Kungl. Maj.ts proposition nr 185.
1
Nr 185.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till ändringar
i 1917 års allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen,
m. mgiven Stockholms slott den
6 april 1951.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över civilärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels godkänna härvid fogade förslag till
1) kungörelse om ändring i 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente
den 30 juni 1947 (nr 416),
2) kungörelse om ändring i 1947 års allmänna familjepensionsreglemente
den 30 juni 1947 (nr 417),
3) kungörelse om ändring i 1947 års tjänstepensionsreglemente för de
högre kommunala skolorna den 30 juni 1947 (nr 418),
4) kungörelse om ändring i 1947 års familjepensionsreglemente för de
högre kommunala skolorna den 30 juni 1947 (nr 419) samt
5) kungörelse om ändrad lydelse av 17 § 2 mom. 1947 års tjänstepensionsreglemente
för folkskolan den 30 juni 1947 (nr 420),
dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen
föredragande departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF.
John Lingman.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I anslutning till förslag, som i annat sammanhang förelagts riksdagen,
upptagas i förevarande proposition förslag till ändringar i 1947 års pensionsreglementen.
Bl. a. föreslås ändrade pensionsunderlag för överläkare vid
fångvårdens sinnessjukavdelningar och statens sinnessjukhus i anledning
av de i statsverkspropositionen framlagda löneregleringsförslagen för dessa
befattningshavare. Vidare förordas vissa specialbestämmelser på grund av
förslaget om lönereglering för viss personal vid lantbruksskolan vid Ultuna
(prop. 1951: 126) samt ändringar i pensionsreglementena för de högre kom
1
Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 saml. Nr 185.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 185.
munala skolorna såsom en följd av förslaget om lönereglering för rektorer
vid sistnämnda skolor (prop. 1951: 112).
I propositionen föreslås tillika en mindre förhöjning av vissa reservpensioner,
som utgå enligt 1943 års reservbefälskungörelser, och ändrade bestämmelser
i fråga om reglering av reservpension, som sammanträffar med
lön eller tjänstepension. Även i fråga om officerare i väg- och vattenbyggnadskåren
förordas ändrade bestämmelser. Sålunda föreslås att kårens personal
skall i stort sett åtnjuta lön och pension enligt de grunder, som numera
gälla för reservpersonal.
Härjämte behandlas i propositionen frågor om beredande av pensionsrätt
i statens pensionsanstalt för befattningshavare hos skytteförbundens överstyrelse
och hos centralförbundet för befälsutbildning samt om pension åt
vissa personer i statsunderstödd verksamhet in. m.
Kungl. Maj:ts proposition nr 185.
3
Förslag
till
kungörelse om ändring i 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente
den 30 juni 1947 (nr 416).
Härigenom förordnas, ati 29 och 33 §§ samt 35 § 1 och 2 mom. 1947 års
allmänna tjänstepensionsreglemente den 30 juni 19471 skola erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.
29 §.
Andra huvudtiteln.
Fångvårdsanstalterna.
För befattning såsom överläkare skall tillämpas det tjänstepensionsunderlag,
som enligt 14 § gäller för 36 löneklassen å löneplan nr 1.
33 §.
Nionde huvudtiteln.
Lantbruksskolan vid Ultuna.
För befattning såsom rektor vid lantbruksskolan vid Ultuna skall tilllämpas
det tjänstepensionsunderlag, som enligt 14 § gäller för 33 löneklassen
å löneplan nr 1.
Länsveterinärer.
För befattning---löneplan nr 1.
35 §.
Elfte huvudtiteln.
1 inom. Statens sinnessjukhus.
För befattning såsom överläkare vid statens sinnessjukhus skall tillämpas
det tjänstepensionsunderlag, som enligt 14 § gäller för 36 löneklassen å
löneplan nr 1.
2 mom. Statens anstalt för fallandesjuka.
För befattning såsom överläkare vid statens anstalt för fallandesjuka
skall tillämpas det tjänstepensionsunderlag, som enligt 14 § gäller för 36
löneklassen å löneplan nr 1.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1951.
1 Senaste lydelse av 33 § samt 35 § 1 och 2 mom., se 1948:589.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 185.
Förslag
till
kungörelse om ändring i 1947 års allmänna familjepensionsreglemente
den 30 juni 1947 (nr 417).
Härigenom förordnas, att 18 och 22 §§ samt 24 § 1 och 2 mom. 1947 års
allmänna familjepensionsreglemente den 30 juni 19471 skola erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.
18 §.
Andra huvudtiteln.
Fångvårdsanstalterna.
För befattning såsom överläkare skall tillämpas det familj epensionsunderlag,
som enligt 9 § 2 mom. gäller för 36 löneklassen å löneplan nr 1.
22 §.
Nionde huvudtiteln.
Lantbruksskolan vid Ultuna.
För befattning såsom rektor vid lantbruksskolan vid Ultuna skall tillämpas
det familjepensionsunderlag, som enligt 9 § 2 mom. gäller för 33 löneklassen
å löneplan nr 1.
Länsveterinärer.
För befattning —--löneplan nr 1.
24 §.
Elfte huvudtiteln.
1 mom. Statens sinnessjukhus.
För befattning såsom överläkare vid statens sinnessjukhus skall tillämpas
det familjepensionsunderlag, som enligt 9 § 2 mom. gäller för 36 löneklassen
å löneplan nr 1.
2 mom. Statens anstalt för fallandesjuka.
För befattning såsom överläkare vid statens anstalt för fallandesjuka
skall tillämpas det familjepensionsunderlag, som enligt 9 § 2 mom. gäller
för 36 löneklassen å löneplan nr 1.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1951.
1 Senaste lydelse av 22 § samt 24 § 1 och 2 mom., se 1948:590.
Kungl. Maj:ts proposition nr 185.
5
F örslag
till
kungörelse om ändring i 1947 års tjänstepensionsreglemente för
de högre kommunala skolorna den 30 juni 1947 (nr 418).
Härigenom förordnas, att 1 § 1 inom., 3 §, 18 § 2 inom., 19 § 1, 4 och
5 mom., 20 § 1 mom., 21 § 1 mom. samt 24 § ävensom rubriken framför
19 § 1947 års tjänstepensionsreglemente för de högre kommunala skolorna
den 30 juni 19471 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
1 §•
1 inom. Detta reglemente äger tillämpning å rektorer samt ordinarie och
extra ordinarie lärare vid kommunala flickskolor, kommunala mellanskolor,
praktiska mellanskolor och högre folkskolor (de högre kommunala
skolorna), vilka äro underkastade statens allmänna avlöningsreglemente.
3 §•
Befattningshavare, å vilken detta reglemente äger tillämpning, är efter
avgång från befattningen berättigad att åtnjuta tjänstepension eller tjånsteliuränta,
allt enligt de föreskrifter och under de villkor, som innehållas i
reglementet jämte de närmare bestämmelser, som för tillämpningen av
detsamma utfärdas av Kungl. Maj :t.
1 reglementet---befattningen m. m.
18 §.
2 mom. Rörligt tillägg — — — års ålder.
Härvid skall dock iakttagas, att tillägg ej beräknas å belopp, varmed
grundbeloppet överstiger 1 100 kronor, och ej heller å däri ingående öretal,
som överskjuter fullt krontal.
2 kap. Rektorer.
19 §.
t mom. Rektor äger rätt att vid avgång från rektorsbefattningen komma
i åtnjutande av tjänstepension (rektorspension) i enlighet med vad nedan
i denna paragraf sägs, under förutsättning att han jämväl enligt detta
reglemente eller andra tjänstepensionsbestämmelser är berättigad till
tjänstepension för lärarbefattning.
Där avgång---rektorspension utgå.
Rektor, vars förordnande efter det han uppnått en levnadsålder av 00
år på grund av därom av honom uttryckt önskan upphäves, innan rätt till
tjänstepension för lärarbefattningen inträtt, må kunna av Kungl. Maj:t
medgivas rätt att komma i åtnjutande av rektorspension, därest avgången
1 Senaste lydelse, se beträffande 1 § 1 mom. 1948:591 och beträffande 19 § 1 mom. 1949:257.
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 185.
finnes icke vara stridande mot det allmännas intresse, och under förutsättning
tillika att han vid frånträdande av lärarbefattningen kunde tillgodoräkna
sig så stort antal tjänstår att detta utökat med den tid han innehaft
rektorsbefattning uppgår till minst 30 år.
Bestämmelserna i---- uttryckt önskan.
4 mom. Såsom tjänstepensionsunderlag för rektorsbefattning skall vid
bestämmandet av tjänstepension för tiden intill den månad varunder pensionstagaren
uppnår 67 års ålder tillämpas det belopp (begynnelseunderlag),
som framgår av nedanstående tabell, samt för tiden därefter det belopp
(slutunderlag), som erhålles genom minskning av begynnelseunderlaget
med 792 kronor, såframt ej Kungl. Maj :t i särskilt fall förordnar om
lägre avdrag.
Skolform |
Begynnelseunderlag kronor |
Högre folkskola............................ |
7 944 |
Annan högre kommunal skola: |
|
om rektor ej innehar adjunktskompetens .. |
8 772 |
om rektor innehar adjunktskompetens, .... |
9 564 |
5 mom. Övergår rektor till lärarbefattning, skall i tjänstepensionshänseende
gälla vad för lärarbefattningen finnes stadgat.
Har med tjänstepensionsrätt förenad rektorsbefattning innehafts under
minst 12 år i oavbruten följd, äger dock befattningshavaren kvarstå vid
rektors tjänstepensionsrätt. I sådant fall skall med avseende å den tjänstepension,
vartill han må bliva berättigad, iakttagas att pensionens grundbelopp
icke må understiga det belopp, vartill det skulle hava bestämts,
om han intill avgången ur tjänst alltjämt innehaft den frånträdda rektor
sbef attningen.
20 §.
1 mom. Den som----- folkpensionering (för tidslip ränta).
Såsom förutsättning---likväl gälla,
a) att befattningshavaren under sammanlagt minst tre år före avgången
innehaft anställning, som vid nämnda tillfälle varit förenad med tjänstepensionsrätt;
samt
b) att han icke efter avgången men före den i första stycket a) eller b)
avsedda tidpunkten innehaft annan anställning, förenad med tjänstepensionsrätt.
Där lärare---en tjänstelivränta.
Avgår rektor samtidigt från rektors- och lärarbefattning, må likaledes allenast
en tjänstelivränta utgå. Livräntebeloppet skall därvid motsvara det
högsta av de för de särskilda befattningarna beräknade beloppen.
21 §.
1 mom. Beloppet för år räknat av tjänstelivränta bestämmes, där ej annat
föranledes av vad nedan i 2 mom. stadgas, i förhållande till dels det för
7
Kungl. Maj.ts proposition nr 185.
befattningshavaren vid avgången gällande tjänstepensionsunderlaget, dels antalet
vid avgången uppnådda tjänstår, dels ock nämnda antal tjänstår utökat
med tid, som vid avgången må hava återstått till utgången av den månad
varunder befattningshavaren uppnår 65 års ålder, allt på sätt närmare
stadgas i 22 §.
Härvid iakttages — ---om förtidspension;
b) att tid, under vilken befattningshavaren icke innehaft med tjänstepensionsrätt
förenad befattning och för vilken han icke enligt vad därom särskilt
stadgats bidragit till tjänstepensioneringen, vid tjänstårsberäkningen i intet
fall må tagas i betraktande till större del än två tredjedelar; samt
c) att såsom---före avgången.
24 §.
Befattningshavare, å vilken reglementet erhåller tillämpning, skall vara
pliktig att underkasta sig ändrade bestämmelser i de hänseenden, om vilka i
reglementet förmäles. Ordinarie befattningshavare är likväl icke skyldig
underkasta sig ändring av föreskrifterna i 12 § 2 mom. och 19 § 4 mom. om
beloppet av tjänstepensionsunderlag, i 14—16 §§ och 19 § 3 mom. första
stycket om bestämmande av tjänstepensions grundbelopp eller i 18 § om
rörligt tillägg, dock att sådan befattningshavare skall vara pliktig att, därest
de allmänna levnadskostnaderna nedgå med tio procent eller mera i förhållande
till “%« av levnadskostnaderna i mars 1946, efter prövning av
Kungl. Maj :t och riksdagen vidkännas minskning med högst fem procent
av grundbeloppet av tjänstepension eller beloppet av tjänstelivränta.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1951.
Förslag
till
kungörelse om ändring i 1947 års familjepensionsreglemente för
de högre kommunala skolorna den 30 juni 1947 (nr 419).
Härigenom förordnas, att 1 § 1 och 3 inom., 2 § 3 inom., 3 §, 12 § 1 och
2 inom., 13 §, 14 § 2 inom. samt 15 § 1 mom. ävensom rubriken framför 12 §
1947 års familjepensionsreglemente för de högre kommunala skolorna den
30 juni 19471 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
1 §•
1 mom. Detta reglemente äger tillämpning beträffande:
a) rektor eller lärare, som är underkastad 1947 års tjänstepensionsreglemente
för de högre kommunala skolorna;
b) den som---- — tjänstepensionsreglemente; samt
1 Senaste lydelse, sc beträffande 1 § 1 mom. 1949:258 och beträffande 12 § 1 mom. 1948:592.
Se därjämte beträffande 12 § 1 mom. och 14 § 2 mom. prop. 1951: 184.
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 185.
c) den som, efter att på grund av stadgandet under a) här ovan hava
blivit underkastad detta reglemente, avgått från sin befattning utan rätt att
för densamma komma i åtnjutande av pension varom under b) förmäles,
under förutsättning att befattningshavaren under sammanlagt minst tre år
före avgången innehaft anställning, som vid nämnda tidpunkt varit förenad
med tjänstepensionsrätt, varom i 3 mom. tredje stycket här nedan förmäles.
Bestämmelsen under c) här ovan avser icke sådant fall, då befattningshavaren
efter avgången innehaft annan anställning, förenad med tjänstepensionsrätt,
som nyss sagts.
3 mom. Vad i detta reglemente sägs om befattningshavare skall, där ej
annat framgår, i tillämpliga delar gälla med avseende å sådan förutvarande
befattningshavare, som i 1 inom. b) eller c) avses.
Vad i--— svarande engångsbelopp.
Med tjänste----- eller familjepensionsbestämmelser.
2 §•
3 mom. Då befattningshavare i dom å äktenskapsskillnad förpliktas att
till sin make utgiva underhållsbidrag eller i skillnadsmålet visats föreligga
avtal om sådant underhållsbidrag, äger domstolen, om makarna levt tillsammans
under minst fem år och befattningshavarens make vid sammanlevnadens
hävande uppnått en ålder av minst 30 år samt det i övrigt med hänsyn
till omständigheterna finnes skäligt, förordna att maken skall vara berättigad
till familjepension eller familjelivränta, som avses i detta reglemente.
Sålunda meddelat---nytt gifte.
Äger förordnande som nyss sagts giltighet, må sådant förordnande ej med
laga verkan meddelas till förmån för befattningshavarens make i senare
äktenskap.
3 §.
Innehade avliden befattningshavare vid frånfället familjepensionsrätt enligt
bestämmelserna i 1 § detta reglemente för mer än en befattning, skall
familjepension eller familjelivränta för varje befattning utgå enligt för densamma
meddelade bestämmelser, dock med iakttagande av de i 15 § 1 mom.
meddelade bestämmelserna rörande sammanträffande förmåner.
