Kungl. Maj.ts proposition nr 252-
1
Nr 152.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag för
budgetåret 1951/52 till åtgärder för arbetsmarknadens
reglering m. m.; given Stockholms slott den 9
mars 1951.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF.
Gustav Möller.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I propositionen äskas anslag till kostnader för arbetslöshetens bekämpande,
överflyttning av arbetskraft, arbetsvärd åt partiellt arbetsföra, arbetsmarknadsstyrelsens
förrådsverksamhet samt främjande av företagsverksamhet.
1 Dihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 152.
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 152.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj. t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9 mars
1951.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Möller, Sköld, Quensel, Danielson,
Vougt, Zetterberg, Nilsson* Sträng, Ericsson, Mossberg, Andersson,
Lingman.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen
för socialdepartementet, statsrådet Möller.
I årets statsverksproposition har Kungl. Maj :t på min hemställan under
femte huvudtiteln, punkterna 52—55, föreslagit riksdagen att, i avbidan på
särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1951/52 såsom reservationsanslag
beräkna till Kostnader för arbetslöshetens bekämpande in. m.
17 600 000 kronor, till Kostnader för överflyttning av arbetskraft 3 000 000
kronor, till Kostnader för arbetsmarknadsstyrelsens förrådsverksamhet 100
kronor samt till Kostnader för främjande av företagsverksamhet m. in.
1 500 000 kronor.
I skrivelse den 12 januari 1951 har arbetsmarknadsstyrelsen framlagt
slutligt förslag rörande beräkningen av medelsbehovet för budgetåret
1951/52.
Jag anhåller nu att få upptaga hithörande spörsmål till fortsatt behandling.
Till en början torde få lämnas av arbetsmarknadsstyrelsen upprättade
redogörelser för arbetsmarknaden under 1950 och för den sannolika utvecklingen
på arbetsmarknaden under 1951. Därefter torde anslagsfrågorna få
behandlas. I samband därmed redovisas vissa förslag, som framlagts av
1950 års besparingsutredning i dess den 14 november 1950 dagtecknade
promemoria angående femte huvudtiteln.
Arbetsmarknaden under år 1950.
Arbetsmarknaden kännetecknades under 1950 av minskad arbetslöshet
och en ökad spänning mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft. Tendenserna
voro emellertid icke enhetliga. Skärpningen i arbetsmarknadsläget
hänförde sig huvudsakligen till den manliga arbetskraften, medan efterfrågan
på kvinnlig arbetskraft i allmänhet företedde en avmattning. Förändringarna
i förhållande till 1949 synas främst ha påverkats av export
-
Kungl. Maj. ts proposition nr 152.
3
konjunkturen och den ökade byggnadsverksamheten i tätorterna. Läget på
bostadsmarknaden försvårade därjämte en interlokal omflyttning av arbetskraft,
vilket torde ha bidragit till skärpningen i arbetsmarknadsläget särskilt
på de större industriorterna.
Antalet arbetsanmälda utlänningar visade även under 1950 en mindre
ökning, huvudsakligen beroende på tillströmning av finsk arbetskraft. Största
ökningen kom på den manliga arbetskraften.
I det följande lämnas en kortfattad översikt av utvecklingen inom olika
näringsområden. En utförligare redogörelse för utvecklingen under 1950
kommer att lämnas i styrelsens årsberättelse. Styrelsen hänvisar även till
den arbetsmarknadsöversikt, som ingår i nationalbudgeten för år 1951.
Jord- och skogsbruk. Den hos arbetsförmedlingsorganen anmälda efterfrågan
på stadigvarande anställd arbetskraft till jordbruket visade under
1950 en fortsatt minskning. Däremot förekom en mindre ökning av efterfrågan
på tillfällig arbetskraft. Orsaken härtill synes främst ha varit utökningen
av betarealen och de ogynnsamma väderleksförhållandena under
betupptagningen. Behovet av säsongarbetare, främst till betskötseln, tillgodosågs
i viss utsträckning genom rekrytering av dansk och finsk arbetskraft.
Efterfrågan på arbetskraft till skogsbruket, vilken under avverkningssäsongen
1949/50 visade en avmattning, ökade kraftigt under hösten
1950, och på flera håll framträdde svårigheter att tillgodose efterfrågan.
Industri. Den avmattning i efterfrågan på arbetskraft, som kännetecknade
arbetsmarknadsläget inom stora delar av industrien under 1949, efterträddes
under 1950 av en ökad spänning mellan utbud och efterfrågan på
arbetskraft. Utvecklingstendenserna voro emellertid icke enhetliga. Skärpningen
i arbetsmarknadsläget hänförde sig helt till den manliga arbetskraften,
medan efterfrågan på kvinnlig arbetskraft visade avmattning. Sistnämnda
förhållande får ses mot bakgrunden av den skiljaktiga sysselsättningsutvecklingen
inom olika branscher. Till stor del synes utvecklingen
under 1950 ha inneburit en förstärkning av vissa av de tendenser, som
framträdde under 1949, innebärande en stigande sysselsättning inom exportindustrien
jämsides med en vikande sysselsättning inom en stor del av
konsumtionsvaruindustrien. En ökning av antalet sysselsatta ägde också
rum inom de branscher, vilka påverkades av den kraftigt ökade byggnadsverksamheten.
Läget på bostadsmarknaden synes särskilt för vissa delar av verkstadsindustrien
samt för järnbruken ha begränsat utrymmet för en större nettoökning
av arbetsstyrkan. Härtill har kommit den begränsning, som knappheten
på yrkcsutbildad arbetskraft utgjort. Endast i mindre utsträckning
har det varit möjligt att tillgodose behovet av yrkesarbetare genom utländsk
arbetskraft. Den tilltagande knappheten på dylik arbetskraft även i Tyskland
och Italien har försvårat möjligheterna till en rekrytering i dessa
länder.
Bgggnadsverksamhet. Inom byggnadsverksamheten skedde en kraftig sysselsättningsökning
under 1950. Arbetslösheten inom byggnadsfacken sjönk
4
Kungl. Maj. ts proposition nr 15:!.
väsentligt i förhållande till 1949, och särskilt under högsäsongen framträdde
på flera håll brist på byggnadsarbetare.
Samfärdsel. Inom gruppen landtransport förelåg under 1950 en mycket
kraftig'' efterfrågan på arbetskraft. Denna torde bl. a. få ses mot bakgrunden
av den växande utrikeshandeln, vilken särskilt påverkade stuveriverksamheten,
samt den ökade byggnadsverksamheten. Även inom sjöfarten var
efterfrågan på arbetskraft stor.
Handel. Sysselsättningsförändringarna inom detta område torde ha varit
relativt små och inom detaljhandeln väsentligen bestämts av tillkomsten av
nya butiker. Utvecklingen inom partihandeln torde delvis ha påverkats av
den ökade utrikeshandeln. Arbetsmarknadsläget kännetecknades av en viss
skärpning av efterfrågan på lagerpersonal, medan efterfrågan på butikspersonal
visade någon minskning i förhållande till utbudet av arbetskraft.
Allmän tjänst. Särskilt inom skolväsendet och sjukvården torde en ökning
av antalet sysselsatta ha ägt rum. Efterfrågan på folkskollärare samt
på sjukvårdsbiträden kunde dock i allmänhet tillgodoses utan större svårigheter.
Däremot förelåg fortfarande underskott på läroverkslärare ävensom
på sjuksköterskor.
Husligt arbete. Arbetsmarknadsläget inom detta område kännetecknades
av en fortsatt minskning av efterfrågan på fast anställda hembiträden.
Även efterfrågan på tillfällig arbetskraft visade en vikande tendens. Liksom
inom flertalet övriga kvinnliga arbetsområden framträdde en mindre
lättnad i arbetsmarknadsläget.
Den sannolika utvecklingen på arbetsmarknaden under år 1951.
Med hänsyn till de tendenser, som f. n. känneteckna den ekonomiska utvecklingen,
synes en fortsatt hög svsselsättningsnivå sannolik under 1951.
Detta hindrar icke, att en mindre avmattning i efterfrågan på arbetskraft
är tänkbar som följd bl. a. av den beslutade begränsningen av byggnadstillståndsgivningen
och en sannolikt något minskad efterfrågan på vissa
konsumtionsvaror. Här bortses då från de återverkningar på arbetsmarknaden,
som en skärpning av det utrikespolitiska läget kan få. En avmattning
i efterfrågan på arbetskraft inom vissa branscher kan, med hänsyn
till de svårigheter en omflyttning av arbetskraft i många fall möter till
följd av bl. a. läget på bostadsmarknaden, närmast väntas medföra lokala
skiljaktigheter i arbetsmarknadsläget. Åtgärder i arbetslöshetsmotverkande
syfte kunna därför bli erforderliga inom lokalt begränsade områden,
även om arbetsmarknadsläget allmänt sett kännetecknas av hög sysselsättning.
Beträffande den sannolika utvecklingen inom olika näringsoinråden må
följande anföras.
Då en minskad efterfrågan på arbetskraft till byggnadsverksamheten kan
väntas påverka avflyttningen från landsbygden, torde man möjligen kun
-
Kungl. Mnj:ts proposition nr 162.
5
na räkna med ett något lättare arbetsmarknadsläge för jordbruket än under
nästföregående år. Efterfrågan på fast anställd arbetskraft kan väntas
komina att visa fortsatt minskning. Beträffande efterfrågan på tillfällig
arbetskraft är det svårt att uttala sig, innan klarhet vunnits om betodlingens
omfattning. Man synes doek icke ha anledning vänta några större
förändringar på denna del av arbetsmarknaden. Inom skogsbruket kan
man för den del av året, som hänför sig till innevarande avverkningssäsong,
räkna med hög sysselsättning. Beträffande sysselsättningsutvecklingen
under nästkommande avverkningssäsong är det nu omöjligt att utsäga
något. Skulle eu nedgång i avverkningarna inträffa, kan detta särskilt väntas
påverka arbetsmarknadsläget i övre Norrland. Utvecklingen inom detta
område måste därför följas med uppmärksamhet, så att ev. erforderliga
åtgärder i arbetslöshetsmotverkande syfte i tid kunna förberedas.
Beträffande industrien synes en fortsatt stigande sysselsättning sannolik
inom framför allt exportindustri samt sådana branscher, vilka påverkas
av ökade försvarsbeställningar. Särskilt inom vissa delar av verkstadsindustrien
synes man ha anledning räkna med en stor efterfrågan på arbetskraft.
Däremot är eu vikande sysselsättning och en något minskad efterfrågan
på arbetskraft tänkbar inom somliga konsumtionsvaruindustrier
med avsättning på hemmamarknaden. Sysselsättningen inom byggnadsämnesindustrien
kan med hänsyn till utvecklingen inom byggnadsverksamheten
antagas bli i stort sett oförändrad. Då en väsentlig del av efterfrågan
på arbetskraft till industrien kan väntas komma att koncentreras
till de större metallindustriorterna, blir bl. a. tillgången på bostäder i dessa
orter av betydelse för möjligheterna att tillgodose denna efterfrågan. Vid
fördelningen på länsarbetsnämnderna av den för år 1951 tillgängliga reservkvoten
för bostäder har styrelsen förutsatt, att denna bl. a. skall kunna
komma till användning för industribostäder. Med hänsyn till knappheten
på yrkesutbildad arbetskraft kommer styrelsen även i fortsättningen att
hålla kontakt med vederbörande organ i andra länder, från vilka en rekrytering
av dylik arbetskraft kan tänkas ske. De närmare förutsättningarna
vid rekryteringen av utländsk arbetskraft beräknas liksom förut skola
prövas från fall till fall efter samråd med vederbörande parter på arbetsmarknaden
och med beaktande av bl. a. tillgången på bostäder på vederbörande
orter. Något större tillskott av yrkesarbetare från andra länder
synes dock av tidigare angivna skäl icke vara att påräkna.
ökningen av den totala byggnadsvolymen har i nationalbudgeten för år
1951 uppskattats till ca 2 procent mellan 1950 och 1951 mot åtminstone 5
procent mellan 1949 och 1950. Man synes därför böra räkna med en mindre
efterfrågan på arbetskraft till byggnadsverksamheten än under nästföregående
år. Då läget på denna del av arbetsmarknaden kan väntas komma
att förete lokala skiljaktigheier, kommer styrelsen liksom förut alt med
uppmärksamhet följa utvecklingstendenserna på de särskilda orterna.
Inom övriga näringsgrenar synes en i stort sett oförändrad eller möjligen
något minskad efterfrågan på arbetskraft vara att vänta. Då dessa nä
-
6
Kungl. Maj.ts proposition nr jö2.
ringsgrenar i stor utsträckning sysselsätta kvinnor, är eu viss avmattning
i efterfrågan på kvinnlig arbetskraft tänkbar.
