Kungl. Maj:ts ''proposition nr 194
1
Nr 194.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till
lag om skyldighet för vissa värnpliktiga att fullgöra
repetitions- och beredskapsövningar m. m.; given
Stockholms slott den 16 mars 1951.
Kungl. Maj:t vill liiirmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till
1) lag om skyldighet för vissa värnpliktiga att fullgöra repetitions- och
beredskapsövningar;
2) lag med provisoriska bestämmelser om skyldighet för vissa värnpliktiga
tilldelade armén att fullgöra befälsövning; samt
3) lag om ändring i värnpliktslagen den 30 december 1941 (nr 967).
GUSTAF ADOLF.
Allan Vougt.
1''ropositionens huvudsakliga innehåll.
I syfte att möjliggöra repetitions- och beredskapsövningar i krigsförband
föreslås viss reglering av de värnpliktigas skyldighet att fullgöra dylika
övningar. Förslaget innebär bland annat att tidigare meddelade bestämmelser
om tillgodoräknande av beredskapstjänstgöring såsom fullgjord repetitions-
eller beredskapsövning nu hävas. I viss utsträckning ålägges genom
förslaget vissa äldre värnpliktiga ny tjänstgöringsskyldighet.
Yidare föreslås provisoriska bestämmelser om skyldighet för värnpliktigt
befäl vid armén att i anslutning till repetitionsövning fullgöra befälsövning
om tio dagar.
Den tjänstgöringsskyldighet, som nu angivits, föreslås skola regleras i
särskilda lagar.
Slutligen föreslås ändring av bestämmelserna i värnpliktslagen om tillgodoräknande
av avbrott i tjänstgöring samt om uttagning av värnpliktiga
till befälsutbildning.
1 —745 51 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 194.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 194.
Förslag''
till
Lag
om skyldighet för vissa värnpliktiga att fullgöra repetitionsocli
beredskapsövningar.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Värnpliktiga tilldelade armén äro, därest ej Konungen i särskilda fall
annorlunda förordnar, skyldiga att i enlighet med vad nedan stadgas fullgöra
en eller flera repetitionsövningar om 30 dagar, i den mån sådan skyldighet
icke redan åvilar vederbörande.
Värnpliktiga födda under åren 1910—1913 skola fullgöra en repetitionsövning.
Värnpliktiga födda under åren 1914—1922 skola fullgöra två repetitionsövningar.
Värnpliktiga födda år 1923 och senare skola fullgöra tre repetitionsövningar.
Repetition sövning (efterutbildningsövning) fullgjord efter år 1945 skall tillgodoräknas
såsom fullgjord repetitionsövning enligt detta lagrum, dock icke
repetitionsövning som vid kavalleriet och hästanspända artilleriförband under
år 1949 fullgjorts i anslutning till första tjänstgöring av värnpliktiga hänförda
till besiktningsgrupperna 1—3.
Undantagna från bestämmelserna i denna paragraf äro värnpliktiga vilka
efter utbildning vid flottan eller flygvapnet överförts till armén ävensom
värnpliktiga vilka hava att fullgöra fortsatt tjänstgöring enligt 27 § 1 mom. D
värnpliktslagen.
2 §•
Värnpliktiga vid samtliga försvarsgrenar äro skyldiga att fullgöra beredskapsövning
enligt 27 § 2 mom. värnpliktslagen, i den mån sådan skyldighet
icke redan åvilar vederbörande.
3§-
Beträffande tjänstgöring enligt denna lag gälla föreskrifterna i värnpliktslagen
i tillämpliga delar.
4§-
Värnpliktiga födda före år 1910 skola icke inkallas till repetitionsövning,
som enligt gällande bestämmelser må åligga dem att fullgöra.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Kungl. Maj ds proposition nr 194.
3
Förslag
till
Lag
med provisoriska bestämmelser om skyldighet för vissa värnpliktiga
tilldelade armén att fullgöra befälsövning.
Härigenom förordnas som följer.
1 §''
Armén tilldelade värnpliktiga, vilka genomgått befälsutbildning eller, utan
att hava genomgått sådan utbildning, krigsplacerats såsom befäl, må kunna
iläggas att i anslutning till dem åliggande repetitionsövning fullgöra befälsövning
om tio dagar.
2 §■
Beträffande tjänstgöring enligt denna lag gälla föreskrifterna i värnpliktslagen
i tillämpliga delar.
3§-
De närmare föreskrifter som erfordras för tillämpningen av denna lag
meddelas av Konungen.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och gäller till
den 1 juli 1952.
Förslag
till
Lagom
ändring i värnpliktslagen den 30 december 1941 (nr 967).
Härigenom förordnas, att 6 §, 27 § 1 mom. B och 27 § 3 mom. värnpliktslagen
den 30 december 19411 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.
(.Nuvarande lydelse.)
6 §•
De värnpliktiga---tilldelas
förband.
Värnpliktig tilldelad armén, Jcustartilleriet
eller flygvapnet, vilken äger
förutsättningar för utbildning till officer,
underofficer eller underbefäl, må
uttagas för sådan utbildning.
Uttagning för officersutbildning —
--sådan utbildning.
(Föreslagen lydelse.)
6 §•
De värnpliktiga — — — tilldelas
förband.
Värnpliktig, vilken äger förutsättningar
för utbildning till officer, underofficer
eller underbefäl, må uttagas
för sådan utbildning.
Uttagning för officersutbildning —
--sådan utbildning.
Sonaste lydelse av 6 §, 27 § 1 mom. B och 27 § 3 mom., so SFS 1950: 225.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 194.
(Nuvarande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)
27 §. 27 §.
1. De värnpliktigas utbildningstid. 1. De värnpliktigas utbildningstid.
B. Värnpliktig, som nttagits för utbildning
till officer eller underofficer
vid armén, kustartilleriet eller flygvapnet,
är enligt de närmare bestämmelser
Konungen meddelar skyldig att, utöver
den under A angivna tjänstgöringstiden,
efter första tjänstgöringens
avslutande fullgöra fortsatt tjänstgöring,
för utbildning till officer under
högst trehundrasextio dagar och för
utbildning till underofficer under
högst etthundraåttio dagar.
3. Särskilda bestämmelser.
A. Därest, på — ---han inkallats.
B. Där sådant---- smittas spri
dande.
C. Varder fartyg,---äga rum.
D. Har värnpliktig under i 1 mom.
föreskriven tjänstgöring blivit fälld
till straff för rymning eller för undanhållande
av minst ett dygns varaktighet,
eller har hans tjänstgöring avbrutits för
verkställighet av straffarbete, omedelbart
ådömt fängelsestraff, ungdomsfängelse,
tvångsarbete, förvaring eller internering,
skall den tid, under vilken han varit
rymd eller undanhållit sig eller lians
tjänstgöring sålunda varit avbruten, ej
tillgodoräknas honom såsom tjänstgöringstid,
där ej Konungen för särskilda
fall annorledes förordnar. Vad
nu sagts skall även gälla tid, under vilken
värnpliktig varit frånvarande från
tjänstgöringen för avtjänande av arrest,
i den män tiden överstiger tjugu dagar
då fråga är om första tjänstgöring eller
annan tjänstgöring i följd om mer än
tvåhundra dagar eller, beträffande kortare
tjänstgöring, en tiondel av det antal
dagar tjänstgöringen omfattar.
B. Värnpliktig, som uttagits för utbildning
till officer eller underofficer,
är enligt de närmare bestämmelser
Konungen meddelar skyldig att, utöver
den under A angivna tjänstgöringstiden,
efter avslutandet av första
tjänstgöring (tjänstgöring i en följd) fullgöra
fortsatt tjänstgöring, för utbildning
till officer under högst trehundrasextio
dagar och för utbildning till
underofficer under högst etthundraåttio
dagar.
3. Särskilda bestämmelser.
A. Därest, på---han inkallats.
B. Där sådant —--smittas spri
dande.
C. Varder fartyg,---äga rum.
D. Har värnpliktig under i 1 eller
2 mom. föreskriven tjänstgöring blivit
fälld till straff för rymning eller för
undanhållande, skall den tid, under
vilken han varit rymd eller undanhållit
sig, ej tillgodoräknas honom såsom
tjänstgöringstid, där ej Konungen
för särskilt fall annorledes förordnar.
