Kungl. Maj:ts proposition nr 116.
1
Nr 146.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag för budgetåret
1951/52 till vissa brandskyddsåtgärder i Uppsala
domkyrka m. m.; given Stockholms slott den 16 mars
1951.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet
hemställt.
GUSTAF ADOLF.
N. Quensel.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
Förutom redan utförda och pågående skyddsarbeten å Uppsala domkyrka
äro omläggning av starkströmsinstallationen, vissa andra brandskyddsåtgärder
samt omläggning av värmesystemet och svagströmsinstallationen i kyrkan
nödvändiga. I fråga om bestridandet av kostnaderna för samtliga dessa åtgärder
föreslås i propositionen, att staten påtager sig hela kostnaden för redan
utförda och pågående skyddsarbeten samt för de såsom »vissa andra
brandskyddsåtgärder» betecknade arbetena, varvid emellertid förutsättes, att
domkyrkoförsamlingen ensam svarar för omläggningen av starkströms- och
svagströmsinstallationerna och för omläggningen av värmesystemet samt att
i övrigt skall beträffande församlingens bidragsskyldighet till det framtida
underhållet av Uppsala domkyrka gälla, vad som kan komma att föreskrivas
för övriga jämförliga domkyrkor.
Till »vissa andra brandskyddsåtgärder» föreslås anvisande för nästa budgetår
av ett reservationsanslag av 474 000 kronor.
Vidare förordas anvisande för nästa budgetår av ett reservationsanslag av
55 000 kronor till Ombyggnad av domkapitelshuset i Västerås m. in., varjämte
riksdagen föreslås medgiva, att till samma ändamål må ur kyrkofonden
utgå ett lika stort belopp.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1951. I sarnl. Nr 146.
2
Kungl. Maj-.ts proposition nr 146.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16
mars 1951.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Sköld, Quensel, Danielson, Vougt,
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Andersson, Lingman,
Hammarskjöld.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
statsrådet Quensel dels frågor om anvisande av medel till vissa brandskyddsåtgärder
i Uppsala domkyrka och om bestridande av kostnaderna
för redan utförda och pågående skyddsarbeten m. m. å domkyrkan, dels
ock fråga om anvisande av medel till ombyggnad av domkapitelshuset i
Västerås m. m.
Kungl. Maj:ts proposition nr t Ad.
3
1. Uppsala domkyrka.
Brandskydds åt gårder.
Fråga om vidtagande av åtgärder för stärkande av brandskyddet i Uppsala
domkyrka har länge varit aktuell. Det må sålunda erinras om att problemet
på sin tid belystes i en av numera kanslirådet E. Söderberg på uppdrag
av 1937 års domkyrkokommitté utarbetad, i oktober 1937 dagtecknad
promemoria. Sedermera ha under årens lopp ytterligare utredningar och
framställningar gjorts i ämnet; särskilt må nämnas tvenne av Söderberg
upprättade promemorior av den 15 november 1947 och den 20 december
1948, vari denne utförligt redogjort för förefintliga brister i brandskyddshänseende
beträffande domkyrkan och framhållit vikten av att snabba och
energiska åtgärder vidtagas för att öka brandsäkerheten.
Sedan domkapitlet i Uppsala i skrivelse den 3 maj 1949 föreslagit, att förnyad
utredning om åtgärder i syfte att förbättra brandsäkerhetsförhållandena
i Uppsala domkyrka snarast måtte äga rum, och domkapitlet sedermera
till ecklesiastikdepartementet överlämnat, bland annat, en av riksbrandinspektören
den 14 april 1949 avgiven promemoria i ämnet, uppdrog
Kungl. Maj:t den 21 oktober 1949 dels åt professor Kreiiger att verkställa
utredning och utarbeta kostnadsförslag beträffande de byggnadstekniska
frågor, som berördes i riksbrandinspektörens promemoria, dels ock åt civilingenjören
K. G. O. Lidforss och överingenjören F. M. Jacobsson att verkställa
utredning och utarbeta kostnadsförslag i fråga om de åtgärder, som
i samma promemoria föreslagits rörande de elektriska anläggningarna i
domkyrkan, allt under iakttagande av att utredningarna begränsades till
sådana omedelbart påkallade brandskyddsåtgärder, som kunde vidtagas
utan föregripande av en blivande restaurering av domkyrkan. Sedan Jacobsson
avlidit, uppdrog Kungl. Maj:t den 4 augusti 1950 åt överingenjören
H. T. Brodin att jämte Lidforss slutföra ifrågavarande utredningsarbete.
Den 5 maj 1950 överlämnade Kreuger till domkapitlet den av honom
verkställda utredningen jämte kostnadsförslag. De av Kreuger förordade
byggnadstekniska brandskyddsåtgärderna beräknades draga eu kostnad av
444 000 kronor eller, därest takryttaren avlägsnades, vilket Kreuger för sin
del av säkerhetsskäl ville förorda, 464 000 kronor. I anslutning härtill har
domkapitlet i skrivelse den 17 augusti 1950 med godkännande av Kreiigers
förslag utom med avseende å takryttarens avlägsnande hemställt om anvisande
av 444 000 kronor av statsmedel för ifrågavarande åtgärder, över
denna framställning ha remissyttranden avgivits av riksbrandinspektören
4
Kungi. Maj:ts proposition nr 146.
den 13 januari 1951 och av byggnadsstyrelsen — efter hörande av riksantikvarieämbetet
— den 20 februari 1951.