Även om de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna vid uppkommande arbetslöshet
enligt styrelsens mening i första hand måste gå ut på att främja
en omflyttning av den friställda arbetskraften till sådana områden, dar
brist på arbetskraft föreligger, kan dock, såsom ovan framhållits, särskilda
hjälpåtgärder bli erforderliga inom lokalt begränsade områden. Då kontantunderstöd
endast synes böra utgå i undantagsfall, där arbetslösheten
är av rent temporär art, ifrågakomma härvid huvudsakligen byggnadsoch
anläggningsarbeten, antingen i form av beredskapsarbeten med bidrag
från till styrelsens disposition stående anslag eller i form av andra allmänna
eller enskilda arbeten, för vilka medel finnas disponibla och vilkas
igångsättning kan regleras genom byggnadstillslåndsgivningen. Enligt styrelsens
mening måste i nuvarande arbetsmarknadsläge valet mellan dessa
olika slag av arbeten träffas från fall till fall med beaktande av bl. a.
ifrågakommande arbetsobjekts inbördes angelägenhetsgrad, arbetslöshetsklientelets
sammansättning samt förutsättningarna att på längre sikt uppehålla
en byggnads- och anläggningsverksamhet av viss omfattning. Vid beräkningen
av anslaget till kostnader för arbetslöshetens bekämpande har
styrelsen utgått från att även i fortsättningen andra allmänna eller enskilda
arbeten än beredskapsarbeten skola kunna ifrågakomma såsom sysselsättningsobjekt
vid uppkommande arbetslöshet.
Kostnader för arbetslöshetens bekämpande in. in.
Anslag Nettoutgift
1949/50 ........................ 21 000 000 19 077 578
1950/51 (statsliggaren s. 331) .... 19800000
1951/52 (förslag) ............. 17 600 000
1950 års besparingsutrednings promemoria.
Besparingsutredningen framhåiler inledningsvis, att kostnaderna för arbetslöshetsbekämpande
åtgärder synas påfallande höga med hänsyn till den
under senare år utpräglade bristen på arbetskraft. Allvarliga ansträngningar
böra därför nu göras för att väsentligt nedbringa dessa kostnader.
Under det för innevarande budgetår anvisade anslaget å 19 800 000 kronor
äro — anför utredningen — de ur statsfinansiell synpunkt mest betydelsefulla
posterna beredskapsarbeten (12,8 milj. kronor), arkivarbets- och musilcerhjälp
jämte forskarstipendier (4,5 milj. kronor) samt statliga steninköp
(2,6 milj. kronor).
Utredningen erinrar, att beredskapsarbeten äro en synnerligen dyrbar
hjälpform vid arbetslöshet av ringa omfattning; ett företräde för understödslinjen
skulle medföra minskade utgifter. Av sociala skäl kan utredningen
emellertid ej förorda, att arbetslinjen överges. Utredningen fortsätter:
7
Kungl. Maj.ts proposition nr 152.
Även om alliså beredskapsarbetena bibehållas i de fall där de anses oundgängliga,
synas icke obetydliga besparingsmöjligheter ligga inom räckhåll.
För det första bör hänvisning till dylikt arbete ske efter en ytterst restriktiv
prövning. Härigenom bör en viss minskning av antalet dagsverken kunna
åstadkommas. För det andra är det angeläget att kostnaderna för arbetena
nedpressas. Man räknar f. n. med en dagsverkskostnad av ca 45 kronor,
vilket innebär att en väsentlig del av kostnaden faller på andra faktorer än
själva lönerna. Besparingsutredningen anser, att alla utvägar måste prövas
att åstadkomma en övergång till mindre kostnadskrävande arbeten. Visserligen
uttalade 1947 års arbetslöshetssakkunniga att det knappast vore möjligt
att övergå till mindre materialkrävande arbeten. Besparingsutredningen
är dock icke övertygad om att det är helt uteslutet att sysselsätta arbetslösa
med andra arbeten än väg- samt vatten- och avloppsanläggningar. Utredningen
vill sålunda rekommendera att arbetsmarknadsstyrelsen får i uppdrag
att grundligt inventera alla till buds stående möjligheter och därefter
inkomma med förslag till Kungl. Maj :t i frågan. Om dagsverkskostnaden nedbringas
exempelvis till 20 kronor, åstadkommes en besparing i storleksordningen
5—6 milj. kronor. Vidare bör — såsom tidigare av statsmakterna
förutsatts — en successivt växande andel av arbetena bedrivas såsom statskommunala
arbeten.
Besparingsutredningen, som framhåller, att kostnaderna för arkivarbetare
icke torde kunna minskas på annat sätt än att antalet hjälpta nedgår, anför
i denna del:
Utredningen vill ifrågasätta om man icke bör upphöra med den nu tillämpade
praxis, som innebär att personer i vissa fall få kvarstå i arkivarbete
upp till 70 års ålder, även om de samtidigt erhålla folkpension. I övrigt vill
utredningen endast understryka vikten av att arbetsmarknadsorganen tillvarataga
alla i nuvarande arbetsmarknadsläge befintliga möjligheter att
placera ut arkivarbetare på marknaden och därigenom efterhand minska
ifrågavarande arbetslöshetsgrupp.
I fråga om de f. n. utgående forskarstipendierna föreslår utredningen, att
inga nya stipendier i fortsättningen utdelas. Stipendium skulle sålunda utgå
endast till personer som nu uppbära dylika, varigenom verksamheten successivt
skulle avvecklas.
Utredningen finner vidare önskvärt, att de nuvarande steninköpen avvecklas
och likställas med övriga vägändamål. Kostnaderna för stenbeläggningar
böra alltså inrymmas i den totala anslagsramen för vägväsendet.
Enligt utredningens mening bör en sammanlagd besparing å förevarande
anslag med 8 ä 9 milj. kronor enligt nu angivna riktlinjer kunna ernås.
Arbetsmarknadsstyrelsens yttrande över besparingsutredningens promemoria.
Arbetsmarknadsstyrelsen, som avgivit yttrande över besparingsutredningens
promemoria i vad densamma rör anslagen till åtgärder för arbetsmarknadens
reglering, har lämnat följande uppgifter angående antalet hos arbetslöshetsnämnd
anmälda hjälpsökande arbetslösa vid vissa tidpunkter
åren 1949 och 1950.
8
Kungl. Maj. ts proposition nr 152.
Stockholm, Göteborg, Malmö |
Blekinge län |
Göteborgs o. |
Väster- norrlands län |
Väster- bottens län |
Norr- bottens län |
Riket |
Hela riket |
476 |
51 |
199 |
Den 31 augusti 1949: |
107 |
194 |
1428 |
|
964 |
134 |
236 |
Den 28 februari 1950: |
1201 |
562 |
4 987 |
|
462 |
76 |
146 |
Den 31 augusti 1950: |
no |
148 |
1254 |
|
,729 . |
59 |
157 |
Den 30 november 1950: . 287 | 142 |
405 |
371 |
2150 |
En jämförelse mellan sammanställningens siffror för de olika tidpunkterna
utvisar - framhåller styrelsen — att arbetslösheten utmärkes av stor
säsongvariation. Detta gäller speciellt de tre nordligaste länen. Under det att
antalet hjälpsökande arbetslösa i dessa län vid slutet av augusti 1950 utgjorde
422, iunnos den 28 februari 1950 3 091 hjälpsökande eller något mer
än 7 gånger så många. Styrelsen anför vidare bi. a. följande.
Inom Västerbottens och Norrbottens län äro de hjälpsökande arbetslösa
ofta hemmahörande i trakter, där skogsarbete ej finns att tillgå i tillräcklig
utsträckning, och då de av olika orsaker såsoin innehav av småbruk, familjeförhållanden,
sjukdom etc. till stor del äro bundna vid hemorten, kunna
de ej lämpligen anvisas ev. tillgängligt arbete på annat håll inom de egna
länen eller i andra delar av landet. Arbetslösheten i Västernorrlands län
är till största delen att finna bland äldre utrationaliserade sågverksarbetare
och vintertid bland stuveriarbetare, vilka ej lämpligen kunna anvisas arbete
utom hemorten. De arbetslösa i Blekinge och Bohuslän utgöras til!
övervägande delen av äldre stenarbetare. I storstäderna utgöras de hjälpsökande
huvudsakligen av personer, som äro placerade i arkivarbete och
musikerhjälp, samt vintertid av byggnadsarbetare, som visserligen äro medlemmar
av erkända arbetslöshetskassor, men för vilka gälla inskränkningar
i rätten till understöd under vintern. Den arbetslösa hjälpsökande arbetskraften,
som det här är fråga om, är alltså oftast svår att förflytta till annan
ort med bättre arbetstillgång och måste därför beredas arbete i eller i närheten
av hemorten.
Innan hänvisning till beredskapsarbete sker, prövas hjälpbehovet i de enskilda
fallen av arbetslöshetsnämnden varjämte arbetsförmedlingen undersöker
möjligheterna att placera vederbörande i öppna marknaden. Styrelsen
anser, att hänvisningsförfarandet är så restriktivt som är förenligt med den
grundläggande principen att arbetslinjen skall ges företräde framför underslödslinjen.
Med anledning av besparingsutredningens förslag om en grundlig inventering
av möjligheterna till mindre materialkrävande arbeten har styrelsen
anfört följande.
Vid under 1950 verkställda inventeringar speciellt i Norrbottens och Västerbottens
län har man sökt få urvalet av arbetsobjekt så allsidigt som möj
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 152.
9
iigt. 1 allmänhet ha vatten- och avloppsledningar och vägarbeten bedömts
som mest angelägna. I övrigt ha de offentliga arbeten, som lämpligen kunnat
bedrivas vintertid i norrlandslänen, i huvudsak visat sig utgöras av husoch
kraftverksbyggnader, vilka till följd av att de kräva yrkesvan arbetskraft
icke lämpligen kunna utföras som beredskapsarbeten.
Beträffande anläggningsarbeten, som kräva förhållandevis liten materiel,
må följande nämnas.
Under de senaste 5—G åren, liksom i ett tidigare skede, har i Norrbottens
län flottledsarbeten kommit till utförande som beredskapsarbeten. Flottledsarbetena
kunna vara dels av mindre materialkrävande art, såsom älvrensningar
och stensprängningar, släntläggningar, sten- och risarmar, erosionsskydd,
planeringsarbeten o. d., dels kistbyggnader, om- och nybyggnad av
regleringsdammar, kättingskajer otc., i vilka arbeten materialier i större utsträckning
ingå. Numera utföras älvrensningar till stor del maskinellt, vartill
kommer, att vissa av ovannämnda mindre materialkrävande arbeten
ofta på grund av snö- och isförhållandena ur ekonomisk synpunkt icke
lämpligen kunna utföras vintertid. De flottledsbyggnader, som numera föreslås
so ro beredskapsarbeten, äro i huvudsak kistbyggnader, dammar in. m.
Flygplatsarbeten kräva förhållandevis liten materiel endast i fråga om
vissa delarbeten som röjning, terrassering, dränering m. m. I den mån dessa
arbeten kunna utföras under vinterperioden, kunna de anses lämpliga som
beredskapsarbeten. Sådana flygplatsprojekt för vilka så utarbetade arbetsplaner
finnas, att arbetena skulle kunna sättas igång, och som dessutom äro
av den angelägenhetsgrad, att de kunna komma i fråga för utförande inom
den närmaste tiden, äro emellertid i allmänhet icke belägna i närheten av
de områden, där arbetslöshet förekommit de senaste åren.
Till dikningsarbeten för jordförbättring beviljas statsbidrag med högst 50
procent av anläggningskostnaden. Av diskussioner vid skilda tillfällen under
senare år med intressenter i olika dikningsföretag har framgått, att intressenterna
i regel icke äro villiga att låta utföra sådana arbeten som beredskapsarbeten,
i varje fall icke om endast författningsmässigt utgående
statsbidrag beviljas. Orsaken härtill är först och främst, att intressenterna
önska personligen medverka vid arbetenas utförande för att därmed minska
sina kontanta utgifter för desamma. Utföres dylikt arbete som beredskapsarbete,
komma i allmänhet icke intressenterna i fråga som arbetskraft vid
detsamma.
Skogsdikningar och skogsvägar äro sällan lämpliga att utföras vintertid
och kunna därför i regel icke ifrågakomma som beredskapsarbeten under
nuvarande förhållanden.
Styrelsen kommer självfallet att även i fortsättningen beakta de möjligheter,
som vid skilda tidpunkter och i olika landsdelar kunna finnas att till
beredskapsarbeten utvälja arbetsföretag, som äro så litet materielkrävande
som möjligt. Att emellertid, som utredningen ifrågasätter, nu göra en mer
eller mindre kostsam inventering av »alla till buds stående möjligheter» kan
enligt styrelsens uppfattning näppeligen tjäna något praktiskt syfte; detta
allra helst som styrelsen årligen sedan budgetåret 1944/45 verkställer de
inventeringar, vilka utgöra underlaget för de av styrelsen framlagda förslagen
till investeringsreserver, som äro avsedda att utgöra eu sysselsättningsberedskap
till motverkande av arbetslöshet.
