Kungl. Maj.ts proposition nr 173.
1
Nr 173.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående reglering av
sockernäringen i riket m. mgiven Stockholms slott
den 30 mars 1951.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF.
G. E. Sträng.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
30 mars 1951.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Quensel, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg,
Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Nygren.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen
för jordbruksdepartementet, statsrådet Sträng.
Sockernäringen i Sverige har under en följd av år åtnjutit statsmakternas
stöd genom särskilda åtgärder vid sidan av tullskyddet. Från och med
år 1932 ha dessa åtgärder inneburit, att den inhemska sockerindustrien
tillförsäkrats ensamrätt i fråga om införsel av socker mot skyldighet att
tillämpa vissa angivna priser och bestämmelser vid inköp av sockerbetor
och försäljning av socker. Sedan år 1940 garanterar staten därjämte industrien
täckning av vissa med sockertillverkningen förbundna kostnader, mot
det att sockerindustrien är redovisningsskyldig för sina inkomster av soc1
Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 173.
2 Kungl. Mcij.ts proposition nr 173.
kertillverkningen. Sockerindustrien i landet har tidigare varit representerad
av två bolag, Svenska sockerfabriksaktiebolaget och Mellersta Sveriges
socker!:abriksaktiebolag. År 1936 uppgick Mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag
i Svenska sockerfabriksaktiebolaget. De nuvarande bestämmelserna,
grundade å ett kontrakt mellan sistnämnda bolag och staten, ha tillkommit
i överensstämmelse med beslut av 1950 års riksdag (prop. nr 213;
r. skr. nr 150) och gälla för tiden till och med den 30 april 1951.
De allmänna grunderna beträffande nu tillämpade åtgärder till
sockerbetsodlingens stödjande m. m.
Genom förordning den 12 maj 1950 (nr 169) har förordningen den 22
februari 1932 (nr 30) angående reglering av införseln av socker, vilken
förordning trädde i kraft den 23 februari 1932 och enligt särskilda förordningar
skulle gälla till och med den 30 april 1950, givits förlängd giltighet
för tiden till och med den 31 maj 1951. Enligt förordningen nr 30/1932
får socker (tulltaxenummer 119 och 120) icke till riket införas av annan
än staten eller den, åt vilken Kungl. Maj :t överlåter sådan rätt. Detta stadgande,
sådant det lyder jämlikt nyssnämnda förordning nr 169/1950, har
dock ej avseende å transitering, returförtullning eller uppläggning i frihamn
eller å tullager och under visst villkor provianteringsfrilager, egentlig
gränstrafik samt viss tullfri införsel. Den, åt vilken Kungl. Maj :t överlåter
införselrätt av vara, som avses i förordningen nr 30/1932, äger att lämna
annan tillstånd till införsel därav. Vara, som på grund av bestämmelserna
i denna förordning icke får införas, må, därest densamma icke är enligt
lagen om stralf för olovlig varuinförsel att anse såsom olovligen införd, åter
utföras under de villkor och i den ordning, som tullstadgan föreskriver.
Gällande kontrakt med Svenska sockerfabriksaktiebolaget överensstämmer
med det förslag i ämnet, som fogats vid nyssnämnda proposition
nr 213/1950. Beträffande innehållet i kontraktet torde jag få hänvisa till
berörda förslag. Jag torde vidare här få erinra, att Kungl. Maj :t i brev till
generaltullstyrelsen den 12 maj 1950 tillkännagivit, att Kungl. Maj :t å Svenska
sockerfabriksaktiebolaget för tiden till och med den 30 april 1951 överlåtit
rätt att till riket införa socker (tulltaxenummer 119 och 120). Omförmälda
brev har intagits i SFS nr 168.
Sockerbetsodlingen och sockertillverkningen 1932—1950.
Såsom förut nämnts ha statsmakterna för odlingsåren 1932—1950 lämnat
sockerbetsodlingen särskilt stöd i den form, att den inhemska sockerindustrien
tillerkänts ensamrätt i fråga om införsel av socker mot skyldig
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 173.
3
het att tillämpa vissa angivna priser och bestämmelser vid inköp av sockerbetor
och försäljning av socker. Beträffande de grunder, efter vilka betpriset
bestämts under åren 1932—1947, torde få hänvisas till propositionen
nr 262/1948. För odlingen under ett vart av åren 1948 och 1949 sattes grundpriset
för 100 kilogram sockerbetor med 16 procent sockerhalt till 5 kronor
30 öre, varjämte odlarna inom vissa områden erhöllo ett arealtillägg.
Vidare utgick tillägg för odling å särskilt stenbunden mark. Vad angår
1950 års betodling har grundpriset för 100 kilogram sockerbetor med 16
procent sockerhalt med hänsyn till ökade produktionskostnader höjts från
5 kronor 30 öre till 5 kronor 35 öre. Härjämte har emellertid införts ett
stimulanstillägg, som gjorts beroende av den odlade totalarealen på så sätt,
att grundpriset ökats med ett öre för varje helt 200-tal hektar, varmed
odlingen överstigit 50 000 hektar. Grundpriset har dock icke fått överstiga
5 kronor 55 öre, vilket pris uppnåtts vid en odling omfattande minst 54 000
hektar. Eftersom 1950 års odling omfattat cirka 54 400 hektar, har sagda
maximala grundpris uppnåtts. Även för 1950 års betodling har gällt, att odlarna
inom vissa områden erhållit ett arealtillägg och att tillägg utgått för odling
å särskilt stenbunden mark.
Rörande betareal, betskörd och betpris m. m. torde såvitt avser kampanjåren
1936/37—1944/45 få hänvisas till propositionen nr 213/1950. För de
senare åren må följande uppgifter lämnas.
Kampanjår |
Betareal |
Skörderesultat |
Betpris, öre per deciton |
||||
Betskörd. inköpt |
Socker- halt % |
Grund-pris för |
Tillägg för socker- halt |
Tillhopa |
|||
Hela riket ton |
Deciton per hektar |
||||||
1945/46 ............. |
54 586 |
1814 414 |
332 |
17-61 |
465-00 |
43-88 |
1 508-88 |
1946/47 ............. |
54 664 |
1 777 062 |
325 |
17-50 |
465-00 |
43-72 |
1 508-72 |
1947/48 ............. |
48 203 |
1493143 |
310 |
17-80 |
500" 00 |
56-25 |
1 556’25 |
1948/49 ............. |
47 544 |
1808162 |
380 |
17-47 |
530-00 |
48-69 |
1 578-69 |
1949/50 ............. |
49 287 |
1 770 050 |
359 |
J7-69 |
530-00 |
55’98 |
1 585’98 |
1950/51 ............. |
54 427 |
1 978 404 |
363 |
16-92 |
2 555''00 |
31-91 |
1 586-91 |
Beträffande tillverkningen i riket av råsocker och raffinad må i fråga
om åren 1936/37—-1944/45 likaledes hänvisas till propositionen nr 213/1950.
Under åren därefter uppgick tillverkningen till de myckenheter, som redovisas
i följande tablå.
1 Därjämte har till betodlare som åren 1945—1950 tecknat kontrakt med Mörbylénga, Roma,
Linköpings eller (t. o. m. 1949) Lidköpings råsockerfabrik utgått arealtillägg, som — utslaget
på dessa odlares betskörd — utgjorde 8,33 öre per deciton för år 1945, 7,96 öre per deciton för
år 1946, 8,86 öre per deciton för år 1947, 7,48 öre per deciton för år 1948, 7,08 öre per deciton för
år 1949 och 7,19 öre per deciton för år 1950.
2 Inklusive stimulanstillägg av 20 öre.
4
Kungl. Mcij.ts proposition nr 173.
Kampanjår |
Tillverkat |
Tillverkad |
1945/46 .............. |
..... 294 405 |
233 778 |
1946/47 .............. |
..... 289 130 |
248 244 |
1947/48 .............. |
..... 242 706 |
219 084 |
1948/49 .............. |
..... 291 136 |
254 265 |
1949/50 .............. |
..... 290 154 |
229 526 |
1950/51 (beräknat)..... |
..... *312 000 |
256 313 |
Försäljningen av socker inom riket m. in.
Under tiden 1932—1939 gällde i avseende å sockerindustriens prissättning
å socker i huvudsak följande bestämmelser. Sockerbolagets priskurantpris
å krossmelis (K 5) skulle vara normerande för priskurantpriserna
å övriga sockersorter på så sätt, att en ökning eller minskning av priset å
K 5 åtföljdes av samma ökning eller minskning av priserna å övriga sockersorter.
Priset å K 5 bestämdes enligt samma grunder som dittills efter
världsmarknaden, varvid dock skulle gälla, att lägre pris för sagda sockersort
ej behövde tillämpas än ett visst bestämt pris, vilket på sätt framgår
av följande tablå varierade under åren omedelbart före och efter krigsutbrottet.
Monopolåret Fastställda minimipriset å K 5
i/3 i93g_28/2 i937 131 öre per kg för tiden Va—20/u 1936
; '' .................. 130 öre per kg därefter
‘/s 1937 —28/a 1938 .................. 32 öre per kg
Vs 1938—29/2 1940 .................. 32 öre per kg
Med hänsyn till läget utomlands kunde detta system ej tillämpas på sockerproduktionen
under monopolåret 1940/41. På sätt framgår av vad förut
anförts har under denna tid och därefter ett sådant system tillämpats, att
staten med viss inskränkning garanterat bolaget täckning för de med sockertillverkningen
förbundna kostnaderna mot det att bolaget varit redovisningsskyldigt
för sina på grund av sockertillverkningen erhållna inkomster.
Det har förutsatts, att priserna skola av Kungl. Maj :t så avvägas, att
den staten åvilande garantien principiellt och i stort sett infrias genom bolagets
sockerförsäljningar, en princip som emellertid under vissa av krigsoch
efterkrigsåren, i syfte att förebygga höjd prisnivå, icke ansetts böra
följas.
Även beträffande de under tidigare år faktiskt tillämpade priserna å socker
av de viktigaste märkena må hänvisas till propositionen nr 213/1950.
Från och med mitten av år 1942 ha berörda priser uppgått till de belopp,
som angivas i följande sammanställning.
1 Härav 305 113 ton ur svenska betor.
Kungl. Maj.ts proposition nr 173.
