Kungl. Maj.ts proposition nr 69.

1

Nr 69.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående inhämtande av
riksdagens samtycke till förordnande om utsträckt
tillämpning av 5 § allmänna förfogandelagen den 22
juni 1939 (nr 293); given Stockholms slott den 16
februari 1951.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vans avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.

GUSTAF ADOLF.

John Ericsson.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
16 februari 1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Möller, Sköld, Quensel, Danielson,
Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne,
Andersson, Lingman, Hammarskjöld.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för handelsdepartementet, statsrådet Ericsson fråga om utsträckt tilllämpning
av 5 § allmänna förfogandelagen och anför därvid följande.

Allmänna förfogandelagen utfärdades den 22 juni 1939 (nr 293) och gällde
ursprungligen till och med den 31 mars 1940. Lagens giltighetstid förlängdes
sedermera med ett år i sänder till och med den 30 juni 1949. Efter
förslag av Kungl. Maj :t i proposition nr 210 till 1949 års riksdag (r. skr.
nr 317/1949) har lagen i något förändrad form genom lag den 3 juni 1949
(nr 273) erhållit fortsatt giltighet till och med den 31 december 1952.

1 § förfogandelagen upptar förutsättningarna för lagens tillämplighet och
1 Bihang till riksdagens protokoll i951. 1 samt. /Vr 69.

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 69.

förfarandet, när lagen skall sättas i tillämpning, medan 2—7 §§ innehålla
Kungl. Maj:ts fullmakter. Övriga paragrafer (8—31 §§) innehålla specialstadganden
i anslutning till fullmaktsparagraferna samt bestämmelser om
ersättning, påföljder m. m.

Innehållet i 2 —5 §§ förfogandelagen är i korthet följande.

Enligt 2 § äger Kungl. Maj :t — där så finnes erforderligt — meddela föreskrifter
om avstående till kronan av förnödenhet för att tillgodose behovet
för befolkningen eller produktionen eller för krigsbruk eller annat ändamål
av betydelse för det allmänna (första stycket) samt om viss skyldighet
att verkställa sedvanlig beredning av förnödenheterna (andra stycket). Jämlikt
tredje stycket kan föreskrift enligt paragrafen avse även förnödenhet,
som tillverkas eller importeras efter föreskriftens meddelande.

I 3 § stadgas om beslag å förnödenhet, som avses i 2 §, samt i 4 § om upplåtelse
med nyttjanderätt till kronan av fastighet, byggnad, järnväg eller annan
anläggning, fartyg, motorfordon eller annat transportmedel för behov
som avses i 2 § eller för sjukvårdsändamål, för beredande av tjänstelokal
åt offentlig myndighet eller för annat liknande ändamål.

5 § innehåller bestämmelser om skyldighet för ägare eller innehavare av
fastighet, fabrik eller annan anläggning, järnväg, fartyg, motorfordon eller
annat transportmedel att för behov som avses i 2 § frambringa, tillverka,
bereda, iståndsätta eller tillhandahålla respektive verkställa forsling av förnödenhet.

Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, äger Kungl. Maj :t enligt
1 § första stycket förfogandelagen, utan medverkan av riksdagen, förordna
att lagens fullmaktsbestämmelser skola sättas i tillämpning. Riksdagens godkännande
av sådant tillämpningsförordnande är dock förutsättning för förordnandets
giltighet utöver viss kortare tid.

Under andra utomordentliga, av krig föranledda förhållanden äger Kungl.
Maj :t enligt 1 § andra stycket förfogandelagen endast med riksdagens samtycke
förordna om tillämpning av vad i 2—7 §§ stadgas. Förordnandet gäller
i sådant fall under viss tid, högst ett år, och kan inskränkas till att avse
endast vissa av bestämmelserna i fråga eller vissa ändamål.