Med hänsyn till principerna för urvalet av arbetsobjekt böra fortsätter
styrelsen kostnaderna för arbetena bedömas i jämförelse med kostnaderna
för likartade arbeten i öppna marknaden. Vissa merkostnader för
10
Iiungl. Maj. ts proposition nr 152.
beredskapsarbeten kunna emellertid i allmänhet icke undvikas. Nämnda
kostnadsökningar uppstå bl. a. genom att arbetarna vid beredskapsarbeten
i allmänhet icke bestå av fullgoda och yrkesvana arbetare. Utförande som
beredskapsarbete medför vidare svårigheter att anpassa arbetsstyrkans sammansättning
och storlek efter vad som är lämpligast med hänsyn till arbetets
ekonomiska och rationella bedrivande. Härtill kommer att beredskapsarbetena
till större delen måste bedrivas under den för anläggningsarbeten
otjänligaste årstiden, varjämte de hittills icke kunnat mekaniseras
i så hög grad som vore önskvärt och som är regel vid arbeten i öppna marknaden.
Styrelsen upplyser, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen beträffande styrelsens
ordinarie väg- och brobyggnadsarbeten räknar med en dagsverkskostnad
av 60—90 kronor, beroende på arbetets mekaniseringsgrad. Medeldagsförtjänsten
uppgick under år 1949 vid statliga beredskapsarbeten till
22 kronor 48 öre samt vid statskommunala till 23 kronor 41 öre. Styrelsen
fortsätter härom:
Det är otänkbart att nedbringa dagsverkskostnaden till det av utredningen
angivna beloppet av 20 kronor, därest den av statsmakterna för beredskapsarbeten
antagna grundsatsen om tillämpande av den öppna marknadens löner
skall följas, och detta gäller sålunda även om man helt och hållet bortser
från kostnader, som icke utgöras av löner till arbetarna. För varje
arbete erfordras arbetsledning, arbetsredskap, i vissa fall förläggningar,
kontor och förråd, vissa materialier, transporter in. m., vilket allt medför
större eller mindre kostnader. Även om beredskapsarbetena skulle utväljas
bland icke materialkrävande företag med bortseende från angelägenheten
och bedrivas med enklast möjliga tekniska hjälpmedel, skulle dagsverkskostnaden
ändå komma att ligga väsentligt högre än den direkta lönekostnaden.
Beträffande användningen av den statskommunala formen för beredskapsarbeten
torde få hänvisas till styrelsens medelsframställning.
Vid en inom styrelsen f. n. pågående utredning om arkiv arbetar na bär
spörsmålet om åldersbestämmelserna varit uppe till diskussion. Styrelsen
har dock icke ansett lämpligt att lägga fram ett eventuellt ändringsförslag
i denna del, förrän förslag om arkivarbetsverksamheten i dess helhet kan
föreläggas Kungl. Maj :t. Styrelsen framhålleT, att om en högsta åldersgräns
fastställes för arkivarbetare torde som en konsekvens härav följa, att all
arbetslöshetshjälp måste upphöra vid samma ålder.
Förslaget att nya forskarstipendier icke vadare skola utdelas föranleder
ingen erinran från styrelsens sida.
I fråga om steninköpen anser styrelsen, att här ifrågavarande anslag bör
befrias från kostnader för avsättningssubventionerna genom att från sjätte
huvudtiteln överföres ett belopp motsvarande värdet av den gatsten, som
under budgetåret utan ersättning levereras från de statliga stenförråden til!
det allmänna väg- och gatuväsendet eller som från förråden försäljes till enskilda
förbrukare.
Kungl. Maj. ts proposition nr 152.
11
Arbetsmarknadsstyrelsens medelsframställning.
I sin skrivelse den 12 januari 1951 har arbetsmarknadsstyrelsen framlagt
följande beräkning av medelsbehovet under detta anslag för innevarande
och nästa budgetår.
Arbetsmarknadsstyrelsens
beräkning för budgetåret
1950/51 1951/52
kronor kronor
A. Utgifter.
1. Beredskapsarbeten
statliga ................................. 9 900 000 9 700 000
statskommunala .......................... 2 800 000 2 900 000
eftersläpande statsbidrag .................. 100 000 250 000
2. Färdigställningsarbeten m. in................. 400 000 400 000
3. Arkivarbeten och musikerhjälp .............. 4 570 000 4 553 000
4. Kontantunderstödsverksamhet ............... 250 000 250 000
5. Resebidrag till arbetslösa .................... 10 000 10 000
6. Statliga steninköp .......................... 2 600 000 2 600 000
7. Understöd till sjömän ...................... 25 000 60 000
Summa utgifter 20 655 000 20 723 000
B. Inkomster.
Reservation från föregående budgetår .......... 2 459 000 2 404 000
Anvisat för budgetåret 1950/51 .................. 19 800 000
Intressentbidrag .............................. 800 000 1 000 000
Erforderligt anslag ............................ 17 819 000
Summa inkomster 23 059 000 20 723 000
Vid beräkningen av medelsförbrukningen under innevarande
budgetår har styrelsen inledningsvis upplyst, att antalet hjälpsökande,
som under soimnaren 1950 var 1 400 (motsvarande tid 1949 1 500),
den 30 november uppgick till 2 165 (1949 3 396). Intill den 1 januari 1951
ha under budgetåret förbrukats ca 8 490 000 kronor. De totala kostnaderna
under budgetåret äro dock väsentligen beroende av hur hjälpbehovet utvecklar
sig under senvintern och vårmånaderna, då antalet hjälpsökande
arbetslösa brukar vara flera gånger större än under sommaren.
Om kostnaderna för beredskaps- och färdigställningsarbeten anför styrelsen
bl. a.:
I skrivelse i januari 1950 angående medelsbehovet för budgetåret 1950/51
uppskattade styrelsen antalet dagsverken vid beredskapsarbeten under
nämnda budgetår till 350 000. Antalet dagsverken, som under tiden 1 januari
—30 september 1949 uppgick till 261 600, har under samma tidsperiod 1950
uppgått till 278 700. Anledning finnes icke att nu frångå nyssnämnda beräkning
och icke heller de övriga uppskattningar, vilka ligga till grund
för styrelsens beräkning av kostnaderna för statliga beredskapsarbeten till
9 900 000 kronor och för statskommunala beredskapsarbeten till 2 800 000
kronor. Liksom i nvssnämnda skrivelse uppskattar styrelsen utgifterna för
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
eftersläpande statsbidrag för statskommunala beredskapsarbeten till 100 000
kronor samt för färdigställningsarbeten in. in. till 400 000 kronor.
Kostnaderna för arkivarbeten och musikerhjälp förväntas, bl. a. på grund
av att antalet musikerhjälpta ökat, stiga med 70 000 kronor utöver tidigare
beräknade 4 500 000 kronor. För kontantunderstöd, resebidrag till hjälpsökande
arbetslösa samt inköp av gatsten beräknas samma belopp som tidigare
angivits. Styrelsen förutsätter dock, att såväl arkivarbets- och musikerhjälpslönerna
som kontantunderstödsbeloppen skola få höjas redan
under innevarande budgetår med hänsyn till levnadskostnadsutvecklingen.
Den särskilda understödsverksamheten för sjömän vid arbetslöshet i utländska
hamnar torde igångsättas den 1 februari 1951. Kostnaderna beräknas
under innevarande budgetår till 25 000 kronor.
De sammanlagda utgifterna under anslaget för budgetåret 1950/51 uppskattas
således numera av styrelsen till 20 655 000 kronor. Då under anslaget
tillgängliga medel upptagits till 23 059 000 kronor, beräknas vid ingången
av nästa budgetår kvarstå en reservation av ca 2 404 000 kronor.
I brist på närmare hållpunkter har styrelsen vid denna beräkning icke tagit
någon hänsyn till de fördyringar beträffande såväl löner som priser, vilka
torde uppstå under innevarande budgetårs senare hälft.
Icke heller i fråga om medelsbehovet för budgetåret 1951/
5 2 har styrelsen i detta sammanhang räknat med några merkostnader till
följd av höjda löner och priser. Styrelsen har vidare utgått från att hjälpbehovet
under nästa budgetår blir i stort sett oförändrat.
I anslutning härtill uppskattar styrelsen antalet dagsverken vid beredskapsarbeten
under nästa budgetår till oförändrat 350 000. En ytterligare
övergång från statliga till statskommunala arbeten torde bli möjlig att åstadkomma;
antalet dagsverken i statskommunala arbeten beräknas sålunda till
35 % av hela antalet mot 33 % för innevarande budgetår. Statens procentuella
andel i kostnaderna för statskommunala arbeten uppskattar styrelsen liksom
tidigare till 50. Medelsförbrukningen beräknas till 9 700 000 kronor
lör statliga och 2 900 000 kronor för statskommunala beredskapsarbeten.
Då framställning om utbekommande av statsbidrag numera skall vara styrelsen
tillhanda inom kortare tid från arbetets avslutande än tidigare, bär
det för eftersläpande statsbidrag beräknade beloppet höjas från 100 000 till
250 000 kronor.
För färdigställningsarbeten in. in. upptagas oförändrat 400 000 kronor.
I fråga om arkivarbets- och musikerhjälpen anför styrelsen i huvudsak
följande.
För arkivarbetslöner beräknas, oaktat en viss mindre ökning av antalet
arkivarbetare, ett till 3 600 000 (— 27 000) kronor sänkt belopp, vilken
minskning sammanhänger med sysselsättningen i statskommunala arkivarbeten.
För musikerhjälpslöner beräknas 358 000 kronor och för 50
forskarstipendier om 575 kronor i månaden oförändrat 345 000 kronor
samt, med hänsyn till ökningen av antalet hjälpfall, ett till 250 000 ( +
10 000) kronor förhöjt belopp för arbetsledning, materiel m. m. Totalt beräknas
alltså hithörande kostnader till 4 553 000 kronor mot 4 570 000 kronor
innevarande budgetår.
Kungl. Maj. ts proposition nr 152.
13
Kostnaderna för kontantunderstödsverksamhet, resebidrag till hjälpsökande
arbetslösa samt statliga steninköp beräknas till oförändrade belopp.
Understödsverksamheten för sjömän utomlands har upptagits till 60 000
kronor.
Styrelsen uppskattar sålunda för budgetåret 1951/52 utgifterna under
anslaget till 20 723 000 kronor. Intressentbidragen beräknas stiga med
200 000 kronor till 1 000 000 kronor. Då styrelsen utgått från en reservation
av 2 404 000 kronor, har medelsbehovet för nästa budgetår alltså beräknats
till (20 723 000 — 1 000 000 — 2 404 000) 17 319 000 kronor, vilket belopp föreslås
avrundat till 17 300 000 kronor.
Statskontorets utlåtande.
Statskontoret, som avgivit utlåtande över såväl besparingsutredningens
promemoria i nu ifrågavarande delar som arbetsmarknadsstyrelsens förenämnda
yttrande och medelsframställning, ansluter sig till besparingsutredningens
uttalande att allvarliga ansträngningar böra göras för att nedbringa
kostnaderna för de statliga beredskapsarbetena. Enighet synes råda
därom, att dagsverkskostnaderna för beredskapsarbetena äro påfallande
höga. Arbetsmarknadsstyrelsen lärer emellertid hava sin uppmärksamhet
riktad på angelägenheten av att för dessa arbeten utvälja arbetsföretag, som
äro så litet materialkrävande som möjligt.
Statskontoret utgår från att den övergång från statliga till statskommlinala
beredskapsarbeten, som av statsmakterna förordats i samband med
behandlingen av propositionen 1948: 249, inom en nära framtid skall vara
genomförd.
Besparingsutredningens uttalande att personer icke böra kvarstå i arkivarbete,
om de samtidigt erhålla folkpension, finner statskontoret beaktansvärt.
Åtskilliga skäl tala för ett närmare övervägande av frågan om och i
vilken utsträckning andra former av samhällshjälp böra få anlitas samtidigt
med den extraordinära och synnerligen kostbara socialhjälp, som
arbetslöshetsåtgärderna onekligen utgöra.
Framställningar av arbetsmarknadsstyrelsen om höjning av vissa understöd.
Arbetsmarknadsstyrelsen bär (skr. 23/2 1951) föreslagit höjning av lönerna
för i arkivarbete och musikerhjälp sysselsatta arbetslösa.
De nuvarande lönerna, som utgått fr. o. m. den 1 juli 1948, samt de föreslagna
— per månad om 30 dagar -— framgå av följande tabell.
Ortsgrupp |
Nuvarande lön |
Föreslagen lön |
1 |
350 |
415:50 |
2 |
360 |
427:50 |
3 |
370 |
439:50 |
4 |
380 |
451: 50 |
5 |
390 |
463: 50 |
14
Kungl. Maj. ts proposition nr 152
Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller, att arkivarbetarna och de i musikerhjälp
sysselsatta till följd av stegringen av de allmänna levnadskostnaderna
fått allt svårare att försörja sig och sina familjer. Styrelsen har vid beräkningen
av de nya lönerna utgått från att de nuvarande lönebeloppen motsvara
tänkta grundlönebelopp med förhöjning av 12 % (= statstjänstemännens
rörliga tillägg under tiden juli 1947—december 1950). Den föreslagna
lönehöjningen har beräknats till 21 % av grundlönebeloppen, varför
de nya lönerna, vilka styrelsen anser böra utgå fr. o. m. den 1 april 1951,
sålunda skulle komma att motsvara grundlönebeloppen med förhöjning av
33 % (= det rörliga tillägg, som fr. o. m. januari 1951 avses skola utgå på
statstjänstemännens grundlöner av frågavarande storleksordning) och med
vissa avrundningar.