5
Priskurantprisema i öre per kg enligt
Tidsperiod sockerbolagets noteringar
Krossmelis Bitsocker Toppsocker
13 it |
1942- |
■ 7i |
1947 ............... |
............. 49 |
55 |
56 |
2A |
1947— |
% |
1947 ............... |
............. 60 |
66 |
— |
7* |
1947— |
■U/6 |
1948 ............... |
............. 63 |
69 |
—: |
18/6 |
1948- |
76 |
1950 .............. |
7125 |
— |
|
*/5 |
1950- |
- 9/2 |
1951............... |
.............. 67-25 |
73-25 |
— |
°/s |
1951- |
-16/3 |
1951............... |
.............. 7725 |
83-25 |
— |
7/s |
1951- |
............. 8025 |
8625 |
— |
Granskningen av Svenska sockerfabriksaktiebolagets
verksamhet m. m.
Sedan Kungl. Maj:t den 19 april 1940 i enlighet med riksdagens beslut
godkänt det i propositionen nr 189/1940 L intagna kontraktet mellan staten
och Svenska sockerfabriksaktiebolaget, utfärdade Kungl. Maj :t den 10
maj 1940 (SFS nr 377) ny instruktion för statens sockernämnd att lända
till efterrättelse från och med den 1 juni 1940. I samband därmed erhöll statens
sockernämnd från sistnämnda dag ändrad sammansättning. Enligt
den nya ordningen skulle sockernämndens viktigaste uppgift vara att granska
sockerbolagets verksamhet. Därtill kommo vissa andra uppdrag såsom
att utöva upplysningsverksamhet beträffande arbetslöner in. in. ävensom,
enligt särskild författning, att fördela statsanslag och statslån till enskilda
järnvägar för utförande av lastningsanordningar för sockerbetor. Nämnden
har slutligen på särskilt uppdrag ägt att utöva tillsynen över den av bolaget
på statens uppdrag bedrivna sockerimporten. Nämndens uppgifter ha från
och med den 1 juli 1950 överförts till statens jordbruksnämnd (prop. nr
161/1950; r. skr. nr 248).
Med skrivelse den 20 mars 1951 har statens jordbruksnämnd överlämnat
en redogörelse för sockerbolagets verksamhet avseende avtalsåret 1949/50.
Redogörelsen har upprättats av särskilda av jordbruksnämnden tillkallade
sakkunniga. De sakkunniga ha varit landshövdingen C. Mannerfelt, statens
sockernämnds förutvarande ordförande, samt revisorn A. Ljunggren, samma
nämnds expert i industriell bokföring och organisation.
Beträffande det närmare innehållet av redogörelsen, vilken uppställts på
liknande sätt som sockernämndens tidigare verksamhetsberättelser, torde
jag få hänvisa till densamma. Här torde blott få beröras vad de sakkunniga
anfört rörande det ekonomiska mellanhavandet mellan staten och sockerbolaget.
De sakkunniga framhålla, att i 1949/50 års bokslut redovisats ett underskott
å cirka 10 990 000 kronor och att statsregleringens skuld till sockerbolaget
upptagits till cirka 6 125 000 kronor. Samtidigt påpeka de emellertid,
att statsregleringens konto i dess i bokslutet föreliggande skick icke ger ett
definitivt uttryck för mellanhavandet mellan staten och bolaget utan att det
6
Kungl. Mcij:ts proposition nr 173.
i viss män kan komma alt korrigeras genom tillkommande eller avgående
poster, hänförande sig till ett tidigare års räkenskaper. Kontot har sålunda
åren 1948/49 och 1949/50 påförts bränsleomkostnader med betydande belopp,
vilka kostnader enligt en mellan sockernämnden och bolaget träffad
överenskommelse skola regleras vart tredje år. Kontot kommer vidare sannolikt
att krediteras för vissa vid räkenskapsgranskningen vid bruken påtalade
kostnader, varom överenskommelse ännu ej träffats med bolaget.
Bokslutet 1949/50 är slutligen vad sockerbruken beträffar ej slutgranskat.
Vid den fortgående granskningen av bolagets verksamhet kunna därför
framkomma poster, vilka kunna komma att påverka statsregleringens i det
senaste bokslutet redovisade skuld till bolaget.
Vad härefter angår det ekonomiska resultatet av sockerbolagets verksamhet
under innevarande avtalsår framhålla de sakkunniga, att det är ytterst
vanskligt att under nu rådande förhållanden uttala sig därom, med hänsyn
till att alla priser å materialier, förnödenheter och övriga kostnader äro labila
i vida högre grad än tidigare. De sakkunniga anföra vidare härom följande.
Kalkyler ha emellertid upprättats baserade på de i början av mars 1951
kända förutsättningarna rörande betskörd, sockerhalt, råsocker- och raffinadtillverkning,
priser å bränsle, emballage och övriga förnödenheter in. in.
Jämfört med 1949/50 har enligt kalkylsiffrorna 1950/51 års rörelseresultat
förbättrats med cirka 22 700 000 kronor. Intäktsökningen hänför sig i första
hand till prisökningarna under året å socker, sirap och melass samt till
de i samband härmed jämlikt statsavtalet företagna lageruppskrivningarna å
produkterna i fråga. Genom de den 8 maj 1950 och den 10 februari och den 17
mars 1951 företagna prisökningarna å socker och sirap med resp. 2, 10 och
3 öre per kilogram beräknas sålunda sockerrörelsen tillföras en intäktsökning
å cirka 9 600 000 kronor, varjämte genom uppskrivningen å sockerlagret
framkommer ett överskott å 20 900 000 kronor. Genom det med 4—8 öre
per kilogram ökade melasspriset samt genom lageruppskrivningen å melass
redovisas ett överskott å cirka 2 200 000 kronor. Genom den från 22: 76 till
21: 78 minskade ersättningen till bolaget för låsta kostnader framkommer
slutligen en kostnadsminskning å cirka 3 100 000 kronor. Dessa förbättringar
motvägas delvis av det vid oförändrad sockerhalt från 5: 61 till 5: 87 kronor
per deciton ökade betpriset, föranledande en kostnadsökning å cirka
5 300 000 kronor, vidare av ökade täckningskostnader samt betfrakter för
danska betor cirka 1 000 000 kronor, av genom prisstegringen föranledda
ökningar av rekonstruktionsfondcrna för stenkol cirka 4 000 000 kronor och
för emballage cirka 1 200 000 kronor samt slutligen av kostnadsökningar på
grund av prisstegringar för bränsle och emballage in. in. cirka 1 600 000 kronor.
Totalt föreligger sålunda för 1950/51 en nettoförbättring gent emot
1949/50 å som nämnts cirka 22 700 000 kronor, vilken förbättring ungefär
motsvarar enbart de under året företagna lageruppskrivningarna. Då vid
innevarande verksamhetsårs ingång förelåg en bolagets fordran å statsregleringen
å cirka 10 990 000 kronor, kommer så långt nu kan bedömas denna
fordran under förutsättning av oförändrade socker- och sirapspriser och under
eljest lika förhållanden att i 1950/51 års bokslut förvandlas i en statsregleringens
fordran å bolaget å cirka 11 700 000 kronor.
Statens jordbruksnämnd har lämnat de sakkunnigas redogörelse utan
erinran.
7
Kungl. Maj.ts proposition nr 173.
Anordningar för lastning och lossning av sockerbetor.
I syfte att underlätta järnvägstransporter av sockerbetor ha sedan år
1940 särskilda åtgärder vidtagits genom att vid olika järnvägsstationer inom
betdistrikten byggts arbetsbesparande anordningar för lastning och lossning
av betor. För ändamålet ha anvisats dels till Bidrag till lastnings- och
lossningsanordningar för sockerbetor tillhopa 1 250 000 kronor, dels till Anordningar
för lastning och lossning av sockerbetor vid statens järnvägar
sammanlagt 4 515 000 kronor, dels ock till Lån till lastnings- och lossningsanordningar
för sockerbetor 400 000 kronor. Från statens järnvägars dispositionsanslag
ha dessutom ställts till förfogande 2 721 400 kronor för dylika
anordningar vid statens järnvägar. Kungl. Maj :t har den 21 juni 1940 utfärdat
kungörelse (nr 547) angående bidrag och lån av statsmedel till lastnings-
och lossningsanordningar för sockerbetor, vilken kungörelse ändrats
genom kungörelsen nr 199/1943.
I skrivelse den 29 augusti 1950 har Sveriges betodlares centralförening —
under framhållande av den avgörande betydelse, som tillfredsställande lastningsanordningar
numera ha för en rationellt bedriven sockerbetsodling
— hemställt, att snarast och om möjligt före 1951 års betkampanj lastningsanordningar
för sockerbetor måtte komma till stånd vid följande stationer
vid statens järnvägar.
Inom III distriktet.
a) Utbyten av österslövselevatorer mot skopkranar vid
Svenstorp ............................................. 54 000
Smedstorp ............................................ 53 000
Västra Klagstorp ...................................... 53 000
Kingelstad ............................................ 55 000
b) Nyanläggningar med användande av de genom utbytena un
der
a) frigjorda österslövselevatorerna
Vejbyslätt ............................................ 31 000
Förslövsholm .......................................... 22 000
Heagård .............................................. 39 000
Kärreberga ............................................ 29 000
c) Nyanläggningar med nyanskaffade skopkranar
Askeröd .............................................. 107 000
Onslunda ............................................. 7b 000
Järrestad ............................................. 35 000
d) Kompletteringsarbeten
Ramlösabrunn, spårförlängning för fullt utnyttjande av tidigare
uppsatt skopkran ..............................
Inom VI distriktet.
a) Nyanläggningar med användande av nyanskaffade österslövselevatorer -
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 173.
Gualöv ............................................... 28 500
Edestad ............................................... 28 000
b) Anskaffande av flyttbara bryggor för förhöjning av befintliga
lågkajer å följande 13 stationer: Vekerum, Ingelstad, Jämshög,
Härsjön, Gustavstorp, Väckelsång, Sandbäck, Ettebro,
Gungvala, Gammalstorp, Sölvesborg, Elisberg och Holje.
Beräknad kostnad för varje station 600 kronor........... 7 800
Kronor 692 300
I skrivelsen uppgives vidare att, enligt vad statens järnvägar upplyst, s. k.
mobilkranar skulle prövas vid vissa stationer under 1951 års kampanj. Föreningen
förklarar att den, om dessa försök utfalla tillfredsställande, icke har
något att erinra mot att dylika mdbilkranar användas vid en eller flera av
de stationer, vilka upptagits under III distriktet b) och c).
Över föreningens skrivelse ha remissutlåtanden avgivits av järnvägsstyrelsen,
arbetsmarknadsstyrelsen, statens handels- och industrikommission
samt statens jordbruksnämnd, som tillika överlämnat yttrande från Svenska
sockerfabriksaktiebolaget.