Värnpliktig, vilken till följd av sjukdom
eller skada, vartill tjänstgöringen
kan antagas hava varit orsak, icke deltagit
i tjänstgöring, äger såsom tjänstgöringstid
tillgodoräkna sig den tid,
han sålunda varit frånvarande från
tjänstgöring.
Konungen förordnar huruvida och i
vad mån värnpliktig, som av annan anledning
än nu nämnts varit frånvarande
från tjänstgöringen, äger tillgodoräkna
sig tiden för frånvaron såsom tjänstgöringstid.
Kungl. May.ts proposition nr 194.
5
(Nuvarande lydelse.) (■Föreslagen lydelse.)
I vilken ordning den värnpliktige
skall fullgöra återstående tjänstgöringsskyldighet
samt i vad män därvid
må tillgodoräknas lionom föregående
tjänstgöringstid, bestämmer Konungen.
E. Konungen förordnar, lmruvida och
i vad män värnpliktig må såsom fullgjord
tjänstgöring tillgodoräkna sig Hd,
varunder han icke kunnat deltagai tjänstgöringen
på grund av sjukdom eller
skada, till vilken tjänstgöringen ej kan
antagas hava varit orsak.
F. Beträffande värnpliktiga,---
särskilt stadgat.
I vilken ordning värnpliktig, som
varit frånvarande från tjänstgöring utan
att tiden för frånvaron må tillgodoräknas
honom, skall fullgöra återstående
tjänstgöringsskyldighet samt i vad
mån därvid må tillgodoräknas honom
föregående tjänstgöringstid, bestämmer
ock Konungen.
E. Beträffande värnpliktiga, —--
särskilt stadgat.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 194.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 16 mars 1951.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Sköld, Quensel, Yougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Andersson, Lingman, Hammarskjöld.
Efter gemensam ''beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Yougt, vissa frågor rörande de
värnpliktigas tjänstgöring m. m. och anför därvid följande.
Inledning.
Enligt beslut av 1950 års riksdag (prop. nr 224; andra lagutskottets uti. nr
46; rd. skr. nr 340) skola arméns repetitionsövningar anordnas i krigsförband.
För att bereda möjlighet härtill ha vissa i värnpliktslagen tidigarte angivna
tidsfrister för repetitionsövningamas fullgörande slopats. En fortsatt översyn
av hithörande bestämmelser — aktualiserad genom en av Kungl. Maj:t
för år 1951 beslutad forcering av repetitionsövningarna — har givit vid handen,
att gällande bestämmelser rörande skyldighet att fullgöra dylika övningar
måste kompletteras. I det följande framlägges förslag till lagbestämmelser
i detta syfte. I anslutning härtill föreslås motsvarande bestämmelser
i fråga om beredskapsövningar.
Yidare föreslås en lag med provisoriska bestämmelser av innebörd att
värnpliktigt befäl skall fullgöra en befälsövning om tio dagar i anslutning till
repetitionsövning.
Slutligen framlägges förslag till ändringar av värnpliktslagens bestämmelser
angående de värnpliktigas tjänstgöring i vissa avseenden m. m.
De angivna lagförslagen böra lämpligen behandlas var för sig.
I. Förslaget till lag om skyldighet för vissa värnpliktiga att fullgöra
repetitions- och beredskapsövningar.
Författningsbestämmelser m. m. intill 1950
års lagändring.
Första tjänstgöring och efterföljande utbildning.
Beträffande utbildningstiden för härens värnpliktiga gällde enligt 1925
års värnpliktslag i huvudsak följande bestämmelser. De värnpliktiga uttogos
antingen till linjetjänst eller till ersättningsreserven. Till den förra kategorien
hörde dels värnpliktiga i allmänhet dels ock studenter och likställda.
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 194.
i allmänhet fördelades enligt nedan -
Tjänstgöringstiden för värnpliktiga
stående uppställning.
Underbefäl och fackmän:
Infanteriet:
Träng- och intendenturtrupperna:
Övriga:
Infanteriet:
Träng- och intendenturtrupperna:
Kavalleriet, artilleriet och ingenjörtruppema: -
150 dagars första tjänstgöring och tre
repetitionsövningar om 25 dagar.
175 dagars första tjänstgöring och två
repetitionsövningar om 25 dagar.
90 dagars första tjänstgöring och två
repetitionsövningar om 25 dagar.
115 dagars första tjänstgöring och en
repetitionsövning om 25 dagar.
140 dagars första tjänstgöring och två
repetitionsövningar om 30 dagar.
Till studenter och likställda hörde befälselever, läkare, veterinärer samt
tandläkare och apotekare. Av befälseleverna skulle vissa fullgöra 235 dagars
första tjänstgöring och en repetitionsövning om 25 dagar, andra 230 dagars
första tjänstgöring och en repetitionsövning om 30 dagar. Övriga studenter
och likställda skulle i stället för första tjänstgöring fullgöra militärutbildning,
som för läkare omfattade 160 dagar, för veterinärer 140 dagar samt för tandläkare
och apotekare 60 dagar. Läkare skulle därutöver fullgöra fackutbildning
om 50 dagar och facktjänstgöring om likaledes 50 dagar. Motsvarande
tjänstgöring för veterinärer omfattade 40 respektive 80 dagar och för tandläkare
och apotekare 42 respektive 158 dagar.
Samtliga repetitionsövningar skulle fullgöras före utgången av fjärde året
efter inskrivningsåret.
De totala tjänstgöringstiderna för skilda vämpliktskategorier uttagna till
linjetjänst enligt 1925 års försvarsordning voro således följande. Flertalet
värnpliktiga i allmänhet: 140 dagar. Övriga värnpliktiga i allmänhet: 200
dagar. Underbefäl och fackmän: 225 dagar. Studenter och likställda: 260
dagar.
Värnpliktiga uttagna till ersättningsreserven skulle fullgöra 140 dagars
tjänstgöring antingen i eu följd eller i två omgångar1.
Genom lag den 24 februari 1933 (nr 48) frikallades värnpliktiga, vilka under
tiden mars 1933—februari 1934 skulle lia inryckt till fullgörande av första
tjänstgöring (motsvarande) eller till fullgörande av repetitionsövning, helt
eller delvis från denna tjänstgöring. Lagen berörde huvudsakligen värnpliktiga
tillhörande årsklasserna 1930—1933.
Enligt 1930 ärs värnpliktslag uttogos de värnpliktiga till antingen linjetjänst
eller ersättningsreserven eller ock handräckningstjänst.
Av värnpliktiga i linjetjänst skulle underbefäl och fackmän fullgöra första
») Denna tjänstgöring uttogs emellertid i mycket begränsad omfattning.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 194.
tjänstgöring om 175 dagar och två repetitionsövningar om 25 dagar. Övriga
värnpliktiga i linjetjänst skulle fullgöra första tjänstgöring om 150 eller 170
dagar jämte en repetitionsövning om 25 respektive 30 dagar. Föreskrivna
repetitionsövningar skulle fullgöras före utgången av tredje året efter inskrivningsåret.
— Studenter och likställda skulle fullgöra sammanlagt 260
dagar fördelade på en första tjänstgöring om minst 230 dagar och en repetitionsövning
före utgången av tredje året efter inskrivningsåret.
Värnpliktiga uttagna till ersättningsreserven och till handräcknings tjänst
skulle tjänstgöra 180 dagar, vilken tjänstgöring kunde fullgöras antingen i eu
följd eller i två omgångar före utgången av andra året efter inskrivningsåret.
De till linjetjänst uttagna värnpliktiga, vilka icke undergått befälsutbildning,
skulle fullgöra en landstormsrepetitionsövning om 5 dagar under första
eller andra året efter inträdet i landstormen. Befälsutbildade värnpliktiga uttagna
till linjetjänst skulle fullgöra en landstormsbefälsövning om 12 dagar
i den ordning nyss angivits.
1936 års vämpliktslag ägde tillämpning från och med den 1 januari 1937.
I fråga om tjänstgöringsskyldigheten för värnpliktiga, inskrivna före år 1937,
skulle i huvudsak gälla vad som i detta hänseende stadgades i 1925 års vämpliktslag.