Styrelsen har däremot icke funnit anledning att föreslå någon höjning
av forskarstipendierna, vilka utgå med 575 kronor per månad. Alltifrån
stipendiernas tillkomst den 1 juli 1947 ha dessas belopp avpassats efter lönerna
till andre assistenter vid universitetens vetenskapliga institutioner.
Enär lönesättningen till bl. a. ifrågavarande universitetsassistenter nyligen
varit föremål för särskild utredning, har styrelsen velat avvakta statsmakternas
ställningstagande till utredningens resultat, innan eventuellt förslag
om höjning av stipendiebeloppen framlägges.
Vid bifall till styrelsens framställning beräknas det för arkivarbets- och
musikerhjälpverksamhet tidigare angivna medelsbehovet, 4 553 000 kronor,
öka till 5 300 000 kronor.
Härefter har styrelsen (skr. 2/3 1951) framlagt förslag om ändrade bestämmelser
rörande kontantunderstödsverksamheten. De nuvarande dagunderstödsbeloppen
ha —- framhåller styrelsen — från början varit i knappaste
laget och stundom måst kompletteras med fattigvård. Allt efter som
levnadskostnaderna stegrats, ha de blivit mer och mer otillräckliga för ett
nöjaktigt uppehälle. Styrelsen föreslår, att understöden höjas så att de komma
i ungefärlig nivå med de löpande fattigvårdsunderstöden i Stockholm.
De föreslagna höjningarna framgå av följande uppställning.
Ortsgrupp I |
Grundbelopp |
Maketillägg |
Barntillägg |
||
Nuvarande 3: 50 |
Föreslaget 5:- I |
Nuvarande Föreslaget |
Nuvarande |
Föreslaget |
|
II III |
3: 75 4: — |
d |
1:25 2: — |
1: — |
1: 50 |
Den nu gällande dyrortsgraderingen av understöden skall sålunda enligt
förslaget upphöra.
Styrelsen uttalar, att eu höjning även av arbetslöshetskassornas understödsbelopp
är påkallad för att bibehålla den önskvärda relationen mellan sistnämnda
belopp och den allmänna arbetslöshetshjälpen.
Den nuvarande hvreshjälpens maximibelopp framgå av följande sammanställning: -
Kungl. Maj. ts proposition nr 152.
15
Ortsgrupp
Stad
I
II
in
Hyreshjälp för
familjeförsörjare
Hyreshjälp för
ensamstående
Stockholm
Göteborg
Malmö
Hälsingborg
40: —
60: —
90: —
150: —
120: —
100: —
90: —
20: —
30: —
45: —
75: —
60: —
50: —
45: —
Styrelsen föreslår, att hyreshjälpens maximering slopas. Härigenom kan
en sammanblandning av arbetslöshetshjälp och fattigvård undvikas. Samtidigt
skulle uppnås en önskvärd överensstämmelse med fattigvård och familjebidrag,
vid vilka hjälpformer hyresbidrag kan utgå med det faktiska
hyresbeloppet. Ett borttagande av hyreshjälpsmaxima skulle i praktiken
medföra en blott obetydlig ökning av hyreshjälpens totalbelopp. Det har
nämligen visat sig, att den genomsnittliga hyreshjälpen i allmänhet ligger
långt under medgivna maxima.
Om maximeringen skulle bibehållas, skulle den givetvis behöva anknytas
till en dyrortsindelning. Att i fortsättningen använda 1935 års folkpensioneringslags
bestämmelser, sedan dessa upphört att gälla i alla övriga
sammanhang, framstår såsom mindre önskvärt. Man bleve således hänvisad
att anlita någon annan ortsindelning. Emellertid skulle grupperna,
oavsett vilken ortsindelning som följdes, omsluta kommuner av mycket
varierande struktur, och då man måste taga hänsyn jämväl till hyreskostnaderna
i nybyggda fastigheter, skulle maximum för de olika grupperna behöva
sättas så högt, att maximeringen bleve mer eller mindre illusorisk.
Styrelsen framhåller, att det sammanlagda understödet, d. v. s. summan
av dagunderstöd och hyreshjälp, även i fortsättningen bör vara maximerat
på sådant sätt att understödet ej i något fall får uppgå till den i orten
gängse lönen för icke kvalificerad arbetskraft eller till de inkomster den arbetslöse
åtnjutit under förutvarande arbetsanställning.
Ett genomförande av styrelsens förslag till ändrade bestämmelser för
denna verksamhet anses ej behöva medföra anslagsökning med hänsyn till
att kontantunderstöd f. n. utgives — och enligt styrelsens uppfattning även
nästa budgetår torde komma att utgivas — i mycket begränsad omfattning.
Enligt arbetslöshetsnämndernas månadsrapporter omfattade verksamheten
i hela riket vid slutet av januari 1951 sålunda blott 78 personer.
Departementschefen.
Det är under rådande förhållanden angeläget, att statsverkets utgifter i
anledning av arbetslöshet i möjlig mån begränsas. Vid behandlingen av anslaget
till erkända arbetslöshetskassor för nästa budgetår anförde jag också
(V ht 1951 s. 83), att den hastiga kostnadsstegringen var ägnad att
väcka betänkligheter. Jag uttalade vidare, att bestämmelserna om stats
-
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
bidrag till kassorna borde underkastas översyn genom särskilda utredningsmän.
Beträffande nu ifrågavarande anslag bär 1950 års besparingsutredning
framhållit, att kostnaderna synas påfallande höga med hänsyn
till den under senare år utpräglade bristen på arbetskraft.
Utredningens konstaterande att beredskapsarbetena äro en
synnerligen dyrbar hjälpform vid arbetslöshet av ringa omfattning är
självfallet riktigt. Detta förhållande föranledde år 1947 att särskilda utredningsmän,
1947 års arbetslöshetssakkunniga, tillkallades för att överse
lijälpsystemet. Resultatet av utredningsarbetet redovisades för 1948 års
riksdag (prop. nr 249; statsutsk. uti. nr 211; rd. skr. nr 410). Utredningsmännen
föreslogo, att arbetslinjen liksom förut skulle ges företräde framför
understödslinjen. De konimo till den slutsatsen, att i stort sett endast
anordnande i större utsträckning än tidigare av statskommunala arbeten
kunde rekommenderas för att minska statens kostnader för beredskapsarbetena.
Utredningsmännens förslag godkändes i det väsentliga av statsmakterna.
1950 års besparingsutredning har icke heller föreslagit, att arbetslinjen
skall frångås. Utredningen har emellertid som vägar för att
minska statens kostnader för beredskapsarbetena anvisat strängare prövning
för hänvisning till sådant arbete, övergång till mindre materialkrävande
arbeten .samt fortsatt förskjutning till statskommunala arbeten i
stället för statliga. Såsom framgår av vad arbetsmarknadsstyrelsen anfört,
torde skärpning av prövningen av ansökningar om hänvisning till
beredskapsarbete knappast kunna äga rum. Möjligheterna att utnyttja
mindre materialkrävande arbeten synas även vara beaktade. Ingen av dessa
vägar torde därför kunna leda till någon väsentlig minskning av kostnaderna.
Arbetsmarknadsstyrelsen har räknat med ytterligare någon ökning
av de statskommunala arbetena i förhållande till de statliga. Jag vill
erinra, att en sådan övergång försvåras av det förhållandet att flertalet
kommuner icke ha erforderlig teknisk utrustning för att bedriva arbeten
i egen regi.
Jag förutsätter, att arbetsmarknadsstyrelsen skall eftersträva att begränsa
hänvisningarna till beredskapsarbeten och alt reducera kostnaderna
för arbetena. Med hänsyn till vad jag förut anfört kan jag dock icke
förorda, att kostnaderna för nästa budgetår beräknas lägre än styrelsen
gjort eller till 12 850 000 kronor. På grund av den senaste tidens pris- och
lönestegringar kunna kostnaderna för arbetena befaras stiga något utöver
vad styrelsen beräknat. Jag anser mig dock icke böra förorda en
uppräkning av denna anledning.
Mot det av styrelsen för färdigställnings arbeten beräknade
beloppet, 400 000 kronor, har jag icke något att erinra.
Besparingsutredningen har vidare ifrågasatt, om arkivarbets- och
musikerhjälpverksamheten bör omfatta sådana personer,
som åtnjuta folkpension. Jag har för avsikt att upptaga både frågan om
hur det bör förfaras med arkivarbetare, som äro folkpensionärer, och frågan
om möjligheterna att placera ut arkivarbetare på öppna marknaden
Kungl. Maj.ts proposition nr 152.
17
till närmare prövning. Jag tillstyrker utredningens förslag att några nya
forskarstipendiater icke skola utses.
1 likhet med arbetsmarknadsstyrelsen är jag av den uppfattningen, att lönerna
för i arkivarbete och musikerhjälp sysselsatta arbetslösa böra höjas.
Med hänsyn till inträffade förskjutningar i prisnivån och det nuvarande löneläget
för okvalificerad kontorspersonal har jag för avsikt att föreslå Kungl.
Maj:t, att lönerna fr. o. m. den 1 april 1951 höjas med 65 kronor i samtliga
ortsgrupper, d. v. s. till 415 kronor i lägsta ortsgrupp och till 455 kronor i
ortsgrupp 5.
Arbetsmarknadsstyrelsen har räknat med att en löneförhöjning, i huvudsak
motsvarande den av mig föreslagna, kommer att under nästa budgetår
medföra kostnader å ca 750 000 kronor utöver vad som angivits i styrelsens
medelsframställning. Med hänsyn till vad jag nyss anfört förutsätter jag, att
hänvisning till arkivarbete (musikerhjälp) kommer att ske i något minskad
omfattning samt att möjligheterna att placera ut arkivarbetare på öppna
marknaden i största möjliga utsträckning beaktas. Jag kan därför icke förorda,
att till arkivarbets- och musikerhjälpsverksamhet beräknas högre belopp
än 400 000 kronor utöver det av styrelsen i dess medelsframställning
upptagna beloppet, 4 553 000 kronor.
1950 års riksdag uttalade (statsutsk. uti. nr 122, skr. nr 204), att frågan
om ett upphävande av dyrortsgraderingen av kontantun der stöden
snarast möjligt borde slutligt prövas. Arbetsmarknadsstyrelsen har nu lagt
fram förslag om ett enhetligt grundbelopp av fem kronor för hela riket samt
om höjning av make- och barntillägg till två kronor resp. en krona 50 öre.
Ett icke obetydligt antal medlemmar i arbetslöshetskassorna äro f. n. försäkrade
för en daghjälp av fem kronor eller därunder. Make-och barntillägg
till försäkrade utgå med en krona 25 öre resp. en krona och understiga således
de belopp, som av arbetsmarknadsstyrelsen föreslagits för kontantunderstödsverksamheten.
Jag har tidigare vid ett flertal tillfällen understrukit
vikten av att förhållandet mellan kontantunderstöden och ersättningsbeloppen
från arbetslöshetskassorna avpassas så, att kassornas arbete icke
försvåras. Som tidigare nämnts, bör enligt min mening en översyn ske av
arbetslöshetsförsäkringen. Ändrade grunder för statsbidraget till kassorna
torde i avbidan på utredningen icke f. n. böra fastställas. Med hänsyn härtill
kan jag icke heller nu förorda en höjning av kontantunderstöden, ävdn
om starka skäl i och för sig tala för de framlagda förslagen. Jag vill här
erinra om att vid slutet av januari månad innevarande år arbetslöshetshjälp
i denn,a form endast utgick till 78 personer i hela riket. Frågan om en höjning
av beloppen synes därför utan större praktisk olägenhet tills vidare
kunna anstå. Om kontantunderstödsverksamheten till följd av ökad arbetslöshet
får en betydande omfattning under nästa budgetår, bör Kungl. Maj :t
dock kunna medge höjning av nu gällande belopp. Jag förutsätter, att
sambandet mellan beloppen av ersättningar från arbetslöshetskassorna och
kontantunderstöden kommer att behandlas vid den planerade översynen av
arbetslöshet sförsäkringen.
2 Bihnnij till riksdagens protokoll 1951.
18
Kungl. Maj. ts proposition nr 152.
Vad nu sagts bör äga motsvarande tillämpning i fråga om hyreshjälpen.
Det av styrelsen för kontantunderstödsverksamhet beräknade beloppet,
250 000 kronor, föranleder ej erinran från min sida.
Mot arbetsmarknadsstyrelsens beräkning av medelsbehovet till r e s e b idrag
åt arbetslösa samt till understöd åt sjömän, 10 000
resp. 60 000 kronor, har jag intet att erinra.
Vad slutligen angår besparingsutredn.ingens förslag om avveckling av de
nuvarande steninköpen får jag hänvisa till att chefen för handelsdepartementet
icke ansett sig kunna förorda, att några förslag i anledning
av stenindustriutredningens betänkande (SOU 1949: 44) föreläggas innevarande
års riksdag. Den hittillsvarande ordningen torde därför böra bestå
även under nästa budgetår. Under dessa förhållanden kan jag tillstyrka, att
i enlighet med arbetsmarknadsstyrelsens förslag för steninköp beräknas ett
belopp av 2 600 000 kronor.