Järnvägsstyrelsen erinrar om att den tidigare vid upprepade tillfällen
hävdat, att det ur järnvägsekonomisk synpunkt icke kan anses motiverat
och lämpligt att av medel, som belasta statens järnvägars driftsräkning och
Station |
Sveriges betodlares central-förenings förslag (efter om-disponering av elevator-värde vid ifrågasatta utbyten) |
Järnvägsstyrelsens förslag |
||
Kostnad |
Anläggn. el. åtgärd |
Kostnad |
Anläggn. el. åtgärd |
|
Svenstorp..... |
45 500 |
) |
||
Smedstorp......... |
46 500 |
(Utbyte av elevatorer |
— |
| |
V. Klagstorp.............. |
45 500 |
mot skopkran |
— |
/Ingen åtgärd |
Kingelstad............ |
47 500 |
_ |
||
Vejbyslätt.......... |
38 500 |
22 500 |
||
Förslövsholm ......... |
29 500 |
Anläggning med en- |
23 000 |
(1 gemensam mobilkran 1 |
Heagård.............. |
46 500 |
> ligt ovan frigjorda |
21 000 |
I, |
Kärreberga............. |
36 500 |
elevatorer |
25 500 |
U gemensam mobilkran |
Askeröd...... |
»97000 |
Skopkran |
53 000 |
1 mobilkran |
Onslunda ........ |
75 000 |
Skopkran |
31500 |
|
Järrestad .............. |
»88000 |
Skopkran |
50 500 |
U gemensam mobilkran |
Ramiösabrunn............ |
25 000 |
Förlängning av spår |
— |
Ingen åtgärd |
Gualöv ........... |
28 500 |
Elevator |
31000 |
1 mobilkran |
Edestad.............. |
28 000 |
Elevator |
29 000 |
1 mobilkran |
13 stationer inom VI distr. |
7 800 |
Flyttbar brygga för |
7 800 |
Flyttbar brygga |
förhöjning av be- |
||||
fintliga lågkajer |
||||
Summa |
685300 |
297 800 |
Av centralföreningen uppgiven kostnad justerad på grund av senare vidtagen omräkning.
Kungl. Maj.ts proposition nr 173.
9
Kapitalkonto, bestrida de avsevärda kostnaderna för särskilda betlastningsanordningar
vid järnvägsstationerna. Inom styrelsen pågående undersökning
rörande bettrafikens lönsamhet torde av allt att döma komma att
bestyrka denna mening, Vidare bekräftar styrelsen, att under 1950 års betkampanj
prov med mobila lastningskranar utförts i viss utsträckning. Enligt
styrelsen torde systemet med dylika kranar medföra en betydande kostnadsbesparing
i jämförelse med de hittills använda stationära lastningsanordningarna.
Härefter övergår järnvägsstyrelsen till en granskning av betodlareföreningens
framställning. Resultatet av denna granskning samt styrelsens
därå grundade förslag, jämförda med föreningens framställning, ha sammanfattats
i den å s. 8 återgivna tablån.
I jämförelse med betodlareföreningens framställning innebär sålunda
järnvägsstyrelsens förslag en besparing å (685 300 — 297 800 =) 387 500
kronor. Styrelsen föreslår emellertid tillika, att vid fyra stationer, till vilka
tidigare anvisats 152 000 kronor för anskaffande av skopkranar eller elevatorer,
i stället skola användas mobilkranar. Då dessa kostnadsberäknas
till 114 000 kronor, uppstår härigenom en ytterligare besparing å 38 000
kronor. Därest betlastningsanordningar utföras vid ifrågavarande stationer
enligt styrelsens förslag, erfordras sålunda icke .större medelsanvisning
än (685 300 — 387 500 — 38 000 =) 259 800 kronor.
Arbetsmarknadsstyrelsen finner sig ur de synpunkter, som styrelsen har
att beakta, böra tillstyrka föreningens framställning. Styrelsen framhåller,
att mekaniska lastningsanordningar ha visat sig vara arbetsbesparande och
sålunda bidraga till att minska arbetskraftsbehovet vid betlastningen.
Ej heller statens handels- och industrikommission har ur sina synpunkter
något att erinra mot att erforderliga medel ställas till förfogande för att
utföra ifrågavarande anläggningar. Kommissionen framhåller samtidigt,
att leveranstiden för anläggningar av förevarande slag alltjämt är mycket
lång. Enligt kommissionen kräver därför anskaffningsfrågan och medelsanvisningen
för ändamålet ett avgörande utan uppskov, om de avsedda anordningarna
skola kunna utnyttjas vid 1951 års betkampanj.
Statens jordbruksnämnd uttalar inledningsvis, att den anser sig böra
understödja tillkomsten av arbetsbesparande anordningar på ifrågavarande
område. Nämnden anser det emellertid kunna ifrågasättas om de fasta lastningsanordningar
— s. k. österslövselevatorer och skopkranar — som avses
i betodlareföreningens framställning, i nuvarande läge äro de mest ändamålsenliga.
De s. k. mobilkranarna torde nämligen vara väsentligt mera
användbara än de nyssnämnda båda typerna. Enligt vad nämnden inhämtat
torde dock på utvecklingens nuvarande ståndpunkt mobilkranar
ej böra komma till allmännare användning för bellastning, innan de ytterligare
prövats under åtminstone ännu en säsong i landet. Jordbruksnämnden
anser sig därför böra understödja betodlareföreningens program och
tillstyrker sålunda bifall till dess framställning.
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 173.
Förslag till avtal med Svenska sockerfabriksaktiebolaget in. m.
I januari 1951 tillsatte statens jordbruksnämnd en förhandlingsdelegation
i sockerprisfrågor, bestående av landshövdingen C. Mannerfelt, ordförande,
samt generaldirektören och chefen för statens jordbruksnämnd O.
Söderström, organisationschefen i kooperativa förbundet fil. lic. M. Bonow
och ordföranden i statens priskontrollnämnd kommerserådet H. Älmeby.1
Delegationen har under februari 1951 förhandlat med styrelsen för Sveriges
betodlares centralförening och representanter för Svenska sockerfabriksaktiebolaget
rörande villkoren för 1951 års betodling och sockerproduktion.
Med förenämnda skrivelse den 20 mars 1951 har jordbruksnämnden överlämnat
en av delegationen upprättad promemoria rörande resultatet av
nyssnämnda förhandlingar. Promemorian innehåller dels en närmare redogörelse
för förhandlingarnas gång, dels förslag till villkor för 1951 års betodling
och till överenskommelse mellan staten och Svenska sockerfabriksaktiebolaget.
Enligt vad jordbruksnämnden uppger ha förslagen antagits av föreningens
stämma och bolaget. För egen del förklarar sig jordbruksnämnden
biträda ifrågavarande förslag.
Vad först angår delegationens förhandlingar med Sveriges
betodlares centralförening redogör delegationen i sin promemoria
först för två produktionskostnadskalkyler, uppgjorda den ena av
betodlareföreningen och den andra inom jordbruksnämnden och avsedda
att belysa den kostnadsändring för sockerbetsodlingen, som kunde beräknas
för år 1951 i jämförelse med år 1950. Vidare redovisas i promemorian
vissa synpunkter och förslag, ,som framförts under överläggningarna.
I anslutning till vad som förekommit vid förhandlingarna har delegationen
framlagt följande förslag till villkor för 1951 års
betodling.
1. Grundpriset för 100 kilogram betor med 16 procent sockerhalt skall,
därest sockerbetsodlingen uppgår till minst 50 000 hektar, utgöra 6 kronor
25 öre. Härav äro 23 öre att anse såsom ett för året utgående stimulansbelopp,
som förutsatts skola inräknas i jordbrukskalkylen. Om odlingen understiger
50 000 hektar minskas grundpriset med sagda belopp. För att i nuvarande
läge främja en i förhållande till fjolåret vidgad odling av sockerbetor
skall till ovannämnda grundpris av 6 kronor 25 öre göras ett ytterligare stimulanstillägg
(avsett att ligga utanför jordbrukskalkylen), beroende av den
odlade arealen i enlighet med följande bestämmelser: För varje helt 200-tal
hektar, varmed odlingen överstiger 54 000 hektar, ökas grundpriset med 1
öre. Till grund för prisberäkningen skall ligga den av Svenska sockerfabriksaktiebolaget
med utgångspunkt från en representativ uppmätning på sedvanligt
sätt beräknade totala sockerbetsarealen.
Det förutsättes, att centralföreningen liksom i fjol medverkar till att sockerbetsodlingen
erhåller största möjliga omfattning.
1 Då kommerserådet Älmeby under tiden för prisförhandlingarna vistats utomlands, har i
hans ställe byråchefen E. Carbell, med herr Harry Svensson såsom ersättare, representerat priskontrollnämnden
i delegationen.
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 173.
2. Det i betodlingskontraktet § 8 omförmälda tilläggspriset av 40 öre per
100 kg såsom ersättning för extra täckningskostnader skall för till Linltöpingfabriken
kontrakterade betor utgå för leverans fr. o. m. den 1 november.
3. Den i betodlingskontraktet § 8 intagna s. k. 63-dagarsregeln ändras därhän,
att uträkningen om eventuellt framflyttad tid sker med hänsyn till ej
blott medelhektarskörden vid bruket (i följande regel betecknad med s) utan
även till rikets totala sockerbetsareal därest denna överstiger 52 500 hektar
(i följande regel betecknad med A). Det antal hela dygn, varunder avverkningen
— driftavbrott på grund av force majeure frånräknade — får pågå,
innan den extra ersättningen utgår och sockerhaltsbestämningen upphör,
skall beräknas genom att 63 multipliceras med
s
36—0,ooo2 (A—52 500)
4. Rörande frågan om sockerhaltsbestämningen har sockerbolaget utfäst
sig dels att de s. k. betsvansarna ej skola ingå i sockersnitseln utan tillföras
betmassan eller betforen, dels att den internationella polarisationsskalan
skall införas.
5. Prisbestämmelserna å sockerbetor behållas i övrigt oförändrade från
år 1950.
6. Den i betodlingskontraktet § 5 ingående särskilda fraktbestämmelsen
för det fall, att smutsprocenten överstiger 25, utgår helt.
7. Den i betodlingskontraktet intagna tabellen för fraktkostnadsberäkning
skall, med hänsyn till höjda frakttaxor, få följande ändrade lydelse.