Genom förordning den 7 mars 1941 (nr 111) föreskrevs, i avvaktan på slutliga
bestämmelser i ämnet, att värnpliktiga tillhörande årsklass 1940 eller årsgrupp
1941 uttagna till linje- eller handräckningstjänst skulle, oavsett bestämmelserna
i 1936 års vämpliktslag, vara skyldiga att under fredstid för sin
utbildning tjänstgöra sammanlagt 360 dagar, tid för repetitionsövningar häri
ej inräknad. I
I 1941 års vämpliktslag borttogs kategoriklyvningen i fråga om de värnpliktiga.
Begreppet ersättningsreserv saknas alltså i denna lag. Enligt lagens
ursprungliga lydelse skulle tjänstgöringen för de värnpliktiga omfatta 450
dagar. Arméns värnpliktiga skulle fullgöra en första tjänstgöring om 360
dagar och två repetitionsövningar om 30 dagar, den första före utgången av
tredje året och den andra före utgången av åttonde året efter inskrivningsåret,
samt slutligen en efterutbildningsövning om 30 dagar före utgången av
adertonde året efter inskrivningsåret. Värnpliktig, som uttagits för utbildning
till officer eller underofficer, ålades skyldighet att därjämte fullgöra
fortsatt tjänstgöring, för utbildning till officer under högst 360 dagar och
för utbildning till underofficer under högst 180 dagar. För värnpliktig, som
ålagts sådan fortsatt tjänstgöring, kunde enligt lagens ursprungliga lydelse
den tid, inom vilken repetitionsövning skulle fullgöras, undergå den förskjutning
som av Konungen bestämdes.
Värnpliktiga i specialtjänst (läkare, tandläkare, apotekare, veterinärer samt
tekniker av skilda slag) kunde åläggas att utöver de 450 dagarna fullgöra fortsatt
tjänstgöring under högst 180 dagar, sammanlagt alltså 630 dagar.
Lagen trädde i kraft den 1 januari 1942 och skulle gälla värnpliktiga in -
9
Kungl. May.ts proposition nr 194.
skrivna år 1942 eller senare, övergångsbestämmelserna till lagen innehöllo
bland annat följande. I fråga om utbildningstidens längd och ordningen för
utbildningens fullgörande skulle lagen äga tillämpning jämväl å värnpliktiga
hänförda till årsklass 1940 eller 1941 eller årsgrupp 1941. Vidare ålades värnpliktiga
födda under år 1914 eller senare, vilka icke hänförts till årsklass
eller årsgrupp som nyss nämnts, skyldighet att utöver dem enligt den äldre
lagen åliggande tjänstgöring fullgöra en repetitionsövning före utgången av
åttonde året efter inskrivningsåret. Slutligen skulle värnpliktiga födda år
1906 eller senare, vilka icke hänförts till årsklass eller årsgrupp som nyss
nämnts, vara skyldiga att i stället för landstormsövning fullgöra en efterutbildningsövning
före utgången av adertonde året efter inskrivningsåret.
Genom förordning den 30 maj 1947 (nr 228) förkortades första tjänstgöringen
(motsvarande) för de värnpliktiga med trettio dagar. Förordningen
ägde i huvudsak tillämpning å dem som påbörjat tjänstgöringen efter den 31
mars 1947.
Nyssnämnda förordning ersattes med en förordning den 30 juni 1948 (nr
514), som innebar en ytterligare förkortning av första tjänstgöringen med 60
dagar eller — i förhållande till 1941 års lag — en sammanlagd förkortning
med 90 dagar. Denna förordning gällde i huvudsak dem som inryckt efter
den 31 mars 1948.
Genom särskilda beslut av Kungl. Maj:t ha värnpliktiga, vilka fullgjort
beredskapstjänstgöring, inom då gällande tidsspärrar för fullgörande av repetitionsövningar
fått tillgodoräkna sådan tjänstgöring såsom fullgjord repetitionsövning
(efterutbildningsövning). Kungl. Maj: t har vidare genom
särskilda beslut förklarat att värnpliktiga, vilka icke före vissa angivna tidpunkter
fullgjort beredskapstjänstgöring, skulle åtnjuta befrielse från repetitionsövning
(efterutbildningsövning).
Beredskapsövning.
Begreppet beredskapsövning infördes genom lag den 2 juni 1939 (nr 223).
Enligt denna lag skulle huvuddelen av de värnpliktiga vara skyldiga att under
fredstid, där Konungen med hänsyn till krigsberedskapen så prövade nödigt,
fullgöra en beredskapsövning om högst 30 dagar före utgången av fjärde året
efter inskrivningsåret.
Skyldigheten att fullgöra beredskapsövning blev genom 1941 års värnpliktslag
väsentligt utvidgad. Enligt den ursprungliga lydelsen av lagens 27 § 2 mom.
kunde, därest Konungen med hänsyn till krigsberedskapen så prövade nödigt,
värnpliktig åläggas att utöver vanlig fredstjänstgöring fullgöra en eller flera
beredskapsövningar om sammanlagt högst 180 dagar. Skyldigheten att fullgöra
beredskapsövning upphörde emellertid sedan ett och ett halvt år förflutit
efter avslutandet av första tjänstgöring (motsvarande). Från skyldigheten
att fullgöra beredskapsövning undantogs värnpliktig, som uttagits för utbild
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 194.
ning i specialtjänst. Enligt övergångsbestämmelserna till 1941 års värnpliktslag
skulle i fråga om tjänstgöringsskyldighet för värnpliktig, som inskrivits
före år 1942, gälla vad i sådant hänseende stadgades i 1936 års värnpliktslag
med undantag bland annat såtillvida att bestämmelsen om beredskapsövning
i 27 § 2 mom. nya lagen skulle tillämpas på värnpliktig som enligt dittills
gällande bestämmelser hänförts till årsklass 1940 eller 1941 eller till årsgrupp
1941.
Under beredskapstiden fingo åtskilliga värnpliktiga tillhörande åldersklasserna
1940—1944 genom särskilda beslut av Kungl. Maj:t tillgodoräkna beredskapstjänstgöring
såsom fullgjord beredskapsövning.
1950 års beslut beträffande övningar i krigs
förband.
Genom den av 1950 års riksdag beslutade lagen den 2 juni 1950 (nr 225)
vidtogos åtskilliga ändringar i 1941 års värnpliktslag. Bland annat infördes
härvid provisoriskt 1948 års förkortning av första tjänstgöringen i lagen.
1950 års beslut om ändringar i vämpliktslagen innebar vidare, som nyss
nämnts, övergång, såvitt angick armén, från det dittills tillämpade systemet
med repetitionsövningar åldersklassvis till ett system enligt vilket repetitionsövningaina
skulle anordnas i krigsförband. Det nya systemet innebär i princip
att värnpliktiga vilka äro krigsplaeerade vid samma krigsförband fullgöra
repetitionsövning samtidigt och placerade å sina befattningar i krigsförbandet
oberoende av om de tillhöra skilda åldersklasser. Beträffande den närmare
innebörden av systemet må hänvisas till prop. 1950: 224 s. 30—39.
Såsom en konsekvens av övergången till krigsförbandsvisa repetitionsövningar
upphävdes genom 1950 års lag de gällande tidsspärrama för fullgörande
av repetitions- och efterutbildningsövningar; samtidigt slopades begreppet
efterutbildningsövning och de nyss nämnda övningarna erhöllo den
enhetliga benämningen repetitionsövning.
1950 års lag trädde i kraft den 1 juli 1950. Genom övergångsbestämmelser
föreskrevs bland annat följande: I fråga om utbildningstidens längd skulle
beträffande de värnpliktiga som påbörjat första tjänstgöring (motsvarande)
före den 1 april 1948 äldre bestämmelser gälla; härigenom kvarstår för ifrågavarande
värnpliktiga skyldigheten att fullgöra föreskrivet antal repetitionsövningar
enligt värnpliktslagen, oaktat de redan fullgjort en längre första
tjänstgöring än som gällde enligt 1948 års förordning och 1950 års lag. De
äldre värnpliktiga skulle emellertid ha att fullgöra repetitionsövningar i den
ordning den nya lagen stadgade; övningarna skulle således kunna fördelas
på hela värnpliktstiden, oberoende av dittills gällande tidsspärrar. Dylik
skyldighet stadgades även för de fall att tidsspärrama redan blivit överskridna
före lagens ikraftträdande.
