Kungi. Maj:ts proposition nr 16.

1

Nr 16.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående befrielse i
vissa fall från betalningsskyldighet till kronan,
m. m.; given Stockholms slott den 22 december 1950.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF.

G. E. Sträng.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås under punkterna l:o—5:o att i sammanlagt tolv
fall vissa gäldenärer skola befrias från dem åvilande betalningsskyldighet till
kronan. Vidare förordas under punkt 6:o att en i Stockholms läns kristidsstyrelses
räkenskaper föreliggande brist, vilken uppkommit genom oegentligheter
av en hos styrelsen anställd tjänsteman, skall avskrivas. Under
punkt 7 :o slutligen föreslås, att domänstyrelsen skall bemyndigas medgiva
nedsättning i arrendeavgiften för en av styrelsen utarrenderad lcronoegendom.

1 Dihang till riksdagens protokoll 1951. 1 saml. Nr 16.

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 16.

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
22 december 1950.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,

Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Andersson, Lingman.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler framställningar
i fråga om befrielse i vissa fall från betalningsskyldighet till kronan,
avskrivning av en i Stockholms läns kristidsstyrelses räkenskaper föreliggande
brist och arrendelindring för kronoegendomen 5/8 mantal Näversjö nr
1 i Bäckebo socken, Kalmar län, samt anför därvid.

1 :o.

Vid virkesauktion i Sollefteå den 16 oktober 1925 såldes från dåvarande
Malgomajs revir till hemmansägaren Anders Gustaf Westerlund i Tresund
16 273 träd å rot efter 55 öre per träd för 8 950 kronor 15 öre. För Westerlunds
betalningsskyldighet tecknades borgen av K. A. Johansson i Tresund
och N. A. Callin i Vilhelmina intill ett belopp av 3 500 kronor samt av hemmansägarna
F. L. Johansson i Sandvik och Oskar Gustafsson i Tresund intill
ett belopp av 5 500 kronor.

Sedan Westerlund den 29 maj 1926 blivit försatt i konkurs, i vilken kronans
fordran å 8 950 kronor 15 öre bevakades utan att giva någon utdelning,
inbetalade Callin den 13 oktober 1926 3 500 kronor jämte ränta 35 kronor.
F. L. Johansson och Gustafsson lagsöktes sedermera å kronans resterande
fordran, 5 450 kronor 15 öre jämte ränta. Vid exekutiva auktioner å deras
fastigheter avgavs icke något antagbart anbud å Johanssons fastighet. Av
köpeskillingen för Gustafssons fastighet utgick icke något belopp till täckande
av kronans sistnämnda fordran.

Borgensmannen F. L. Johansson har den 27 november 1947 avlidit utan
att efterlämna annan egendom än obetydliga lösören; behållningen i boet
var 502 kronor. Dödsboet efter honom har den 25 april 1950 försatts i konkurs.
I denna ha icke ens konkurskostnaderna blivit täckta, varför konkursen
handlagts enligt 185 § konkurslagen och avskrivits den 15 maj 1950.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har domänstgrelsen i skrivelse
den 2 september 1950 hemställt, att åtgärder måtte vidtagas för efterskänkande
av ifrågavarande fordran, utgörande 5 450 kronor 15 öre jämte

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

3

därå sedan förfallodagen den 15 augusti 1926 upplupna räntor. Domänstyrelsen,
som upplyser, att kronans fordran vid olika tillfällen bevakats utan
att gäldenärerna ägt tillgångar till gäldande av någon del därav, anför till
stöd för sin framställning, att det icke finnes någon utsikt att nu eller framdeles
hos gäldenärerna utfå ens någon del av kronans fordran. Enligt av
styrelsen från vederbörande landsfiskal infordrade uppgifter den 16 maj
1949 och den 24 augusti 1950 sakna nämligen både Westerlund och Gustafsson
fortfarande utmätningsbara tillgångar. I övrigt framgår av domänstyrelsens
skrivelse och handlingarna i ärendet att Westerlund och Gustafsson,
som numera äro bosatta den förre å pensionärshemmet i Lövliden och den
senare i Lomsjökullen, äro födda den 17 augusti 1878 respektive den 1 februari
1885 samt att Westerlund icke har annan inkomst än sin folkpension.

Statskontoret har i remissutlåtande den 15 september 1950 anfört, att ämbetsverket
icke har något att erinra mot bifall till domänstyrelsens framställning.
Härför erfordras emellertid riksdagens medverkan.

Departementschefen.

Såsom domänstyrelsen anfört synes det icke finnas någon utsikt att nu
eller framdeles utfå kronans fordran hos Westerlund och Gustafsson. Med
hänsyn härtill biträder jag styrelsens hemställan, att nämnda personer skola
befrias från vidare betalningsskyldighet i anledning av ifrågavarande virkesköp.
Härför erfordras emellertid riksdagens samtycke.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen medgiva

att förenämnda Anders Gustaf Westerlund och Oskar Gustafsson
må befrias från vidare betalningsskyldighet till kronan
i anledning av ifrågavarande virkesköp.

