. Enligt de närmare föreskrifter,
som meddelas av Konungen,
verkställer socialstyrelsen beräkning
av förhållandet mellan de allmänna
levnadskostnaderna under varje kvartals
sista månad och levnadskostnaderna
i juni 1946. På grundval härav
fastställer Konungen senast den
22 i nästpåfoljande kvartals första
månad det procenttal (pensionspristalet),
som utmärker angivna förhållande.
Sålunda fastställt pensionspristal
skall gälla från och med månaden
närmast efter den, varunder det fastställts,
till och med den månad, då
nytt pensionspristal fastställes.

2 mom. För varje hel mångfald
av fem, varmed pensionspristalet
överstiger 100, utgör indextillägget
för år räknat

30 kronor för änkepensionsberätti -

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 70.

(Gällande lydelse:)

(Föreslagen lydelse:)

gad och för hustru, som uppbär hustrutillägg,

40 kronor för gift pensionsberättigad,
vars make åtnjuter ålderspension
eller tilläggspension eller vars
hustru uppbär hustrutillägg, samt

50 kronor för annan pensionsberättigad.

Där pensionspristalet, efter att
hava stigit med hel mångfald av fem,
åter nedgår, skall indextillägg utgå
efter oförändrade grunder, så länge
pensionspristalet överstiger närmast
lägre hela mångfald av fem.

gad och för hustru, som uppbär hustrutillägg,

40 kronor för gift pensionsberättigad,
vars make åtnjuter ålderspension
eller tilläggspension eller vars
hustru uppbär hustrutillägg, samt

50 kronor för annan pensionsberättigad.

Där pensionspristalet, efter att
hava stigit med hel mångfald av fem,
åter nedgår, skall indextillägget utgå
efter oförändrade grunder, så länge
pensionspristalet överstiger närmast
lägre hela mångfald av fem.

33 §.

Ansökning om — ----- -— blivit mantalsskriven.

Ansökningen, som -- — — ■— ■— till sökanden.

Vid ansökningen — — — —- — pensionsstyrelsen meddelar.

Vad angående-------pensionsnämnden påfordras.

Indcxtillägg utbetalas utan särskild
ansökning.

38 §.

1 mom. Folkpension utgår, — -----— -— tidigare förvärvats.

Lag samma--—--av pension.

Folkpension utbetalas månadsvis,
därvid den må anses belöpa på december
månad med högst elva kronor
högre belopp än på envar av årets
övriga månader. Utgöres invalidpension
eller sjukbidrag av enbart grundpension,
må pensionen dock utbetalas
kvartalsvis.

Vad i detta moment stadgas avser
icke indextillägg.

2 mom. Vid bedömande huruvida
rätt till indcxtillägg föreligger skall

Folkpension utbetalas månadsvis,
därvid den, bortsett från indextillägg,
må anses belöpa på december månad
med högst elva kronor högre belopp
än på envar av årets övriga månader.
Uppgår indextillägg för månad räknat
icke till helt krontal, skola öretal,
som hänföra sig till månaderna januari—november,
anses belöpa på december
månad. Utgöres invalidpension
eller sjukbidrag av enbart grundpension,
må pensionen utbetalas
kvartalsvis.

Kungl. Maj.ts proposition nr 70.

7

(Gällande lydelse:)

avseende fäslas endast vid förhållandena
under den månad, då tillägget
skall utbetalas.

Indextillägg utbetalas årsvis och
utgår med oavkortat belopp, oavsett
om folkpension eljest utgått för hela
året.

Där fat tig vår ds samhälle eller kommun
enligt 18 § uppbär folkpensionen
för månad, som avses i första stycket,
skall indextillägget i dess helhet
utbetalas till fattigvårdssamhällct eller
kommunen.

8 mom. Finnes grundad anledning
antaga att folkpension bör indragas
eller minskas, äger pensionsstyrelsen,
innan beslut därom i vederbörlig ordning
fattats, förordna, att pensionen
tillsvidare icke skall utbetalas eller
ock att den tillsvidare skall utgå med
det minskade belopp, vartill förhållandena
må föranleda.

Vid utbetalning av pensionsbelopp,
avseende längre tid än en månad, må
avdragas vad den pensionsberättigade
eller hans make på grund av ändrad
beräkning av pensionen eller eljest
uppburit för mycket i pension.

På framställning av nykterhetsnämnd
äger pensionsstyrelsen förordna,
att folkpension till den som
är eller nyligen varit hemfallen åt alkoholmissbruk
skall utbetalas till
kommunal myndighet eller den pensionsberättigades
make eller annan
person att användas till den pensionsberättigades
eller hans familjs uppehälle.
Är pensionsberättigad till följd
av ålderdomssvaghet, sjuklighet eller
annan därmed jämförlig orsak ur
stånd att själv omhänderhava honom
tillkommande folkpension, må pensionsstyrelsen
ock förordna, att folk -

(Föreslagen lydelse:)

2 mom. Finnes grundad anledning
antaga att folkpension bör indragas
eller minskas, äger pensionsstyrelsen,
innan beslut därom i vederbörlig ordning
fattats, förordna att pensionen
tillsvidare icke skall utbetalas eller
ock att den tillsvidare skall utgå med
det minskade belopp, vartill förhållandena
må föranleda.

Vid utbetalning av pensionsbelopp,
avseende längre tid än en månad, må
avdragas vad den pensionsberättigade
eller hans make på grund av ändrad
beräkning av pensionen eller eljest
uppburit för mycket i pension.

På framställning av nykterhetsnämnd
äger pensionsstyrelsen förordna,
att folkpension till den som
är eller nyligen varit hemfallen åt
alkoholmissbruk skall utbetalas till
kommunal myndighet eller den pensionsberättigades
make eller annan
person att användas till den pensionsberättigades
eller hans familjs uppehälle.
Är pensionsberättigad till följd
av ålderdomssvaghet, sjuklighet eller
annan därmed jämförlig orsak ur
stånd att själv omhänderhava honom
tillkommande folkpension, må pensionsstyrelsen
ock förordna, att folk -

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 70.

(Gällande lydelse:)

pensionen skall utbetalas till annan
än den pensionsberättigade.

Har visst såsom folkpension utgående
belopp ej lyfts före utgången
av året näst efter det, under vilket
beloppet förfallit till betalning, skall
beloppet vara förverkat.

4 mom. Angående sättet och tiden
för utbetalning av folkpension meddelar
i övrigt Konungen närmare bestämmelser.

(Föreslagen lydelse:)

pensionen skall utbetalas till annan
än den pensionsberättigade.

Har visst såsom folkpension utgående
belopp ej lyfts före utgången av
året näs# efter det, under vilket beloppet
förfallit till betalning, skall beloppet
vara förverkat.

3 mom. Angående sättet och tiden
för utbetalning av folkpension meddelar
i övrigt Konungen närmare bestämmelser.

Denna lag träder i kraft dagen efter
den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i
Svensk författningssamling, därvid
dock skall iakttagas följande:

1. Indextillägg avseende tiden den
1 januari 1951—den 30 april 1951
skall beräknas på grundval av det
pensionspristal, som fastställes i april
1951.

2. Indextillägg avseende tiden den
1 januari 1951—den 30 juni 1951
skall utbetalas å tid, som Konungen
bestämmer. Beträffande sådant indextillägg
skall i övrigt gälla vad som är
stadgat i 38 § 2 mom. lagen om folkpensionering
enligt detta lagrums hittillsvarande
lydelse.

Kungl. Maj.ts proposition nr 70.

9

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 26 juli 1947 (nr 531) om bidrag till
änkor och änklingar med barn.

Härigenom förordnas, att lagen den 26 juli 1947 om bidrag till änkor
och änklingar med barn1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

Har änka-----— -— nedan stadgas.

Rätt till — — —------till bidrag.

Bidraget utgår med belopp motsvarande
änkepension och bostadstillägg
enligt lagen om folkpensionering. Utgår
indextillägg å änkepension, skall
motsvarande tillägg utgå å bidrag enligt
denna lag. Kommun äger besluta,
att till bidragsberättigad som är mantalsskriven
inom kommunen därjämte
skall utgå särskilt bostadstillägg
i enlighet med de grunder som kommunen
har att bestämma. Beträffande
bidraget skall i övrigt i tillämpliga
delar gälla vad i lagen om folkpensionering
stadgas om änkepension, bostadstillägg
och särskilt bostadstilllägg.
Vid tillämpning av 14 § 1 mom.
skall såsom inkomst ej räknas bidrag
enligt denna lag.

Vårdnadshavare, som----

Vid tillämpningen —---- ---

Bidraget utgår med belopp motsvarande
änkepension och bostadstillägg
enligt lagen om folkpensionering. Bär
änkepension förhöjts genom indextillägg,
skall motsvarande ökning ske
av bidrag enligt denna lag. Kommun
äger besluta, att till bidragsberättigad,
som är mantalsskriven inom
kommunen därjämte skall utgå särskilt
bostadstillägg i enlighet med de
grunder som kommunen har att bestämma.
Beträffande bidraget skall i
övrigt i tillämpliga delar gälla vad i
lagen om folkpensionering stadgas
om änkepension, bostadstillägg och
särskilt bostadstillägg. Vid tillämpning
av 14 § 1 mom. skall såsom inkomst
ej räknas bidrag enligt denna
lag.

— med vårdnadshavare!.
mellan makarna.

Denna lag träder i kraft dagen efter
den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i
Svensk författningssamling, därvid
dock vad som är stadgat i övergångsbestämmelserna
till lagen denna dag
(nr ) angående ändring i lagen
om folkpensionering skall äga motsvarande
tillämpning.