De av professor Kreuger förordade åtgärderna, vilka delvis sammanfalla
med de av riksbrandinspektören i förutnämnda promemoria ifrågasatta,
avse dels installerande av automatisk brandalarmanläggning, dels åtgärder
för släckning (anordnande av fasta stigarledningar, brandposter och
sprinklers) dels ock vissa byggnadstekniska åtgärder, såsom nytt brandsäkert
bjälklag under orgeln, brandsektionering av vindarna och tornen,
särskilda skyddsåtgärder beträffande takryttaren, anordnande av branddörrar
och borttagande i största möjliga utsträckning av brandfarligt material
samt åtgärder för underlättande av kyrkans utrymning genom bland
annat upptagande av ny reservutgång och anordnande av utgående nederpartier
å kyrkportarna.
Kreuger framhåller, att takryttaren innebär ett stort riskmoment. En
brand i denna kan få ödesdiger verkan därigenom att stora skador på
underliggande delar kunna vållas, därest den störtar ned, och att faran
för dess nedstörtande kan verka hämmande på släckningsarbetet. Kreuger
har därför funnit det mest rationellt att takryttaren helt avlägsnas, även
om vissa särskilda kostnader skulle föranledas därav. De av Kreuger angivna
kostnaderna fördela sig på olika åtgärder sålunda.
Kostnader med bibehållande av takryttaren.
Byggnadstekniska åtgärder .............................. 282 282: —
Automatisk brandalarmanläggning ....................... 40 000: —
Sprinklers-och brandpostanläggning...................... 47 950: —
Reserverat belopp för oförutsedda arbeten ................ 36 768: —
Arvoden till konsulter för förslag, konstruktionsritningar och
kontroll ............................................. 37 000: —
Kronor 444 000: —
Kostnader för alternativ med takryttarens avlägsnande.
Byggnadstekniska åtgärder .............................. 306 930: —
Automatisk brandalarmanläggning ....................... 37 000: —
Sprinklers-och brandpostanläggning...................... 43 550: —
Reserverat belopp för oförutsedda arbeten ................ 38 520: —
Arvoden till konsulter för förslag, konstruktionsritningar och
kontroll ............................................. 38 000: —
Kronor 464 000: —
Riksantikvarieämbetet har i huvudsak icke haft något att erinra mot
Kreiigers förslag i princip; dock har ämbetet haft vissa invändningar. Sålunda
bör takryttaren enligt ämbetets mening bibehållas. Förslaget om en
Kungl. Maj:ts proposition nr 146.
5
ny reservutgång kan ämbetet ej godtaga. Det föreslagna brandsäkra bjälklaget
under orgelläktaren finner ämbetet olämpligt ur den synpunkten, att
det fixerar orgelläktaren på dess nuvarande höjd, vilket kan visa sig medföra
svårigheter vid en kommande restaurering. I stället bör man kläda in
läktarkonstruktionen med brandsäkert material och lägga brandisolerande
fyllning i bjälklaget. Ur arkitektonisk synpunkt kunna de nuvarande portalerna
icke förses med utåtgående portar. I stället böra sådana anordningar
vidtagas, att portarna kunna hållas öppna, då mycket folk uppehåller
sig i kyrkan.
Ämbetet framhåller, att detaljerade förslag med ritningar till förbättring
av anordningarna för kyrkans utrymning, höjande av orgelläktarens brandsäkerhet
och till dragning av stigarledningar och elektriska ledningar böra
utarbetas och underställas byggnadsstyrelsens och ämbetets prövning. Det
är angeläget, att dessa anordningar även ur arkitektoniska och antikvariska
synpunkter få bästa möjliga utformning. Förslagen böra därför utarbetas
i samråd med lämplig arkitekt och konsthistoriker. Ämbetet finner
nödvändigt, att arbetena hela tiden följas av kulturhistorisk kontrollant.
Till bestridande av kostnaderna härför föreslås i kostnadsberäkningen infört
ett belopp av förslagsvis 5 000 kronorj
Byggnadsstyrelsen tillstyrker Kreugers förslag med de erinringar, som
anförts dels i en inom styrelsens byggnadsbyrå upprättad promemoria
och dels av riksantikvarieämbetet. I promemorian ha förordats vissa åtgärder,
som icke äro upptagna i Kreugers förslag, nämligen anordnande
av sprinkleranläggning vid orgeln på stora orgelläktaren, brandskyddande
beklädnad av yttertaket och vissa takstolar invid de föreslagna sektioneringsväggarna
på mittskepps- och tvärskeppsvindarna samt brandhärdig
beklädnad av konsolerna från fläkt- och maskinrummet på gosskörläktaren.
Merkostnaderna härför ha beräknats till 25 000 kronor.
Byggnadsstyrelsen understryker riksantikvarieämbetets yrkande om utarbetande
av detaljerade förslag till vissa angivna partier, liksom att detta
bör ske genom anlitande även av arkitektonisk och antikvarisk sakkunskap.
