Nr 37—38.

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

1

Nr 37.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 16 februari 1934
(nr 19) om fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet
i förhållande till utlandet m. m.; given Stockholms
slott den 26 januari 1951.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj :t, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 16
februari 1934 (nr 19) om fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet
i förhållande till utlandet m. m.

GUSTAF ADOLF.

John Ericsson.

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 16 februari 1934 (nr 19)
om fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet i
förhållande till utlandet m. in.

Härigenom förordnas, att lagen den 16 februari 1934 om fullgörande i
vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande till utlandet m. m.\ vilken
enligt lag den 4 mars 1949 (nr 60) gäller till och med den 30 juni 1951,
skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1953.

1 Senaste lydelse av 1 §, se SFS 1945: 859, av 2 §, se SFS 1945: 6G, samt av 3 §, se SFS
1937: 199.

1 Dihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 37—38.

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 37.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
22 december 1950.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Yougt, Zetterberg, Nilsson,

Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Andersson, Lingman.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ericsson, anmäler efter gemensam
beredning med ministern för utrikes ärendena samt cheferna för
justitie- och finansdepartementen fråga om fortsatt giltighet av lagen den
16 februari 1935 (nr 19) om fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet
i förhållande till utlandet m. m. samt anför därvid följande.

Sedan 1934 års riksdag (skr. nr 15) bifallit av Kungl. Maj :t i propositionen
den 12 januari 1934 (nr 56) framlagt förslag till lag om fullgörande i
vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande till utlandet m. m., att gälla
tills vidare till och med den 30 juni 1935, utfärdade Kungl. Maj :t den 16
februari 1934 lag i ämnet (nr 19), i det följande benämnd clearinglagen.
Lagens giltighet har därefter vid olika tillfällen förlängts, senast genom lag
den 4 mars 1949 (nr 60) för tiden till och med den 30 juni 1951.

I clearinglagen ha vidtagits vissa ändringar, beträffande 1 § genom lagar
den 15 juni 1935 (nr 326), den 19 april 1940 (nr 234) och den 14 december
1945 (nr 859), beträffande 2 § genom lag den 23 mars 1945 (nr 66)
samt i fråga om 3 § genom nyssnämnda lag den 15 juni 1935 och lag den
7 maj 1937 (nr 199).

Med stöd av clearinglagen [1 § a)] har-Kungl. Maj:t meddelat förordnanden
om clearing i förhållande till ett stort antal länder, bl. a. Tyska
riket, Italien och De Socialistiska Rådsrepublikernas union. Vidare har jämlikt
clearinglagen [1 § b)] betalningsspärr upprättats i förhållande till ytterligare
åtskilliga länder. Slutligen har med tillämpning av lagen (2 § andra
stycket) förordnande meddelats om tvångsclearing med Tyska riket (kungörelse
den 8 september 1950, nr 494). Det är med avseende å denna pågående
tvångsclearing, som lagen numera torde äga sin främsta betydelse.

Handläggningen av ärenden rörande tillämpning av clearinglagen och de
med stöd av densamma utfärdade kungörelserna har intill utgången av augusti
1950 ankommit å clearingnämnden, för vilken instruktion av Kungl.
Maj :t utfärdats den 28 augusti 1934, nr 465. Sedan clearingnämndens reguljära
befattning med den svensk-tyska clearingen i huvudsak upphört och ett

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 37.

friare betalningsutbyte minskat nämndens uppgifter i övrigt, upptogs frågan
om nämndens fortsatta bestånd till prövning inom handelsdepartementet.
Genom beslut den 28 april 1950 föreskrev Kungl. Maj :t, att nämndens verksamhet
skulle upphöra med utgången av augusti 1950. I anslutning därtill
uppdrog Kungl. Maj:t den 10 augusti 1950 åt särskilda likvidatorer att fullfölja
avvecklingen av nämndens verksamhet. Samma dag förordnades, att
nämndens återstående arbetsuppgifter, avseende huvudsakligen den svensktyska,
den svensk-italienska och den svensk-sovjetiska clearingen, skulle
från och med den 1 september 1950 överflyttas å respektive flyktkapitalbyrån,
valutakontoret och riksbanken (kungörelse nr 487). Verkställandet
av tvångsclearingen med Tyska riket åligger enligt Kungl. Maj :ts beslut den
29 juni 1950 ett nytt organ, lilcvidationsnämnden, för vilken instruktion utfärdats
av Kungl. Maj :t den 25 augusti 1950, nr 490.

