Kungl. Maj:ts proposition nr 179.
1
Nr 179.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående förlängd giltighetstid
för viss provisorisk ändring av gällande
tulltaxa, m. m.; given Stockholms slott den 30 mars
W51.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF.
Per Edvin Sköld.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
30 mars 1951.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Quensel, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg,
Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Nygren.
Efter gemensam beredning med chefen för handelsdepartementet anmäler
chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, fråga om förlängd
giltighetstid för viss provisorisk ändring av gällande tulltaxa, m. m. samt
anför därvid följande.
Tullen å träsprit (metanol).
(Tulltaxenr 211: 1)
Träsprit (.metanol) är i gällande tulltaxa upptagen under tulltaxenr
211: i (.stat. nr 525 och 526). För denna vara utgick för tiden intill den 1
juli 1950 en tull av 20 kronor för 100 kilogram. Efter förslag i propositionen
nr 239: 1950, vilket bifölls av riksdagen, har genom kungörelsen den
26 maj 1950 (nr 196) om viss tillfällig ändring i den Hd tulltaxeförord
1
Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 179.
3
Kungl. Maj.ts proposition nr 179.
utrustning, inberäknat förseende med reservdelar, av svenskt eller utländskt
fartyg av mer än 70 tons bruttodräktighet, utländskt järnfartyg
även av 70 tons bruttodräktighet eller därunder, eller av skeppsdocka, dockl>ort,
ponton, slip, stapelbädd eller mudderverk, för vilkas bjrggnad, ombyggnad,
reparation, inredning, utrustning eller sjösättning använts av honom
från utlandet införda materialier eller andra artiklar, åtnjuta restitution
av tull (varvsindustrirestitution) för eu motsvarande myckenhet materialier
eller andra artiklar av samma slag, vilka inom fem år före arbetets
slutförande av honom införts från utlandet.
Enligt 7 § nämnda förordning skall prövning av fråga angående rätt till
varvsindustrirestitution ävensom fastställandet av de närmare villkor för
rättighetens åtnjutande, som i särskilda fall må finnas erforderliga, ankomma
på generaltullstyrelsen efter samråd med konnnerskollegium. Rätt
till restitution kan, enligt 8 §, beviljas för särskilt fall, för viss tid eller
tills vidare.
I 10 § kungörelsen den 4 oktober 1929 (nr 308) med tillämpningsföreskrifter
till förenämnda förordning föreskrives, att prövning av fråga om
utbekommande av re.stitutionsbelopp eller om avgörande av sådant belopp
i fall, då befrielse från erläggande av motsvarande tullbelopp åtnjutits, ankommer
på generaltullstyrelsen, i den mån styrelsen icke finner prövningen
lämpligen kunna överlåtas på lokal tullmyndighet. Ansökning om utbekommande
eller avförande av restitutionsbelopp skali ha inkommit till den
prövande myndigheten inom tre år, räknat från den dag då arbetet slutförts.
Då skäl därtill äro må generaltullstyrelsen för särskilt fall medgiva
utsträckning av ansökningstiden. Enligt It § samma kungörelse skall, därest
varans in- eller utförsel ombesörjts av annan än sökanden, ansökningen
om reistitution åtföljas av en av sökanden på tro och heder avgiven försäkran,
att den som omliänderhaft in- eller utförseln varit sökandens befullmäktigade
ombud för ändamålet, och skall detta förhållande vara av
ombudet bestyrkt.
I proposition den 31 december 1943 (nr 19) hemställde Kungl. Maj:t hos
1944 års riksdag om bemyndigande att under tiden till och med den 31 december
1946 i fall, då särskilda skäl därtill förelåge, medgiva att näringsidkare,
som erhållit rätt till varvsindustrirestitution, finge åtnjuta sådan tullrestitution,
oaktat de av honom använda artiklarna införts av annan näringsidkare,
som erhållit rätt till enahanda slag av lullrestitution. Såsom
motivering för detta förslag anfördes i propositionen, bland annat, att de till
följd av kriget försämrade handelsförbindelserna vållat varvsindustrien särskilda
svårigheter beträffande materialanskaffningen och att företagen i
detta avseende i större utsträckning än tidigare vore beroende av varandras
bistånd. Det syntes därför rimligt, att så länge nämnda svårigheter bestode,
varvsindustrien bereddes sådan lättnad i villkoren för erhållande av tullvestitution,
att samarbetet mellan företagen vid anskaffandet av material
utomlands såvitt möjligt underlättades. Den lättnad i fråga om villkoren
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 179.