Efter den — ----familjelivränta utgå.
Där avliden befattningshavare vid frånfället innehade familjepensionsrätt
enligt reglementet såväl för rektorsbefattning som för ordinarie lärarbefattning,
må oavsett bestämmelsen i första stycket, familjepension eller familjelivränta
utgå allenast för rektorsbefattningen.
2 kap. Rektorer.
12 §.
1 mom. Beträffande familjepension åt efterlevande efter rektor skola bestämmelserna
i 6—8 samt 10 och 11 §§ äga motsvarande tillämpning.
Härvid skall--— års ålder.
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 185.
2 mom. Såsom familjepensionsunderlag för rektorsbefattning skall gälla
det belopp, som angives i följande tabell.
Skolform |
Familjepensions- underlag kronor |
Högre folkskola............................ |
3180 |
Annan högre kommunal skola: |
|
om rektor ej innehar adjunktskompetens .. |
3 444 |
om rektor innehar adjunktskompetens .... |
3 696 |
13 §.
Familjelivränta enligt detta reglemente tillkommer efterlevande till förutvarande
befattningshavare, varom förmäles i 1 § 1 mom. c).
14 §.
2 mom. Familjepensionstalet för livränta bestämmes, där ej annat föranledes
av vad här nedan stadgas, till ett belopp motsvarande så stor del av
det för befattningshavaren senast gällande familjepensionsunderlaget, som
antalet vid avgången uppnådda fulla eller påbörjade fjärdedels tjänstår av
det slag, varom i 10 § a) och b) förmäles, utgör av 120 eller — där vid avgången
uppnådda tjänstår, utökade med tid, som från avgången må hava
återstått till pensioneringsperiodens inträde, uppgå till mer än 120 fulla eller
påbörjade fjärdedels tjänstår — av det större tal, som uppkommer genom berörda
utökning.
I fråga om beräkning av tjänstår samt tid för pensioneringsperiodens inträde
för rektor skola härvid stadgandena i 12 § 1 mom. andra stycket lända
till efterrättelse.
Vid beräkning---två tredjedelar.
I övrigt---motsvarande tillämpning.
15 §.
1 mom. Innehade avliden befattningshavare vid frånfället familjepensionsrätt
för mer än en befattning, antingen enligt detta reglemente eller enligt
såväl detta reglemente som andra familj epensionsbestämmelser, beror på
Kungl. Maj :ts prövning, om och i vad mån de förmaner, vilka tillhöra endera
respektive den enligt detta reglemente utgående familjepensionen ellei
familjelivräntan, av sådan anledning skola minskas med de till den andra
familj epensionen eller familjelivräntan hörande förmånerna.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1951.
10
Kungl. Maj. ts proposition nr 185.
F ö r s I a g
till
kungörelse om ändrad lydelse av 17 § 2 mom. 1947 års tjänstepensionsreglemente
för folkskolan den 30 iuni 1947 (nr 420).
Härigenom förordnas, att 17 § 2 mom. 1947 års tjänstepensionsreglemente
lör folkskolan den 30 juni 1947 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.
17 §.
2 mom. Rörligt tillägg---års ålder.
Härvid skall dock iakttagas, att tillägg ej beräknas å belopp, varmed
grundbeloppet överstiger 1 100 kronor, och ej heller å däri ingående öretal,
som överskjuter fullt krontal.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1951.
Kungl. Maj.ts proposition nr 185.
11
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6 april
1951.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Möller, Sköld, Quensel,
Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman,
Nygren.
Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, försvars-, finans-,
ecklesiastik- och jordbruksdepartementen samt t. f. chefen för inrikesdepartementet
anmäler chefen för civildepartementet, statsrådet Lingman, vissa
pensionsfrågor in. m. och anför därvid följande.
1 :o.
Vissa ändringar i 1947 års pensionsreglementen.
I årets statsverksproposition (II ht, p. 32 och XI ht, p. 28) har föreslagits
viss lönereglering från och med den 1 juli 1951 för överläkare vid fångvårdens
sinnessjukavdelningar samt för överläkare vid statens sinnessjukhus
och vid statens anstalt för fallandesjuka. För sådan överläkare äro pensionsunderlagen
med hänsyn till vissa utöver lönen utgående förmåner bestämda
till de belopp, som enligt de allmänna reglerna gälla för befattningshavare
i lönegraden närmast över den, till vilken överläkartjänsten är hänförd. Då
samtliga ifrågavarande överläkare enligt lönereglcringsförslagen skola hänföras
till lönegraden Ca 32, bör vid bifall härtill föreskrivas, att såsom pensionsunderlag
skola tillämpas de underlag, som fastställts för löneklass 36
å löneplan nr 1.
I propositionen 1951: 126 har i anslutning till den lönereglering, som i
propositionen 1951: 113 föreslagits för bl. a. lärarpersonalen vid lantmannaoch
lantbruksskolor, framlagts förslag om överförande å löneplan av viss
lärarpersonal vid den statliga lantbruksskolan vid Ultuna, vilka befattningshavare
vid bifall till förslaget bli underkastade 1947 års allmänna tjänsteoch
familjepensionsreglementen. Härvid erfordras specialbestämmelser a\
motsvarande slag, som i propositionen 1951: 113 förordats beträffande lärarpersonalen
vid de icke-statliga lantbruksundervisningsanstalterna. Sålunda
bör avgångsskyldigheten för de berörda befattningshavarna vid Ultuna
inträda vid utgången av den årsperiod — den 1 november den 31 oktober
_ under vilken stadgad levnadsålder uppnås. Vidare bör vid bifall till
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 185.
Nåd som föreslagits i propositionen 1951:113 föreskrivas, att såsom pensionsunderlag
för rektor skola tillämpas de underlag, som gälla för löneklass
33 å löneplan nr 1.
I tjänste- och familjepensionsreglementena för de högre kommunala skolorna
och tjänstepensionsreglementet för folkskolan påkallas vissa ändringar
med hänsyn till vad som förordats i propositionerna 1951:112 angående
löne- och pensionsreglering för lärare vid vissa statsunderstödda
piivata läroanstalter m. in. och 1951:114 angående lönerevision för vissa
chefstjänstemän in. in.
Vad sistnämnda proposition angår har däri föreslagits en sådan ändring
av 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente, att det maximibelopp av
tjänstepensionsunderlaget, varå rörligt tillägg må beräknas, höjes från 800
kronor till 1 100 kronor för månad. Motsvarande ändring torde böra företagas
i tjänstepensionsreglementena för de högre kommunala skolorna och
för folkskolan.
I propositionen 1951: 112 har förordats bl. a., att rektorsbefattningarna
vid de högre kommunala skolorna skola inrättas såsom särskilda tjänster
med lönegradsbeteckningen Cb liksom vid de högre allmänna läroverken och
realskolorna. Härav föranledas vissa ändringar av formell natur i tjänsteoch
familjepensionsreglementena för de högre kommunala skolorna. Någon
höjning av pensionsunderlagen bör således icke ske.
I fråga om motiven för de nu ifrågavarande ändringsförslagen torde jag
få hänvisa till förenämnda propositioner.
I enlighet med det anförda har inom civildepartementet upprättats förslag
till
1) kungörelse om ändring i 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente
den 30 juni 1947 (nr 416),
2) kungörelse om ändring i 1947 års allmänna familjepensionsreglemente
den 30 juni 1947 (nr 417),
3) kungörelse om ändring i 1947 års tjänstepensionsreglemente för de
högre kommunala skolorna den 30 juni 1947 (nr 418),
4) kungörelse om ändring i 1947 års familjepensionsreglemente för de
högre kommunala skolorna den 30 juni 1947 (nr 419), samt
5) kungörelse om ändrad lydelse av 17 § 2 mom. 1947 års tjänstepensionsreglemente
för folkskolan den 30 juni 1947 (nr 420).
Dessa författningsförslag torde böra underställas riksdagen för godkännande.
Med hänsyn till det system med pensioneringsperioder, som i annan proposition
föreslagits och som förutsättes skola tillämpas även beträffande
personalen vid lantbruksskolan vid Ultuna, har den förut berörda bestämmelsen
att avgång skall ske vid utgången av viss tidrymd icke ansetts lämpligen
böra intagas i författningstexten utan densamma torde få meddelas
i särskild ordning.
Författningsförslagen böra träda i kraft den 1 juli 1951. Erforderliga övergångsbestämmelser
torde få utfärdas av Kungl. Maj :t.
Kungl. Maj. ts proposition nr 185. 13
2:o.
Förhöjd pension åt viss reservpersonal.
Senast meddelade bestämmelser angående personal i försvarets reserver
återfinnas i reservbefälskungörelserna för armén, marinen och flygvapnet
den 19 november 1943, nr 815—817, vilka trädde i kraft den 1 januari 1944.
Från och med sistnämnda dag upphävdes dittills gällande författningar i
ämnet, nämligen förordningarna den 23 september 1927, nr 364—366, avseende
armén, flottan och kustartilleriet, den 9 juni 1933, nr 360—362, avseende
mariningenjör-, marinintendentur- och marinläkarkårerna, samt den
31 maj 1934, nr 218, avseende flygvapnet. De äldre bestämmelserna skulle
emellertid alltjämt i viss utsträckning äga tillämpning å den vid de nya kungörelsernas
ikraftträdande i reserv anställda personalen.
Enligt dessa äldre bestämmelser ägde förtidsavgången och reservanställd
personal, som i vederbörlig ordning fullgjort föreskriven tjänstgöringsskyldighet,
efter fyllda 55 år komma i åtnjutande av årlig pension, officer (likställd)
med 900 kronor och underofficer med 672 kronor. Å dessa belopp utgingo
dyrtidstillägg och senare även kristillägg, vilka tilläggsförmåner enligt
för dylika förmåner stadgade grunder beräknades å på visst sätt förhöjda
underlag. I samband med den allmänna omreglering av äldre tjänstepensioner,
som ägt rum enligt kungörelserna den 31 maj 1946, nr 402, och
den 30 juni 1947, nr 657, ha nyssnämnda pensionsbelopp tekniskt omräknats
med hänsyn till de ändrade reglerna för tilläggsförmånernas beräkning. Under
budgetåret 1946/47 utgjorde sålunda nu ifrågavarande, enligt bestämmelserna
i 1927, 1933 och 1934 års reservbefälsförordningar utgående pensioner
1 128 kronor för officer och 876 kronor för underofficer, å vilka belopp
utgingo rörligt tillägg och kristillägg enligt då stadgade grunder. Från
och med den 1 juli 1947 ha pensionerna utgått med 1 380 respektive 1 068
kronor jämte rörligt tillägg enligt samma grunder, som tillämpas beträffande
lön enligt statens allmänna avlöningsreglemente.
1952 års reservbcfälssakkunniga, vilkas förslag ligger till grund för de nu
gällande reservbefälskungörelserna, föreslogo, att reservpensionen skulle utgå
med skilda belopp allteftersom anställningshavaren kvarstått i reserv intill
utgången av det år, varunder han uppnått 38, 47 eller 55 år. Pensionen för
anställningshavare, tillhörande den första kategorien, ansågo de sakkunniga
böra sättas något lägre än de dåvarande pensionerna å 900 och 672 kronor,
enär den prestation, som uppfyllts, både faktiskt och framför allt i förhållande
till de värnpliktigas tjänstgöring avsevärt understege vad som dittills
krävts för att erhålla pensionsrätt. För egen del föreslogo de sakkunniga i
fråga om denna personal, att pensionen skulle bestämmas till 780 kronor för
officer och 600 kronor för underofficer. För den som kvarstått i reserv till
och med det kalenderår, varunder han fyllt 47 år, föreslogo de sakkunniga,
att pensionsbeloppet skulle bestämmas till 1 020 respektive 780 kronor, alltså
något högre än den äldre reservpensionen. Slutligen föreslogo de sak
-
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 185.
kunniga, att den som kvarstått i reserv till och med utgången av det kalenderår,
varunder 55 års ålder uppnåddes, skulle få uppbära pension av
1 200 respektive 000 kronor. A pensionerna skulle enligt de sakkunnigas förslag
utgå tilläggsförmåner i form av dyrtidstillägg och kristillägg enligt
samma grunder, som tillämpades i fråga om de pensioner, som utginge enligt
dittills gällande reservbefälsförordningar. De sakkunniga anförde härvid,
att det naturligen kunde ifrågasättas, huruvida icke en inräkning i pensionsbeloppen
av viss del av dyrtidstillägget borde äga rum med därav följande
övergång till systemet med rörligt tillägg enligt de nya avlöningsreglementenas
principer. Att de sakkunniga för sin del icke ansett sig böra föreslå
en dylik omläggning sammanhängde med att därmed skulle följa en avsevärd
reell förbättring av förmånerna för dem, som i stället för pension uttoge
mot pensionens värde svarande kapitalbelopp. Å dylikt kapitalbelopp
beräknades nämligen icke dyrtidstillägg. Med genomförandet av en sådan
förbättring kunde det befaras att antalet av dem, som i stället för pension
uttoge dess kapitalbelopp, komme att ytterligare ökas. En dylik utveckling
ansåge de sakkunniga icke vara önskvärd.
I yttrande över de sakkunnigas förslag anförde statskontoret bl. a. följande.
Medan den vanliga tjänstepensionen närmast har till syfte att bereda en
avgången tjänsteman medel till hans ålderdomsför sörj ning, har reservpensionen
en väsentligt annan karaktär. Sistnämnda pension är sålunda närmast
att betrakta som en premie avsedd att underlätta reservpersonalens
rekrytering och kompensera densamma för de särskilda kostnader och olägenheter,
som reservtjänstgöringen för med sig. Denna reservpensionens
karaktär framträder särskilt tydligt genom att vederbörande vid uppnåendet
av viss ålder har valfrihet att utbyta den årliga »pensionspremien» mot
en engångsersättning, som är att likställa med avskedsgratifikation. Benämningen
»pension» måste därför även enligt nuvarande ordning anses
missvisande och ägnad att skapa oklarhet i begreppen. Genom att betrakta
reservpensionen som en tjänstepension i vedertagen bemärkelse ledes man
i likhet med de sakkunniga fram till en utbyggnad av systemet till att omfatta
även ett slags fainiljepensionsrätt för de efterlevande. Hur behjärtansvärd
en dylik anordning än kan förefalla, anser likväl statskontoret att
viss återhållsamhet i detta avseende är motiverad. Därest statskontorets
i tidigare sammanhang framförda förslag, att första anställningsperioden
för all reservpersonal skall utlöpa vid 47 års ålder, vinner beaktande, bortfaller
den första pensionsgruppen. Skulle de sakkunnigas förslag beträffande
antalet anställningsperioder godkännas, synas i allt fall tillräckliga
skäl knappast föreligga att tillerkänna den personal, som avföres ur reserven
redan vid 38 års ålder, rätt till särskild pension eller ett mot dennas
kapitaliserade värde svarande belopp. Enligt statskontorets mening kan
det ifrågasättas, om reservpensionen bär bibehållas för någon annan kategori
än den, som kvarstår i reserven till fyllda 55 år. För den, som frivilligt
avgår eller av annan orsak — t. ex. ådagalagd olämplighet — avföres
ur reserven dessförinnan, synes ersättningen kunna begränsas till en avskedsgratifikation
till belopp ungefärligen motsvarande hälften av pensionens
uträknade kapitalvärde. Beträffande storleken av den pension, som
skulle tillfalla reservbefäl, som kvarstått i reserven till 55 års ålder, torde
de av de sakkunniga föreslagna pensionsbeloppen, 1 200 kronor respektive
15
Kungl. Maj.ts proposition nr 18ö.