Även i fråga om beredskapsövningar genomfördes vissa ändringar i vämpliktslagen
i anslutning till beslutet om repetitionsövningar i krigsförband.
Vid anmälan av propositionen i ämnet (s. 40 och 87) tillstyrkte jag ett av
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 194.
1948 års värnplikts k o m in i tté framställt förslag att även de förband som inkallades
till beredskapsövning (beredskapsförband) skulle utgöras av krigsförband.
Härav följde, yttrade jag vidare, att möjlighet måste föreligga att
till beredskapsövning inkalla värnpliktiga ur samtliga åldersklasser och kategorier.
På grund härav förordade jag att tidsbegränsningen i 27 § 2 mom.
ävensom det däri gjorda undantaget för värnpliktiga i specialtjänst måtte få
utgå. — Lagrummet ändrades i enlighet härmed. Särskild övergångsbestämmelse,
som skulle möjliggöra att för beredskapsövningar taga i anspråk även
äldre värnpliktiga, meddelades dock icke.
Av myndigheterna i ram lagda förslag.
I skrivelse den 16 januari 1951 har arméchefen anfört bl. a. följande. De
förut berörda besluten rörande tillgodoräknande av beredskapstjänstgöring
såsom repetitionsövning hade medfört ett otillfredsställande läge. Sålunda
hade t. ex. många värnpliktiga, som under beredskapstiden på grund av uppskov
eller av liknande skäl icke alls fullgjort beredskapstjänstgöring, befriats
från repetitionsövning. Bestämmelserna vore vidare så mångtaliga och svårtolkade,
att en felaktig tillämpning av desamma icke syntes kunna undvikas. Do
borde därför omarbetas, varvid följande principer borde följas. Värnpliktig
borde i intet fall få tillgodoräkna sig beredskapstjänstgöring (beredskapsövning)
såsom mer än en fullgjord repetitionsövning. Meddelade beslut om
befrielse från repetitionsövning borde upphävas. Förhållandena före beredskapstiden
borde icke inverka på skyldigheten att fullgöra repetitionsövning.
dock att värnpliktiga vilka, befriats från värnpliktstjänstgöring i fredstid alltjämt
skulle åtnjuta sådan befrielse. Av praktiska skäl borde värnpliktiga tillhörande
åldersklass 1927 och äldre åldersklasser icke inkallas till repetitionsövning.
I skrivelse den 15 januari 1951 har vidare överbefälhavaren — efter erinran
om innebörden av 1950 års principbeslut rörande beredskapsövningar i krigsförband
—- framhållit att med hänsyn till lydelsen av övergångsbestämmelserna
till 1941 års värnpliktslag värnpliktiga tillhörande årsklass 1939 och
äldre årsklasser icke syntes vara skyldiga fullgöra beredskapsövning. Fn
ändring av dessa övergångsbestämmelser syntes därför påkallad. Vidare hade
åtskilliga värnpliktiga tillhörande åldersklasserna 1940—1944 under beredskapstiden
fullgjort beredskapsövning under längre eller kortare tid. Jämväl
dessa värnpliktiga borde nu vara skyldiga att fullgöra beredskapsövning i
180 dagar. Det hemställdes att erforderliga lagbestämmelser måtte utfärdas.
Riksdagens militieombudsman har i avgivet utlåtande icke anfört erinran
mot att lagbestämmelser i av överbefälhavaren angivet syfte meddelas.
Departementschefen.
Enligt det av 1950 års riksdag beslutade systemet med repetitionsövningar
i krigsförband vid armén avses i princip varje sådant förband skola fullgöra
en repetitionsövning under loppet av sex år. En förutsättning för att systemet
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 194.
skall fungera tillfredsställande är att de till repetitionsövningar inkallade
krigsförbanden bliva någorlunda fulltaliga.
Krigsförbanden äro i regel sammansatta av värnpliktiga ur skilda åldersklasser.
Det blir därför erforderligt att i detta sammanhang taga i anspråk
även äldre värnpliktiga till betydande antal. Behovet av att taga i anspråk
äldre värnpliktiga är för närvarande relativt stort till följd av de yngsta
åldersklassernas svaga numerär och den forcering av övningsprogrammet som
befunnits erforderlig.
Emellertid ha många av dessa äldre värnpliktiga antingen redan fullgjort
afl dem enligt äldre bestämmelser åliggande freds tjänstgöringsskyldighet
eller ock fått tillgodoräkna beredskapstjänstgöring såsom fullgjord repetitionsövning
eller i samband med beredskapen befriats från dylika övningar.
Vid planläggningen av repetitionsövningama har det på grund härav befunnits
möta svårigheter att uppsätta ens tillnärmelsevis fulltaliga krigsförband.
Med hänsyn till det utrikespolitiska läget har Kungl. Maj:t i februari 1951
fattat beslut om en forcering av repetitionsövningsprogrammet för armén1.
Syftet med de sålunda planerade övningarna kommer att delvis förfelas, om
icke möjligheter föreligga att i ökad utsträckning inkalla även äldre värnpliktiga
till djdika övningar. Jag har därför ansett erforderligt att verkställa
en översyn av gällande bestämmelser om skyldighet för värnpliktiga att fullgöra
repetitionsövningar.
Den förut lämnade redogörelsen ger vid handen att de bestämmelser som
reglera de äldre värnpliktigas ifrågavarande tjänstgöringsskyldighet äro mycket
skiftande. Detta sammanhänger därmed att olika varandra avlösande värnpliktslagar
äro tillämpliga och att de äldre värnpliktslagama innehöllo skilda
tjänstgöringsregler för olika kategorier av arméns värnpliktiga (värnpliktiga
i ersättningsreserven, i linjetjänst etc.). Vidare ha som nyss berörts flera
åldersklasser under beredskapstiden fått tillgodoräkna be redskapst jänst som
fullgjord repetitionsövning. Endast genom individuell uppräkning skulle
därför kunna anges huruvida och i så fall i vad mån repetitionsövningsskyldighet
åvilar dessa äldre värnpliktiga. Det har med hänsyn härtill icke ansetts
möjligt att, då det nu gäller att reglera tjänstgöringsskyldigheten, anknyta
till den tjänstgöringsskyldighet som enligt tillämpliga regler må föreligga.
I stället har den metoden valts att de värnpliktiga i särskild lag ålägges en
med hänsyn till deras ålder graderad sammanlagd tjänstgöringsskyldighet —
omfattande en, två respektive tre repetitionsövningar — oberoende av råd
deras skyldighet för närvarande omfattar. I lagtexten har detta uttryckts på
det sätt att de värnpliktiga förklaras vara skyldiga fullgöra angiven tjänstgöringsskyldighet,
»i den män sådan skyldighet icke redan åvilar vederbörande».
De bedömanden, som ligga till grund för utmätandet av tjänstgöringsskyldigheten
— och som grundats på militära, skäl och hänsyn till billighet
1 Eu närmare redogörelse härför har lämnats i prop. 1951:108, till vilken torde få lifinvisas.
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 194.
— ha lett till en uppdelning av de värnpliktiga efter deras ålder i tre kategorier.
Av dessa föreslås de äldsta, födda åren 1910—1913, skola fullgöra
en, värnpliktiga födda åren 1914—1922 två och värnpliktiga födda år 1923
och senare tre repetitionsövningar.
Enligt förslaget tillgodoräknas efter år 1945 fullgjord repetitionsövning.
Till repetitionsövningar fullgjorda före eller under beredskapstiden har hänsyn
icke kunnat tagas. För vissa värnpliktiga, som tjänstgjorde under år
1949, synes det icke heller möjligt att tillgodoräkna vissa därvid fullgjorda
repetitionsövningar. I samband med den förkortning av första tjänstgöringen
med två månader som provisoriskt beslöts år 1948, ålades värnpliktiga vid
K 1—K 4, A 2, A 4 och A 5 att, för att täcka behovet av personal för hästvård,
under år 1949 fullgöra två repetitionsövningar i anslutning till första
tjänstgöringen. Dessa värnpliktiga fingo alltså en sammanhängande tjänstgöring
om elva månader, eller samma tidslängd som första tjänstgöringen för
föregående åldersklass. För att systemet med krigsförband skall fungera är
det icke möjligt att låta nämnda värnpliktiga, utom såvitt avser värnpliktiga
i handräckningstjänst, tillgodoräkna ifrågavarande repetitionsövningar såsom
fullgjorda enligt den nu föreslagna lagen.
