Kungl. Maj.ts proposition nr 178.

1

Nr 178.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående höjning av
traktamentscrsättning, utgående enligt allmänna resereglementet
den 27 juni 1929 (nr 210), m. m.; gir
ven Stockholms slott den G april 1951.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över civilärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels godkänna härvid fogade förslag till förordning om höjning av traktamentsersättning,
utgående enligt allmänna resereglementet den 27 juni 1929
(nr 210),

dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF.

John Lingman.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås en höjning av den enligt allmänna resereglementet
utgående traktamentsersättningen inom samtliga traktamentsklasser med
två kronor för dag, varav mer än åtta timmar tagits i anspråk, samt
med två kronor för natt. I anslutning härtill förordas en höjning jämväl av
reservbefälstraktamentena.

1 Bihanij till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 17S.

2

Kungt. Maj:ts proposition nr 17$.

Förslag

till

förordning om höjning av traktamentsersättning, utgående enligt
allmänna resereglementet den 27 juni 1929 (nr 210).

Härigenom förordnas, att traktamentsersättning, utgående enligt allmänna
resereglementet den 27 juni 1929, skall inom samtliga traktamentsklasser
höjas med två kronor för dag, varav mer än åtta timmar tagits i anspråk
för resa eller förrättning, samt med två kronor för natt.

Denna förordning träder i kraft den 1 maj 1951.

Kungl. Maj.ts proposition nr 17S.

3

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6 april
1951.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Möller, Sköld, Quensel,

Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman,

Nygren.

Chefen för civildepartementet, statsrådet Lingman, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om förhöjning av
traktamentsersättning, utgående enligt allmänna resereglementet, m. m.
samt anför därvid följande.

I 33 § statens allmänna avlöningsreglemente finnas bestämmelser meddelade
angående vissa särskilda ersättningar, som tillkomma tjänstemän
för beräknade eller styrkta utgifter på grund av tjänsten.

Angående ersättning vid resa för förrättning i statens ärenden hänvisas
i 33 § 1 mom. avlöningsreglementet till vad därom stadgas i allmänna resereglementet
och i särskilda av Kungl. Maj :t meddelade föreskrifter. Nu gällande
allmänna resereglemente fastställdes den 27 juni 1929 (nr 210). Till
resereglementet höra tilläggsbestämmelser, vilka återfinnas i kungörelsen
den 30 december 1946 (nr 901).

Ersättning vid resa inom riket för förrättning i statens ärenden utgår i
form av dels resekostnadsersättning, dels traktamentsersättning. Resekostnadsersättningen
motsvarar i allmänhet tjänstemannens verkliga kostnad
för färdbiljetter o. d. Traktamentsersättningen, vilken är avsedd att täcka
den merkostnad, främst för mat och logi, som förrättningen förorsakar
tjänstemannen, utgår däremot med vissa i reglementet angivna belopp, vilka
avvägts så att de antagits i allmänhet täcka nämnda merkostnad. Traktamentets
storlek är i viss mån beroende av tjänstemannens löneställning.
Tjänstemännen hänföras därför alltefter lönegradsplaceringen till fyra olika
traktamentsklasser. Traktamentsbeloppen ha höjts vid olika tillfällen, senast
från och med den 1 januari 1947.

För närvarande utgå traktamentena med de belopp, som framgå av följande
tabell.

Traktamentsklasser

För dag ......................

> natt ....................

Tillhopa för dygn

A

B

C

D

17 kronor

10 kronor

27 kronor

14 kronor

9 kronor

23 kronor

12 kronor
y kronor

20 kronor

10 kronor

7 kronor

17 kronor

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

Enligt i 17 § resereglementet meddelade bestämmelser skall i regel traklamentsersättning
icke utgå för dag, varav högst 3 timmar tagits i anspråk
för resa eller förrättning, eller för natt, varav högst 1 timme sålunda tagits
i anspråk. För dag, varav mer än 3 men högst 8 timmar tagits i anspråk
för resa eller förrättning, utgår traktamentsersättningen med hälften av det
i tabellen upptagna beloppet.