1 Senaste lydelse se SI’S 1950: 2G5.

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 70.

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 30 juni 1947 (nr 398) om kommunernas
bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen.

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 30 juni 1947 om kommunernas
bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen'' skall erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse:)

(Föreslagen lydelse:)

1 §•

Kommun skall —----fastställda grunder.

Därest indextillägg utgår å tillläggspensioner
och änkepensioner,
skall vad i första stycket stadgats om
kommuns skyldighet att bidraga till
kostnaderna för dylika pensioner
avse även indextillägg därå.

Därest tilläggspensioner och änkepensioner
förhöjts genom indextilllågg,
skall vad i första stycket stadgats
om kommuns skyldighet att bidraga
till kostnaderna för dylika pensioner
avse även indextillägg därå.

Denna lag träder i kraft dagen efter
den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i
Svensk författningssamling. 1

1 Senaste lydelse se SFS 1950: 266.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70.

11

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9 februari
1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,
Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Andersson, Lingman.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, fråga om ändrad ordning
för utbetalning av indextillägg å folkpensioner in. m.

Föredraganden anför.

Vid 1950 års riksdag beslöts att folkpensionerna skulle indexregleras.
Enligt det system för indexregleringen, varom statsmakterna då enade sig,
skall indextillägget utbetalas en gång om året. Anledning synes föreligga
att övergå till en ordning med månatliga utbetalningar av indextillägget.
Jag anhåller att få upptaga denna fråga till behandling och vill då först
redogöra för huvudgrunderna i den nuvarande folkpensioneringen.

Folkpensioneringens huvudgrunder.

Lagen den 29 juni 19i6 om folkpensionering (nr 431; ändr. 221/1947,
527/1947, 732/1948 och 264/1950), som trädde i kraft den 1 januari 1948,
skiljer på ålderspension, invalidpension, sjukbidrag och änkepension. Ålderspensionen
utgår efter uppnådda 67 år; övriga pensionsförmåner utgå i
förekommande fall före fyllda 67 år. Till nämnda huvudformer av folkpension
kunna komma vissa tillägg, vilka också äro att anse såsom folkpension.
Sådana tillägg äro bostadstillägg, särskilt bostadstillägg, hustrutillägg,
blindtillägg och indextillägg.

Den allmänna ålderspensionen utgör för år räknat för gift
pensionsberättigad, vars make jämväl åtnjuter folkpension eller till vars
hustru utgår hustrutillägg, 800 kronor samt för annan pensionsberättigad
1 000 kronor (4 § 1 inom.). Makar, som båda fyllt 67 år, erhålla sålunda
sammanlagt 1 600 kronor, medan den ogifte i samma ålder uppbär 1 000
kronor. Dessa förmåner utgå oberoende av inkomst och förmögenhet.

Invalidpension utgår till den som på grund av kropps- eller sinnessjukdom,
sinnesslöhet, vanförhet eller annat lyte är ur stånd att försörja sig
genom sådant arbete, som motsvarar hans krafter och färdigheter, under

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 70 .

förutsättning att nedsättningen av arbetsförmågan kan anses varaktig. Den
som är blind skall städse anses lida av sådan nedsättning av arbetsförmågan
som nyss sagts (3 § 2 inom.). — Invaiidpensionen utgöres av grundpension
å 2U0 kronor om året oberoende av inkomst och förmögenhet ävensom
av tilläggspension å högst G00 kronor om året till gift och högst 800
kronor om året till ogift pensionsberättigad (4 § 2 inom.). Tilläggspensionen
är i sin helhet inkomstprövad. Den höjes med en tredjedel, dvs. till
högst 800 kronor, för gift person, vars make icke är pensionsberättigad och
ej erhåller hustrutillägg (9 g)- Invalidpensionens maximibelopp är detsamma
som beloppet av den allmänna ålderspensionen.

Sjukbidrag tillkommer den som oavbrutet under minst ett år lidit
av sådan nedsatt arbetsförmåga som — om nämnda nedsättning varit varaktig
—- berättigat till invalidpension. Såsom ytterligare förutsättning för
sjukbidrag gäller dock, att den nedsatta arbetsförmågan skall kunna antagas
bli bestående avsevärd tid (3 (j 3 inom.). 1 fråga om storlek in. m. överensstämmer
sjukbidraget med invalidpensionen (4 >3 2 inom. och 9 §).

Änkepension utgår till änka, som vid mannens frånfälle fyllt 55 år
och varit gift med honom minst 5 år, dock ej till änka som eljest åtnjuter
folkpension. Om änkan fyllt 55 år under sannna kalenderår som det, varunder
mannen avlidit, eller eljest särskilda skäl föranleda därtill, må änkepension
utgå oaktat 55-årsåldern uppnåtts först efter mannens frånfälle.
Hätten till änkepension upphör vid nytt gifte (3 § 4 inom.). Änkepensionen,
som är i sin helhet inkomstprövad, utgör högst (300 kronor om året (4 § 3
inom.). Visar det sig vid pensionsbeloppets bestämmande, att änkepensionen
skulle understiga 00 kronor om året, utgår ingen änkepension (12 §).

Till angivna huvudformer av folkpension kunna såsom nämnts komma
vissa tillägg i form av bostadstillägg, särskilda bostadstillägg, hustrutillägg,
blindtillägg och indextillägg.

Vad först bostadstilläggen angår så är riket med hänsyn till
bostads- och bränslekostnaderna indelat i fem bostadskostnadsgrupper. De
bostadstillägg, som högst kunna ifrågakomma, äro enligt 5 § följande:

*

Bostadskostnadsgrupp
I II III IV V

Kr. Kr. Kr Kr. Kr.

gift pensionsberättigad och änkepensionsberät tigad

................................... 0 100 200 300 400

annan pensionsberättigad ................... 0 150 300 450 G00

I bostadskostnadsgrupp I, som omfattar en avsevärd del av landsbygden,
ifrågakommer sålunda icke bostadstillägg. Bostadskostnaderna ha här
avsetts skola täckas av den allmänna pensionen. De bostadstillägg, som utgå
i grupperna II—V, äro i enlighet härmed icke avsedda att täcka hela kostnaden
för bostad och bränsle utan endast de merutgifter för dessa ändamål,
som uppkomma i de ur bostadskostnadssynpunkt dyrare orterna.

Bostadstillägget är i sin helhet inkomstprövat. För gift person, vars make

Kungl. Maj.ts proposition nr 70.

13

varken är pensionsberättigad eller uppbär hustrutillägg, höjes bostadstilllägget
med hälften, med resultat att tilläggets högsta belopp i detta fall
kommer att överensstämma med maximibeloppet för en ogift person (9 §).

Utöver det bostadstillägg, för vilket hittills redogjorts, kan, där kommun
så beslutat, särskilt bostadstillägg utgå till person, som är mantalsskriven
inom kommunen. Kommunen bestämmer såväl de grunder, efter
vilka detta kommunala tillägg skall utgå, som storleken därav (6 §).

Hustrutillägg utgår till pensionsberättigad gift mans hustru, om
hon fyllt 60 år och makarna varit gifta minst fem år. Hustrutillägget utgöres
av tilläggspension och bostadstillägg med belopp, som hustrun skulle ha
erhållit i form av sådana förmåner, därest hon varit berättigad till invalidpension.
Hustrutillägget är alltså i sin helhet inkomstprövat och 200 kronor
lägre än det belopp hustrun skulle ha uppburit, om hon haft invalidpension.
Är mannen berättigad till ålderspension, utgår hustrutillägget endast
om det överstiger 200 kronor. Härvid är att märka, att mannens allmänna
ålderspension ökar från 800 kronor till 1 000 kronor, då hustrutilllägget
slutar utgå. När särskilda skäl föranleda därtill, kan hustrutillägg
utgå, oaktat hustrun ej fyllt 60 år (8 §).

Maximibeloppet av folkpensionen till en man och hustrutillägget till hans
hustru blir alltså 200 kronor lägre än den folkpension, som makarna skulle
ha uppburit, om de båda varit ålderspensionsberättigade.

Blindtillägg utgår — oavsett vederbörandes inkomst och förmögenhet
— med 700 kronor om året till den som blivit blind före fyllda 60 år
och ej jämlikt bestämmelserna om blindundervisning är skolplikt^ (11 §).
Blindtillägget intager såtillvida en särställning bland folkpensionsförmånerna,
att det i motsats till övriga förmåner beaktas vid inkomstprövningen.
Om inkomstprövad pensionsförmån utgår vid sidan av blindtillägg, verkar
detta alltså reducerande på förstnämnda förmån.

För reglerna om indextiilägg redogöres närmare i följande avsnitt.

1 det föregående har angivits att vissa folkpensionsförmåner äro till storleken
beroende av årsinkomsten. Med årsinkomst avses i detta sammanhang
den inkomst, som vederbörande skäligen kan antagas komma att åtnjuta
under den närmaste tiden. Såsom inkomst räknas dock ej annan folkpension
än blindtillägg och ej heller allmänt barnbidrag eller understöd som
någon på grund av skyldskap eller svågerlag må vara föranledd att utgiva.
Inkomst i form av naturaförmån uppskattas efter särskilda regler. Vid uppskattning
av förmögenhets avkastning skall denna höjas med 10 procent
av det belopp, varmed förmögenheten må överstiga för gift pensionsberättigad
7 500 kronor och för annan pensionsberättigad 10 000 kronor. I fråga
om äkta makar skall årsinkomsten för envar av dem beräknas utgöra hälften
av deras sammanlagda årsinkomst och värdet av förmögenhet beräknas
utgöra hälften av makarnas sammanlagda förmögenhet (14 §).

