Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

1

Nr 56.

Kungl. Majits proposition till riksdagen angående anslag till
stödjande av priset å hamphalm och linhalm av 1950
års skörd m. m.; given Stockholms slott den 2 februari
1951.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF.

G. E. Sträng.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen begäres ett reservationsanslag å 1 715 000 kronor för budgetåret
1951/52 till bidrag till stödjande av priset å hamphalm och linhalm
av 1950 års skörd m. in.

1 Bihang till riksdagens protokoll J9C>1. 1 samt. Nr 56.

2

Kungl. Muj.ts proposition nr 5G.

Utdrog av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
2 februari 1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Möller, Quensel, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson,

Mossberg, Andersson, Lingman.

Efter gemensam beredning med t. f. chefen för finansdepartementet,
statsrådet Lingman, anför chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet
Sträng, följande.

I årets statsverksproposition (IX ht p. 93) har Kungl. Maj :t på min hemställan
föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,
till Befrämjande av fröodlingen in. m.: Bidrag till stödjande av priset å
hamphalm och linhalm för budgetåret 1951/52 beräkna ett reservationsanslag
av 1 6(55 000 kronor. Prisstödet skulle avse 1950 års skörd. Jag torde
nu få ånyo anmäla denna fråga.

Sedan början av 1940-talet ha statsmakterna vidtagit olika åtgärder för
att stödja odlingen av lin och hampa. Bland de viktigaste av dessa har varit
införandet av en prisgaranti för lin- och hamphalm. Avsikten med denna
har varit att ge odlarna en viss säkerhet för ett efter särskilda grunder bestämt
minimipris per kilogram lin- respektive hamphalm av olika kvalitetsklasser.
Om beredningsföretagen icke med inkomsten av försålda produkter
kunnat täcka samtliga kostnader, däri inräknat garanterat pris på halmen
till odlarna, har statsbidrag utgått till företagen med högst 450 kronor
per hektar odlat spånadslin och högst 350 kronor per hektar odlad
hampa.

Genom beslut av 1950 års riksdag (prop. nr 142; r. skr. nr 306) anvisades
å riksstaten för budgetåret 1950/51 till Befrämjande av fröodlingen
m. in.: Bidrag till stödjande av priset å hamphalm och linhalm ett reservationsanslag
av 1 665 000 kronor. Beloppet avsåg 1949 års skörd.

Bland annat på grund av att den beviljade garantien för flertalet beredningsverk
icke gällde senare skörd än 1949 års tillkallade jag med stöd av
Kungl. Maj :ts bemyndigande den 11 oktober 1949 sakkunniga för att utreda
frågan om fortsatt statligt stöd åt lin- och hampodlingen (1949 års
lin- och hamputredning).

I nyssnämnda proposition nr 142/1950 föreslog Kungl. Maj :t på min hemställan
att garantien, i avbidan på resultatet av de sakkunnigas arbete, ge -

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

3

nerellt skulle utsträckas att gälla deu odling, som kunde komma till stånd
under år 1950. Förslaget bifölls av riksdagen.

I skrivelse den 20 september 1950 har statens jordbruksnämnd hemställt,
att för bidrag till stödjande av priset på hamphalm och linhalm av 1950
års skörd m. in. skall för budgetåret 1951/52 anvisas ett förslagsanslag av
1 715 000 kronor. Framställningen grundar sig på ett till nämnden avgivet,
den 23 september 1950 dagtecknat utlåtande av lin- och hamputredningen.

Lin- och hamputredningen anför i nämnda utlåtande inledningsvis, att
det belopp, som 1950 års riksdag anvisat till stödjande av priset å hamphalm
och linhalm av 1949 års skörd, icke torde komma att förslå för ändamålet.
Utredningen räknar med att en hrist å omkring 80 000 kronor kommer att
föreligga, vilken måste balanseras över till räkenskapsåret 1950/51.

Vad angår stödet till odlingen under år 1950 beräknar utredningen medelsbehovet
för stödjande av priset å hamphalm till maximibeloppet per
hektar, eller 350 kronor. Då 1950 års hampareal anges till cirka 1 420 hektar,
skulle för detta ändamål erfordras (1 420 X 350 = ) i runt tal 500 000
kronor.