1 skrivelse den 17 juli 1950 framlade överingenjören Brodin och civilingenjören
Lid forss resultatet av utredningen rörande de elektriska anläggningarna
i domkyrkan i form av ett icke kostnadsberäknat entreprenadprogram,
avsett att, sedan det granskats av vederbörande myndigheter,
utlämnas till lämpliga elektriska entreprenörer för avgivande av anbud,
över förslaget ha remissyttranden avgivits av domkapitlet den 17 augusti
1950, riksbrandinspektören den 9 december 1950 och byggnadsstyrelsen
den 13 februari 1951.
Sedermera har domkapitlet ■— med överlämnande av två inom mellersta
och norra Sveriges ångpanneförening uppgjorda kostnadsförslag för ifrå
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 146.
gavarande elektriska anläggningar, upptagande en beräknad kostnad av
tillhopa 395 000 kronor, varav ett belopp av 17 292 kronor 50 öre utgör
arvode till utredningsmännen — hemställt, att Kungl. Maj:t ville meddela
beslut beträffande de sålunda beräknade anläggningskostnaderna för ifrågasatta
kraft- och belysningsinstallationer i domkyrkan.
I sitt utlåtande tillstyrker byggnadsstyrelsen, att den nuvarande elinstallationen
avlägsnas och ersättes med en modern starkströmsanläggning.
Styrelsen finner emellertid, att den projekterade anläggningen blivit i viss
utsträckning överdimensionerad och med fördel kan begränsas utan att
därigenom vare sig olägenheter beträffande anläggningens manövrering
eller minskning i anläggningens livslängd och driftsäkerhet uppstode. Beträffande
arbetenas utförande och kostnadsberäkningarna har därefter
byggnadsstyrelsen anfört följande.
Byggnadsstyrelsen har i egen regi utfört elinstallationer i de institutionsoch
andra byggnader i Uppsala, som under de senare åren uppförts genom
styrelsens försorg. Installationerna i de byggnader, som för närvarande
uppföras av styrelsen, ske jämväl i styrelsens regi. Styrelsen disponerar
därför i Uppsala över ett antal kunniga elmontörer med vana vid komplicerade
anläggningar. På grund av de relativt många osäkerhetsfaktorer,
som ofrånkomligt föreligga vid en installation av det slag, som avsetts för
domkyrkan, ävensom de ändringsarbeten, som under arbetets gång icke
torde kunna undvikas, synes det styrelsen lämpligast och mest ekonomiskt,
att åt styrelsen uppdrages att i samråd med domkapitlet till självkostnad
utföra den föreslagna anläggningen i domkyrkan. Styrelsen uppskattar
kostnaderna för anläggningen till i runt tal 150 000 kronor. Därvid har styrelsen
icke medräknat några kostnader för transduktorer för fördunkling
eller för de elinstallationer, som sammanhänga med en uppvärmning medelst
aerotemprar. Ej heller ingår något belopp för ställningar, håltagningar,
efterlagningar och dylikt. Kostnaderna för sistnämnda ändamål kunna
uppskattas till 25 000 kronor. Däremot har styrelsen räknat med en kostnad
av 30 000 kronor avseende bland annat motorer och apparater för orgelfläktarna.
Anses automatiskt brandalarm böra anordnas tillkommer en kostnad
av i runt tal 35 000 kronor. Styrelsen vill i anslutning till kostnadsberäkningarna
understryka, att dessa på grund av arbetenas tämligen komplicerade
slag måste innefatta åtskilliga osäkerhetsmoment.
Förutom de angivna brandskyddsåtgärdema påkallas enligt under hand
från församlingen lämnade uppgifter vidtagande inom en nära framtid av
ytterligare två kostnadskrävande åtgärder beträffande domkyrkan, nämligen
omläggning av värmesystemet — approximativt kostnadsberäknad till
800 000 kronor — och omläggning av svagströmsinstallationen, beträffande
vilken några kostnadsuppgifter ej föreligga.
Kungl. Maj:ts proposition nr 146.
7
Övriga skyddsarbeten å domkyrkan.
Till vissa skyddsarbeten å Uppsala domkyrka ha under tiden 1938—1950
av statsmedel anvisats 1 130 000 kronor. Därjämte har förslag framlagts
i årets statsverksproposition, bilagan åttonde huvudtiteln, punkten 47, om
en medelsanvisning av 100 000 kronor till samma ändamål för budgetåret
1951/52. Enligt professor Kreiiger torde därutöver ytterligare medel komma
att erfordras, med utgångspunkt från prisnivån i september 1950 beräknade
till cirka 100 000 kronor. Av domkyrkans egna medel ha tillskjutits 55 000
kronor, medan domkyrkoförsamlingen hittills icke lämnat något bidrag.
Vid äskandet av anslagen hos 1949, 1950 och 1951 års riksdagar har
föredragande statsrådet framhållit, att de föreslagna medelsanvisningarna
finge betraktas som ett förskjutande från statens sida i avvaktan på ett
avgörande om och i vad mån andra för domkyrkans bestånd ansvariga
borde bidraga till utgifterna för skyddsarbetena. Statsutskottet vid 1949
års riksdag (uti. nr 78) framhöll, att angivna spörsmål snarast möjligt borde
göras till föremål för närmare utredning; det förefölle nämligen utskottet
som om även vederbörande församling borde i skälig utsträckning deltaga
i, berörda kostnader. Genom beslut den 6 maj 1949 uppdrog Kungl. Maj:t
åt kammarkollegiet att verkställa den ifrågavarande utredningen. I sitt
utlåtande 1950: 174 uttalade sedermera statsutskottet, att det syntes utskottet
angeläget, att utredningen bedreves så, att resultatet av densamma
kunde föreläggas 1951 års riksdag. I skrivelse den 14 juni 1950 har kammarkollegiet
framlagt resultatet av sin utredning.