2:o.

Den 18 januari 1929 inköpte J. Hårdén i Oxberg för 1 krona 42 öre per
träd en post om 15 591 träd av 1928 års stämpling å kronoparken Granådalen
i Särna revir. För köpeskillingen, 22 139 kronor 22 öre, hade borgen tecknats
av A. Hedin och S. Maria Andersson, båda i Oxberg. Köpeskillingen förföll
till betalning den 15 augusti 1929. Den 13 augusti 1929 försattes Hårdén i
konkurs. I denna erhöll kronan år 1931 för sin fordran utdelning med 6 534
kronor 87 öre, varjämte ett belopp av 2 070 kronor avräknades för virke,
som kronan återtagit. Borgensmännen, av vilka Maria Andersson var hustru
till J. Hårdén, förpliktades genom länsstyrelsens i Kopparbergs län utslag
den 14 september 1929 att till kronan utgiva förenämnda köpeskilling. A.
Hedin försattes i konkurs, som avslutades i december 1930 utan utdelning
för kronans fordran.

I skrivelse den 26 augusti 1950 har domänstyrelsen med överlämnande av
handlingarna i ärendet hemställt, att åtgärder måtte vidtagas för avskriv -

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 16.

ning av ifrågavarande fordran, utgörande ett kapitalbelopp av 13 534 kronor
35 öre jämte upplupen ränta, som den 1 juni 1947 uppgick till 15 185 kronor
67 öre. Domänstyrelsen framhåller, att möjlighet icke finnes att utfå
ens någon del av kronans fordran. I övrigt anför styrelsen till stöd för sin
framställning i huvudsak följande.

För brytande av preskription ha krav vid olika tillfällen framställts mot
samtliga gäldenärer, vilka vid varje sådant tillfälle saknat utmätningsbara
tillgångar. J. Hårdén, som var född år 1878, avled den 1 juni 1947 och efterlämnade
såsom dödsbodelägare änkan Maria Hårdén och fyra barn. Tillgångar
saknades i boet och såsom skuld till domänstyrelsen jämte räntor per den
1 juni 1947 upptogs i bouppteckningen den 5 juli 1948 ett belopp av 28 720
kronor 2 öre. På grund härav blev dödsboet den 15 juli 1948 försatt i konkurs,
vilken avskrevs den 3 augusti samma år enligt bestämmelserna i 185 §
konkurslagen.

A. Hedin, som var född år 1869, avled den 22 februari 1949 efterlämnande
såsom dödsbodelägare två gifta döttrar. Enligt bouppteckningen den 4 mars
1950, däri kronans fordran icke fanns angiven, utgjorde behållningen 142
kronor, utgörande egendom, som ej kunnat tagas i mät hos den avlidne.

Änkefru Maria Hårdén, som nu bor hos en ogift dotter i Stockholm, saknar
tillgångar och är på grund av sin ålder, 59 år, oförmögen att försörja
sig själv.

I remissutlåtande den 8 september 1950 anför statskontoret, att ämbetsverket
icke har något att erinra mot bifall till domänstyrelsens framställning.
För avskrivning torde emellertid erfordras riksdagens medverkan.

Departementschefen.

Då jag icke har något att invända mot vad domänstyrelsen föreslagit i
ärendet hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva
att den i domänstyrelsens förevarande framställning angivna
fordran å 13 534 kronor 35 öre jämte upplupen ränta
må avskrivas.

3:o.

Genom kontrakt den 2 november 1928 upplät domänstyrelsen för tiden
den 14 mars 1929—den 14 mars 1944 på arrende till Ingeborg Olsson arrendelotten
nr 2 av kronoegendomen Ribbingelund nr 2 om 53/s mantal i Kjula
socken, Södermanlands län, mot en årlig arrendesumma av 1 925 kronor. I
kontraktet föreskrevs bl. a. att de byggnader och anläggningar, som vid tillträdet
funnos å egendomen, ävensom de, vilka tillkommo under arrendetiden,
skulle underhållas av arrendatorn. Vidare skulle alla den arrenderade egendomen
åvilande skatter och onera betalas av arrendatorn utan avkortning å
arrendeavgiften.

Den 1 april 1931 transporterades kontraktet å Adolf Andersson. För kontraktsbestämmelsernas
behöriga fullgörande gingo ingenjören J. W. Jutte,
Kopparverket, Hälsingborg, och lantbrukaren Gustaf Andersson, Konungsö,

Kungl. Maj. ts proposition nr 16.