Våren 1950, då man hade att bedöma i vilken utsträckning förfogandelagen
kunde komma att behöva tillämpas under tiden den 1 juli 1950—den 30
juni 1951, utvecklades ännu vårt försörjningsläge i en gynnsam riktning
och flera ransoneringar på betydelsefulla områden hade kunnat slopas. Alltjämt
kvarstod dock en del regleringar, främst avseende fördelningen av råvaror.
Då man fick utgå från, att åtskilliga av dessa regleringar måste bestå
efter den 30 juni 1950, var det uppenbart att bestämmelserna i 2 § första
och tredje styckena och 3 § förfogandelagen, vilka bestämmelser utgöra den
rättsliga grunden för bestående regleringar, borde bibehållas. Med hänsyn till
det förbättrade försörjningsläget ansågs däremot något allmänt behov att
tillämpa 2 § andra stycket samt 4 och 5 §§ knappast komma att föreligga.
Dessa lagrum ägde emellertid betydelse för tillgodoseende av de militära
beredskapsbehoven, varför möjlighet alltjämt ansågs böra finnas att tillämpa

Kungl. Maj.ts proposition nr 69.

3

desamma för sådana ändamål. Något behov av att kunna tillämpa förfogandelagens
övriga fullmaktsbestämmelser ansågs icke komma att föreligga.

Sedan 1950 års riksdag efter förslag av Kungl. Maj :t i propositionen nr
81, i vilken förenämnda synpunkter framförts, lämnat sitt samtycke (r. skr.
nr 94), har Kungl. Maj:t genom förordning den 14 april 1950 (nr 108) med
stöd av 1 § andra stycket förfogandelagen förordnat, att 2—5 §§ samma lag
skola äga tillämpning under tiden den 1 juli 1950—den 30 juni 1951, 2 §
andra stycket samt 4 och 5 §§ dock endast i den mån det erfordras för att
tillgodose krigsmaktens beredskapsbehov.

Sedan de nu redovisade bestämmelserna utfärdades har försörjningsläget
inom vissa områden undergått en påtaglig försämring till följd av de ökade
svårigheterna att erhålla betydelsefulla importvaror. Detta har kommit till
synes icke minst på bränsleområdet. Den inom detta område kvarstående
regleringen, koksransoneringen, räknade man tidigare med att kunna
upphäva i samband med subventioneringens upphörande vid slutet av 1950.
Den otillfredsställande importen av koks har emellertid lett till, att ransoneringen
i stället måst bibehållas och i viss mån skärpas. 1 den bristsituation
i fråga om koks som sålunda uppstått har det även blivit nödvändigt att söka
få fram ersättningsbränslen, bland annat stenkol. Också i fråga om denna
vara råder emellertid knapphet på de europeiska marknaderna. Man har därför
nödgats vända sig till andra marknader, där bättre inköpsmöjligheter
föreligga, för att söka erhålla kol till tryggande av bränsleförsörjningen under
såväl detta som nästa bränsleår. Härvid ha emellertid uppkommit nya
svårigheter i det att tillgången på tonnage i avsevärd grad nedgått.

I detta läge har bränslekommissionen, enligt vad kommissionen under
hand meddelat, upptagit förhandlingar med redarna för att söka få till
stånd överenskommelser om att erforderligt antal fartyg ställes till förfogande
för ifrågavarande koltransporter. I princip synas redarna beredda till sådana
överenskommelser, men vissa svårigheter att tillhandahålla tonnage för
dessa transporter kunna beräknas uppstå, eftersom flera fartyg äro bundna
av befraktningskontrakt, som icke ensidigt kunna brytas utan att skadeståndsskyldighet
inträder. Bränslekommissionen ifrågasätter, om icke statsmakterna
med hänsyn till sådana fall och till fall, då någon redare eventuellt
icke skulle vara villig att upplåta fartyg, borde ha möjlighet att med tilllämpning
av allmänna förfogandelagen trygga tillgången på tonnage för
hemforsling av eu så livsviktig råvara som fossilt bränsle.

