Kungi. Maj:ts proposition nr 206.
1
Nr 206.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående komplettering
av riksstatsförslaget för budgetåret 1951/52, m. m.;
given Stockholms slott den 20 april 1951.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF.
Per Edvin Sköld.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20 april
1951.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,
Sträng, Ericsson, Mossberg, Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Nygren.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för finansdepartementet, statsrådet Sköld, frågan om komplettering av
riksstatsförslaget för budgetåret 1951/52 och vissa därmed sammanhängande
spörsmål. Föredraganden anför därvid följande.
I. Inledning.
I särskilda skrivelser den 2 och den 3 april 1951 har riksräkenskapsverket
framlagt dels förslag till slutlig beräkning av statsverkets inkomster
under budgetåret 1951/52 och dels redogörelse angående approximativ beräkning
rörande utfallet av driftbudgeten för budgetåret 1950/51.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 206.
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 206.
I det följande avser jag att först redovisa vad ämbetsverket anfört rörande
utfallet av driftbudgeten för budgetåret 1950/51.
Härefter kommer jag att anmäla den slutliga beräkningen av avskrivningsbehovet
för budgetåret 1951/52 beträffande nya kapitalinvesteringar.
I fråga om driftbudgeten för budgetåret 1951/52 redovisas till en början
förändringarna av utgifterna i förhållande till förslaget i statsverkspropositionen.
Härefter anmäler jag den nya beräkningen av inkomsterna för
nästkommande budgetår och framlägger i samband därmed förslag rörande
den uttagningsprocent för den statliga inkomstskatten, som bör tillämpas
under nästa budgetår.
Beträllande kapitalbudgeten gör jag hemställan om definitivt förslag till
investeringsplan för budgetåret 1951/52 jämte därtill fogade investeringsstater.
Slutligen anmäler jag ett av 19b9 års investeringskommitté framlagt förslag
rörande finansieringen av kommunala investeringar m. in.
II. Utfallet av driftbudgeten för budgetåret 1950/51.
I sin förenämnda skrivelse den 3 april 1951 har riksräkenskapsverket beräknat,
att inkomstutfallet i förhållande till den för löpande budgetår
fastställda riksstaten, i vilken inkomsterna upptagits till 4 998,i miljoner
kronor, kommer att visa en ökning med 575,8 miljoner kronor.
Inkomsterna för de till specialbudgeterna hörande inkomsttitlarna förutsättas
komma att överstiga de i riksstaten ursprungligen beräknade med 65,i
miljoner kronor, huvudsakligen motsvarande en ökning av fordonsskatten
med 5 miljoner kronor och av bensinskatten med 60 miljoner kronor.
För de inkomsttitlar, som direkt regleras mot budgetutjämningsfonden,
redovisas i riksräkenskapsverkets beräkning en nettomerinkomst å 510,7
miljoner kronor. Den mot budgetutjämningsfonden reglerade merinkomsten
framkommer som ett saldo mellan överskott och underskott för olika inkomsttitlar.
Av de direkta skatterna förutses överskott för skatt å inkomst
och förmögenhet m. m. med 200 miljoner kronor. Bland övriga bevillningar,
för vilka större merinkomster redovisas, må nämnas tullmedel med 110 miljoner,
varuskatt med 20 miljoner, tobaksskatt med 30 miljoner samt omsättnings-
och utskänkningsskatt å spritdrycker med 45 miljoner kronor. Totalt
sett uppgår nettoöverskottet å skattetitlarna till 439 miljoner kronor.
Uppbörden i statens verksamhet beräknas lämna ett nettoöverskott av 7
miljoner kronor. Under titeln diverse inkomster väntas posterna tipsmedel
och lotterimedel samt övriga diverse inkomster utfalla med 7 miljoner, 2
miljoner resp. 10 miljoner kronor högre belopp än i riksstaten upptagits
för desamma. Även för inkomsterna av statens kapitalfonder förutses ett
nettoöverskott, vilket av riksräkenskapsverket beräknats till 48 miljoner
kronor. Sålunda har upptagits merinkomster för bl. a. postverket, telegrafverket,
statens vattenfallsverk samt domänverket med 5 miljoner, 1 miljon.
Kungl. Maj.ts proposition nr 206.
3
30 miljoner resp. 22 miljoner kronor. Å andra sidan räknas med en inkomstminskning
för statens järnvägar med 12,s miljoner kronor i förhållande
till beräkningarna i riksstaten.
Enligt vad riksräkenskapsverket vidare anför i sin skrivelse beräknas u tgifterna
å driftbudgeten i fråga om de mot budgetutjämningsfonden
reglerade anslagen komma att utvisa en nettomerutgift å i runt
tal 28 miljoner kronor, varvid ämbetsverket bortsett från uppkommande
besparingar å reservationsanslag. De belopp, som för de olika huvudtitlarnas
vidkommande förväntas komma att tagas i anspråk från respektive överföras
till budgetutjämningsfonden, angivas i efterföljande sammanställning.
Merutgifter |
Besparingar |
||
Egentliga statsutgifter: |
|||
1. |
Kungl. hov- och slottsstaterna......... |
0-13 |
|
h. |
Justitiedepartementet.................. |
||
in. |
Utrikesdepartementet.................. |
— |
|
IV. |
Försvarsdepartementet................ |
....... 69-04 |
— |
V. |
Socialdepartementet................... |
....... 56-57 |
— |
VI. |
Kommunikationsdepartementet......... |
....... — |
57-92 |
VII. |
Finansdepartementet.................. |
....... 5-70 |
— |
VIII. |
Ecklesiastikdepartementet.............. |
....... 0-73 |
— |
IX. |
Jordbruksdepartementet................ |
— |
|
X. |
Handelsdepartementet................. |
....... 2-25 |
— |
XI. |
Inrikesdepartementet.................. |
....... 24-79 |
— |
XII. |
Civildepartementet ................... |
100-79 |
|
XIII. |
Oförutsedda utgifter................... |
0-48 |
|
XIV. |
Riksdagen och dess verk m. m......... |
0-91 |
|
Säger 173-01 |
160-23 |
||
Utgifter för statens kapitalfonder: |
|||
I. |
Luftfartsfonden....................... |
....... 0-08 |
— |
II. |
Riksgäldsfonden ...................... |
— |
|
IV. |
Avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster — |
— |
Säger 15-08
Summa 188-09 160-23
-
Nettomerutgift 27-86
I fråga om utfallsberäkningen å utgiftssidan anför riksräkenskapsverket
följande.
Såsom framgår av sammanställningen utgöras de största avvikelserna av
beräknade nettomerutgifter å försvarsdepartementets, socialdepartementets
och inrikesdepartementets huvudtitlar om respektive 69,04 miljoner
kronor, 56,57 miljoner kronor och 24,79 miljoner kronor samt beräknade
nettobesparingar under kommunikationsdepartementets huvudtitel å 57,92
miljoner kronor och under civildepartementets huvudtitel å 100,79 miljoner
kronor. Den för försvarsdepartementets huvudtitel redovisade nettomerutgiften
sammanhänger främst med att försvarsgrenarnas anslag till avlö
-
4
Kangl. Maj.ts proposition nr 206.
ningar, familjebidrag, reseersättningar och mathållning i stor utsträckning
beräknas bliva belastade med större belopp än de i rik&staten upptagna.
Beträffande den nettomerutgift, som beräknas uppkomma å socialdepartementets
huvudtitel, må framhållas, att anslagen till bidrag till folkpensioner
in. m. och till indextillägg å folkpensioner beräknas uppvisa en nettomerutgift
om tillhopa 48,93 miljoner kronor. Den för inrikesdepartementets
huvudtitel redovisade nettomerutgiften beror i huvudsak på, att anslagen
till avlöningar och omkostnader för statens sinnessjukhus och till bidrag
till sinnessjukvården i Stockholm, Göteborg och Malmö samt anslagen
till överståthållarämbetet och landsstaten, till polisväsendet och till
civilförsvaret beräknas komma att överskridas med (6,25 + 4,73 -f- 5,28 +
4,io =) 20,35 miljoner kronor. I fråga om ecklesiastikdepartementets huvudtitel
bör observeras, att den ökning av belastningen å anslaget till bidrag
till avlöning åt lärare vid folkskolor, som föranledes av höjning av
det rörliga tillägget å folkskollärarnas löner, icke har beräknats skola bliva
redovisad under innevarande budgetår, då .statsbidrag till dessa lärares avlöningar
utbetalas under budgetåret näst efter det redovisningsår, som bidragen
avse, samt de förskott, som utbetalas av länsstyrelserna, äro beräknade
till 90 % av statsbidraget avseende det nästföregående redovisningsåret.
Höjningen av det rörliga tillägget kommer att medföra en ökning av
folkskollärarnas löner under budgetåret 1950/51 med omkring 23 miljoner
kronor. Denna höjning, som helt faller på .statsverket, kommer alltså icke
att inverka på belastningen av anslaget förrän under budgetåret 1951/52,
då utgifterna å anslaget komma att stiga med i det närmaste dubbla beloppet
av lönehöjningen. Detta under förutsättning att länsstyrelserna icke
få bemyndigande att under budgetåret 1950/51 öka förskotten med anledning
av lönehöjningen. Till förklaring av den för kommunikationsdepartementets
huvudtitel redovisade nettobesparingen må framhållas, att budgetutjämningsfonden
förutsättes på grund av merinkomster å de till automobilskattemedlen.
s specialbudget hörande inkomsttitlarna komma att via
anslaget till avsättning till statens automobilskattemedelsfond tillföras 64,57
miljoner kronor, med vilket belopp det enligt riksstat och tilläggsstat beräknade
överskottet å specialbudgeten, 89,43 miljoner kronor, sålunda vid
realiserandet av budgeten beräknas komma att stiga. Den för civildepartementets
huvudtitel redovisade nettobesparingen är att hänföra till det å
tilläggsstat II uppförda anslaget till täckning av beräknat överskridande
av anslagsmedlen för rörliga tilläggsförmåner å löner och pensioner, vilket
anslag i enlighet med vad som förutsatts vid anslagets beviljande beräknas
i allmänhet icke bliva taget i anspråk av de avlönings- och pensionsutbetalande
myndigheterna.
I fråga om utfallet av driftbudgetens utgiftssida i vad avser de mot budgetutjämningsfonden
reglerade anslagen har riksräkenskapsverket slutligen
framhållit, att budgetutjämningsfonden beräknas komma att tillföras
besparingar å reservationsanslag å i runt tal 20 miljoner kronor. Då övriga
mot budgetutjämningsfonden reglerade anslag enligt vad förut framhållits
väntas komma att utvisa eu nettomerutgift å 27,se miljoner kronor,
skulle budgetutjämningsfonden alltså genom utfallet av driftbudgetens utgiftssida
belastas med 7,se miljoner kronor.
Med ledning av de i det föregående redovisade beräkningarna över utfallet
av driftbudgetens inkomster och utgifter samt med hänsyn till de
ytterligare utgifter, för vilka medel anvisats eller äskats å tilläggsstat, har
Kungl. Maj.ts proposition nr 206.
5
riksräkenskapsverket beräknat överskottet å driftbudgeten att
tillföras budgetutjämningsfonden för löpande budgetår till i runt tal 300
miljoner kronor. Ämbetsverket har därvid utgått från det i riksstaten beräknade
överskottet å 159 miljoner kronor, vilket dels ökats med de beräknade
merinkomsterna å 511 miljoner kronor och dels minskats med de beräknade
merutgifterna för vissa anslag å ca 8 miljoner kronor ävensom det
sammanlagda beloppet av å tilläggsstat anvisade eller äskade anslag å i runt
tal 304 miljoner kronor.
För att erhålla skillnaden mellan inkomsterna och de faktiska utbetalningarna
å driftbudgetens anslag skall det angivna överskottet korrigeras
med hänsyn till inträffade förändringar i behållningen av reservationer å
driftbudgeten. Riksräkenskapsverkets beräkningar ge vid handen att under
löpande budgetår kan motses en minskning å 200 miljoner kronor av
de reserverade medlen. Fördelningen av denna summa framgår av följande
sammanställning.
Minskning (—)
resp.
ökning ( + )
Milj. kr.
Reservationer som beräknas komma att överföras till budgetutjämningsfonden
............................................ — 20
Beräknad förändring i övrigt i beloppet av kvarstående behållningar
å reservationsanslag:
IV. Försvarsdepartementet................................... — 125
V. Socialdepartementet...................................... — 15
VII. Finansdepartementet..................................... — 25
IX. Jordbruksdepartementet.................................. + 20
XI. Inrikesdepartementet .................................... + 40
Övriga huvudtitlar....................................... — 5
Utgifter för statens kapitalfonder:
III. Avskrivning av nya kapitalinvesteringar................... — 70
Summa — 200
Från det förut framräknade budgetöverskotlet å 300 miljoner kronor
skall således dragas angivna reservationsminskning å 200 miljoner kronor.
Det belopp, varmed inkomsterna enligt riksräkenskapsverket beräknas
komma att överstiga utgifterna å driftbudgeten under innevarande budgetår,
skulle i enlighet härmed kunna uppskattas till omkring 100 miljoner kronor.
Efter avgivandet av utfallsberäkningen ha emellertid kostnaderna för indextillägg
å folkpensioner stigit med ytterligare 17,5 miljoner kronor med
hänsyn till förändringarna i levnadskostnadsindex. Budgetöverskottet kan
sålunda beräknas till i runt tal 80 miljoner kronor.
Det bör emellertid framhållas, att det .sålunda framräknade underskottet
icke helt motsvarar de faktiska in- och utbetalningarna under budgetåret
1950/51 å statsverkets kassa, bland annat med hänsyn till de olika
transaktioner, som förekomma vid sidan av budgeten.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 206.
III. Avskrivning av nya kapitalinvesteringar budgetåret 1951/52.
Avskrivningsanslagen i årets statsverksproposition voro i viss oinfattning
upptagna med allenast beräknade belopp, huvudsakligen beroende på att
motsvarande investeringsanslag icke äskades definitivt. Jag hemställer nu
att få anmäla de förändringar, som betingas av de definitiva anslagsäskandena
samt av förslag om ytterligare investeringar utöver de i statsverkspropositionen
beräknade.
Såsom i proposition nr 173 närmare berörts har Kungl. Maj :t genom beslut
den 30 mars 1951 bemyndigat järnvägsstyrelsen att av statens järnvägars
dispositionsanslag taga i anspråk högst 357 800 kronor
för utförande av vissa betlastningsanordningar vid statens järnvägar. Nämnda
belopp bör i enlighet med förslag av järnvägsstyrelsen avskrivas med 50
procent över driftbudgeten.
Det under statens allmänna fa sti g hetsfond äskade investeringsanslaget
till iståndsättande av muren omkring botaniska trädgården i
Uppsala å 44 000 kronor bör avskrivas helt, då ifrågavarande arbeten icke
nämnvärt komma att öka fastighetsvärdet. Avskrivning med 50 procent bör
enligt gällande grunder ske beträffande investeringsanslagen till byggnadsarbeten
vid egendomen Hildero å 70 000 kronor, till vattenanläggning för
fångvårdsanstalterna på Hall och Håga å 80 000 kronor, till ny ungdomsanslalt
för svårbehandlade å 500 000 kronor, till kårhusbyggnad vid karolinska
mediko-kirurgiska institutet å 1 000 000 kronor, till om- och nybyggnadsarbeten
vid dövstumskolorna å 810 000 kronor, till utbyggnad av flygtekniska
försöksanstalten i vad avser ett belopp av 4 490 000 kronor, till
vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus m. m. å 10 530 000 kronor,
till utbyggande av karolinska sjukhuset å 2 300 000 kronor samt till omoch
tillbyggnad av kirurgiska kliniken vid akademiska sjukhuset i Uppsala
m. in. å 670 000 kronor.
Under försvarets fastig hets!''ond uppfördes i årets statsverksproposition
ett gemensamt avskrivningsanslag för envar av fastighetsfondens
delfonder. Avskrivningsbehovet beräknades schablonmässigt till 50 procent
av den totala investeringen -— frånsett kostnader för markförvärv, vilka icke
avskrivas — i vederbörande delfond med undantag för befästningars delfond,
under vilken nya investeringar avskrevos helt. Såsom framgår av proposition
nr 109 har sedermera under arméns delfond dels äskats bl. a. två nya
anslag, nämligen till ombyggnad av vissa kaserner vid Södra skånska infanteriregementet
å 200 000 kronor och till centralsjukhus för Bodens garnison
in. in. å 735 000 kronor, dels ock anslag med slutligt belopp till anordnande
av lokaler för försvarets forskningsanstalt å 500 000 kronor. Med hänsyn
härtill torde avskrivningsanslaget å arméns delfond, med ändring av det i
statsverkspropositionen äskade beloppet, böra uppräknas med 417 500 kronor
till 3 830 000 kronor.
7
Kungl. Maj.ts proposition nr 206.