Då, såsom förut nämnts, clearinglagen upphör att gälla med utgången av
juni 1951, har till behandling inom departementet upptagits frågan om utsträckning
av lagens giltighetstid förslagsvis för en tid av två år. I ärendet
ha flyktkapitalbyrån, likvidationsnämnden, valutakontoret, kommerskollegium,
fullmäktige i riksbanken och clearingnämndens likvidatorer avgivit
yttrande och därvid tillstyrkt en dylik förlängning. Någon ändring av lagens
innehåll ifrågasättes icke.

Enär behov av sådant bemyndigande, varom i clearinglagen stadgas, alltjämt
föreligger, vill jag förorda, att lagens giltighetstid förlänges med två
år eller till och med den 30 juni 1953.

I skrivelse den 25 april 1950 med förslag till åtgärder i samband med
clearingnämndens avveckling har nämnden yttrat sig om dispositionen av
det överskott, som uppkommit på dess verksamhet och som härrör från avgifter,
vilka nämnden upptagit av svenska exportörer m. fl. för att bestrida
kostnader för clearingförfarandet. Under hänvisning till att en återbetalning
av medlen till dem, som inbetalt desamma, skulle stöta på oöverstigliga praktiska
svårigheter föreslår nämnden, att medlen överföras till handels- och
sjöfartsfonden, att användas till utrikeshandelsfrämjande åtgärder. Sedermera
ha clearingnämndens likvidatorer i promemoria den 20 december 1950
meddelat, att överskottsmedlen per den 31 augusti 1950, efter avdrag för vissa
skulder, uppginge till omkring 4 550 000 kronor samt att den slutliga behållningen,
sedan vissa utgifter i samband med likvidationen bestritts, med
säkerhet kunde förutses komma att betydligt överstiga 4 000 000 kronor. Likvidatorerna
ansluta sig till nämndens förslag om dispositionen av överskottet.
De förklara vidare, att de icke ha något att erinra mot att medlen i begränsad
omfattning användas till handelsfrämjande åtgärder, även om dessa
ej beröra utrikeshandeln; det påpekas att en del av avgifterna hänför sig
till betalningar, som ej haft med utrikeshandeln att göra. I anslutning till
vad likvidatorerna anfört förordar jag, att överskottsmedlen, som på sätt
föreslagits böra överföras till handels- och sjöfartsfondcn, användas till handelsfrämjande
åtgärder. Det är min avsikt att, om något hinder däremot icke
anses möta, framdeles föreslå Kungl. Maj:t att besluta i enlighet därmed.

4

Kungl. Maj ds proposition nr 37.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över ett inom handelsdepartementet
upprättat förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen
den 16 februari 193b (nr 19) om fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet
i förhållande till utlandet m. m., av den lydelse bilaga1 vid detta protokoll
utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas
genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:
Gunnel Sjölin.

1 Denna bilaga, vilken är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här
uteslutits.

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

5

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj. ts lagråd den 2b januari
1951.

Närvarande:

justitieråden Ekberg,

Strandberg,

Ljunggren,
regeringsrådet Björkholm.

Enligt lagrådet den 22 januari 1951 tillhandakommet utdrag av protokoll
över handelsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 22
december 1950, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat
förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 16 februari
193b (nr 19) om fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande
till utlandet m. m.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
förste kanslisekreteraren C. O. Sommar.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:
Bengt Larson.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
26 januari 1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Quensel, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg,
Weijne, Andersson, Lingman.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ericsson, anmäler efter gemensam
beredning med ministern för utrikes ärendena samt cheferna för
justitie- och finansdepartementen lagrådets den 24 januari 1951 avgivna
utlåtande över det den 22 december 1950 remitterade förslaget till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 16 februari 193i (nr 19) om fullgörande
i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande till utlandet m. m.
samt hemställer, att förslaget, som av lagrådet lämnats utan erinran, måtte
jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till
antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Carl Gustaf Gyllenhaal.