5

Stora Sundby, i borgen såsom för egen skuld. Enär Adolf Andersson icke
kunde förmås att gälda förfallande arrendeavgälder uppsades kontraktet att
gälla den 2 november 1933. Den 22 och 24 november samma år hölls laga avoch
tillträdessyn å egendomen. Därvid påsynades brister till ett belopp av
12 168 kronor 95 öre.

Genom dom av Rekarne tingslags häradsrätt den 5 februari 1936 förpliktades
Adolf Andersson och Gustaf Andersson att, gemensamt eller vilken bäst
gälda gitte, genast till kronan utgiva 15 636 kronor 18 öre, utgörande oguldna
arrendeavgälder, husröteersättning och oguldna utskylder, jämte ränta
ävensom att gottgöra kronan rättegångskostnaderna med sammanlagt 82
kronor 75 öre.

Genom utslag den 27 december 1935 ålade rådhusrätten i Hälsingborg
Jutte att till kronan genast utgiva 14 140 kronor 67 öre jämte ränta ävensom
att ersätta kronan dess kostnader å målet med 170 kronor.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har domänsiijrelscn i skrivelse
den 2 juni 1950 hemställt, att åtgärder måtte vidtagas för avskrivning
av kronans förenämnda fordran hos samtliga tre gäldenärer. Av skrivelsen
och därvid fogade handlingar framgår, att domänstyrelsen vid ett flertal
tillfällen sökt utfå kronans fordran hos gäldenärerna men att dessa saknat
utmätningsbara tillgångar. Vidare har Gustaf Andersson, som varit
försatt i konkurs, i en till domänstyrelsen inkommen skrift den 9 mars 1950
anhållit om befrielse från den honom åvilande skulden. Enligt domänstyrelsens
mening torde utsikter saknas att hos någon av gäldenärerna utfå ens
någon del av kronans fordran. Med hänsyn till gäldenärernas ålder och övriga
omständigheter anser domänstyrelsen det icke heller vara sannolikt, att
någon av dem i framtiden kan fullgöra sin betalningsskyldighet.

Av handlingarna i ärendet inhämtas i övrigt bland annat följande:

Förre lantbrukaren Gustaf Andersson är född år 1874 och bosatt å Konungsö,
Västermo socken. Han saknar tillgångar och hans enda inkomst är
folkpension å 83 kronor per månad, vartill kommer kost och logi för det
arbete han kan utföra åt fröken Alma Bergström, Konungsö, med vilken han
sammanbor sedan många år tillbaka.

Förre arrendatorn Adolf Andersson, som är född år 1881, saknar enligt
bevis den 31 mars 1949 utmätningsbara tillgångar och resterar för övrigt
sedan flera år tillbaka för oguldna utskylder, vilka icke kunnat uttagas på
grund av bristande tillgångar. Han är numera bosatt i Uppsala.

Ingenjören J. W. Jutte, född år 1883 och bosatt i Landskrona, har varit anställd
vid AB Förenade Superfosfatfabriker. Under denna anställning kunde
han på grund av sviterna efter ett olycksfall i arbetet, som drabbat
honom den 22 juni 1928, icke erhålla full lön. Han åtnjuter numera enligt
bevis den 12 april 1949 pension. Han taxerades år 1948 till statsskatt för
ett belopp å 7 590 kronor. Enligt taxeringslängden erhöll Jutte ett extra
avdrag på 300 kronor för ömmande omständigheter. Han saknar förmögenhet
och hans hustru har icke någon inkomst. På grund av Juttes sjukdom
och skuldsättning lärer den honom tillförsäkrade pensionen utgöra
existensminimum för honom och hans hustru.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

Statskontoret har i remissutlåtande den 16 juni 1950 förklarat, att ämbetsverket
icke har något att erinra mot bifall till domänstyrelsens framställning.

Departementschefen.

I likhet med domänstyrelsen och statskontoret finner jag mig böra förorda,
att Adolf Andersson och Gustaf Andersson samt Jutte skola befrias
från skyldigheten att erlägga de belopp, som de enligt Rekarne tingslags
häradsrätts dom den 5 februari 1936 respektive rådhusrättens i Hälsingborg
utslag den 27 december 1935 ålagts att utgiva till kronan. Jag förordar därför
att ifrågavarande fordringar skola avskrivas. Frågan bör emellertid
underställas riksdagens prövning.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva
att förre arrendatorn Adolf Andersson och förre lantbrukaren
Gustaf Andersson samt ingenjören J. W. Jutte må
befrias från vidare betalningsskyldighet till kronan på
grund av Rekarne tingslags häradsrätts dom den 5 februari
1936 och rådhusrättens i Hälsingsborg utslag den 27 december
1935.

4:o.