Innan jag går närmare in på denna, vill jag erinra om att domkyrkosakkunniga
i sitt betänkande med förslag angående domkyrkornas förvaltning
och ekonomi (SOU 1949:63) ansett, att domkyrkoförsamlingarna, vilka få
använda domkyrkorna som församlingskyrkor, böra lämna bidrag till underhållet.
Med utgångspunkt från att församlingens bidrag skall motsvara
ungefär vad församlingen, med beaktande av dess folkmängd och skattekraft,
skulle haft att utgiva för en för församlingen avpassad kyrka med
utrustning, föreslå de sakkunniga, att det löpande underhållet av de äldre
domkyrkorna skall i den mån domkyrkans egna medel ej förslå bestridas
lika av församlingen och staten, dock att församlingens andel begränsas
att högst motsvara en utdebitering av 2 öre för skattekrona. De årliga anslagen
till domkyrkornas underhåll böra bestämmas till så stora belopp,
att även rätt omfattande reparationsarbeten må kunna bestridas av dessa
anslag. För större restaureringsarbeten räkna de sakkunniga med engångsanslag
liksom nu och förutsätta, att kostnaderna skola i främsta rummet
bekostas av staten och församlingarna, men fördelningen av kostnaderna
får bestämmas för varje gång.
8
Kungi. Maj:ts proposition nr U6.
Domkyrkoförsamlingen i Uppsala har beträffande de sakkunnigas förslag
funnit otillfredsställande, att frågan om församlingens ansvar för kommande
större restaurerings- eller reparationsarbeten skjutits på framtiden,
och i stället föreslagit, att församlingens årliga bidrag i domkyrkans stat
upptages till ett belopp, motsvarande 2 öre per skattekrona. Vad därutöver
erfordras för täckande av domkyrkans utgifter — såväl för mera löpande
underhåll som för större restaureringsarbeten — skall utgå av statsmedel,
utan att det därför behöver stadgas, att staten årligen skall bidraga med
minst samma belopp som församlingen.
Beträffande därefter frågan om bestridandet av kostnaderna
för de redan utförda och nu pågående skyddsarbetena
har domkyrkoförsamlingen förklarat, att den känner sig förpliktad och ej
heller är villig att deltaga i kostnaderna härför, enär varken domkapitlet
eller statsmakterna upptagit något samråd med församlingen eller berett
den tillfälle att yttra sig i frågan.
Domkapitlet i Uppsala har med hänsyn till församlingens ståndpunkt
ansett kostnaderna för skyddsarbetena böra slutligt gäldas av statsmedel.
Samtidigt har emellertid domkapitlet uttalat en förväntan, att församlingen
skall åtaga sig andra kostnader för domkyrkans underhåll. Det syntes
skäligt att församlingen åtoge sig kostnaden för omläggning av uppvärmnings-
och de elektriska belysningsanordningarna, likaså för nya utrymningsanordningar
och nödiga brandskyddsåtgärder. Kostnaderna härför
komme att uppgå till så betydande belopp, att de fullt motsvarade en skälig
andel i kostnaderna för skyddsarbetena å domkyrkan.
Kammarkollegiet erinrar i sin förutnämnda utredning, att det icke existerar
någon laglig skyldighet för församlingen att ekonomiskt medverka till
arbetenas utförande, men kollegiet anser det överensstämma med rättvisa
och billighet, att församlingen lämnar bidrag. De företagna skyddsarbetena
hade otvivelaktigt varit behövliga för kyrkobyggnadens bevarande för förfall
och sålunda av utomordentlig betydelse för möjliggörande av gudstjänsternas
fortsatta uppehållande inom församlingen. De hade även varit
nödvändiga för undvikande av olyckshändelser, som kunnat drabba kyrkobesökare,
och sålunda till direkt gagn för församlingens medlemmar. Det
vore därför ägnat att förvåna, att församlingen ansett sig böra vägra att
ekonomiskt medverka till arbetenas utförande.
Gentemot församlingens motivering för sin avvisande hållning, nämligen
att något samråd med församlingen beträffande dessa arbeten icke skett,
har kollegiet erinrat, att i Uppsala vid sidan av domkapitlet, som handhar
förvaltningen av domkyrkan, inrättats en s. k. domkyrkonämnd, bestående
av representanter för domkapitlet och församlingen. Det ålåge bland annat
denna nämnd att bereda ärenden rörande förvaltning, vård och underhåll
av domkyrkobyggnaden, innan ärendena föredroges i domkapitlet. Även
Kungl. Maj:ts proposition nr 146.
9
om domkyrkonämnden icke fått den betydelse för samarbetet mellan församlingen
och domkapitlet beträffande domkyrkan, som från början avsetts,
torde dock vid denna beredning församlingens synpunkter på de föreliggande
frågorna kunnat framföras.