Under statens utlåningsfonder ha slutliga belopp äskats till
värnpliktslånefonden med 200 000 kronor och till lånefonden för bostadsbyggande
med 265 000 000 kronor, innebärande en höjning av de preliminärt
beräknade beloppen med 50 000 resp. 45 000 000 kronor. Beträffande de från
värnpliktslånefonden utgående lånen har i propositionen nr 109 till innevarande
års riksdag föreslagits att den nuvarande räntefriheten slopas. Med
hänsyn till tidigare lämnade utfästelser rörande räntefrihet ha emellertid
vissa övergångsbestämmelser ansetts nödvändiga. Detta torde medföra att
räntefriheten blott successivt kommer att avvecklas. För nästa budgetår torde
långivningen huvudsakligen omfatta låntagare beträffande vilka dylik
utfästelse får anses ha lämnats. Anslaget torde därför såsom preliminärt beräknats
böra avskrivas helt. Investeringsanslaget till lånefonden för bostadsbyggande
bör i enlighet med gällande grunder avskrivas med 25 procent.
Under fonden för låneunderstöd har investeringsanslaget till
lån till anordnande av kollektiva tvätterier definitivt äskats med det i statsverkspropositionen
beräknade beloppet, 1 500 000 kronor. Avskrivningsbehovet
torde liksom tidigare böra beräknas efter 25 procent.
Investeringsanslagen under väg- och vattenbyggnadsverkets
förrådsfond till anordnande av bombsäker smörjoljefabrik m. m. å
1 500 000 kronor och till anordnande av ytterligare en bombsäker oljelagringsanläggning
å 500 000 kronor torde — med utgångspunkt från de räntabilitetskalkyler
som uppgjorts av riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap
— böra avskrivas med 35 resp. 30 procent. Samtidigt torde avskrivningsmedel
böra beräknas för såväl det av 1950 års riksdag (prop. nr 181,
r. skr. nr 160) anvisade investeringsanslaget å 1 500 000 kronor till anordnande
av en bombsäker oljelagringsanläggning som i årets statsverksproposition
för samma ändamål äskade ytterligare medel om 4 500 000 kronor (bil.
31, s. 6 och 7). Avskrivningsbehovet beräknas till 25 procent.
Samtliga nu erforderliga jämkningar och tillägg i förhållande till statsverkspropositionens
förslag till anslag till avskrivning av nya kapitalinves
-
teringar framgå av följande översikt.
Ökning ( + )
Statens järnvägars fond: Minskning (—)
kronor
Statens järnvägars dispositionsanslag (prop. nr 173) .... -j- 178 900
Statens allmänna fastighetsfond:
Byggnadsarbeten vid egendomen Hildero (prop. nr 122) . . — 35 000
Vattenanläggning för fångvårdsanstalterna på Hall och
Håga (prop. nr 122) .............................. — 12 000
Iståndsättande av muren omkring botaniska trädgården i
Uppsala (prop. nr 137).............................. + 44 000
Om- och nybyggnadsarbeten vid dövstumskolorna (prop.
nr 65) ........................................ . • + 5 000
Utbyggnad av flygtekniska försöksanstalten (prop. nr 73) -j- 75 000
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 206.
ökning ( + )
Minskning (—)
. kronor
Vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus in. in.
(prop. nr 151) .................................... + 15 000
Om- och tillbyggnad av kirurgiska kliniken vid akademiska
sjukhuset i Uppsala m. m. (prop. nr 123).............. — 115 000
Försvarets fastighetsfond:
Arméns delfond (prop. nr 109) ....... ................. + 417 500
Statens utlåningsfonder:
Värnpliktslånefonden (prop. nr 109) .................. -f- 50 000
Lånefonden för bostadsbyggande (prop. nr 124).......... +11 250 000
Väg- och vattenbgggnadsverkets förrådsfond:
Anordnande av en bombsäker oljelagringsanläggning (prop.
nr 181/1950, 1951 års statsverksprop., bil. 31) ........ + 1 500 000
Anordnande av bombsäker smörjoljefabrik m. in. (prop.
nr 116) .......................................... 525 000
Anordnande av ytterligare en bombsäker oljelagringsanläggning
(prop. nr 116) ............................ + 150 000
Summa + 14 048 400
På riksdagen torde få ankomma att vidtaga de kompletteringar och justeringar
av de under förevarande huvudtitel äskade anslagen, som i anledning
av riksdagens beslut rörande investeringsanslag eller eljest kunna påkallas.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj :t
måtte — med ändring av i statsverkspropositionen framlagt förslag såvitt
rör anslaget till arméns delfond under försvarets fastighetsfond — föreslå
riksdagen
att till avskrivning av nya kapitalinvesteringar för budgetåret
1951/52 i härefter angivna fonder anvisa följande
reservationsanslag, nämligen
Statens järnvägars fond:
Kommunikationsdepartementet: kronor
Statens järnvägars dispositionsanslag....... 178 900
Statens allmänna fastighetsfond:
Justitiedepartementet:
Ny ungdomsanstalt för svårbehandlade...... 250 000
Byggnadsarbeten vid egendomen Hildero .... 35 000
Vattenanläggning för fångvårdsanstalterna på
Hall och Håga
40 000
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 206.
Ecklesiastikdepartementet: kronor
Iståndsättande av muren omkring botaniska
trädgården i Uppsala.................... 44 000
Kårhusbyggnad vid karolinska mediko-kirur
giska
institutet......................... 500 000
Om- och nybyggnadsarbeten vid dövstumsko
lorna
.................................. 405 000
Handelsdepartementet:
Utbyggnad av flygtekniska försöksanstalten 2 245 000
Inrikesdepartementet:
Vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus
m. in............................... 5 265 000
Utbyggande av karolinska sjukhuset........ 1 150 000
Om- och tillbyggnad av kirurgiska kliniken
vid akademiska sjukhuset i Uppsala m. m. 335 000
Försvarets fastighetsfond:
*
Försvarsdepartementet:
Arméns delfond .......................... 3 830 000
Statens utlåningsfonder:
Försvarsdepartementet:
Värnpliktslånefonden ..................... 200 000
Socialdepartementet:
Lånefonden för bostadsbyggande........... 66 250 000
Fonden för låneunderstöd:
Socialdepartementet:
Lån till anordnande av kollektiva tvätterier .. 375 000
Väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond:
Handelsdepartementet:
Anordnande av en bombsäker oljelagringsan
läggning
............................... 1 500 000
Anordnande av bombsäker smörjoljefabrik
ni'' ................................... 525 000
Anordnande av ytterligare en bombsäker olje
lagringsanläggning
...................... 150 000
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 206.
IV. Driftbudgeten budgetåret 1951/52.
Förändringar av utgifterna.
I det i statsverkspropositionen framlagda förslaget till riksstat för budgetåret
1951/52 upptogos utgifter å sammanlagt 5 367 miljoner kronor.
Härav föllo 4 864 miljoner kronor på egentliga statsutgifter och 503 miljoner
kronor på utgifter för statens kapitalfonder.
I särskilda propositioner har Kungl. Maj :t framlagt förslag till ett flertal
ändringar beträffande driftbudgetens utgiftssida.
Beträffande Kungl. Maj :ts i statsverkspropositionen framlagda anslagsäskanden
har riksdagen i ett flertal fall redan fattat beslut. Anslagsgranskningen
har emellertid totalt icke medfört någon större förändring av siffrorna.
Tredje huvudtiteln utvisar en minskning av 0,5 miljon kronor, som sammanhänger
med en nedräkning av anslaget till Sveriges bidrag till Förenta
Nationerna. — Fjärde huvudtiteln företer en nettoökning av 128 miljoner
kronor. Därvid ha anslagen till vissa repetitionsövningar för armén och till
anskaffning av flygmateriel uppräknats med 53 resp. 70 miljoner kronor
samt avlöningsanslagen till aktiv personal vid armén och flygvapnet ökats
med tillhopa 5 miljoner kronor. — Femte huvudtitelns nettoökning med
65,7 miljoner kronor beror dels på en ökning av bl. a. kostnaderna för indextiHägg
å folkpensioner och till bidrag till sjukkassor med 69 resp. 2,5 miljoner
kronor och dels på en nedräkning av framför allt anslagen till kostnader
för överflyttning av arbetskraft samt till kapitahnedelsförluster och ränteeftergifter
å vissa bostadsbyggnadslån med sammanlagt 6,6 miljoner kronor.
Det är emellertid att märka att anslagsmässigt föreligger en ökning med endast
30,7 miljoner kronor, vilket förklaras av att vid anslagsberäkningen
kalkylerats med tre indextillägg å folkpensioner. Genom stegringen av levnadskostnadsindex
torde ytterligare minst ett tillägg beräknas. — För
sjätte huvudtiteln föreligger en ökning med 1,7 miljoner kronor avseende
bidrag till vissa handelshamnar. — Sjunde huvudtiteln ökar med 1
miljon kronor, vilket sammanhänger med en uppräkning av anslaget till
bidrag till skattetyngda kommuner. — Åttonde huvudtitelns nettoökning
uPPgår till 3,2 miljoner kronor, varav 2,9 miljoner kronor bero på ökade
kostnader för kristillägg och provisoriskt lönetillägg. — För nionde huvudtiteln
beräknas en nettoökning av 70,7 miljoner kronor. Härav utgör ett
belopp av 70 miljoner kronor en preliminär beräkning av merutgifter i förhållande
till statsverkspropositionen för kostnader i samband med Svenska
spannmålsaktiebolagets verksamhet m. fl. anslag samt närmare 0,5 miljon
kronor ökade kostnader till följd av lönereglering för lärarpersonalen
vid vissa lägre lantbruksundervisningsanstalter. —- Tionde huvudtiteln företer
en nettoökning av 7,i miljoner kronor, varav 4 miljoner kronor hänföra
sig till omkostnader i samband med inköp och lagring av fasta bränslen,
1 miljon kronor till statsbidrag till åtgärder för krigsförsörjningen samt
Kungl. Maj:ts proposition nr 206.
11
ca 1,7 miljoner kronor till avlöningar och omkostnader för statens bränslekommission.
— För elfte huvudtiteln uppkommer en nettoökning av 3,i
miljoner kronor. Bland större anslagsökningar i förhållande till förslaget
i statsverkspropositionen må nämnas 1 miljon kronor till inköp av verksskyddsmateriel
för statliga myndigheter, 0,8 miljon kronor till utrustning
av landsfiskalskontor, 0,6 miljon kronor till bidrag till erkända och enskilda
alkoholistanstalters driftkostnader och 0,5 miljon kronor till kostnader
för sjukvård in. m. åt vissa utlänningar. Minskningar redovisas å andra
sidan bl. a. för de båda civilförsvarsanslagen utbildnings- och övningsverksamhet
samt bidrag till kommuner för anordnande av vissa trafikoch
skolskyddsrum med sammanlagt 1,2 miljoner kronor, varjämte utrustningsanslaget
till karolinska sjukhuset å 0,5 miljon kronor bortfaller.
— Tolfte huvudtiteln ökar med 123,3 miljoner kronor, vilket belopp —- frånsett
0,3 miljon kronor till kostnader för dyrortsundersökning — i sin helhet
hänför sig till höjningen av de statsanställdas rörliga tilläggsförmåner. Såsom
tidigare framhållits kommer belastningen av sistnämnda utgifter att i
huvudsak falla på vederbörande anslag under de olika huvudtitlarna. — Beträffande
fjortonde huvudtiteln, riksdagen och dess verk, har i proposition
nr 132 till innevarande års riksdag föreslagits en höjning av riksdagsmännens
arvoden. Det ökade anslagsbehov, som uppkommer vid en höjning av
nämnda arvoden torde i annat sammanhang komma att närmare beräknas
av riksgäldskontoret. Uppskattningsvis har emellertid ökningen här upptagits
till 1 miljon kronor. — För huvudtiteln avskrivning av nya kapitalinvesteringar
beräknas ett ökat medelsbehov av 14,o miljoner kronor.
Den totala nettoökning i förhållande till statsverkspropositionen, med vilken
man sålunda har att räkna, uppgår till ca 418 miljoner kronor.
Ny beräkning av vissa inkomsttitlar m. m.
I statsverkspropositionen utvisade driftbudgetens inkomstsida en summa
av 5 709 miljoner kronor, varav 5 316 miljoner kronor hänförde sig till
egentliga statsinkomster och 393 miljoner kronor till inkomster av statens
kapitalfonder.
Bland de under egentliga statsinkomster ingående skatterna beräknades
1 statsverkspropositionen skatten å inkomst och förmögenhet in. m. giva
2 600 miljoner kronor. Inkomsttitlarna kupongskatt, arvslottsskatt, gåvoskatt
och kvarlåtenskapsskatt, lotterivinstskatt samt omsättnings- och expeditionsstämplar
in. in. upptogos till 3,5, 55, 29 resp. 48 miljoner kronor. I
automobilskattemedel beräknades inflyta 355 miljoner kronor. Tullar och
acciser beräknades giva sammanlagt 1 848 miljoner kronor, varav i tullmedel
300 miljoner kronor, varuskatt 190 miljoner kronor, accis å margarin
och vissa andra fettvaror 20 miljoner kronor, skatt å kaffe 15 miljonei
kronor, tobaksskatt 500 miljoner kronor, skatter på alkoholhaltiga drycker
och läskedrycker sammanlagt 776 miljoner kronor samt nöjesskatt 45 miljoner
kronor. Uppbörden i statens verksamhet samt folkpensionsavgifterna
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 206.
upptogos med 87 resp. 145 miljoner kronor. Under diverse inkomster inflytande
medel beräknades till sammanlagt 141,5 miljoner kronor, varav 43
resp. 80 miljoner kronor i tips- och lotterimedel.
Inkomsterna från statens affärsverksfonder beräknades i statsverkspropositionen
till sammanlagt 190 miljoner kronor, varav för postverket 20
miljoner kronor, för telegrafverket 50 miljoner kronor, för statens järnvägar
35 miljoner kronor, för statens vattenfallsverk 45 miljoner kronor
och för domänverket 40 miljoner kronor.
I skrivelse den 2 april 1951 har riksräkenskapsverket jämlikt gällande
instruktion avlämnat förslag till förnyad beräkning av statsverkets inkomster
under de större inkomsttitlarna för budgetåret 1951/52. Vid beräkningens
verkställande har ämbetsverket liksom under tidigare år från vederbörande
myndigheter införskaffat nya uppgifter rörande de större inkomsttitlarna
ävensom vissa speciellt konjunkturkänsliga inkomsttitlar. Beträffande
de olika inkomsttitlarna har riksräkenskapsverket i huvudsak anfört
följande.
Skatt å inkomst och förmögenhet m. m. uppfördes i rik.sstatsförslaget —
1 överensstämmelse med riksräkenskapsverkets den 8 december 1950 avgivna
inkomstberäkning — med 2 600 miljoner kronor. Vid beräkningen
av denna inkomst saknades säkra hållpunkter för bedömning av lönenivåns
utveckling. Riksräkenskapsverket hade därför i avvaktan på resultatet
av pågående löneförhandlingar icke då ansett sig böra räkna med högre
stegring än 10 procent. De avtalsförhandlingar som därefter slutförts synas
medföra, att lönenivån under år 1951 kan beräknas komina att stiga
med i runt tal 15 procent. Anledning finnes även att räkna med en ökning
av de kommunala utdebiteringarna. På grund härav böra de i riksräkenskapsverkets
senaste inkomstberäkning gjorda antagandena justeras. Riksräkenskapsverket
hade i sin inkomstberäkning uppskattat inkomsterna på
denna titel för budgetåret 1951/52 till omkring 5 000 miljoner kronor. Detta
belopp synes nu böra höjas till inemot 5 200 miljoner kronor. Utgifterna
på titeln, som för samma tidsperiod hade beräknats till mellan 2 300 och
2 400 miljoner kronor, kunna nu uppskattas till något över 2 400 miljoner
kronor. Nettouppbörden på titeln skulle från dessa utgångspunkter kunna
uppskattas till omkring 2 750 miljoner kronor.
Till nyssnämnda belopp bör läggas den inkomstökning, som blir en följd
av den vid nu pågående riksdag beslutade särskilda investeringsskatten.
Hur stor denna ökning kan bli är, som i prop. nr 33 angives, icke möjligt
att angiva annat än gissningsvis. Ett belopp på omkring 200 miljoner kronor
skulle dock, enligt vad departementschefen i uttalande till statsrådsprotokollet
anfört, ligga inom gränserna för en rimlig uppskattning. Riksräkenskapsverket,
som i sin tidigare inkomstberäkning hade förutsatt en
icke obetydlig stegring av aktiebolagens inkomster, hade därvid tagit viss
hänsyn till de planerade åtgärderna för begränsning av självfinansierade
investeringar. Förslag om skyldighet för skattebetalare att erlägga ränta
på kvarstående skatt avses, på sätt i prop. nr 143, s. 45, angives, skola
föreläggas innevarande riksdag. Den ökade skattebetalning, som blir en
följd av investeringsskatten, kan därför till alldeles övervägande delen
väntas inflyta redan under budgetåret 1951/52. Till de av riksräkenskapsverket
beräknade inkomsterna på titeln torde på grund härav böra läggas
ytterligare inemot 200 miljoner kronor.
Kungl. Maj.ts proposition nr 206.
13
Förslaget angående ränta på kvarstående skatt kan — därest det genomföres
på sätt i nyssnämnda proposition angives — väntas medföra, att
skattebetalarna, sedan deklarationerna för 1951 års inkomster upprättats,
komma att öka det belopp som i form av preliminärskatt inbetalas till
denna skattetitel. Hur stor denna inkomstökning blir, kan nu endast gissningsvis
uppskattas, men en ökad inbetalning på omkring 100 miljoner kronor
torde icke kunna anses vara osannolik.