Under åren 1925—1947 arrenderade Erik Teodor Jansson av Kungl. Maj :t
och kronan skogsjordbruken Driften och Klippan litt. E inom Villingsbergs
revir. Från den 14 mars 1947 uppläts skogsjordbruket Tomasbråten å samma
kronopark på arrende till honom för tiden till den 14 mars 1950. Då
Jansson på grund av sjukdom icke förmådde fullgöra arrendevillkoren,
hävdes dock arrendeavtalet redan den 14 mars 1949. Under hela arrendetiden
1925—1949 fullgjorde Jansson endast 1 619 dagsverken åt reviret. På
grund härav kunde Jansson icke tillerkännas pension vid arrendets upphörande.
Vid avträdessyn den 27 maj 1949 å skogsjordbruket Tomasbråten
fastställdes ett bristbelopp å 1 304 kronor 92 öre, som Jansson skulle erlägga
till kronan. Efter avdrag av ersättning för vissa förbättringar, som Jansson
utfört, blev hans skuld till kronan 1 237 kronor 52 öre. Jansson är numera
bosatt vid Mobråten, Degerfors, och anställd vid Håkansbols Cementvarufabrik.

I en av domänstyrelsen med skrivelse den 26 september 1950 överlämnad
skrift har Jansson anhållit att på grund av sjukdom och medellöshet få
skuldbeloppet nedsatt till 500 kronor. Han ämnade i så fall försöka anskaffa
detta belopp genom upplåning.

Enligt ett vid domänstyrelsens skrivelse fogat intyg av vederbörande provinsialläkare
har Jansson, som är född år 1886, nedsatt arbetsförmåga på
grund av sjukdom. I övrigt framgår av den i ärendet verkställda utredningen,
att Jansson har fem hemmavarande barn, varav tre äro minderåriga,
att han åtnjuter egnahemslån å den fastighet, som han bebor, samt
att han saknar utmätningsbara tillgångar. Enligt uppgift av Janssons ar -

Kungl. Maj.ts proposition nr 16.

7

betsgivare utför han genomsnittligt 3 å 4 dagsverken i veckan mot en avlöning
av 14 å 15 kronor per dag.

Domänstyrelsen anför, att Jansson icke torde vara i stånd att ens till någon
del gälda sin skuld till kronan, samt hemställer, alt åtgärder måtte vidtagas
för att befria honom från hela den förenämnda skulden, 1 237 kronor
52 öre.

Statskontoret, som i ärendet inhämtat yttrande av sin ombudsman, anför
i remissutlåtande den 13 oktober 1950, att statskontoret finner sig icke
kunna tillstyrka domänstyrelsens förslag att Jansson helt skall befrias från
att erlägga den ifrågavarande skulden. På grund av föreliggande omständigheter
vill emellertid ämbetsverket icke motsätta sig att Jansson, sedan han
inbetalat det erbjudna beloppet, befrias från vidare betalningsskyldighet.
Härför erfordras emellertid riksdagens medgivande.

Statskontorets ombudsman erinrar i sitt yttrande om att det av handlingarna
i ärendet framgår, att Jansson saknar utmätningsbara tillgångar,
samt framhåller, att det knappast förefaller troligt, att Jansson skulle, som
han tänkt sig, kunna upplåna 500 kronor. I betraktande härav och med
hänsyn till övriga föreliggande omständigheter anser sig ombudsmannen
icke böra framställa någon erinran mot domänstyrelsens föreliggande förslag.

Departementschefen.

Såsom domänstyrelsen framhållit torde Jansson med hänsyn till de i
ärendet föreliggande omständigheterna icke vara i stånd att ens till någon
del gälda sin skuld till kronan. Jag förordar därför att det i domänstyrelsens
framställning angivna beloppet skall avskrivas. Denna fråga bör emellertid
underställas riksdagens prövning.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva
att förre arrendatorn Erik Teodor Janssons ifrågavarande
skuld till kronan å 1 237 kroonr 52 öre må avskrivas.

5:o.

I samband med omorganisationen av lantbruksstyrelsen och egnahemsstyrelsen
den 1 juli 1948 beslöts, att den av egnahemsstyrelsen omhänderhavda
arrendeegnahcmsverksamheten skulle överföras till de vid samma tidpunkt
inrättade lantbruksnämnderna.

Lantbruksstyrelsen anför i skrivelse den 11 oktober 1949, att egnahemsstyrelsen
innan förvaltningen av arrendeegnahemmen överlämnades till lantbruksnämnderna
sökt att hos förutvarande arrendatorer indriva utestående
arrendeavgifter samt vissa andra avgifter. Därvid hade, såvitt nu är i fråga,
ett sammanlagt belopp av 10 943 kronor 33 öre avseende sju arrendeegnahem
visat sig ej kunna indrivas på grund av bristande betalningsförmåga hos
arrendatorerna. Av sagda belopp belöpa 10 509 kronor 84 öre på arrendeavgifter
och 373 kronor 49 öre på förskotterade avgifter i enlighet med följande

8

Kungl.

Maj:ts proposition

nr 16.

sammanställning, vari jämväl medtagits upplupna dröjsmålsräntor å nyss-

nämnda arrendeavgifter.