I anslutning till resereglementet har Kungl. Maj:t utfärdat ett stort antal
särskilda föreskrifter för olika förvaltningsområden. Dessa föreskrifter innebära
i allmänhet en begränsning av den rätt till ersättning, som skulle
föreligga enligt resereglementets bestämmelser, och gälla i regel endast vid
förrättningar inom det distrikt (län etc.), till vilket vederbörandes tjänstgöring
huvudsakligen är förlagd. Dylika föreskrifter bruka sammanföras
under den gemensamma benämningen besparingsreglementen.

Enligt 33 § 3 mom. statens allmänna avlöningsreglemente äger tjänsteman
åtnjuta tjänstgöringstraklamente under tjänstgöring å annan ort inom
riket än stationeringsorten. Sådant traktamente utgår enligt av Kungl.
Maj :t i tilläggsbestämmelserna till avlöningsreglementet meddelade föreskrit
ter. Antalet traktamentsklasser och beloppen i de olika klasserna äro
desamma, som fastställts för resetraktamentet enligt allmänna resereglementet.

Enär behov visat sig föreligga av en allmän översyn av bland annat förutnämnda
bestämmelser, tillkallades med stöd av Kungl. Majrts bemyndigande
den 18 november 1949 tre sakkunniga med uppdrag att verkställa översyn
av allmänna resereglementet m. m. De sakkunniga, som antagit benämningen
1949 års reseersättningskommitté, ha icke ännu slutfört sitt uppdrag.

I en till Kungl. Maj :t ställd, den 21 december 1950 dagtecknad skrivelse
ha Statstjänarkarteilen, Statstjänstemannens riksföi''bund och Tjänstemännens
centralorganisation gjort gemensam framställning i fråga om en höjning
av rese- och tjänstgöringstraktamentena. Häröver ha statens priskontrollnämnd
och statskontoret avgivit infordrade utlåtanden.

I omförmälda framställning ha organisationerna framhållit, att en uppräkning
av traktamentsersättningarna vid resa och vid tjänstgöring å annan
ort än den ordinarie tjänstgöringsorten verkställdes i anslutning till
den år 1947 genomförda allmänna löneregleringen för statstjänstemännen.
Sedan dess ha nya prisstegringar ägt rum, varigenom enligt organisationernas
mening traktamentenas värde betydligt försämrats. Organisationerna
ha härom anfört följande.

Sedan september 1946 har priset såväl på restaurangernas måltider som
på hotellrum ökat i betydande utsträckning. Eftersom prisstegringarna icke
varit enhetliga, är det icke möjligt -—- annat än genom mycket vittgående
undersökningar -— att exakt angiva deras genomsnittliga storlek. Det förefaller
emellertid sannolikt att de i fråga om måltider fram till hösten 1950
i varje fall uppgått till minst 10 procent och i fråga om rumspriserna fram

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 178.

till samma lid till 15 ä 20 procent. Redan inträdda prisstegringar iå därför
anses motivera en förbättring av nu utgående traktamenten. Härtill kommer
emellertid, att den nu inledda allmänna prisstegringsvågen utan tvivel
kommer att väsentligt skärpa situationen. Ökade livsmedelspriser medföra
salunda ökade priser på restaurangmåltider, och hotellrummen torde på
grund av ökade lönekostnader, uppvärmningskostnader och anskaffningskostnader
hli dyrare. I detta sammanhang förtjänar det framhållas icke
hlott att nu gällande traktamentsbelopp äro helt otillräckliga utan även att
extra utgifter vid resor och förrättningar ofta stiga mera och i snabbare
takt än utgifterna på den ordinarie tjänstgöringsorten.

Organisationerna anse alltså, att traktamentsersättningarna böra förbättras.
I avvaktan på resultatet av det inom 1949 års reseersättningskommitté
pågående utredningsarbetet föreslå organisationerna, att förbättringarna genomföras
såsom ett provisorium, varvid samma förhöjning i kronor räknat
bör tillämpas inom alla traktamentsklasser. Motsvarande justeringar föreslås
beträffande de traktamenten, som utgå enligt besparingsreglementena.
Enligt organisationernas mening böra förbättringarna träda i kraft
snarast möjligt.