De i lagen reglerade inkomstprövade förmånerna, nämligen änkepension,
tilläggspension och bostadstillägg samt det av sistnämnda båda förmåner

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 70.

sammansatta hustrutillägget minskas med 50 procent av den pensionsberättigades
årsinkomst i vad den må överstiga för gift 300 kronor och för annan
400 kronor (i fråga om gift person alltså med 25 procent av makarnas sammanlagda
årsinkomst i vad den må överstiga 600 kronor). När bostadstillägg
utgår samtidigt med tilläggspension eller änkepension, minskas efter dessa
regler förmånernas sammanlagda belopp, och minskningen går proportionellt
ut över tilläggs- eller änkepensionen och bostadstillägget (7 §).

Gift pensionsberättigad, som före sextio års ålder blivit helt oförmögen
till arbete, må under vissa förutsättningar tillerkännas tilläggspension och
bostadstillägg med tillsammans högst 400 kronor om året (s. k. hjälplöshetstillägg)
utan hinder av avdragsreglerna för egen inkomst (10 §).

kådigt lagen den 26 juli 1047 om bidrag till änkor och änklingar med barn
(nr 531; ändr. 265/1950) äger änka eller änkling, som under sin vårdnad
har barn under tio år i äktenskapet med den avlidne maken eller annat barn
under tio år, vilket vid makens död stadigvarande vistades i makarnas hem,
under vissa förutsättningar rätt att av allmänna medel erhålla bidrag för
egen del (s. k. änke- eller änklingsbidrag). Rätt till bidrag föreligger icke,
om vårdnadshavaren åtnjuter folkpension. Ingår vårdnadshavaren nytt äktenskap,
upphör rätten till bidrag. Bidraget utgår med belopp motsvarande
änkepension — i förekommande fall ökat med indextillägg — jämte bostadstillägg
enligt bestämmelserna i lagen om folkpensionering. Kommun äger
besluta, att bidragsberättigad, som är mantalsskriven inom kommunen, skall
utfå även särskilt bostadstillägg. Beträffande bidraget gäller i övrigt i tilllämpliga
delar vad i lagen om folkpensionering stadgas om änkepension, bostadstillägg
och särskilt bostadstillägg.

Enligt lagen den 30 juni 1947 om kommunernas bidrag till kostnaderna
för folkpensioneringen (nr 398; ändr. 266/1950) skall kommun för varje
kalenderår bidraga till kostnaderna för folkpensionerna med dels viss andel,
motsvarande 3/20 procent för varje fullt tiotal skatteören per invånare i
kommunen (dvs. 1,5 procent för varje skattekrona per invånare), av kostnaden
för änkepensioner och tilläggspensioner jämte indextillägg därå ävensom
bostadstillägg och hustrutillägg, som under året utbetalats till inom
kommunen mantalsskrivna pensionsberättigade, dock högst hälften av
nämnda kostnad, dels ock hela kostnaden för särskilda bostadstillägg, som
under året utgått i enlighet med av kommunen fastställda grunder.

Vid bestämmandet av antalet skatteören per invånare i kommunen skall
hänsyn tagas till det antal skattekronor och skatteören, soin enligt konnnunalskattelagen
påförts de till kommunen skattskyldiga i taxeringslängden
för året med däri intill årets utgång införda ändringar eller gjorda tillägg,
samt till antalet invånare vid årets ingång.

Varje kommuns bidrag uträknas av pensionsstyrelsen. Därvid skall 1/12
av pensionsberättigad årligen tillkommande tilläggspension, änkepension, bostadstillägg
och särskilt bostadstillägg anses belöpa på varje månad.

Allmän ålderspension jämte indextillägg därå ävensom grundpension och
blindtillägg bekostas helt av staten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70.

15

Folkpensionerna utbetalas av pensionsstyrelsen. Angående utbetalningen
äro särskilda föreskrifter meddelade i kungörelsen den 20 juni 1947 angående
sättet och tiden för utbetalning av folkpensioner (nr 469; ändr. 267/
1950). Utbetalningen sker som regel medelst folkpensionsanvisningar, framställda
med hålkortsmaskiner, men i vissa fall över postgiro. Postgiroutbetalning
användes i huvudsak, när pension skall tillställas kommunal myndighet
eller vårdanstalt samt merendels vid utbetalning av det först till betalning
förfallande pensionsbeloppet. Folkpension, som ej består av indextillägg
eller enbart grundpension, utbetalas månadsvis, därvid pensionen
—- för att varje månad kunna utbetalas i helt antal kronor — anses belöpa
på december med ett högst 11 kronor högre belopp än på envar av årets
övriga månader. Indextillägg utbetalas årsvis samtidigt med pensionen för
november månad. Utgöres invalidpension eller sjukbidrag av enbart grundpension,
utbetalas pensionen i stort sett kvartalsvis under varje kvartals
sista månad.

Änke- och änklingsbidrag utbetalas från pensionsstyrelsen genom postgiro
enligt föreskrift i kungörelsen den 26 september 1947 (nr 769) angående
sättet och tiden för utbetalning av särskilda barnbidrag samt bidrag
till änkor och änklingar med barn.

Indexregleringen av folkpensionerna.

Den indexreglering av folkpensionerna, som genomfördes vid 1950 års
riksdag —• och varigenom folkpensionärerna avses skola erhålla full kompensation
för den levnadskostnadsstegring, som inträffat efter juni 1946, då
folkpensioneringslagen antogs -— bygger på ett av särskilt tillkallade sakkunniga,
de sakkunniga för indexreglerade folkpensioner, i februari 1949
avgivet betänkande i ämnet (SOU 1949: 7). Dessa sakkunniga utgingo från
att folkpensionerna skulle anknytas till en särskild index avseende folkpensionärernas
levnadskostnader och diskuterade från denna utgångspunkt hur
en sådan index borde konstrueras. Härvid avvisade de sakkunniga tanken
på att upprätta en särskild indexserie för envar av folkpensioneringens fem
bostadskostnadsgrupper. Enligt de sakkunnigas mening borde man i stället
ha en för hela riket enhetlig folkpensionärsindex, konstruerad såsom en
allmän levnadskostnadsindex med antagandet att bostads- och bränslepostens
andel i pensionärsbudgeten vore densamma i de olika bostadskostnadsgrupperna.
I denna index skulle enligt de sakkunnigas förslag folkpensionärernas
levnadskostnader i juni 1946 betecknas med talet 100. Den första
indexförhöjningen skulle automatiskt utlösas av indextalet 105, nästa höjning
av indextalet 110 osv. Vid nedgång av index skulle motsvarande regler
gälla. Om indextalet uppgått till 110 men därefter sjönk, skulle tillägget
således icke sänkas förrän talet 105 uppnåtts.

Enligt vad de sakkunniga framhöllo kan man välja två principiellt olika
metoder, när det gäller att bestämma indexförhöjningens storlek. Den ena

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 70.

metoden innebär, att tillägget utgår med belopp, som står i proportion till
pensionens storlek i varje särskilt fall. Enligt den andra metoden erhålla
pensionstagare, som tillhöra en och sannna grupp, lika stort tillägg vare sig
pensionen utgår med oavkortat eller ett i förhållande till vederbörandes egen
inkomst reducerat belopp. Resultatet av de båda metoderna blir olika, endast
i fråga om folkpensionärer, som ha reducerade folkpensioner. För dessa pensionstagare
medför den proportionella metoden, att tillägget sjunker kontinuerligt
allt eftersom den egna inkomsten stiger för att omärkligt försvinna
då inkomstgränsen uppnås, medan den andra metoden leder till att alla,
som ha någon om än aldrig så liten inkomstprövad förmån, få lika stora
tillägg som de vilka åtnjuta oavkortade förmåner.

De sakkunniga funno den proportionella metoden vara förenad med den
olägenheten att avdragsfaktorn — d. v. s. det procenttal, varmed den egna inkomsten
reducerar den inkomstprövade förmånen — stegras i takt med dyrtidstilläggets
höjning. Denna metod ansågs därför ej böra komma till användning
vid en indexreglering av folkpensionerna. I enlighet härmed förordades
i stället, att indextillägg skulle utgå med lika stora belopp till alla folkpensionärer
i en och samma grupp och tilläggets storlek således göras oberoende
av frågan, huruvida inkomstprövad förmån utgick med oavkortat
eller reducerat belopp. I samband härmed uttalade de sakkunniga, att indextillägget
icke borde ha karaktären av ett fristående tillägg utan utformas
som en förhöjning av själva folkpensionen. Härigenom vann man den
fördelen, att pensionär med inkomstprövad pension och inkomst i närheten
av den gräns, där inkomstprövad pension upphörde, ej till följd av en obetydlig
ökning av den egna inkomsten utsattes för risken att få sina totala inkomster
minskade. En inkomstprövad pensionsförmåns höjning på grund
av förhöjt indextal fick vidare den konsekvensen, att ett antal folkpensionärer,
som förut på grund av sin inkomst varit uteslutna från rätt till förmånen
i fråga, blevo berättigade till densamma med belopp motsvarande indexförhöjningen
eller del därav.