Riksräkenskapsverket anser sig av nu anförda skäl och med starkt understrykande
av den ovisshet som vidlåder vissa av de nu gjorda antagandena
böra förorda, att inkomsttiteln skatt å inkomst och förmögenhet m. m.
i riksstaten för budgetåret 1951/52 uppföres med ett till 3 000 000 000 kronor
avjämnat belopp.
Omsättnings- och expeditionsstämplar ha i riksstatsförslaget beräknats
till 48 miljoner kronor. För innevarande budgetår kunna inkomsterna på
denna titel nu uppskattas till 50 miljoner kronor. Generalpoststyrelsen har
i skrivelse till riksräkenskapsverket den 2 mars 1951 beräknat inkomsterna
av omsättnings- och expeditionsstämplar under budgetåret 1951/52 till
46 miljoner kronor. Ökningen under innevarande budgetår torde delvis
sammanhänga med värdestegring för tillgångar, vilkas omsättning beskattas
genom stämpelbeläggning. Riksräkenskapsverket anser sig därför böra
förorda, att inkomsttiteln i riksstaten för budgetåret 1951/52 uppföres med
50 000 000 kronor.
Fordonsskatt har i riksstatsförslaget i enlighet med riksräkenskapsverkets
förslag uppförts med 105 miljoner kronor. Registreringen av motorfordon
har under kalenderåret 1950 varit betydande och en fortsatt —
dock ej lika stark — ökning .synes kunna påräknas för år 1951. I skrivelse
till riksräkenskapsverket den 7 mars 1951 har väg- och vattenbyggnads,styrelsen
beräknat beståndet av motorfordon den 1/1 1952 till 300 000 personbilar,
90 000 lastbilar, 8 000 bussar och 250 000 motorcyklar samt på
grund härav beräknat, att inkomsterna under riksstatstiteln fordonsskatt
under budgetåret 1951/52 komma att ökas till 120 miljoner kronor. Länsstyrelserna
ha i särskilda skrivelser beräknat motsvarande inkomster för
samma tid till 106 miljoner kronor. Med hänsyn till att ökningen av fordonsbeståndet
till väsentlig del avser personbilar, hänförliga till de i skattehänseende
lägsta viktklasserna, torde man icke böra räkna med så stark
ökning av den hittillsvarande fordonsskatten som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
ifrågasatt. Riksräkenskapsverket får för sin del förorda, att inkomsttiteln
fordonsskatt i riksstaten för nästkommande budgetår uppföres
med 110 000 000 kronor.
Bensinskatt är i riksstatsförslaget uppförd med 250 miljoner kronor.
Väg- och vattenbyggnad,sstyrelsen har i sin nyssnämnda skrivelse föreslagit
att inkomsttiteln på grund av ökningen av fordonsbeståndet skall uppföras
med ett till 290 miljoner kronor förhöjt belopp. Enligt skrivelser från
generaltullstyrelsen, kontrollstyrelsen och länsstyrelserna skulle de skatteinkomster,
som redovisas under inkomsttiteln bensinskatt, för nästkommande
budgetår kunna uppskattas till något över 250 miljoner kronor. Statens
handels- och industrikommission har i skrivelse den 7 mars 1951 meddelat,
att kommissionen uppskattar konsumtionen av motorbensin under
budgetåret 1951/52 till i runt tal 1 050 miljoner liter eller samma kvantitet,
varmed kommissionen räknade i tidigare .skrivelse till riksräkenskapsverket
den 6 november 1950. Detta skulle innebära eu högre skatteinkomst
än den nyss beräknade. Riksräkenskapsverket vill för egen del framhålla,
att den starka ökning av fordonsbeståndet, som ägt rum under de sena,ste
månaderna, till väsentlig del avser små personbilar med förhållandevis låg
14
Kungl. Mcij:ts proposition nr 206.
bensinkonsumtion. Dessa vagnar kunna icke förväntas påverka bensinkonsumtionen
i samma utsträckning som de för nyttotrafik i egentlig mening
avsedda tyngre fordonen. Ehuru en högre inkomst än den i riksstatsförslaget
beräknade icke är osannolik, har riksräkenskapsverket icke i nuvarande
ovissa läge velat föreslå någon ändring av det i riksstatsförslaget
upptagna beloppet.
Inkomsttiteln tullmedel har i riksstatsförslaget uppförts med 300 miljoner
kronor. Tullinkomsterna ha under de .senaste månaderna stigit avsevärt
och uppgå för närvarande till i genomsnitt 30 miljoner kronor i månaden.
Generaltullstyrelsen har i skrivelse till riksräkenskapsverket den 6
mars 1951 meddelat, att importen från år 1950 till 1951 kan väntas stiga
med omkring 5 procent i fråga om volymen och omkring 27 procent vad
beträffar värdet. För det fall att den sålunda förutsatta importstegringen
beräkna,s kvarstå intill utgången av budgetåret 1951/52 blir en jämkning
uppåt av de med utgångspunkt från styrelsens tidigare förslag beräknade
uppbördssiffrorna för sistnämnda budgetår nödvändig. Styrelsen har från
denna utgångspunkt beräknat bruttouppbörden av tullmedel under nästa
budgetår till i runt tal 350 miljoner kronor samt uppskattat restitutionerna
å tullmedel under samma tid till cirka 20 miljoner kronor. Beräkningen
synes under angivna förutsättningar vara försiktig. Riksräkenskapsverket
vill emellertid i överensstämmelse med generaltullstyrelsens förslag förorda,
att inkomsterna av tullmedel i riksstaten för nästa budgetår beräknas
till 330 000 000 kronor.
I fråga om^ varuskatten har kontrollstyrelsen nu beräknat inkomsterna
under budgetåret 1951/52 till 175 miljoner kronor. De inkomster, som inflyta
genom generaltullstyrelsen, beräknar styrelsen för samma tid till 9
miljoner kronor. Beräkningarna innebära att'' kontrollstyrelsen, med hänsyn
till att konsumtionen av choklad- och konfityrvaror visar sjunkande
tendens, ansett att det i riksstatsförslaget uppförda beloppet, 190 miljoner
kronor, bör sänkas med 5 miljoner kronor. Enligt prop. nr 148 avses vissa
skattesatser, hänförliga till skatter redovisade under titeln varuskatt,
skola ändras. Ändringarna torde dock icke medföra inkomstökningar som
överstiga osäkerhetsmarginalen för titeln. Riksräkenskapsverket har, trots
kontrollstyrelsens försiktigare beräkning, icke funnit anledning föreslå
någon ändring av det i riksstatsförslaget uppförda beloppet, 190 000 000
kronor.
Accis å margarin och vissa andra fettvaror har i riksstatsförslaget på i
statsverkspropositionen anförda skäl för nästkommande budgetår beräknats
till 20 miljoner kronor. Statens jordbruksnämnd har emellertid i skrivelse
till riksräkenskapsverket den 9 mars 1951 framhållit att, såvitt man
nu kan bedöma, sett mot bakgrunden av prisutvecklingen på jordbrukets
område, .skäl tala mot ett antagande att accis å margarin kan komma att
uttagas under budgetåret 1951/52. Inkomsterna av accisen på andra fettvaror
torde i enlighet med vad kontrollstyrelsen i skrivelse den 7 mars
1951 föreslagit kunna beräknas till 3,5 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket
förordar alltså, att inkomsttiteln accis å margarin och vissa andra
fettvaror i riksstaten för nästa budgetår uppföres med ett till 4 000 000
kronor avjämnat belopp.
Tobaksskattens avkastning beräknas av Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet
nu till 490 miljoner kronor för budgetåret 1951/52. Riksräkenskapsverket
förordar att det i riksstatsförslaget beräknade beloppet, 500
miljoner kronor, bibehålies oförändrat.
Kontrollstyrel.sen har i skrivelse till riksräkenskapsverket den 7 mars
1951 beräknat inkomsterna av brännvinstillverkningsskatt till 21 miljoner
Kunyl. Maj:ts proposition nr 206.
15
kronor, rusdrycksförsäljningsmedel av partihandelsbolag till 17 miljoner
kronor och rusdrycksförsäljningsmedel av detaljhandelsbolag till 29 miljoner
kronor. Dessa titlar kunna nu beräknas med större grad av säkerhet
än vid decemberberäkningen. För övriga rusdrycksmedelstitlar samt maltdrycksskatt
och skatt å läskedrycker har styrelsen ej förordat någon ändring.
Riksräkenskapsverket förordar, att inkomsterna av nu nämnda titlar
i riksstaten för nästa budgetår uppföras med de av kontrollstyrelsen föreslagna
beloppen.
Inkomsten av nöjesskatt har i riksstatsförslaget i enlighet med förslag
av riksräkenskapsverket uppskattats till 45 miljoner kronor. Uppbörden
under innevarande budgetår kan beräknas bli cirka 43 miljoner kronor.
Länsstyrelserna ha för nästkommande budgetår uppskattat inkomsterna
till ungefär samma belopp. Enligt förslag i prop. nr 142 avses understöd
till filmproduktionen skola utgå från denna titel med cirka 2,3 miljoner
kronor. Med hänsyn härtill anser sig riksräkenskapsverket böra förorda,
att inkomsterna av denna inkomsttitel i riksstaten för nästa budgetår beräknas
till 40 000 000 kronor.
I prop. nr 143 har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen alt besluta om särskild
skatt å elektrisk kraft. Inkomsten av denna skatt beräknas enligt
propositionen för helt år till 65 å 70 miljoner kronor. Med hänsyn till vad
i propositionen anföres om sättet för uppbörden anser sig riksräkenskapsverket
kunna räkna med, att av nämnda belopp cirka tre fjärdedelar komma
att inflyta under budgetåret 1951/52. Riksräkenskapsverket får därför
föreslå, att skatt å elektrisk kraft i riksstatsförslaget beräknas till
45 000 000 kronor. ''
Förslag om tillfällig fordonsskatt har genom prop. nr 144 förelagts riksdagen.
Skatten avses skola utgå för budgetåret 1951/52 och med samma
belopp som fordonsskatt. Den skall ej drabba militära fordon. Den kan
alltså förväntas inflyta med lägst samma belopp som den för innevarande
år beräknade fordonsskatten, minskat med den till 1 miljon kronor beräknade
skatten för militära fordon, eller 104 miljoner kronor. Detta belopp
bör ökas med 2 å 3 miljoner kronor för den skatt som belöper på budgetåret
1951/52 för ökning av fordonsparken. Riksräkenskapsverket förordar
att skatten i riksstatsförslaget uppföres med avjämnat 105 000 000
kronor.
Inkomster av myntning och justering ha i riksstatsförslaget uppförts med
7 miljoner kronor. Mynt- och justeringsverket har i skrivelse till riksräkenskapsverket
den 5 mars 1951 meddelat att myntningen under budgetåret
1951/52 kan väntas konnna att övergå till myntning av lägre valör samt att
priset på metaller (såväl silver som oädla metaller) stigit avsevärt och fortfarande
tenderar att stiga. Med anledning därav har myntverket ansett sig
böra förorda, att beräkningen av denna inkomsttitel för nästa budgetår
justeras nedåt till 5 miljoner kronor. Ehuru riksräkenskapsverket finner
denna beräkning väl försiktig, får verket med hänsyn till vad mynt- och
justeringsverket anfört tillstyrka, att inkomsttiteln i riksstaten uppföres med
5 000 000 kronor.
Inkomsterna under inkomsttiteln lotspenningar ha i riksstatsförslaget beräknats
till 5 miljoner kronor. Enligt ett i prop. nr 119 framlagt förslag
skulle från och med den 1 juli 1951 uttagas en tillfällig lotsavgift, varigenom
en inkomstökning med cirka 1,87 miljoner kronor skulle vara att förvänta.
Lotsstyrelsen har för sin del antagit, att uttagandet av en dylik avgift åtminstone
under en kortare övergångsperiod skulle komma att leda till cn
nedgång i lotsningsfrekvensen och lotspcnninginkomslen. Med hänsyn till
den rådande ovissheten har styrelsen enligt skrivelse till riksräkenskapsver
-
16
Kungi. Maj:ts proposition nr 206.
ket den 7 mars 1951 ansett försiktigheten bjuda att beträffande budgetåret
1951/52 icke räkna med högre lotsningsfrekvens än som svarar mot en
inkomst av lotspenningar av 4,5 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket, som
förutsätter att tillfällig lotsavgift skall redovisas på denna titel, får för sin
del förorda att inkomsttiteln lotspenningar i riksstaten för nästa bugdetår
uppföres med 6 000 000 kronor.
Tipsmedel beräknas av Aktiebolaget Tipstjänst för budgetåret 1951/52
enligt skrivelse till riksräkenskapsverket den 21 februari 1951 till 37,24 miljoner
kronor. Bolaget har därvid ej tagit hänsyn till den i statsverkspropositionen
beräknade avgiftshöjningen. Riksräkenskapsverket förordar att
den i riksstatsförslaget beräknade inkomsten, 43 000 000 kronor, bibehålies
i riksstaten för nästa budgetår.
De affärsdrivande verkens inkomster komma att i hög grad påverkas av
dels nu framlagda förslag rörande ändrade taxor, dels ökade kostnader på
grund av beslutade lönehöjningar och på grund av ändrad levnadskostnadsindex,
dels ock av kostnadsstegringar, föranledda av stigande priser på framförallt
importerade råvaror.
Generalpoststyrelsen har i skrivelse till riksräkenskapsverket
beräknat att driftkostnaderna under nästa budgetår skulle komma att stiga
till cirka 280 miljoner kronor, medan inkomsterna, bortsett från föreslagna
taxeändringar, skulle öka till endast 270 miljoner kronor. Därest generalpoststyrelsens
förslag i fråga om vissa taxehöjningar — vilket främst avsett borttagande
av lokalportot — genomföres, skulle överskottet för nästkommande
budgetår kunna uppskattas till i runt tal 14 miljoner kronor. Sedan Kungl.
Maj :t i prop. nr 153 föreslagit, att även riksportot skall höjas med 5 öre
och att lokalportot skall utgå med samma belopp som riksportot, kunna
postverkets inkomster beräknas stiga med ytterligare 27 miljoner kronor.
Riksräkenskapsverket får för den skull förorda, att överskottet av postverket
i riksstaten för nästa budgetår — under förutsättning att Kungl. Maj :ts
förslag bifalles av riksdagen — beräknas till 40 000 000 kronor.
Telegrafstyrelsen har i skrivelse till riksräkenskapsverket den 28
februari 1951 föreslagit, att överskottet av telegrafverkets fond i riksstaten
för nästa budgetår — under förutsättning att de av styrelsen föreslagna
taxehöjningarna genomföras — beräknas till 65 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket
förordar att inkomsttiteln telegrafverket i riksstaten för nästa
budgetår uppföres med 65 000 000 kronor.
Överskottet av statens järnvägars fond bar i riksstatsförslaget
för nästkommande budgetår uppförts med 35 miljoner kronor. Hänsyn
har därvid tagits till beräknade utgiftsökningar och väntad taxehöjning.
Järnvägsstyrelsen har i skrivelse till riksräkenskapsverket den 10 mars 1951
meddelat, att utgifterna för statens järnvägar under nästkommande budgetår
kunna väntas stiga till 993 miljoner kronor. Inkomsterna av trafiken beräknas
för samma tid — under förutsättning att styrelsens förslag om taxehöjning
vinner Kungl. Maj:ts bifall — till 1 031 miljoner kronor, överskottet
skulle i så fall komma att uppgå till 38 miljoner kronor. Styrelsen föreslår
att statens järnvägars överskott i riksstaten beräknas till 35 miljoner kronor.
Riksräkenskapsverket har icke nu velat förorda någon ändring av det i
riksstatsförslaget för nästa bugdetår beräknade beloppet.
Vattenfallsstyrelsen har i skrivelse till riksräkenskapsverket
den 28 februari 1951 framhållit, att det ekonomiska resultatet för budgetåret
1951/52 beror på ännu oförutsebara omständigheter. Det kan hända att
vissa taxehöjningar komma att göras, men i den mån det kommer att avse
detaljdistributionen kommer det att röra sig om små belopp, och i den mån
engrostaxorna höjas blir verkan första året ringa på grund av att endast
17
Kungl. Mcijits proposition nr 206.
leveransökningar och sådana leveranser, för vilka kontrakten gå ut, beröras.
Om den skatt på elektrisk kraft, varom förslag föreligger, blir genomförd,
kan kraftavsättningen bli lägre än den förutsatta. Även denna verkan torde
ligga inom den ändock förefintliga osäkerhetsmarginalen. Vattenfallsstyrelsen
har därför ansett att det i riksstatsförslaget upptagna beloppet, 45 miljoner
kronor, bör bibehållas. Ehuru den av styrelsen gjorda beräkningen
synes vara försiktig, anser sig riksräkenskapsverket likväl böra förorda, att
inkomsten av statens vattenfallsverk i riksstaten för nästa budgetår beräknas
till samma belopp som i riksstatsförslaget.