Statens priskontrollnämnd påpekar, att nämnden i samband med att nu
gällande traktamentsersättningar år 1946 fastställdes överlämnade två inom
nämndens livsmedelsbyrå upprättade promemorior över inträffade stegringar
av hotell- och restaurangpriserna under tiden september 1941—april
1946 samt tiden april—september 1946. Nämnden begränsar därför sitt utlåtande
till en redogörelse över prisutvecklingen under tiden oktober 1946—
januari 1951. Nämnden anför följande.

Samtliga restauranger fingo den 1 januari 1947 vid omsättningsskattens
avveckling reducera sina serveringspriser med cirka 5 procent.

Restauranger utan rätt till spritutskänkning ha under tidsperioden erhållit
tillstånd till generella prishöjningar med öresbelopp å vissa drycker samt
å rätter, enstaka måltider och abonnemangsmåltider. Prishöjningen kan
beräknas uppgå till mellan 15 och 24 procent, beroende på de olika restaurangernas
skiljaktiga prislägen. Utöver dessa generella prishöjningar har
nämnden efter enskilda framställningar medgivit ett betydande antal restauranger
prishöjningar med varierande belopp. Det är dock icke möjligt
att närmare precisera den verkan dessa prishöjningar kunna ha haft på
prisnivån inom branschen.

Restauranger med rätt till spritutskänkning ha erhållit tillstånd till generella
procentuella prishöjningar, som för restauranger i privat ägo och
för de allmänna restaurangbolagens tredjeklassrestauranger utgöra omkring
10 procent och för sistnämnda bolags första- och andraklassrestaurangcr
omkring 15 procent. Även spritrestaurangerna ha erhållit tillstånd till prishöjning
efter individuella framställningar. Den 19 april 1950 medgavs för
dem viss prisfrihet och i januari 1951 ha de undantagits från prisstoppet
utorn i vad gäller läskedrycker. Något uttalande om prisutvecklingen sedan
prissättningen blev fri kan ännu icke göras. Enligt vad som uppgivits för
nämnden torde emellertid priserna ha höjts med i genomsnitt ungefär 10
procent.

Vad beträffar rumspriser ha de hotell, som drivas av de allmänna restaurangbolagen,
erhållit generella tillstånd till prishöjningar, vilka kunna beräknas
uppgå till omkring 21 procent. För hotell i privat ägo har något ge -

6

Kungl. Maj tis proposition nr 178.

nerellt tillstånd till prishöjning icke lämnats, men efter individuella ansökningar
ha medgivits prishöjningar, som kunna beräknas ha medfört en generell
höjning av prisnivån på området med i runt tal 10 procent.

Sedermera har priskontrollnämnden anmält, att nämnden med giltighet
från och med den 12 februari 1951 beviljat hotellen och pensionaten en höjning
av stoppriserna för rum med 7,5 procent.

Statskontoret anser, att de sedan oktober 1946 inträdda stegringarna i hotell-
och restaurangpriserna otvivelaktigt i och för sig kunna motivera eu
höjning av nu utgående traktamenten. Statskontoret erinrar emellertid, att
arbete nu pågår med en översyn av resereglementets bestämmelser, vilken
översyn enligt vad ämbetsverket under hand erfarit kunde beräknas bli
slutförd under hösten 1951. Då frågan om traktamentenas storlek nära
sammanhänger ined villkoren för deras utgående, synas enligt statskontoret
övervägande skäl tala för att spörsmålet om avvägningen av traktamentsbeloppen
upptages vid nämnda utredningsarbete. Statskontoret ifrågasätter
därför, om icke — i avvaktan på slutförandet av denna särskilda utredning
— de nu utgående traktamentsbeloppen böra kvarstå oförändrade.
I vart fall anser ämbetsverket, att dagtraktamentet icke bör undergå någon
ändring, enär storleken av detta traktamente torde möjliggöra för förrättningsmännen
att även efter prishöjningarna genom viss återhållsamhet få
täckning för uppkommande merutgifter. Däremot synas statskontoret de
reella förutsättningarna för befattningshavarna att genom egna åtgöranden
hålla utgifterna för hotellrum nere vara avsevärt mera begränsade. En höjning
av nattraktamentet synes dock enligt statskontorets mening kunna begränsas
till en krona i samtliga traktamentsklasser. Tillräckliga skäl att i
detta sammanhang företaga någon ändring i de s. k. besparingsreglementelta
anser statskontoret icke föreligga.