På grund av den förut tillämpade kategoriklyvningen och andra förhållanden
förekommer det alltjämt att åtskilliga vapenföra värnpliktiga genomgått
ringa eller ingen militär utbildning. Då repetitionsövningarna äro avsedda
att fylla ett praktiskt utbildningsbehov lärer det i regel icke böra förekomma
att till repetitionsövningar inkalla sådana värnpliktiga. Jag vill emellertid
erinra om att det för täckande av behovet av exempelvis personal i militära
yrkesbefattningar eller handräckningsmanskap i vissa fall kan bliva erforderligt
att inkalla även outbildade värnpliktiga till ifrågavarande övningar.
Erforderliga bestämmelser om begränsning av inkallelserna i dessa fall torde
få utfärdas av Konungen.
Värnpliktiga vilka efter utbildning vid flottan eller flygvapnet överförts
till armén ha ansetts böra undantagas från skyldighet att fullgöra repetitionsövningar
enligt den föreslagna lagen. Till frågan om omskolning av
dessa värnpliktiga tager jag icke ställning i detta sammanhang.
Skyldighet att fullgöra repetitionsövning bör icke åläggas värnpliktiga
specialister vilka ha att fullgöra fortsatt tjänstgöring under högst 180 dagar''
enligt 27 § 1 mom. D. i nu gällande värnpliktslag. Värnpliktiga specialister,
vilkas tjänstgöringsskyldighet regleras av äldre bestämmelser, kunna däremot
tagas i anspråk enligt bestämmelserna i den föreslagna lagen. Så blir ock förhållandet
med värnpliktiga specialister, som äro underkastade 1941 års vämpliktslag
men icke ha att fullgöra fortsatt tjänstgöring enligt nyssnämnda
lagrum. Beträffande vissa av sistnämnda värnpliktiga kunna måhända skäl
föreligga att med hänsyn till fullgjord tjänstgöring begränsa skyldigheten att
fullgöra repetitionsövningar. Bestämmelser härom torde få meddelas av
Kungl. Maj:t.
I detta sammanhang bär jag ansett mig böra föreslå, att värnpliktiga födda
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 194.
före år 1910 icke skola inkallas till repetitionsövning, som enligt gällande bestämmelser
må åligga dem att fullgöra.
Yad härefter angår beredskapsövningarna får jag erinra om att i samband
med 1950 års lagändring förutsattes, att beredskapsförbanden skulle vara
krigsförband, vilken anordning borde gälla samtliga försvarsgrenar. En följd
därav var, såsom också framhölls i propositionen 1950:224, att möjlighet
måste föreligga att till beredskapsövning inkalla värnpliktiga ur samtliga
åldersklasser och kategorier. På grund av lydelsen av övergångsbestämmelserna
till 1941 års värnpliktslag är det emellertid icke möjligt att för beredskapsövning
enligt nämnda lag i dess lydelse av år 1950 taga i anspråk värnpliktiga
vilka hänförts till årsklass 1939 eller årsgrupp 1940 eller äldre årsklass
(årsgrupp). Yidare har genom särskilda beslut av Kungl. Maj:t beredskapstjänstgöring
i stor utsträckning tillgodoräknats såsom beredskapsövning.
Utan ändring av dessa bestämmelser kan beredskapsövning med krigsförband
icke genomföras. Det torde vara lämpligt att genom en särskild bestämmelse
i den föreslagna lagen reglera tjänstgöringsskyldigheten vid beredskapsövning
genom att ålägga värnpliktiga vid samtliga försvarsgrenar skyldighet
att fullgöra dylik övning, i den män sådan skyldighet icke redan åvilar vederbörande.
il. Förslaget till lag med provisoriska bestämmelser om skyldighet för vissa
värnpliktiga tilldelade armén att fullgöra befälsövning.
Inledning.
Enligt 1936 års försvarsordning, vilken i fråga om befälsutbildningen i
huvudsak anslöt sig till 1925 års bestämmelser, uttogos 20 % av de i linjetjänst
placerade värnpliktiga i allmänhet vid infanteriet, trängtrupperna och
intendenturtruppema för utbildning till underbefäl eller fackmän (det s. k.
reservunderbefälet). Därjämte uttogs huvudparten av de värnpliktiga tillhörande
klass B — inom armén huvudsakligen studenter och likställda —•
för utbildning till värnpliktigt befäl. Beservunderbefälet fullgjorde enligt
såväl 1925 års som 1936 års värnpliktslag tjänstgöring om 225 dagar, tid för
repetitionsövningar inberäknad. Värnpliktigt befäl tillhörande klass B fullgjorde
enligt 1925 och 1936 åra värnpliktslagar en sammanlagd tjänstgöring
om 260 dagar.
Någon befälsutbildning av värnpliktiga utöver den här angivna skulle enligt
1925 och 1936 års försvaraordningar icke äga rum i fredstid. Krigsorganisationen
inrymde däremot reservofficera- och reservunderofficeraskolor, vid
vilka värnpliktigt befäl avsågs erhålla kompletterande utbildning till plutonchef
(värnpliktig officer) eller till plutonchefs ställföreträdare (värnpliktig
underofficer). Skolorna omfattade vardera 6 månader, varav 3 månader avsågs
för tjänstgöring vid trupp i officers- respektive underofficerabefattning.
Någon särskild tid för befälsutbildning i samband med repetitionsövning
fanns icke anslagen enligt 1925 och 1936 års försvaraordningar.
Under beredskapstjänstgöringen kompletterades det värnpliktiga befälets
utbildning varjämte nytt värnpliktigt befäl utbildades ur äldre åldersklasser.
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 194.
Därutöver förekom ej sällan att värnpliktiga med lämplig civil utbildning
placerades i befälsbefattningar utan att ha genomgått särskild utbildning
inom krigsmakten. Genom den praktiska tjänsten tillägnade sig dessa värnpliktiga
sådana kunskaper och färdigheter att de sedermera ha kunnat krigsplaceras
i ifrågavarande befattningar.
Enligt 1941 års värnpliktslag ålades värnpliktig, som uttagits för utbildning
till officer eller underofficer, skyldighet att utöver den första tjänstgöringen
fullgöra fortsatt tjänstgöring, för utbildning till officer med högst
560 dagar och för utbildning till underofficer med högst 180 dagar. Det
värnpliktiga befälet skulle i likhet med övriga värnpliktiga fullgöra tre repetitionsövningar
(efterutbildningsövning) envar om 30 dagar.
I 1950 års lag genomfördes bl. a. den ändringen, att tvångsvis uttagning
till officersutbildning icke finge äga rum.
Sammanfattningsvis kan anföras, att arméns nuvarande värnpliktiga befäl
har utbildats efter flera principer och under olika tidslängder och betingelser.
Ett icke ringa antal värnpliktiga har därjämte utnyttjats och krigsplacerats
i befälsbefattningar utan särskild militär utbildning för befattningen.
Vissa förslag beträffande det värnpliktiga
befälets utbildning.
I yttrande över 1948 års vämpliktskommittés betänkande föreslog chefen
för armén, att det värnpliktiga befälet skulle inkallas till repetitionsövning
3—4 dagar före huvuddelen av de värnpliktiga och att den totala tjänstgöringstiden
för dessa befälsvämpliktiga skulle utsträckas med 10 dagar.
Härigenom skulle möjlighet skapas att på ett rationellt sätt ordna inryckningen
och att låta det värnpliktiga befälet genomgå en snabbrepetition av
sina väsentligaste uppgifter och snabbutbildning med nytillkomna vapen och
annan stridsmateriel.
Förslaget vann icke statsmakternas bifall (prop. 1950:224; rd. skr. 1950:340).
Icke heller ett av överbefälhavaren i skrivelse den 29 september 1950 förordat
förslag om komplettering av utbildning av vissa värnpliktiga gruppchefer
har godtagits av statsmakterna (prop. 1950: 251; rd. skr. 1950: 413).
Sedermera har överbefälhavaren med skrivelse den 26 januari 1951 överlämnat
en av chefen för armén upprättad promemoria angående beredskapsåtgärder
under år 1951. Överbefälhavaren har i skrivelsen tillstyrkt ett i
denna promemoria avgivet förslag om att särskilda befälsövningar om 10
dagar skulle anordnas i samband med krigsförbandsvisa övningar inom
armén.