Domänstyrelsen har i skrivelse den 27 februari 1951 anfört, att
en beräkning av domänverkets överskott för samma år måste bliva synnerligen
oviss. Ehuru förutsättningarna för driften för närvarande te sig något
gynnsammare än vid senaste beräkningen, har styrelsen approximativt beräknat
utfallet av rörelsen för år 1951, däri inberäknat utdelningen å aktierna
i aktiebolaget statens skogsindustrier, till samma belopp som i riksstatsförslaget
eller 40 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket får erinra, att
överskottet av domänverket för år 1950 torde uppgå till 35 miljoner kronor
samt att priserna på skogsprodukter nu äro mycket höga. Under förutsättning
att nuvarande konjunktur på trävarumarknaden består, kunna inkomsterna
av domänverket under innevarande år väntas komma att överstiga
det av domänverket beräknade beloppet. Riksräkenskapsverket anser sig
emellertid i nuvarande ovissa läge icke böra förorda någon ändring av det
i riksstatsförslaget för domänverket beräknade beloppet.
Riksräkenskapsverket har slutligen framhållit, att de nu verkställda beräkningarna
liksom den tidigare inkomstberäkningen äro grundade på förutsättningen,
att det allmänna utrikespolitiska läget förblir i stort sett detsamma
som för närvarande samt att den ekonomiska utvecklingen icke störes
genom mera omfattande arbetskonflikter.
Departementschefen.
Det ekonomiska läget. Vid anmälan för omkring en månad sedan av propositionen
nr 143 med förslag till förordning om skatt å elektrisk kraft
ställde jag frågan, huruvida den ekonomiska utvecklingen kunde sägas ha
legat i linje med de uppgjorda prognoserna eller om det i belysning av
vad som sedan årsskiftet inträffat funnes anledning att på nytt överväga
de krav som måste ställas på den ekonomiska politiken för att ny stabilitet
i samhällsekonomien skulle kunna ernås vid det lägre penningvärde som
vore att förutse. Jag lämnade i anslutning därtill en preliminär översikt
av utvecklingen på olika områden, sådan den då kunde bedömas i ljuset
av de ekonomisk-statistiska data som förelågo för den gångna delen av
året. En mera definitiv bedömning av den fortsatta ekonomiska utvecklingen
och den därav betingade ekonomiska politiken ansåg jag dock böra anstå,
tills det slutliga riksstatsförslaget framlades och då pågående utredningar,
bland annat inom konjunkturinstitutet, hade slutförts. När nu ifrågavarande
undersökningar färdigställts, kan det konstateras, att den karakteristik
av läget, som gavs i samband med nyssnämnda proposition, i allt
väsentligt fortfarande äger giltighet. Jag torde därför här kunna inskränka
2 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 206.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 206.
mig till att, med hänvisning till den konjunkturrapport som i dagarna publiceras,
i korthet erinra om huvuddragen av de skedda förändringarna och
de slutsatser som därav kunna dragas med avseende på den framtida utvecklingen.
Vad först den internationella prisutvecklingen beträffar framhölls i propositionen
nr 143, att råvarupriserna fortsatt att stiga sedan slutet av år
1950 och att prisrörelserna på de utländska marknaderna hade medfört
kraftigare prishöjningar än vad man vid årsskiftet räknade med. En avmattning
syntes emellertid ha ägt rum sedan mitten av februari. Under den
tid som därefter förflutit ha ytterligare tecken framträtt som bestyrka, att
den allmänna prisstegringen på de internationella råvarumarknaderna för
tillfället avstannat. Detta torde i avsevärd mån sammanhänga med utvecklingen
i Förenta staterna. I och med att ett allmänt pris- och lönestopp införts
i USA i slutet av januari 1951, torde man få räkna med en betydligt
långsammare prisuppgång därstädes i fortsättningen än hitintills. Dessutom
synas för närvarande de amerikanska upplagringsköpen av nyckelråvaror
för den civila och militära beredskapen ha minskat något. Dessa
omständigheter böra få en dämpande inverkan på hela det internationella
konjunkturförloppet med hänsyn till den amerikanska ekonomiens dominerande
inflytande inom världsekonomien. Vid sidan härav torde det internationella
regleringssystem för råvaror, som håller på att byggas upp, komma
att minska utrymmet för en ytterligare spekulativ uppdrivning av prisnivån.
Förhastade slutsatser få dock icke dragas av vad jag senast näinnt. Mot de
krafter som verka i stabiliserande riktning på råvarumarknaderna utomlands
kunna ställas andra faktorer som tendera att driva priserna ytterligare
i höjden eller i varje fall motverka en prissänkning. Sålunda förutsätta
de uppgjorda planerna för upplagringen i beredskapssyfte i Förenta
staterna en utökning av inköpen under budgetåret 1951/52 i förhållande
till nu löpande budgetår. Härutöver måste man vara beredd på att halvoch
färdigfabrikatens priser efterhand komma att anpassas till de höjningar
som redan ägt rum på råvaruområdet. De nu inträffade prisfallen,
respektive uppbromsningarna av prisstegringen beträffande vissa råvaror
kunna därför, såsom konjunkturinstitutet framhåller, icke anses förebåda
något slut på nu rådande inflationskonjunktur, så länge det politiska osäkerhetstillståndet
består och försvarsutgifterna fortsätta att öka mot de i
upprustningsprogrammen fastslagna nivåerna. Den ekonomiska politiken
måste därför räkna med risken för en fortsatt internationell prisstegring
och inrätta sig därefter. Detta innebär dock icke, att förhoppningen om ett
omslag på världsmarknaderna behöver avskrivas.
I fråga om utvecklingen inom landet träder den pågående upplyftningen
av pris- och lönenivån i förgrunden. Såsom jag redan i propositionen nr 143
antydde, ha verkningarna på den svenska prisnivån av den internationella
prisutvecklingen blivit större än vad man vid årsskiftet ställde in sig på.
Det står nu klart, att en betydligt starkare stegring av priser och löner kom
-
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 206.
mer att äga rum i år än vad som kunde förutses vid årets början. Sålunda
har levnadskostnadsindex redan under första kvartalet (från december 1950
till mars 1951) stigit med omkring 10 procent. Indexen ligger därmed omkring
12 procent över 1950 års genomsnittsnivå. I övervägande grad beror
denna utveckling på de höjda export- och importpriserna. Denna prisstegringsfaktor
kommer även i fortsättningen att göra sig gällande och påverka
den interna prisutvecklingen. Konjunkturinstitutets överväganden
göra det rimligt att räkna med en fortsatt importprisstegring, fast i långsammare
takt, även om råvarupriserna på de utländska marknaderna skulle
stabiliseras. De inträffade höjningarna på råvaruområdet ha som nämnts
ännu ej mynnat ut i en motsvarande prisuppgång på färdigvaror och halvfabrikat.
Vid sidan härav pekar konjunkturinstitutet på det prisuppdrivande
element som utgöres av de prisspänningar som uppstå mellan hemmamarknadsvaror
å ena sidan och import- och exportvaror å den andra. Ett
ytterligare skäl att vänta en fortsatt höjning av den svenska konsumtionsprisnivån
är, att denna endast så småningom och med betydande eftersläpningar
röner inverkan av de stegrade export- och importpriserna. Slutresultatet
kommer att bero på, å ena sidan, kostnadsförändringar av inre eller
yttre orsaker och, å andra sidan, det köpkraftsmotstånd som bjudes mot
strävandena att kompensera kostnadsstegringarna genom prishöjningar.
Styrkan av motståndet från köparnas sida betingas i hög grad av hur förhållandet
mellan tillgång och efterfrågan i samhället gestaltas under inflytande
av den förda ekonomiska politiken.
Av det senast anförda följer, att möjligheterna att begränsa prisrörelserna
inom landet till absolut ofrånkomliga prisstegringar måste grundas på
åtgärder för att upprätthålla den samhällsekonomiska balansen. I detta
hänseende ha de reala förutsättningarna icke i avgörande mån förändrats
i jämförelse med läget vid årsskiftet, även om de psykologiska betingelserna
för stabiliseringspolitiken försämrats genom den ökade näring åt inflationistiska
förväntningar som de gångna månadernas utveckling medfört. I
motsats till de avsevärda avvikelserna beträffande de prismässiga beräkningarna
hålla de reala nationalbudgetkalkylerna i stort sett fortfarande.
Skäl saknas därför att för närvarande framlägga en reviderad nationalbudget,
såsom ursprungligen förutskickats. Endast mindre jämkningar kunna
för dagen bedömas vara erforderliga i dessa kalkyler. Sålunda torde den
försämrade tillförseln utifrån av råvaror enligt konjunkturinstitutet icke
komma att få mera betydande konsekvenser för produktionsmöjligheterna
under det närmaste halvåret. Lagren inom landet kunna nämligen under
en övergångstid överbrygga svårigheterna. Hänsyn till befarade råvarusvårigheter
togs dessutom vid de ursprungliga uppskattningarna av produktionens
storlek för i år. Såframt icke skördeutfallet blir katastrofalt dåligt,
finnes det därför grund för förhoppningen, att den totala produktionen
inom landet i år kommer att öka med omkring tre procent. För följande år
framstå däremot produktionsperspektiven i mörkare dager, för såvitt icke
det världspolitiska läget förändras.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 206.
I fråga om investeringsverksamheten och den offentliga konsumtionen
innebära de ytterligare försvarsutgifter, som beslutats, en ökning av anspråken
på de tillgängliga resurserna. Det är även möjligt, att en större del
av varutillgången än tidigare beräknats kommer att utnyttjas för lagringsändamål
och därigenom undandragas den löpande förbrukningen. I övrigt
kunna några mera väsentliga förskjutningar i förhållande till årsskiftets
beräkningar icke konstateras beträffande ifrågavarande sektorer av det ekonomiska
livet. Redan den nu kända stegringen på området för investeringar
och offentlig konsumtion får emellertid till följd, att utrymmet för privat
konsumtion minskar i jämförelse med de förutvarande beräkningarna. Under
det att man tidigare kunde räkna med möjligheter till nära två procents
ökning av den privata konsumtionen, torde det nu vara riktigast att utgå från
att konsumtionsstandarden i stort sett måste bli oförändrad i förhållande till
fjolårets. Detta rimmar också tämligen väl med de genomsnittliga pris- och
lönerelationer som synas bli resultatet av den pågående förskjutningen på
ifrågavarande områden. Emellertid dölja genomsnittstalen för de inträffade
lönestegringarna de avsevärda olikheter som föreligga beträffande förändringarna
i de skilda arbetsmarknadssektorerna. De fack, för vilka kollektivavtal
träffades på ett tidigt stadium, ha fått otillräcklig kompensation för
varufördyringen och därigenom sänkt levnadsstandard, medan andra fack
lyckats ernå höjningar över genomsnittet och följaktligen en standardförbättring
i större eller mindre utsträckning. Sämst ställda i förevarande avseende
äro spararna och övriga kategorier med oförändrade penninginkomster.
På detta sätt har en snedvridning av lönestrukturen uppkommit, som —
förutom att den skapar orättvisor och ojämnheter i de individuella fallen
under löpande avtalsperiod — ger upphov till komplicerade problem vid de
stundande löneförhandlingarna för nästa avtalsperiod och försvårar ansträngningarna
att åstadkomma en framtida pris- och lönestabilitet.
En betydande modifikation i fråga om möjligheterna till standardhöjning
kan komma att betingas av utrikeshandelns gestaltning. De närmaste månaderna
ha nämligen landets bytesrelationer gentemot utlandet, tack vare den
snabba stegringen av exportpriserna på skogsindustriprodukter, förbättrats
i en takt som vida överstiger vad man förut vågat hoppas på. De rådande
noteringarna peka på ytterligare, avsevärda förbättringar. Skulle dessa förbättringar
bli bestående och rentav gå ännu längre, innebär detta en synnerligen
värdefull vinst för det svenska folkhushållet, vilken skulle väga lika
tungt som den för i år uppskattade produktionsökningen och i motsvarande
mån öka utrymmet för ett tillgodoseende av de olika behoven inom landet.
Underlaget för en bedömning av den framtida utvecklingen av bytesrelationerna
med utlandet är emellertid icke tillräckligt för att det skall vara möjligt
ännu, att i den ekonomiska politiken bygga på de tendenser som för
tillfället kunna skönjas. Den fortsatta utvecklingen i detta hänseende förtjänar
dock att följas med största intresse.
Även i övrigt är det påkallat att följa utrikeshandeln med uppmärksamhet.
Såväl export- som importvärdet befinner sig i kraftig ökning. Under årets
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 206.
två första månader har importen stigit snabbare än exporten, vilket resulterat
i ett mycket betydande importöverskott, nämligen icke mindre än 389
miljoner kronor. Detta stora överskott kan vara i huvudsak säsongmässigt,
men det kan också tyda på en inflationistisk ansvällning av importen, och
då icke så mycket i fråga om nödvändiga råvaror och bränslen utan snarare
beträffande mera umbärliga varor.
Under intrycket av importöverskottet samt måhända också på grund av
ökade förskottsbetalningar har ett avsevärt valutautflöde ägt rum under januari—februari
och i början av mars. Därefter har en omsvängning inträffat
och valutareserven åter börjat påfyllas bl. a. på grund av apprecieringsryktena.
Nettoresultatet under första kvartalet blev, såsom framgår av nedanstående
tabell, en nedgång av den centrala valutareserven med 106 miljoner
kronor.
Den centrala valutareserven.
31/12
Riksbanken 1949
Guld!...................... 362
US-dollar.................. 385
Engelska pund............ 508
Övriga valutor............. 61
Summa (brutto) 1316
Kronskulder (netto)........ — 126
Summa (netto) 1 190
Riksgäldskontoret
Engelska pund............ 109
Franska francs............ 45
Summa 1344
Clearing.................... — 36
Totalsumma 1308
31/3 |
30/6 |
31/12 |
31/3 |
1950 |
1950 |
1950 |
1951 |
359 |
369 |
466 |
588 |
468 |
512 |
493 |
443 |
385 |
316 |
212 |
244 |
106 |
120 |
215 |
236 |
1 318 |
1317 |
1386 |
1 511 |
- 134 |
— 96 |
— 232 |
— 463 |
1 184 |
1 221 |
1 154 |
1 048 |
109 |
— |
— |
— |
1 293 |
1 221 |
1 154 |
1048 |
— 31 |
— 35 |
— |
— |
1 262 |
1 186 |
1 154 |
1 048 |
På penning- och kapitalmarknaden har den i propositionen 143 berörda
ökningen av bankernas kreditgivning fortsatt. Sedan Koreakrigets början
och fram till och med mars innevarande år har sålunda affärsbankernas utlåning
ökat med cirka 1 160 miljoner kronor, att jämföras med en ökning
om cirka 480 miljoner kronor under juli—mars 1949/50. Utlåningstakten
hos sparbankerna har däremot något begränsats. Dessas utlåning (84 större
sparbanker) har under perioden juli—mars ökat med cirka 210 miljoner
kronor mot cirka 290 miljoner kronor för ett år sedan. Avsaktningen beror
framför allt på att sparbankernas likviditet under senare hälften av år 1950
varit hårt ansträngd till följd av en försvagad inlåning. I mars och början
av april har läget på penning- och kapitalmarknaden i dess helhet präglats
av åtstramning, varför särskilda likviditetsbegränsande åtgärder, utöver
dem som tidigare vidtagits, icke erfordrats under ifrågavarande period.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 206.
Såsom jag framhöll i nyssnämnda proposition, får ansvällningen av Ländernas
kreditgivning naturligtvis ses mot bakgrunden av den ökning av
importen och investeringsverksamheten som ägde rum under år 1950 och
som fortsatt under innevarande år. Det kan emellertid icke råda något tvivel
om att utvecklingen på kreditmarknaden utgör en av de faktorer som kan
rubba både jämvikten mellan efterfrågan och tillgång inom landet och balansen
i förhållande till utlandet och som därför kräver en oavlåtlig uppmärksamhet
i dagens läge.
Vad jag här anfört med utgångspunkt från konjunkturinstitutets material
innebär, som jag inledningsvis framhållit, ingen avgörande ändring gentemot
den ekonomiska översikt som lämnades i propositionen nr 143. För
den närmaste framtiden finnes det därför icke heller skäl för en avvikelse
från de riktlinjer för den ekonomiska politiken som jag där angav och vilka
i stort sett överensstämma med det program för den ekonomiska politiken
som framlades i finansplanen till årets statsverksproposition. Detta program
täcker alla områden av det ekonomiska livet och har sin tyngdpunkt förlagd
till strävandena att begränsa de inflationistiska verkningarna av den
uppdrivna vinstkonjunkturen på företagarområdet. Som de viktigaste instrumenten
härvidlag framstå:
1. en aktiv finanspolitik, syftande till att ernå en sådan överbalansering
av driftbudgeten, att största möjliga del av statens kapitalutgifter täckes av
egentliga statsinkomster, och baserad på, å ena sidan, återhållsamhet på
utgiftssidan och, å andra sidan, ökning av statsinkomsterna genom bland
annat höjda skatter;
2. en kreditbegränsande penningpolitik stödd på reglering av kassareservbestämmelserna
i förening med den genomförda höjningen av den allmänna
räntenivån samt den träffade överenskommelsen med bankerna om restriktivi
tet vid utlåningen;
3. en investeringsskatt för att motverka en inflationistisk ansvällning av
sådana lagerökningar och maskinanskaffningar som finansieras med företagarens
egna vinstmedel;
4. en prisutjämningsavgift vid export av skogsindustriprodukter för att
reducera risken för jämviktsstörande verkningar på samhällsekonomien av
de övernormala vinsterna i vederbörande branscher;
5. en direkt reglering av byggnads- och anläggningsverksamheten så att
denna hålles inom ramen för de personliga och materiella resurserna;
6. en effektiv priskontroll för att förhindra uppkomsten av sekundära
prisstegringar inom landet.