Det sammanlagda medelsbehovet för nästa budgetår skulle enligt denna
beräkning uppgå till (20 723 000 -f- 400 000) 21 123 000 kronor. Styrelsen har
i sin medelsframställning bl. a. räknat med att vid ingången av nästa budgetår
kommer att finnas en reservation å anslaget av 2 404 000 kronor. Sedermera
har styrelsen (skr. 16/2 1951) anmält i huvudsak följande. För vattenavledningsföretaget
i Lyckebyån ha till länsstyrelsens i Blekinge län förfogande
ställts sammanlagt 1 641 600 kronor från vissa under femte huvudtiteln
för budgetåren 1935/36—1940/41 samt 1943/44, 1944/45 och 1946/47
anvisade reservationsanslag. Dessa anslag ha numera ersatts av anslaget till
kostnader för arbetslöshetens bekämpande m. m., till vilket kvarstående reservationer
överförts. Länsstyrelsen bär nu begärt ersättning med 1 390 891
kronor, utgörande skillnaden mellan nyssnämnda anvisade belopp och av
länsstyrelsen ianspråktagna medel. Arbetsmarknadsstyrelsen avser att överföra
det begärda beloppet till länsstyrelsen.
Med en reservation å (2 404 000 — 1 390 891) ca 1 013 000 kronor samt
intressentbidrag å 1 000 000 kronor skulle anslagsbehovet under budgetåret
1951/52 utgöra (21 123 000 — 2 013 000) 19 110 000 kronor. Då beräkningen
av reservationen emellertid är i viss mån osäker och detsamma gäller uppskattningen
av utgifterna i övrigt, begränsar jag mig till att föreslå, att anslaget
för nästa budgetår upptages till det i statsverkspropositionen preliminärt
beräknade beloppet, 17 600 000 kronor.
Kostnader för överflyttning av arbetskraft.
Anslag Nettoutgift
1949/50 ...................... 100 1 458 715
1950/51 (statsliggaren s. 332) .... 100
1951/52 (förslag) .............. 2 431 5001
1950 års besparingsutrednings promemoria.
Besparingsutredningen framhåller önskvärdheten av att de sinsemellan
mycket skiftande ändamål, som tillgodoses från detta anslag, klarare hållas
1 Uppdelat på 4 anslag.
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
i sär än som kan ske om samtliga ifrågavarande utgifter bestridas från ett
enda anslag. Utredningen föreslår, att anslaget uppdelas i ett antal mindre
anslag.
Beträffande utgifterna ifrågasätter utredningen, om icke kostnaderna för
kollektiva hushåll i samband med betupptagning rätteligen borde bestridas
av vederbörande betodlare. Några kurser för hemassistenter och hemsamariter
böra icke anordnas under nästa budgetår. Om de anses oundgängligen
erforderliga, torde medel i varje fall böra beräknas under ett särskilt anslag.
Arbetsmarknadsstyrelsens yttrande över besparingsutredningens promemoria.
Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller, att en uppdelning av anslaget medför,
att varje delanslag måste fastställas med hänsyn till det största ianspråktagande
av detsamma, som man sannolikt kan räkna med. Då vidare
vid anslagsberäkningen oförutsedda överflyttningsåtgärder kunna bli erforderliga,
anser styrelsen, att någon uppspaltning av anslaget icke bör göras,
försåvitt icke vissa åtgärder dels visat sig ha en mera permanent karaktär,
dels ock kunna klart avgränsas från andra åtgärder samt med någorlunda
säkerhet kostnadsberäknas på förhand. Styrelsen har vidare anfört bl. a.
följande.
I och med att statsmakterna vid 1950 års riksdag fattat beslut om olika
åtgärder för arbetsvärd åt partiellt arbetsföra, torde man få anse — om än
arbetsvärden alltjämt delvis har karaktären av försöksverksamhet — att de
nyss angivna förutsättningarna för ett utbrytande ur överflyttningsanslaget
föreligga. Därigenom skulle omkring hälften av de kostnader, som under
nästa budgetår skola bestridas från sagda anslag, brytas ut. Arbetsvårdsåtgärdernas
olikartade beskaffenhet synes ytterligare böra föranleda att kostnaderna
fördelas på tre olika anslag. Någon uppdelning härutöver av anslaget
för överflyttning av arbetskraft kan styrelsen icke tillråda f. n., trots
att styrelsen liksom besparingsutredningen anser det i och för sig mindre
lyckligt, att anslaget har en så heterogen karaktär. I
I fråga om kostnaderna för kollektiva hushåll i samband med betupptagning
m. in. har styrelsen erinrat, att frågan huruvida statsbidrag till dessa
kostnader borde utgå ansetts böra prövas med hänsynstagande till förhandlingarna
rörande de allmänna villkoren för betodlingen.
Hemassistentkurserna böra enligt styrelsens mening bibehållas med hänsyn
till läget på den husliga arbetsmarknaden. Styrelsen vill särskilt framhålla,
att de hithörande kurserna för husmodersvikarier ökat tillgången på
semestervikarier på landsbygden.
Kurserna för utbildning av hemsamariter, vilka började i januari 1950, ha
redan medfört en viss avlastning från sjukhusen av sådana personer, för
vilka sjukhusvistelse icke är nödvändig, därigenom att sakkunnig vård kunnat
beredas vederbörande i hemmet. Kurserna ha stimulerat intresset för
sjukvårdsarbete, vilket i och för sig är av stort värde med tanke på rådande
brist på hithörande personal. Styrelsen anser sålunda, att kursverksamheten
bör bibehållas i nuvarande läge.
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 152.
Arbetsmarknadsstyrelsens medelsframställning.
På grund av att i statsverkspropositionen (V ht 1951, s. 85) föreslagits,
att den vid utgången av budgetåret 1950/51 å ifrågavarande anslag kvarstående
reservationen skall indragas, har arbetsmarknadsstyrelsen icke i
detta sammanhang gjort någon närmare uppskattning av medelsförbrukningen
under detta budgetår.
Vad först gäller jordbrukets förseende med arbetskraft har styrelsen
anfört följande.
Kostnaderna för innevarande budgetår ha i medelsframställningen beräknats
till 250 000 kronor för jordbruksläger, till 30 000 kronor för slitage å
baracker för jordbrukardaghem, till 22 000 kronor för praktikläger i lanthushåll,
till 5 000 kronor för instruktionskurser för ledare i jordbruksläger
och till 150 000 kronor för kollektiva hushåll vid betskötsel och betupptagning.
Utvecklingen inom jordbruket har medfört en ytterligare reducering av
behovet av årsanställd personal och en betydande ökning av behovet av tillfällig
arbetskraft under sommarhalvåret. Av denna anledning och med
hänsyn till den allmänna bristen på arbetskraft inom jordbruket synes det
ofrånkomligt att även nästa budgetår vidtaga åtgärder för jordbrukets förseende
med arbetskraft under högsäsongen.
Styrelsen anser sålunda, att staten även i fortsättningen bör utgiva arvode
till ledare vid jordbruksläger med hänsyn till att det här är fråga om
ungdom, för vilken arbetsmarknadsmyndigheterna kunna sägas i viss mån
bära ansvaret, då de anordna lägren och även antaga ungdomarna till lägren.
Styrelsen anser däremot, att styrelsen icke i fortsättningen skall svara
för anordnandet av och kostnaderna för mottagandet av utländska lägerdeltagare,
enär det utbyte av studenter och andra ungdomar, som det här
gäller, icke kan sägas vara en arbetsmarknadsfråga. Kostnaderna för jordbruksläger
torde med utgångspunkt från det nu sagda kunna beskäras till
175 000 kronor.
Kostnaderna för slitage å baracker för jordbrukardaghem uppskattar
styrelsen till 20 000 kronor samt för kurser för ledare i jordbruksläger till
3 000 kronor. För praktikläger i lanthushåll beräknas icke några kostnader,
enär denna verksamhet fr. o. in. den 1 januari 1951 övertagits av lantbruksstyrelsen.
Kollektiva hushåll för arbetskraft, som sysslar med betskötsel
och betupptagning, böra anordnas även nästa budgetår. Frågan om
bidrag till dessa torde liksom de senaste budgetåren böra prövas med hänsynstagande
till förhandlingarna rörande de allmänna villkoren för betodlingen.
Styrelsen anser sig i avvaktan på resultatet av förhandlingarna
böra beräkna 150 000 kronor för ändamålet.
Kostnaderna för jordbrukets förseende med arbetskraft uppskattar styrelsen
sålunda till sammanlagt (175 000 + 20 000 -f- 3 000 + 150 000)
348 000 kronor.
Hyresbidrag till deltagare i omskolningskurser för viss friställd arbetskraft
ha, anför styrelsen, utgått i avsevärt mindre omfattning än vad tidigare
räknats med, och utgifterna torde för budgetåret 1950/51 icke komma
att uppgå till mer än 15 000 kronor. Att omskolningsverksamheten haft en
så ringa omfattning sammanhänger givetvis med rådande arbetskraftsbrist
och lättheten för även arbetare med bristfällig yrkesutbildning att erhålla
21
Kungl. Maj.ts proposition nr 152.
arbete i den öppna marknaden. Styrelsen anser emellertid, att verksamheten
bör bibehållas, då även vid goda möjligheter till sysselsättning det alltid
finns svårplacerad arbetskraft, som genom omskolning kan tillföras produktionen.
Under förutsättning av ett oförändrat arbetsmarknadsläge under
nästa budgetår torde ett belopp av 25 000 kronor vara tillfyllest för
bestridande av de styrelsen åvilande kostnaderna för verksamheten.
Kostnaderna för bidrag till arbetstagares resor under budgetåret 1950/51
ha i medelsframställningen uppskattats till 750 000 kronor. Med hänsyn till
den under den gångna delen av budgetåret betydande överflyttningen av
arbetskraft till framför allt jordbruket och exportindustrien torde detta belopp
icke bli tillräckligt, utan kostnaderna torde böra uppskattas till
1 000 000 kronor. — Under budgetåret 1951/52 bör, liksom beträffande bidrag
till kollektiva bethushåll, frågan om bidrag skall utgå till resekostnader
och traktamentsersättningar för arbetskraft till betskötseln få prövas
med hänsynstagande till förhandlingarna rörande de allmänna villkoren
för betodlingen. Styrelsen anser vidare, att bidragen till resor för deltagare
i jordbruksläger böra kunna reduceras och resebidrag utgå endast
till deltagare, som måste placeras i annat län än hemlänet. Ytterligare bör
normalt icke längre bidrag tillerkännas tillfällig arbetskraft till jordbruket
för dagliga resor. — Därest resebidrag skall utgå till arbetskraft till betskötseln
beräknar styrelsen medelsbehovet för resor till 900 000 kronor;
.skall dylikt resebidrag ej utgå, synes ett belopp om 700 000 kronor tillfyllest.
I avvakten på resultatet av nämnda förhandlingar beräknar styrelsen
ett medelsbehov av 900 000 kronor.
I avvaktan på prövning av frågan om arbetsblockorganisationens fortbestånd,
beräknas för denna organisation 200 000 kronor. För kursverksamhet
för hemassistenter och hemsamariter beräknar styrelsen 50 000 kronor
innevarande budgetår; samma belopp anses tillräckligt under nästa budgetår.
Till psykotekniska undersökningar av arbetssökande hos ungdomsförmedlingen
föreslås 20 000 kronor. Kostnaden för arvoden m. m. åt vissa ledamöter
och kanslipersonal hos byggnadsberedningen, vilken kostnad i styrelsens
anslagsberäkning för budgetåret 1950/51 upptogs till 80 000 kronor,
har nedräknats till 26 000 kronor för nästa budgetår.
För vissa övriga ändamål (utbildning av kvinnliga bilförare, arbetsanalysering
in. m.), beräknar styrelsen 25 000 kronor.
Styrelsen framhåller, att vissa kostnader under anslaget äro synnerligen
svåra att på förhand uppskatta och vid en ändring i arbetsmarknadsläget lätt
nog kunna springa upp till betydligt större belopp än man i förväg räknat
med. Förändringar i arbetsmarknadsläget kunna också föranleda andra arbetsmarknadsreglerande
åtgärder än de förut nämnda, vilka åtgärder böra
bekostas från anslaget. Med hänsyn härtill utgår styrelsen från att de medel,
som vid olika tidpunkter finnas disponibla å anslaget, av Kungl. Maj :t
skola kunna ställas till styrelsens förfogande för bestridande av uppkommande
ytterligare kostnader för de ändamål, vilka upptagits i det föregå
-
22
Kungl. Maj. ts proposition nr 152.
ende, liksom för andra hithörande åtgärder, vilka icke nu kunna förutses.
Slutligen framhåller styrelsen, att den i sina beräkningar icke tagit hänsyn
till att pris- och löneförhöjningar av olika slag kunna göra de nu beräknade
beloppen otillräckliga och nödvändiggöra tilläggsanslag.
Arbetsmarknadsstyrelsen föx ordar, att utgifterna för här nämnd verksamhet
(348 000 + 25 000 + 900 000 + 200 000 + 50 000 + 20 000 +
26 000 -f- 25 000) 1 594 000 kronor, sammanföras under ett anslag, rubricerat
kostnader för överflyttning av arbetskraft. Styrelsen
föreslår, att anslaget upptages med avrundat 1 600 000 kronor.