Departementschefen.
Frågan om utbildningen av det värnpliktiga befälet har såvitt avser en
kategori, gruppchefer vid armén och kustartilleriet, varit föremål för upprepade
överväganden, senast vid 1950 års riksdag. Sedan 1948 års värnpliktskommitté
framlagt slutligt förslag om förlängning med två månader av grupp
-
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 194.
chefsutbildningen i anslutning till första tjänstgöring, uttalade jag vid anmälan
av propositionen 1950: 224, att jag alltjämt icke var beredd att förorda
en dylik förlängning av tjänstgöringstiden. Jag fann nämligen angeläget att
den inom försvarsdepartementet pågående utredningen rörande gruppchefsutbildningen
avslutades innan slutlig ställning togs till detta spörsmål.
I samband med behandlingen vid 1950 års riksdags höstsession av
vissa värnpliktsfrågor uttalade jag i andra kammaren att jag fått kännedom
om att den pågående utredningen rörande gruppchefernas utbildning
lett till resultatet, att gruppcheferna behövde något längre tjänstgöring än
övriga värnpliktiga och att utredningens ledare ansett sig med all sannolikhet
komma att förorda, att denna längre tjänstgöring skulle inläggas före
gruppchefernas repetitionsövningar. Jag förklarade det vara min avsikt att
för 1950 års riksdag framlägga förslag om en fullmakt för Kungl. Maj:t att
få taga ut en isådan kompletterande utbildning av gruppcheferna från och
med hösten 1951. Jag tänkte mig att det skulle läggas så, att riksdagen gåve
Kungl. Maj:t en fullmakt därvidlag, och när sedan utredningen bleve färdig,
vilket beräknades icke kunna inträffa förrän en tid efter den ordinarie vämpliktsklassens
utryckning i mitten av mars, finge det bli Kungl. Maj:ts uppgift
att efter de militära myndigheternas hörande bestämma längden av den utbildning,
som gruppcheferna iskulle få underkasta sig.
Frågan har sedermera i viss mån kommit i ett annat läge genom forceringen
av repetitionsövningsprogrammet vid armén. De militära myndigheterna
ha ansett angeläget att man i samband med övningarna i krigsförband
anordnar särskilda befäls övningar för allt värnpliktigt befäl —- alltså
icke blott gruppchefema — för att innan huvuddelen av krigsförbanden inrycker
bereda det värnpliktiga befälet tillfälle att lära känna den nya materielutrustningen
och den organisation, som numera är gällande inom armén.
Man räknar med att utbytet av övningarna härigenom skall kunna icke oväsentligt
förbättras.
Den stora omfattning, i vilken repetitionsövningar i år kommer att anordnas,
och de skäl, som föranlett övningsprogrammets utökning, göra det särskilt
angeläget att goda resultat av övningarna uppnås. Jag har därför ansett
mig böra, utan att avvakta resultatet av förenämnda utredning, föreslå,
att värnpliktigt befäl ålägges fullgöra en befälsövning om tio dagaV i anslutning
till repetitionsövning. För huvuddelen av befälet bör denna övning förläggas
omedelbart före repetitionsövningen. Jag förutsätter dock att visst
värnpliktigt befäl måste kvarbliva för tjänstgöring efter det att huvuddelen
av krigsförbandet utryckt. När jag stannat för att låta befälsövningen omfatta,
tio dagar har jag förutsatt, att kompletterande utbildning av gruppchefer
vid de krigsförband som inkallas därunder kommer till stånd. Huruvida
den befälsövning om tio dagar, som jag nu föreslår, är lämpligt avvägd
med hänsyn till gruppchefsutbildningen få erfarenheterna visa.
Skyldigheten att fullgöra befälsövning bör begränsas till det värnpliktiga
befäl, som avses skola ha trupp sig underställd, d. v. s. regelmässigt skola
17
Kilngt. Maj:ls proposition nr 194.
utöva truppbefäl. Värnpliktiga, som på grund av placering i vissa befattningar
varmed icke följer utövande av direkt truppbefäl erhållit befäls stälkring,
böra sålunda icke vara skyldiga att fullgöra ifrågavarande befälsövning. Det
bör få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela närmare bestämmelser härom.
1 avvaktan på resultatet av utredningen rörande gruppchefsutbildningen
bör åt bestämmelserna om befälsövning givas endast provisorisk karaktär,
och de böra därför intagas i en särskild tidsbegränsad lag.
III. Förslaget till lag om ändring i värnpliktslagen.
Gällande bestämmelser om tillgodoräknande av
frånvaro från värnpliktstjänstgöring som
tjäns tgörings tid.
.[ 27 § 3 mom. D. värnpliktslagen meddelas bestämmelser angående vissa
fall av avbrott i värnpliktstjänstgöring som fullgöres enligt 1 mom. i samma
paragraf.
Det stadgas sålunda att därest värnpliktig under sådan tjänstgöring fällts
till straff för rymning eller för undanhållande av minst ett dygns varaktighet
den tid under vilken han varit rymd eller undanhållit sig ej skall tillgodoräknas
honom, där ej Konungen annorledes förordnar. Motsvarande regel gives för
de fall då värnpliktigs tjänstgöring avbrutits för verkställighet av straffarbete,
omedelbart ådömt fängelsestraff, ungdomsfängelse, tvångsarbete, förvaring
eller internering.
Genom lag den 2 juni 1950 (nr 225) gjordes det tillägget till 27 § 3 mom. D.,
att tid under vilken värnpliktig varit frånvarande från tjänstgöringen för
avtjänande av arrest icke finge tillgodoräknas, i den mån tiden överstege
vissa angivna antal dagar (20 dagar respektive en tiondel av tjänstgöringen
beroende på tjänstgöringens längd). Beträffande denna lagändring må hän
visas till prop. 1950: 224 s. 87—89.
Nu angivna regler kompletteras av bestämmelser i 131 § 1 mom. inskrivningsförordningen.
Här stadgas under a), att värnpliktig, vilken till följd av
sjukdom eller skada vartill tjänstgöringen kan antagas ha varit orsak (sjuk
dom eller skada i tjänsten) eller på grund av tjänstledighet som förbandschef
äger bevilja icke deltagit i tjänstgöring, äger såsom tjänstgöringstid tillgodoräkna
sig det antal (lagar, han sålunda varit frånvarande från tjänst
göring. Under b) i samma moment stadgas, att om värnpliktig av annan
orsak än under a) i momentet eller i 27 § 3 mom. D. värnpliktslagen sägs
varit frånvarande från tjänstgöring den tid han varit frånvarande må tillgodoräknas
honom såsom fullgjord tjänstgöring, därest don sammanlagt icke
överstiger eu tiondel av tjänstgöringen. Stadgandet under b) bör jämföras
med bestämmelsen i 27 § 3 mom. E. värnpliktslagen, vari överlämnats åt
Konungen alt för ord na huruvida och i vad mån värnpliktig må såsom fullgjord
tjänstgöring tillgodoräkna sig tid, varunder han icke kunnat deltaga i tjänst
göringen på, grund -av sjukdom eller skada, till vilken tjänstgöringen ej kan
Biliang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 194.
2—745 51
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 19d.
antagas hava varit orsak (sjukdom eller skada utom tjänsten); genom ifrågavarande
stadgande i 131 § 1 mom. bj i n sk r i vni ngs fö ro rdn inge n har bland
annat frågan om sjukdom eller skada utom tjänsten reglerats.
Det anförda kan sammanfattas sålunda. Tid för rymning eller undanhållande
minst ett dygn tillgodoräknas icke. Ej heller tillgodoräknas tid för
undergående av grövre frihetsstraff. Tid för undergående av arreststraff utan
tjänstgöring tillgodoräknas icke, i den mån tiden överstiger närmare angivna
antal dagar. Från varo på grund av sjukdom eller skada i tjänsten så ock kor
ta-re tjänstledighet tillgodoräknas alltid. Frånvaro av annan anledning än
nn nämnts — bland annat sjukdom eller skada utom tjänsten — tillgodoräknas,
därest den sammanlagt icke överstiger en tiondel av tjänstgöringen.