900 kronor kunna godtagas, dock med den viktiga begränsningen, att något
dyrtidstillägg icke synes böra utgå å desamma. Redan den omständigheten,
att man vid uträkningen av pensionens kapitaliserade värde hittills
icke medräknat dyrtidstillägg, talar för en dylik begränsning. Med hänsyn
till reservpensionens speciella karaktär torde heller inga sakliga skäl
kunna anföras till stöd för utbetalande av dyrtidstillägg å här avsedda ersättningar.
Gentemot statskontorets förslag om en avveckling av de rörliga
förmånerna å reservpensionerna kommer givetvis att anföras, att för
närvarande dyrtidstillägg och kristillägg utgå å dessa pensioner, varför med
nuvarande indexläge ett godtagande av detta förslag i realiteten skulle innebära
en försämring av pensionerna. I anledning härav torde emellertid
böra uppmärksammas, att — såvitt ämbetsverket kan bedöma — frågan om
reservpensionerna kommit i ett helt annat läge genom införandet i värnpliktslagen
av en skyldighet för varje svensk man att underkasta sig officersutbildning.
Medan sålunda med tidigare ordning reservpensionen utgjorde
en kompensation för, i första hand, den extra utbildningen och, i
andra hand, den särskilda tjänstgöringsskyldigheten, kvarstår efter omläggningen
i princip endast att särskilt kompensera reservofficeren i förhållande
till den värnpliktige officeren för reservofficerens vidsträcktare
tjänstgöringsskyldighet. Härtill kommer, att under de senaste åren den
statliga lönepolitiken alltmera tagit sikte på att i fråga om statliga befattningshavare
förbehålla indexreglerade löner och pensioner åt sådana anställningshavare,
vilka ha sin huvudsakliga försörjning av staten.
Vid anmälan inför Kungl. Maj :t den 5 mars 1943 av frågan om krigsmaktens
reservpersonal anförde dåvarande chefen för försvarsdepartementet,
att han icke kunde ansluta sig till statskontorets förslag att pensionsrätt
skulle tillkomma allenast personal, som kvarstode i reserven till 55
års ålder. Att icke medgiva pension för personal, som tillhörde reserven
till 38 års ålder, kunde enligt departementschefens uppfattning icke överensstämma
med rättvisa och billighet, och att ersätta pensionen till anställningshavare,
som avginge ur reserven före 55 års ålder, med engångsbelopp
jämlikt statskontorets förslag ansåge departementschefen innebära en
försämring, som kunde äventyra rekryteringen. Departementschefen fann
sig alltså böra tillstyrka, att i enlighet med de sakkunnigas förslag pension
— dock med olika belopp — finge utgå vare sig anställningen slutade vid
38, 47 eller 55 års ålder. Beträffande tilläggsförmåner å pensionerna anförde
departementschefen, att det måste anses önskvärt, att rörligt tillägg
utginge å pensionerna i stället för dyrtidstillägg såsom de sakkunniga tänkt
sig, samt att från denna utgångspunkt den årliga pensionen syntes böra
bestämmas till 840 kronor för officer och 600 kronor för underofficer vid
avgång tidigast med utgången av det kalenderår, varunder 38 års ålder
uppnåtts, till 1 080 kronor för officer och 840 kronor för underofficer vid
avgång tidigast med utgången av det kalenderår, varunder 47 års ålder
uppnåtts, ävensom till 1 320 kronor för officer och 1 020 kronor för underofficer
vid avgång tidigast med utgången av det kalenderår, varunder 55
års ålder uppnåtts.
Beträffande rätten för reservpersonalen alt i stället för pension uttaga
ell mot pensionens kapitaliserade värde svarande belopp anförde departementschefen
i huvudsak följande.
16
Kungl. Maj. ts proposition nr 185.
Liksom hittills bör reservpersonalen äga möjlighet att på en gång uttaga
dylikt engångsbelopp. Vid beräkningen av det kapitaliserade värdet
bör, i likhet med vad som för närvarande gäller och de sakkunniga förutsatt,
hänsyn tagas endast till själva pensionsbeloppet men ej till därå utgående
tillägg. Den av mig här förut förordade höjningen av pensionsbeloppen
i förhållande till de sakkunnigas förslag medför emellertid en höjning
jämväl av de kapitaliserade värdena. För denna höjning saknas i
och för sig skäl, eftersom pensionsbeloppens höjning i princip endast innebär,
att en del av dyrtidstillägget inräknats i pensionsbeloppen. Härtill
kommer, att det ur social synpunkt är angeläget att möjligheten att uttaga
pensionen i form av ett engångsbelopp begagnas endast i undantagsfall.
Två olika utvägar att undvika höjningen av de kapitaliserade värdena synas
stå till buds. Antingen kan till grund för kapitaliseringen läggas endast viss
del av pensionsbeloppen eller också kan kapitaliseringen ske efter en något
högre procentsats än de sakkunniga föreslagit. Förstnämnda utväg synes
emellertid med hänsyn till uppkommande tekniska svårigheter icke böra
ifrågakomma. Vad beträffar procentsatsen vill jag erinra därom, att densamma
från personalhåll ifrågasatts skola närmare anknytas till gällande
ränteläge och sålunda fastställas till tre eller tre och en halv procent. En
dylik sänkning av procentsatsen skulle direkt uppmuntra till uttagning av
pension i form av engångsbelopp och kan därför icke av mig biträdas;
fastmer synes med hänsyn till det förut anförda av de sakkunniga föreslagen
procentsats, fem procent, böra höjas. Jag har därför övervägt att
föreslå kapitaliseringsprocentens fastställande till sex procent. Då emellertid
en höjning, motsvarande den verkställda uppräkningen av pensionsbeloppen,
icke torde uppgå till mer än ungefär en fjärdedels procent, har
jag dock slutligen stannat för att icke föreslå någon ändring av hittills
gällande procentsats och förordar alltså, att kapitaliseringen bestämmes
skola ske efter fem procent.
De i 1943 års reservbefäls kungörelser innefattade bestämmelserna överensstämma
med vad departementschefen sålunda föreslagit. Efter teknisk
omreglering enligt den från och med den 1 juli 1947 gällande kungörelsen
nr 657/1947 utgöra pensionsbeloppen i de tre olika grupperna för officer
respektive 1 020, 1 320 och 1 608 kronor samt för underofficer respektive
804, 1 020 och 1 248 kronor, vartill kommer rörligt tillägg enligt grunder,
som gälla i fråga om lön jämlikt statens allmänna avlöningsreglemente.
I en år 1947 hos Kungl. Maj:t gjord framställning ha de svenska reservofficersförbunden,
genom sin centralstyrelse, och svenska reservunderofficersförbundet
hemställt om höjning av grundbeloppen av pensionerna enligt 1943
års reservbefälskungörelser. Förbunden ha därvid gjort gällande, att sagda
grundbelopp kommit att fastställas till lägre belopp än som åsyftats vid bestämmelsernas
utarbetande, i det att vid den omräkning av de av de sakkunniga
föreslagna pensionsbeloppen, som måst vidtagas med anledning
därav att å pensionerna skulle utgå rörligt tillägg i stället för dyrtidstillägg,
icke uppmärksammats, att dyrtidstillägget i motsats till det rörliga tillägget
beräknades å enligt vissa grunder förhöjt underlag. Följden härav hade blivit
bl. a., att de pensionsförmåner, som enligt 1943 års reservbefälskungörelser
utginge till beställningshavare, vilken kvarstått i reserv till 47 års ål
-
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 18).
der, understege de pensionsförmåner, som tillkomme personal, vilken varit
underkastad närmast dessförinnan gällande reservbefälsbestämmelser och
haft mindre tjänstgöringsskyldighet än förstnämnda beställningshavare.
I anslutning till vad sålunda anförts ha förbunden anhållit, att grundbeloppen
av pensionerna enligt 1943 års kungörelser måtte höjas med så stort
belopp, som erfordrades för att pensionerna inberäknat rörligt tillägg och
kristillägg icke komme att understiga de av 1942 års reservbefälssakkunniga
föreslagna grundbeloppen jämte dyrtidstillägg och kristillägg.
Statskontoret anförde i utlåtande den 21 maj 1947 över nyssberörda framställning
följande.
Den av förbunden påvisade differensen mellan pensionsförmånerna har
ytterst sin grund i anordningen med särskilda tilläggsunderlag vid bestämmandet
av dyrtidstillägg å de lägsta pensionsbeloppen, vilken i högre indexlägen
medför, att pensioner enligt de äldre förordningarna komma att överstiga
pensioner enligt 1943 års reservbefälskungörelser. Göras åter jämförelser
mellan pensionsförmånerna vid indextalet 156 —- den i allmänna
tjänstepensionsreglementet förutsatta principen för jämförelse av pensionsbelopp
med olikartade tilläggsförmåner — blir exempelvis reservpensionen
för officerare enligt 1927 och 1934 års förordningar 1 044 kronor mot 1 080
kronor enligt 1943 års kungörelser. Vid en övergång till systemet med rörligt
tillägg är det icke möjligt att i alla lägen ernå full överensstämmelse med
förut gällande grunder. Vid stigande index komma sålunda pensionerna med
rörligt tillägg att understiga pensioner, å vilka tillkommer dyrtidstillägg.
Genom att 1946 års tekniska omräkning av de äldre reservpensionerna, som
innebar en övergång från dyrtidstillägg till rörligt tillägg, skedde vid^ då rådande
höga indexläge, har den föreliggande differensen blivit fastlåst. Då
emellertid de pensionsbelopp, som utgå enligt 1943 års kungörelser, enligt
statskontorets mening synas vara i och för sig skäliga, anser ämbetsverket
den påvisade differensen i förhållande till beloppen enligt 1927 och 1934 års
förordningar icke böra föranleda en höjning av förstnämnda belopp.
Försvarets civilförvaltning avgav utlåtande i ärendet den 6 juni 1947 och
anförde därvid, att — oavsett vilken anledningen kunde ha varit till att pensionerna
år 1943 bestämts såsom skett —- det förefölle ämbetsverket tveksamt,
om tillräckliga skäl förelåge för en omräkning av de fastställda beloppen.
I en till Kungl. Maj :t ställd, den 10 januari 1948 dagtecknad skrift ha reservofficers-
och reservunderofficersförbunden därefter —- under framhållande
att i och med tillkomsten av 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente
de allmänna tjänstepensionerna undergått icke oväsentliga förhöjningar,
motiverade av de ökade levnadskostnaderna och penningvärdets försämring
— hemställt, att såväl äldre som nya reservpensioner måtte höjas
till belopp, som med hänsyn till höjningen av de allmänna tjänstepensionerna
kunde anses skäliga, och att i samband därmed pensionerna enligt 1943
års reservbefälskungörelser måtte bestämmas till sådana belopp, att de komme
att stå i proportion till reservpensionerna enligt 1927 och 1934 års reservbefälsförordningar.
1 utlåtande den 30 januari 1948 över sistnämnda framställning har försva
2
Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 185.
18
Kurtgl. Maj:ts proposition nr 186.
rets civilförvaltning erinrat, att anledningen till att personal i försvarsväsendets
reserver icke kommit att omfattas av den från och med den 1 juli 1947 genomförda
pensionsregleringen vore att söka bl. a. i det förhållandet att reservpensionerna
icke vore att jämställa med tjänstepensioner i allmänhet. Civilförvaltningen
har vidare anfört, att ämbetsverket icke funne skäl frångå sin
i utlåtandet den 6 juni 1947 uttalade uppfattning i annan mån än att ämbetsverket
ansåge det otillfredsställande, att reservpersonal, som fullgjort
tjänstgöring enligt 1943 års bestämmelser intill utgången av det år, varunder
47 års ålder uppnåtts, skulle erhålla lägre pension än den personal, som vore
hänförlig till 1927 och 1934 års förordningar och vars tjänstgöring i fredstid
upphörde med utgången av det år, varunder vederbörande fyllde 42 respektive
40 år.
Statskontoret har i utlåtande den 6 februari 1948 över förbundens sist omförmälda
framställning anfört följande.
Såsom ämbetsverket i olika sammanhang framhållit har reservpensionen
väsentligen annan karaktär än den vanliga tjänstepensionen. Reservpensionen
är sålunda närmast att betrakta såsom en premie avsedd att underlätta
reservpersonalens rekrytering och kompensera den för de särskilda kostnader
och olägenheter, som reservtjänstgöringen för med sig. Denna reservpensionens
speciella karaktär har jämväl kommit till uttryck i det förhållandet,
att något närmare samband icke upprätthållits mellan reservpensionen
och den övriga ersättning, som tillkommer reservpersonalen.
Den under år 1947 genomförda löneregleringen för befattningshavare i
statens tjänst m. fl. har visserligen kommit att öva inflytande även på avlöningsvillkoren
för anställningshavare i försvarsväsendets reserver. För reservpersonalen
gäller nämligen, nu liksom tidigare, att avlöningen under
tjänstgöringen bestämmes efter för motsvarande personal på aktiv stat gällande
grunder. Den omständigheten att avlöningsförmånerna undergått förändring
på grund av för den aktiva personalen genomförd lönereglering har
emellertid tidigare icke föranlett en motsvarande reglering av reservpersonalens
pensionsförhållanden. Ej heller kan den år 1947 genomförda pensionsregleringen
för statstjänstemännen tagas till intäkt för en revision av reservpensionerna,
då dessa ej varit satta i relation till de allmänna pensionerna.
För egen del har statskontoret, såsom framgår av ämbetsverkets utlåtande
den 21 maj 1947 över reservofficers- och reservunderofficersförbundens
år 1947 i pensionsfrågan gjorda framställning, ansett de pensionsbelopp, som
utgå enligt 1943 års kungörelser, i och för sig skäliga samt avvisat förslaget
om höjning av dessa belopp i förhållande till pensionsbeloppen enligt 1927
och 1934 års reservbefälsförordningar. Av detta statskontorets ställningstagande
torde följa, att ämbetsverket icke heller finner skäl föreligga för den
nu föreslagna allmänna höjningen av reservpensionsbeloppen enligt samtliga
gällande reservbefälsförfattningar.
Departementschefen.
I likhet med ämbetsverken och på i huvudsak de skäl, som anförts av
dessa, finner jag mig icke kunna tillstyrka tillmötesgående av det i förbundens
senaste skrivelse framställda yrkandet om en allmän förbättring av
såväl äldre som nyare reservpensioner. Icke heller finner jag mig kunna
biträda den i förbundens tidigare skrivelse gjorda framställningen om uppjustering
av pensionerna enligt 1943 års kungörelser till belopp, vartill
Kungl. Maj.ts proposition nr 1S5.
19
desamma skulle uppgå, därest de bestämdes i direkt anknytning till vad
1942 års reservbefälssakkunniga föreslagit samt tekniskt omräknades på
grund av övergången till system med rörligt tillägg i stället för dyrtidstilllägg.
Däremot finner jag det förtjänt av övervägande, huruvida icke någon
jämkning av de år 1943 fastställda pensionsbeloppen skäligen bör äga rum
för åstadkommande av lämplig relation mellan dessa belopp och äldre pensioner.