Kollegiet anser, att församlingen, som hittills icke lämnat något årligt
bidrag till domkyrkans underhåll, åtminstone bör deltaga i kostnaden för
skyddsarbetena med det belopp, varmed församlingen i anledning av domkyrkosakkunnigas
förslag ansett sig böra bidraga till domkyrkans underhåll,
eller motsvarande en utdebitering av 2 öre per skattekrona. För tiden
1938—1949 skulle detta utgöra ett belopp av 206 835 kronor.
I remissutlåtande över kammarkollegiets förslag framhåller statskontoret,
att domkyrkoförsamlingens bidrag till skyddsarbetena icke bör bestämmas
efter de principer, som domkyrkosakkunniga förordat för beräkning av
församlingens bidrag till regelmässigt årligt underhåll. Statskontoret har
hänvisat till sitt utlåtande av den 24 mars 1941 angående betänkande med
förslag rörande restaureringen av Uppsala domkyrka och förklarar sig icke
ha funnit anledning frångå sin däri uttalade uppfattning, att statens andel
i kostnaderna bör väsentligt understiga hälften. Statskontoret hade nämligen
funnit stöd för denna uppfattning i statsmakternas ställningstagande
under senare år till framställningar om bidrag av statsmedel till restaurering
och reparation av domkyrkor. (Jfr Västerås, Linköping och Strängnäs,
där församlingens andel i kostnaderna bestämts till 1/2, medan återstoden
— efter avdrag av eventuella bidrag från domkyrkokassan [i Västerås
uppgående till 1/4] — täckts av statsbidrag.)
Statskontoret förordar vidare ianspråktagande av disponibla räntemedel
av den s. k. Sundbergska domkyrkofonden å i runt tal 75 000 kronor, varjämte
bör övervägas att under ytterligare någon tid binda den disponibla
avkastningen av fonden för restaureringskostnaderna.
Vidare syntes domkyrkokassan böra kunna svara för ränta och amortering
av ett lån å 100 000 kronor, vilket skulle förskjutas av staten genom
lån till domkyrkan från fonden för låneunderstöd.
Efter vissa överläggningar dels i ecklesiastikdepartementet med representanter
för Uppsala domkyrkoförsamling rörande bestridandet av kostnaderna
för skyddsarbetena och brandskyddsåtgärderna m. m. och dels
med chefen för finansdepartementet har inom ecklesiastikdepartementet
upprättats en promemoria i ämnet, vari bland annat anförts följande.
De redan utförda och nu pågående skyddsarbetena i Uppsala domkyrka
ha otvivelaktigt, såsom även kammarkollegiet framhållit, varit av direkt
betydelse för domkyrkoförsamlingen därigenom att de möjliggjort, att
gudstjänstlivet överhuvudtaget kunnat uppehållas i kyrkan. Till den övervägande
delen torde dock arbetena och framförallt omfattningen därav
böra betraktas såsom direkt betingade av kyrkans egenskap av domkyrka
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 146.
och nationell monumentalbyggnad. Även om på grund härav staten ansetts
böra ikläda sig huvudparten av kostnaderna, så har det likväl med hänsyn
till vad nyss anförts och till att församlingen hittills icke lämnat något
bidrag ens till det löpande underhållet av kyrkan framstått såsom i och
för sig rimligt och skäligt, att församlingen lämnar visst bidrag till kostnaderna
för skyddsarbetena, exempelvis i enlighet med kammarkollegiets
förslag.
Emellertid har saken i viss mån kommit i ett annat läge genom att ytterligare
vissa kostnadskrävande åtgärder befunnits påkallade med avseende
å domkyrkan, nämligen omläggning av starkströms- och svagströmsinstallationerna,
vissa andra brandskyddsåtgärder samt omläggning av värmesystemet.
Av dessa synes omläggningen av starkströms- och svagströmsinstallationerna
samt av värmesystemet närmast vara av beskaffenhet att böra
ombesörjas och bekostas av domkyrkoförsamlingen. Med hänsyn till de
stora utgifter, som härigenom skulle komma att åsamkas församlingen under
den närmare framtiden, har det synts skäligt att icke fullfölja anspråken
på att församlingen nu i efterhand skulle bidraga till skyddsarbetena.
Vidare ha de såsom »vissa andra brandskyddsåtgärder» betecknade arbetena
ansetts till så väsentlig del sammanhöra med redan pågående skyddsarbeten
och vara av så angelägen betydelse för bevarandet av domkyrkan
som monumentalbyggnad, att även dessa kostnader borde i sin helhet bestridas
av statsmedel.
Med hänsyn till vad sålunda anförts torde, uttalas i promemorian, i huvudsak
följande förslag i frågan kunna föreläggas riksdagen:
1) Staten påtager sig hela kostnaden för redan utförda och nu pågående
provisoriska skyddsarbeten samt för de i det föregående såsom »vissa andra
brandskyddsåtgärder» betecknade arbetena.
2) Församlingen svarar helt för erforderlig omläggning av starkströmsoch
svagströmsinstallationerna samt för omläggning av värmesystemet.