För de fall då avbrott skett i tjänstgöringen och avbrottet icke helt må tillgodoräknas,
uppkommer frågan »i vilken ordning» den återstående tjänstgöringsskyldigheten
skall fullgöras. Bestämmanderätten härutinnan har överlämnats
åt Konungen genom stadgande i 27 § 3 mom. D. andra stycket. I
detta hänseende ha bestämmelser meddelats i 131 och 132 §§ inskrivningsförordningen.
Bestämmelserna innebära att den värnpliktige antingen hem
förlovas och sedermera ånyo inkallas (131 § 2 mom. första stycket och 132 §)
eller kvarhålles efter tjänstgöringsperiodens slut för att göra eftertjänst. Avgörande
för vilketdera alternativet som skall tillämpas är avbrottets längd.
Hemförlovning äger rum därest tiden för avbrottet överstiger en tiondel av
tjänstgöringen.
Enligt 27 § 3 mom. D. andra stycket äger ock Konungen bestämma i vad
mån »föregående tjänstgöringstid» må tillgodoräknas den värnpliktige. Frågan
härom, som endast är aktuell för det fall att förutsättning för hemförlov
ning föreligger, regleras i 131 § 2 mom. andra stycket, jämfört med 124 §.
Principen är att- om den tjänstgöring som fullgjorts före avbrottet är kortvarig
skall tjänstgöringen — efter hemförlovning och ny inkallelse — göras om;
eljest icke.
Förslag i ärendet.
De förut återgivna bestämmelserna ha i olika sammanhang varit under
diskussion, särskilt i militieombudsmannens ämbetsberättelser, varvid bland
annat bestämmelsernas svårtillämplighet framhållits.
Ifrågavarande spörsmål ha gjorts till föremål för särskild utredning inom
försvarsdepartementet. En i anslutning därtill upprättad promemoria innefattar
förslag till lösning av problemen efter i huvudsak följande riktlinjer.
Frånvaro på grund av sjukdom eller skada i tjänsten bör liksom hittills
städse tillgodoräknas. Annan frånvaro bör icke tillgodoräknas, där ej Konungen
annorledes förordnar. Konungen må vidare bestämma att tjänstgöring som
fullgjorts före avbrott i densamma icke må tillgodoräknas; om den ordning
i vilken återstående tjänstgöringsskyldighet skall fullgöras må ock Konungen
meddela bestämmelser. De nu återgivna reglerna avses enligt promemorian
skola innefattas i lagen.
19
Kungl. Maj.ts proposition nr 194.
I inskrivningsförordningen böra meddelas följande bestämmelser.
a) Förutom frånvaro för sjukdom eller skada i tjänsten skall värnpliktig
äga tillgodoräkna frånvaro på grund av tjänstledighet, som förbandschefen
beviljat.
b) Värnpliktig som av annan orsak än som avsetts under a) varit frånvarande
under tid som överstiger en tiondel av tjänstgöringen skall hemförlovas
och sedermera ånyo inkallas.
c) Värnpliktig som rymt eller undanhållit sig skall, därest han ej hemförlovats
enligt b), göra eftertjänst, sedan övriga värnpliktiga i samma tjänstgöringsomgång
utryckt, under tid som svarar mot tiden för rymningen ellei
undanhållandet.
d) Vid beräkning av tid enligt denna paragraf skall rymning eller undanhållande
under del av dygn anses som frånvaro av dylik anledning under helt
dygn.
Chefen för armén har i yttrande över förenämnda promemoria tillstyrkt
densamma i vad avsåge den allmänna dispositionen av bestämmelserna. Boitsett
från vissa frågor rörande definitionen av begreppen sjukdom och skada
i eller utom tjänsten, vilka frågor här icke upptagits till behandling, har
chefen för armén endast framfört invändningar beträffande förslaget, såvitt
det avser eftertjänst. Chefen för armén har sålunda avstyrkt förslaget att
värnpliktig som undergått arreststraff skulle undslippa eftertjänst.
Chefen för marinen liar oj haft något att erinra mot promemorians förslag,
medan chefen för flygvapnet ifrågasatt lämpligheten av förslaget att undanhållande
under del av dygn skulle anses som frånvaro under helt dygn.
Departementschefen.
Reglerna om tillgodoräknande eller frånräknande av avbrott i värnpliktigs
tjänstgöring och om ordningen för fullgörande av återstående
tjänstgöringsskyldighet ha städse ansetts tillhöra de mera svårbemästrade
inom vämpliktslagstiftningen.
I sin nuvarande lydelse äro reglerna icke tillfredsställande, höljande exempel
må till belysande härav anföras. Fn värnpliktig som fullgör första tjänstgöring
om 270 dagar drabbas av sjukdom, ådragen utom tjänsten, och bli i
härigenom urståndsatt att tjänstgöra under 25 dagar. Då detta avbrott icke
överstiger en tiondel av tjänstgöringen — 27 dagar skall avbrottet tillgodoräknas
(131 § 1 mom. b) inskrivningsförordningen). Samme värnpliktige
ådömes arrest utan tjänstgöring 20 dagar och undergår straffet. Även detta
avbrott skall tillgodoräknas (27 § 3 mom. D. värnpliktslagen). Den värnpliktige
har alltså i detta fall kunnat vara frånvarande under icke mindre än tillhopa
45 dagar, av åtminstone delvis självförvållad orsak, utan att skyldighet
inträtt för honom att genom ny tjänst taga igen det förlorade. Detta, resultat
måste anses otillfredsställande ur utbildningssynpunkt.
Förevarande förslag till ändring av 27 § 3 mom. värnpliktslagen innebär en
20
Kungl. Majds proposition nr 194,
lösning av problemen efter i viss män nya riktlinjer. Därvid har hänsynen till
utbildningen ställts i förgrunden. Såsom utgångspunkt för resonemanget
har i anledning härav tagits de regler som böra gälla för fullgörande av den
tjänstgöringstid som återstår efter avbrott i tjänstgöringen.
Den återstående tjänstgöringen kan fullgöras antingen efter hemförlovning
och ny inkallelse eller ock genom s. k. eftertjänst.
Hemförlovningsinstitutet bygger på en relation mellan tjänstgöringsavbrottet
och tjänstgöringsperioden. .Relationstalet, som är grundat på erfarenheter
från utbildning en, är för närvarande satt till en tiondel, överskrides
denna gräns skall den värnpliktige hemförlovas för att sedermera ånyo inkallas
och göra om den tjänstgöringstid som gått förlorad. Detta institut är
rationellt ur utbildningssynpunkt.
Därest avbrottet understiger en tiondel av tjänstgöringen kan enligt nuvarande
regler skyldighet att göra eftertjänst inträda. Den värnpliktige kvarhålles
efter de övrigas utryckning och är därvid skyldig att helt eller delvis
ersätta den tjänstgöring, som icke fullgjorts. Uppenbart är att offertjänsten
är utan värde för utbildningen. Med hänsyn till att offertjänsten kan drabba
allenast ett relativt ringa antal värnpliktiga vilka rycka ut å olika tidpunkter
synes den icke heller kunna motiveras ur den synpunkten, att nyttig arbetskraft
— närmast för handräckningsändamål — därigenom skulle ställas till
krigsmaktens förfogande. Såsom motivering för offertjänsten kan därför endast
åberopas, att offertjänsten utgör ett mot den värnpliktige riktat sankfionsförfarande.
Jag anser att ett sådant förfarande knappast är försvarligt
i fall då tjänstgöringsavbrottet är förorsakat av undergående av straff. Eftertjänsten
måste nämligen därvid te sig som en dubbelbestraffning. I ett
fall anser jag likväl eftertjänst vara motiverad. Jag avser härmed värnpliktig
som rymt eller undanhållit siy från tjänsten. Av psykologiska skäl
måste det anses lämpligt och erforderligt att sådan värnpliktig får kvarbliva
efter det hans kamrater utryckt och genom eftertjänst ersätta den tid han
varit rymd eller hållit sig undan. Att offertjänsten icke bör inbegripa tiden
för det straff lian må ha undergått för sitt brott, framgår av det förut anförda.