Fraktkostnad för 100 kg Betodlarens
sockerbetor: andel:
35 eller 37 öre 8 öre
39 » 9 »
41 » och däröver 10 »
8. På grund av de väntade stegringarna i järnvägarnas betmassefrakter
har sockerbolaget medgivit, att följande regel rörande utjämning av dessa
fraktkostnader skall tillämpas: Envar odlare svarar för betmassefrakten
t. o. in. 30 km, d. v. s. för en fraktkostnad av högst 33 öre per 100 kg massa.
På längre avstånd kvarstår endast de 33 örena, medan överskjutande fraktkostnad
bäres kollektivt av betodlarna. Sockerbolaget skall administrera
denna clearing.
9. Beträffande frågan om rätt för odlare att i särskilda fall plöja upp besått
betfält antecknas, att centralföreningen och sockerbolaget överenskommit
om samråd för påskyndande av avgörandet av sådana frågor.
10. Här ej särskilt nämnda bestämmelser i gällande betodlingskontrakt
behållas jämväl för år 1951 under iakttagande tillika av vad som överenskommits
vid direkta förhandlingar mellan centralföreningen och sockerbolaget.
11. Beträffande melasstilldelningen år 1951 erhåller betodlare ett fat om
cirka 250 kilogram för varje påbörjat hektar till ett pris av 3 öre per kilogram
beträffande före den 1 december uttagen kvantitet och 4 öre per kilogram
beträffande därefter uttagen kvantitet. Därjämte äger odlare erhålla
ett halvt fat för varje påbörjat hektar till ett pris av 14 öre per kilogram.
12. I avseende å traktortågen antecknas, att den intill den 31 december
1950 gällande dispensbestämmelsen med viss ändring förlängts att gälla till
och med den 31 december 1951.
13. Beträffande statsbidrag till kockahushåll, reseersättning för betarbe -
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 173.
tare och vissa daghem har från arbetsmarknadsstyrelsen uttalats, att de under
1950 härom gällande reglerna ävensom de högre bidrag som utgingo under
höstens upptagning, skola kvarstå under 1951, därvid förutsattes, att
hithörande kostnader skola ingå bland de kostnader, som staten garanterar
sockerbolaget. Bolaget har alltså att ersätta vad arbetsmarknadsstyrelsen utgiver
under 1951 för ändamålet.
14. Beträffande arbetskraftfrågan i övrigt för betfälten ävensom frågan
om gummiutrustningen för fordon för transport av betor m. in. åberopas vad
härom meddelats vid årets förhandlingar.
15. Beträffande ersättning till centralföreningen för dess utbetalningar
och kostnader rörande bidrag till vissa odlare för arbetssvårigheter på grund
av stenförekomst skall vad härom för åren 1949 och 1950 gällt även tillämpas
för 1951 med den ändring, att det tidigare angivna högsta beloppet per
hektar, 21 kronor 70 öre, höjes till 26 kronor 60 öre.
16. Beträffande betlastningsanläggningarna förutsättes, att de av Kungl.
Järnvägsstyrelsen i yttrande den 24 januari 1951 till Chefen för jordbruksdepartementet
tillstyrkta anläggningarna komma till utförande, ävensom att
en elevator anordnas vid den såsom angelägen ansedda betlastningsstationen
Kingelstad. Detta innebär, att mobilkranar skulle anskaffas en för Vejbyslätt
och Förslövsholm gemensamt, en för Heagård och Kärreberga gemensamt,
en för Askeröd, en för Onslunda och Järrestad gemensamt, en "för Gualöv
och en för Edestad, A^arjämte dels vid 13 stationer inom VI distr. skall anordnas
flyttbara bryggor, dels de tidigare besluten rörande Klippan, Ö.
Ljungby, Persnäs och Löttorp bör ändras därhän, att härför skulle anskaffas
två mobilkranar, dels och att vid Kingelstad den nuvarande österlövselevatorn
ersättes av en Mekano elevator. Anläggningskostnaderna, i vad de
enligt järnvägsstyrelsens fördelningsförslag anses böra hänföras till betleveranserna,
skola för samtliga ovan nämnda anordningar med undantag
för de två mobilkranarna vid Klippan, Ö. Ljungby, Persnäs och Löttorp, för
vilka anslag beviljats redan föregående år, till halva beloppet påläggas de
kostnader, som staten garanterar sockerbolaget, som alltså har att ersätta
Kungl. Järnvägsstyrelsen berörda del av anläggningskostnaderna. Övrig del
av anläggningskostnaderna bestrides av SJ.
17. Beträffande villkoren för odling och le\erans av i Västergötland odlade
betor förutsättes, att vad förra året härom blivit överenskommet också
i tillämpliga delar skall gälla även för 1951 under iakttagande tillika vad
som överenskommits vid direkta förhandlingar mellan betodlarorganisationen
och sockerbolaget. (Jfr dock punkt 18 nedan.)
18. Det antecknas beträffande frakter för betor, där transporten genom
sockerbolagets försorg sker per bil, att sockerbolaget förklarat sig vilja såsom
hittills söka att på ett för leverantörerna ekonomiskt sätt ordna dessa
transporter ävensom tillse att, därest dessa fraktkostnader skulle öka, odlares
procentuella andel av kostnaden ej skall bli högre än under 1950.
Delegationen övergår härefter till en redogörelse för förhandlin garna
med sockerbolaget. Till förhandlingarna hade på sedvanligt
sätt från bolaget införskaffats erforderligt siffermaterial in. in., vilket
siffermaterial legat till grund för dessa. Rörande innebörden av bolagets
kalkyler för verksamhetsåret 1951/52 i vad dessa avse den låsta posten,
hänvisar delegationen till den å nästa sida intagna sammanställningen. I
denna ha till jämförelse även intagits vissa uppgifter, avseende motsvarande
kostnadsposter under innevarande och närmast föregående år.
Kungl. Maj.ts proposition nr 173.
Sammanställning av låsta kostnader (1000-tal kronor).
13
Enligt sockerbolagets |
Enligt sockerbolagets kalkyler |
|||
290 876 ton |
För 1950/51 |
För 1951/52 grundad |
||
råsocker |
285 000 ton |
300 000 ton |
||
Underhåll ........................... |
10 516 |
10 224 |
6 889 |
6 889 |
Avskrivningar ....................... |
5 296 |
5142 |
5 250 |
5 250 |
Meravskr. ber. på återansk.värdet .... |
2 332 |
2 319 |
8127 |
8127 |
Skatter............................. |
3 309 |
3180 |
4 245 |
4 245 |
Omkostnader (fri disposition)......... |
300 |
300 |
300 |
300 |
Personalkostnader (avlöningar m. m.).. |
23 961 |
25 277 |
25 474 |
25 876 |
Vågpersonalavlöningar................ |
768 |
905 |
827 |
870 |
Pensioner............................ |
1 270 |
1262 |
1334 |
1334 |
Försäkringar ........................ |
559 |
509 |
607 |
620 |
Betfrö .............................. |
2 282 |
2 441 |
2 770 |
2 917 |
Kalksten ............................ |
1286 |
1437 |
1276 |
1343 |
Kalkstensfrakter..................... |
190 |
240 |
209 |
220 |
Förbrukningsmaterial för drift........ |
1 159 |
1 282 |
1228 |
1294 |
Betfrakter .......................... |
3 582 |
4.297 |
3 781 |
3 979 |
Råsockerfrakter...................... |
2156 |
2616 |
2 595 |
2 696 |
Omkostnader........................ |
2 198 |
2 239 |
2 317 |
2 317 |
Nedskrivning av förnödenheter........ |
1700 |
— |
— |
— |
Regleringskonto...................... |
30 |
66 |
— |
— |
Kapitalränta ........................ |
3163 |
3 321 |
4 750 |
4 750 |
Ber. löneförhöjning (tjro. 4 man., arb. |
_ |
900 |
_ |
|
Summa |
66057 |
67 957 |
71979 |
73 027 |
Belopp i öre per kilogram råsocker.... |
22-71 |
2P78 |
25-26 |
24-34 |
I anslutning till nyssnämnda sammanställning anför delegationen beträffande
förhandlingarna med sockerbolaget om den låsta kostnadsposten
i huvudsak följande.
Bolaget framhöll vid förhandlingarna, att osäkerheten i fråga om den
framtida utvecklingen av penningvärdet gjorde det svårt att göra någorlunda
hållbara förkalkyler beträffande vissa kostnadsposter. Med hänsyn
härtill föreslog bolaget, att man vid multipelberäkningen skulle utgå från
en kalkyl, som baserades på ett visst prisläge, i förevarande fall lämpligen
prisläget november—december 1950. På grundval av upprättade prisindices
skulle sedan fortlöpande under året omräkning ske av de poster
i kalkylen som voro svåra att direktberäkna, nämligen underhålls- och förbrukningsmaterial,
frakter för kalksten, betor och råsocker, kostnaderna
för kalksten samt omkostnader. Om indexmetoden komme till användning,
skulle det vidare bli möjligt att bland de låsta kostnaderna även inräkna
posterna bränsle, emballage, raffinadfrakter och melassfrakter. Det fram
-
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 173.
hölls att i avtalet mellan staten och sockerbolaget intagits eu klausul om
förhandlingar för jämkning av de låsta kostnaderna, därest väsentliga förändringar
i prisnivån skulle inträffa. En praktisk tillämpning av denna bestämmelse
skulle vara, ansåg bolaget, att prisstegringar inom en viss ram
utöver de, som redan vid förhandlingstillfället kunde konstateras jämfört
med november—december 1950, skulle ingå i den slutliga multipelberäkningen
utan särskild ny förhandling. Om kostnadsökningen skulle spränga
denna ram, erfordras däremot förhandling mellan parterna. Häremot genmälde
delegationen att en princip, som innebar automatisk kostnadsersättning
vid stigande priser, icke kunde godtagas. Bolaget borde i stället
räkna om berörda kostnadsposter med hänsyn till de sedan december 1950
inträffade eller eljest kända pris- och lönestegringarna, varjämte uppgifter
borde inhämtas om de kommande höjningarna av SJ:s fraktsatser.
Vid återupptagna förhandlingar meddelade bolaget bl. a. att en omfattande
undersökning verkställts, vilken för posterna underhålls- och förbrukningsmaterial
visade en faktisk prisstegring sedan november—december
1950 med 18,8 procent. En granskning utförd av den inom delegationen
ingående representanten för priskontrollnämnden gav vid handen att bolagets
beräkningar syntes ge ett riktigt uttryck för den inträdda prisstegringen.