Arrendator

Arrendeavgifter

Ränta

Förskotterad
vägskatt m. m.

1.

A. E. Andersson....,

..... 900: —

333: 54

2.

E. Johansson .......

..... 1 158: 27

314:47

3.

K. V. Dahlin........

..... 1 182: 46

353: 08

15: 32

4.

J. A. E. Andersson .

..... 1 465: —

332: 56

39:84

5.

T. G. Dahlberg.....

..... 2 154: —

333: 01

318:33

6.

J. L. Juhlin........

..... 1 006: 03

46: 88

7.

H. Wahlstedt........

..... 2 704: 08

320: 70

10 569:84

2 034: 24

373: 49

8. Vidare anmäler lantbruksstyrelsen i skrivelse den 14 november 1949,
att ytterligare en förutvarande arrendator, J. A. Johansson, resterar för
oguldna arrendeavgifter å 2 192 kronor 66 öre jämte dröjsmålsränta till ett
belopp av 512 kronor 86 öre ävensom för av egnahemsstyrelsen förskotterad
vägskatt å 66 kronor 45 öre.

Lantbruksstyrelsen hemställer i sina skrivelser om bemyndigande att avskriva
de ifrågavarande utestående arrendeavgifterna jämte räntor ävensom
förskotterade skatter och andra avgifter. Till stöd för sina framställningar
åberopar styrelsen i ärendena verkställda utredningar angående gäldenärernas
ekonomiska förhållanden m. in. Av de handlingar, som styrelsen
överlämnat, framgår bland annat följande.

1. A. E. Andersson erhöll år 1936 arrenderätten till arrendeegnahemmet
Lusseslätt i Vaksala socken och lämnade arrendet år 1938. Andersson, som
är född år 1898, bor vid Sätra gård, Mälarhöjden, och är anställd vid denna
gård mot en timlön av 1 krona 72 öre. Därutöver har han ingen inkomst
och saknar utmätningsbara tillgångar. Hans hustru är sjuklig och har ej
förvärvsarbete. För barn i ett tidigare äktenskap betalar Andersson underhållsbidrag
med 35 kronor i månaden.

2. E. Johansson, som är 68 år, erhöll år 1936 arrenderätten till arrendeegnahemmet
Rabo i Irsta socken och lämnade arrendet år 1940. Av en den 7
april 1948 verkställd undersökning framgår att Johansson då var anställd
som nattvakt vid Svenska Metallverken, Skultuna, med en månadsinkomst
av 320 kronor efter avdrag av källskatt. Han har hustru att försörja och anser
sig sakna förmåga att gälda skulden.

3. K. V. Dahlin är bosatt i Thorskog, Lilla Edet. Han erhöll år 1937 arrenderätten
till arrendeegnahemmet Berghäll i Säve socken och lämnade arrendet
år 1940. Dahlin, som är född år 1898, saknade utmätningsbara tillgångar
vid en undersökning som verkställdes den 6 april 1948. Han innehade då anställning
som fabriksarbetare hos Elektrokemiska aktiebolaget i Bohus.

4. J. A. E. Andersson erhöll år 1937 arrenderätten till arrendeegnahemmet
Ekeberg i Kolbäcks socken och lämnade arrendet år 1942. Av en den 28 april
1948 verkställd undersökning framgår bland annat, att Andersson då hade
anställning såsom kördräng vid Söderlänna säteri i Länna socken med en
arbetsförtjänst av cirka 325 kronor i månaden. Andersson, som vid undersökningen
ej ägde utmätningsbar tillgång, har försörjningsplikt gentemot
hustru och tre minderåriga barn. Han har uppgivit sig sakna möjlighet att
gälda skulden vare sig på en gång eller genom avbetalningar.

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 16.

5. T. G. Dahlberg med nuvarande adress Säbygård, Mälaraspö, erhöll år
1938 arrenderätten till arrendeegnahemmet Söderbacka i Aspö socken och
lämnade arrendet år 1944. Dahlberg är numera anställd som jordbruksarbetare
å Säby gård i Aspö socken. Enligt en den 29 april 1948 verkställd undersökning
saknar Dahlberg utmätningsbara tillgångar och torde ej ha möjlighet
att gälda sin ifrågavarande skuld.

6. J. L. Jnhlin erhöll år 1939 arrenderätten till arrendeegnahemmet Häggholmen
i Kolbäcks socken och lämnade arrendet år 1947. Av undersökning
den 26 maj 1948 framgår bl. a. att Juhlin den 31 maj samma år skulle
anställas hos Västmanlands läns skogsägareförening med en veckoavlöning
av omkring 95 kronor. Han hade försörjningsplikt gentemot hustru och
fem minderåriga barn i åldern 3—14 år. Vid sidan av skulden till staten för
oguldna arrendeavgifter hade han småskulder till ett sammanlagt belopp av
omkring 2 000 kronor och saknade utmätningsbara tillgångar.