Vid förhandlingar med statstjänstemännens huvudorganisationer — Statstjänarkartellen,
Statstjänstemännens riksförbund, Sueriges akademikers centralorganisation
och Tjänstemännens centralorganisation — har den i framställningen
berörda frågan om höjning av traktamentenas belopp upptagits
till behandling. Därvid har den 3 april 1951, under förutsättning av riksdagens
godkännande, med Statstjänarkartellen, Statstjänstemännens riksförbund
och Tjänstemännens centralorganisation träffats en överenskommelse av
innebörd, att traktamentsersättning, som utgår enligt allmänna resereglementet,
inom samtliga traktamentsklasser höjes med två kronor för dag,
varav mer än åtta timmar tagits i anspråk, samt med två kronor för natt.
Höjningen bör enligt överenskommelsen ske snarast, om möjligt redan från
och med den 1 maj 1951.

Sveriges akademikers centralorganisation har förklarat sig av principiella
skäl icke kunna biträda överenskommelsen.

Departementschefen. Såsom framgår av statskontorets utlåtande i ärendet
kunna vissa betänkligheter anföras mot att under pågående översyn

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 178.

lare i lönegrad Ma 6 och löjtnanter (motsvarande) samt 6 kronor till förvaltare
i lönegrad Ma 8 och officer i lägst kaptens grad (motsvarande).
Det synes mig skäligt, att dessa belopp, med beaktande av levnadskostnadsfördyringen,
höjas med 2 kronor. Härför erfordras riksdagens medgivande.
Höjningen bör genomföras samtidigt med ökningen av traktamentsersättning
enligt allmänna resereglementet.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att
Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

1) godkänna förenämnda förslag till förordning om höjning
av traktamentsersättning, utgående enligt allmänna resereglementet
den 27 juni 1929 (nr 210),

2) medgiva, att reservbefälstraktamentena höjas med två
kronor för dygn.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
K. Sandberg.

617412. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1951.

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 178.

av allmänna resereglementet framlägga förslag om en höjning av traktamentsersättningarna.
Denna översyn avser visserligen huvudsakligen en teknisk
överarbelning av gällande bestämmelser, men frågan om grunderna
för traktamentenas utgående är nära sammanhängande med bl. a. spörsmålet
om traktamentenas storlek. Detta gäller framför allt storleken av traktamentsersättningen
vid resa eller förrättning, som icke tager hel dag i
anspråk.

Emellertid ha priserna inom hotell- och restaurangnäringen stigit avsevärt,
sedan de nuvarande traktamentsbeloppen fastställdes. Med hänsyn härtill
anser jag, trots nyssnämnda betänkligheter, att dessa belopp böra i viss
mån höjas.

Med beaktande av de i det föregående återgivna uppgifterna om prisstegringens
storlek synes höjningen skäligen böra uppgå till de i förenämnda
överenskommelse angivna beloppen eller således 2 kronor för dag och 2 kronor
för natt inom samtliga traktamentsklasser. Då emellertid prisstegringen
obestridligen är mindre kännbar vid resor och förrättningar, som föranleda
förrättningsmannens frånvaro från tjänstgöringsorten under blott några
timmar — ett endast till hälften reducerat traktamente utgår ju vid kortvariga
resor — anser jag att förhöjningen av dagtraktamentena icke bör
gälla vid andra resor eller förrättningar än sådana, som taga mer än 8 timmar
i anspråk.

Med hänsyn till att den föreslagna förhöjningen av traktamentsbeloppen
i avvaktan på resultatet av 1949 års reseersättningskommittés arbete får
anses ha provisorisk karaktär torde föreskrifter om beloppens förhöjning
icke böra intagas i allmänna resereglementet utan meddelas i särskild föriattning,
vilken bör träda i kraft snarast möjligt.

I enlighet med det anförda har inom civildepartementet utarbetats förslag
till förordning om höjning av traktamentsersättning, utgående enligt allmänna
resereglementet den 27 juni 1929 (nr 210). Förslaget torde böra föreläggas
riksdagen för godkännande.