för erhållande av varvsindustrirestitution, som kunde anses påkallad, vore
att kravet på identitet mellan importören och förbrukaren av de ifrågavarande
materialierna i viss utsträckning eftergåves. I fall, då särskild anledning
därtill funnes, borde sålunda tullrestitution kunna erhållas, oaktat
sådan identitet icke förelåge, om blott importören och förbrukaren båda
vore berättigade till varvsindustrirestitution. Härför erfordrades emellertid
riksdagens medverkan. På grund härav och då frågan om undantag från
berörda restitutionsvillkor borde ankomma på Kungl. Maj :ts prövning, borde
bemyndigande för Ivungi. Maj:t inhämtas att under viss tid, förslagsvis
till och med den 31 december 1946, medgiva sådant undantag.
Propositionen bifölls av riksdagen (skrivelse nr 23).
I en den 28 oktober 1946 dagtecknad, till Kungl. Maj: t ställd skrift hemställde
Sveriges varvsindustriförening, att Kungl. Maj :t måtte föranstalta
om att det såsom ett särskilt tidsbegränsat undantag reglerade medgivandet
av restitutionsrätt, då varan införts av ett restitutionsberättigat varv och
överlåtits till och använts av annat sådant varv, måtte upptagas såsom eu
icke tidsbegränsad bestämmelse under 3 § i 1929 års förordning angående
tullrestitution. Därest denna hemställan icke kunde bifallas anhölle föreningen
i andra hand att den på bemyndigandet för Kungl. Maj :t grundade
undantagsbestämmelsen måtte givas förlängd giltighet under minst tre år
från den 1 januari 1947.
Till motivering för denna framställning anförde föreningen följande.
Bakgrunden till undantagsbestämmelsen var givetvis de under kriget uppkomna
materialsvårigheterna inom varvsindustrien. Det förekom då ofta
att varven för att lösa de aktuella materialproblemen måste samarbeta på
så sätt att importerat material överläts från ett varv till ett anrtat. Situationen
i fråga om varvens material är emellertid fortfarande synnerligen
svår, och det synes föga sannolikt att någon avgörande förbättring kan
komma att inträda inom de närmaste åren. Även om en återgång till mera
normala förhållanden skulle ske relativt snabbt, vill föreningen framhålla,
att möjligheten till överlåtelse av material eller byte av material mellan varven
är av stort värde, då det gäller att hålla i gång en effektiv och kontinuerlig
produktion inom varvsindustrien. I detta sammanhang bör även
beaktas, att produktionen av valsplåt, särskilt i Amerikas Förenta Stater, i
framtiden torde komma att rationaliseras på sådant sätt alt varven få svårare
att inköpa vissa mera specialiserade materialsorter.
I proposition den 24 januari 1947, nr 28, hemställde Kungl. Maj :t om bemyndigande
att under tiden till och med den 30 juni 1949 i fall då särskilda
skäl därtill förelåge medgiva, att näringsidkare, som erhållit rätt till varvsindustrirestitution,
finge åtnjuta sådan tullrestitution, oaktat de av honom
använda artiklarna införts av annan näringsidkare, som erhållit rätt till
enahanda slag av tullrestitution. Såsom motivering för detta förslag anfördes
bl. a. att de särskilda skäl, som föranlett att rätten till varvsindustrirestitution
i enlighet med 1944 års riksdagsbeslut utvidgats på angivet
sätt, alltjämt vore för handen. Fortsatt bemyndigande för Kungl.
Kungl. Maj:ts proposition nr 179. 5
Maj :t borde inhämtas för en begränsad tidsperiod, lämpligen för tiden
t. o. in. juni 1949.
Propositionen bifölls av riksdagen (skrivelse nr 42).