Styrelsen har härefter behandlat medelsbehovet för ar bets vårdsverksamheten.
Efter proposition till 1950 års riksdag beviljades vid höstsessionen medel
till inrättandet av en arbetskiinik i Stockholm. Staten är huvudman, men
kliniken avses bliva en fristående institution med egen styrelse. För utgifter,
som sammanhänga med kliniken, anses ett särskilt anslag böra anvisas. I
förenämnda proposition angåvos de årliga driftkostnaderna till 88 150 kronor;
för budgetåret 1951/52 beräknar styrelsen härför 96 000 kronor. Vid
kliniken skall förutom kvalificerad arbetsprövning även bedrivas forskningsverksamhet
inom arbetsprövningens och arbetsträningens område, varför
vid densamma bör finnas ett sådant urval av maskiner, undersöknings- och
behandlingsapparatur, att konkreta arbetssituationer kunna konstrueras
samtidigt som lämplig behandling kan meddelas. I synnerhet under verksamhetens
första tid kommer därför behov av nyinköp av utrustning av
olika slag att uppstå, och styrelsen beräknar kostnaden härför till 20 000
kronor. Arbetsmarknadsstyrelsen föreslår, att till kostnader för arbetskliniken
vid Karolinska sjukhuset för nästa budgetår anvisas ett anslag av
(96 000 + 20 000) 116 000 kronor.
Under ett reservationsanslag till bidrag till kommunal eller enskild arbetsvårdsverksamhet
har styrelsen tagit upp medei för följande ändamål.
Statsbidraget till en av Göteborgs stad upprättad arbetskiinik beräknas
stiga från för innevarande budgetår beräknade ca 26 800 kronor till 30 000
kronor.
F. n. finnas två särskilda avdelningar för halvskyddad sysselsättning, en
i Stockholm samt en i Varberg. Styrelsen framhåller, att intresset för denna
form av arbetsvärd kan väntas bli större i och med att frågan om statsbidrag
blivit löst. Anslagsbehovet beräknas därför öka med 10 000 kronor till
30 000 kronor.
Arbetscentraler och träningsverkstäder, som upprättats av landsting och
primärkommuner samt enskilda sammanslutningar, skola enligt de av riksdagen
godkända statsbidragsgrunderna kunna erhålla statsbidrag med högst
50 % av föreståndares och arbetsledares löner och med hela kostnaden för
anskaffningen av desinfcktionsanordningar för smittoförande tuberkulösa.
Rörande medelsbehovet för statsbidrag till sådana institutioner anför styrelsen
bl. a.:
23
Kiintjl. Maj.ts proposition nr 152.
1949 hade träningsverkstäder och arbeiscentraler för partiellt arbetsföra
organiserats av 12 huvudmän och den utbetalda årliga lönesumman till
föreståndare och egentliga arbetsledare uppgick till 192 889 kronor. Därefter
ha nya träningsverkstäder och arbetscentraler upprättats i Karlstad, Uppsala
och Linköping, varjämte på andra platser en viss omorganisation och
utvidgning av verksamheten ägt rum. IJnder den närmaste tiden komma
ytterligare verkstäder av denna typ att upprättas. För nästa budgetår uppskattas
medelsbehovet för arbetsträningsinstitut och skyddade verkstäder
till 235 000 kronor.
De sammanlagda kostnaderna för bidrag till kommunal eller enskild arbetsvårdsverksamhet
beräknas sålunda till (30 000 + 30 000 + 235 000)
295 000 kronor.
Vad härefter angår arbetsmarknadsstyrelsens arbetsvårdsverksamhet beräknas
kostnaderna för intensifierad upplysning och propaganda under
nästa budgetår till 15 000 kronor. Erfarenheten har, anför styrelsen, visat,
att personer med synliga defekter, lungtuberkulösa samt psykiskt sjuka och
socialt belastade ha större svårigheter än andra partiellt arbetsföra att finna
sig till rätta på arbetsplatsen på grund av arbetskamraternas och arbetsgivarnas
inställning. Den upplysnings- och propagandaverksamhet, som bedrivits
i olika sammanhang, samt den mera personliga påverkan, som utövats
av arbetsvårdsassistenterna, har ej visat sig tillräcklig.
Sedan verksamhetens början i november 1948 ha, upplyser styrelsen, 677
partiellt arbetsföra beviljats yrkesutbildning genom styrelsen. I propositionen
1950: 167 beräknades styrelsens medelsbehov under budgetåret 1950/51
för beredande av yrkesutbildning m. m. åt partiellt arbetsföra till 500 000
kronor. Samtidigt förordades en utvidgning av ifrågavarande hjälpform. Den
successiva utbyggnaden av styrelsens yrkesutbildande verksamhet och tillkomsten
av arbetsklinikerna i Stockholm och Göteborg kommer för nästa
budgetår att medföra ett ökat medelsbehov, vilket styrelsen uppskattar till
700 000 kronor.
För psykotekniska undersökningar av arbetsvårdsklientelet beräknas
30 000 kronor samt för läkarundersökningar och provanställningar oförändrat
50 000 resp. 25 000 kronor.
Totalkostnaderna för styrelsens arbetsvårdsverksamhet uppskattas sålunda
till (15 000 + 700 000 + 30 000 + 50 000 + 25 000) 820 000 kronor. Styrelsen
föreslår, att detta belopp anvisas under ett särskilt förslagsanslag.
Yttranden.
Statskontoret kan icke förorda någon ökning av kostnaderna för arbetsmarknadsstyrelsens
kursverksamhet. Vidare avstyrker ämbetsverket dels det
för nyinköp av utrustning för arbetskliniken i Stockholm begärda beloppet
å 20 000 kronor, dels ock de ytterligare belopp, som begärts för styrelsens
yrkesutbildande verksamhet och för psykotekniska anlagsprov.
1950 års arbets förmcdlinysn t redning, vars utlåtande endast avser åtgärderna
för jordbrukets förseende med arbetskraft, erinrar om att medelsbe
-
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
hovet för arbetskraft till betskötseln blir beroende av pågående förhandlingar.
Utredningen anser önskvärt, att åtminstone kostnaderna för de kollektiva
bethu shållen överflyttas från staten till sockernäringen eller vederbörande
arbetsgivare och arbetstagare. I fråga om åtgärderna för jordbruket
anför arbetsförmedlingsutredningen vidare bl. a.:
Bortsett från lager för betskötseln, beträffande vilka förhandlingsresultatet
bor vara avgörande, anser utredningen det i princip icke längre vara statsverkets
sak att lamna bidrag till jordbruksläger. Kostnaderna böra bestridas
av de enskilda personer eller företag, som ha nytta av lägren. Arbetsförmedlingsorganen
bora dock fortfarande ställa sin erfarenhet och allmänna
service td1 de arbetsgivares förfogande, som önska anordna sådana läger.
Utredningen anser sig kunna förorda angivna inskränkning, eftersom det
icke torde bereda svårigheter att taga upp sådana åtgärder på nytt, om försörj
nmgslaget så pakallar. Därest genom särskilda omständigheter allvarlig
stvrLPa arbetskraft tl11 jordbruket uppstår, kan utredningen sålunda tillstyrka,
att staten bidrager till vissa resekostnader, såsom resor för att skolungdom
i resp. hemorter skall kunna medverka vid rotfruktsgallring och
liknande arbeten samt vid potatisupptagning. Mot förslaget att bidrag normalt
icke längre bor tillerkännas tillfällig arbetskraft för dagliga resor har
utredningen mtet att erinra.
Två ledamöter i utredningen anse, att kostnaderna för jordbrukslägren
endast i viss utsträckning böra överföras på odlarna. Tillräckliga skäl synas
enligt deras mening icke föreligga för att staten skall bestrida kostnader
för läger som anordnas för frukt- och jordgubbsplockning. Med hänsyn till
svårigheterna att tillgodose jordbrukets behov av arbetskraft främst för skörden,
bör arbetsmarknadsstyrelsen emellertid i övrigt icke vara betagen möjligheten
att vid behov anordna jordbruksläger och bestrida kostnader för
personal å läger samt för lägerdeltagarnas resor.
Framställningar om vissa avskrivningar samt yttrande däröver.
Arbetsmarknadsstyrelsen har (skr. 30/6 1950) anmält i huvudsak följande.
Efter bemyndigande av Kungl. Maj :t utlånade länsarbetsnämnderna till
de svenskar och flyktingar, som under krigsåren anvisades skogsarbete,
verktyg samt i mindre utsträckning arbetskläder och förläggningsmateriel.
Till de låntagare, som avvikit från arbetet utan att redovisa utlämnad utrustning,
ha krav framställts. I en del fall har utrustningen på grund härav
återställts eller ersättning lämnats. I åtskilliga fall synas låntagarna dock
ha saknat fast adress och ha därför icke kunnat nås med kravskrivelser. Antalet
utestående fordringar utgör 4 090 till ett sammanlagt värde av 30 261
kronor 23 öre. Det övervägande antalet fordringar uppgår icke till 10 kronor.
258 fordringar överstiga 15 kronor; av dessa avse endast 52 mer än 25 kronors
värde. Statsverkets kostnader för indrivning av ifrågavarande småbelopp
skulle säkerligen bli större än vad som skulle inflyta i ersättningar.
Styrelsen anser därför, att indrivning endast bör komma i fråga för de fordringar,
som överstiga 25 kronor, och att övriga böra avskrivas.
Kungl. Maj. ts proposition nr 152.
25
Framställningen tillstyrkes av riksräkenskapsvcrket. Med hänsyn till att
sammanlagda beloppet av de fordringar, som överstiga 25 kronor, endast
uppgår till 2 229 kronor, föreslår ämbetsverket, att arbetsmarknadsstyrelsen
bemyndigas att efter förnyat krav avskriva även dessa fordringar, om
kostnaderna för ytterligare indrivningsåtgärder av styrelsen skulle befinnas
icke stå i rimlig proportion till fordringsbeloppet.
Härefter har arbetsmarknadsstyrelsen (skr. 28/2 1951) hemställt om
medgivande att avskriva ett belopp av 3 302 kronor 28 öre avseende kostnader
för av kocklag vid huggarkurser åren 1943—1949 beställda livsmedel.
Ca 130 kocklagsdeltagare hade av skilda anledningar icke fullgjort sina förpliktelser.
Länsarbetsnämnderna hade emellertid lämnat leverantörerna begärd
ersättning. Samtidigt har styrelsen hemställt om bemyndigande att avskriva
2 983 kronor 18 öre, avseende ogulden ersättning i nio fall för uthyrning
under åren 1946—1948 av baracker, maskiner m. m.
Framställning om höjda utbildningsbidrag.
Arbetsmarknadsstyrelsen har (skr. 2/3 1951) anfört, att styrelsen och
försvarets socialbyrå i framställning till försvarsdepartementet hemställt om
höjda bidrag och ersättningar till under militärtjänst skadade personer, som
undergå omskolning m. in. Förslaget innebär i huvudsak, att utbildningsbidraget,
som f. n. utbetalas med ett månatligt belopp av 250—300 kronor i
olika ortsgrupper, i stället skall utgå med 300—350 kronor. Utbildningsbidraget
till den som under utbildningstiden sammanbor med sin familj skall
höjas från nuvarande 214 kronor 50 öre — 229 kronor 50 öre för månad till
ett enhetligt belopp av 250 kronor för månad.
Arbetsmarknadsstyrelsen har framhållit, att utbildningsbidrag till s. k.
civilskadade — d. v. s. civila partiellt arbetsföra som erhålla arbetsvärd genom
styrelsen — utgår enligt de bestämmelser, som meddelats beträffande
i militärtjänst skadade. Under förutsättning av Kungl. Maj :ts bifall till i
styrelsens och socialbyråns gemensamma skrivelse framlagda förslag föreslår
styrelsen därför — dels med hänsyn till prisfördyringarna, dels ock för
bibehållande av enhetlighet beträffande utbildningsförmånerna — att även
utbildningsbidragen till de civilskadade höjas i motsvarande mån. Kostnaderna
under nästa budgetår för de föreslagna höjningarna av utbildningsförmånerna
för civilskadade beräknas till ca 100 000 kronor.
Departementschefen.
Jag delar besparingsutredningens uppfattning att det hittillsvarande anslaget
till kostnader för överflyttning av arbetskraft bör uppdelas. Arbetsmarknadsstyrelsens
förslag i detta hänseende synes i huvudsak kunna godtagas.
I det följande behandlar jag först frågan om egentliga åtgärder för överflyttning
av arbetskraft och därefter arbetsvårdsverksamheten.
Frågan om bidrag till kollektiva hushåll för arbetskraft vid betskötsel och
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
betupptagning torde få prövas i anslutning till förhandlingarna rörande
de allmänna villkoren för betodlingen. I detta sammanhang böra emellertid
enligt min mening särskilda medel icke beräknas för nämnda ändamål. Vad
angår jordbrukslägren har arbetsmarknadsstyrelsen anfört, att styrelsen
icke längre bör bestrida kostnader för mottagande av utländska lägerdeltagare.