Enligt de sakkunnigas mening borde indextillägg utgå till alla ålderspensionärer,
oavsett huruvida de åtnjuta bostadstillägg eller icke, samt dessutom
till alla övriga folkpensionärer, som ha någon form av inkomstprövad förmån.
Däremot borde de återstående kategorierna, d. v. s. de som ha enbart
grundpension eller denna förmån i kombination med blindtillägg, undantagas
från rätten till indextillägg. De folkpensionärer, till vilka indextillägg
föreslogs skola utgå, uppdelades av de sakkunniga i två grupper, gifta och
ogifta pensionstagare, därvid till gruppen gifta pensionstagare hänfördes änkepensionärerna.
De sakkunniga föreslogo, att indextilläggen för var och en
av dessa båda grupper skulle vara enhetliga i hela riket samt att de högsta
pensionsbeloppen i bostadskostnadsgrupp III — för gift pensionsberättigad
1 000 kronor och för ogift 1 300 kronor — skulle läggas till grund för beräkningen.

Jämlikt de beräkningsmetoder, som sålunda förordades av de sakkunniga,
skulle den första pensionshöjningen — som enligt vad förut anförts

Kungl. Maj:ts proposition nr 70.

17

skulle utlösas av indextalet 105 — utgöra för gift pensionstagare och änkepensionär
fem procent å 1 000 kronor, d. v. s. 50 kronor, och för ogift pensionstagare
fem procent å 1 300, d. v. s. 65 kronor. För undvikande av alltför
stora administrativa svårigheter föreslogo emellertid de sakkunniga, att
förhöjningarna skulle avrundas till närmaste med 12 jämnt delbara belopp,
så att de kunde utbetalas med helt antal kronor i månaden och med samma
månadsbelopp hela året, d. v. s. till 48 resp. 60 kronor eller, uttryckt i månadsbelopp,
4 resp. 5 kronor för varje höjning av pensionsindextalet med
fem enheter.

Indextalet borde enligt de sakkunnigas mening fastställas senast den 20
i varje kvartals första månad och lända till efterrättelse fr. o. m. nästa
månad.

I fråga om utbetalningen av indextilläggen förordade de sakkunniga att
tilläggen utbetalades månadsvis medelst samma postanvisning som pensionen
i övrigt. För att nu angivna system skulle kunna genomföras var det
enligt de sakkunnigas mening av tekniska skäl nödvändigt, att all utbetalning
skedde månadsvis med samma antal kronor varje gång. Detta förutsatte
i sin tur, att icke blott indextilläggen utan även pensionernas grundbelopp
avrundades till belopp, som äro jämnt delbara med 12. De sakkunniga
föreslogo därför, att pensionernas grundbelopp, där så erfordrades,
avrundades uppåt till närmast högre med 12 jämnt delbara krontal.

Slutligen må nämnas, att en av de sakkunniga fann påkallat att bestämmelserna
om automatisk kompensation begränsades till att gälla en högsta
levnadskostnadsstegring av 20 procent. Om index skulle stiga däröver, borde
det enligt hans mening ankomma på statsmakterna att ta upp frågan
om dyrtidstilläggets beräkning till ny prövning.

1 den proposition (nr 109), varigenom förslaget till indexreglering
av folkpensionerna förelädes riksdagen, förordades en lösning av frågan
efter i viss mån andra riktlinjer än dem som uppdragits av de sakkunniga.

Sålunda frångicks i propositionen tanken på en särskild indexberäkning
för folkpensionärerna. Folkpensionerna ansågos i stället böra anknytas till
socialstyrelsens allmänna levnadskostnadsindex, på vilken en särskild pristalsserie
för folkpensionärerna föreslogs uppbyggd med utgångspunkt från
levnadskostnadernas storlek i juni 1946.

I fråga om de indexintervall, som skulle utlösa indextillägg, anslöt sig
propositionen till sakkunnigförslaget — indextilläggen skulle alltså utlösas
med femtalsintervall, d. v. s. vid pensionspristalen 105, 110, 115 o. s. v. —
och i överensstämmelse med sakkunnigförslaget förordades vidare, att indextilläggen
skulle utgå icke efter den proportionella metoden utan med
fixa belopp. Med det utbetalningssystem, som valdes i propositionen, var det
emellertid icke möjligt att, såsom de sakkunniga tänkt sig, utforma indextilläggen
som en förhöjning av själva pensionen; tilläggen måste i stället
givas karaktär av en helt fristående förmån.

2 Diliang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 70.

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 70.

Det utbetalningssystem, som föroi-dades i propositionen, innebar, att pensionernas
grundbelopp skulle utbetalas enligt samma regler som tidigare,
d. v. s. i regel en gång i månaden, men att indextilläggen — i överensstämmelse
med vad som gällt rörande de provisoriska dyrtidstilläggen å folkpensionerna
för år 1948 och 1949 — skulle utbetalas endast en gång om
året. Hela utbetainingsverksamheten föreslogs förlagd till pensionsstyrelsen,
vilket innebar en nyhet i förhållande till vad som gällt för åren 1948 och
1949, då styrelsen endast handhaft utbetalningen av pensionernas grundbelopp
och de provisoriska dyrtidstilläggen utbetalats av de lokala pensionsnämnderna.

Rörande de frågor, som sammanhänga med utbetalningssystemet, anförde
jag i egenskap av föredragande departementschef -säd ärendets behandling i
statsrådet bl. a. följande:

Såsom redan förut anförts ha de provisoriska dyrtidstilläggen å folkpensionerna
utbetalats endast en gång om året. Denna anordning synes ha uppskattats
av folkpensionärerna, för vilka det framstått såsom mera förmånligt
att på en gång få ett samlat pensionstillskott än att få en i och för sig
tämligen ringa ökning av pensionens månadsbelopp. Enligt min mening är
denna fördel påtaglig. Även en annan omständighet talar för att behålla det
nuvarande systemet härvidlag. Man behöver nämligen i så fall icke jämka
på vare sig pensionernas grundbelopp eller storleken av de årliga indextilllägg,
som erhållas om rent matematiska beräkningsgrunder tillämpas. Att
enbart av tekniska skäl företaga dylika jämkningar synes mig f. ö. mindre
tilltalande. Å andra sidan är ett system med månadsutbetalning av pensionernas
grundbelopp och årsutbetalning av indextilläggen förenat med vissa
konsekvenser, som icke här böra förbigås. Med ett dylikt system synes det
nämligen ej möjligt att, såsom de sakkunniga tänkt sig, inom folkpensioneringslagens
ram göra själva pensionsbeloppen rörliga i förhållande till en
index, utan indextillägget måste konstrueras såsom en från pensionen fristående
förmån. Vidare måste rätten till indextillägg, för att systemet skall
kunna fungera, göras beroende av huruvida folkpension utgår för den månad,
då utbetalningen av tillägget skall äga rum, och tilläggets storlek måste
vidare bestämmas med hänsyn till de pensionsförmåner, som utgå under utbetalningsmånaden.
Det utbetalningssvstem, som tillämpats för de provisoriska
dyrtidstilläggen, har emellertid också varit förbundet med nu berörda
konsekvenser, och några särskilda olägenheter därav synas icke ha framträtt.
Jag anser därför, att indextilläggen böra utbetalas en gång om året.
Liksom förut synes utbetalningen lämpligen kunna ske under november
månad. Enligt vad jag inhämtat från pensionsstyrelsen föreligga icke några
praktiska svårigheter härför; utbetalningen kan utan större besvär ske medelst
samma postanvisning som pensionen för november.

Om den av mig förordade ordningen för utbetalning av indextilläggen
genomföres, saknas anledning att fastställa pensionspristalet mer än en
gång om året. Enligt min mening bör detta ske i så nära anslutning till utbetalningen
som möjligt. Enligt uppgift från pensionsstyrelsen skulle den
förberedelsetid, som erfordras för en utbetalning i november, bli för kort,
därest pristalet fastställdes på grundval av levnadskostnaderna under
tredje kvartalet. Pristalet bör därför fastställas i juli månad efter levnadskostnaderna
under årets andra kvartal.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70.

19

I överensstämmelse med de sakkunnigas förslag föreslogs i propositionen,
att personer med enbart grundpension eller denna förmån i kombination
med blindtillägg skulle uteslutas från rätt till indextillägg men att sådant
tillägg skulle utgå till alla övriga kategorier av folkpensionärer. De sakkunnigas
förslag till indelning av tilläggsberättigade folkpensionärer i två grupper
frångicks däremot i propositionen såtillvida, att änkepensionärerna och
hustrutilläggsberättigade hustrur ansågos böra bilda en särskild grupp. Vidare
ansågos bostadstilläggen böra lämnas helt utanför indexregleringen och
indextilläggen beräknas å de högsta pensionsbelopp, som utgå i bostadskostnadsgrupp
I, d. v. s. å 1 000 kronor för ensamstående ålderspensionär,
invalidpensionär och sjukbidragsberättigad, 800 kronor för gift pensionstagare,
som tillhör någon av de nu nämnda kategorierna och vars make
åtnjuter folkpension eller till vars hustru utgår hustrutillägg, samt 600 kronor
för änkepensionär och den som uppbär hustrutillägg. Enär pensionstagare
med enbart grundpension eller denna förmån i förening med blindtilllägg
såsom nyss anförts skulle uteslutas från rätt till indextillägg, föreslogs
dock, att gift pensionstagare, vars make icke åtnjuter annan folkpension
än grundpension eller sådan pension jämte blindtillägg, skulle erhålla
lika stort indextillägg som ensamstående pensionstagare.