Bolaget påyrkade emellertid, att man vid multipelberäkningen borde
ta hänsyn jämväl till de ytterligare kostnadsökningar för berörda poster,
som kunde väntas under året och föreslog, att de i grundkalkylen upptagna
beloppen borde höjas med 25 procent. Enighet uppnåddes sedermera om att
för kostnadsposterna underhålls- och förbrukningsmaterial för drift räkna
med en kostnadsökning, som motsvarade 23,7 procent av beloppen i grundkalkylen.
I och med att man sålunda enades om att de låsta kostnaderna skulle
direlctberäknas utan senare justering med användning av prisindices frånträdde
bolaget önskemålet om att ytterligare kostnadsposter skulle låsas.
Beträffande årets förhandlingar i övrigt med bolaget om den låsta kostnadsposten
framhåller delegationen, att dessa huvudsakligen berört kapitalränta,
skatter, meravskrivningarna och den råsockerkvantitet, som borde
läggas till grund för multipelberäkningen. Härom anför delegationen.
I fråga om kapitalräntan hade bolaget med hänsyn till penningvärdets fall
räknat med högre belopp än tidigare. I samband med att denna post diskuterades
påyrkade bolaget, att den i kontraktet mellan staten och bolaget intagna
bestämmelsen om att utdelningen till bolagets aktieägare ej får höjas,
borde utgå. Utdelningsspärren önskades hävd redan för det löpande avtalsåret.
I förhandlingarnas slutskede meddelade delegationen, att den icke kunde
gå med på en höjning av kapitalräntan i kalkylen men att den ville framlägga
förslag om att utdelningsspärren skulle hävas. Då kapitalräntan alltså
ej höjdes, skulle ej heller skatteposten få höjas.
I bolagets grundkalkyl hade meravskrivningar utöver tabellenliga avskrivningar
beräknats på fulla återanskaffningsvärdena för maskiner och
inventarier under motivering att avskrivning enligt denna princip numera
erkänts vara riktig. Meravskrivningarna uppgingo därvid till 8 127 000 kronor.
Delegationen uttalade, att principen om avskrivning beräknad på återanskaffningsvärdena
nu borde kunna godtagas, men att man i kalkylen icke
borde räkna med 100-procentig avskrivning. Det vore sålunda befogat att räkna
med en betydande reduktion av meravskrivningarna. Delegationen erinrade
i detta sammanhang om att bolaget föregående år upptagit de totala
avskrivningarna til! 75 procent av återanskaffningsvärdena. Denna nedräk
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 173.
15
ning motiverade bolaget bland annat med att ersättningsanskaffningar ofta
äro modernare än de föremål de ersätta. Häremot genmälde bolaget nu bl. a.
att det av bolaget upptagna beloppet vid en fortgående prisstegring icke täckte
en 100-procentig avskrivning och att de återanskaffningsvärden, som legat
till grund för kalkylen, avsågo maskiner av samma typ som de befintliga;
man hade sålunda nu icke räknat med någon värdeökning för ersättning med
maskiner av modernare typ.
I fråga om råsockerkvantiteten ansåg delegationen att den myckenhet,
som bolaget räknade med vore för låg, särskilt med hänsyn till att delegationen
ämnade föreslå ett extra stimulanstillägg till årets grundpris på
sockerbetor. Det vore därför mera rimligt att basera kalkylen på en råsockerkvantitet
av 300 000 ton.
Delegationen anför härefter, att bolaget vid slutförhandlingarna den 20
februari 1951 bl. a. meddelade, att man var beredd att sänka meravskrivningsbeloppet
i kalkylen till 7 miljoner kronor och beräkna multipeln på
basis av 290 000 ton råsocker. Delegationens motförslag upptog 5,i miljoner
kronor i meravskrivningar och en råsockerkvantitet av 300 000 ton. Alternativt
kunde råsockerkvantiteten upptagas till 290 000 ton, men då skulle multipeln
göras rörlig enligt samma metod som tillämpats för åren 1948/49
och 1949/50. Uppgörelse träffades sedan om att meravskrivningarna skulle
upptagas till 6,i miljoner kronor och att multipeln skulle utgöra 26,25 öre
per kilogram råsocker, vilket belopp framkommer vid en råsockerkvantitet
av 300 000 ton. Den närmare beräkningen av multipeln framgår av följande
kalkyl.
Låsta kostnaderskalkyl för 1951/52 enligt överenskommelse den 20 februari 1951
(definitiva frakter ej fastställda).
Kostnadsslag |
Enligt 1 000 kr |
Avdrag 1000 kr |
Tillägg |
Grundkal-kylavdrag 1 000 kr |
|
1 000 kr |
i % på |
||||
Underhåll .......................... |
6 889 |
1635 |
23-7 |
8 524 |
|
Avskrivningar....................... |
5 250 |
5 250 |
|||
Meravskr. ber. på åte ransk.värdet .... |
8 127 |
2 027 |
6100 |
||
Skatter.............................. |
4 245 |
545 |
3 700 |
||
Omkostnader (fri disposition).......... |
300 |
300 |
|||
Personalkostnader (avi. m. in.)........ |
25 876 |
3 980 |
15-4 |
29 856 |
|
Vågpersonalavlöningar................ |
870 |
144 |
16-6 |
1014 |
|
Pensioner............................ |
1334 |
168 |
12-6 |
1 502 |
|
Försäkringar ........................ |
620 |
620 |
|||
Betfrö .............................. |
2 917 |
2 917 |
|||
Kalksten............................ |
1343 |
251 |
18-7 |
1 594 |
|
Kalkstenstrakter...................... |
220 |
55 |
25-0 |
275 |
|
Förbrukningsmaterial för drift........ |
1 294 |
307 |
23-7 |
1 601 |
|
Betfrakter .......................... |
3 979 |
1 392 |
35-0 |
5 371 |
|
Råsockerfrakter...................... |
2 696 |
621 |
23-0 |
3 317 |
|
Omkostnader........................ |
2 317 |
392 |
16-9 |
2 709 |
|
Kapitalränta ........................ |
4 750 |
650 |
4 100 |
||
Summa |
"3 027 |
3 222 |
8 945 |
78 750 |
|
Belopp i öre per kilogram råsocker |
24-84 |
1-07 |
2-98 |
26-25 |
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 173.
Enligt delegationen var emellertid nyssnämnda uppgörelse att betrakta
som preliminär, eftersom de verkliga fraktkostnadsökningarna för kalksten,
betor och råsocker ej voro kända. Det överenskoms att multipeln
skulle justeras, sedan uppgifter om nya fraktsatser inkommit.
Delegationen anför till sist, att statens järnvägar sedermera framlagt förslag
till nya fraktsatser. På grundval härav har en slutlig beräkning av
nyssnämn,da fraktkostnadsökning kunnat utföras. Ökningen har därvid
visat sig uppgå till 0,36 öre per kilogram råsocker. Den preliminärt fastställda
multipeln 26,25 öre bör enligt delegationen på grund härav höjas med
sagda belopp till 26,6i öre per kilogram råsocker.
I anslutning till de förda förhandlingarna med sockerbolaget har delegationen
utarbetat följande av bolaget godkända förslag till överenskommelse
rörande villkoren för sockertillverkningen
in. m. under regleringsåret 1 maj 1951 — 30april
1 9 5 2.
a) Det för tiden 1 maj 1950—30 april 1951 gällande kontraktet mellan
svenska staten och svenska sockerfabriksaktiebolaget angående sockertillverkninjgen
m. m. förnyas att gälla för tiden 1 maj 1951—30 april 1952,
därvid i det nya kontraktet skola gälla följande under b)—i) angivna ändrade
bestämmelser.
b) Vad i det äldre kontraktet säges om tiden 1 maj 1950—30 april 1951
skall i stället gälla tiden 1 maj 1951—30 april 1952, liksom vad i det äldre
kontraktet säges rörande förhållandena den 30 april 1951 i stället skall
avse den 30 april 1952.
c) »Statens jordbruksnämnd» skall i kontraktet insättas i stället för »statens
sockernämnd».
d) Bolaget förbinder sig att inbjuda till teckning av kontrakt angående
sockerbetsodling under år 1951 i enlighet med mellan bolaget och Sveriges
betodlares centralförening vid förhandlingar direkt eller inför statsdelegerade
överenskomna grunder (se bilaga angående villkoren för 1951 års
sockerbetsodling). — 2 § första stycket i kontraktet jämkas i enlighet härmed.
— Till 2 § tredje stycket fogas tillägget »eller bestämts vid årets förhandlingar».
e) I 3 § första stycket ersättes »som av Kungl. Maj :t fastställas» med,
»som fastställas av Kungl. Maj:t eller efter Kungl. Maj :ts bemyndigande,
av statens jordbruksnämnd». I 3 § andra stycket ersättes »Kungl. Maj :t» med
»statens jordbruksnämnd».
f) Den i 4 § 1 mom. angivna multipel (21,so öre) ändras till 26,6i öre.
g) 4 § 1 mom. sista stycket utgår. (I samband härmed framlägges förslag,
att den i nu löpande kontrakt intagna motsvarande bestämmelsen förklaras
hävd, d. v. s. att utdelningsbegränsningen ej skall gälla i avseende å
bolagets för året 1/5 1950—3% 1951 uppburna vinst.)
h) Följande nya sista stycke i 4 § 1 mom. införes:
»Under statsgarantien få inläggas av bolaget bestridda kostnader dels för
täckande av vad genom arbetsmarknadsstyrelsen under avtalsåret utgivits
i bidrag till kockahushåll och resekostnader för arbetskraft till betfälten
och till vissa daghem, dels för täckande av hälften av de till betleveranserna
hänförda anläggningskostnaderna för de 1951 vederbörligen beslutade av
statens järnvägar utförda betlastningsanordningarna.»
i) Punkt 3 i allmänna uttalanden från förhandlingarna utgår.
Kungl. Muj.ts proposition nr 173.
17
Departementschefen.
Under en följd av år ha statsmakterna genom avtal med såväl sockerindustrien
som betodlarna reglerat sockernäringen i landet. Huvudprincipen för
regleringen har varit, att staten enligt vissa bestämmelser tillförsäkrat Svenska
sockerfabriksaktiebolaget ensamrätt till import av socker mot det att
bolaget åtagit sig att inbjuda till teckning av kontrakt om sockerbetsodling
i enlighet med av staten godkända grunder. Sedan ett antal år tillbaka garanterar
staten därjämte bolaget täckning av vissa med sockertillverkningen
förbundna kostnader, mot det att bolaget är redovisningsskyldigt för sina
inkomster av sockertillverkningen.
1 huvudsak synas samma principer böra gälla även för nästa tillverkningsår.
Ett avtal mellan staten och sockerbolaget rörande sockerproduktionen
bör alltså även i år genomföras.