Enligt förslaget skall med hänsyn till vad sålunda anföris tid för rymning
eller undanhållande städse frånräknas och alltså göras om genom ny tjänst,
härvid bortsett från att. Konungen, liksom hittills, ansetts böra kunna medge
lindring för särskilt iall. Skyldigheten att ersätta den förlorade tiden skall
gälla oavsett om frånvaron — ensam för sig eller sammanlagd med annan
frånvaro — överstiger hemförlovningsgränsen eller icke. I förra fallet skall
den värnpliktige göra om tiden för tjänstgöringsavbrottet efter hemförlovning
och ny inkallelse, i senare fallet göra eftertjänst.
I lagförslaget har vidare intagits regeln att avbrott på grund av sjukdom
eller skada i tjänsten alltid skall tillgodoräknas. Bestämmelsen härom, som
nu har sin plats i 131 § 1 mom. a) inskrivningsförordningen, har ansetts böra
överföras till lagen såsom uttryck för en den värnpliktige tillförsäkrad rättighet.
Bestämmelsen, som ju ej kan sägas vara förenlig med vad som ur strikt
utbildningssynpunkt kunnat anses påballat, är dikterad av humanitära skäl.
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 194.
Avbrott på grund av tjänstledighet, som förbandschef äger bevilja, bör
liksom hittills tillgodoräknas (jfr 131 § 1 inom. a) inskrivningsförordningen);
detta stadgande bör emellertid liksom nu ha sin plats i förordningen, dels
med hänsyn till stadgandets relativt ringa betydelse och dels med tanke på
eventuella ändringar i terminologien i fråga om begreppet ledighet.
Vad angår frånvaro av andra orsaker än nu nämnts bygger lagförslaget på
följande principer. Tiden för sådan frånvaro — förorsakad av t. ex. sjukdom
eller skada utom tjänsten eller av straffverkställighet — bör principiellt ur
utbildningösynpuiikt ersättas med ny tjänst. Därest frånvaron, i förekommande
fall sammanlagd med tid för rymning eller undanhållande, överstiger
hemförlovningsgränsen, skall sålunda vederbörande vara skyldig att efter hemförlovning
göra ny tjänst, motsvarande tiden för frånvaron. Härigenom blir
utbildmngssynpunkten tillgodosedd. Om däremot sådan frånvaro icke uppgår
till så lång tid att förutsättning för hemförlovning är för handen, avses icke
någon påföljd skola inträda för den värnpliktige; eftertjänst skall således icke
fullgöras för dessa fall av frånvaro. Avgörande för frågan om frånvaron skall
tillgodoräknas eller icke blir således hemför! övnings institutet och därmed avbrottets
längd. Eftersom bestämmelserna om hemförlovning torde böra meddelas
i administrativ författning, bär beträffande tjänstgöringsavbrott av
denna kategori i lagförslaget endast intagits det stadgandet att Konungen
förordnar huruvida och i vad mån avbrottet må tillgodoräknas (27 § 3 mom. D.
tredje stycket).
Vid sidan härom erfordras bestämmelser i inskrivningsförordningen av i
huvudsak den innebörd jag nyss angivit. Dessa bestämmelser, som särskilt
komma att avse en genomgripande ändring av 131 §, böra träda i kraft samtidigt
med lagen.
Enligt sin nuvarande lydelse äro bestämmelserna i 27 § 3 inom. D. i värnpliktslagen
endast tillämpliga å tjänstgöring jämlikt 1 mom. samma paragraf
men däremot icke å beredskapsövning enligt 2 mom. Då emellertid även
beredskapsövning är att hänföra till tidsbestämd tjänstgöring — i motsats
till tjänstgöring enligt 28 § som icke är maximerad — böra nu ifrågavarande
bestämmelser göras tillämpliga även å beredskapsövning. Stadgande härom
bär införts i förslaget. Med hänsyn till beredskapsövningons särskilda karaktär
kunna dock särskilda avvikande tillämpningsbestämmelser visa sig erforderliga
beträffande sådan tjänstgöring.
Enligt nu gällande lag har såsom förutsättning för att undanhållande icke
må tillgodoräknas uppställts det kravet att undanhållandet skall ha varat
minst ett dygn. Kravet härpå bär slopats i lagförslaget,
Med hänsyn till de nu gällande reglernas mindre tillfredsställande beskaffenhet
är det i hög grad angeläget att de föreslagna ändringarna av 27 § 3 mom.
D. vämjdiktslagen och de därav betingade ändrade bestämmelserna i inskrivningsförordningen
så snart som möjligt träda i tillämpning i största möjliga
utsträckning. Jag förordar därför att de nya bestämmelserna skola, få tillliimpas
även å tjänstgöring som pågår vid tiden för'' bestämmelsernas ikraft
-
22
Kungl. Majds proposition nr 194.
trädande; i annat fall bleve bestämmelserna ej tillämpliga på den första tjänstgöring
som pågår när författningarna utfärdas. Övergången till det nya
systemet måste val medföra vissa svårigheter under ett kortare skede men
dessa, svårigheter torde kunna bemästras genom anvisningar och råd till
truppförbanden.
Slutligen får jag anmäla fråga rörande ut tagning av värnpliktiga
vid flottan till befälsutbildning.
I värnpliktslagen har hittills saknats föreskrift om uttagning av flottans värnpliktiga
till befälsutbildning. Behov därav föreligger heller icke i och för sig.
Emellertid har genom den ändring av bestämmelserna om uttagning av värnpliktiga
till befälsutbildning, som gjordes vid 1950 års riksdag, uppkommit
eu möjlighet för värnpliktiga att undandraga sig förlängd befälsutbildning
genom att söka anställning såsom aspiranter vid flottan men sedermera avbryta
aspi rantutbildningen.
Genom statsmakternas beslut år 1950 ändrades värnpliktslagen bl. a. så
att tvångsvis befälsuttagning av värnpliktig, tilldelad armén, kustartill#riet
eller flygvapnet, skulle äga rum endast i samband med den värnpliktiges inskrivning.
Flottans värnpliktiga befäl rekryteras huvudsakligen bland sjökaptener och
likställda samt bland medlemmar av sjövärnskåren enligt särskilda bestämmelser.
Det bär, enligt vad som framkommit, inträffat, att officers- och reservoffioersaspiranter
vid flottan — vilka under aspirantutbildningen fullgöra
värnpliktstjänstgöring — före utgången av första tjänstgöringsåret på ansökan
erhållit entledigande. Sålunda entledigad aspirant fullgör ytterligare
värnpliktstjänstgöring endast under så lång tid att hans sammanlagda tjänstgöringstid
uppgår till, för närvarande, 360 dagar, d. v. s. tidslängd motsvarande
flertalet värnpliktigas utbildningstid. Nämnda aspiranter kunna numera
endast efter frivilligt åtagande uttagas för utbildning till värnpliktigt
befäl. Av det sagda torde framgå att för befälsutbildning kvalificerade värnpliktiga
genom att söka anställning som aspiranter vid flottan men sedermera
avbryta aspirantutbildningen kunna undandraga sig förlängd tjänst
göring. För att hindra detta synes det erforderligt att införa bestämmelser i
syfte att, på samma sätt som f. n. gäller beträffande arméns, kustartilleriets
och flygvapnets värnpliktiga, möjliggöra även uttagande av värnpliktiga vid
flottan — dock ej sjökaptener och likställda eller medlemmar av sjöväruskåren
— för utbildning till officer, underofficer eller underbefäl. Därest sålunda
tvångsuttagen värnpliktig antages till officers- eller reservofficersaspirant
vid flottan och sedermera entledigas, torde han kunna befälsutbildas på
någon av de utbildningslinjer som för närvarande finnas inom flottan.
I enlighet härmed ha föreslagits de ändringar av stadgandena i 6 § och
27 § 1 mom. B. som framgå av lagförslaget.
Kungl. Maj-.ts proposition nr 194.
23
Hemställan.
I anledning av det anförda får jag hemställa att Kungl. Maj: t måtte föreslå
riksdagen att godkänna, inom försvarsdepartementet upprättade förslag
till
a) lag om skyldighet för vissa värnpliktiga att fullgöra repetitions- och
beredskapsövningar;
b) lag med provisoriska bestämmelser om skyldighet för vissa värnpliktiga
tilldelade armén att fullgöra befälsövning; samt
c) lag om ändring i värnpliktslagen den 30 december 1941 (nr 967).
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.
,''Ur protokollet:
Ä. Broberg.