I samband härmed må erinras, att förutvarande chefen för finansdepartementet,
statsrådet Wigforss, i svar år 1948 å en interpellation, avseende
löne- och pensionsförhållandena för försvarsväsendets reserver, uttalade,
att han hade för avsikt att, sedan erforderlig ytterligare utredning
verkställts, föreslå Kungl. Maj :t framläggande av proposition till riksdagen
om jämkning av pensionsbeloppen enligt 1943 års reservbefälskungörelser
i sist omförmälda syfte.
Såsom den föregående redogörelsen utvisar uppgå pensionsbeloppen för
reservofficerare efter den tekniska omräkning, som genomförts från och
med den 1 juli 1947 i syfte att å samtliga pensionsbelopp skulle utgå rörligt
tillägg enligt från sistnämnda tidpunkt gällande grunder, till följande
belopp, nämligen pensioner enligt 1927, 1933 och 1934 års reservbefälsförordningar
till 1 380 kronor samt pensioner enligt 1943 års reservbefälskungörelser
till 1 020 kronor i fall då tjänstgöringsskyldigheten upphört vid 38
års ålder, till 1 320 kronor i fall då tjänstgöringsskyldigheten upphört vid
47 års ålder, och till 1 608 kronor i fall då tjänstgöringsskyldigheten upphört
vid 55 års ålder. För reservunderofficerarna uppgå pensionsbeloppen
till 1 068 kronor enligt de äldre författningarna samt till respektive 804,
1 020 och 1 248 kronor enligt 1943 års kungörelser. Såsom förbunden påpekat
understiger sålunda reservpension enligt 1943 års kungörelser för anställningshavare,
vilken varit tjänstgöringsskyldig till 47 års ålder, den pension,
som tillkommer äldre författningar underkastad anställningshavare,
vilken varit tjänstgöringsskyldig allenast intill 42 eller, beträffande flygvapnet,
40 års ålder.
I anslutning till vad jag i det föregående anfört förordar jag, att pensioner,
som sålunda enligt 1943 års bestämmelser utgå till anställningshavare,
vilka tillhört reserven till 47 års ålder, höjas så att de komma att något
överstiga äldre reservpensioner och att i samband härmed någon justering
uppåt vidtages även av pensioner enligt samma bestämmelser åt personal
i reserven, som kvarstått till 55 års ålder. Beträffande den närmare avvägningen
av beloppen finner jag mig för egen del böra tillstyrka, att de nuvarande
pensionsbeloppen enligt 1943 års kungörelser åt anställningshavare,
som kvarstått till 47 eller 55 års ålder, eller alltså 1 080 respektive 1 320
kronor (efter omreglering 1 320 och 1 608 kronor) för reservofficerare och
840 respektive 1 020 kronor (efter omreglering 1 020 kronor och 1 248 kronor)
för reservunderofficerare höjas till 1 152 respektive 1 368 kronor (efter
omreglering 1 404 och 1 668 kronor) för reservofficerare samt till 900
respektive 1 068 kronor (efter omreglering 1 104 och 1 308 kronor) för reservu
nderof f icerare.
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 185.
Det torde böra ankomma på Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i 1943
års reservbefälskungörelser, som påkallas av bifall till vad jag här förordat.
Ändringarna synas böra träda i kraft den 1 juli 1951. I anslutning härtill
må omnämnas, att på grund av övergångsbestämmelser, meddelade i samband
med tillkomsten av 1943 års kungörelser, pension enligt bestämmelserna
i dessa kungörelser kan utgå först från år 1952.
Den föreslagna pensionsförbättringen kommer att medföra en höjning av
de engångsbelopp, motsvarande pensionens kapitaliserade värde, vilka de
pensionsberättigade äga utbekomma i stället för pension. En sådan konsekvens
förefaller i och för sig icke önskvärd men höjningen synes mig vara
alltför obetydlig för att motivera ändrade kapitaliseringsgrunder.
3:o.
Sammanträffande av reservpension med lön eller tjänstepension.
Förutom i de under nästföregående punkt berörda författningarna äro bestämmelser
om rätt till reservpension för förtidsavgången och reservanställd
personal i försvarets reserver meddelade i ett antal äldre författningar,
vilka alltjämt äro av betydelse. Bestämmelser om reservpension finnas sålunda
intagna i följande reservbefälsförfattningar, nämligen
förordningen den 27 juni 1902 (nr 74) angående antagning, utbildning och
pensionering av reservbefäl vid flottan,
förordningen den 28 november 1902 (nr 117) angående anställning och
pensionering av läkare vid marinläkarkåren i flottans reserv,
förordningen den 13 oktober 1905 (nr 63) angående mariningenjörkårens
reserv,
förordningen den 9 februari 1906 (nr 4) angående arméns reserver av
befäl och civilmilitär personal,
förordningen den 15 november 1912 (nr 413) angående arméns reserver av
befäl och civilmilitär personal,
kungörelserna den 18 juni 1915 (nr 238 och 239) angående antagning, utbildning
och pensionering av befäl i flottans respektive kustartilleriets reserv,
förordningarna den 23 september 1927 (nr 364—366) angående befäl och
civilmilitär personal i arméns reserver samt befäl i flottans respektive kustartilleriets
reserv,
förordningarna den 9 juni 1933 (nr 360—362) angående mariningenjörrespektive
marinintendentur- och marinläkarkårens reserv,
förordningen den 31 maj 1934 (nr 218) angående personal i flygvapnets
reserv samt
kungörelserna den 19 november 1943 (nr 815—817) angående personal i
arméns, marinens och flygvapnets reserver.
Bestämmelser om reservpension äro därjämte meddelade i förordningen
den 18 juni 1937 (nr 677) angående väg- och vattenbyggnadskåren.
21
Kungl. Maj.ts proposition nr 18-5.
Reservbefälsförfattningarna kunna uppdelas på tre grupper, nämligen
dels de, som härröra från tid före 1927, dels de, som tillkommit under sagda
är eller på 1930-talet, och dels 1943 års kungörelser. För att särskilja de tre
grupperna från varandra användas i det följande benämningarna de äldre
respektive de nyare och de nyaste reservbefälsförfaltningarna.
Enligt de äldre reservbefälsförfattningarna utgår årlig pension med 500
kronor för viss civilmilitär personal, 300 kronor för officer och 200 kronor
för underofficer. Å dessa grundbelopp utgå pensionstillägg enligt kungörelsen
den 15 juni 1922 (nr 360) och pensionsförhöjningar — benämnda
förhöjning I och förhöjning II — enligt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr
280). Pensionstillägget och förhöjning II ha karaktären av faktiska förbättringar
medan förhöjning I tillkommit i syfte att bereda kompensation
för minskade dyrtidstilläggsförmåner. Å pensionerna jämte pensionstillägg
och förhöjningar utgingo tidigare dyrtids- och kristillägg, vilka förmåner
beräknades å på visst sätt förhöjda underlag. I syfte att nå anknytning till
modernare system för beräknande av rörliga tilläggsförmåner gjordes ifrågavarande
pensioner den 1 juli 1946 till föremål för teknisk omreglering i
enlighet med bestämmelserna i kungörelsen den 31 maj 1946 (nr 402); å
de omreglerade pensionsbeloppen utgingo rörliga tilläggsförmåner — rörligt
tillägg och kristillägg ■— enligt 1941 års pensionssystem. I samband
med den allmänna pensionsreglering, som genomfördes den 1 juli 1947,
blevo enligt bestämmelserna i kungörelsen den 30 juni 1947 (nr 657) här
avsedda pensioner ånyo tekniskt omreglerade och uppgå numera för år
räknat till 1 476 kronor för den civilmililära personalen, 1 200 kronor för
officer samt 1 068 kronor för underofficer. Rörligt tillägg å dessa belopp
beräknas enligt de grunder, som gälla enligt 1947 års pensionssystem.
De årliga pensioner — 900 kronor för officer och vederlike samt 672
kronor för underofficer —- vilka utgå enligt de nyare reservbefälsförfattningarna,
äro avsedda att motsvara de pensioner, som inberäknat pensionstillägg
och förhöjningar tillkomma personal, underkastad de äldre reservbefälsförfattningarna;
de pensioner, som utgå till officerare och vederlikar,
ha dock blivit föremål för vissa justeringar. I likhet med pensioner enligt
de äldre reservbefälsförfattningarna voro ifrågavarande pensioner tidigare
förenade med dyrtidstillägg och kristillägg och ha gjorts till föremål för
teknisk omreglering den 1 juli 1946 och den 1 juli 1947, varigenom tidigare
utgående dyrtids- och kristillägg ersatts med rörligt tillägg enligt 1947
års pensionssystem. Efter den senast företagna omregleringen utgöra pensionernas
årliga grundbelopp, såsom under nästföregående punkt nämnts,
1 380 kronor för officer och vederlike samt 1 068 kronor för underofficer.
I fråga om reservpension, utgående enligt de nyaste reservbefälsförfattningarna,
torde jag få hänvisa till vad under nästföregående punkt anförts.
Reservpension utgår med samma belopp oberoende av om den sammanträffar
med statlig lön eller tjänstepension och föranleder ej heller minsk
-
22
Kungl. Maj.ts proposition nr 185.
ning av sådan sidoförmån. Sammanträffande med lön eller tjänstepension
kan däremot medföra, att tilläggsförmånerna å reservpension utgå med reducerat
belopp eller över huvud taget icke utgå. Härom må nämnas följande.
De särskilda med reservpensioner enligt de äldre reservbefälsförfattningarna
förenade förmåner — pensionstillägg och förhöjning II — vilka ha
karaktären av faktiska pensionsförbättringar, bortfalla i flertalet fall, då
reservpensionen sammanträffar med annan förmån; pensionstillägg utgår
ej i vidare mån än att de sammanlagda löne- och pensionsförmånerna, tilllägget
inräknat, ej överstiga 2 560 kronor, och förhöjning II utgår över huvud
taget icke vid sammanträffande med tjänstepension. Förhöjning I däremot
åtnjutes oberoende av om sammanträffande äger rum men utgår med
lägre belopp då pensionstillägget bortfaller eller reduceras.
Även beträffande dyrtidstillägget finnas bestämmelser meddelade, vilka
innebära att tillägget reduceras eller över huvud taget icke utgår, när reservpensionen
jämte sammanträffande förmåner överstiger vissa angivna maximibelopp.
Åtnjutes vid sidan av reservpensionen annan med dyrtidstillägg
förenad förmån, beräknas tillägg endast å så stor del av reservpensionen att
den, sammanlagd med sidoförmånen, ej överstiger 700 kronor för månad,
då sidoförmånen utgöres av lön, och 400 kronor för månad, då den utgöres
av tjänstepension. Reducering sker enligt samma regel, då reservpensionen
sammanträffar med lön enligt 1939 års lönesystem eller tjänstepension enligt
1941 års pensionssystem, men bestämmelserna härom äro, under hänsynstagande
till att i sådan lön och tjänstepension är inräknat dyrtidstilllägg,
utformade så att övergången till nämnda löne- respektive pensionssystem
icke skall medföra någon minskning av dyrtidstillägget å reservpensionen.
I samtliga här berörda fall av sammanträffanden uteblir den i
det föregående omförmälda förhöjningen av tilläggsunderlaget för dyrtidstillägget,
därest reservpensionen jämte sidoförmån — såsom praktiskt taget
alltid torde vara fallet — överstiger 150 kronor för månad. Vad angår
det kristillägg, som utgår jämsides med dyrtidstillägget, gälla motsvarande
reduktionsregler.
I likhet med dyrtidstillägget kunna å reservpensionen utgående röxdiga
tilläggsförmåner enligt 1941 års pensionssystem bli föremål för reducering,
då reservpensionen sammanträffar med annan förmån. Enligt härom meddelade
bestämmelser —- intagna i 1943 års reservbefälskungörelser och 1946
års omregleringskungörelse — beräknas ifrågavarande tilläggsförmåner å
sammanlagda beloppet av reservpensionen jämte sidoförmån, dock högst å
sammanlagt 900 kronor för månad vid sammanträffande med lön och 500
kronor för månad vid sammanträffande med tjänstepension.
Beträffande rörligt tillägg enligt 1947 års pensionssystem gäller på motsvarande
sätt enligt 1947 års omregleringskungörelse, att tillägg må beräknas
å sammanlagt högst 1 200 kronor för månad vid sammanträffande med
lön och å sammanlagt högst 800 kronor för månad vid sammanträffande
med tjänstepension.
De. svenska reservofficersförbunden, genom sin centralstyrelse, och svenska
reservunderofficers förbundet ha i gemensam skrivelse framhållit, att
den avsevärda reducering av reservpensionsförmånerna, som i många fall
uppkomme vid sammanträffande med annan förmån från statlig eller därmed
jämförlig anställning, syntes förbunden mindre tillfredsställande och
mindre väl överensstämma med reservpensionens särskilda karaktär. Särskilt
otillfredsställande vore det, att reservpersonal, underkastad de äldre
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 185.
reservbefälsförfattningarna, vid övergång från lön till tjänstepension i samband
med pensionsavgång från civil statlig anställning finge vidkännas en
icke oväsentlig minskning av reservpensionen. Under åberopande härav ha
förbunden hemställt, att vad som funnes stadgat om begränsning av pensionsförmån
på den grund, att pensionen sammanträffade med lön eller
annan pension från statlig eller därmed jämförlig anställning, icke skulle
gälla i fråga om reservpension.
Statskontoret, som i ärendet avgivit utlåtande, har anfört följande i fråga
om reservpensionens och de därmed förenade tilläggsförmåneinas karaktär.
Statskontoret vill erinra, att ämbetsverket i sitt yttrande över 1942 års
reservbefälssakkunnigas förslag till nya förordningar angående personalen
i försvarets reserver framhållit bland annat, att reservpensionen hade eu
väsentligt annan karaktär än den vanliga tjänstepensionen. Reservpensionen
vore enligt ämbetsverkets mening en premie, avsedd att underlätta
personalens rekrytering och kompensera densamma för de särskilda kostnader
och olägenheter, som reservtjänstgöringen förde med sig. Denna reservpensionens
karaktär framträdde .särskilt tydligt genom att vederbörande
vid viss ålder hade valfrihet att utbyta den årliga pensionspremien
mot en engångsersättning, som vore att likställa med avskedsgratifikation.
Med hänsyn till reservpensionens karaktär ansåg statskontoret icke heller
sakliga skäl kunna anföras till stöd för utbetalande av dyrtidstillägg a har
avsedda förmåner. Genom statsmakternas beslut i anledning av sakkunnigförslaget
bibehölles emellertid rätten till rörliga tilläggsförmåner å reservpension,
dock att hänsyn ej finge tagas till sådana tilläggsförmåner vid
beräkningen av pensionens kapitaliserade värde. På grund av tillämpningen
å reservpensionerna av vissa bestämmelser om reglering av äldre
pensioner samt statsmakternas beslut att tillförsäkra rörliga tilläggsförmaner
å sådana pensioner ha dessa kommit att likställas med eljest författningsenligt
utgående tjänstepensioner.
I det följande har statskontoret erinrat, att de reservpensioner, som utgå
enligt de äldre reservbefälsförfattningarna, blivit väsentligt uppräknade
i och med att å grundbeloppen utginge pensionstillägg och pensionsförhojningar.
I fråga om de beloppsreduceringar, som vid sammanträffande kunde
ifrågakomma beträffande nämnda tilläggsförmåner, har ämbetsverket
gjort följande uttalande.