7. H. Wahlstedt erhöll år 1939 arrenderätten till arrendeegnahemmet Jädra
i Västerås stad och lämnade arrendet år 1945. Wahlstedt har därefter arrenderat
jordbruksfastigheten Kvarnfallet i Skedevi socken med postadress
Hävla. Inkomsten på arrendet, omkring 5 000 kronor om året, åtgick helt
till försörjning av hustru och tre minderåriga barn. Utmätningsbara tillgångar
saknades enligt av polismyndigheten den 10 januari 1949 verkställd undersökning.
Wahlstedt har våren 1949 lämnat arrendet av Kvarnfallet och
lär nu vara jordbruksarbetare i trakten av Norsholm.

8. J. A. Johansson, med nuvarande adress Vilhelmsgatan, Mellerud, erhöll
år 1937 arrenderätten till arrendeegnahemmet Tågabo i Holms socken
och lämnade arrendet år 1941. Vid en den 10 april 1948 verkställd utredning
saknade Johansson utmätningsbara tillgångar. Han hade då tillfällig
anställning såsom kommunalarbetare i Mellerud. I denna anställning åtnjöt
han en lön av omkring 85 kronor per vecka. Johansson förklarade sig vara
ur stånd att betala ifrågavarande skuld, då hans inkomst icke räckte till
mer än det nödvändigaste för familjens uppehälle.

I ärendena har statskontoret den 3 februari 1950 avgivit infordrade utlåtanden.
Ämbetsverket tillstyrker bifall till lantbruksstyrelsens framställningar
om avskrivning av de oguldna beloppen samt framhåller, att ärendena
synas böra underställas riksdagens prövning.

Departementschefen.

Vad i ärendena förekommit synes giva vid handen, att utsikterna att av
gäldenärerna erhålla likvid för de ifrågavarande beloppen äro ringa. Med
hänsyn härtill tillstyrker jag styrelsens förslag att kronans ifrågavarande
fordringar skola avskrivas. Härför erfordras emellertid riksdagens samtycke.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva
att de i det föregående omnämnda förutvarande arrendalorerna
A. E. Andersson, E. Johansson, K. V. Dahlin, J. A.
E. Andersson, T. G. Dahlberg, J. L. Juhlin, H. Wahlstedt
och J. A. Johansson må befrias från dem åvilande betalningsskyldighet
för de i lantbruksstyrelsens förevarande
framställning angivna arrendeavgifterna jämte ränta ävensom
förskotterade skatter och andra avgifter.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

6:o.

Genom lagakraftvunnen dom den 29 april 1949 liar Stockholms rådhusrätt
funnit förutvarande kansliföreståndaren vid kristidsstyrelsen i Stockholms
län Erik Berggren skäligen böra ersätta kristidsstyrelsen en brist i
styrelsens kassa å 6 634 kronor 77 öre, vilken uppkommit genom vissa
oegentligheter av Berggren, samt förpliktat Berggren att till kristidsstyrelsen
utgiva sagda belopp jämte fem procent årlig ränta därå från den 21
januari 1949 till skeende betalning. Sedermera har konstaterats, att Berggren
brustit i redovisning av ytterligare ett belopp av 20 kronor, varför
bristen uppgår till sammanlagt 6 654 kronor 77 öre.

I skrivelse den 20 juni 1950 har dåvarande statens livsmedelskommission
hemställt, att Kungl. Maj:t måtte förordna om avskrivning av den ifrågavarande
i kristidsstyrelsens räkenskaper balanserade bristen. Kommissionen
har därvid överlämnat en av kristidsstyrelsen till kommissionen ingiven
framställning i ärendet, varvid fogats en av P. Eric Berggren i egenskap av
förmyndare för Erik Berggren gjord ansökning om avskrivning av förenämnda
belopp. Av handlingarna i ärendet framgår att Erik Berggren, vilken
är född år 1888, vårdas å Beckomberga sjukhus samt att han är gift.
Enligt ett vid nyssnämnda ansökan fogat den 21 december 1949 dagtecknat
intyg av stadsfogdeassistenten Gösta Eriksson, Enskede, måste makarna
Berggrens lösörebo anses vara av den beskaffenhet att detsamma enligt bestämmelserna
i utsökningslagen bör undanskiftas vid eventuell utmätning.

Statskontoret anför i remissutlåtande den 29 juni 1950, att ämbetsverket
— därest genom utmätningsförsök ådagalägges, att tillgång saknas till gäldande
av någon del av ifrågavarande fordran — med hänsyn till föreliggande
omständigheter icke vill motsätta sig, att åtgärder vidtagas för avskrivning
av bristen i kristidsstyrelsens räkenskaper. För avskrivningen
torde emellertid krävas medgivande av riksdagen.