I enlighet med det anförda föreslogs i propositionen, att indextillägg skulle
utgå å allmän ålderspension, tilläggspension och änkepension samt tilläggets
storlek för år räknat bestämmas till följande belopp för varje hel mångfald
av fem, varmed pensionspristalet överstiger 100, nämligen 30 kronor
för änkepensionsberättigad och för hustru, som uppbär hustrutillägg, 40
kronor för gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter ålderspension eller
tilläggspension eller vars hustru uppbär hustrutillägg, samt 50 kronor för
annan pensionsberättigad. Vidare föreslogs att indextillägg skulle utgå till
dem som uppbära änke- eller änklingsbidrag enligt samma grunder som
föreslagits för änkepensionärer.

Någon begränsning av den automatiska dyrtidskompensationen föreslogs
icke i propositionen. Med anledning av de yrkanden, som framställts i detta
hänseende, uttalades emellertid, att indexsystemet naturligen kunde behöva
omprövas vid väsentligt ändrade förhållanden. Att redan från början fastslå,
när en sådan omprövning borde ske, ansågs icke vara av behovet påkallat.

I samband med riksdagsbehand lingen av propositionen väcktes
ett flertal motioner i ärendet. Bl. a. föreslogs i de lika lydande motionerna
1:420 och 11:507, att indexförhöjningen skulle utbetalas månadsvis och
pensionspristalet fastställas kvartalsvis. I motionerna föreslogs i anslutning
härtill att indexförhöjningen skulle utgå med resp. 3, 4 och 5 kronor per
månad i stället för resp. 30, 40 och 50 kronor för år samt att indexförhöjningen
skulle lagtekniskt utformas såsom en del av ifrågavarande pensionsförmån
och icke såsom ett tillägg till denna.

Sammansatta stats- och andra lagutskottet, som behandlade propositionen
och motionerna, anförde i sitt utlåtande nr 1 bl. a. följande:

20

Iiungl. Maj:ts proposition nr 70.

Vid en indexreglering av folkpensionerna uppkomma naturligen flera
svårbedömbara spörsmål. Det genom propositionen framlagda förslaget till
frågans lösning finner utskottet visserligen icke vara helt fritt från invändningar
men dock av beskaffenhet att i möjligaste mån tillgodose olika synpunkter
och önskemål. De erinringar, som främst kunna göras mot förslaget,
avse förslagets verkningar vid en mera avsevärd stegring av levnadskostnaderna.
Skulle en dylik stegring inträda, kunna då föreliggande förhållanden
givetvis påkalla, att hela systemet för indexregleringen bliver
föremål för en omprövning. Att redan nu fastslå när en sådan omprövning
bör ske, synes emellertid, såsom departementschefen uttalat, icke vara av
behovet påkallat. Utskottet tillstyrker därför, att indexregleringen av folkpensionerna
utformas efter de principer, som föreslås i propositionen.

I fråga om utbetalningssystemet och därmed sammanhängande spörsmål
anförde utskottet.

Enighet torde i stort sett råda därom, att utbetalningen av folkpensionerna
ävensom indextilläggen tills vidare bör ske centralt genom pensionsstyrelsens
försorg. För att pensionerna och indextilläggen därvid skola
kunna utbetalas månadsvis torde det — åtminstone med pensionsstyrelsens
nuvarande resurser —- av tekniska skäl vara nödvändigt, att den årliga
pensionen inklusive indextillägg därå alltid uppgår till belopp, som är
jämnt delbart med 12. Till följd härav torde bliva erforderligt — förutom
att avpassa det årliga indextillägget till ett med 12 jämnt delbart belopp
-— att jämväl avrunda pensionernas grundbelopp till belopp, som äro
jämnt delbara med 12. Såsom departementschefen uttalat, synes det mindre
tilltalande att enbart av tekniska skäl behöva företaga dylika jämkningar.
Vidare skulle jämkningarna komma att medföra avsevärda kostnadsökningar.
Beträffande avrundningen av själva pensionsbeloppen ha de sakkunniga
föreslagit, att avrundningen alltid skulle ske uppåt, och de sakkunniga
ha preliminärt uppskattat kostnaderna därför till mellan 4,5 och
5 milj. kronor om året. Vidare torde en avpassning av indextillägget till
respektive 3, 4 och 5 kronor i månaden jämfört med de i propositionen föreslagna
årsbeloppen medföra en kostnadsökning av omkring 7,3 milj. kronor.
I motionerna 1:420 och 11:507 sägs, att avrundningen av själva pensionsbeloppen
visserligen är önskvärd men bör kunna anstå till ett finansiellt
gynnsammare läge. Som av det ovan anförda framgår torde detta emellertid
— i varje fall om pensionspristalet skall fastställas kvartalsvis — av olika
skäl icke för närvarande låta sig göra, därest man stannar för ett centraliserat
utbetalningssystem.

Till stöd för förslaget att indextillägget skall utbetalas årsvis har departementschefen
åberopat bland annat, att de provisoriska dyrtidstilläggen utbetalats
endast en gång om året, och att denna anordning syntes ha uppskattats
av folkpensionärerna, för vilka det framstått såsom mera förmånligt
att på en gång få ett samlat pensionstillskott än att få en i och för sig
tämligen ringa ökning av pensionens månadsbelopp. Departementschefen
har funnit denna fördel påtaglig. Jämväl utskottet hyser den uppfattningen,
att folkpensionärerna önska, att det nuvarande systemet med årlig utbetalning
bibehålies.

Såsom i propositionen närmare redovisats och i motionerna påtalats är
ett system med årlig utbetalning av indextillägget förenat med vissa uppenbara
nackdelar. Sålunda kan vid bedömandet av frågan, huruvida rätt till
indextillägg föreligger, avseende fästas endast vid förhållandena under den
månad, dä tillägget skall utbetalas. Vidare blir det då ej heller möjligt att,
såsom i motionerna I: 420 och II: 507 påyrkats, låta indexförhöjningen lag -

Kungl. Maj:ts proposition nr 70.

21

tekniskt utgöra en del av ifrågavarande pensionsförmån, utan tillägget
måste utformas såsom en fristående förmån med de konsekvenser detta kan
medföra. Såväl sistnämnda erinran mot en årlig utbetalning av indextilllägget
som i huvudsak övriga däremot anförda skäl synas dock kunna få
mera allvarliga verkningar först om index undergår en avsevärd stegring.

Efter övervägande av de olika omständigheter, som påverka frågans bedömning,
har utskottet stannat för att biträda Kungl. Maj :ts förslag även
i denna del.

Därest indextillägget skall utbetalas endast en gång om året finnes uppenbarligen
ej anledning att fastställa pensionspristalet mer än en gång
om året.

Ej heller i övrigt fann utskottet anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts
förslag, och utskottet förordade därför, att detta skulle vinna riksdagens
bifall.

Utskottets utlåtande godkändes av riksdagen (skr. nr 291).

Sammanfattningsvis innebär alltså den nuvarande indexregleringen av
folkpensionerna — varom huvudbestämmelserna återfinnas under 11 a § och
38 § lagen om folkpensionering enligt den lydelse dessa paragrafer ha jämlikt
lag den 2 juni 1950 (nr 264) — följande.

Indextillägg utgår å allmän ålderspension, tilläggspension och änkepension
i den mån så föranledes av den levnadskostnadsökning, som må föreligga
i jämförelse med levnadskostnaderna i juni 1946.

Enligt de grunder, som angivas i kungörelsen den 16 juni 1950 (nr 391)
angående grunderna för beräkning av pensionspristalet, skall socialstyrelsen
varje år verkställa beräkning av förhållandet mellan de allmänna levnadskostnaderna
under årets andra kvartal och levnadskostnaderna i juni
1946. På grundval härav fastställer Kungl. Maj :t senast den 20 juli varje år
det procenttal (pensionspristalet), som utmärker angivna förhållande. Sålunda
fastställt pensionspristal skall gälla för hela det år, varunder det fastställts.

För varje hel mångfald av fem, varmed pensionspristalet överstiger 100,
utgår indextillägg för år räknat med 30 kronor för änkepensionsberättigad
och för hustru, som uppbär hustrutillägg, 40 kronor för gift pensionsberättigad,
vars make åtnjuter ålderspension eller tilläggspension eller vars
hustru uppbär hustrutillägg, samt 50 kronor för annan pensionsberättigad.
Om pensionspristalet stigit med hel mångfald av fem men därefter nedgår,
skall indextillägg utgå enligt oförändrade grunder, så länge pensionspristalet
överstiger närmast lägre hela mångfald av fem.

Personer, som åtnjuta bidrag enligt lagen om bidrag till änkor och änklingar
med barn, äga rätt till indextillägg enligt samma grunder som fastställts
för änkepensionärer.

Indextillägg utbetalas årsvis av pensionsstyrelsen i samband med att pensionen
för november månad utbetalas. Vid bedömande huruvida rätt till
indextillägg föreligger skall avseende fästas endast vid förhållandena under
den månad då tillägget utbetalas. Tillägget utgår med oavkortat belopp oavsett
om folkpension eljest utgått för hela året.

22

Kungl. Maj. ts proposition nr 70.

I fråga om kostnaderna för indextilläggen gäller att kostnaderna för indextillägg
å allmän ålderspension bäras av staten, medan kostnaderna för
indextilläggen i övrigt fördelas mellan staten och kommunerna enligt de
grunder, som stadgas i lagen om kommunernas bidrag till folkpensioneringen.

Pensionspristalet för år 1950 fastställdes genom kungörelse den 14 juli
1950 (nr 471) till 108. I enlighet härmed utbetalades i november 1950 indextillägg
å resp. 30, 40 och 50 kronor.