De i tilläggsbestämmelserna till statens allmänna avlöningsreglemente
meddelade föreskrifterna om tjänstgöringstraktamente torde böra ändras till
att motsvara vad sålunda föreslagits i fråga om traktamentsersättning enligt
resereglementet. Vidare böra justeringar vidtagas i de s. k. besparingsreglementena.
Det ankommer på Kungl. Maj:t att utfärda föreskrifter i dessa
hänseenden.

I detta sammanhang torde jag få anmäla, att Centralstyrelsen för de svenska
reservofficersförbunden och Svenska reservunderofficersförbundet i
skrivelse den 24 februari 1951 hemställt, att i avvaktan på resultatet av
1949 års reseersättningskommittés arbete de reservbefälstraktamenten, som
utgå enligt 1943 års reservbefälskungörelser, måtte provisoriskt höjas med
hänsyn till de stegrade levnadskostnaderna. Ifrågavarande traktamenten
utgå med för dygn räknat, 3 kronor till underbefäl (motsvarande), 4 kronor
till sergeanter och fanjunkare (motsvarande), 5 kronor till förval -

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 179.

ningen den 4 oktober 1929 (nr 316) fogade tulltaxan tullen fastställts till
10 kronor för 100 kilogram för tiden den 1 juli 1950—den 30 juni 1951.

Till grund för förslaget i propositionen nr 239: 1950 om sänkningen av
tullen å metanol låg en skrivelse från Sveriges kemiska industrikontor. I
denna framhölls bl. a., att metanol utgjorde en mycket viktig råvara inom
den organisk-kemiska industrien. Tullen å metanol hade tidigare uppgått
till 30 kronor för 100 kilogram men sänktes på förslag av 1906 års tullkommitté
till 20 kronor för 100 kilogram, vilket vid dåvarande tidpunkt torde
ha motsvarat mellan 20 och 25 procent av varuvärdet. Metanolpriset hade
sedan dess — i motsats till den allmänna prisutvecklingen — sjunkit avsevärt
till följd av att en mycket betydande tillverkning av metanol på syntetisk
väg ägde rum i flera länder. Tullsatsen 20 kronor för 100 kilogram motsvarade
något mer än 50 procent av importvärdet för ren metanol. De inhemska
konsumenterna av metanol hade sedan länge önskat en nedsättning
av den gällande tullsatsen, vilken icke stode i proportion till tullsatserna för
den kemiska industriens färdigprodukter.

I en den 12 mars 1951 dagtecknad skrift har Sveriges kemiska industrikontor
hemställt, att den f. n. gällande lägre tullen för metanol måtte bibehållas
för tiden t. o. m. den 30 juni 1954. Till .stöd för framställningen
åberopar kemikontoret vad kontoret anfört i den nyss angivna skrivelsen.

över kemikontorets nya framställning ha utlåtanden avgivits av generaltullstyrelsen,
kommerskollegium och statens priskontrollnämnd.

Generaltullstgrelsen och kommerskollegium ha hemställt, att den nuvarande
lägre tullsatsen .skall fastställas att gälla tills vidare.

Priskontrollnämnden har förklarat, att nämnden icke finner anledning
till erinran mot kemikontorets förslag.

Departementschefen. I likhet med kemikontoret och de i ärendet hörda
myndigheterna förordar jag att tulltaxan i vad den avser metanol bör bibehålla
sin ändrade lydelse jämväl efter den 30 juni 1951. Såsom jag i
tidigare sammanhang angivit torde vissa förberedelser för en allmän tulltaxerevision
komma att igångsättas inom den närmaste tiden. Då frågan
om tullen å metanol under alla förhållanden kommer att omprövas vid
denna revision, synes det icke erforderligt att giltighetstiden nu formellt
begränsas.

Fortsatt, bemyndigande för Kungl. Maj:t att medgiva visst undantag från
gällande villkor för åtnjutande av rätt till varvsindustrirestitution.

I 3 § förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution
stadgas, att idkare av varvs- eller verkstadsrörelse ävensom fartygsägare
äger att efter verkställd byggnad, ombyggnad, reparation, inredning eller