Häremot har jag icke något att erinra. Med anledning av vad
arbetsförmedlingsutredningen anfört vill jag som min uppfattning framhålla,
att arbetsmarknadsstyrelsen tills vidare alltjämt bör äga möjlighet att
— främst i samband med skörden — underlätta jordbrukets arbetskraftsförsörjning
genom anordnande av läger för skolungdom m. fl. och genom
att i viss utsträckning bestrida kostnaderna för lägerdeltagarnas resor. Det
synes visserligen kunna ifrågasättas, huruvida tillräckliga skäl finnas för
att läger med bidrag av statsmedel böra anordnas för frukt- och jordgubbsplockning.
Enligt vad jag inhämtat har emellertid den hjälp, som på detta
sätt lämnas odlarna, stor betydelse för befolkningen i vissa bygder. Möjligheten
att anordna läger även för nämnda ändamål bör därför icke uteslutas
utan en närmare undersökning av konsekvenserna. Det bör ankomma på
arbetsmarknadsstyrelsen att göra en sådan undersökning. Styrelsen beräknar,
att kostnaderna för jordbruksläger under nästa budgetår skola nedgå
med 75 000 kronor i förhållande till vad som beräknats för innevarande budgetår.
Ytterligare nedräkning synes tills vidare icke böra ske.
Mot vad styrelsen i övrigt anfört rörande åtgärder för att förse jordbruket
med arbetskraft samt rörande hyresbidrag till deltagare i omskolningskurser
för friställd arbetskraft har jag icke något att erinra. — Frågan
huruvida resor för arbetskraft till betskötseln skola bekostas från detta
anslag bör göras beroende av förenämnda förhandlingar angående betodlingen.
Jag beräknar icke i detta sammanhang medel för ändamålet.
Besparingsutredningen har föreslagit, att några kurser för hemassistenter
och hemsamariter icke skola anordnas under nästa budgetår. Arbetsmarknadsstyrelsen
föreslår för sin del, att för detta ändamål beräknas 50 000
kronor. Nämnda kurser äro förhållandevis korta, 3—14 dagar. Kurserna för
hemassistenter ha till syfte att öka tillgången på kompetent huslig arbetskraft
medan avsikten med utbildning av hemsamariter är att öka möjligheterna
till vård av sjuka i hemmen och därmed avlasta sjukhusen. Det synes
önskvärt, att denna kursverksamhet i någon form får bestå. Det bör dock
övervägas, huruvida arbetsmarknadsstyrelsen i fortsättningen skall handha
verksamheten. Det torde få ankomma på 1950 års arbetsförmedlingsutredning
att pröva denna fråga. Tills vidare räknar jag med det av styrelsen angivna
beloppet under nu ifrågavarande anslag.
Sedan riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap framlagt förslag
angående viss ombildning av arbetsblockorganisationen —- för vilket förslag
redogörelse lämnats i propositionen 1950: 145, s. 24 — anförde t. f.
chefen för socialdepartementet, statsrådet Andersson, vid anmälan av nämnda
proposition (s. 25), att frågan om organisationens bestånd borde prövas
Kungl. Maj. ts proposition nr 152.
27
av 1950 års arbctsförmedlingsutredning. Efter samråd med statsrådets övriga
ledamöter har jag emellertid kommit till den uppfattningen, att organisationen
kan avvecklas utan att nämnda undersökning avvaktas. Organisationen
tillkom under andra världskriget och dess uppgift var att möjliggöra
ett samfällt utnyttjande för flera brukningsdelar inom jordbruket
av arbetskraft, dragare, redskap och maskiner. För detta sitt egentliga ändamål
har organisationen icke utnyttjats i nämnvärd utsträckning. Däremot
har den tagits i anspråk för vissa planläggningsuppgifter. Sålunda ha genom
överblockledarna — av vilka i regel en finnes inom varje kommun -—
och blockledarna infordrats uppgifter rörande värnpliktiga jordbrukare,
vilka uppgifter lagts till grund för systemet med uppgiftskort. Genom dessa
kort avses att vinna möjlighet att snabbt kunna hemförlova större eller
mindre kategorier jordbrukare, som äro inkallade till beredskapstjänstgöring
vid försvaret. Vidare ha överblockledare och blockledare medverkat
vid uttagning av hästar och traktorer för militära behov. De ha avgivit utlåtande
över ansökningar om anstånd med värnpliktstjänstgöring och om
uppskov vid mobilisering. Slutligen ha de medverkat vid utplacering av
militär skördehjälp, vid skördeuppskattning m. m. Överblockledarna avlönas
f. n. av kommunerna, som i vissa fall erhålla statsbidrag till dessa
kostnader enligt bestämmelserna om statsbidrag till kostnaderna för kristidsnämnds
verksamhet. Enligt riksnämndens förslag skulle kostnaderna
för arvoden bestridas helt av statsmedel, för vilket ändamål ett belopp av
200 000 kronor för år beräknades erforderligt.
Det förefaller icke nödvändigt, att arbetsblockorganisationen är i verksamhet
under nuvarande förhållanden. De uppgifter, som erfordras för olika
ändamål och som nu införskaffas genom överblockledare och blockledare,
torde kunna erhållas från olika kommunala organ, från hushållningssällskapen
in. fl. Det är med hänsyn härtill min avsikt att föreslå Kungl. Maj :t,
att bestämmelserna om blockorganisationen upphävas. Under sådana förhållanden
beräknar jag icke något medelsbehov för denna organisation under
nu ifrågavarande anslag.
I övrigt har jag icke något att erinra mot vad styrelsen föreslagit rörande
andra frågor än arbetsvårdsfrågor. Medelsbehovet under anslaget till Kostnader
för överflyttning av arbetskraft skulle sålunda uppgå till det av styrelsen
angivna beloppet 1 600 000 kronor med avdrag av det belopp å 200 000
kronor, som av styrelsen beräknats för arvoden till överblockledare, ävensom
350 000 kronor som beräknats för kollektiva hushåll och resor i samband
med betodlingen. Medelsbehovet skulle alltså utgöra (1 600 000 —
550 000) 1 050 000 kronor. Såsom arbetsmarknadsstyrelsen anfört bör Kungl.
Maj:t emellertid äga möjlighet att vid behov snabbt ställa medel till förfogande
för arbetsmarknadsreglerande åtgärder, som påkallas på grund av
hastigt inträdande förhållanden men för vilka särskilda medel icke beräknats.
På grund härav bör under anslaget beräknas ett ytterligare belopp av
300 000 kronor, vilket belopp bör stå till Kungl. Maj :ts disposition. Hela
anslaget bör alltså upptagas till (1 050 000 + 300 000) 1 350 000 kronor.
28
Kangl. Maj:ts proposition nr 152.
Den å anslaget vid utgången av budgetåret 1950/51 befintliga reservationen
bör, i den, mån den icke är disponerad genom tidigare meddelade
beslut, tillföras budgetutjämningsfonden.
Jag övergår härefter till arbetsvårdsverksamheten. I propositionen 1950:
167 föreslogs en utvidgad försöksverksamhet för hjälp åt partiellt arbetsföra.
Därvid beräknades medelsbehovet för olika åtgärder under ett helt
budgetår. Riksdagen (statsutsk. uti. nr 212, rd. skr. 396) biföll de i propositionen
framlagda förslagen, ehuru först vid höstsessionen. Till följd härav
ha för återstående del av innevarande budgetår i vissa fall anvisats lägre
belopp än som angåvos i propositionen. I det följande tages som utgångspunkt
de kostnader, som beräknats för hela budgetåret 1950/51.
De årliga driftkostnaderna för arbetsldiniken i Stockholm uppskattades
i nämnda proposition till 88 150 kronor. Med hänsyn till höjda löner beräknar
styrelsen kostnaderna för nästa budgetår till 96 000 kronor. Styrelsen
har vidare under hand anmält, att det för klinikens inrättande beräknade
beloppet, 113 700 kronor, numera på grund av höjda byggnadskostnader
icke beräknas förslå för ändamålet. Styrelsen har uppskattat merkostnaden
till 23 000 kronor. Jag tillstyrker, att ett belopp av (96 000 + 23 000) 119 000
kronor anvisas under ett särskilt reservationsanslag med rubriken Arbetskliniken
i Stockholm. Däremot kan jag icke f. n. förorda ytterligare medelsanvisning
för inköp av utrustning till kliniken.
Statsbidraget till en av Göteborgs stad upprättad arbetsklinik upptogs i
förenämnda proposition till 26 800 kronor. Enligt vad jag inhämtat beräknas
bidraget för nästa budgetår numera till 32 500 kronor. Beloppet synes
böra godtagas.
För statsbidrag till lialvskyddad verksamhet samt till skyddad verksamhet
föreslår jag oförändrade belopp, 20 000 resp. 100 000 kronor. Jag kan
alltså icke f. n. tillstyrka styrelsens förslag om höjning av medelsanvisningen
för angivna ändamål.
Jag förordar i enlighet med det anförda, att ett belopp av (32 500 +
20 000 + 100 000) 152 500 kronor anvisas såsom reservationsanslag under
rubriken Bidrag till kommunal och enskild arbetsvårdsverksamliet.
Vad härefter beträffar arbetsmarknadsstyrelsens arbetsvårdande verksamhet
får jag anföra följande.
Jag kan icke förorda, att större belopp än 5 000 — mot av styrelsen beräknade
15 000 -— kronor ställes till förfogande för upplysningsverksamhet.
För styrelsens försöksverksamhet för beredande av yrkesutbildning, omskolning
m. m. åt partiellt arbetsföra beräknades i förutnämnda proposition
500 000 kronor. Styrelsen har hemställt, att för nästa budgetår beräknas
ett belopp av 700 000 kronor, vartill vid bifall till styrelsens hemställan
om höjning av utbildningsbidragen skulle komma ytterligare 100 000 kronor.
Såsom styrelsen anfört kommer inrättandet av arbetsklinikerna i
Stockholm och Göteborg att ställa ökade krav på utbildningsbidrag. Dessa
bidrag böra liksom hittills utgå enligt samma regler som tillämpas i fråga
Kungl. Maj. ts proposition nr 152.
29
om bidrag till i militärtjänst skadade personer, som undergå omskolning.
Jag anser mig emellertid oaktat nu angivna omständigheter icke kunna tillstyrka,
att högre belopp än 700 000 kronor beräknas för omskolningsbidrag
under nästa budgetår.
Mot styrelsens beräkning av medelsbehovet för psykotekniska undersökningar,
läkarundersökningar samt provanställningar har jag icke något att
erinra. Jag beräknar alltså för dessa ändamål resp. 30 000, 50 000 och
25 000 kronor.
Nu angivna belopp, utgörande (5 000 -f- 700 000 + 30 000 + 50 000 -j25
000) 810 000 kronor, bör anvisas under ett särskilt reservationsanslag,
benämnt Arbetsmarknadsstyrelsens arbetsvårdsverksamhet.
Vad slutligen angår arbetsmarknadsstyrelsens framställningar om avskrivning
av vissa fordringar- torde såväl ekonomiska som administrativa
skäl tala för att avskrivning sker. Såsom riksräkenskapsverket föreslagit,
bör avskrivningen kunna omfatta även de belopp styrelsen ansett böra indrivas.
Om riksdagen icke anför erinran häremot, torde arbetsmarknadsstyrelsen
således böra medgivas avskriva ifrågavarande fordringar, tillhopa 36 546
kronor 69 öre.
Kostnader för arbetsmarknadsstyrelsens förråd sverk samhet.
Å riksstaten för innevarande budgetår har till Kostnader för arbetsmarknadsstyrelsens
förrådsverksamhet anvisats ett reservationsanslag av 100
kronor. Vid utgången av budgetåret 1949/50 fanns å anslaget en reservation
av 3 901 197 kronor.
Kungl. Maj :t har medgivit, att under budgetåret 1950/51 från anslaget må
bestridas utgifter intill nedan angivna belopp i den mån medel för täckande
av utgifterna finnas disponibla å anslaget.
Kronor
Driftkostnader för arbetsmarknadsstyrelsens förråd ...... 450 000
Byggnadsarbeten vid förråden i Gnesta och Långsele.......... 285 000
Anskaffning av maskiner, redskap och förläggningsmateriel .... 500 000
Anskaffning av reservdelar................................. 150 000
Kostnader för uppläggning av förråd av rör och rördelar...... 50 000
Summa kronor 1 435 000
Kungl. Maj :t har vidare medgivit, att arbetsmarknadsstyrelsen, under angivna
förutsättning, må under budgetåret 1950/51 disponera vid utgången
av budgetåret 1949/50 outnyttjade medel — 696 000 kronor — under de
genom Kungl. Maj :ts tidigare beslut fastställda anslagsposterna till anordnande
av ett nytt centralförråd, till återanskaffning av maskiner, redskap
och förläggningsmateriel samt till nyanskaffning av maskiner.
30
Kungl. Maj. ts proposition nr 152.
Arbetsmarknadsstyrelsen har (skr. 12/1 1951) anfört, att försäljningsinkomsterna
under innevarande budgetår, som tidigare uppskattats
till 30 000 kronor, på grund av fortsatta försäljningar numera beräknas
komma att uppgå till 700 000 kronor. Hyresinkomster och debiteringar å
andra anslag beräknas fortfarande till 300 000 resp. 225 000 kronor. Styrelsen
räknar sålunda med att uppbördsmedlen komma att uppgå till 1 225 000
kronor, varigenom under anslaget tillgängliga medel skulle utgöra (3 901 197
+ 100 + 1 225 000) ca 5 125 000 kronor.