3) I övrigt skall i fråga om domkyrkoförsamlingens bidrag till det framtida
underhållet av Uppsala domkyrka — varvid avses såväl mera normalt
löpande underhåll som större reparations- och restaureringsarbeten — gälla
vad som vid ett ställningstagande till domkyrkosakkunnigas förslag härutinnan
kan komma att föreskrivas för övriga jämförliga domkyrkor.
över promemorian ha remissutlåtanden inhämtats av domkyrkoförsamlingen
och domkapitlet.
Kyrkofullmäktige framhålla, att vad i punkterna 1 och 2 i promemorian
föreslagits överensstämmer med församlingens uppfattning, att statsmakterna
böra svara för själva byggnadsmonumentets bestånd och församlingen
för de kostnader, som höra samman med domkyrkans användning som
gudstjänstlokal. Fullmäktige ha vidare anfört följande.
Kyrkofullmäktige vilja i detta sammanhang hänvisa till Kungl. Maj ds
proposition 1944: 187 angående statsbidrag till den senaste restaureringen av
Skara domkyrka. Denna proposition torde få anses vara av särskilt intresse,
enär kammarkollegium, vars förslag i anslagsfrågan Kungl. Maj:t följde, här
gjort vissa principuttalanden angående församlingens bidrag till domkyrkans
Kungl. Maj:ts proposition nr 146.
11
underhåll, vilka kyrkofullmäktige nu vilja taga fasta på. Sålunda erinrade
kollegiet om, att rikets ständer i skrivelse 30 juni 1860 nr 81 uttalat att vederbörande
församling bör bekosta sådana arbeten, vilka icke avse domkyrkornas
»monumentala delar» utan endast församlingens »gagn och bekvämlighet».
Vid bedömande av storleken av församlingens bidrag torde eniigt kollegiet
»hänsyn även böra tagas till vad utgifterna för byggande och underhåll
av församlingskyrka i stadsförsamling av motsvarande storlek belöpa sig
till, en princip, som redan uttalades i 1846 års kyrkolagsförslag och där uttrycktes
sålunda, att domkyrkoförsamling för sin kyrka ej finge betungas
mera än annan lika stor församling, skäligen till sin kyrkas underhåll
gjorde.» Bland de anordningar, kollegiet fann vara avsedda till församlingens
bekvämlighet och förty i enlighet med ständernas ovan nämnda uttalanden
böra bekostas av församlingen, angavs bl. a. anläggning av värmeledning,
elektriska installationsarbeten och armatur. Med hänsyn till Skara domkyrkas
storlek i förhållande till församlingens behov av församlingskyrka ansåg sig
kollegiet skäligen icke böra ifrågasätta att församlingen till nämnda i huvudsak
för dess bekvämlighet och gagn avsedda arbeten skulle bidraga med
mer än en tredjedel av kostnaderna.
Den princip, som ligger till grund för kollegiets yttrande, måste anses godtagbar
och kyrkofullmäktige finna det följaktligen rimligt, att församlingen
skall bekosta för dess »gagn och bekvämlighet» avsedda arbeten, dock högst
i den utsträckning, som motsvarar de normala kostnaderna för en församlingskyrka.
Med tanke på att församlingen hittills endast i begränsad omfattning
behövt bidraga till det löpande underhållet av domkyrkan, vilja
kyrkofullmäktige i detta fall icke sätta i fråga, att de på församlingen ankommande
utgifterna delvis skola bestridas av staten, som skedde beträffande
den avsevärt mindre domkyrkoförsamlingen i Skara.
I överensstämmelse härmed förklarar sig kyrkofullmäktige beredda att,
såsom föreslås i departementspromemorian, helt bestrida kostnaderna för erforderlig
omläggning av starkströms- och svagströmsinstallationerna samt för
omläggning av värmesystemet.
Församlingen utgår emellertid från, dels att staten, å sin sida, påtager sig
hela kostnaden för redan utförda och nu pågående samt ännu återstående
skyddsarbeten ävensom för vissa andra såsom brandskyddsåtgärder betecknade
arbeten, dels att domkyrkoförsamlingens bidrag till det framtida underhållet
av Uppsala domkyrka — varvid avses såväl mera normalt löpande underhåll
som större reparations- och restaureringsarbeten — icke skall komma
att överskrida det årliga bidrag till domkyrkan, som församlingen föreslagit
i sitt yttrande över domkyrkosakkunnigas betänkande, d. v. s. två öre per
skattekrona, utan att vad därutöver fordras skall utgå av statsmedel. Därest
annan norm för församlingens bidrag skulle angivas i den lag om domkyrkornas
förvaltning och ekonomi, som förutsättes i eu nära framtid bliva
antagen, måste församlingen i vart fall, under hänvisning till kammarkollegiums
ovan återgivna och av statsmakterna såväl som av församlingen
godtagna principuttalanden kräva dragandet av en bestämd gränslinje för
dess bidragsskyldighet, innebärande att församlingen icke skall behöva
vidkännas kostnader för domkyrkan i vidare män än vad som följer av dess
användning som gudstjänstlokal på sätt i det föregående angivits.
Domkapitlet i Uppsala har intet att erinra mot det framlagda förslaget
till kostnadsfördelning.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 146.