Allt efter omständigheterna kunna de olika åtgärder, som inrymmas i
programmet, aktiviseras och skärpas i enlighet med de fastställda principiella
riktlinjerna.
Till de särskilda problem, som hänföra sig till höstens avtalsrörelser och
som kräva ingående överväganden, torde jag sedermera få återkomma. Ett
23
Kungl. Maj. ts proposition nr 206.
ståndpunktstagande i hithörande frågor måste föregås av överläggningar
med arbetsmarknadens parter. Med hänsyn till frågornas stora räckvidd för
den samhällsekonomiska utvecklingen på något längre sikt bör dessutom
samråd ske med vederbörande politiska och ekonomiska organisationer.
Budgetläget. I det förslag till riksstat för budgetåret 1951/52 som framlades
i statsverkspropositionen upptogos utgifterna till 5 367 miljoner
kronor och inkomsterna till 5 709 miljoner kronor. Såsom jag närmare utvecklade
i finansplanen skulle inkomsterna å driftbudgeten möjligen kunna
täcka den faktiska medelsförbrukningen under hänsynstagande jämväl
till dels de utgifter som kunde väntas uppkomma å tidigare beviljade reservationsanslag
och som beräknades till 200 miljoner kronor och dels kostnaderna
för förestående löneregleringar samt ökad belastning å förslagsvis
uppförda omkostnadsanslag. Budgeten kunde m. a o. väntas bli balanserad.
Inför riskerna av en sådan rubbning av den samhällsekonomiska
balansen att de utifrån kommande prisstegringarna förstärktes av utvecklingen
inom landet och med hänsyn till läget på kreditmarknaden ansåg
jag det nödvändigt att den statliga upplåningen till mötande av utgifterna
å kapitalbudgeten nedbringades till lägsta möjliga belopp. Genom den ökning
av statsintäkterna som investeringsskatten kunde väntas medföra, genom
vissa taxehöjningar och andra åtgärder för att öka inkomsterna ansåg
jag det möjligt att åstadkomma ett budgetöverskott av storleksordningen
300 miljoner kronor. Med detta belopp borde sålunda det statliga lånebehovet
kunna nedbringas.
Såsom jag framhöll i proposition nr 143 om elskatteförordning har emellertid
utgiftsbehovet stegrats sedan statsverkspropositionen framlades. Av
den i det föregående lämnade redogörelsen framgår att utgifterna å driftbudgeten
utvisa en ökning av ca 420 miljoner kronor. Härav hänför sig
128 miljoner kronor till IV ht och sammanhäng&r med det utökade programmet
för repetitionsövningar och forceringen av anskaffningen av flygmateriel
m. m. De höjda levnadskostnaderna komma att medföra ökade
utgifter för indextillägg å folkpensionerna. Redan vid det pristal som enligt
socialstyrelsens beräkningar uppnåddes för mars månad komma fyra
mot i statsverkspropositionen beräknade två indextillägg att utanordnas
fr. o. m. ingången av nästa budgetår. Stegringen av utgifterna under V ht
kan till följd härav väntas uppgå till minst 65 miljoner kronor. Såsom
förut nämnts kommer budgeten för 1950/51 av samma anledning att visa
ett med ca 20 miljoner kronor försämrat utfall i jämförelse med riksräkenskapsverkets
i det föregående återgivna beräkningar. Vad utgifterna under
budgetåret 1951/52 i övrigt beträffar förtjänar vidare framhållas att vissa
lagringsåtgärder i riksnämndens för ekonomisk försvarsberedskap regi öka
kostnaderna under X ht med 7 miljoner kronor, att löneregleringarna medföra
en uppräkning av anslagen under XII ht med 123 miljoner kronor,
samt att kostnaderna för jordbruksregleringarna inräknat utgifterna för
spannmålsbolagets verksamhet preliminärt beräknas medföra en höjning
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 206.
av utgifterna å IX ht med 70 miljoner kronor. Jag vill slutligen rent allmänt
tillägga att de nu företagna beräkningarna äro hållna klart i underkant.
Hänsyn har sålunda ej tagits till att kostnaderna för folkpensionerna sannolikt
komma att stiga ytterligare. Av tekniska skäl har ej heller någon uppräkning
av förslagsvis beräknade omkostnadsanslag företagits ehuru dessa
anslag förmodligen komma att få överskridas på grund av höjda priser och
taxeökningar.
Riksräkenskapsverkets nya beräkningar utvisa såsom förut framhållits
en ökning av inkomsterna å driftbudgeten med sammanlagt ca 600 miljoner
kronor. Härav svarar titeln .skatt å inkomst och förmögenhet för 400 miljoner
kronor på grund av förskjutning av inkomstnivån och verkningarna
på inbetalningen av preliminärskatt av införandet av investeringsskatt och
ränta å kvarstående skatt. I riksräkenskapsverkets beräkningar ha även
medtagits inkomsterna av den tillfälliga automobilskatten och skatten å
elektrisk kraft med 105 respektive 45 miljoner kronor. Såsom uttryckligen
framhållits i riksräkenskapsverkets skrivelse äro beräkningarna av inkomstskattetiteln
i rådande läge mycket ovissa och synas försiktigt hållna. Det
synes därför icke osannolikt att de framlagda inkomstberäkningarna kunna
komma att i någon mån överskridas. Med hänsyn härtill torde en uppräkning
av posten skatt å inkomst och förmögenhet, vilken av riksräkenskapsverket
beräknats till 3 050 miljoner kronor men föreslagits avrundad nedåt
till 3 000 miljoner kronor, med 100 miljoner kronor kunna försvaras. Med
dessa utgångspunkter vill jag förorda att titeln uppföres med ett till 3 100
miljoner kronor förhöjt belopp. Riksräkenskapsverkets beräkningar i övrigt
anser jag böra godtagas.
Budgetutfallet för 1951/52 sådant det under här gjorda förutsättningar
skulle gestalta sig framgår av följande sammanställning, där till jämförelse
uppgifter avseende budgetåren 1949/50 och 1950/51 medtagits.
Driltbud geten
(milj. kronor)
Budgetår |
Inkomster |
Utgifter] |
Överskott (-) |
Reserva- tionsmedels- förbrukning |
Verkligt (-) |
1949/50.................. |
4 839 |
»5 002 |
325 |
- 163 |
|
1950/51.................. 1951/52 |
J5 575 |
* 5 295 |
+ 280 |
200 |
+ 80 |
enl. statsv.prop......... |
5 709 |
5 367 |
+ 342 |
200 |
+ 142 |
> ny beräkn......... |
6 408 |
5 785 |
+ 622 |
200 |
+ 422 |
Under de förutsättningar som angivits i det föregående skulle sålunda
i gynnsammaste fall ett överskott av inkomsterna utöver utgifterna å driftbudgeten
för år 1951/52 uppstå av storleksordningen 400 miljoner kronor.
1 Reservationsmedelsförbrukning å äldre anslag inräknad.
* Därav riksstat 4 839, tilläggsstater I och II 364 samt överskridanden 92 milj. kr.
25
Kungl. Maj. ts proposition nr 206.
Detta belopp överstiger sålunda med omkring 100 miljoner kronor, vad
jag i finansplanen ansåg mig kunna räkna med för att nedbringa den
statliga upplåningen till täckning av utgifter för kapitaländamål. Den åtstramande
effekten härav i samhällsekonomien motväges emellertid helt av
den utveckling som behovet av kapitalutgifter undergått sedan statsverkspropositionen
framlades. Huvudsakligen till följd av beredskapsåtgärder
för uppköps- och lagringsverksamhet å bränslekommissionens område samt
höjt anslag till lånefonden för bostadsbyggande ökar medelsbehovet för
investeringsanslag — och därmed lånebehovet — med drygt 100 miljoner
kronor. Den ökning av intäkterna å driftbudgeten, som bl. a. genom de tidigare
i år föreslagna skärpningarna av skatterna skulle kunna ernås,
täcker sålunda knappt den ökning av kapitalutgifterna som nu föreligger i
jämförelse med vad som beräknades i finansplanen. Följande sammanställning
torde i detta sammanhang vara belysande.
Kapitalbudgeten
(milj. kronor)
Budgetår |
Investerings- anslag |
Avskriv-ningsmedel |
Formellt lånemedels-• behov |
|
1949/50.............................. |
832 |
568 |
*264 |
|
enl. riks- |
inkl. beräk- |
|||
staten |
nåd äldre |
|||
anslagsför- |
||||
brukning |
||||
1950/51 .............................. |
2 702 |
3 348 |
353 |
700 |
1951/52 |
||||
enl. statsv. prop................... |
919 |
503 |
416 |
575 |
> ny beräkn..................... |
1041 |
523 |
518 |
675 |
De i tablån angivna uppgifterna avseende det formella lånemedelsbehovet
för nästa budgetår under hänsynstagande till förbrukningen av medel å
äldre anslag torde i någon mån överskatta behovet av lånemedel till täckning
av kapitalutgifterna. Men detta gäller i så fall även de i tablån återgivna
tidigare uppskattningarna. Såsom i finansplanen framhållits sammanhänger
detta med svårigheten att bedöma i vilken utsträckning nytillkomna
riksstatsanslag kunna komma att tagas i anspråk. Viktigare är emellertid
att konstatera att det nu framlagda förslaget till definitiv reglering av riksstaten
skulle möjliggöra ett nedbringande av de statliga upplåningarna till
omkring 250 miljoner kronor eller det belopp vartill lånebehovet enligt beräkningarna
i finansplanen högst horde få uppgå.
1 Enl. riksgäldskontorets beräkningar uppgick det verkliga lånemedelsbehovet för 1949/50 till
ca 350 mkr.
2 Därav sammanlagt 117 mkr å tilläggsstat I och II.
3 > 11 mkr å tilläggsstat I och II.
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 206.
En sammanställning över de förändringar av inkomsterna och utgifterna
å driftbudgeten för nästa budgetår, som i enlighet med vad i det föregående
anförts föreligga i förhållande till beräkningarna i statsverkspropositionen,
torde såsom bilaga få fogas till detta protokoll.
I anslutning till vad jag i det föregående förordat torde å riksstatens inkomstsida
böra uppföras två nya titlar såsom bevillningar under delrubriken
tullar och acciser, nämligen Skatt å elektrisk kraft och Tillfällig automobilskatt.
Under rubriken uppbörd i statens verksamhet torde titeln Inkomster
vid lantmäteriets distriktorganisation erhålla ändrad benämning
till Inkomster vid lantmäteriväsendet. Av inlcomstitlarna för statens utlåningsfonder
torde Statens lånefond för anskaffande av gasgeneratorer för
vissa fartyg, vilken fond avses skola indragas och från vilken ingen utlåning
föreligger, böra utgå.
Jag torde därefter få framlägga förslag rörande grunderna för uttagande
av preliminär skatt för inkomst under nästa budgetår. Beträffande procenttalet
för nästkommande budgetårs förra hälft vill jag erinra om att detta
procenttal — jämlikt stadgande i 12 § förordningen den 26 juli 1947 (nr
576) om statlig inkomstskatt — skall bestämmas till samma tal som gällt
för innevarande budgetårs senare hälft d. v. s. till 100. Vad åter angår nästkommande
budgetårs senare hälft, för vilken tid procenttalet icke är i förväg
bundet, förordar jag, att för fysiska personer, oskifta dödsbon och familjestiftelser
den statliga inkomstskatt, som skall ingå i den preliminära
skatten för budgetåret 1951/52, likaledes uttages med 100 procent av grundbeloppet.
Beträffande den slutliga inkomstskatten på grund av 1951 års taxering
vill jag erinra om att denna skatt — jämlikt bestämmelserna i 12 § förordningen,
om statlig inkomstskatt —- automatiskt utgår efter enahanda procenttal
av grundbeloppen som gällt med avseende å motsvarande preliminära
skatt för kalenderåret 1950.
Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att
Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att
a) besluta, att statlig inkomstskatt för skattskyldiga, som
avses i 10 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt,
skall ingå i preliminär skatt för hela budgetåret 1951/52
med 100 procent av grundbeloppet; samt
b) upptaga inkomsterna å driftbudgeten för budgetåret
1951/52 enligt den vid detta protokoll såsom Bihang A fogade
specifikationen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 206.
27
V. Kapitalbudgeten budgetåret 1951/52.
I avvaktan på särskild proposition i ämnet framlades i årets statsverksproposition
en beräknad investeringsplan för budgetåret 1951/52 jämte därvid
fogade investeringsstater. Definitivt förslag i ämnet bör nu underställas
riksdagen.
Vid framläggandet av de nya siffrorna ha beaktats de slutliga medelsäskandena
i de fall, där anslagen i statsverkspropositionen endast beräknats,
samt därjämte de nya investeringsanslag som i särskilda propositioner
äskats av riksdagen. En omräkning av hittills äskade resp. i förekommande
fall av riksdagen anvisade investeringsanslag ger, såsom av följande sammanställning
framgår, ett sammanlagt belopp för kapitalbudgetens investeringsanslag
på 1 040 859 600 kronor. Vad rör investeringsstaternas inkomstsida
ha i de följande sammanställningarna beaktats de äskanden eller anvisningar
under huvudtiteln för avskrivning av nya kapitalinvesteringar,
vilka hänföra sig till i statsverkspropositionen bebådade anslagsändamål,
samt de avskrivningsanslag under samma huvudtitel, vilka hänföra sig till
senare under riksdagen framlagda förslag till nya kapitalinvesteringar. Härjämte
ha de i investeringsstaterna uppförda posterna Avskrivningsmedel
inom fonderna och Övriga kapitalmedel underkastats översyn. Såsom i statsverkspropositionen
förutsatts ha avskrivningsmedlen inom fonderna beträffande
postverkets, telegrafverkets och statens järnvägars fonder beräknats
med utgångspunkt från att större avsättningar till värdeminskningskonton
än som tidigare skett göras med hänsyn till de högre återanskaffningsvärden
man numera har att räkna med. Beträffande statens vattenfallsverks
fond får frågan om extra avsättningar till värdeminskningskonto
bedömas med hänsyn till det driftresultat som är att påräkna, -när vattentillgången
under den aktuella driftperioden kan överblickas. Under posten
övriga kapitalmedel för statens järnvägars fond har medräknats ett belopp
av 178 900 kronor utgörande den delkostnad för betlastningsanordningar,
varmed Svenska sockerfabriksaktiebolaget skall ersätta statens järnvägar
(jfr prop. nr 173).
En sammanställning av de beslutade eller föreslagna investeringarna under
olika kapitalfonder ger följande resultat.
I. Statens affärsverksfonder: kronor kronor
A. Postverkets fond ....................... 5 000 000
B. Telegrafverkets fond ................... 171 531 000
C. Statens järnvägars fond ................ 155 725 000
D. Statens vattenfallsverks fond............ 134 100 000
E. Domänverkets fond.................... 931 200 467 287 200
II. Luftfartsfonden.......................................... 402 000
III. Statens allmänna fastighetsfond .......................... 43 293 200
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 206.
IV. Försvarets fonder:
A. Försvarets fastighetsfond ................. 71 265 000
B. Försvarets fabriksfond .....................1250 000 72 515 000
V. Statens utlåningsfonder .................................. 275 250 100
VI. Fonden för låneunderstöd................................ 16 000 100
VII. Fonden för statens aktier................................ 75 000 000
VIII. Fonden för förlag till statsverket ........................ 56 850 000
IX. Diverse kapitalfonder:
A. Väg- och vattenbyggnadsverkets förråds
fond.
................................. 34100 000
B. Statens reproduktionsanstalts fond....... 162 000 34 262 000
Summa 1 040 859 600.
De avskrivningsmedel och övriga likvida medel som stå till förfogande för
investeringarnas genomförande uppgå till följande belopp.
I. Statens affärsverksfonder: kronor kronor
A. Postverkets fond ........................ 3 301 000
B. Telegrafverkets fond.....................104 300 000
C. Statens järnvägars fond..................125 860 800
D. Statens vattenfallsverks fond.............. 35 100 000
E. Domänverkets fond...................... 301 000 268 862 800
II. Luftfartsfonden ......................................... 436 000
III. Statens allmänna fastighetsfond .......................... 29 553 900
IV. Försvarets fonder:
A. Försvarets fastighetsfond.................. 62 193 000
B. Försvarets fabriksfond.................... 2 501 000 64 694 000
V. Statens utlåningsfonder .................................. 72 750 000
VI. Fonden för låneunderstöd .............................. 20 810 000
VII. Fonden för statens aktier................................ 1 000
VIII. Fonden för förlag till statsverket......................... 1 001 000
IX. Diverse kapitalfonder:
A. Väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond 7 675 000
B. Statens reproduktionsanstalts fond ........ 111 000 7 786 000
Summa 465 894 700.