Departementschefen.

I anslutning till den av livsmedelskommissionen gjorda framställningen
förordar jag att kristidsstyrelsens i Stockholms län fordran hos Erik Berggren
å tillhopa 6 654 kronor 77 öre jämte ränta skall efterskänkas och att i
samband därmed den i kristidsstyrelsens räkenskaper föreliggande bristen
å samma belopp skall avskrivas. Med hänsyn till Berggrens sjukdom och
den i ärendet företedda utredningen angående dennes ekonomiska förhållanden
torde det nämligen enligt min mening icke finnas någon utsikt att
av Berggren utfå ens någon del av nämnda belopp. Frågan torde emellertid,
såsom statskontoret framhållit, böra underställas riksdagens prövning.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva
att förutvarande kansliföreståndaren Erik Berggrens i det
föregående angivna skuld till kristidsstyrelsen i Stockholms
län å 6 654 kronor 77 öre jämte ränta må efterskänkas
samt att i samband därmed den i kristidsstyrelsens räkenskaper
föreliggande bristen å nämnda belopp må avskrivas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 16. 11

7 :o.

Kronoegendomen % mantal Näver sjö nr 1 i Bäckebo socken, Kalmar
län, är för tiden den 14 mars 1930—den 14 mars 1956 utarrenderad till
J. Percy Olsson. Egendomen, som ligger intill den s. k. Näversjön, har en
areal av 57,02 hektar, varav 21,21 hektar åker, 27,61 hektar betesmark och
8,20 hektar sidvallsäng. Den årliga avgälden är fastställd till dels 16 hektoliter
råg, 21 hektoliter havre och 79y2 kilogram smör, att lösas med penningar
efter senast för länet fastställda pris enligt litt. A i markegångstaxan,
dels ock därutöver 700 kronor. För arrendeåret den 14/3 1949—
den 14/3 1950 uppgick arrendeavgiften till 1 718 kronor 93 öre.

I en av domänstyrelsen med utlåtande den 2 juni 1950 överlämnad skrift
har Olsson anhållit, att den årliga arrendeavgälden — räknat från och med
år 1947 — skall nedsättas »med omkring hälften». Domänstyrelsen har
tillika överlämnat yttranden av jägmästaren i Kalmar revir, statens lantbruksingenjör
i Kalmar län samt domänintendenten i Kristianstads med
flera län. Vid Olssons ansökning finns fogat ett av två skiftesgodemän utfärdat
intyg. Slutligen har statskontoret den 16 juni 1950 avgivit infordrat
remissutlåtande i ärendet.

Arrendcitorn Olsson anför till stöd för sin framställning i huvudsak följande.

Den sänkning av Näver sjön, som utfördes för några år sedan, har visat
sig otillräcklig. Sålunda är alltjämt större delen av gårdens åker, särskilt
den närmast sjön belägna, så gott som obrukbar på grund av årligen återkommande
översvämningar. Dessa börja tidigt på hösten, många gånger
innan skörd och höstplöjning verkställts, och vara till långt fram på våren.
Det går därför givetvis icke att bruka dessa åkrar på ett rationellt
sätt och motarbeta ogräsfloran. På grund av åkrarnas försumpning är
det omöjligt att så höstsäd, och gräsvallarna taga oftast stor skada. Det
enda, som över huvud taget går att så, är vårsäd, och detta måste ske så
sent som i slutet av maj eller början av juni. Vårsäden mognar så sent
att den oftast skadas av frost. Gårdens åkerareal, 21 hektar, är i och för
sig så stor, att traktor skulle kunna anskaffas. På grund av åkrarnas sanka
beskaffenhet är det emellertid omöjligt att under någon del av året
använda traktor, vilken annars skulle kunna användas även för andra
ändamål än körslor, såsom för drift av hackelseverk, vedkap med mera.
Dessa sysslor måste nu utföras med manuell arbetskraft, vilket ställer isig
betydligt dyrare än maskinkraft. År 1947 gjordes ansökan om att få sjön
ytterligare sänkt. De erforderliga förarbetena för sjösänkningen äro dock
ännu ej avslutade.

Jägmästaren i Kalmar revir tillstyrker en skälig nedsättning av arrendeavgälden,
därest icke redan vid dennas fastställande hänsyn tagits till de
av arrendatorn för en arrendesänkning andragna förhållandena. I övrigt
anföres, att nedsättningen bör beräknas med ledning av de av lantbruksingenjören
i ärendet lämnade uppgifterna.