Vid förhandlingar mellan å ena sidan en av statens jordbruksnämnd tillsatt
delegation samt å andra sidan styrelsen för Sveriges betodlares centralförening
har delegationen framlagt förslag rörande villkoren för sockerbetsodlingen
under år 1951. Dessa ha sedermera godkänts av föreningen vid föreningsstämma
den 5 mars 1951.
De sålunda utarbetade villkoren för 1951 års odling avvika i några avseenden
från dem, som gällde för 1950 års odling. Grundpriset för 100 kilogram
betor med 16 procent sockerhalt skall sålunda utgöra 6 kronor 25 öre,
därest sockerbetsodlingen uppgår till minst 50 000 hektar. Härav äro emellertid
23 öre att anse såsom ett för året utgående stimulansbelopp, vilket
förutsatts skola inräknas i jordbrukskalkylen. Om odlingen understiger
50 000 hektar skall grundpriset minskas med sagda belopp. För att i nuvarande
läge främja en i förhållande till år 1950 vidgad odling av sockerbetor
skall utöver grundpriset av 6 kronor 25 öre utgå ett ytterligare stimulanstillägg,
avsett att ligga utanför jordbrukskalkylen. Detta ytterligare tillägg
skall bero av den odlade arealen på så sätt, att grundpriset skall ökas med
ett öre för varje helt 200-tal hektar, varmed odlingen överstiger 54 000 hektar.
Vidare må nämnas att den i betodlingskontraktet intagna s. k. 63-dagarsregeln
ändrats på sätt som närmare framgår av det förut återgivna förslaget
till villkor för 1951 års betodling. Även betodlingskontraktets tabell för
fraktkostnadsberäkning har ändrats. Orsaken härtill är den böjning, som
skett av frakttaxorna. På grund av de väntade stegringarna i järnvägarnas
betmassefraktcr har vidare sockerbolaget medgivit att en viss utjämning av
dessa fraktkostnader skall ske. Envar odlare skall sålunda svara för betmassefrakten
t. o. in. 30 kilometer, d. v. s. för en fraktkostnad av högst 33
öre per 100 kilogram massa. Vid längre avstånd skall endast nämnda kostnadsbelopp
kvarstå, medan överskjutande kostnad skall bäras kollektivt av odlarna.
Sockcrbolaget har åtagit sig att administrera denna clearing. Slutligen
bar det högsta bidraget till vissa odlare för arbetssvårigheter på grund
2 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. !Vr 173.
18 Kungl. Maj:ts proposition nr 173.
av stenförekomst höjts från 21 kronor 70 öre till 26 kronor 60 öre per
hektar.
I övrigt överensstämma villkoren för årets odling i huvudsak med de hittillsvarande.
Sålunda skall även i år till odlare, som tecknar kontrakt avseende
leverans till Mörbylånga, Roma eller Linköpings råsockerfabrik, utgå
ett arealtillägg av 10 kronor för varje påbörjat halvt hektar odlade betor.
För odling, som ej överstiger ett kvarts hektar, skall arealtillägget dock utgå
med allenast 5 kronor. Vidare skola även under år 1951 för odling och
leverans av i Västergötland odlade betor gälla de särskilda villkor, som överenskommits
för år 1950 med hänsyn till nedläggandet av sockerfabriken i
Lidköping. I den mån intet särskilt omnämnts i delegationens förslag skall
gälla vad som tillämpats förra året.
De sålunda angivna villkoren för sockerbetsodlingen under år 1951 synas
böra godtagas.
Härefter torde jag till behandling få upptaga frågan om nytt avtal mellan
staten och sockerbolaget. Förslag till ett dylikt avtal har upprättats av
delegationen efter överläggningar med bolaget och överensstämmer med
vissa jämkningar och avvikelser med det nu löpande avtalet, vilkets giltighetstid
utgår den 30 april 1951.
Enligt gällande avtal omfattar statens kostnadsgaranti ej posterna underhåll,
avskrivningar, skatter, visst mindre belopp till bolagsstyrelsens fria
disposition, avlöningar, pensioner, förbrukningsartiklar, omkostnader, kalksten,
betfrö, frakter för kalksten, betor och råsocker, försäkringar samt
förräntning av bolagets eget kapital (vinst). Bolaget får i stället för täckande
av dessa poster tillgodoräkna sig ett belopp av 21,80 öre per kilogram
tillverkat råsocker (den s. k. multipeln). Sagda belopp föreslås nu höjt till
26,61 öre. Mot detta förslag har jag icke någon erinran.
Den i gällande avtal intagna bestämmelsen att den under år 1940 tillämpade
utdelningen till bolagets aktieägare ej får höjas, föreslås vidare skola
utgå i nästa års avtal. Stadgandet avses för övrigt skola hävas även i löpande
avtal. Med hänsyn till att den allmänna utdelningsbegränsningen numera
borttagits torde icke något vara att invända mot detta förslag. Jag vill
i detta sammanhang även erinra om att den i den låsta kostnadsposten
ingående delposten kapitalränta förutsättes skola bibehållas vid oförändrat
belopp. Slutligen föreslås, att i avtalet skall införas en bestämmelse om att
under statsgarantien skola få inläggas av bolaget bestridda kostnader dels
för täckande av vad genom arbetsmarknadsstyrelsen under avtalsåret utgivits
i bidrag till kockahushåll och resekostnader för arbetskraft till betfälten
och till vissa daghem, dels för täckande av hälften av de till betleveranserna
hänförda anläggningskostnaderna för de år 1951 vederbörligen
beslutade betlastningsanordningar som utföras av statens järnvägar. Jag
har icke något att invända mot att dessa bestämmelser upptagas i avtalet.
Även i övrigt synes delegationens förslag kunna godtagas.
I anslutning till det anförda har utarbetats ett förslag till kontrakt mel -
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 17o.
lan staten och Svenska sockerfabriksaktiebolaget rörande sockertillverkningen
in. m. under tiden den 1 maj 1951—den 30 april 1952 med därtill
fogade allmänna uttalanden från förhandlingarna (bilaga 1). Förslaget, som
godtagits av sockerbolaget, ansluter sig med de i det föregående angivna
undantagen i det väsentliga till nu gällande kontrakt. I övrigt tillåter jag
mig hänvisa till kontraktsförslagets lydelse, som ej synes tarva ytterligare
motivering.
Det nu ifrågasatta avtalet synes lämpligen i huvudsak böra gälla under
tiden den 1 maj 1951—den 30 april 1952. Såsom framgår av avtalets innehåll
komma emellertid vissa av bestämmelserna att få giltighet även efter
sistnämnda tidpunkt.
Grunderna för avtalet böra underställas riksdagen. Med hänsyn till rådande
ovissa förhållanden kan den situationen möjligen inträffa, att under
avtalstiden vissa ändringar i de avtalade bestämmelserna kunna bliva nödvändiga.
Jag förutsätter, att den omständigheten att avtalsgrunderna prövats
av riksdagen ej skall utgöra hinder för Kungl. Maj :t att, därest så av
väsentligt ändrade förhållanden påkallas, med berörda parter överenskomma
om av dylika omständigheter motiverade jämkningar i kontraktet ävensom
eljest företaga de mindre jämkningar, som kunna finnas påkallade.
Vidare förutsättes, att riksdagen fattar beslut, att för tiden från den 31
januari 1952, då nu gällande importmonopol utgår, till och med viss framtida
tidpunkt rätt att till riket införa socker icke skall tillkomma annan än
staten eller den, åt vilken Kungl. Maj :t överlåter sådan rätt. Erforderliga
närmare föreskrifter torde få utfärdas av Kungl. Maj :t. Det bör givetvis
iakttagas, att importrätten lämnas fri beträffande de i 1 § andra och tredje
styckena av kontraktet avsedda fallen. Beträffande den tidpunkt då införselmonopolet
skall utlöpa är att märka, att, ehuru avtalet med bolaget är
avsett att utgå den 30 april 1952, det med hänsyn till statens garanti rörande
bolagets rid sagda dag förefintliga sockerlager synes nödvändigt, att
riksdagens beslut om införselmonopolet får den innebörden, att Kungl.
Maj :t har möjlighet att utsträcka giltighetstiden för detsamma intill dess
garantien infriats genom lagrets försäljning. Detta kan antagas ha skett
vid ingången av februari månad 1953.
Vad härefter angår det ekonomiska mellanhavandet mellan staten och sockerbolaget
torde jag få erinra om de prishöjningar å socker och sirap, som
genomförts från och med den 10 februari respektive den 17 mars 1951.
Dessa prishöjningar ha avvägts så, att de med hänsyn till nu rådande prisförliållanden
och till det nya avtalet mellan staten och bolaget kunna beräknas
täcka de ökade kostnaderna för sockerproduktionen. Åtminstone såvitt
nu kan bedömas synas därför icke några särskilda medel behöva äskas
på grund av statens åtaganden gentemot sockerbolaget.
Till slut torde jag få erinra om att Kungl. Maj :t tidigare denna dag bemyndigat
järnvägsstyrelsen att av .statens järnvägars dispositionsanslag taga
i anspråk högst 357 800 kronor för vidtagande av ytterligare bctlastnings
-
20
Kungl. Maj. ts proposition nr 173.
anordningar vid statens järnvägar. I enlighet med förut omförmälda överenskommelse
skall halva beloppet påläggas de kostnader som staten garanterar
sockerbolaget. Frågan i vad mån avskrivning av investeringsbeloppet
skall ske torde framdeles få anmälas av chefen för finansdepartementet.
Under åberopande av det anförda hem.ställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen att
1) besluta, att för tiden från och med den 1 februari 1952
till och med dag, som Kungl. Maj :t bestämmer, dock senast
den 31 januari 1953, rätt att till riket införa socker
(tulltaxenummer 119 och 120) med av Kungl. Maj:t stadgade
undantag icke skall tillkomma annan än staten eller
den, åt vilken Kungl. Maj :t överlåter sådan rätt;
2) bemyndiga Kungl. Maj :t att utfärda de närmare föreskrifter,
som må erfordras för upprätthållande av nu angivna
ensamrätt; samt
3) medgiva, att avtal må träffas mellan staten och Svenska
sockerfabriksaktiebolaget rörande sockertillverkningen
m. in. i huvudsaklig överensstämmelse med vad jag förut
anfört.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet;
G. Liizell.
Kungl. Maj:ts proposition nr 173.
21
Bilaga 1.
Förslag
till
Kontrakt
mellan svenska staten och Svenska sockerfabriksaktiebolaget
angående sockertillverkningen m. m. under tiden 1 maj
1951—30 april 1952.