Tillämpningen av dessa kungörelser i här avsedda fall har i och för sig
kunnat förefalla tveksam med hänsyn till reservpensionens särskilda karaktär,
men den torde dock få anses ha godtagits av statsmakterna. Den
på detta sätt uppräknade grundpensionen har nämligen sedermera fått
bestämma storleken av grundpensionerna enligt 1927 års reservbefälsförordning,
vilka grundpensioner medgivas utgå oavsett beställningshavarens
innehav av civil statstjänst eller pension för sådan. Det måste med hänsyn
till denna senare omständighet te sig såsom uppenbart oskäligt, att de i
kungörelserna om pensionstillägg och pcnsionsförhöjningar intagna bestämmelserna
om begränsning av pensionsförbättringarna alltjämt skola
äga tillämpning å grundpension enligt äldre reservbefälsbestämmelser.
Framhållas må även, att regleringsbestämmelserna i kungörelsen om pensionstillägg,
vilka vid sammanträffande förmåner förutsätta en sammanslagning
av grundbeloppen, icke ge ett rättvisande resultat för de fall, där
24
Kungl. Maj.ts proposition nr 1S5.
å reservpensionen skola utgå dyrtidstillägg och kristillägg, medan å den
andra förmånen beräknas rörligt tillägg enligt 1947 års grunder. På grund
av det nu anförda anser statskontoret, att reduktion av reservpensionerna
i vad avser pensionstillägg och pensionsförhöjning II icke längre bör ifrågakomrna.
Grundförmånerna enligt före år 1927 utfärdade förordningar böra
alltså under alla förhållanden utgöra för marinläkare och mariningenjör
972, för officerare 768 samt för underofficerare 672 kronor för år.
Vad härefter angår frågan om de rörliga tilläggsförmånernas behandlingvid
reservpensions sammanträffande med lön och tjänstepension har statskontoret
tunnit en ändring i gällande bestämmelser motiverad främst av
administrativa skäl samt härom anfört i huvudsak följande.
I dyrtidstilläggskungörelsen intagna bestämmelser om reducering av tillläggsunderlaget
i fall, då lön, varå rörligt tillägg utgår, eller tjänstepension,
vari inberäknas dylikt tillägg, avse endast lön och tjänstepension enligt 1939
års lönesystem respektive enligt 1941 års pensionssystem. Några motsvarande
bestämmelser ha icke intagits i dyrtidstilläggskungörelsen i samband
med tillkomsten av 1947 års löne- och pensionsreglementen. Fråga
har då uppkommit, huru skall förfaras, då lön eller pension enligt dessa
reglementen sammanträffar med förmån, varå dyrtidstillägg utgår. Vad
angår med dyrtidstillägg förenade löneförmåner till den som äger uppbära
lön för annan befattning, exempelvis timlärare vid privatläroverk,
har statskontoret i samband med utbetalande av statsbidrag till dessa läroverk
ansett dyrtidstillägg böra utgå å timlärararvodet utan hänsyn till om
vederbörande vid sidan därav varit berättigad till avlöningsförmåner med
förhöjning enligt statens löneplansförordning. Till stöd för detta ståndpunktstagande
kan enligt ämbetsverkets mening förutom den omständigheten,
att direkt tillämplig författningsbestämmelse saknas, åberopas, att
sagda löneplansförordning icke innehåller några bestämmelser om maximering
av förhöjning å lönen för det fall att befattningshavaren uppbär
avlöning för mer än en tjänst. Vad angår reservpensionerna har statskontoret
däremot, då i 1947 års omregleringskungörelse, vilken är tillämplig å
sådana pensioner, intagits ett stadgande om vissa maximigränser för det
rörliga tillägget, icke ansett sig kunna underlåta att vid deras utbetalande
taga hänsyn till bestämmelserna i vederbörande dyrtidstilläggskungörelse.
För att möjliggöra ett dylikt hänsynstagande har ämbetsverket, även
om därför saknats vederbörligt författningsstöd, ansett sig nödsakat att
omrakna lön eller pension enligt 1947 års reglementen till de belopp, som
skolat tillämpas, därest de omedelbart före den 1 juli 1947 gällande reglementena
alltjämt ägt giltighet, samt låta den sålunda omräknade förmånen
bli avgörande för utgående dyrtidstillägg å reservpensionen.
Av det nu framförda framgår, att för bestämmandet av dyrtidstillägg
å reservpension, vilket måste äga rum, innan teknisk omreglering vidtages,
saknas direkt tillämpliga regler och att det praktiserade förfaringssättet
kräver omfattande räkneoperationer. Härtill kommer, att varje förändring
i avlöningsförhållandena förutsätter nya tidsödande uträkningar. Trots
rådande förhållanden är statskontoret dock icke berett tillstyrka reservbefälsorganisationernas
hemställan, att även vid beräkning av rörliga tillläggsförmåner
å reservpension må bortses från det förhållandet, att pensionstagaren
åtnjuter lön av statsmedel eller annan statlig pension, däri
inbegripet pension från statens pensionsanstalt, enär det statliga pensionssystemet
även efter 1947 års regleringar innefattar reduktionsbestämmelser
vid sammanträffandet av rörliga tilläggsförmåner. För att emellertid
25
Kungl. Maj.ts proposition nr 185.
åstadkomma förenkling och större enhetlighet på detta område får statskontoret
föreslå en reglering av hithörande bestämmelser så att de erhålla
följande innebörd. Då pensionstagare vid sidan av reservpension åtnjuter
sådan annan förmån, som enligt gällande bestämmelser inverkar å storleken
av dyrtidstillägget å reservpensionen, omräknas grundförmånerna —
utgörande för exempelvis officer enligt 1912 års förordning såsom ovan föreslagits
768 kronor och enligt 1927 års förordning 900 kronor — med tilllämpning
av 1946 års omregleringskungörelse (tabell C), därvid dyrtidstillägg
anses utgå å proportionellt, ej förhöjt tilläggsunderlag. Det nya
grundbeloppet kommer då att i de anförda fallen utgöra 852 respektive
i 008 kronor. Till dessa belopp läggas rörligt tillägg och kristillägg enligt
de omedelbart före den 1 juli 1947 gällande grunderna eller tillhopa 36 procent,
varefter teknisk omreglering verkställes jämlikt 1947 års omregleringskungörelse.
De härigenom erhållna grundbeloppen utgöra 1 044 respektive
1 224 kronor för år. Frågan huruvida rörligt tillägg enligt 1947
års grunder skall utgå å dessa belopp regleras därefter enligt sistnämnda
kungörelse.
Även å pension enligt 1943 års kungörelser — någon sådan pension utgår
ännu icke — bör vid sammanträffande med förmåner som här avses beräknas
rörligt tillägg och kristillägg med tillhopa 36 procent, varpå de sammanlagda
förmånerna tekniskt omregleras enligt 1947 års kungörelse. Med
det sålunda frainräknade beloppet följer rörligt tillägg enligt 1947 års
grunder med den begränsning, som angives i sagda kungörelse.
Statskontoret har i enlighet härmed föreslagit, att Kungl. Maj :t skulle
hos riksdagen utverka bemyndigande att utfärda bestämmelser av innebörd,
att för den som jämte reservpension åtnjuter lön eller tjänstepension,, hänsyn
till nämnda förhållande skall vid reservpensionsförmånernas bestämmande
tagas allenast på följande sätt. Dels skall vid omreglering av s. k. äldre eller
s. k. nyare reservpension dyrtidstillägg icke beräknas å förhöjt underlag. Dels
skola för bedömande av frågan, i vad mån å omreglerad reservpension må
utgå rörligt tillägg enligt 1947 års pensionssystem, iakttagas de begränsningar,
som följa av 1947 års omregleringskungörelse.
Statskontoret har beräknat, att ett genomförande av de föreslagna förändringarna
i fråga om reservpensionsförmånernas reglering skulle medföra
en årlig kostnadsökning av omkring 145 000 kronor. Huvudparten av
denna ökning hänför sig till pensioner enligt de äldre reservbefälsförfattningarna.
Departementschefen.
Vid såväl 1940 som 1947 års omreglering av äldre pensioner intogs den
ståndpunkten, att reservpensionerna visserligen borde inbegripas under omregleringen
men att denna icke borde åsyfta en förändring av pensionernas
storlek utan endast avse att möjliggöra en tillämpning av samma procenttal
för förhöjning av reservpensioner som för förhöjning av pensioner enligt
gällande allmänna tjänstepensionsreglemente (s. k. teknisk omreglering).
Härvid togs hänsyn bl. a. därtill, alt den, som är berättigad till reservpension,
i motsats till andra pensionstagare kunnat utfå pensionens kapitaliserade
värde i stället för ärlig pension, ett förhållande som givetvis talar
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 185.
emot att man i efterhand genomför reella förändringar beträffande de årliga
reservpensionerna. Av den angivna ståndpunkten bör närmast följa,
att en reell förändring av de årliga reservpensioner, till vilka vederbörande
förvärvat rätt, ej heller bör medgivas genom tillskapande av för pensionstagaren
förmånligare grunder för reglering av reservpensionsbeloppet i det
fall, att han är berättigad att vid sidan av reservpensionen åtnjuta lön eller
tjänstepension av statsmedel. Under sådana förhållanden, och då tillräcklig
anledning att nu frångå den tidigare intagna ståndpunkten icke synes mig
föreligga, är jag icke beredd att förorda bifall till personalförbundens förslag
att samtliga maximeringsföreskrifter skola sättas ur kraft, såvitt angår
reservpension. Av samma skäl kan jag icke biträda statskontorets förslag
att de före 1947 års pensionsreglering meddelade maximeringsreglerna
skulle för reservpensionstagarnas del sättas ur kraft. Jag kan ej heller förorda,
att de höjningar av vissa maximeringsgränser, vilka föreslagits i den
till innevarande års riksdag avlåtna propositionen nr 114 angående lönerevision
för vissa chefstjänstemän in. m. skola erhålla sådan verkan, att reservpensionsförmånerna
därigenom förhöjas för den, som vid sidan av
reservpension åtnjuter lön eller tjänstepension.
Från regeln att åtgärder, vilka innebära reella ändringar i reservpensionsförmånerna,
nu icke böra vidtagas, synes mig emellertid ett undantag
böra göras, såvitt angår de pensionstillägg och pensionsförhöjningar, som
beretts reservpensionstagare, vilka åtnjuta reservpension enligt de s. k.
äldre reservbefälsförfattningarna. Såsom av det föregående framgår ha
pensionstillägg och pensionsförhöjning II, vilka åsyftat att medföra en
verklig förhöjning av reservpensionsförmånerna, vid tillkomsten av 1927
års reservbefälsförfattningar inarbetats i de nya reservpensionernas fasta
belopp. Härtill kommer, att de reduceringar av ifrågavarande förmåner,
som bli en följd av att reservpension sammanträffar med annan förmån, i
allmänhet äro avsevärda; i exemplifierande syfte kan nämnas, att för officer,
som vid sidan av reservpensionen åtnjuter tjänstepension, reservpensionsförmånernas
belopp i flertalet fall minskas med nära fyra femtedelar.
Med hänsyn till anförda omständigheter tala enligt min mening övervägande
skäl för att pensionstillägg och pensionsförhöjning få utgå med fullt
belopp, jämväl då reservpensionen sammanträffar med lön eller tjänstepension.
Härutöver vill jag med hänsyn till de av statskontoret påtalade olägenheterna
i administrativt hänseende av nuvarande bestämmelser förorda, att
dessa på visst sätt jämkas för ernående av förenkling.
I första hand föreligger behov av förenklade regler för de fall, då reservpension
enligt de äldre eller nyare reservpensionsförfattningarna sammanträffar
med lön eller tjänstepension enligt 1947 års löne- respektive pensionssystem.
För bedömande i sådana fall av frågan, om och i vad mån
dyrtidstillägg må utgå å reservpensionen förfares för närvarande så, att
lönen eller tjänstepensionen först omräknas till de belopp, som skolat tilllämpas,
därest 1939 års avlönings- respektive 1941 års tjänstepensionsreg
-
27
Kungi. Maj.ts proposition nr 185.
lemente alltjämt ägt giltighet, och sedan omräknas på nytt för att bli ekvivalent
med den löne- respektive pensionsnivå, som gällde på 1920- och
1930-talen. Detta beräkningsförfarande bör kunna förenklas genom att lönen
eller tjänstepensionen direkt nedräknas till sistnämnda löne- respektive
pensionsnivåer. En sådan direkt nedräkning synes böra ske genom att
lönen minskas dels med 25 procent, dels ock med 110 kronor för månad och
tjänstepensionen minskas dels med 30 procent, dels ock med 90 kronor
för månad.
Även för de fall, då reservpension enligt de nyaste reservbefälsförfattningarna
sammanträffar med lön eller tjänstepension enligt 1947 års lönerespektive
pensionssystem, böra anvisningar utfärdas om hur de i angivna
författningar intagna sammanträffandereglerna skola tillämpas. 1
dessa fall är det erforderligt att nedräkna lönen eller tjänstepensionen till
de belopp, som gällde enligt 1939 års löne- respektive 1941 års pensionssystem.
Denna nedräkning sker enklast, därest lönen minskas dels ined
20 procent, dels ock med 45 kronor för månad och tjänstepensionen minskas
dels med 25 procent, dels ock med 45 kronor för månad.
I övrigt torde böra föreskrivas att omreglering skall ske av allenast den
del av reservpensionen, varå rörliga tilläggsförmåner beräknas. För att
ytterligare underlätta omregleringen av reservpension enligt de äldre eller
nyare reservbefälsförfattningarna — vilken nu sker med successiv tillämpning
av 1946 och 1947 års omregleringskungörelser — bör föreskrivas, att
omregleringen skall ske direkt på grundval av reservpensionens grundbelopp,
eller i förekommande fall del därav, sålunda, att detta förhöjes med
35,3 procent, varvid det förhöjda beloppet kommer att utgöra det nya
grundbeloppet. Enligt de nyaste reservbefälsförfattningarna utgående reservpension
bör omregleras genom ökning med 24,i procent.
Kungl. Maj :t torde böra utverka riksdagens bemyndigande att meddela
erforderliga föreskrifter i huvudsaklig överensstämmelse med vad nu anförts.
De ändrade bestämmelserna synas böra träda i kraft den 1 juli 1951.
4:o.
Vissa bestämmelser för officerare i väg- och vattenbyggnadskaren.
Det av 1942 års reservbefälssakkunniga den 6 november 1942 framlagda
förslaget till ny förordning angående väg- och vattenbyggnadskåren förelädes
icke riksdagen samtidigt med de av nämnda sakkunniga utarbetade
förslagen till reservbefälsförordningar, enär kårens framtida ställning ansågs
beroende av försvarsväsendets ingenjörutrednings resultat. Sedermera har
1945 års försvarskommitté tillstyrkt, att väg- och vattenbyggnadskåren bibehålies
såsom en särskild militär kår. Chefen för försvarsdepartementet har
även kommit till den uppfattningen, att kåren bör bibehållas, och avser nu
att föreslå, att den för kåren gällande förordningen den 18 juni 1937 (nr
677) ersättes med en ny författning, huvudsakligen i syfte att beträffande
28
Kungl. Maj. ts proposition nr 185.
tjänstgöringsförhållanden och anställningsvillkor nå närmare överensstämmelse
med vad som enligt 1943 års reservbefälskungörelser (nr 815—817)
gäller för den egentliga reservpersonalen. Förslag till ny kungörelse angående
väg- och vattenbyggnadskåren har framlagts av chefen för armén.