Föredraganden. Såsom av den lämnade redogörelsen framgår ha gjorda
undersökningar givit vid handen, att vissa kostnadskrävande åtgärder äropåkallade
för att stärka brandskyddet i Uppsala domkyrka, åtgärder som
icke utan allvarliga risker kunna uppskjutas. Dessa brandskyddsåtgärder,
vilka gå helt vid sidan om de skyddsarbeten, som sedan en längre tid pågått
å domkyrkan i avvaktan på en fullständig restaurering av denna, omfatta
dels omläggning av starkströmsinstallationen och dels vissa andra brandskyddsåtgärder,
innefattande huvudsakligen byggnadstekniska åtgärder för
ökande av brandsäkerheten och förbättring av evakueringsmöjlighetema i
kyrkan. Dessutom föreligger ett starkt behov av ny värmeanläggning samt
omläggning av svagströmsinstallationen i kyrkan. Det är givet, att alla
dessa anordningar måste draga avsevärda kostnader. Sedan domkapitlet,
som handhar förvaltningen av domkyrkan, hemställt, att Kungl. Maj:t ville
meddela beslut rörande de beräknade anläggningskostnaderna för ny stark -strömsinstallation samt om anvisande av 444 000 kronor av statsmedel för
de ifrågasatta övriga brandskyddsåtgärderna har jag ansett lämpligt att i
ett sammanhang till behandling upptaga förutom dessa frågor även den
alltjämt öppna frågan om bestridandet av kostnaderna för vissa skyddsarbeten
å domkyrkan.
Sistnämnda skyddsarbeten ha otvivelaktigt, såsom i den förutberörda departementspromemorian
framhållits, varit av direkt betydelse för gudstjänstlivet
inom församlingen. Till den övervägande delen torde dock
arbetena få betraktas såsom betingade av kyrkans egenskap av domkyrka
och nationell monumentalbyggnad. Att i betraktande härav staten
näppeligen kunde undandraga sig en mycket väsentlig del av kostnaderna
synes självklart, men det kunde å andra sidan icke anses orimligt eller oskäligt
om man ansåge, att församlingen borde lämna visst bidrag till kostnaderna,
detta icke minst med hänsyn till att församlingen hitintills icke på
något sätt bidragit ens till det löpande underhållet av domkyrkan. Jag
skulle sålunda icke hyst några betänkligheter i och för sig mot att föreslå
en uppdelning av kostnaderna mellan staten och församlingen, därest denna
kostnadsfråga kunnat bedömas isolerat för sig. De ytterligare avsevärda
kostnader, som nu anmäla sig, göra emellertid en omprövning av hela frågan
nödvändig.
Enligt hittills för liknande fall merendels tillämpade principer synes omläggningen
av starkströms- och svagströmsinstallationema samt av värmesystemet
närmast vara av beskaffenhet att böra ombesörjas och bekostas av
församlingen. De utgifter, som härigenom skulle komma att åsamkas församlingen
under en närmare framtid, torde approximativt kunna beräknas
uppgå till betydligt över 1 000 000 kronor. Med hänsyn till dessa avsevärda
kostnader har det synts mig, att staten icke skäligen bör fullfölja anspråken
på att församlingen nu i efterhand skulle bidraga till skyddsarbetena, utan
Kungl. Maj:ts proposition nr 146.
13
torde kostnaderna för dessa böra stanna på statsverket och detta givetvis
även till den del de avse arbeten, som ännu icke påbörjats och vartill medel
ännu icke anvisats. Även det av domkyrkans egna medel tillskjutna beloppet
å i runt tal 55 000 kronor torde slutligt böra bestridas av statsmedel. Vidare
synas de såsom »vissa andra brandskyddsåtgärder» betecknade arbetena till
så väsentlig del sammanhöra med övriga pågående skyddsarbeten och vara
av så angelägen betydelse för bevarandet av domkyrkan som monumentalbyggnad,
att även dessa kostnader lämpligen böra bestridas av statsmedel.
Såsom framgår av domkyrkoförsamlingens yttrande över departementspromemorian
har församlingen för sin del accepterat en fördelning av nu
ifrågavarande kostnader efter de sålunda angivna linjerna.
Vad gäller det framtida underhållet av Uppsala domkyrka — varvid avses
såväl det mera löpande normala underhållet som större reparations- och
Testaureringsarbeten — förutsätter jag, att kostnaderna härför skola gäldas
enligt samma principer, som vid ett ställningstagande till domkyrkosakkunnigas
förslag härutinnan kunna komma att genomföras beträffande
övriga jämförliga domkyrkor. Detta synes även vara församlingens uppfattning;
någon särställning i förhållande till övriga domkyrkor torde sålunda
icke åsyftas av församlingen. Det är ännu för tidigt att yttra sig om
hur principerna för fördelningen av kostnaderna för underhållet av domkyrkorna
komina att utformas; här må endast framhållas, att när församlingen
uttalar, att den icke bör vidkännas kostnader för domkyrkan i vidare
mån än som följer av dess användning som gudstjänstlokal, detta synes
nära överensstämma med de grundläggande principer, varpå domkyrkosakkunniga
byggt sina förslag.