Mellan svenska staten å ena sidan samt å andra sidan Svenska sockerfabriksaktiebolaget,
i det följande benämnt bolaget, är följande överenskommelse
träffad.
1 §•
Staten tillförsäkrar bolaget för nedan i 9 § omförmälda tid att annan än
bolaget ej skall äga laglig rätt att till riket införa socker (tulltaxenummer
119 och 120).
Vad ovan sägs skall icke utgöra hinder för annan att företaga transitering,
returförtullning eller uppläggning i frihamn eller å tullager eller provianteringsfrilager
av nyss omförmälda vara; dock får å provianteringsfrilager
upplagd sådan vara endast efter av Kungl. Maj :t för varje särskilt fall meddelat
tillstånd disponeras annorledes än till fartygs proviantering i föreskriven
ordning.
Vad i första stycket sägs gäller ej heller i avseende å vara, som införes r
egentlig gränstrafik eller under sådana förhållanden, att tullfrihet för varan
åtnjutes enligt annan bestämmelse i 5 § tulltaxeförordningen än den under
s) upptagna eller enligt 6 eller 8 § samma förordning.
Utan hinder av vad ovan sägs äger staten rätt att till riket införa de myckenheter
socker, som staten anser erforderligt anskaffa, varvid emellertid
förutsättes, att försäljningen av sålunda importerat socker sker med anlitande
av bolaget. Bolagets verksamhet med importsocker skall bedrivas såsom
en från verksamheten enligt förevarande kontrakt fristående rörelse, reglerad
genom särskilt avtal mellan staten och bolaget. De utgifter, som äro förenade
med importvarans anskaffande (däri inräknat ränta å i denna rörelse
investerat kapital), lagring, försäljning in. in., skola alltså icke ingå under
statens garanti enligt 4 § här nedan, utan gäller angående dylika utgifter
liksom rörande redovisning av de å importverksamheten uppkommande inkomsterna
vad därom i särskild ordning överenskommes mellan staten och
bolaget.
22
Kungl. Maj. ts proposition nr 173.
2 §•
Bolaget förbinder sig att inbjuda till teckning av kontrakt angående sockerbetsodling
under år 1951 i enlighet med mellan bolaget och Sveriges
betodlares centralförening vid förhandlingar direkt eller inför statsdelegerade
överenskomna grunder. Grundpriset för 100 kilogram betor med 10
procent sockerhalt skall, därest sockerbetsodlingen uppgår till minst 50 000
hektar, utgöra 6 kronor 25 öre. Härav äro 23 öre att anse såsom ett för
året utgående stimulansbelopp, som skall inräknas i jordbrukskalkylen.
Om odlingen understiger 50 000 hektar skall grundpriset minskas med
sagda belopp. För att i nuvarande läge främja en i förhållande till år 1950
vidgad odling av sockerbetor skall utöver ovannämnda grundpris av 6 kronor
25 öre utgå ett ytterligare stimulanstillägg, avsett att ligga utanför
jordbrukskalkylen. Detta ytterligare tillägg skall bero av den odlade arealen
på så sätt, att grundpriset skall ökas med 1 öre för varje helt 200-tal
hektar, varmed odlingen överstiger 54 000 hektar. Dessutom skall till odlare,
som år 1951 tecknar kontrakt för leverans till Mörbylånga, Roma eller
Linköpings råsockerfabrik, utgå ett arealtillägg av 10 kronor för varje påbörjat
halvt hektar odlade betor, dock att för odling, som ej överstiger ett
kvarts hektar, arealtillägget skall utgå med allenast 5 kronor.
I betodlingskontrakten skall intagas erinran om den mellan Kungl. Maj :t
och Sveriges betodlares centralförening träffade överenskommelsen, att på
hemställan av sagda förening må genom visst skiljemannaförfarande omprövning
ske, huruvida höjning av betpriset kan anses motiverad med hänsyn
till sådan stegring av kostnaderna för produktionen av betor, som innebär
att förutsättningarna för det avtalade priset i någon mera betydande
mån förändrats.
Bolaget åtager sig att iakttaga vad enligt nyssberörda skilj emannaförfarande
må bliva bestämt beträffande eventuell höjning av betpriset eller
bestämts vid årets förhandlingar.
Vid teckning av betodlingskontrakt, avseende leverans till Linköpings
eller Mörbylånga råsockerfabrik, skola dock i fråga om täckningsersättning
och bidrag till järnvägsfrakter gälla i huvudsak samma grunder, som härom
tidigare tillämpats, dock att täckningsersättning för till Linköpingsfabriken
kontrakterade betor utgår för leverans fr. o. m. den 1 november.
Beträffande odling och leverans av i Västergötland odlade betor skola
gälla härom särskilt bestämda villkor.
3 §■
Bolaget är skyldigt att vid försäljning av socker och sirap samt vid sockertillverkningen
erhållna biprodukter tillämpa de priser och försäljningsvillkor,
som fastställas av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande,
av statens jordbruksnämnd.
Finner bolaget att på grund av ändrade förhållanden eller eljest ändring
bör ske i fråga om priser eller försäljningsvillkor, som nyss nämnts, har
Kungl. Maj:ts proposition nr 173.
23
bolaget att med förebringande av erforderlig utredning göra anmälan därom
hos statens jordbruksnämnd.
4 §.
För avtalstiden 1 maj 1951—30 april 1952 är bolaget gentemot staten
redovisnings skyldigt för sina samtliga inkomster på grund av tillverkningen
och försäljningen av socker och sirap samt vid sockerframställningen
erhållna biprodukter, och åtager sig staten att — med den inskränkning,
som följer av bestämmelserna i 1 mom. här nedan — svara för täckning av
bolagets för samma tillverkning och försäljning havda kostnader. Därvid
skola särskilt följande grunder iakttagas.
1 mom. Statens garanti för täckning av bolagets kostnader omfattar icke
kostnadsposterna underhåll, avskrivningar å fastigheter, maskiner och inventarier,
skatter till stat och kommun, till bolagsstyrelsens fria disposition
stående medel, avlöningar, pensioner, förbrukningsartiklar, omkostnader,
kalksten, betfrö, frakter för kalksten, betor och råsocker, försäkringar samt
ej heller förräntning av bolagets eget kapital (vinst), utan skall bolaget
självt täcka dessa kostnader mot det att bolaget äger tillgodoräkna sig ett
belopp av 26,6i öre för varje under räkenskapsåret i fråga tillverkat kilogram
råsocker. Sagda öretal blir bestående oavsett produktionens storlek.
Samtliga i närmast föregående stycke omförmälda poster skola omfatta
enahanda utgifter, som tidigare regelmässigt plägat hänföras till respektive
kostnadspost, och äger bolaget alltså icke å konton, som falla under statsgarantien,
överflytta vad som av bolaget tidigare plägat bokföras å i detta
moments första stycke avsedda konton eller i övrigt till statsregleringens
nackdel verkställa förskjutningar av kostnader av nu nämnt slag. Under
avskrivningar skola innefattas samtliga anläggningsavskrivningar, som beröra
sockerrörelsen, samt alltså jämväl sådana, som avse sirapstillverkning,
kolkranen, cisternvagnarna in. m. och vilka tidigare avförts före bokslutet
å respektive konton.
Skulle före kontraktstidens utgång den 30 april 1952 sådana förändringar
beträffande en eller flera av i detta moment avsedda kostnadsposter inträda
i pris- eller lönehänseende, som i fråga om höjning ej kunnat av bolaget
rimligen undvikas och vilka sammanlagt medföra väsentlig stegring eller
nedgång i summan av sagda kostnadsposter, skall efter påfordran av någondera
parten förhandlingar mellan dem upptagas i syfte att åstadkomma härav
föranledd skälig jämkning av lörenämnda belopp per kilogram råsocker.
I den mån sockertillverkningen så bcdrives, att råsockcr av sedvanlig typ
ej erhålles såsom mcllanprodukt, utan framställningen inriktas på annan
vara av ena eller andra slaget, skall liksom hittills erforderlig omräkning
verkställas för fastställandet av den mängd råsocker, som skulle ha framkommit
vid tillverkning enligt tidigare sedvanlig framställningsmetod.
Har den för bolagets raffinadtillverkning under avtalstiden använda myckenheten
svenskt råsocker överstigit respektive understigit bolagets tillverkning
av råsocker under samma tid, skall bolaget för överskottet, respektive
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 173.
underskottet gottskrivas, respektive påföras den del av den enligt första
stycket bestämda multipeln för låsta posten, som enligt av statens jordbruksnämnd
granskad och godkänd redovisning belöper å raffineringskostnader.
1 den mån under avtalstiden särskilda kostnader uppkomma på grund
av beredskapslagring av socker och eventuell kvalitetsförsämring därvid, få
dessa kostnader läggas utanför de i förevarande moment avsedda posterna
och alltså omfattas av statsgarantien.
Under statsgarantien få inläggas av bolaget bestridda kostnader dels för
täckande av vad genom arbetsmarknadsstyrelsen under avtalsåret utgivits
i bidrag till kockahushåll och resekostnader för arbetskraft till betfälten
och till vissa daghem, dels för täckande av hälften av de till betleveranserna
hänförda anläggningskostnaderna för de 1951 vederbörligen beslutade av
statens järnvägar utförda betlastningsanordningarna.
2 mom. Beträffande de värden, vartill lager av bränsle och andra förnödenheter
må upptagas i bokslutet den 30 april 1952, skall gälla, att räkenskapsårets
drift ej får påföras högre kostnader för respektive vara, än att
bolaget kan — med antagande av att den utgående lagerbehållningen av
varan till storleken sammanfaller med den ingående — åsätta ett dylikt
normallager samma å-pris, som gällt för det ingående. Med ingående lager
och lagervärden förstås här de, som förelågo den 1 augusti 1939. Vid sockerfabrikationen
använd torv från av bolaget ägd mosse får debiteras sockerrörelsen
med högst gällande normalpris för varan eller, därest normalpris
ej fastställts, med högst ett pris, som efter vederbörliga värme- och värdeberäkningar
kan anses motsvara billigaste inköpspris för maskintorv.
Därest lagret av någon i detta moment avsedd vara den 30 april 1952 till
kvantiteten överstiger det ingående lagret den 1 augusti 1939, skall den
överskjutande delen bokföras till den under räkenskapsåret genomsnittliga
inköpskostnaden.