Jämväl lantbruksingenjören i Kalmar län tillstyrker den av arrendatorn
gjorda ansökningen. Till stöd härför anföres i huvudsak följande.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

Efter ansökan av kronan har förordnats om syneförrättning enligt vattenlagen
för sänkning av den så kallade Näversjön i och för förbättrad torrläggning
av mark inom bland annat Näversjö gård. Förrättningen är under
handläggning och kommer att avslutas snarast möjligt. Av de verkställda
undersökningarna framgår, att Näversjö gård ingår i företaget med 16,30
hektar åker och 6,06 hektar äng och betesmark. Av denna åkerareal är ett
område om 9,« hektar så vattensjukt, att det för närvarande är obrukbart
som åker. Övrig i företaget ingående åkerareal å Näversjö gård har en torrläggning
av 80—90 procent av full torrläggning. Nämnda åkerareal är belägen
på flera platser och ej i ett sammanhang, varför ej heller denna åkerareal
kan utnyttjas ekonomiskt som åker.

Domänintendenten, som medger att åkermarken försämrats efter arrendetidens
början, anser en nedsättning av det årliga arrendet till 1 200 kronor
från och med arrendeåret 1950/51 motiverad. Domänintendenten upplyser
vidare, att jämväl två ledamöter i arrendeuppskattningsnämnden,
nämndemannen A. Nilsson i Stensholm och riksdagsmannen A. Jonsson i
Skedsbygd, vilka besökt egendomen, ansett nämnda belopp utgöra skäligt
årsarrende. Omräkning i markegångspersedlar bör enligt domänintendenten
icke ske, då kvaliteten av den spannmål, som skördas på denna egendom,
ej motsvarar den som beräknas i markegångstaxan. Vidare bör retroaktiv
nedsättning i arrendet icke medgivas. I övrigt anför domänintendenten
i huvudsak följande.

Den i arrendatorns ansökan omnämnda sjösänkningen har medfört,
att mossjorden satt sig till den grad att vattnet i avdikningsföretagets huvudavlopp
nu står i jämnhöjd med markytan och ej kan sjunka undan
utan att kanalen ytterligare sänkes. Vidare vitsordas, att större skogsavdikningar
utförts uppströms avdikningskanalen sedan senaste arrendevärderingen
av gården år 1934. Detta har medfört, att en större vattenmängd
måste avbördas genom huvudkanalen, vilket haft till följd, att vattnet stigit
i denna. På våren dröjer det därför en längre tid, innan vattnet sjunker
till sådan nivå, att jorden kan bearbetas.

Domänstyrelsen anför i sitt yttrande att styrelsen i likhet med domänintendenten
finner en nedsättning av arrendeavgiften till 1 200 kronor för
år vara av förhållandena påkallad. Då någon väsentlig förbättring av den
berörda markens torrläggning icke torde uppkomma av sjösänkningen under
återstående arrendetid, bör — såsom ock domänintendenten förutsatt
— arrendenedsältningen, cirka 520 kronor per år, kunna fastställas att
gälla hela kvarvarande upplåtelsetiden, sex arrendeår. Efter en räntefot
av 3 procent skulle nuvärdet av arrendelindringen komma att uppgå till
cirka 2 800 kronor. För den händelse förbättringen av marken emellertid
skulle bliva påtaglig redan före utgången av arrendetiden, vill domänstyrelsen
erinra om stadgandet i 2 kap. 27 § 2 stycket allmänna nyttjanderättslagen,
som tillerkänner en jordägare rätt att höja arrendeavgiften, där
jordägaren fått vidkännas kostnad för torrläggning av mark enligt vattenlagen.

I anslutning till det anförda hemställer domänstyrelsen om bemyndigande
att medgiva skälig nedsättning i arrendeavgiften för ifrågavarande

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

13

egendom, dock tidigast från och med arrendeåret 1950/51. Styrelsen framhåller
samtidigt att för meddelande av dylikt bemyndigande erfordras riksdagens
samtycke.

Statskontoret har intet att erinra mot bifall till förevarande framställning.
Departementschefen.

Av den i ärendet förehragta utredningen synes framgå att åkerjorden å
den av Olsson arrenderade egendomen försämrats avsevärt efter arrendetidens
början. Med hänsyn härtill anser jag i likhet med domänstyrelsen
och övriga i ärendet hörda myndigheter att en skälig nedsättning av arrendeavgiften
bör medgivas. Jag förordar därför, att domänstyrelsen skall
erhålla bemyndigande att medgiva nedsättning i enlighet med styrelsens
förslag. Styrelsen bör därvid äga föreskriva eventuella villkor för åtnjutande
av dylik arrendelindring. För meddelande av det av mig nu ifrågasatta
bemyndigandet torde riksdagens medgivande böra inhämtas.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva

att domänstyrelsen må i enlighet med de i det föregående
angivna riktlinjerna bemyndigas medgiva nedsättning i
arrendeavgiften för kronoegendomen % mantal Näversjö
nr 1 i Bäckebo socken, Kalmar län.

Vad departementschefen ovan under punkterna l:o
—7 :o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,
bifaller Hans Maj :t Konungen samt förordnar,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Einar Herlitz.