Yttranden över förslaget ha avgivits av försvarets civilförvaltning och statskontoret.
I detta sammanhang aktualiseras vissa avlönings- och pensionsspörsmål,
vilka torde böra underställas riksdagens prövning.
Enligt gällande bestämmelser åtnjuter kårens personal, i likhet med reservpersonalen,
vid fullgörande av författningsenlig tjänstgöring lön enligt
lör motsvarande personal på aktiv stat stadgade grunder. Även i övrigt är
kårens personal i avlöningshänseende i stort sett likställd med reservpersonalen.
Vissa olikheter förefinnas dock. Sålunda är kårens personal till
skillnad från reservpersonalen ej berättigad till ekiperingshjälp. Däremot
är kåren tillhörig officer i kaptens eller högre tjänstegrad — men däremot
ej löjtnant — under vissa förhållanden i traktamentsavseende förmånligare
ställd än officer i reserven. De avlöningsbestämmelser, som innefattas i
arméchefens förslag till ny författning ansluta sig i allt väsentligt — utom
i fråga om vissa officerares förutnämnda förmånsställning i traktamentsavseende
-— till motsvarande bestämmelser beträffande reservpersonalen
och innebära således bl. a. att kårens personal skall få åtnjuta förmånen
av ekiperingshjälp. Civilförvaltningen har i sitt utlåtande framhållit, att
det vore önskvärt med lika avlöningsbestämmelser för kårens personal som
för motsvarande reservpersonal, samt har i anslutning därtill ifrågasatt, huruvida
det vore motiverat att låta officerare i högre tjänstegrader åtnjuta
särskilda förmåner i fråga om traktamente. Till detta uttalande har statskontoret
anslutit sig.
För egen del anser jag, att för kårens personal böra gälla i stort samma
avlöningsvillkor som för reservpersonalen. Jag kan därför biträda förslaget,
att kårens personal erhåller ekiperingshjälp, men anser det däremot ej motiverat,
att officerare i högre tjänstegrader bibehållas vid sin nuvarande förmånsställning
i traktamentsavseende, särskilt som de i fortsättningen erhålla
lön efter bostadsortens ortsgrupp och icke såsom nu efter ortsgrupp 1.
Jag får alltså föreslå, att bestämmelser om avlöningsförmåner för denna
personal måtte få utfärdas i huvudsaklig överensstämmelse med vad som
i .sådant avseende gäller för motsvarande reservpersonal. I fråga om traktamentsförmånerna
torde dock vissa övergångsbestämmelser bli erforderliga.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda sådana bestämmelser.
De pensionsbestämmelser, som äro tillämpliga i fråga om kårens personal,
ansluta sig i allt väsentligt till vad som före tillkomsten av 1943 års
reservbefälskungörelser gällde för reservpersonalen och pension, fastställd
enligt 1921 års pensionsunderlagsskala, utgår alltså med ett grundbelopp av
900 kronor för år, vartill komma rörliga tilläggsförmåner. Arméchefens förslag
syftar till att för kårens personal, som enligt nuvarande bestämmelser
Kungl. Maj. ts proposition nr 185.
29
i regel kvarstår i kåren intill fyllda 65 år, skall tillämpas det för reservpersonalen
tillämpade systemet med indelning av anställningstiden i perioder
samt att avgång skall ske under 47 :e, 55 :e, 60 :e eller 65 :e levnadsåret. Vidare
innebär förslaget, att kårens personal kommer i fråga om tjänstgöring
att få i stort sett samma skyldigheter som reservpersonalen. Med hänsyn
härtill har arméchefen föreslagit, att kårens personal skall i fråga om rätt
till pension likställas med reservpersonalen och således få åtnjuta pensioner,
vilka äro differentierade och till beloppen bestämda enligt de grunder,
som gälla beträffande reservpensionerna.
För egen del finner jag detta förslag godtagbart. Med tillämpning av 1941
års pensionsunderlagsskala skulle således ifrågavarande personal få uppbära
reservpension, vars årliga grundbelopp skulle utgöra 1 080 kronor vid avgång
under 47 :e levnadsåret och 1 320 kronor vid avgång under 55 :e levnadsåret
eller senare. De bestämmelser i övrigt, som äro erforderliga i syfte
att nå överensstämmelse med reservpersonalens pensionsvillkor, torde få
ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda. I detta sammanhang må nämnas, att
därest riksdagen skulle bifalla det i det föregående framlagda förslaget om
förhöjning av vissa reservpensioner, de nu föreslagna pensionsbeloppen böra
böjas i motsvarande mån. Vad jag tidigare föreslagit i fråga om sammanträffande
av reservpension och lön eller tjänstepension får jämväl betydelse
för nu förevarande pensioner.
Frågan i vilken utsträckning kårens personal bör medgivas rätt att övergå
till anställning enligt de nya bestämmelser, som avses skola gälla för kåren,
är av betydelse ur den synpunkten att de, som medgivas att övergå, bli berättigade
till de förhöjda pensioner, varom jag i det föregående avgivit förslag.
Enligt de av arméchefen föreslagna övergångsbestämmelserna skulle
samtlig personal, som under år 1950 uppnått en levnadsålder av högst 52
år, beredas möjlighet att övergå å de nya bestämmelserna. Enligt arméchefens
mening borde väg- och vattenbyggnadskårens personal i förevarande
avseende i princip icke försättas i sämre läge än om den fått sina avlöningsoch
pensionsförhållanden reglerade samtidigt med reservpersonalen, vilken
medgavs att övergå till anställning enligt 1943 års reservbefälskungörelser
under förutsättning att vederbörande under år 1943 icke uppnådde högre
levnadsålder än 46 år. Statskontoret har i huvudsak anslutit sig till arméchefens
förslag, medan försvarets civilförvaltning ansett motsvarande övergångsbestämmelser
böra gälla som enligt 1943 års reservbefälskungörelser.
Jag är f. n. icke beredd att taga ställning till denna fråga utan förutsätter
att det får ankomma på Kungl. Maj :t att efter ytterligare utredning besluta
härom. Härvid vill jag framhålla, att medgivande att övergå till anställning
enligt de nya bestämmelserna givetvis icke bör lämnas personal, som ej avses
skola efter övergången fullgöra tjänstgöring i fred.
Riksdagens bemyndigande torde böra utverkas för Kungl. Maj:t att
meddela beslut beträffande avlönings- och pensionsförmåner åt personal i
väg- och vattenbyggnadskåren i huvudsaklig överensstämmelse med i det
föregående uppdragna riktlinjer.
30
Kungl. Maj.ts proposition nr 185.
5:o.
Beredande av pensionsrätt i statens pensionsanstalt för vissa
befattningshavare.
I propositionen 1949:200 med förslag rörande pensionering genom statens
pensionsanstalt av vissa icke-statliga befattningshavare, in. m. framhöll
dåvarande chefen för finansdepartementet, att han ansåge övervägande
skäl tala för att bl. a. skytteförbunden.s överstyrelse och centralförbundet
för befälsutbildning bereddes möjlighet att vinna anslutning till
statens pensionsanstalt för sina befattningshavare men att han icke vore i
tillfälle att utan ytterligare utredning framlägga förslag i ämnet. Vad departementschefen
sålunda framhållit föranledde icke någon erinran från
riksdagens sida.
I skrivelser den 11 respektive den 13 maj 1950 ha skytteförbundens överstyrelse
och centralförbundet för befälsutbildning gjort framställning om
pensionsrätt i statens pensionsanstalt för befattningshavare, anställda hos
organisationerna.
Skijtteförbundens överstyrelse har i sin framställning anfört bl. a. följande.
Avlöning till den hos skytteförbundens överstyrelse anställda personalen
har städse bestritts av statsmedel, nämligen ur det under fjärde huvudtiteln
upptagna reservationsanslaget till det frivilliga skytteväsendets befrämjande.
I överensstämmelse med ett av dåvarande chefen för försvarsdepartementet
i statsverkspropositionen år 1939 gjort uttalande i samband med frågan
om dyrtidstillägg till personalen att ifrågavarande personal borde erhålla
en bestämd lön för år, i huvudsak motsvarande vad som hittills utgått inklusive
dyrtidstillägg, tillämpades enligt utfärdade regleringsbrev fr. o. in.
budgetåret 1942/43 det då gällande civila icke ordinarie lönereglementet
och personalen inplacerades i lönegrader enligt detsamma. Fr. o. m. den 1
juli 1947 tillämpas för personalens avlöning det från sagda dag gällande
statens allmänna avlöningsreglemente.
Vid kansliet finnas följande befattningar, nämligen en såsom sekreterare
(Ce 27), en såsom kontorist (Ce 13), en såsom kanslibiträde (Ce 11),
en såsom vaktmästare (Ce 9) och en såsom kontorsbiträde (Ce 8).
I fråga om den nuvarande innehavaren av sekreterarbefattningen har
överstyrelsen upplyst, att denne åtnjuter pension i egenskap av f. d. kapten
å aktiv stat. Enligt överstyrelsens mening bör han dock komma i åtnjutande
av viss pensionsförmån jämväl för sekreterarbefattningen. Överstyrelsen
har erinrat, att Kungl. Maj :t den 8 juni 1917 medgivit, att en
fond finge bildas, av vilken årliga räntan skulle användas för pensionering
av sekreterare ho.s överstyrelsen och deras efterlevande. Pensioner ha utgått
ur fonden åt förre sekreteraren och dennes änka. På grund av särskilda
beslut av Kungl. Maj :t utgå för närvarande pensioner ur fonden till en
förutvarande vaktmästare och ett förutvarande kontorsbiträde. Pensionsfonden,
som den 31 december 1949 uppgick till omkring 195 400 kronor, har
31
Kungl. Maj.ts proposition nr 185.
förutsatts skola efter en anslutning av personalen till statens pensionsanstalt
användas för bestridande av kostnader för de från fonden nu utgående
pensionerna samt för pensionsavgifter till statens pensionsanstalt.
Centralförbundet för befälsutbildning har hemställt, att pensionsrätt i
statens pensionsan,stalt måtte beredas sådana befattningshavare vid förbundets
sekretariat, vilka icke äro reservstatsanställda eller från militär
beställning pensionsavgångna. Den sålunda för erhållande av pensionsrätt
i SPA avsedda personalen, vilken inplacerats i lönegrader enligt det statliga
lönesystemet, utgöres av en kassörska (Ca 14), en expeditionsvaktmästare
och portvakt (Ca 12), tre kanslibiträden (Ca 11) och ett kontorsbiträde
(Ca 8).
I fråga om den frivilliga befälsutbildningens uppgifter samt det statliga
stödet till verksamheten har centralförbundet anfört i huvudsak följande.
Centralförbundets allmänna uppgifter anges i de av Kungl. Maj :t den 4
juni 1943 fastställda grundstadgarna vara att arbeta för riksförsvaret,
främst genom fortsatt frivillig utbildning av befäl vid armén.
Den frivilliga befälsutbildningen avser värnpliktig personal, fast anställd
icke aktiv personal, befäl och befäl.saspiranter vid hemvärnet samt annan
i riksförsvaret deltagande personal.
Verksamheten har till ändamål dels att möjliggöra för värnpliktig personal
att frivilligt genomgå sådan militär utbildning, som erfordras för
att erhålla förnyat förordnande i innehavd tjänstegrad (tjänsteklass) —
repetitionsutbildning — och för att förordnas i högre tjänstegrad (tjänsteklass)
-—- befordringsutbildning — dels ock att möjliggöra såväl för krigsmakten
tillhörande fast anställd icke aktiv personal som även för försvarsgagnande
verksamhet intresserad annan personal att frivilligt genomgå sådan
militär utbildning, som kan vara av betydelse för krigsberedskapen
eller för rikets försvar i allmänhet och för sådan personals deltagande i
landets försvar.
Centralförbundet åtnjuter för sin verksamhet statsanslag, som för innevarande
budgetår uppgår till 1 262 000 kronor inklusive naturaförmåner.
Statens pensionsanstalt har tillstyrkt de gjorda framställningarna. Pensionsanstalten
har härvid förordat, att befattningarna vid ett inordnande
under SPA-reglementet hänföras till grupp B, vilket innebär, att befattningarna
bliva förenade med pensionsrätt först sedan anstalten beviljat
registrering i enlighet med bestämmelserna i 3 § SPA-reglementet. I fråga
om pensionsåldrarna har pensionsanstalten föreslagit att bestämmelsen 10 c
i 38 § SPA-reglementet skall göras tillämplig. Enligt denna bestämmelse
utgör pensionsåldern 60 år för befattning hänförd till någon av pensionsklasserna
1: 1—1: 19 och 65 år för annan befattning med möjlighet likväl
för pensionsanstalten att bestämma pensionsåldern till 63 eller 65 respektive
60 eller 63 år där så med hänsyn till pensionsåldern för jämförlig statlig
befattning befinnes påkallat.
Statens pensionsanstalt har förklarat sig icke ha något att erinra emot
att pensionsrätten i vad avser befattningshavare hos centralförbundet för
befälsutbildning begränsas till att gälla annan befattningshavare än sådan,
som är reservstatsanställd eller pensionsavgången. I detta sammanhang har
32
Kungl. Maj.ts proposition nr 18ö.
pensionsanstalten erinrat, att befattningshavare, som innehar reservstatsanställning,
på grund av 2 § SPA-reglementet äro undantagna från pensionsrätt
enligt reglementet. För att de från militär anställning pensionsavgångna
skola bli undantagna från SPA-reglementets tillämpning erfordras
emellertid, framhåller pensionsanstalten, viss komplettering av reglementet.
Statens pensionsanstalt föreslår i detta hänseende en tilläggsbestämmelse
till 38 § av innebörd att den som åtnjuter tjänstepension undantages från
reglementets tillämpning såframt ej Kungl. Maj :t annat förordnar. Bestämmelsen
skulle enligt pensionsanstaltens förslag icke vara generell utan skulle
för särskilda grupper av befattningshavare kunna införas såsom specialbestämmelse.
Pensionsanstalten har förordat, att bestämmelsen göres tillämplig
å befattningshavare vid skytteförbundens överstyrelse och centralförbundet
för befälsutbildning. Vad angår den förut nämnde sekreteraren vid
skytteförbundens överstyrelse har pensionsanstalten icke någon erinran att
göra emot att denne i enlighet med den föreslagna tilläggsbestämmelsen
genom beslut av Kungl. Maj :t inordnas under SPA-reglementet.
Departementschefen.
Vid statsmakternas ställningstagande till 1944 års pensionsutrednings förslag
angående pensionering genom statens pensionsanstalt av vissa icke-statliga
befattningshavare (prop. 1949: 200; bankoutsk. uti. 48; r. skr. 396)
löstes frågorna om avgränsningen av pensionsanstaltens verksamhet blott
provisoriskt. Slutlig ståndpunkt i dessa frågor avsågs skola tagas efter ytterligare
utredning. Utredningen har anförtrotts åt särskilda sakkunniga, vilka
med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 23 februari i år tillkallats
för att verkställa en översyn av det statliga pensionsväsendet. I detta läge
bör helt naturligt försiktighet iakttagas, då det gäller att ansluta nya grupper
av befattningshavare till pensionsanstalten. I fråga om befattningshavare
vid skytteförbundens överstyrelse och centralförbundet för befälsutbildning
anser jag —- med hänsyn särskilt till förenämnda uttalande i
propositionen 1949: 200 av föredragande departementschefen, vilket uttalande
ej föranledde någon erinran från riksdagen — att betänkligheter ej
möta mot en anslutning till statens pensionsanstalt. Jag vill härvid även
erinra, att befattningshavare vid centralförbundet för nykterhetsundervisning,
beträffande vilka i propositionen 1949:200 gjordes enahanda uttalande
som i fråga om de nu förevarande båda personalgrupperna, erhöllo
pensionsrätt i pensionsanstalten år 1950 efter beslut av Kungl. Maj :t och
riksdagen.