Medelsbehovet för stödjande av priset å linhalm är enligt utredningen
svårare att uppskatta, eftersom det kommer att påverkas av flera osäkra
faktorer. Bland dessa nämnas särskilt skördeutfallet, prisutvecklingen på
linfiber samt eventuella löneförhöjningar under räkenskapsåret 1950/51.
Under förutsättning av normalskörd samt oförändrade fiberpriser och textilarbetarelöner
under hela räkenskapsåret 1/7 1950—30/6 1951 uppskattar utredningen
emellertid bidragsbehovet för ifrågavarande ändamål till sammanlagt
1 135 000 kronor. Av detta belopp avses 100 000 kronor för Östra Götalands
linodlareförening u. p. a. Denna medelsberäkning innebär en minskning
av ifrågavarande förenings bidragsbehov jämfört med tidigare år och
anges bero på att föreningen år 1950 förlagt större delen av sina odlingar
till bördigare jordar i Skåne. Härigenom kan föreningen nämligen räkna
med ett bättre tågautbyte än hittills. Återstående belopp, eller 1 035 000 kronor,
avses för Mellersta Sveriges linodlareförening u. p. a., Uppsala—Stockholms
läns linodlareförening u. p. a., Hälsinglands linodlareförening u. p. a.
samt Föreningen Norrlandslin u. p. a. Dessa föreningar ha under de senaste
åren behövt maximalt statsbidrag å 450 kronor per hektar. Utredningen
anser att man, även om dessa föreningars odlingar år 1950 i större utsträckning
än hittills kunnat förläggas till jordar, som äro lämpade för
linodling, och vissa förbättringar genomförts i beredningsmetoden, likväl
bör uppskatta bidragsbehovet för 1950 års skörd till maximalt belopp. Med
utgångspunkt från en sammanlagd odlingsareal under år 1950 å cirka 2 300
hektar anger utredningen ifrågavarande fyra föreningars bidragsbehov till,
såsom nyss nämnts, (2 300 X 450 —) 1 035 000 kronor. Däremot anser
utredningen, att den sjätte Iinodlareförcningen, nämligen Hallands läns
linodlareförening u. p. a., icke kommer att behöva något statsbidrag.

Det totala medelsbchovet för nu angivna ändamål beräknar utredningen
sålunda till (80 000 -|- 500 000 + 1 135 000 =) 1 715 000 kronor.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

Slutligen uttalar utredningen, att ifrågavarande medel böra anvisas under
ett förslagsanslag. Till stöd härför åberopas att de förut nämnda okända
faktorerna kunna avsevärt påverka bidragsbehovet. Vidare framhålles, att
de nu gällande grunderna för statsstödet endast gälla till och med 1950 års
spånadsväxtskörd.

Statens jordbruksnämnd förklarar sig i sin skrivelse den 26 september
1950 kunna godtaga utredningens kostnadsberäkningar. Nämnden delar likaså
utredningens åsikt, att anslaget bör uppföras som ett förslagsanslag.

I detta sammanhang torde även få nämnas, att lin- och hamputredningen
den 12 januari 1951 avgivit betänkande med förslag till fortsatt stöd åt odlingen
av lin och hampa (stencilerat). I detta förordar utredningen, att sådant
stöd skall utgå även framgent men att grunderna för bestämmande
av stödet skola helt omläggas. Över betänkandet ha remissutlåtanden infordrats
från ett flertal myndigheter och sammanslutningar. Remissförfarandet
är ännu icke avslutat.

Departementschefen. Jag har för avsikt att, sedan beredningen av lincch
hamputredningens betänkande avslutats, föreslå Kungl. Maj:t att för
årets riksdag framlägga på betänkandet grundade förslag. I den mån stöd
till lin- och hampodlingen därvid anses böra utgå även i fortsättningen,
torde detta stöd under alla förhållanden böra utformas annorlunda än det
hittillsvarande. Frågan om anslag i anledning av prisgarantien för 1950 års
odling torde därför böra behandlas fristående från förstnämnda förslag och
synes lämpligen kunna upptagas redan nu.

Lin- och hamputredningen samt statens jordbruksnämnd ha i september
1950 uppskattat medelsbehovet för stödjande av 1950 års odling samt för
täckande av en brist i medelsanvisningen för innevarande budgetår till
sammanlagt 1 715 000 kronor. Samtidigt ha de emellertid framhållit, att de
vid denna uppskattning icke kunnat taga hänsyn till vissa då ännu okända
faktorer, vilka kunde avsevärt påverka medelsbehovet. Med hänsyn härtill
och till att den hittillsvarande garantien endast gäller till och med 1950 års
skörd ha de ansett, att medlen böra anvisas i form av förslagsanslag och
icke, såsom hittills skett, i form av reservationsanslag. För egen del anser
jag dock, att anslagets karaktär av reservationsanslag bör bibehållas även
om det därigenom kan bli nödvändigt att sedermera äska tilläggsanslag för
ändamålet.

Vad angår frågan om anslagets storlek har, enligt vad jag inhämtat, utvecklingen
efter det uppskattningen gjordes ej givit grund för någon säkrare
bedömning men ej heller för någon ändring. Uppskattningen torde
därför nu böra godtagas.

Jag föreslår alltså, att till Befrämjande av fröodlingen m. in.: Bidrag till
stödjande av priset å hamphalm och linhalm skall för budgetåret 1951/52
anvisas ett reservationsanslag å 1 715 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 56. 5

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen

att till Befrämjande av fröodlingen m. m.: Bidrag till
stödjande av priset å hamphalm och linhalm å riksstaten
för budgetåret 1951/52 under nionde huvudtiteln anvisa ett
reservationsanslag av 1 715 000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall samt
förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Nils Grass.