I fråga om utgifterna under anslaget anför styrelsen bl. a. följande.
Enligt utgiftsstaten för innevarande budgetår må från anslaget bestridas
utgifter till ett sammanlagt belopp av 1 435 000 kronor. Belastningen av
anslagsposten Driftkostnader för arbetsmarknadsstyrelsens förråd beräknar
styrelsen på grund av nedgång i verksamheten, varigenom bl. a. personalen
vid förrådet i Tenhult så när som på en man kunnat entledigas, komma att
bli ca 80 000 kronor lägre än vad tidigare räknats med. Byggnadsarbetena
vid förråden i Gnesta och Långsele beräknas i avvaktan på en av styrelsen
igångsatt utredning angående förrådsverksamheten icke bliva påbörjade under
innevarande budgetår, varför anslagsposten härför icke kommer att
bliva ianspråktagen. Posten till anskaffning av maskiner, redskap och förläggningsmateriel
beräknar styrelsen bliva belastad med ett belopp av ca
615 000 kronor, varav ca 415 000 kronor avse från föregående budgetår reserverade
medel. Resterande medel å sistnämnda post, 300 000 kronor, beräknas
bliva disponerade genom utlagda beställningar. Övriga anslagsposter
beräknar styrelsen bliva ianspråktagna men att medel därutöver icke komma
att erfordras. De sammanlagda utgifterna under anslaget uppskattas
sålunda till (1 435 000 — 80 000 — 285 000 + 115 000) 1 185 000 kronor.
Utifrån sålunda gjorda beräkningar skulle vid innevarande budgetårs utgång
finnas en reservation å anslaget av (5 125 000 — 1 185 000) 3 940 000
kronor.
Vid beräkning av kostnaderna för nästa budgetår har styrelsen utgått
från förrådsverksamhetens nuvarande utformning. Styrelsen räknar
med att hyresinkomsterna, med hänsyn till att försäljning eller överlåtelse
av hittills uthyrda baracker ägt rum, komma att nedgå till 250 000 kronor.
Debiteringar å andra anslag beräknas på grund av den minskade omfattningen
av verksamheten i egen regi nedgå till 150 000 kronor. Försäljningar
torde förekomma endast i samband med kassation och utbyte av materiel
och uppskattas till 50 000 kronor. Tillgängliga medel å anslaget skulle sålunda
komma att utgöra (3 940 000 + 250 000 + 150 000 + 50 000)
4 390 000 kronor.
Driftkostnaderna vid styrelsens centralförråd anses kunna begränsas ytterligare
till 340 000 kronor. Maskinparken bör såväl kvalitativt som kvantitativt
erhålla en tillfredsställande standard. Styrelsen hemställer, att för
nästa budgetår till anskaffning av maskiner m. m. anvisas 2 700 000 kronor;
programmet för anskaffningen kommer därvid att uppgöras i samråd med
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Anskaffning av reservdelar samt kostnader
för uppläggning av förråd av rör och rördelar beräknas till oförändrat
150 000 resp. 50 000 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
31
De sammanlagda utgifterna under anslaget för budgetåret 1951/52 skulle
sålunda enligt styrelsens beräkningar uppgå till följande belopp.
Driftkostnader för arbetsmarknadsstyrelsens förråd .... kronor 340 000
Anskaffning av maskiner, redskap och förläggningsma
teriel
............................................ » 2 700 000
Anskaffning av reservdelar .......................... » 150 000
Kostnader för uppläggning av förråd av rör och rördelar » 50 000
Summa kronor 3 240 000
Styrelsen framhåller, att utgiftsstaten eventuellt måste jämkas med hänsyn
till under budgetåret uppstående fördyringar.
Då å anslaget tillgängliga medel för budgetåret 1951/52 i det föregående
beräknats till 4 390 000 kronor, föreslår styrelsen, att anslaget endast anvisas
med formellt belopp.
Statskontoret har icke funnit anledning till uttalande över styrelsens framställning
i denna del.
Departementschefen.
Inom arbetsmarknadsstyrelsen pågår f. n. en utredning angående möjligheten
att rationalisera styrelsens förrådsverksamhet. Även denna del av
styrelsens verksamhet torde få överses av 1950 års arbetsförmedlingsutredning.
För nästa budgetår torde emellertid medel få beräknas för nuvarande
förrådsorganisation. Jag har icke annat att erinra mot styrelsens beräkningar
än att till anskaffning av maskiner, redskap och förläggningsmateriel
under nästa budgetår bör beräknas samma belopp som för innevarande
budgetår eller 500 000 kronor.
Någon ny medelsanvisning erfordras icke under detta anslag. I enlighet
med styrelsens förslag torde anslaget uppföras med endast ett formellt belopp
av 100 kronor.
Kostnader för främjande av företagsverksamhet m. m.
Under denna rubrik har för budgetåret 1950/51 anvisats ett reservationsanslag
av 1 500 000 kronor.
Företagareföreningar finnas f. n. i Gotlands, Kronobergs, Blekinge, Hallands,
Göteborgs och Bohus, Värmlands, Gävleborgs, Västernorrlands,
Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Företagareföreningen i Kronobergs
län har bildats innevarande budgetår.
Föreningarna ha till uppgift att befordra möjligheterna till lönande småföretagsverksamhet
i syfte att åstadkomma en större differentiering av näringslivet
inom föreningarnas verksamhetsområden. Verksamheten omfattar
långivning på fördelaktigare villkor än dem, som i regel kunna erhållas
i fråga om vanliga banklån, samt i vissa fall subvention. Genom hos för
-
32
Kungl. Maj. ts proposition nr 162.
eriingarna anställda konsulenter bedrives en omfattande teknisk och kommersiell
upplysning och rådgivning i hithörande frågor.
Medlemmarna i föreningarna, vilka vanligtvis bildats på initiativ av länsmyndigheterna,
utgöras huvudsakligen av för föreningarnas syfte intresserade
enskilda personer, bolag och föreningar liksom även landsting och hushållningssällskap
samt i vissa fall kommuner och andra samfälligheter.
Medlemskapet grundar sig på andelar. Medlemsantalet har på grund av föreningarnas
struktur och uppgifter varit relativt begränsat. Föreningarna äro
samtliga konstruerade som ekonomiska föreningar u. p. a.
Till föreningarnas låne- och bidragsverksamhet har Kungl. Maj :t under
innevarande hudgetår utlämnat understöd med sammanlagt 650 000 kronor,
varav 150 000 kronor till Jämtlands läns företagareförening, 200 000
kronor till Västerbottens företagareförening och 300 000 kronor till Norrbottens
småindustriförening. Av de beviljade beloppen ha 10 % lämnats
såsom subvention och resten såsom lån.
Samtliga företagareföreningar ha hittills av staten erhållit understöd för
låne- och bidragsverksamhet med sammanlagt 13 135 000 kronor, därav
såsom lån 10 542 000 kronor och såsom subvention 2 593 000 kronor.
Till företagareföreningarnas administrationskostnader utgå bidrag från
ett under tionde huvudtiteln upptaget anslag till upplysnings- och organisationsverksamhet
i fråga om hantverk och småindustri.
1950 års besparingsutrednings promemoria.
Besparingsutredningen ifrågasätter, om den av företagareföreningarna
bedrivna låneverksamheten fyller ett sådant behov, att anledning finns att
fortsätta med densamma. I avvaktan på det förslag om införande av s. k.
blancokrediter, som 1949 års banklagssakkunniga kunna väntas framlägga
inom kort, bör låneverksamheten i varje fall ej ytterligare utvidgas. Huvudparten
av reservationen å förevarande anslag bör därför överföras till budgetutjämningsfonden
vid utgången av innevarande budgetår, medan en
mindre del av reservationen eventuellt kan kvarstå för oförutsedda medelsbehov.
Utredningen föreslår vidare, att det av riksdagen lämnade bemyndigandet
för Kungl. Maj :t att använda medel under anslaget till andra ändamål
än lån och bidrag till företagareföreningar tills vidare icke utnyttjas av
Kungl. Maj:t.
Departementschefen.
Företagareföreningarnas verksamhet har under innevarande budgetår
bedrivits i samma former och i stort sett i samma omfattning som under
föregående budgetår. Intresset för verksamheten har alltmera ökats. Utöver
förut nämnda föreningar äro sådana f. n. under bildande i Kalmar, Örebro
och Kopparbergs län. Under senare år ha vidare liknande sammanslutningar
tillkommit i Stockholms och Södermanlands län, benämnda närings- och
kommunikationsrådet i Stockholms län resp. Södermanlands läns småföre
-
Kungl. Mnj.ts proposition nr 152.
33
tagarenämnd. Sistnämnda organisationer stå under tillsyn av vederbörande
landsting, vilka även finansiera verksamheten. Denna omfattar tills vidare
enbart rådgivning och upplysning i tekniska och ekonomiska frågor.
De föreningar, vilka hittills erhållit lån av statsmedel för kreditgivning,
finnas samtliga inom de län, framför allt i Norrland, där sedan gammalt
riskerna för arbetslöshet äro störst och behovet av ett differentierat näringsliv
genom nyetablering av småföretag framstår som angeläget. Goda resultat
ha nåtts genom den verksamhet, som föreningarna i dessa län bedriva
i samråd med vederbörande arbetsmarknadsorgan. Verksamheten, vilken
utgör ett viktigt medel i samhällets beredskap mot en depression, är därför
förtjänt av statsmakternas fortsatta stöd.
I de delar av mellan- och sydsverige, som omfattas av de nytillkomna
föreningarnas (nämndernas) verksamhetsområden, har näringslivet en annan
struktur. En eventuell kreditverksamhet inom dessa områden med deras
i allmänhet väl utvecklade hantverks- och småindustri skulle komma
att till största delen beröra redan existerande företag i syfte att höja produktionskapaciteten.
I regel torde anledning saknas att understödja en
dylik verksamhet med medel från förevarande anslag. Frågan om en utvidgning
av den av företagareföreningarna med statsmedel nu bedrivna
låneverksamheten torde därför, såsom besparingsutredningen framhållit,
böra prövas i samband med det förslag om införande av s. k. blancokrediter,
som 1949 års banklagssakkunniga väntas framlägga. I avvaktan på ett slutligt
ställningstagande i frågan synes dock möjlighet böra finnas även för
nytillkomna företagareförertingar (nämnder) att i undantagsfall erhålla
understöd av statsmedel för en begränsad kreditgivning med anlitande av
nämnda anslag.
Vid utgången av budgetåret 1949/50 fanns å anslaget en reservation av
1 511 695 kronor. Det disponibla beloppet utgjorde emellertid vid samma
tidpunkt ca en milj. kronor. Såvitt nu kan bedömas torde det för innevarande
budgetår anvisade anslaget å 1 500 000 kronor komma att i huvudsak
förbrukas. Vid utgången av detta budgetår odisponerat belopp, vilket
sålunda torde kunna beräknas till likaledes ca en milj. kronor, bör överföras
till budgetutjämningsfonden och i stället bör ett nytt anslag uppföras.
Uppenbara svårigheter föreligga att beräkna medelsåtgången under nästa
budgetår. Anslaget torde emellertid även med den av mig förordade utvidgningen
av verksamheten kunna uppföras med samma belopp som för innevarande
budgetår eller sålunda 1 500 000 kronor. Jag har därvid förutsatt,
att Kungl. Maj :t liksom under innevarande budgetår skall äga att, om särskilda
skäl föranleda därtill, disponera anslaget även för andra ändamål
avseende främjande av företagsverksamhet än understöd till företagareföreningarna.
Jag förordar alltså, att anslaget för nästa budgetår upptages till 1 500 000
kronor.
it Bihanij till riksdagens protokoll 0)51, i samt. Nr 152.
34
Kungl. Maj. ts proposition nr 152.
Hemställan.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels bemyndiga Kungl. Maj :t att medgiva avskrivning av
i det föregående angivna fordringar om tillhopa 36 546 kronor
69 öre,
dels ock för budgetåret 1951/52 under femte huvudtiteln
anvisa:
1. till Kostnader för arbetslöshetens bekämpande m. m. ett
reservationsanslag av 17 600 000 kronor,
2. till Kostnader för överflyttning av arbetskraft ett reservationsanslag
av 1 350 000 kronor,
3. till Arbetskliniken i Stockholm ett reservationsanslag av
119 000 kronor,
4. till Bidrag till kommunal och enskild arbetsvårdsverksamhet
ett reservationsanslag av 152 500 kronor,
5. till Arbetsmarknadsstyrelsens arbetsvårdsverksamhet ett
reservationsanslag av 810 000 kronor,
6. till Kostnader för arbetsmarknadsstyrelsens förrådsverksamhet
ett reservationsanslag av 100 kronor.
7. till Kostnader för främjande av företagsverksamhet m. m.
ett reservationsanslag av 1 500 000 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall samt
förordnar, att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
J. O. Widman.
Stockholm 1951. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner
510733