Vissa framställningar i ärendet.

I skrivelse den 6 november 1950 till chefen för socialdepartementet har
Sveriges folkpensionärers riksorganisation anfört bl. a. följande. Den nuvarande
indexregleringen av folkpensionerna gåve anledning till bekymmer
särskilt med hänsyn till de prishöjningar och den levnadskostnadsstegring
som vore att förvänta under år 1951. De sakkunniga för indexreglerade folkpensioner
hade föreslagit, att pensionspristalet skulle fastställas för varje
kvartal och att indextilläggen skulle utbetalas månadsvis. När indexregleringen
antagits av statsmakterna hade uttalats, att en utbetalning en gång
om året av indextilläggen framstått som mera förmånligt för folkpensionärerna.
Detta skulle också alltjämt vara fallet, om man icke behövde räkna
med avsevärda levnadskostnadsökningar. Först i början av tredje kvartalet
1951 komme ett pensionspristal att fastställas för utbetalning av 1951
års tillägg framemot jul. Att landets folkpensionärer skulle kunna bära denna
ytterligare standardsänkning syntes vara omöjligt. Av den som levde
på existensminimum kunde man icke rimligtvis begära, att han skulle »förskottera»
de medel, som gjorde det möjligt att leva vidare för att erhålla
kompensation efter ett år. Åtgärder borde därför utan dröjsmål vidtagas för
att tillförsäkra folkpensionärerna snabb kompensation för levnadskostnadsökningarna.
Så kunde icke ske förrän pensionspristalet fastställdes kvartalsvis
och indextilläggen utbetalades månadsvis.

Liknande framställningar hava inkommit från ett flertal lokala folkpensionärsorganisationer
inom olika delar av landet ävensom från Svenska
byggnadsarbetareförbundets avdelning nr 49 i Göteborg.

Departementschefen.

Den indexreg^pring av folkpensionerna, som kom till stånd efter beslut
av 1950 års riksdag, syftar till att upprätthålla pensionsförmånernas realvärde
och vill således giva folkpensionärerna täckning för den levnadskostnadsökning,
som inträffat efter det folkpensioneringslagen antogs i juni
1946. Såsom indexregleringen utformats, bygger den på en för hela riket ge -

Kungl. Maj. ts proposition nr 70.

23

mensam index med anknytning till socialstyrelsens levnadskostnadsindex
men med en särskild pristalsserie för folkpensionärerna med utgångspunkt
från levnadskostnadernas storlek vid tiden för folkpensionsreformens
genomförande. Enligt det system för indexregleringen, varom statsmakterna
enade sig, skall socialstyrelsen för att utröna levnadskostnadsutvecklingen
för folkpensionärerna årligen beräkna förhållandet mellan de allmänna levnadskostnaderna
under årets andra kvartal och levnadskostnaderna i juni
1946. På grundval av dessa beräkningar har Kungl. Maj:t att senast den 20
juli varje år fastställa det pensionspristal, som skall gälla för året, d. v. s.
det tal som utvisar det procentuella förhållandet mellan de aktuella levnadskostnaderna
och levnadskostnaderna vid folkpensioneringslagens tillkomst.
Varje stegring av pensionspristalet med fem hela enheter utlöser automatiskt
indextillägg med fem procent å pensionernas i lagen angivna maximibelopp,
bortsett från bostadstillägg, eller närmare bestämt med 30 kronor
för änkepensionsberättigad eller för hustru, som uppbär hustrutillägg, med
40 kronor för gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter ålderspension
eller tilläggspension eller vars hustru uppbär hustrutillägg, samt med 50
kronor för annan pensionsberättigad, med undantag dock för dem som ha
enbart grundpension eller sådan förmån i förening med blindtillägg, vilka
sistnämnda av särskilda skäl undantagits från indexregleringen. Till den
som uppbär änke- eller änklingsbidrag utgår indextillägg enligt samma
grunder som fastställts för änkepensionärerna. Till skillnad från övriga pensionsförmåner,
som i regel utbetalas månadsvis, utbetalas indextilläggen
endast en gång om året, nämligen i samband med folkpensionen för november.

För juni 1950 uppgick socialstyrelsens levnadskostnadsindex till 166,87,
motsvarande pensionspristalet 108. I enlighet härmed erhöllo folkpensionärerna
samtidigt med pensionen för november 1950 indextillägg för nämnda
år beräknat efter en kompensationsgrad av fem procent, d. v. s. med 30, 40
resp. 50 kronor, allt efter den pensionärskategori vederbörande tillhörde.

Redan när indexregleringen av folkpensionerna beslöts stod det klart,
att prisutvecklingen kunde komma att utveckla sig i sådan riktning att en
omprövning av det indexsystem, för vilket man stannat, bleve erforderlig.
För egen del framhöll jag sålunda, att det av mig förordade — och av
statsmakterna sedermera godkända — förslaget till indexreglering kunde
behöva omprövas vid väsentligt ändrade förhållanden. Sammansatta statsoch
andra lagutskottet uttalade sig i sitt av riksdagen godkända utlåtande
nr 1 i enahanda riktning.

I samband med övergången till fria avtalsrörelser samt avvecklingen av
vissa subventioner ävensom anpassningen av den inhemska prisnivån till de
sedan Koreakrigets utbrott stegrade priserna utomlands ha levnadskostnaderna
i vårt land visat en stigande tendens. I september 1950 uppgick sålunda
socialstyrelsens levnadskostnadsindex till 167,67, motsvarande pensionspristalet
109. I december 1950 hade levnadskostnadsindex stigit till
171 ,33, vilket svarar mot pensionspristalet 111. Några senare officiella siffror

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 70.

på prisutvecklingen föreligga visserligen ännu ej, men enligt vad jag under
hand inhämtat från socialstyrelsen — som utfört vissa beräkningar i syfte
att klargöra verkningarna av efter årsskiftet genomförda eller signalerade
prisförändringar — kan det redan i dagens läge förutses, att socialstyrelsens
levnadskostnadsindex för mars 1951 med all sannolikhet kommer att
uppgå till minst 176,52 eller det tal, som motsvarar pensionspristalet 115.
Uteslutet är ej heller att levnadskostnadsindex till följd av inträffade prisstegringar
kan komma att stiga ytterligare innan ny stabilitet uppnåtts.

Av de lämnade uppgifterna framgår, att det redan nu kan avgöras att
det pensionspristal, som enligt gällande lagstiftning skall fastställas i juli
innevarande år, kommer att uppgå till åtminstone 115. Indextilläggen till
de olika folkpensionärerna för år 1951 skulle i enlighet härmed komma att
utgöra minst 90, 120 resp. 150 kronor.

Det torde icke kunna förnekas, att det nuvarande systemet med utbetalning
av indextilläggen en gång om året har sina påtagliga fördelar, så länge
indextilläggen äro relativt små och prisnivån någorlunda fast. I det läge,
som rådde när reformen genomfördes, torde också bland folkpensionärerna
själva den uppfattningen ha varit allmän, att det vore förmånligare att få ut
hela indextillägget på en gång än en knappast märkbar höjning av pensionens
månadsbelopp. I dagens läge är situationen emellertid en annan. Uppmjukningen
av prisnivån och den härav föranledda ökningen av levnadskostnaderna,
som redan inträffat eller är att förvänta, är så betydande, att
avsevärda olägenheter skulle uppstå för folkpensionärerna därest de finge
vänta alltför länge på att erhålla dyrtidskompensation. Det gällande systemet,
som innebär att indextilläggen utbetalas först under slutet av året, är
under sådana omständigheter ej längre tillfredsställande. Redan nu torde
därför tiden vara inne för en förnyad prövning av frågan om indexregleringens
konstruktion och om en övergång till en ordning, som tillförsäkrar
folkpensionärerna snabbare kompensation för levnadskostnadsökningarna.

Till detta mitt ståndpunktstagande bidrager även, att pensionsstyrelsens
tekniska resurser med avseende å indextilläggens utbetalande numera äro
helt annorlunda än för bara ett år sedan. Såsom framgår av den redogörelse,
som lämnats över indexregleringens tillkomst, förordade de sakkunniga,
som hade att utreda frågan om indexreglering av folkpensionerna, ett system,
som innebar att pensionspristalet skulle fastställas kvartalsvis och
indextilläggen utbetalas månadsvis medelst samma postanvisning som pensionen
i övrigt. För att en sådan ordning skulle kunna genomföras, var det
med pensionsstyrelsens dåvarande maskinella resurser nödvändigt, att utbetalningen
skedde med samma antal kronor varje månad. Till följd härav
måste pensionernas årliga grundbelopp i förekommande fall avrundas till
belopp, jämnt delbara med 12, men dessutom måste indextilläggen avvägas
så, att även de blevo jämnt delbara med 12. Att enbart av tekniska skäl behöva
företaga dylika avrundningar —- jämkningar som skulle medföra avsevärda
kostnadsökningar — ansågs emellertid mindre tilltalande av såväl
Kungl. Maj :t som riksdagen.

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 70.