I enlighet med statens pensionsanstalts förslag i utlåtandena över framställningarna
böra befattningshavarna vid ett inordnande under SPA-reglementet
hänföras till den i reglementet angivna gruppen B och alltså förenas
med pensionsrätt först sedan pensionsanstalten på framställning beviljat
registrering. Pensionsklasserna komma härvid att bestämmas av pensionsanstalten
med hänsynstagande till löneförmånerna och med beaktande av
storleken av de pensionsförmåner, som tillkomma annan med avseende å
33
Kungl. Maj.ts proposition nr 185.
de huvudsakliga arbetsuppgifterna eller eljest jämförlig befattningshavare,
för vilken löneställningen är fastställd i författning eller av Kungl. Maj :t.
Även i fråga om pensionsåldrarna ansluter jag mig till pensionsanstaltens
förslag. Vad angår omfattningen av pensioneringen inom befattningshavargrupperna
har pensionsanstalten föreslagit införande av en ny särbestämmelse
i reglementet, enligt vilken den som åtnjuter tjänstepension enligt av
Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser först efter medgivande av Kungl. Maj :t
skulle kunna inordnas under SPA-reglementet. För egen del är jag icke beredd
att för närvarande tillstyrka att en dylik särbestämmelse införes i
reglementet. Möjlighet bör sålunda i varje fall tills vidare stå öppen även
för pensionsavgången militär beställningshavare att utan prövning av Kungl.
Maj :t erhålla SP A-anslutning. I fråga om personalen vid centralförbundet för
befälsutbildning torde denna möjlighet tills vidare komma att föreligga för
endast en befattningshavare.
Beträffande pensionsförmånernas storlek för den som är berättigad till
mer än en pension vill jag erinra, att i SP A-reglementet finnas intagna bestämmelser
angående reglering av sammanträffande förmåner.
Riksdagens bemyndigande att meddela pensionsbestämmelser för angivna
befattningshavare i enlighet med vad jag förordat torde böra utverkas.
Bestämmelserna synas böra tillämpas från och med den 1 juli 1951.
6:o.
Pension åt vissa personer.
Jag torde härefter få övergå till uppkomna frågor om pension åt vissa personer
i statsunderstödd verksamhet m. m.
a) Fråga om pension åt förre plantskoleföreståndaren hos skogsvårdsstyrelsen
i Kristianstads län Frans Hugo Svensson och förre förmannen hos
skogsvårdsstyrelsen i Värmlands län Olof Enoch Edlund. Av handlingarna
i ärendet inhämtas,
beträffande Svensson,
att han är född den 3 februari 1885 och sålunda 66 år gammal;
att han från och med år 1917 till och med den SO april 1949 innehaft tillfällig
anställning huvudsakligen såsom arbetsledare vid skogsvårdsstyrelsens
i Kristianstads län plantskola Skäldinge i Munkaljungby kommun;
att hans tjänstgöring omfattat i genomsnitt 7 —8 månader om året och
att den effektiva tjänstetiden, beräknad efter 300 dagar per år, uppgått till
i runt tal 17 år;
att hans avlöning, som utgått i form av dagarvode, under åren 1942—
1948 uppgått till i medeltal 2 280 kronor för år;
att dagarvodet för tiden närmast före avgången ur tjänst utgått med 15
kronor för förrättningsdag;
samt att Svensson författningsenligt icke är berättigad till någon pension
på grund av sin anställning i skogsvårdsslyrclsens tjänst; och
3 Bihang till riksdagens protokoll i951. 1 samt. Nr 185.
34
Kiingl. Maj. ts proposition nr 185.
beträffande Edlund,
att han är född den 21 januari 1894 och således 57 år gammal;
att han under tiden 1 november 1912—31 oktober 1916 innehaft fast anställning
såsom manskap vid försvarsväsendet;
att han under tiden 30 maj 1917—16 juli 1918 varit anställd såsom lagledare
hos statens bränslekommission;
att han under åren 1918—1925 innehaft tillfälliga anställningar, dels
i domänverket såsom tillförordnad kronojägare, förman, extra tillsyningsman
och hantlangare under sammanlagt omkring 3 år, dels ock hos
.skogsvårds styrel sen i Västernorrlands län såsom extra länsskogsvaktare
under sammanlagt omkring 3 månader;
att han under åren 1925—1926 och 1929—1948 innehaft anställning såsom
förman hos skogsvårdsstyrelsen i YTärmlands län och därunder haft
en sammanlagd effektiv tjänstetid, beräknad efter 300 dagar per år, av i
runt tal 16 år;
att han på grund av hjärtsjukdom entledigats från sin anställning den
31 oktober 1948;
att tjänstetiden i stats- och skogsvårdsstyrelsetjänst, inberäknat militäranställningen,
till den del densamma fullgjorts efter fyllda 21 års ålder,
sålunda uppgått till omkring 22 år 2 månader;
att hans avlöning, som utgått i form av dagarvode, under åren 1941—
1947 utgjort i medeltal 3 540 kronor för år;
att dagarvodet för tiden närmast före avgången ur tjänst utgått med 16
kronor för förrättningsdag, varjämte Edlund åtnjutit traktamente med 5
kronor för dag;
samt att Edlund på grund av till pensionsstyrelsen inbetalade avgifter
till ett belopp av sammanlagt 1 801 kronor -— varav 747 kronor 72 öre utgöra
bidrag från skogsvårdsstyrelsen i Värmlands län — är berättigad till
pension, som, därest den uttagits från och med den 1 februari 1949, hade
kommit att uppgå till 125 kronor 3 öre för år.
Svensson och Edlund ha gjort framställning om erhållande av pension
av statsmedel.
Skogsstyrelsen har i utlåtande den 31 oktober 1949 anfört bl. a. följande.
Den största gruppen av skogsvårdsstyrelsernas icke pensionsberättigade
personal utgöres av tillfälliga arbetsledare och förmän, dels med och dels
utan skogsskoleutbildning. Budgetåret 1947/48 uppgick sålunda antalet anställda
tillhörande nämnda personalkategori till icke mindre än 1179, varav
206 med .skogsskoleutbildning.
Före den 1 juli 1947 — från och med vilken dag meddelats vissa enhetliga,
av skogsstyrelsen på grundval av de förhandlingsresultat som nåtts
vid överläggningar med vederbörande personalorganisationer utarbetade
grunder beträffande anställnings- och avlöningsförhållanden för ifrågavarande
personalgrupp —■ ägde skogsvårdsstyrelserna frihet att själva bestämma
angående anställnings- och avlöningsvillkoren för den tillfälliga personalen,
vilket medförde, att hithörande förhållanden blevo i hög grad oenhetliga.
Beträffande avlöningsvillkoren synes det vanligaste ha varit, att avlöningen
helt och hållet utgick i form av dagarvoden, stundom så beräkna
-
35
Kungl. Mcij.ts proposition nr 18ö.
de, att de innefattade såväl arvoden i egentlig mening som traktamenten
och reseersättningar. Bland avlöningsförmånerna i övrigt torde i förevarande
sammanhang även böra nämnas det av vissa skogsvårdsstyrelser lämnade
bidraget till den anställdes frivilliga pensionsförsäkring hos pensionsstyrelsen.
ifrågavarande bidrag, vilket vanligen omfattade halva pensionsavgiften,
dock med viss maximering, ingick i den anställdes avlöningsförmåner
vid omkring hälften av skogsvårdsstyrelserna.
Nyssnämnda, från och med den 1 juli 1947 tillämpade avlöningsgrunder
ha sedermera, från och med den 1 juli 1949, ersatts av »Grunder för avlöning
åt vid skogsvårdsstyrelse anställd förman», vilka i huvudsak anknyta
till 1947 års och i korthet innebära följande.
Förmanspersonalen är med hänsyn till utbildning och tjänsteuppgifter
uppdelad i kategorierna stämplingsförman och annan förm
a n. Anställning såsom stämplingsförman är avsedd för förman, som
genomgått .skogsskola eller på annat sätt förvärvat sådana kvalifikationer,
att han är lämplig att leda ^stämpling av virke. Till kategorien annan
förman äro att hänföra röjningsförmän och plantörer m. fl. För vardera av
nu nämnda kategorier finnas två avlöningsformer, betecknade dagavlönad
förman och månadsavlönad förman, av vilka den
senare avlöningsformen är avsedd att användas i fall, då anställningen är
av mera kontinuerlig natur.
Avlöningsbeloppen för dagavlönad och månadsavlönad förman äro så avvägda,
att den sammanlagda månadsinkomsten under månad omfattande
25 tjänstgöringsdagar uppgår till ett och samma belopp, oavsett huruvida
förmannen är avlönad enligt den ena eller den andra avlöningsformen.
Förutom lön äger förman åtnjuta vissa särskilda ersättningar såsom resekostnads-
och traktamentsersättning, telefonersättning m. in.
Slutligen bidrager skogsvårdsstyrelse, därest förman så önskar, till frivillig
pensionsförsäkring hos pensionsstyrelsen. Nämnda bidrag, som må
avse årspension om högst 500 kronor, utgår för varje tjänstgöringsdag med
ett belopp motsvarande 1/600 av den för förmannen tillämpliga årsavgiften,
dock högst 60 öre för tjänstgöringsdag.
Frågan i vilken utsträckning och under vilka former pensionsrätt borde
beredas åt skogsvårdsstyrelsemas befattningshavare var senast föremål för
ingående behandling i .samband med den år 1946 genomförda omorganisationen
av skogsvårdsstyrelserna.
Vad först beträffar skogsvårdsstyrelsemas fasta personal närmast
motsvarande nuvarande ordinarie personal — hade denna före den 1 juli
1946 pensionsrätt i statens pensionsanstalt jämlikt bestämmelserna i I—
III och VII kapitlen i pensionsanstaltens reglemente den 31 december 1919
(nr 878). Med hänsyn till att de för tillämpning från och med den 1 juli
1946 föreslagna avlöning,sbestämmelserna för skogsvårdsstyrelsemas ordinarie
befattningshavare anpassats efter de för statstjänstemännen gällande
avlöningsreglementena ansågs lämpligast, att en motsvarande anknytning
genomfördes jämväl beträffande pensionsvillkoren. Detta skedde genom att
skogsvårdsstyrelsemas ordinarie befattningshavare från och med den 1
juli 1946 inordnades under folkskolans dåvarande tjänste- och familjepensionsrcglementen.
Numera gäller, alt de jämlikt 1 § kungörelsen den 30
juni 1947 (nr 695) angående utsträckt tillämpning av 1947 års tjänste-och
familjepensionsreglementen för folkskolan, sådant författningsrummet lyder
enligt kungörelsen den 21 juli 1948 (nr 595), skola vara underkastade
sagda pensionsreglementen.
I fråga om beredande av pensionsrätt åt den extra och tillfälliga personalen
uttalade 1944 års skogsvårdsstyrelseutredniiig i sitt den 4 december
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 185.
1945 avgivna betänkande (SOU 1945:58, s. 117), att någon obligatorisk
pensionsrätt i statens pensionsans!alt visserligen icke borde tillkomma
ifrågavarande personal, men att möjlighet dock alltjämt borde finnas att
bevilja även extra befattningshavare pensionsrätt, om detta i något fall på
grund av särskilda omständigheter skulle befinnas skäligt. Därvid hade utredningen
i åtanke främst sådana fall, där sedan lång tid anställda extra
befattningshavare i samband med omorganisationen icke kunde erhålla ordinarie
anställning. Skogsvårdsstyrelseutredningens förenämnda förslag
vann emellertid icke statsmakternas gillande.
Vad slutligen angår pensionsfrågan för de vid skogsvårdsstyrelserna anställda
arbetarna och dem närstående anställningshavare erinrade skogsvårdsstyrelseutredningen
om att 1944 års pensionsutredning, som vore sysselsatt
med en revidering av grunderna för statens pensionsanstalts verksamhet,
hade att taga ställning till frågan om ett eventuellt införande i anstaltens
reglemente av bestämmelser rörande pensionering av arbetarpersonal. I betraktande
härav hade utredningen avhållit sig från att framlägga förslag
om statligt ordnad pensionering för skogsvårdsstyrelsernas arbetarpersonal
och hade ej heller funnit sig böra pröva, i vad mån en sådan borde genomföras.
Enligt utredningens mening borde det få ankomma på varje skogsvårdsstyrelse
för sig att besluta huruvida någon pensionering för arbetare
och därmed likställda anställningshavare borde anordnas. Där sådan funnes
böra äga rum, borde pensionsstyrelsens frivilliga pensionsförsäkring
eller liknande försäkringsform hos enskild pensionsanstalt få anlitas, såvida
ej i stället valdes utvägen att först i samband med aktuella pensionsfall
fatta beslut om pension.
Vid sistnämnda frågas behandling i samband med framläggande av prop.
nr 257 till 1946 års riksdag anförde föredragande departementschefen
(''prop. s. 6), att han ansåge förslag från pensionsutredningens sida böra avvaktas,
innan någon statlig reglering av pensionsrätten för skogsvårdsstyrelsernas
arbetarpersonal genomfördes. Uppkomme dessförinnan i något
enstaka fall behov av pension, borde frågan härom underställas Kungl.
Maj :ts prövning.
Ehuru, såsom av vad tidigare här ovan anförts framgår, enhetlighet visserligen
numera råder beträffande anställnings- och aviöningsvillkoren
för de vid skogsvårdsstyrelserna verksamma förmännen, utvisar en jämförelse
de olika skogsvårdsstyrelserna emellan, att förmännens tjänstgöringsförhållanden
i övrigt äro i hög grad varierande. Detta gäller främst
den årliga tjänstgöringstidens längd. Sålunda äro hos cn del styrelser förmännen
i stor utsträckning kontinuerligt sysselsatta året om, medan de
hos andra år från år huvudsakligen tjänstgöra enbart under viss eller vissa
arbetssäsonger. Vidare föreligga stora olikheter beträffande förmännens
ställning i arbetet, såtillvida att en del äro enbart arbetsledande, medan
andra åter intaga en mellanställning mellan arbetsledare och arbetare, vilket
förhållande gör det tveksamt, huruvida ifrågavarande personal i pensionsavseende
närmast bör hänföras till kategorien tjänstemän eller kategorien
arbetare.
Mot bakgrunden av vad sålunda anförts anser skogsstyrelsen det svårligen
låta sig göra att genomföra en allmän statlig pensionering av skogsvårdsstyrelseförmännen.