I skrivelse den 14 februari 1951 har riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap,
efter att ha inhämtat yttranden från av frågan berörda civila och
militära myndigheter, framlagt förslag rörande tillämpningen i fortsättningen
av allmänna förfogandelagens bestämmelser. Riksnämnden framhåller,
att våra försörjningsmöjligheter beträffande vissa betydelsefulla importvaror
avsevärt försämrats sedan den nu gällande förordningen om tillämpning av
förfogandelagen utfärdades och att vi i viss mån kunna sägas redan befinna
oss i ett avspärrningsläge. Det kan icke heller förutses, när eu del nu
gällande varu- och prisregleringar kunna avvecklas. Nämnden anser därför.

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 69.

att begränsningen av tillämpningen av 2 § andra stycket samt 4 och 5 §§
till att endast avse krigsmaktens beredskapsbehov i dagens läge icke bör
upprätthållas utan att lagrummen i fråga redan före den 1 juli 1951 böra
få tillämpas även i den mån så erfordras för andra beredskapsbehov eller för
den löpande försörjningen. Även 6 och 7 §§, vilka det icke för närvarande
finnes något behov att tillämpa, kunna komma att behövas vid en akut krissituation
och böra därför, enligt riksnämndens mening, likaledes göras tilllämpliga
snarast möjligt. Riksnämnden föreslår sålunda, att förordningen
ändras på sådant sätt, att 2—7 §§ förfogandelagen skola äga tillämpning till
och med den 30 juni 1950 samt att förordning utfärdas om tillämpning av
samma lagrum under tiden den 1 juli 1951—den 30 juni 1952.

Departementschefen. Såsom i det föregående framhållits har situationen
på bränsleområdet under senare tid väsentligt skärpts. Koks och antracit äro
redan tidigare ransonerade och det har nu blivit nödvändigt att införa beslag
och handelsreglering även i fråga om stenkol. Det är i detta läge angeläget,
att man i största möjliga utsträckning söker underlätta importen av
dessa varor. I detta syfte har man inom bränslekommissionen fört diskussioner
med de svenska redarna om att de frivilligt skola ställa erforderligt
tonnage till förfogande för koltransporter. Även om man kan hoppas att genom
en sådan åtgärd nå det avsedda syftet, är det dock ovisst om, med hänsyn
till kontraktsbundenhet eller andra orsaker, alla redare frivilligt åtaga
sig de avsedda transporterna. Jag anser därför i likhet med bränslekommissionen,
att Kungl. Maj :t bör ges möjlighet att jämlikt allmänna förfogandelagen
ålägga ägare eller innehavare av fartyg att verkställa forsling
för kronans räkning. Den tillämpliga bestämmelsen härom finnes i 5 §,
vilken emellertid för närvarande får tillämpas endast för tillgodoseende av
krigsmaktens beredskapsbehov. Då koltransporterna komma att börja inom
kort, kan det bli nödvändigt att redan före den 1 juli 1951 tillämpa bestämmelsen.

En utvidgning av bemyndigandet att tillämpa 5 § förfogandelagen är närmast
påkallad av koltransporterna. Det torde emellertid icke vara uteslutet,
att det i nuvarande läge kan bli nödvändigt att tillämpa paragrafen i
dess helhet, varför Kungl. Maj :t bör erhålla bemyndigande i sådant hänseende.

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap har framhållit såsom
önskvärt, att förfogandelagens samtliga fullmaktsbestämmelser göras tilllämpliga
redan före den 1 juli 1951. Detta förslag anser jag mig icke för
närvarande böra biträda. Kungl. Maj :t lär i ett ytterligare skärpt läge vara
oförhindrad att med stöd av 1 § första stycket tillämpa lagens samtliga bestämmelser.

Till frågan om förfogandelagens tillämpning efter den 30 juni 1951 avser
jag att senare återkomma.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen

Kungl. Maj.ts proposition nr 69.

5

att lämna samtycke till att Kungl. Maj :t med stöd av 1 §
andra stycket allmänna förfogandelagen förordnar, att 5 §
samma lag skall utan inskränkning äga tillämpning under
tiden den 1 april—den 30 juni 1951.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Bengt Augustinsson.