Av de undersökningar, som företagits i detta ärende, framgår, att några
jämkningar av det slag som nämnts i det föregående icke längre erfordras
för att indextilläggen skola kunna utbetalas månadsvis. Med sin nuvarande
tekniska utrustning är nämligen pensionsstyrelsen — utan att gällande ordning
för utbetalning av pensionernas grundbelopp på något sätt rubbas — i
stånd att medelst samma postanvisning som pensionen i övrigt utbetala
indextillägg, som i kronor räknat varierar från den ena månaden till den
andra. En förutsättning härför är dock, att den nuvarande indelningen av
folkpensionärerna i fyra grupper ■— nämligen sådana som icke ha rätt
till indextillägg samt de som få sådant tillägg med 30, 40 resp. 50 kronor
för varje höjning av pensionspristalet med fem enheter — bibehålies även
i fortsättningen samt att pensionsstyrelsen omkring en månad innan varje
utbetalning skall ske får kännedom om tilläggens belopp. Anmärkas må
härjämte, att pensionsstyrelsen nu liksom tidigare saknar möjlighet att utbetala
öretal.

Med hänsyn till det sålunda anförda anser jag det motiverat att nu övergå
till ett system med månadsutbetalning av indextilläggen. Om så sker, finnes
icke längre någon anledning att bibehålla den nuvarande regeln att pensionspristalet
skall fastställas endast en gång om året. I stället bör pensionspristalet
i överensstämmelse med vad som gäller för socialstyrelsens lev*
nadskostnadsindex fastställas fyra gånger om året på grundval av levnadskostnaderna
under varje kvartals sista månad samt -— med hänsyn till den
tid som i vissa fall kan åtgå innan ärendet prövas av Kungl. Maj :t — kungöras
senast den 22 påföljande månad. Härigenom vinnes den största möjliga
anpassningen av indextilläggen efter växlingarna i prisnivån. Fastställt
pensionspristal bör lända till efterrättelse fr. o. m. månaden efter den, då
pristalet kungjorts. Det pensionspristal, som fastställes i januari, bör alltså
gälla för februari, mars och april, det pensionspristal, som fastställes i april,
för maj, juni och juli o. s. v.

En övergång till ett system med månatliga utbetalningar synes böra föranleda
att även frågan om indextilläggets lagtekniska konstruktion prövas på
nytt. Enligt nu gällande bestämmelser har indextillägget karaktär av en
fristående pensionsförmån, som utgår med lika stort belopp till alla pensionstagare
inom var och en av de olika pensionärsgrupperna. En konsekvens
härav är, att den som på grund av sin egen inkomst endast har rätt
till en helt obetydlig inkomstprövad pension, erhåller oavkortat indextilllägg,
under det att den, vars inkomst nätt och jämnt utesluter från rätt till
dylik pension, även är utesluten från indextillägg. För pensionstagare med
egen inkomst i närheten av den gräns, som utesluter från rätt till inkomstprövad
pension, kan därför en relativt obetydlig ökning av den egna inkomsten
medföra en minskning av pensionstagarens totala inkomster, dvs. folkpensionen
med indextillägg samt den egna inkomsten. För att undanröja den
olägenhet, som sålunda är förknippad med fristående indextillägg, föreslogo
de sakkunniga, att tilläggen lagtekniskt sett skulle utformas som cn förhöjning
av själva folkpensionen, dvs. att pensionsbeloppen inom folkpensione -

26

Kungl. Maj. ts proposition nr 70.

ringslagens ram skulle göras rörliga i förhållande till index. Med det utbetalningssystem,
som statsmakterna valde, var detta icke möjligt. Genomföres
den av mig i det föregående förordade ordningen för utbetalning av indextilläggen,
föreligger emellertid icke längre något hinder härvidlag. Jag förordar
därför, att tilläggen i fortsättningen konstrueras som en höjning av
själva pensionsförmånerna och att det nu gällande systemet med fristående
tillägg frångås.

I detta sammanhang föreligger enligt min mening icke anledning att i övrigt
vidtaga någon ändring i gällande indexreglering av folkpensionerna. De
nuvarande reglerna att indextilläggen för varje stegring av pensionspristalet
med fem enheter skola utgå för år med JO, 40 resp. 50 kronor till
vederbörande pensionärskategori synas alltså böra bibehållas. Emellertid
kan det då i vissa lägen inträffa, att, sedan pensionspristalet fastställts
för viss tremånadersperiod, pristalet utlöser indexbelopp, som icke kan
uppdelas med lika stort helt krontal på varje månad; och pensionsstyrelsen
kan såsom förut nämnts endast utbetala hela krontal. Några särskilda
svårigheter torde härvidlag likväl ej uppstå. Sålunda stadgas i 12 §
folkpensioneringslagen, att folkpension, som för år ej uppgår till helt antal
kronor, skall avrundas till närmaste hela krontal. Genom att indextillägget
lagtekniskt blir del av vederbörande pensionsförmån blir angivna
regel tillämplig även å den förhöjda pensionen. Vidare bör erinras om att ej
heller pensionernas grundbelopp alltid äro jämnt delbara med 12, varför
i 38 § 1 mom. andra stycket folkpensioneringslagen upptagits en bestämmelse,
att folkpensionen må anses belöpa på december månad med högst
11 kronor högre belopp än på envar av årets övriga månader. Motsvarande
princip bör tillämpas i fråga om indextilläggen. Tilläggen torde alltså inom
resp. pensionärskategori få utbetalas med lika stort antal hela kronor i månaden
inom varje tremånadersperiod och överskjutande öretal anses belöpa
på december månad, därvid på grund av stadgandet i 12 § sistnämnda månad
avrundning till närmaste hela krontal i förekommande fall torde få
ske. Det högsta belopp, varmed indextillägget för december kan komma att
ökas, uppgår härigenom till 10 kronor. Av ifrågavarande utbetalningssystem
i förening med lagens metod att i fråga om rätten till indextillägg uppdela
folkpensionärerna i fyra olika kategorier följer, att vid decemberutbetalningen
varje pensionstagare erhåller indextillägg enligt de grunder, som
gälla för den kategori han då tillhör.

De ändringar i folkpensioneringslagen, som betingas av den här förordade
omläggningen av indexsystemet, ha inom socialdepartementet sammanfattats
i ett förslag till lag angående ändring i lagen om folkpensionering.
Utöver vad som framgår av det tidigare anförda må rörande förslagets innehåll
anföras följande.

''Till 4 § folkpensioneringslagen, som innehåller de grundläggande bestämmelserna
rörande bl. a. allmän ålderspension, tilläggspension och änkepension,
d. v. s. de indexreglerade pensionsförmånerna, har i departementsförslaget
fogats ett nytt moment — 4 mom. — som närmast motsvarar 11 a §

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 70.

1 inom. i dess nu gällande lydelse och vari upptagits en bestämmelse, att
folkpension i form av allmän ålderspension, tilläggspension eller änkepension
förhöjes genom indextillägg under de förutsättningar och enligt de
grunder, som angivas i 11 a §. De valda ordalagen utmärka, att indextillägget
icke är en från folkpensionen i övrigt fristående förmån utan utgör del
av den förhöjda förmånen. Vidare har ett tillägg gjorts till 1 mom. i syfte
att utmärka, att den allmänna ålderspensionens nuvarande belopp hädanefter
kommer att bli minimibelopp, som kan höjas genom indextillägg.

I 7 § stadgas nu, att tilläggspension, änkepension och bostadstillägg på
visst sätt skola minskas med hänsyn till den pensionsberättigades årsinkomst
samt att minskningen skall ske proportionellt å de olika förmånerna.
Den i departementsförslaget förordade ändringen innebär, att den proportionella
minskningen skall ske med bortseende från det indextillägg, varmed
tilläggs- eller änkepensionen kan förhöjas, samt att minskningen i sista
hand skall gå ut över indextillägget. Ett utsträckande av principen om proportionell
minskning till att avse även indextillägget skulle nämligen, om
pensionen utgår med reducerat belopp på grund av den pensionsberättigades
inkomst, medföra, att höjning eller sänkning av indextillägget konnne att
förorsaka ändring även av den utgående inkomstprövade förmånen i övrigt,
ehuru den pensionsberättigades inkomst ej undergått någon förändring.

Enligt 8 § andra punkten i dess nuvarande lydelse utgöres hustrutillägg
av tilläggspension och bostadstillägg, uppgående till samma belopp som
hustrun skulle ha erhållit i form av sådana förmåner, därest hon varit berättigad
till invalidpension. Eftersom hustrutillägget såsom sådant enligt de
föreslagna nya reglerna skall kunna höjas genom indextillägg, bör vid bestämmande
av hustrutilläggets grundbelopp hänsyn icke tagas till det indextillägg,
varmed tilläggspensionen kan förhöjas. En jämkning av stadgandets
ordalydelse har därför företagits i departementsförslaget.

I sista punkten av 8 § föreskrives f. n„ att om mannen är berättigad till
ålderspension, hustrutillägg utgår endast om det överstiger 200 kronor. Bibehölles
detta stadgande oförändrat, kunde det i vissa inkomstlägen inträffa,
att beviljande av hustrutillägg medförde en minskning av makarnas
sammanlagda pensionsförmåner. Om t. ex. vid pensionspristalet 115 hustrutillägget
jämte indexförhöjning därav skulle uppgå till 205 kronor, konnne
mannens ålderspension att minskas med 230 kronor (från 1 000 kr. -f 3 X
50 kr. == 1 150 kr. till 800 kr. + 3 X 40 kr. = 020 kr.). Detsamma kan inträffa
om mannen uppbär tilläggspension. För att avhjälpa denna olägenhet
synes stadgandet böra ändras så, att hustrutillägg skall utgå först om det
överstiger det belopp, varmed mannens pension skall minskas, då hustrutillägg
beviljas, dvs. i det valda exemplet 230 kronor.