Med ledning av dessa uppgifter kunna investeringsbemyndigandena beräknas
till de belopp som framgå av följande
Förslag till investeringsplan för budgetåret 1951/52.
I. Statens affärsverksfonder: kronor kronor
A. Postverkets fond....................... 1 699 000
B. Telegrafverkets fond.................... 67 231 000
C. Statens järnvägars fond ................ 29 864 200
Kungl. Maj:ts proposition nr 206.
29
kronor kronor
D. Statens vattenfallsverks fond............ 99 000 000
E. Domänverkets fond.................... 630 200 198 424 400
II. Luftfartsfonden.......................................... —34 000
III. Statens allmänna fastighetsfond .......................... 13 739 300
IV. Försvarets fonder:
A. Försvarets fastighetsfond................. 9 072 000
B. Försvarets fabriksfond....................—1 251000 7 821 000
V. Statens utlåningsfonder.................................. 202 500 100
VI. Fonden för låneunderstöd...............................— 4 809 900
VII. Fonden för statens aktier................................ 74 999 000
VIII. Fonden för förlag till statsverket......................... 55 849 000
IX. Diverse kapitalfonder:
A. Väg- och vattenbyggnadsverkets förråds -
fond.................................. 26 425 000
B. Statens reproduktionsanstalts fond ...... 51 000 26 476 000
Säger 574 964 900
Avgår kapitalåterbetalning:
Oreglerade kapitalmedelsförluster................. 15 000 000
Övrig kapitalåterbetalning....................... 42 199 000 57 199 000
Summa 517 765 900.
Stater innefattande specifikation till de sålunda angivna bemyndigandena
torde få bifogas statsrådsprotokollet i detta ärende såsom Bihang B.
Såsom närmare framgår av den i det föregående lämnade redogörelsen
för budgetläget har den i förevarande sammanhang gjorda beräkningen
av lånemedelsbehovet för kapitalmedelsutgifterna endast formell innebörd,
då det reella lånemedelsbehovet blir beroende av såväl omfattningen av förbrukningen
av outnyttjade belopp på kapitalbudgeten som det å driftbudgeten
beräknade överskottet.
Med åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att, med beaktande av de ändringar, som må påkallas av
riksdagens beslut angående avskrivnings- och investeringsanslag
efter denna dag, fastställa investeringsplan för budgetåret
1951/52 jämte därtill fogade stater i enlighet med
här framlagda förslag samt
att i riksstaten för nämnda budgetår å kapitalbudgeten
upplaga en mot investeringsplanen svarande inkomsttitel sålunda
Lånemedel
......................... kronor 517 765 900
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 206.
VI. Finansieringen av vissa kommunala investeringar.
I anslutning till vad förut anförts om möjligheterna att begränsa statens
anspråk på kapitalmarknaden torde jag få anmäla ett av 19k9 års investering
skommitté. framlagt förslag med riktlinjer för den kommunala lånekontrollen,
åsyftande att i nuvarande läge öka skattefinansieringen av vissa
kommunala investeringar. Kommittén, som av mig tillkallades med stöd
av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni 1949 med uppdrag att framlägga
förslag rörande formerna för den framtida investeringskontrollen,
består av landshövdingen A. Thomson tillika ordförande, ombudsmannen i
landsorganisationen B. Johansson, professorn och chefen för konjunkturinstitutet
E. Lundberg, direktören i riksbanken K. G. Månsson och bankdirektören
J. Wallenberg. Med skrivelse den 28 februari 1951 har kommittén
nu framlagt vissa förslag rörande den offentliga investeringsverksamheten.
Såvitt förslagen röra den statliga sektorn torde jag i ett senare sammanhang
efter ytterligare utredning få anmäla desamma.
Investeringskommittén.
Kommittén har inledningsvis framhållit, att det allmänna ekonomiska
läget, sedan densamma tillsattes, undergått sådana förändringar, att tidpunkten
för en eventuell omläggning av investeringskontrollen ansetts böra
framflyttas. Vid sådant förhållande har kommittén funnit det vara av värde,
att vissa resultat av kommitténs överväganden rörande den offentliga
investeringsverksamheten kunde framläggas redan före redovisningen av
utredningens huvudresultat.
Beträffande den kommunala investeringsverksamhetens omfattning och
betydelse har kommittén till en början lämnat vissa uppgifter, av vilka
här må återges följande.
De totala kommunala investeringarna — däri inbegripna jämväl kommunala
bolags och stiftelsers investeringar ■— uppgingo år 1950, enligt de beräkningar
som framlagts i nationalbudgeten för år 1951, till omkring 1 200
miljoner kronor eller drygt 14 procent av den samlade investeringsverksamheten
i landet. Av nämnda belopp hänförde sig omkring 270 miljoner
kronor till underhåll och reparationer samt tillhopa ca 950 miljoner kronor
till investeringar i ny- och ombyggnader samt ny- och ersättningsanskaffningar
av maskiner och dylikt, eller ungefär 9 respektive 17 procent av motsvarande
tal för hela landet. Den kommunala investeringsverksamheten utgjorde
år 1950 ungefär 40 procent av de totala offentliga investeringarna
och nådde till ungefär samma storleksordning som den statliga, bortsett
från de militära investeringarna. Av nämnda belopp å 950 miljoner kronor
avsåg omkring 830 miljoner kronor eller 87 procent byggnader och anläggningar
samt återstoden ny- och ersättningsanskaffningar av maskiner och
dylikt. Investeringarna i bostäder utgjorde i runt tal 300 miljoner kronor.
31
Kungl. Maj:ts proposition nr 206.
Den del av den kommunala byggnadsverksamheten, som var beroende av
byggnadstillståndsgivning, uppskattades i nationalbudgeten till omkring 600
miljoner kronor eller något mer än 72 procent.
Kommittén har erinrat om att staten, förutom genom penning- och finanspolitiken,
även har möjlighet att påverka den kommunala investeringsverksamheten
bland annat genom statsbidragsgivningen och genom kontrollen
över den kommunala upplåningen.
Beträffande statsbidragen till kommunala företag av olika slag har kommittén
framhållit, att de belopp, det här rör sig om, äro små i förhållande
till hela den kommunala investeringsverksamheten. Enligt riksräkenskapsverkets
beräkningar utgjorde för budgetåret 1949/50 det sammanlagda beloppet
av statsbidrag till kommunala investeringar, inberäknat underhåll,
omkring 75 miljoner kronor. De praktiska möjligheterna att genom statsbidragsgivningen
påverka den kommunala investeringsverksamheten och
uppnå resultat av större betydelse under en högkonjunktur vore sålunda
begränsade.
Kommittén har härefter övergått till möjligheterna att påverka den kommunala
investeringsverksamheten genom kontrollen över upplåningen och
därvid konstaterat, att en betydande del av investeringarna finansieras genom
underställningspliktiga lån.
Kommittén har här först erinrat om vissa förslag som framlagts av 1939
års kommunlånesakkunniga (SOU 1942:60). Som allmän norm hade uppställts
den principen, att kommunal konjunkturpolitik icke borde på lång
sikt få medföra en försämring av kommunernas förmögenhetsiställning.
Emellertid skulle man enligt kommunlånesakkunniga — vilkas förslag närmast
tagit sikte på förhållandena under en lågkonjunktur — genom en variation
av amorteringsreglerna kunna i viss omfattning påverka investeringsverksamheten.
Sålunda skulle man under en lågkonjunktur utsträcka
de eljest tillämpade amorteringstiderna. De uppmjukningar av lånereglerna,
som medgåves under en lågkonjunktur, borde såvitt möjligt kompenseras
redan under följande högkonjunktur.
Investeringskommittén har i anslutning härtill framhållit, att en variation
av amorteringsreglerna knappast kunde vara tillräckligt effektiv för
att i en högkonjunktur begränsa investeringarna. För uppnående av några
mer påtagliga resultat vore det enligt kommitténs uppfattning sannolikt
nödvändigt, att viss del av investeringarna omedelbart avskreves med skattemedel
och lånemedgivandena sålunda inskränktes till endast en del av investeringssumman.
Kommittén har härvidlag anfört följande.
Kravet på ökad självfinansiering bör i ett högkonjunkturläge verka återhållande
på den kommunala investeringsverksamheten. Skulle denna likväl
icke inskränkas, blir det nödvändigt att
andra områden av den kommunala budgeten eller att tillgripa ökad uttaxering.
Ur fördclningssynpunkt innebär en sådan omläggning av lånefinansieringen,
att kommunmedlemmarna under högkonjunkturerna få göra
vissa uppoffringar för att öka kommunens förmögenhet. Dessa komma un
-
32 Kungl. Maj:ts proposition nr 206.
der följande år kommunen till godo i form av en minskad ränte- och amorteringsbörda.
Vid en långvarig högkonjunktur med full sysselsättning kommer ökad
kommunal självfinansiering även på längre sikt att innebära en påskyndad
tillväxt av den kommunala förmögenheten till priset av ökade uppoffringar
från kommunmedlemmarnas sida. I ett läge där sparandet även på längre
sikt tenderar att bli otillräckligt i förhållande till investeringsbehoven synes
det emellertid enligt kommitténs uppfattning rimligt att i ökad grad
göra den kommunala investeringsverksamheten beroende av kommunernas
eget sparande.
Ett system med direkt skattefinansiering av viss del av den kommunala
investeringsverksamheten kan utformas på olika sätt och anpassas efter
konjunkturläget och kommunernas olika bärkraft. Vill man ansluta detta
system till vad som gäller för den statliga investeringsverksamheten, bör
för förvaltningsbyggnader 25 % av anläggningskostnaden omedelbart avskrivas
med skattemedel. För sjukhus, sociala inrättningar och liknande
anläggningar bör avskrivning omedelbart ske med 50 %. Såsom kommittén
tidigare framhållit böra emellertid dessa grundavskrivningar kunna varieras
efter konjunkturerna. För gatuarbeten m. in. bör i högkonjunkturlägen
avskrivning omedelbart ske med 100 %. Vid prövningen av frågor om lån
och borgensåtaganden för kommunernas affärsdrivande verk bör slutligen
beaktas, om verkens avskrivningsprinciper medgiva en önskvärd grad av
självfinansiering av investeringarna.
Den omständigheten att statsbidrag utgår till vissa kommunala byggnadsoch
anläggningsarbeten bör icke utgöra hinder för att i vissa konjunkturlägen
kräva begränsning av upplåningen och skattefinansiering helt eller
delvis av återstoden av byggnads- och anläggningskostnaderna.
I fråga om kommuner, vilka kunna komma att erhålla skatteutjämningsbidrag,
måste undantag göras från en regel av här antydd art, enär i annat
fall staten kan bli nödsakad att av skatteutjämningsmedel betala en omedelbar
avskrivning av investeringskostnaden.
Kommittén har förklarat sig icke beredd att framlägga något preciserat
förslag i fråga om de krav på skattefinansiering av de kommunala investeringarna,
som borde ställas, därest angivna principer genomfördes, men
framhållit, att en omläggning om möjligt borde ske så att allmänna regler
uppdroges och bringades till länsstyrelsernas och kommunernas kännedom.
Tillämpningen av sådana regler komme emellertid att verka olika kraftigt i
skilda kommuner och möjligheter till avvikelser borde därför hållas öppna.
Kommittén har förordat, att angivna riktlinjer skulle upptagas till prövning
inom finansdepartementet.
Den individualprövning, som förfarandet vid finansdepartementets behandling
av kommunala låneärenden innefattade har kommittén ansett svårligen
kunna undvikas om hänsyn skall tagas till kommunernas skiftande
förhållanden och andra speciella omständigheter, som inverka i de särskilda
fallen. Kommittén har emellertid ifrågasatt, om icke åtgärder kunde vidtagas
i syfte att lätta på denna individualprövning och i stället mera inrikta
lånekontrollen på dess konjunkturpolitiska uppgifter. Det skulle enligt kommittén
vara önskvärt om lånebehoven kunde i ökad omfattning bli prövade
för varje kommun i ett sammanhang, om möjligt mot bakgrunden av en
på längre sikt ställd plan för investeringsverksamheten. I detta samman
-
33
Kungl. Maj:ts proposition nr 206.
hang har erinrats om vissa tidigare förslag om upprättande av kommunala
investoringsliggare (motioner till 1950 års riksdag I: 344 och II: 412, första
kammarens allmänna beredningsutskotts utlåtande nr 15 och andra kammarens
allmänna beredningsutskotts utlåtande nr 25). Kommittén har understrukit
vikten av att kommunerna vidtaga åtgärder för planläggning av
sin tramtida investeringsverksamhet och förordat, att vid prövning av låneärenden
uppgifter om förefintliga investeringsplaner infordrades.
Kommittén har vidare framhållit, att ändringar i reglerna för lånekontrollen
skulle kräva en nära samverkan mellan de statliga myndigheterna
och kommunerna. I detta hänseende har erinrats om 1939 års kommunlånesakkunnigas
förslag om inrättande av ett för kommuner och landsting
gemensamt finansråd. Enligt detta förslag skulle i det gemensamma finansrådet
finnas tre representanter för stadskommunerna, en representant för
landstingen och en för landskommunerna, utsedda av styrelserna för respektive
svenska stadsförbundet, svenska landstingsförbundet och svenska
landskommunernas förbund för tre år i sänder. Därjämte skulle rådet hava
en av Kungl. Maj :t utsedd ledamot med särskild erfarenhet i finansiella
frågor, t. ex. en representant för riksbanken eller riksgäldskontoret. Slutligen
skulle finnas en särskild föredragande och erforderlig kanslipersonal.
Investeringskoonmittén har ansett, att de skäl som anförts till stöd för
inrättande av ett gemensamt kommunalt finansråd alltjämt ägde sin giltighet
och framhållit, att ett genomförande av de nu framförda förslagen rörande
finansieringen av de kommunala investeringarna ökade behovet av
ett organ för överläggningar mellan de statliga myndigheterna och kommunerna.
Beträffande rådets sammansättning och organisation har kommittén
icke haft något att erinra mot kommunlånesakkunnigas förslag men
har uttalat, att det i första hand borde ankomma på kommunförbunden
själva att finna de lämpligaste formerna för sin samverkan på detta område.
Yttranden.
Över investeringskommitténs förslag, såvitt rör den kommunala investeringsverksamheten,
ha efter remiss yttranden avgivits av fullmäktige i
riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret, statskontoret, Suenska stadsförbundets
finansråd och Svenska landskommunernas förbund.
Kommitténs förslag har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av alla
remissorganen utom Svenska stadsförbundets finansråd.
Fullmäktige i riksbanken ha erinrat om att fullmäktige vid olika tillfällen
understrukit vikten av att icke endast statens utan också kommunernas
investeringar i ett högkonjunkturläge bestridas av löpande inkomster
och icke finansieras lånevägen. Fullmäktige ha framhållit angelägenheten
av att bestämmelser av föreslagen innebörd snarast möjligt utfärdas.
3 Bihang Ull riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 206.
34
Kungl. Maj.ts proposition nr 206.
Fullmäktige i riksgäldskontoret (majoriteten) ha framhållit, att det med
hänsyn till den krympning av för statens och kommunernas upplåning i
marknaden disponibla medel, som inträtt och för överskådlig tid kan väntas
komma att bestå, vore uppenbart nödvändigt, att även kommunerna
iakttaga stor återhållsamhet i fråga om investeringar av olika slag.
Fullmäktige ha förutsatt, att de bestämmelser för lånegranskningen
inom finansdepartementet, som kunde komma att utarbetas med ledning
av de av kommittén angivna riktlinjerna, skulle möjliggöra ett tillbörligt
hänsynstagande till de olika kommunernas speciella förhållanden, särskilt
i vad avser möjligheterna att finansiera investeringar med kommunskattemedel.
En ledamot av riksgäldsfullmäktige, herr W. Svensson i Ljungskile, har
ansett bärande skäl icke föreligga för en hårdare kontroll över kommunernas
upplåning än som gällande ordning redan medger och ej heller för inrättandet
av flera kontrollerande instanser än som redan finnas.
Statskontoret har uttalat, att en omläggning av den kommunala lånefinansieringen
enligt de av kommittén förordade riktlinjerna för den kommunala
lånefinansieringen vore önskvärd eller i vissa fall torde kunna leda
till en ändamålsenlig begränsning av den kommunala investeringsverksamheten.
Majoriteten inom svenska stadsförbundets finansråd har i väsentliga delar
ställt sig avvisande mot en utformning av lånekontrollen för närvarande
i anslutning till de av investeringskommittén föreslagna riktlinjerna. 1 sitt
yttrande har rådet inledningsvis framhållit, att kommittén, däri kommunal
erfarenhet icke varit representerad, icke verkställt någon utredning eller
framlagt något material till belysande av den inverkan förslagets genomförande
komme att medföra för den kommunala uttaxeringen. Utan närmare
utredning härom vore det omöjligt att taga ställning till förslaget i
denna väsentliga del. Då kommittén icke varit beredd att avgiva något fullständigt
förslag om formerna för den framtida investeringskontrollen, saknades
möjlighet till den överblick över investeringskontrollens reglering,
som vore önskvärd. Redan av detta skäl syntes otillfredsställande, att ur
det ännu icke utformade systemet utbryta den kommunala detaljen.