Denna befattningshavargrupp synes fördenskull icke
böra vara helt utesluten från möjligheten att erhålla statspension i egentlig
mening utan sådan synes böra kunna få utgå efter prövning av omständigheterna
i det enskilda fallet. Vid detta sitt ståndpunktstagande har skogsstyrelsen
bland annat beaktat, att många av de äldre förmännen trots långvarig
skogsvårdsstvrelsetjänst av formella skäl — främst avsaknad av skogs
-
37
Kungl. Maj.ts proposition nr 185.
skoleutbildning — icke kunnat beredas ordinarie anställning. Vidare synes
även böra uppmärksammas, att de förmän, som under de närmaste åren
komma att avgå från anställning hos skogsvårdsstyrelse, icke hinna att med
bidrag av skogsvårdsstyrelsemedel fullgöra årliga inbetalningar till den i
11 § 1''örberörda avlöningsgrunder omförmälda frivilliga pensionsförsäkringen
i den omfattning som erfordras för att högsta pension -— 500 kronor —
skall utgå.
Vad beträffar Svensson och Edlund, som redan frånträtt sina anställningar
vid respektive skogsvårdsstyrelser, synas vissa skäl tala för att dessa
med hänsyn till sin långvariga anställning i skogsvårdsstyrelsetjänst finge
komma i åtnjutande av årlig pension till lämpligt belopp. Därvid torde för
Edlunds del pensionsbeloppet böra avvägas under hänsyntagande till den
frivilliga pensionsförsäkring hos pensionsstyrelsen, till vilken bidrag utgått
av skogsvårdsstyrelsemedel.
Statens pensionsanstalt har i utlåtande den 25 november 1949 anslutit sig
till skogsstyrelsens i ärendet framlagda förslag samt förordat, att pensionernas
grundbelopp med tillämpning av de i kungörelsen den 30 juni
1947 (nr 490) med föreskrifter angående pensionering av viss arbetarpersonal
i statens tjänst angivna grunderna — bestämmas beträffande Svensson
till 1 116 kronor och beträffande Edlund till 1 428 kronor årligen.
Statskontoret har i utlåtande den 13 december 1949 biträtt pensionsanstaltens
förslag.
Departementschefen.
Då frågan om pensionering av skogsvårdsstyrelsernas arbetarpersonal berördes
i proposition nr 257 till 1946 års riksdag uttalade dåvarande chefen
för finansdepartementet — såsom skogsstyrelsen angivit i sitt utlåtande —
att förslag från 1944 års pensionsutredning syntes böra avvaktas, innan
någon statlig reglering av pensionsrätten beträffande arbetarpersonalen genomfördes.
Något förslag från 1944 års pensionsutredning i detta hänseende
framlades emellertid icke; utredningen framhöll i sitt den 30 oktober 1948
avgivna betänkande med förslag angående pensionering genom statens pensionsanstalt
av vissa icke-statliga befattningshavare, att anslutning av personal
i egentlig arbetaranställning till statens pensionsanstalt icke ifrågasatts
i de för utredningen meddelade direktiven och att arbetarpersonalen ej
lämpligen kunde inordnas i samma reglemente som befattningshavarna.
Spörsmålet huruvida pension under statlig medverkan bör tillkomma arbetsförmän
och arbetare i statsunderstödd verksamhet kommer nu att upptagas
till övervägande av den av mig i enlighet med Kungl. Maj :ts bemyndigande
den 23 februari 1951 tillkallade pensionsutredningen. I avbidan på resultatet
av utredningens överväganden rörande pensioneringen av här avsedd personal
böra självfallet pensioneringsåtgärder, som kunna verka föregripande
på utredningens resultat, undvikas. Å andra sidan synes mig erforderligt, att
möjlighet öppnas att under vissa förhållanden bereda pension åt anställningshavare
som avgått eller komma att avgå före slutförandet av utredningen.
Jag förordar därför, att frågan om pension åt sådana anställnings
-
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 185.
liavare göres till föremål för statsmakternas behandling från fail till fall.
Erinras må härvid om att såväl i 1944 års skogsvårdsstvrelseutrednings betänkande
som i förberörda proposition nr 257 till 1946 års riksdag ifrågasatts
en sådan individuell pensionering i avvaktan på utfärdandet av generella
pensionsbestämmelser. En pensionering i dylik provisorisk ordning,
vilken såsom av det nyss sagda framgår icke får bliva förpliktande i fråga om
andra än den i pensioneringsbeslutet närmast avsedde anställningshavaren,
synes böra begränsas att avse anställningshavare, som avgått tidigast från
och med den 1 juli 1946, d. v. s. dagen för ikraftträdandet av sådana statliga
avlönings- och pensionsbestämmelser för vissa befattningshavare vid
skogsvårdsstyrelser, varigenom de i avlönings- och pensionshänseenden blevo
jämställda med statstjänstemän.
Pensioneringen synes böra ske med tillämpning av de i kungörelsen den
30 juni 1947, nr 490, innefattade s. k. summariska arbetarpensionsbestäminelserna.
Statens pensionsanstalt och statskontoret ha också beträffande de
nu närmast ifrågavarande två anställningshavarna — arbetsledaren Svensson
och arbetsförmannen Edlund — tillstyrkt beviljande av pension i enlighet
med dessa bestämmelser. Även jag anser, att i fråga om såväl Svensson
soin Edlund sådana omständigheter föreligga, att pension bör beredas dem,
och jag förordar därför att förslag i sådant hänseende förelägges riksdagen.
Beträffande avvägningen av pensionsbeloppen ansluter jag mig till i ärendet
avgivet förslag, enligt vilket pensionen bör bestämmas till ett årligt belopp
av 1 116 kronor åt Svensson och 1 428 kronor åt Edlund jämte rörligt
tillägg.
Det synes kunna antagas, att ytterligare ansökningar av förmän vid skogsvårdsstyrelser,
vilka i likhet med Svensson och Edlund avgått efter den 1
juli 1946, skola inkomma. Därest förslag om pension åt Svensson och Edlund
bifalles av riksdagen, torde liknande ansökningar jämlikt riksdagens skrivelse
den 17 juli 1948, nr 448, kunna bifallas av Kungl. Maj :t enligt nu angivna
grunder utan riksdagens hörande.
b) Fråga om pension åt förre kriminalkonstapeln August Bernhard Ignatius
Zaar. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Zaar är född den 17 december 1890 och således 60 år gammal;
att han under tiden den 15 februari 1914—den 31 mars 1921 innehaft
tjänster vid polisen i Stockholm, Enköping, Västerås och Katrineholm utan
att för någon av dessa anställningar ha kommit i åtnjutande av pension;
att han under tiden den 12 maj 1921—den 31 december 1925 innehaft ordinarie
tjänst som poliskonstapel vid Östergötlands länspolis med placering
i Kisa och av Östergötlands läns landsting tillerkänts pension med 354 kronor
för år jämte härå löpande tilläggsförmåner, för närvarande uppgående
till 23,6 procent;
att han under tiden den 1 januari 1926—den 31 oktober 1933 innehaft
ordinarie tjänst som kriminalkonstapel i Linköping med huvudsaklig tjänstgöring
utom staden och av Linköpings stad uppbär pension med 668 kronor
Kungl. Maj.ts proposition nr 185. 39
för år jämte härå löpande tilläggsförmåner, för närvarande uppgående till
36 procent;
att han efter anmodan av landssekreteraren vid länsstyrelsen i Östergötlands
län den 1 november 1933 tillträtt ordinarie tjänst som kriminalkonstapel
vid statspolisavdelningen i Norrköping, där han kvarstannat till uppnådd
pensionsålder den 31 december 1947, och av Norrköpings stad uppbär pension
med 1 404 kronor för år jämte härå löpande tilläggsförmåner, för närvarande
uppgående till 36 procent;
att hans sammanlagda pensionsförmåner för år från städerna Linköping
och Norrköping för närvarande uppgå till 2 817 kronor 92 öre, av vilket
belopp 2 072 kronor utgöra grundpension och 745 kronor 92 öre rörligt
tillägg;
samt att Zaar, därest han kvarstannat i sin tjänst såsom kriminalkonstapel
vid polisverket i Linköping till den 31 december 1947, i pension av Linköpings
stad från och med den 1 januari 1948 skulle ha erhållit 3 324 kronor
jämte tilläggsförmåner med 12 procent å detta belopp.
Svenska polisföi''bundet har gjort framställning om Kungl. Maj :ts medverkan
för beredande av skälig pension åt Zaar.
Länsstyrelsen i Östergötlands län har anfört bland annat följande.
Enligt länsstyrelsens uppfattning torde Linköpings stad icke lagligen kunna
åläggas att utgiva högre pension till Zaar. Det kan icke bortses ifrån att
Zaars mer eller mindre framtvingade övergång från anställningen hos Linköpings
stad till statspolisen i Norrköping för honom medfört avsevärt sämre
pensionsförmåner än om han kvarstått i sin tjänst vid poliskåren i Linköping.
Vid sådant förhållande synas billighetsskäl tala för att Zaar av
statsmedel beredes en skälig utfyllnad av den till honom nu utgående pensionen.
Statspolisintendenten har anfört följande.
Med instämmande i den mening länsstyrelsen i Östergötlands län uttalat
i sitt i ärendet den 29 juni 1950 avgivna utlåtande får jag förorda att Zaar
av statsmedel tillerkännes fyllnadspension beräknad sålunda att denna jämte
de belopp han såsom pension äger uppbära från städerna Linköping och
Norrköping uppgår till samma belopp, som han skulle hava ägt uppbära från
Linköpings stad, därest han intill uppnådd pensionsålder kvarstått såsom
kriminalkonstapel i Linköpings stads polisdistrikt. Fyllnadspensionen synes
mig böra utgå för tiden från och med den 1 januari 1948.
Statskontoret har avstyrkt, att åtgärder vidtagas för att tillerkänna Zaar
tilläggspension av statsmedel, och anfört bl. a. följande.
Statskontoret vill erinra, att de fall där gottgörelse av statsmedel vid
sidan av de i polislagstiftningen reglerade statsbidragen utgivits till kostnaderna
för pensionering av kommunalt anställda polismän — bortsett härvid
från pensioneringen av vissa fjärdingsmän —■ huvudsakligen haft avseende
å polismän, som varit anställda för hela rikets behov eller ock anlitats
för tjänstgöring vid särskilda för polisväsendet i dess helhet inrättade institutioner.
Framställningar om att statsverket skulle pålaga sig de ökade kostnader
för pension åt kommunalt anställd polisman, som uppkomma därigenom,
att denne får såsom tjänstår för pension tillgodoräkna sig verksam
-
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 185.
het i icke pensionsberättigande anställning hos annat polisdistrikt, torde
städse hava lämnats utan bifall. Icke heller bör enligt statskontorets mening
den omständigheten, att en befattningshavare på grund av förflyttning från
ett polisdistrikt till ett annat erhållit sämre sammanlagda pensionsförmåner
än som skolat utgå, därest han under hela anställningstiden kvarstått
hos det första polisdistriktet, anses utgöra skäl för statsverket att påtaga
sig kostnaderna för en utfyllnad av pensionsförmånerna. Någon skyldighet
för en polisman att underkasta sig dylik förflyttning föreligger nämligen
icke.
Departementschefen.
Vid tillkomsten av statspolisorganisationen förutsattes, att staten skulle
ansvara för de särskilda kostnader för pensionering som kunde uppkomma
i händelse landstingspolismän överginge i tjänst hos någon stad i samband
med den nya organisationen (prop. 178/1932 s. 43). Zaar har visserligen
övergått från anställning vid landstingspolisen till polisbefattning hos stad
redan före statspolisorganisationens genomförande, men hans verksamhet
som polisman före hans överflyttning till statspolisavdelning har huvudsakligen
varit förlagd utom det polisdistrikt, där han var anställd. Han har
sålunda under sin anställningstid vid Linköpings polisverk fullgjort samma
arbetsuppgifter som polispersonal vid statspolisen. Eftersom överflyttningen
till statspolisavdelningen i Norrköping skedde på initiativ av dåvarande
landssekreteraren vid länsstyrelsen i Östergötlands län och var till fördel för
statsverket både ur organisatorisk och ekonomisk synpunkt synes statsverket
böra hålla Zaar skadeslös för den förlust han på grund av överflyttningen
har lidit i pensionshänseende. Med hänsyn härtill anser jag mig böra
förorda, att Zaar — såsom länsstyrelsen i Östergötlands län och statspolisintendenten
föreslagit — tillerkännes pension med skillnaden mellan å ena
sidan den grundpension han skulle ha erhållit av Linköpings stad om
han kvarstått i tjänst där till den 31 december 1947, 3 324 kronor, och å
andra sidan de grundpensioner han erhåller från städerna Linköping och
Norrköping — tekniskt omräknade till sammanlagt 2 516 kronor 40 öre med
hänsyn till de olika grunderna för tilläggsförmånerna — eller med 807 kronor
60 öre för år jämte rörligt tillägg.
Hemställan.
Under åberopande av vad i det föregående i skilda hänseenden anförts
hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels godkänna förenämnda förslag till
1) kungörelse om ändring i 7.947 års allmänna tjänstepensionsreglemente
den 30 juni 1947 (nr 416),
2) kungörelse om ändring i 1947 års allmänna familjepensionsreglemente
den 30 juni 1947 (nr 417),
41
Kungl. Maj:ts proposition nr 185.
3) kungörelse om ändring i 1957 års tjänstepensionsreg
lemcnte
för de högre kommunala skolorna den 30 juni 1957
(nr 518), «
4) kungörelse om ändring i 1957 års familjepensionsreglemente
för de högre kommunala skolorna den 30 juni
1957 (nr 519) samt
5) kungörelse om ändrad lydelse av 17 § 2 mom. 1957
års tjänstepensionsreglemente för folkskolan den 30 juni
1957 (nr 520),
dels bemyndiga Kungl. Maj :t att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i det föregående förordats utfärda
1) erforderliga övergångsbestämmelser till förenämnda
författningsförslag,
2) bestämmelser om förhöjning i vissa fall av reservpensioner,
som utgå enligt 1943 års reservbefälskungörelser,
3) föreskrifter i fråga om reglering av reservpension,
som sammanträffar med lön eller tjänstepension enligt av
Kungl. Maj :t och riksdagen antagna avlönings- eller pensionsbestämmel
ser,
4) bestämmelser om avlönings- och pensionsförmåner
åt personal i väg- och vattenbyggnadskåren och
5) pensionsbestämmelser för befattningshavare hos skytteförbundens
överstyrelse och centralförbundet för befälsutbildning,
dels medgiva att från anslaget till diverse pensioner och
understöd m. m. må utgå
1) till förre plantskoleföreståndaren hos skogsvårdsstyrelsen
i Kristianstads län Frans Hugo Svensson, räknat från
och med den 1 maj 1949, under hans återstående livstid en
årlig pension av 1 116 kronor,
2) till förre förmannen hos skogsvårdsstyrelsen i Värmlands
län Olof Enoch Edlund, räknat från och med den 1
november 1948, under hans återstående livstid en årlig
pension av 1 428 kronor samt
3) till förre kriminalkonstapeln August Bernhard Ignatius
Zaar, räknat från och med den 1 januari 1948, under
hans återstående livstid en årlig pension av 807 kronor 60
öre.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
B. Sandberg.
4 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. AV 185.
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 185.
/
4
Innehållsförteckning.
Författningsförslag.................................................... 3
Vissa ändringar i 1947 års pensionsreglementen........................... 11
Förhöjd pension åt viss reservpersonal................................... 13
Sammanträffande av reservpension med lön eller tjänstepension............. 20
Vissa bestämmelser för officerare i väg- och vattenbyggnadskåren........... 27
Beredande av pensionsrätt i statens pensionsanstalt för vissa befattningshavare 30
Pension åt vissa personer.............................................. 33
Hemställan........................................................... 40
517354. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1951.