Där lagret av någon i detta moment avsedd vara den 30 april 1952 understiger
det den 1 augusti 1939 förefintliga normallagrets storlek, skall beträffande
underskottet den s. k. rekonstruktionsprincipen tillämpas. Detta
innebär i huvudsak, att för återanskaffning av den bristande lagerkvantiteten
skall, i mellanhavandet mellan staten och bolaget enligt detta kontrakt,
genom belastning av årets drift avsättas så stort belopp, att det — med utgångspunkt
från å ena sidan det vid bokslutstillfället gällande dagsvärdet å
varan och å andra sidan det ingående bokförda å-priset å normallagret —
förslår för lagrets återuppbyggande till normalkvantiteten. Av vad sålunda
avsatts, här benämnt förnödenhetens rekonstruktions fond, får bolaget varken
under eller efter kontraktstiden tillgodogöra sig mer än högst vad som
motsvarar det belopp, som bolaget den 1 augusti 1939 — med utgångspunkt
från å ena sidan det sist sagda gällande dagsvärdet å varan och å andra
sidan det ingående bokförda å-priset -— ägde såsom lagerreserv sagda dag i
normallagret för varan. Vad rekonstruktionsfonden härutöver innehåller får,
under iakttagande av vad nedan sägs, användas — förutom till statsreglering
-
25
Kungl. Maj.ts proposition nr 173.
ens gottskrivande under avtalstiden för det fall, att rekonstruktionsfonden
vid prisfall å varan nedgår under året — allenast för återställning av lagret.
I syfte att återanskaffningen ej sker till högre värden än nödigt är, skall
bolaget rörande återanskaffningen samråda med statens jordbruksnämnd
eller annat av Kungl. Maj :t utsett organ. Det åligger bolaget att, vid anfordran,
till staten överlämna vad av rekonstruktionsfond ej åtgått för vederbörlig
återställning av lagret. Därest bolaget på något av kontona brännmaterialier
och emballage har brist i normallagret men utanför normallagret har
förråd av eller kontrakt på ersättnings- eller surrogatvaror, som bolaget
måst anskaffa för att trygga försörjningen av på dessa konton förda varuslag,
är bolaget berättigat att nedskriva dessa varor till en prisnivå, som
motsvarar bolagets bokföringspris å i normallagret ursprungligen ingående
varor, därvid hänsyn skall tagas till ersättningsvarornas användningseffekt
i bolagets drift respektive försäljning, men skola dessa därefter anses ingå
i normallagret och hänsyn till dem alltså tagas vid fastställande av rekonstruktionsfondens
belopp. Nedskrivning må dock ej ske å större kvantitet
än som efter nyss angiven omräkning erfordras för utfyllnad av normallagret.
— Därest enighet ej ernås mellan statens jordbruksnämnd och bolaget
rörande de i detta stycke omförmälda dagsnoteringarna å förnödenheter
eller mellan det statliga organet och bolaget rörande villkoren i övrigt
för ett verkställande efter kontraktstidens utgång av lageråterställningen,
skall dylik tvistefråga avgöras av skiljemän enligt lag.
Vad i detta moment sägs avser ej förnödenheter, som ingå i någon av de
i 1 mom. första stycket omförmälda kostnadsposterna.
3 mom. Beträffande värdesättningen å lager av råsocker och raffinad
skall —- oberoende av vad därom må tillämpas i bolagets i dess förvaltningsberättelse
intagna bokslut — följande lända till efterrättelse i mellanhavandet
mellan staten och bolaget enligt detta kontrakt. Å ena sidan skall
under avtalstiden 1951/52 såsom inkomst, för vilken bolaget gentemot staten
är redovisningsskyldigt, räknas ett belopp, som motsvarar vid räkenskapsårets
utgång kvarvarande lager av råsocker och raffinad, värderat till
vid sagda tillfälle gällande försäljningspris å socker, efter avdrag av dels
eventuellt förekommande sockerskatt och dels försäljningskostnader och
beträffande kvarvarande råsocker jämväl raffineringskostnader. Å andra
sidan skall under nyss sagda räkenskapsår såsom kostnader, för vilka staten
gentemot bolaget lämnar garanti, räknas dels det belopp, vartill sockerlagret
vid räkenskapsårets ingång varit bokfört, dels ock ett belopp, avsett
för åternedskrivning av det på ovan angivet sätt beräknade värdet å utgående
sockerlager, vilket belopp i krontal angivet skall motsvara den reserv,
som bolaget den 31 juli 1939 ägde i sitt då förefintliga lager av råsocker
och raffinad. Först sedan hänsyn på nu angivet sätt tagits till lagervärdesättningen
å sockerlagret, skall den bolaget enligt 1 inom. här ovan
tillkommande vinsten få framkomma. Staten garanterar vidare bolaget att
beträffande utförsäljning av det vid avtalets utgång kvarvarande sockerIlilutng
till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 173.
26
Kungl. Maj.ts proposition nr 173.
lagret få tillämpa samma pris som det vid sagda tidpunkt gällande försäljningspriset
å socker.
Vid kontraktstidens utgång förefintligt lager av melass upptages i mellanhavandet
mellan staten och bolaget till det för kontraktstiden av Kungl.
Maj :t fastställda försäljningspriset å melass. Staten garanterar bolaget att
till sagda pris få avyttra det lager av melass, som vid kontraktstidens utgång
överstiger ett till 2 500 ton beräknat normallager, därvid förutsättes,
att avsättningen av sagda överskottslager genom statens försorg så ordnas,
att den ej intränger på bolagets regelmässiga avsättning å den svenska
marknaden. Därest efter särskilt medgivande bolaget upptager tillverkning
av socker ur melass samt importerar melass, skall rörande dylik sidorörelse
och härav berörda produkter i stället gälla vad härom särskilt bestämmes.
i mom. I mellanhavandet mellan staten och bolaget enligt detta kontrakt
skall det överskott av betmassa och annan torrsubstans, som uppkommer
genom återtagning av press- och diffusionsvatten och som betodlarna sålunda
icke äro kontraktsenligt berättigade att köpa, icke räknas bland de
sockerrörelsens biprodukter, som redovisas i sockerrörelsen.
5 mom. Under statens garanti må inräknas dels det verkligt förekommande
nettoräntebeloppet, dock icke beträffande ränteutgifter för sockerimporten,
dels ock å räkenskapsåret belöpande ränta efter 4 procent å kapitalbeloppet
den 1 augusti 1939 av bolagets självriskfonder, vilket räntebelopp
ej ingår bland de i 1 mom. ovan avsedda kostnaderna.
Internräntor inom bolaget beräknas efter en räntesats av 4 procent såväl
då fråga är om ränteinkomst till sockerrörelsens förmån som till dess belastning.
6 mom. Den omständigheten att staten svarar för täckning av bolagets
kostnader för sockertillverkningen får ej föranleda bolaget till mindre omtänksamhet
än eljest i avseende å utgifters vidkännande och företagets ekonomiska
bedrivande i övrigt, och åligger det alltså bolaget att, utan eftersättande
av driftens planmässighet och företagets rationella bedrivande,
iakttaga all nödig sparsamhet i avseende å utgifter av skilda slag och beträffande
bedrivandet av dess verksamhet över huvud taget.
7 mom. Skulle vid avtalstidens utgång kvarstå något under statens garanti
ingående kostnad sbelopp, varför täckning ej under avtalstiden av bolaget
erhållits, och träffas ej mellan staten och bolaget särskild uppgörelse
om beloppets täckning, har staten att till bolaget omedelbart vid avtalets
utgång utgiva vad sålunda återstår. Om å andra sidan det belopp, som bolaget
erhålttt i redovisningspliktiga inkomster, skulle vid avtalstidens utgång
överstiga vad som omfattas av statens garanti, är bolaget skyldigt att,
därest annan uppgörelse ej träffas, till staten likaledes omedelbart utgiva
det sålunda överskjutande beloppet.
8 mom. Utöver de i detta kontrakt angivna grunderna äger Kungl. Maj :t
att med bolaget träffa överenskommelse i avseende å närmare bestämmelser
om täckning av bolagets kostnader och redovisning av dess inkomster.
27
Kungl. Maj.ts proposition nr 173.
5 §.
Vid försäljning av socker är bolaget skyldigt att följa samma grundsatser
som hittills i detta hänseende av bolaget tillämpats för försäljning till leveransdagens
pris.
Bolaget skall driva sin verksamhet på ett lojalt sätt och så att icke annans
intresse obehörigen skadas.
6 §.
Bolagets verksamhet i vad den beröres av detta kontrakt står under tillsyn
av statens jordbruksnämnd.
Nämnden äger att av bolaget erhålla de uppgifter och taga del av det material,
som den anser erforderliga för tillsynens utövande.
7 §•
I frågor rörande tillämpningen av bestämmelserna i 4 § detta kontrakt
rörande bolagets redovisningsskyldighet för sina inkomster ävensom statens
åtagande att svara för täckning av bolagets kostnader äger nämnden företräda
staten. Uppstår i sådan fråga meningsskiljaktighet mellan nämnden
och bolaget skall nämnden, därest bolaget det begär, underställa frågan
Kungl. Maj :t. Innan Kungl. Maj :t fattar ståndpunkt i sålunda uppkommen
tvistefråga, åligger det Kungl. Maj :t att inhämta utlåtande i frågan hos en
särskild delegation, bestående av tekniskt och ekonomiskt erfarna, opartiska
och sakkunniga personer, utsedda på sätt i lagen om skiljemän sägs. Att
vissa tvistefrågor kunna hänskjutas till avgörande genom skiljemän, därom
är bestämt i 4 § 2 mom. tredje stycket.
8 §.
Vad i detta kontrakt stadgas innebär ej inskränkning i de befogenheter,
som enligt lag och författning må tillkomma Kungl. Maj :t i avseende å bolaget
och dess verksamhet.
9 §•
Detta kontrakt gäller för tiden från och med den 1 maj 1951 till och
med den 30 april 1952 eller, i den mån det av avfattningen av vissa bestämmelser
uttryckligen framgår, jämväl tills vidare för tid efter sist sagda dag.
Allmänna uttalanden från förhandlingarna.
1. Det har förutsatts, att uttalandet överst å s. 28 i prop. nr 212/1941
skall gälla även beträffande nya avtalstiden (se ock sista stycket å s. 40
i prop. nr 243/1946).
2. Körande de närmare villkoren för sådan sockerimport, som avses under
1 § fjärde stycket, förutsättes, att mellan Kungl. Maj :t och bolaget härom
ingånget avtal och därvid gjort förhandlingsuttalande fortfarande skola
gälla.
3. Det förutsättes, att import enligt 1 § första stycket ej sker annat än
efter medgivande av statens jordbruksnämnd.