Ur allmänna synpunkter har finansrådet vidare erinrat, att staten redan
genom byggnadsregleringen hade i sin hand ett kraftigt verkande instrument
för begränsning av de kommunala investeringarna och ifrågasatt, huruvida
icke kommittéförslaget inneburit en onödig påbyggnad av investeringskontrollen.
Finansrådet har vidare anfört följande.
I följd av byggnadsregleringen ha hittills under senare år de kommunala
investeringarna på olika områden av verksamhetsfältet blivit väsentligt inskränkta,
så att eljest av utvecklingen påkallade företag måst antingen uppskjutas
eller ock begränsas till mindre omfattning än som varit önskvärt.
För närvarande föreligger därför ute i kommunerna ett uppdämt byggnadsbehov.
Kommittén synes mena, att den nu levande generationen kommunmedlemmar
i allt väsentligt skulle påtaga sig kostnaderna både för återställande
av investeringsbalansen och för nya investeringar. Detta måste
Kungl. Maj:ts proposition nr 206.
35
dock bliva alltför betungande. Allt talar för att en tillämpning av den av
kommittén förordade principen i stället kommer att medföra en till sina
verkningar svårartad standardförsämring för kommunerna. Särskilt gäller
detta de större städerna.
Härtill kommer, att förslagets realiserande skulle föranleda betydande
skattestegringar vid en tidpunkt, då städerna måste räkna med att som
följd av ortsavdragsreformen, löneökningar och stegrade kostnader väsentligt
höja uttaxeringen.
Den föreslagna omläggningen av riktlinjerna för finansieringen av kommunala
investeringar skulle enligt finansrådets mening med all sannolikhet
verka i viss grad hämmande på investeringsverksamheten. Därvid borde dock
uppmärksammas, att den hämmande effekten bleve mindre i kommuner
med relativt större skattekraft än i ekonomiskt svagare ställda kommuner.
Finansrådet har icke velat närmare uttala sig om storleken av en normerad
procentsats för skattefinansieringen av olika företag, men ifrågasatt,
om det kunde vara riktigt att för den kommunala investeringssektorn tilllämpa
enahanda procenttal som för den statliga, bland annat med hänsyn
till den dominerande storleksordning som de kommunala investeringarna
på socialvårdsområdet hade. För kommunalt betraktelsesätt syntes det
även främmande att ställa hårdare krav på skattefinansiering för sociala
inrättningar än för förvaltningsbyggnader. Även förslaget om 100 procents
avskrivning av kostnaderna för gatuarbeten in. in. kunde få ofördelaktiga
verkningar. Alldeles oavsett olikheterna mellan den statliga och kommunala
investeringsverksamheten vore de föreslagna procentsatserna enligt
finansrådets förmenande orimligt höga.
Beträffande tanken på investeringsplaner inom det kommunala området
har finansrådet tillstyrkt, att till kommunerna riktades en anmodan att om
möjligt så planera fullgörandet av underställningsskyldigheten, att varje
kommun för vart år ungefär samtidigt insände lånetillståndsansökningar
och uppgifter om förefintliga investeringsplaner. Det har emellertid påpekats
att kommunerna ofta nödgades splittra sina ansökningar till skilda
tider, varför önskemålet om samtidig prövning av en kommuns investeringslån
endast i begränsad omfattning torde kunna tillgodoses.
Slutligen har finansrådet framhållit, att rådet för sin del vore fullt på
det klara med att städerna under högkonjunkturläge i större utsträckning
än eljest borde söka finansiera sina utgifter med skattemedel. Finansrådet
har heller icke bortsett från att situationer kunde uppstå, som påkallade
extraordinära åtgärder för åstadkommande av samhällsekonomisk balans.
Skulle emellertid den samhällsekonomiska situationen kräva ett förnyat
övervägande av åtgärder liknande de nu ifrågasatta vore finansrådet dock
självfallet villigt att lämna sin medverkan vid utarbetande av riktlinjer för
den framtida kommunala lånepolitiken.
Ledamoten av finansrådet, herr Lundgren i Umeå, har i särskilt yttrande
liksom majoriteten framhållit vissa svårigheter med investeringskommitténs
förslag men i väsentliga delar uttalat sin anslutning till detsamma. Därvid
har bland annat anförts, att en begränsning av den kommunala upplåningen
36
Kungl. Maj.ts proposition nr 206.
kunde anses innebära en form av tvångssparande. Skattefinansieringskravet
borde dock differentieras så, att större krav ställdes på de starkare än på de
svagare kommunerna. Effekten kunde härigenom bliva densamma i kommuner
med olika skattekraft. Förslaget om ett gemensamt finansråd — varom
majoriteten icke gjort något uttalande — har tillstyrkts av herr Lundgren.
Svenska landskommunernas förbund har uttalat, att det icke torde finnas
något effektivare medel att dämpa den kommunala investeringsverksamheten
under en högkonjunktur än att uppställa vissa krav på direkt finansiering
av viss kostnadsdel genom skattemedel. Det har emellertid framhållits
att det icke voi’e möjligt att röra sig med för olika konjunkturlägen avpassade
skalor för självfinansieringen. Den ekonomiska bärkraften varierade
mycket i olika kommuner, det oundgängliga investeringsbehovet likaså. Det
måste också klarläggas vilken roll den kommunala fondbildningen skulle
spela i detta självfinansieringssystem. Kommunerna måste i mycket god tid
varskos om huvudgrunderna i ett sådant system, innan det kunde börja
tillämpas, och över huvud taget måste det bli fråga om att försiktigt pröva
sig fram.
Beträffande uppläggandet av investeringsplaner har förbundet uttalat att
det för landskommunerna i allmänhet icke kunde bli nödvändigt med några
vidlyftiga investeringsliggare. Det borde med relativt enkla medel bli möjligt
att vid varje tidpunkt ha överblick över olika överskådliga investeringsobjekt
och turordningen dem emellan.
Förbundet har slutligen rörande det föreslagna finansrådets organisation
framfört den tanken, att det vore naturligt att föredraganden i lånetillståndsärenden
inom finansdepartementet också bleve föredragande inom finansrådet.
På kommunförbunden skulle därvid falla endast kostnaderna för den
eller de ledamöter, som respektive förbund utsett. Den främsta fördelen
med en sådan anordning skulle dock vara, att en snabbare behandling av
ärendena vunnes.
Departementschefen.
Investeringskommitténs förslag åsyftar att i nuvarande läge få kommunerna
att i likhet med staten begränsa sina anspråk på kapitalmarknaden.
Det främsta medlet skulle härvid vara en sådan tillämpning av den hos
Kungl. Maj :t lagda lånetillståndsprövningen, att vissa kommunala investeringar
skulle till viss del omedelbart finansieras med skattemedel. Som en
utgångspunkt har kommittén därvid tagit de regler, som under senare år
upprätthållits beträffande den statliga investeringsverksamheten. Dessa regler
ha i huvudsak inneburit, att av kostnaden för förvaltningsbyggnader
omedelbart med löpande inkomster avskrivits 25 procent, och av kostnaderna
för sjukhus, sociala inrättningar och liknande anläggningar omedelbart
avskrivits 50 procent. Storleken av dessa grundavskrivningar borde enligt
kommitténs uppfattning variera efter konjunkturerna. Kommittén ifråga
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 206.
37
sätter att kostnaderna för gatuarbeten in. m. i ett högkonjunkturläge skola
i sin helhet bestridas av skattemedel. Även vid de kommunala affärsverken
borde eftersträvas ökad självfinansiering av investeringar.
Uppställande av liknande krav för lånetillstånden skulle enligt vad kommittén
uttalar även kunna medföra en begränsning av kommunernas investeringar
under högkonjunkturen. För överläggningar med kommunerna
om hithörande, ofta ömtåliga problem förordar kommittén upprättande av
ett för kommunerna gemensamt finansråd.
De myndigheter, som hörts över förslaget, ha ansett behov av åtgärder i
det av kommittén angivna syftet föreligga. Fullmäktige i riksbanken ha
särskilt understrukit angelägenheten av att bestämmelser av föreslagen innebörd
snarast möjligt utfärdas. Av de kommunala förbunden har svenska
landskommunernas förbund anslutit sig till förslagets allmänna linje, medan
majoriteten inom svenska stadsförbundets finansråd, vilken representerar
storstäderna, anfört starka betänkligheter mot förslaget. Finansrådet
vore dock villigt medverka vid utarbetande av riktlinjer för den framtida
kommunala lånepolitiken, om den samhällsekonomiska situationen skulle
kräva ett förnyat övervägande av åtgärder liknande de nu ifrågasatta.
Jag delar kommitténs och våra penningvårdande myndigheters uppfattning
om behovet av åtgärder av sådan art, som kommittén föreslagit. Möjligt
är även att erfarenheterna av dylika åtgärder kunna bli så gynnsamma
att kravet på byggnadstillstånd för kommunernas del skulle kunna eftersättas,
även om förhållandena icke skulle medgiva ett slopande av byggnadsregleringen
i övrigt.
Lånetillståndsprövningen ankommer enligt kommunallagarna på Kungl.
Maj :t, varför synpunkter av förevarande art därvid skulle kunna beaktas.
Jag finner likväl frågan om en allmän övergång till ett med det statliga likartat
system för grundavskrivningar vid de kommunala investeringarna vara
av sådan vikt i samhällslivet att riksdagen bör erhålla möjlighet att ge sin
mening till känna. Spörsmålet är emellertid betydligt mera komplicerat på
det kommunala området än för statsbudgetens del både på grund av kommunernas
växlande ekonomiska bärkraft och de mycket starka variationer, som
särskilt för små kommuner kunna föreligga mellan investeringarnas omfattning
under olika år. Uppenbarligen måste vid tillämpningen betydande
hänsyn härtill tagas, och jag kan förstå den betänksamhet, som från kommunalt
håll har kommit till synes inför de allmänna riktlinjer kommittén
framlagt. Då dessa icke innefatta något definitivt förslag, har man fruktat för
de konsekvenser förslaget kunde medföra, särskilt i fråga om höjningar i det
kommunala skattetrycket. Jag har för avsikt att i samråd med de kommunala
förbunden närmare utreda, huru åtgärderna skola utformas beträffande
kommuner med olika skattetryck och ekonomisk struktur samt beträffande
vilka slag av investeringar omedelbara grundavskrivningar rimligen kunna
ifrågakomma.
Därest icke från riksdagens sida väsentliga erinringar göras mot att åtgärder
i det angivna syftet vidtagas, avser jag att förorda att Kungl. Maj:t
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 206.
vid lånetillståndsprövningen beaktar ifrågavarande synpunkter. Det säger
sig självt att kommunerna böra i god tid få klart för sig huvudgrunderna
för systemet och att Kungl. Maj :t även vid tillämpningen bör gå försiktigt
fram.
Beträffande frågan om ett för kommunerna gemensamt finansråd torde
det till en början böra ankomma på förbunden själva att taga ståndpunkt
till de enligt deras mening lämpligaste organisations- och arbetsformerna.
I den mån medelsanvisning för ändamålet blir erforderlig för statens del,-torde jag framdeles få anmäla förslag härtill.
Med bifall till vad föredragande departementschefen
sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,
hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen, att
proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Otto Winther.
Kungl. Maj.ts proposition nr 206.
39
Bihang A.
Specifikation av inkomsterna å driftbudgeten.
Kronor |
Kronor |
|||
A. Egentliga statsinkomster. |
||||
I. Skatter: |
||||
1. |
Skatt å inkomst, förmögenhet och |
|||
rörelse: a. Skatt å inkomst och förmögen- |
||||
het m. m., bevillning......... 3 100 000 000 |
||||
b. Kupongskatt, bevillning....... c. Utskiftningsskatt och ersätt- |
3 500 000 |
|||
ningsskatt, bevillning......... |
1 000 000 |
|||
d. Skogsvårdsavgifter, bevillning .. e. Bevillningsavgifter för särskilda |
4 600 000 |
|||
förmåner och rättigheter, bevill-ning ....................... |
200 000 |
|||
f. Arvslottsskatt, gåvoskatt och |
||||
kvarlåtenskapsskatt, bevillning. |
55 000 000 |
|||
g. Lotterivinstskatt, bevillning ... h. Omsättnings- och expeditions- |
29 000 000 |
|||
stämplar m. m., bevillning..... |
50 000 000 |
3 243 300 000 |
||
2. |
Automobilskattemedel: |
|||
a. Fordonsskatt, bevillning....... |
110 000 000 |
|||
b. Bensinskatt, bevillning........ |
250 000 000 |
360 000 000 |
||
3. |
Tullar och acciser: |
|||
a. Tullmedel, bevillning.......... |
330 000 000 |
|||
b. Varuskatt, bevillning......... c. Accis å margarin och vissa andra |
190 000 000 |
|||
fettvaror, bevillning........... |
4 000 000 |
|||
d. Skatt å kaffe, bevillning...... |
15 000 000 |
|||
e. Tobaksskatt, bevillning........ f. Brännvinstillverkningsskatt, be- |
500 000 000 |
|||
villninq..................... |
21 000 000 |
|||
g. Rusdrycksförsäljningsmedel av h. Rusdrycksförsäljningsmedel av |
17 000 000 |
|||
detaljhandelsbolag, bevillning .. |
29 000 000 |
|||
skatt å spritdrycker, bevillning. |
560 000 000 |
|||
skatt å vin, bevillning......... |
40 000 000 |
|||
k. Maltdrycksskatt, bevillning .... |
73 000 000 |
|||
1. Skatt å läskedrycker, bevillning |
35 000 000 |
|||
m. Statlig nöjesskatt, bevillning... |
40 000 000 |
|||
n. Skatt å elektrisk kraft, bevillning o. Tillfällig autoinobilskatt, bevill- |
45 000 000 |
|||
ning ...................... |
105 000 000 |
5 607 300 000 |
||
a UU4 UUU UUU |
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 206.
Kronor |
Kronor |
|
II. Uppbörd i statens verksamhet: |
||
1. Vattendomstolsavgifter..................... |
50 000 |
|
2. Inkomster vid fångvården .................. |
1 100 000 |
|
3. Inkomster vid sjökarteverket................ |
200 000 |
|
4. Bidrag till riksförsäkringsanstalten och försäk- |
||
ringsrådet............................... |
5 200 000 |
|
5. Bidrag till pensionsstyrelsen................. |
125 000 |
|
6. Inkomster vid statens skolor tillhörande barna- |
||
och ungdomsvården...................... |
325 000 |
|
7. Inkomster vid statens geotekniska institut .... |
325 000 |
|
8. Förrättningsavgifter vid statens bilinspektion .. |
1 500 000 |
|
9. Inkomster vid väg- och vattenbyggnadsverket . |
500 000 |
|
10. Avgifter för registrering av motorfordon...... |
2 300 000 |
|
11. Inkomster vid Sveriges meteorologiska och hydro- |
||
logiska institut ........................... |
1 600 000 |
|
12. Bidrag till statens bränslekontrollerande verk- |
||
samhet................................. |
25 000 |
|
13. Inkomster vid länsarkitektsorganisationen..... |
850 000 |
|
14. Avgifter för kontroll å handeln med skattefri |
||
sprit m. m.............................. |
41 000 |
|
15. Inkomst av myntning och justering.......... |
5 000 000 |
|
16. Kontrollstämpelmedel...................... |
650 000 |
|
17. Bidrag till bank- och fondinspektionen....... |
250 000 |
|
18. Bidrag till sparbanksinspektionen............ |
200 000 |
|
19. Bidrag för tillsyn över sparbankerna......... |
275 000 |
|
20. Inkomster vid tandläkarhögskolorna.......... |
20 000 |
|
21. Avgifter för granskning av biograf bilder...... |
270 000 |
|
22. Inkomster vid lantbruksnämnderna........... |
1 000 000 |
|
23. Inkomster vid statens veterinärmedicinska an- |
||
stalt................................... |
525 000 |
|
24. Inkomster vid statens centrala frökontrollanstalt |
900 000 |
|
25. Inkomster vid statens lantbrukskemiska kontroll- |
||
anstalt................................. |
225 000 |
|
26. Inkomster vid lantmäteriväsendet............ |
4 600 000 |
|
27. Inkomster vid rikets allmänna kartverk...... |
460 000 |
|
28. Avgifter för statskontroll å krigsmaterieltillverk- |
||
ningen ................................. |
20 000 |
|
29. Inkomster vid statens provningsanstalt....... |
1 300 000 |
|
30. Inkomster vid flygtekniska försöksanstalten ... |
1 350 000 |
|
31. Fyr- och båkmedel........................ |
4 500 000 |
|
32. Lotspenningar ............................ |
6 000 000 |
|
33. Inkomster vid statens skeppsprovningsanstalt.. |
325 000 |
|
34. Patent- och varumärkes- samt registrerings- |
||
avgifter................................. |
4 700 000 |
|
35. Avgifter för registrering i förenings- m. fl. register |
275 000 |
|
36. Bidrag till försäkringsinspektionen........... |
425 000 |
|
37. Inkomster vid statens tvångsarbets- och alko- |
||
holistanstalter........................... |
315 000 |
|
38. Inkomster vid statens bakteriologiska labora- |
||
torium................................. |
1 375 000 |
Kungl. Maj:ts proposition nr 206.