Efter framställning av varvsindustriföreningen hemställde Kungl. Maj:t
i propositionen nr 203: 1949 om fortsatt bemyndigande av förut angivet
slag för tiden den 1 juli 1949—den 30 juni 1951. Även denna proposition
bifölls av riksdagen (skrivelse nr 214).
I anslutning till de nyss nämnda riksdagsskrivelserna har Kungl. Maj :t
i särskilda brev till generaltullstyrelsen den 18 februari 1944, den 28
februari 1947 och den 20 maj 1949 förklarat, att Kungl. Maj:t ville, efter
framställning av vederbörande näringsidkare, i varje särskilt fall pröva,
huruvida uti ifrågavarande avseende undantag från gällande restitutionsvillkor
kunde beviljas.
Sådant undantag har medgivits i ett 50-tal fall.
I en den 9 mars 1951 dagtecknad skrift har Sveriges varvsindustriföreriing
hemställt om sådan förlängning av bestämmelsen i Kungl. Maj :ts
brev den 20 maj 1949, att varven även efter den 30 juni 1951 finge komma
i åtnjutande av varvsindustrirestitution i fall som avsåges i nämnda brev.
Föreningen uttalar i skriften, att svårigheten för varven att erhålla material
av olika slag för sin produktion för närvarande vore om möjligt ännu
mera utpräglad än vid de tidigare tillfällen, då frågan om dessa bestämmelser
varit föremål för prövning. Huru länge dessa svårigheter komme att
bestå kunde icke nu bedömas, men utan tvivel komme de att göra sig gällande
även lång tid efter den 30 juni 1951.
Över framställningen ha infordrade utlåtanden avgivits av generaltullstgrelsen
(med bifogande av yttrande från tulldirektionerna i Stockholm
och Göteborg) och kommerskollegium.
I samtliga de inkomna yttrandena förordas, att nytt bemyndigande lämnas
för tiden efter den 30 juni 1951. Generaltullstgrelsen uttalar att de förhållanden
som föranlett de tidigare bemyndigandena kunde förutsättas
komma att ännu under någon tid vara för handen. Vidare torde vissa förluster
för varven kunna befaras uppstå om bemyndigandet skulle upphöra
att gälla med utgången av juni 1951. Styrelsen hemställde, att Kungl.
Maj :t måtte i proposition föreslå riksdagen att för tiden från och med den
1 juli 1951 förslagsvis till och med den 30 juni 1953 lämna bemyndigande
av enahanda innehåll som det hittillsvarande. Kommerskollegium förordar,
att det nya bemyndigandet skall gälla tills vidare.
Departementschefen. De särskilda skäl, som föranledde att den utvidgade
rätten till varvsindustrirestitution i enlighet med 1949 års riksdagsbeslut
förlängdes till att avse tiden till och med den 30 juni 1951, torde alltjämt
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 179.
vara för handen. Med hänsyn härtill anser jag mig böra förorda, att den
nu ifrågavarande lättnaden i rätten till varvsindustrirestitution utsträckes
till att avse jämväl tiden från och med den 1 juli 1951 till och med den 30
juni 1953.
Därest riksdagen bifaller en framställning i detta .syfte torde få förutsättas,
att tullrestitution må kunna beviljas även för materialier, som införts
till riket före den tidpunkt, då nu ifrågavarande bemyndigande erhållits.
Restitution bör emellertid icke ifrågakomma i sådant fall då det
arbete, varom fråga är, avslutas först efter bemyndigandets giltighetstid.
Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att
Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen att
1) besluta, att den vid tulltaxeförordningen den 4 oktober
1929 (nr 316) fogade tulltaxan skall jämväl för tiden
efter den 30 juni 1951 i den del, som angivits i kungörelsen
den 26 maj 1950, nr 196, hava den lydelse som framgår av
kungörelsen; samt
2) bemyndiga Kungl. Maj :t att under tiden från och med
den 1 juli 1951 till och med den 30 juni 1953 i fall, då särskilda
skäl därtill äro, medgiva att näringsidkare, som erhållit
rätt till varvsindustrirestitution, må åtnjuta sådan
tullrestitution, oaktat de av honom använda artiklarna införts
av annan näringsidkare, som erhållit rätt till enahanda
slag av tullrestitution.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Lennart Eriksson.
917385. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1951.