Enligt 0 § i dess nuvarande lydelse skola för gift pensionstagare, vars
make ej åtnjuter folkpension, om ej heller hustrutillägg utgår, tilläggspension
och bostadstillägg höjas, tilläggspensionen med eu tredjedel och bostadstillägget
med hälften. På motsvarande skäl, som åberopats till stöd
för den föreslagna ändringen av 8 § andra punkten, bör vid denna höjning

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 70.

hänsyn icke tagas till indextillägg. Departementsförslaget har avfattats i
enlighet härmed. Dessutom har i förtydligande syfte angivits, att höjningen
skall ske först sedan tilläggspensionen och bostadstillägget i förekommande
fall minskats med hänsyn till den pensionsberättigades årsinkomst.

Jämlikt 10 § i dess nuvarande lydelse kunna hjälplösa invalidpensionseller
sjukbidragsberättigade gifta personer, vilka enligt vanliga avdragsregler
på grund av makarnas inkomst skulle vara uteslutna från annan pensionsförmån
än grundpension, i vissa fall erhålla tilläggspension och bostadstillägg
med högst 400 kronor om året (s. k. hjälplöshetstillägg). Dessa
personer erhålla f. n. indextillägg enligt samma grunder som andra pensionärer,
vilkas folkpension ej består av enbart grundpension, och böra givetvis
bibehållas vid denna förmån. Efter det nya systemet kommer emellertid
indextillägget att utgöra en del av själva hjälplöshetstillägget, och dettas
maximibelopp bör därför i lagtexten angivas till 400 kronor bortsett från
indextillägg.

It a § 1 mom. i departementsförslaget motsvarar 11 a § 2 mom. i den nu
gällande lagen. De ändringar som föreslås i detta moment äro helt och
hållet betingade av att pensionspristalet i fortsättningen skall fastställas
kvartalsvis. Härom torde jag få hänvisa till vad som anförts i det föregående.
I nuvarande 11 a § 3 mom. — vilket upptagits som 2 mom. i departementsförslaget
— ha företagits vissa jämkningar av formell natur.

I 33 § sista stycket stadgas f. n. att indextillägg utbetalas utan särskild
ansökan. Sedan indextillägget konstruerats som en förhöjning av vederbörande
pensionsförmån, erfordras icke längre detta stadgande.

I fråga om innebörden av de ändringar, som föreslås i 38 § 1 mom. tredje
stycket, får jag hänvisa till vad jag förut anfört. De bestämmelser, som
f. n. finnas upptagna i 38 § 1 mom. sista stycket och 2 mom. äro föranledda
av att indextillägget enligt gällande lagstiftning utbetalas årsvis. Dessa
bestämmelser ha därför uteslutits i departementsförslaget. Som en följd härav
ha de följande momenten i samma paragraf erhållit ändrad nummerbeteckning.

Med hänsyn till att folkpensionerna, såsom jag tidigare framhållit, snarast
möjligt böra anpassas till den rådande levnadskostnadsnivån, bör den
förordade omläggningen av indexregleringen genomföras så tidigt, att nytt
pensionspristal kan fastställas i april 1951 på grundval av levnadskostnaderna
under mars månad. Detta pensionspristal, som enligt de föreslagna
reglerna blir avgörande för indextilläggets storlek under tremånadersperioden
april—juli, synes böra gälla även för månaderna januari—april
1951.

Utbetalning av indextillägg enligt den nya ordningen synes böra ske första
gången i juli 1951. Det indextillägg, som belöper på första halvåret 1951,
torde däremot få utbetalas å tid, som Konungen bestämmer. Jag förutsätter
härvid, att utbetalningen sker i ett sammanhang så snart det är tekniskt
möjligt eller, såvitt nu kan bedömas, i maj. Vid denna utbetalning torde det
vara nödvändigt, att i övrigt tillämpa de nuvarande bestämmelserna i 38 §
2 mom. folkpensioneringslagen.

Kungl. Maj. ts proposition nr 70.

29

I lagen om bidrag till änkor och änklingar med barn infördes förra året i
samband med indexregleringen av folkpensionerna ett stadgande, enligt vilket
indextillägg skall utgå å änke- eller änklingsbidrag enligt samma grunder
som å änkepension. Den metod med rörliga pensionsförmåner, som nu
förordats, medför att dessa bidrag automatiskt indexregleras på samma sätt
som änkepensionerna, och ifrågavarande stadgande skulle därför tänkas
kunna utgå. För att förebygga varje missförstånd torde det dock vara lämpligt
att lagen om bidrag till änkor och änklingar med barn förses med en
bestämmelse som direkt utsäger, att även dessa bidrag äro indexreglerade,
och stadgandet torde därför efter en formell omredigering böra bibehållas.
I enlighet härmed har inom socialdepartementet upprättats ett förslag till
lag angående ändring i lagen om bidrag till änkor och änklingar med barn.

Den omläggning av indexsystemet, varom nu är fråga, bör givetvis icke
föranleda någon ändring i de grunder, efter vilka kostnaderna för indextilläggen
fördelas mellan staten och kommunerna. Med hänsyn till den utformning
av indexsystemet, som föreslagits i det föregående, erfordras emellertid
en formell ändring i lagen om kommunernas bidrag till kostnaderna
för folkpensioneringen. Ändringen skulle kunna ske genom att 1 § andra
stycket, som tillkom förra året i samband med indexregleringen, upphävdes
helt, men för tydlighets skull synes stadgandet i stället böra omformuleras
så att det ansluter sig till det nya systemet. Även härom har inom socialdepartementet
upprättats ett förslag.

För budgetåret 1950/51 anvisades till Indextillägg å folkpensioner ett förslagsanslag
av 33 250 000 kronor samt till Särskilda barnbidrag till änkors
och invaliders barn m. m. ett förslagsanslag å 7 000 000 kronor, från vilket
sistnämnda anslag bestridas bl. a. kostnaderna för indextillägg å änke- eller
änklingsbidragen. Medelsbehovet beräknades därvid med utgångspunkt från
att indextillägg skulle utbetalas endast en gång under budgetåret och under
antagandet, att pensionspristalet icke komme att uppgå till 110. I november
1950 utbetalades i enlighet härmed indextillägg på grundval av det i juli
1950 fastställda pensionspristalet 108.

I det föregående har jag förordat, att under innevarande halvår nya indextillägg
utbetalas till folkpensionärerna samt till dem som uppbära änkeeller
änklingsbidrag. Av de upplysningar, som jag lämnat angående levnadskostnadsutvecklingen,
framgår, att dessa indextillägg torde komma att bestämmas
efter pensionspristalet 115. I enlighet härmed skulle de indexbelopp,
som jag föreslår skola utbetalas under första halvåret 1951 och vilka
alltså hänföra sig till tiden den 1 januari—den 30 juni 1951, uppgå till 45
kronor för änkepensionsberättigad eller den som uppbär änke- eller änklingsbidrag
eller för hustru, som uppbär hustrutillägg, 60 kronor för gift
pensionsberättigad, vars make åtnjuter ålderspension eller tilläggspension
eller vars hustru uppbär hustrutillägg, samt 75 kronor för annan som är berättigad
till indexförhöjning.

De sammanlagda kostnaderna för ifrågavarande indextillägg enligt folk -

30

Kungl. Maj. ts proposition nr 70.

pensioneringslagen kunna beräknas till omkring 55,8 milj. kronor, varav
omkring 4,8 milj. kronor falla på kommunerna och omkring 51 milj. kronor
på staten. Sistnämnda belopp torde få belasta det förslagsanslag, som för
budgetåret 1950/51 anvisats till Indextillägg å folkpensioner.

Kostnaden för de indextillägg å änke- eller änklingsbidragen, som föreslås
skola utbetalas under detta halvår, kunna uppskattas till omkring
135 000 kronor, varav kommunernas andel beräknas till omkring 50 000
kronor och statens andel till omkring 85 000 kronor. Statens kostnader härvidlag
torde få bestridas från det för budgetåret 1950/51 anvisade förslagsanslaget
till Särskilda barnbidrag till änkors och invaliders barn m. m.

I årets statsverksproposition (femte huvudtiteln p. 88) har medelsbehovet
för indextilläggen å folkpensionerna beräknats under antagandet, att pensionspristalet
icke kommer att stiga till 115, och i enlighet härmed anslag
äskats med 68 milj. kronor. Med hänsyn till vad här förut anförts rörande
prisutvecklingen förefaller det numera ställt utom allt tvivel, att pensionspristalet
under nästkommande budgetår kommer att uppgå till minst 115.
Det till Indextillägg å folkpensioner för budgetåret 1951/52 äskade beloppet
av 68 000 000 kronor bör därför uppräknas med 34 000 000 kronor. Någon
uppräkning av anslaget till Särskilda barnbidrag till änkors och invaliders
barn m. m. för budgetåret 1951/52 (femte huvudtiteln p. 91) torde däremot
ej böra företagas.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t
måtte genom proposition

dels föreslå riksdagen att antaga inom socialdepartementet upprättade
förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering; 2)

lag angående ändring i lagen den 26 juli 1947 (nr 531) om bidrag till
änkor och änklingar med barn; samt

3) lag angående ändring i lagen den 30 juni 1947 (nr 398) om kommunernas
bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen;

dels ock, med ändring av vad därutinnan i årets statsverksproposition under
femte huvudtiteln, punkten 88, hemställts, föreslå riksdagen att för
budgetåret 1951/52 anvisa

till Indextillägg å folkpensioner ett förslagsanslag av 102 000 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

J. O. Widman.

Stockholm 1951. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

510839