41
Kronor |
Kronor |
|
39. Inkomster vid statens rättskemiska laboratorium |
200 000 |
|
40. Inkomster vid statens farmacevtiska laboratorium |
70 000 |
|
41. Inkomster vid statens sinnessjukhus.......... |
23 000 000 |
|
42. Inkomster vid statens skol- och yrkeshem på |
||
Salbohed och i Vänersborg................ |
90 000 |
|
43. Inkomster vid statens anstalt för fallandesjuka |
275 000 |
|
44. Inkomster vid statens institut för folkhälsan .. |
275 000 |
|
45. Inkomster vid karolinska sjukhuset.......... |
9 500 000 |
|
46. Inkomster vid serafimerlasarettet............ |
3 800 000 |
86 311000 |
III. Folkpensionsavgifter............................. |
145 000 000 |
|
IV. Diverse inkomster: |
||
1. Bötesmedel............................... |
7 000 000 |
|
2. Totalisatormedel .......................... |
7 500 000 |
|
3. Tipsmedel................................ |
43 000 000 |
|
4. Lotterimedel.............................. |
80 000 000 |
|
5. Övriga diverse inkomster................... |
4 000 000 |
141 500 000 |
• |
5 980 111 OOO |
|
B. Inkomster av statens kapitalfonder. I. Statens affärsverksfonder: |
40 000 000 |
|
1. Postverket, bevillning...................... |
||
2. Telegrafverket............................. |
65 000 000 |
|
3. Statens järnvägar.......................... |
35 000 000 |
|
4. Statens vattenfallsverk..................... |
45 000 000 |
|
5. Domänverket............................. |
40 000 000 |
225 000 000 |
II. Riksbanksfonden ............................... |
15 000 000 |
|
III. Statens allmänna fastighetsfond: |
1 000 |
|
1. Slottsbyggnadernas delfond............... |
||
2. Fångvårdsstyrelsens » ............... |
345 000 |
|
3. Beskickningsfastigheternas » ............... |
445 000 |
|
4. Byggnadsstyrelsens » ............... |
10 627 000 |
|
5. Generaltullstyrelsens » ............... |
105 000 |
|
6. Uppsala universitets » ............... |
190 000 |
|
7. Lunds universitets > ............... |
310 000 |
|
8. Lotsstyrelsens » ............... |
55 000 |
|
9. Medicinalstyrelsens » ............... |
1 925 000 |
|
10. Karolinska sjukhusets > ............... |
335 000 |
14 338 000 |
IV. Försvarets fonder: |
20 350 000 |
|
1. Försvarets fastighetsfond................... |
||
1 750 00C |
22 100 000 |
|
V. Statens utlånings/onder: |
100 |
|
1. Värnpliktslånefonden....................... |
||
2. Statens bostadslånefond.................... |
45 000 |
|
3. Lånefonden för tjänstemannasamhället vid Mörby |
10 000 |
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 206.
Kronor |
Kronor |
|
4. Lånefonden för bostadsförsörjning för mindre |
||
bemedlade, barnrika familjer........ |
7 700 000 |
|
5. Lånefonden för bostadsbyggande i städer och |
||
stadsliknande samhällen.......... |
175 000 |
|
6. Lånefonden för främjande av bostadsbyggande |
||
på landsbygden................ |
1 100 000 |
|
7. Lånefonden för bostadsbyggande........... |
10 200 000 |
|
8. Lånefonden för lantarbetarbostäder....... |
1 000 |
|
9. Statens bosättningslånefond......... |
1 800 000 |
|
10. Lånefonden för anskaffning av motorvagnar m. m. |
||
åt enskilda järnvägar........... |
1 000 |
|
11. Vattenkraftslånefonden........... |
140 000 |
|
12. Luftfartslånefonden............ |
500 000 |
|
13. Tullverkets båtlånefond.................... |
1 500 |
|
14. Statens lånefond för universitetsstudier ... |
25 000 |
|
15. Allmänna studielånefonden........ |
65 000 |
|
16. Statens lånefond för hästavelns befrämjande .. |
100 |
|
17. Statens kaninavelslånefond.......... |
100 |
|
18. Gödselvårdslånefonden.........*. |
10 000 |
|
19. Statens kalkbrukslånefond....... |
5 000 |
|
20. Statens fruktodlingslånefond.......... |
100 |
|
21. Jordbrukets lagerhusfond |
230 000 |
|
22. Statens mejerilånefond........ |
5 000 |
|
23. Jordbrukets maskinlånefond........... |
800 000 |
|
24. Spannmålskreditfonden......... |
100 |
|
25. Statens sekundärlånefond för jordbrukare ... |
400 000 |
|
26. Statens slakterilånefond......... |
3 000 |
|
27. Kraftledningslånefonden......... |
120 000 |
|
28. Elektrifieringslånefonden............. |
100 |
|
29. Lånefonden för inköp av gasgeneratorer för mo- |
||
tordrift.................... |
100 |
|
30. Egnahemslånefonden.............. |
7 500 000 |
|
31. Arrendelånefonden............. |
100 |
|
32. Arbetarsmåbrukslånefonden........ |
100 |
|
33. Västerbottens och Norrbottens nybygges- och |
||
bostadsförbättringslånefond......... |
1 000 |
|
34. Kolonisternas kreaturs- och redskapslånefond ., |
100 |
|
35. Kronotorparnas inventarielånefond............ |
100 |
|
36. Statens avdikningslånefond.......... |
1 400 000 |
|
37. Täckdikningslånefonden........ |
80 000 |
|
38. Bevattningslånefonden.............. |
5 000 |
|
39. Allmänna nyodlingsfonden........... |
100 |
|
40. Fiskerilånefonden............. |
145 000 |
|
41. Statens fiskredskapslånefond......... |
100 |
|
42. Kommunskogslånefonden................ |
1 000 |
|
43. Virkesmätningslånefonden.......... |
100 |
|
44. Skogsväglånefonden.................... |
1 000 |
|
45. Statens skogslånefond...................... |
100 |
|
46. Lånefonden för insamling av skogsfrö........ |
100 |
|
47. Hemslöjdslånefonden.............. |
120 000 |
Kungl. Maj:ts proposition nr 206.
43
Kronor |
Kronor |
|
48. Industrilånefonden........................ |
15 000 |
|
49. Statens hantverkslånefond ................. |
50 000 |
|
50. Fonden för hantverks- och småindustrikredit.. |
15 000 |
|
51. Rederilånefonden.......................... |
100 |
|
52. Statens lånefond för den mindre skeppsfarten |
20 000 |
|
53. Statens sekundärlånefond för rederinäringen .. |
60 000 |
|
54. Lotsverkets båtlånefond.................... |
110 000 |
32 861 200 |
VI. Fonden för låneunderstöd: |
||
1. Bostadsstyrelsens delfond.................. |
820 000 |
|
2. Statskontorets delfond..................... |
17 400 000 |
|
3. Lantbruksstyrelsens delfond................ |
5 000 |
|
4. Riksbankens delfond...................... |
585 000 |
|
5. Riksgäldskontorets delfond................. |
1 265 000 |
20 075 000 |
j VII. Fonden för statens aktier ..................... |
40 000 000 |
|
VIII. Statens pensionsfonder: |
||
1. Folkpensioneringsfonden................... |
26 000 000 |
|
2. Civila tjänstepensionsfonden................ |
1 065 000 |
|
3. Militära tjänstepensionsfonden.............. |
140 000 |
|
4. Allmänna familjepensionsfonden............. |
2 925 000 |
|
5. Statens pensionsanstalts pensionsfond........ |
5 760 000 |
|
6. Pensionsfonden för vissa riksdagens verk..... |
20 000 |
35 910 000 |
IX. Diverse kapitalfonder: |
||
1. Fonden för kreditgivning till utlandet ....... |
18 000 000 |
|
2. Övriga diverse kapitalfonder................ |
5 000 000 |
23 000 000 |
428 284 200 |
||
Summa |
6 408 395 200 |
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 206.
Bihang B.
Förslag till
investeringsstater för budgetåret 1951/52.
I. Statens affärsverksfonder.
A. Postverkets fond.
Avskrivningsmedel inom Summa investeringsanslag. 5 000 000
fonden................ 3 300 000
Övriga kapitalmedel...... 1 000
Investeringsbemyndigande. 1 699 000
5 000 000 5 000 000
B. Telegrafverkets fond.
Avskrivningsmedel från Summa investeringsanslag. 171 531 000
riksstaten............. 2 000 000
Avskrivningsmedel inom
fonden................ 101 000 000
Övriga kapitalmedel...... 1 300 000
Investeringsbemyndigande. 67 231 000
171 531 000 171 531 000
C. Statens Järnvägars fond.
Avskrivningsmedel från Summa investeringsanslag. 155 725 000
riksstaten............. 2 678 900
Avskrivningsmedel inom
fonden................ 123 000 000
Övriga kapitalmedel...... 181 900
Investeringsbemyndigande. 29 864 200
155 725 000 155 725 000
D. Statens vattenfallsverks fond.
Avskrivningsmedel inom Summa investeringsanslag. 134 100 000
fonden................ 35 000 000
Övriga kapitalmedel...... 100 000
Investeringsbemyndigande. 99,000 000
134 100 000 134 100 000
E. Domänverkets fond.
Avskrivningsmedel inom Summa investeringsanslag. 931 200
fonden................ 300 000
Övriga kapitalmedel...... 1 000
Investeringsbemyndigande. 630 200
931 200
931 200
Kungl. Maj. ts proposition nr 206.
II. Luftfartsfonden.
45
Avskrivningsmedel inom |
Summa investeringsanslag. |
402 000 |
fonden................ |
435 000 |
|
Övriga kapitalmedel...... |
1 000 |
|
Investeringsbemyndigande. |
— 34 000 |
|
402 000 |
402000 |
III. Statens allmänna fastighetsfond.
Avskrivningsmedel från
riksstaten.............
Avskrivningsmedel inom
fonden ................
Övriga kapitalmedel......
Investeringsbemyndigande.
Summa investeringsanslag.
23 922 900
5 630 000
1 000
13 739 300
43 293 200
43 293 200
43 293 200
IV. Försvarets fonder.
A. Försvarets fastighetsfond.
Avskrivningsmedel från
riksstaten.............
Avskrivningsmedel inom
fonden ................
Övriga kapitalmedel......
Investeringsbemyndigande.
Summa investeringsanslag.
53 235 000
8 957 000
1000
9 072 000
71 265 000
71 265 000
71 265 000
B. Försvarets fabrlksfond.
Avskrivningsmedel inom Summa investeringsanslag . 1 250 000
fonden................ 2 500 000
Övriga kapitalmedel...... 1 000
Investeringsbemyndigande. — 1 251 000 _
1 250 000 1 250 000
V. Statens utlåningsfonder.
Vfirnpllktslånef onden.
Avskrivningsmedel från Investeringsanslag ........ 200 000
riksstaten............. 200 000
Lånefonden för bostadsbyggande.
Avskrivningsmedel från Investeringsanslag.........265 000 000
riksstaten.............. 66 250 000
Investeringsbemyndigande. 198 750 000 _
265 000 000 265 000 000
Statens bosåttnlngsl&netond.
Investeringsbemyndigande.. 100 Investeringsanslag
100
46
Kungl. Maj:ts proposition nr 206.
Statens lånefond lör universitetsstudier.
Avskrivningsmedel från
riksstaten............. 2 500 000 Investeringsanslag
Allmänna studiel&nefonden.
Avskrivningsmedel från
riksstaten............. 3 500 000 Investeringsanslag
Jordbrukets lagerhusfond.
Investeringsbemyndigande. 1 500 000 Investeringsanslag
Jordbrukets maskinl&nefond.
Investeringsbemyndigande. 1000 000 Investeringsanslag
Kronotorparnas inventarielånefond.
Avskrivningsmedel från
riksstaten.............. 50 000 Investeringsanslag
Avskrivningsmedel från
riksstaten..............
Investeringsbemyndigande.
Fiskerilånefonden.
Investeringsanslag
250 000
750 000
1 000 000
Lotsverkets båtlånefond.
Investeringsbemyndigande. 500 000 Investeringsanslag
Summa investeringsbemyndiganden
för statens utlåningsfonder.
......... 202 500 100
2 500 000
3 500 000
1 500 000
1 000 000
50 000
1000 000
1000 000
500 000
VI. Fonden för låneunderstöd.
Avskrivningsmedel från Summa investeringsanslag. 16 000 100
riksstaten............. 4 350 000
Övriga kapitalmedel...... 16 460 000
Investeringsbemyndigande. - 4 809 900
16 000 100 16 000 100
VII. Fonden för statens aktier.
Övriga kapitalmedel...... 1000 Summa investeringsanslag.. 75 000 000
Investeringsbemyndigande. 74 999 000
75 000 000 75 000 000
VIII. Fonden för förlag till statsverket.
Avskrivningsmedel inom Summa investeringsanslag.. 56 850 000
fonden................ 1 000 000
Övriga kapitalmedel...... 1 000
Investeringsbemyndigande. 55 849 000
56 850000
56 850 000
Kungl. Maj:ts proposition nr 206. 47
IX. Diverse kapitalfonder.
A. Väg- och vattenbyggnadsverkets förr&dsfond.
Avskrivningsmedel från Summa investeringsanslag. 34100000
riksstaten ............ 2 175 000
Avskrivningsmedel inom
fonden................ 5 400 000
Övriga kapitalmedel...... 100 000
Investeringsbemyndigande. 26 425 000
34 100 000 34 100 000
B. Statens reproduktionsanstalts lond.
Avskrivningsmedel inom Summa investeringsanslag. 162 000
fonden................ 110 000
Övriga kapitalmedel..... 1 000
Investeringsbemyndigande. 51 000
162 000 162 000
Säger beträffande samtliga investeringsstater för:
Avskrivningsmedel från Summa investeringsanslag 1040 859 600
riksstaten ............ 161111 800
Avskrivningsmedel inom
fonden................ 286 632 000
Övriga kapitalmedel...... 18 150 900
Investeringsbemyndigande 574 964 900
1 040 859 600
1040 859 600
48
Kungl. Maj.ts proposition nr 206.
Driftbudgeten för
Inkomster.
Statsverks-propositionen |
Senare |
Summa Milj. kr. |
|
A. Egentliga statsinkomster: |
|||
I. Skatter .......................... |
4 942-3 |
4- 665"0 |
5 607-3 |
II. Uppbörd i statens verksamhet........ |
87-3 |
— lo |
86-3 |
III. Folkpensionsavgifter................ |
145-0 |
— |
145-0 |
IV. Diverse inkomster.................. |
141-5 |
— |
141-5 |
Säger |
5 3161 |
+ 664 o |
5 980 1 |
B. Inkomster av statens kapitalfonder: |
|||
I. Statens affärsverksfonder............ |
190-0 |
+ 35-0 |
225-0 |
II. Riksbanksfonden .................. |
15-0 |
— |
15-0 |
DI. Statens allmänna fastighetsfond...... |
14-3 |
— |
14-3 |
IV. Försvarets fonder .................. |
221 |
— |
221 |
V. Statens utlåningsfonder.............. |
32-9 |
— |
32-9 |
VI. Fonden för låneunderstöd .......... |
20-1 |
— |
20-1 |
VII. Fonden för statens aktier............. |
40-o |
— |
40o |
VID. Statens pensionsfonder.............. |
35-9 |
— |
35-9 |
IX. Diverse kapitalfonder .............. |
23-0 |
— |
230 |
Säger |
393-3 |
+ 35-0 |
428-3 |
Säger för inkomster å driftbudgeten |
5 709-4 |
+ 699-0 |
6 408-4 |
Summa |
5 709-4 |
6 408-4 |
Kungl. Maj:ts proposition nr 206.
49
budgetåret 1951/52.
Bilaga.
Utgifter.
A. Egentliga statsutgifter: I. Kungl. hov- och slottsstaterna ...... II. Justitiedepartementet .............. III. Utrikesdepartementet .............. IV. Försvarsdepartementet.............. V. Socialdepartementet................ VI. Kommunikationsdepartementet....... VII. Finansdepartementet ............... VIII. Ecklesiastikdepartementet........... IX. Jordbruksdepartementet ............ X. Handelsdepartementet.............. XI. Inrikesdepartementet................ XII. Civildepartementet................. XIII. Oförutsedda utgifter ............... XIV. Riksdagen och dess verk m. m..... |
Statsverks-propositionen |
Senare |
Summa Milj. kr. |
|
26 41-3 328 1 0516 1 562-7 |
— 0-5 + 128-0 + l-o + 70-7 + 3-1 + 123-3 + l-o |
26 413 32-3 1 179-6 1 628-4 |
||
Säger B. Utgifter för statens kapitalfonder: I. Luftfartsfonden.................... II. Riksgäldsfonden.................... III. Avskrivning av nya kapitalinvesteringar IV. Avskrivning av oreglerade kapitalme- delsförluster..................... |
4 863-9 6-4 15o |
+ 404 3 + 14-0 |
5 268-2 64 335-0 1611 15-0 |
|
Säger |
503-5 |
+ |
14o |
517-s |
Summa utgifter å driftbudgeten |
5 367-4 |
+ 418-3 |
5 785-7 |
|
Beräknat överskott d statsregleringen att till- |
||||
föras statens budgetutjämningsfond ...... |
342 0 |
622-7 |
||
Summa |
5 709-4 |
6 408-4 |
4 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 206.