De övriga brandskyddsåtgärder, vilka enligt vad jag förordat böra bekostas
av statsverket, ha av professor Kreuger kostnadsberäknats till 444 000
kronor eller, därest takryttaren avlägsnas, till 464 000 kronor. Därutöver
har byggnadsstyrelsen rekommenderat vissa åtgärder till en beräknad ytterligare
kostnad av 25 000 kronor, varjämte riksantikvarieämbetet förordat
anvisande av 5 000 kronor för kulturhistorisk kontroll av arbetena. Jag har
ansett mig kunna tillstyrka, att arbetena utföras i huvudsaklig enlighet med
Kreugers förslag med däri av byggnadsstyrelsen förordade jämkningar. Liksom
riksantikvarieämbetet anser jag, att takryttaren bör bibehållas och att
arbetena böra följas av kulturhistorisk kontrollant. De sammanlagda kostnaderna
beräknar jag sålunda till (444 000 + 25 000 + 5 000 =) 474 000
kronor. Då det synes angeläget, att arbetena kunna igångsättas så snart
som möjligt, torde de erforderliga medlen böra anvisas redan för nästa
budgetår i form av ett särskilt reservationsanslag å nämnda belopp under
rubriken Vissa brandskyddsåtgärder å Uppsala domkyrka.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 1AG.
a) godkänna vad jag i det föregående förordat rörande
bestridandet av kostnaderna för vissa skyddsarbeten samt
vissa brandskyddsåtgärder å Uppsala domkyrka,
b) till Vissa brandskyddsåtgärder å Uppsala domkyrka för
budgetåret 1951/52 anvisa ett reservationsanslag av 474 000
kronor.
2. Ombyggnad av domkapitelshuset i Västerås m. m.
Byggnadsstyrelsen har hemställt om anvisande för budgetåret 1951/52 av
100 000 kronor till ombyggnad av domkapitelshuset i Västerås. Av handlingarna
framgår, att lokalförhållandena för domkapitlets kansli till följd
av bristfälligheter i domkapitelshuset och dess värmesystem en längre tid
varit synnerligen svåra. En förbättring härutinnan avses nu ske genom ombyggnad
av domkapitelshuset och utnyttjande av den nuvarande stiftsbiblioteksbyggnaden
för domkapitlets räkning. Då emellertid sistnämnda byggnad
icke kan tagas i anspråk för detta ändamål, förrän det planerade landsbiblioteket
i Västerås kommit till stånd, måste arbetet genomföras i två
etapper, den första omfattande domkapitelshuset och den andra biblioteksbyggnaden.
Enligt det av byggnadsstyrelsen upprättade förslaget, vilket även godtagits
av domkapitlet, skulle i domkapitelshusets bottenvåning arkivet bibehållas
på sin nuvarande plats. För att bereda bättre utrymme åt det tillväxande
arkivmaterialet syntes dock ny ändamålsenlig arkivinredning böra
anskaffas. Dessutom skulle till denna våning förläggas lunchrum, vaktmästarrum
och förråd, vilket sistnämnda utrymme vid eventuellt behov framdeles
skulle kunna användas såsom tjänsterum för biträde. Till övervåningen
skulle förläggas rum för stiftssekreterare, stiftsnotarie, e. o. stiftsnotarie
och biträdespersonal.
En sådan disposition av byggnaden medför, att domkapitlets vaktmästare
måste avflytta från den i bottenvåningen inrymda bostaden. Denna är ej
tjänstebostad, men den nuvarande vaktmästaren har bebott densamma under
sin mer än 26-åriga tjänstetid.
I en andra byggnadsetapp beräknas lokaler för stiftsjägmästaren med
assistent och biträde bliva förlagda till biblioteksbyggnadens bottenvåning,
varjämte övervåningen i denna byggnad inredes till sessionsrum för stiftsstyrelsen
och rum för biskopen. Till dess denna etapp kan genomföras,
måste stiftsjägmästaren med personal såsom hittills beredas plats i den för
ändamålet förhyrda lokalen i fastigheten Köpmangatan 2; en provisorisk
sammanträdeslokal för stiftsstyrelsen torde i avvaktan på omdispositionen
av biblioteksbyggnaden kunna åstadkommas i gamla lektorsgården.
Beträffande frågan om anordnande av för dessa byggnader gemensam
panncentral har byggnadsstyrelsen, sedan numera för läroverket påbörjats
en nybyggnad i kvarteret Halfdan, undersökt möjligheterna och kostnaderna
för anslutning av de för domkapitlet avsedda byggnaderna till den
för hela läroverket avsedda nya panncentralen i nämnda nybyggnad. Efter
underhandlingar med drätselkammaren i Västerås, har denna under hand
Kungl. Maj:ts proposition nr H6.
15
medgivit en dylik anslutning, och skulle anläggningskostnaderna härför
komma att uppgå till 8 835 kronor. Den årliga värmeförbrukningen för
domkapitelshuset och stiftsbiblioteket anses lämpligen böra ersättas efter
avläsning å värmemätare; denna ersättning skulle tillföras läroverkets ljusoch
vedkassa.
Genom denna anordning för värmeförsörjningen, vilken synes byggnadsstyrelsen
innebära den mest ändamålsenliga lösningen, vinnes bl. a., att
inga förbättringar behöva vidtagas i det nuvarande trånga pannrummet
eller den bristfälliga skorstensstocken i domkapitelshuset.
Den närmare utformningen av byggnadsstyrelsens förslag framgår av
tre handlingarna i ärendet bilagda ritningar, senast reviderade den 15 februari
1951.
Kostnaderna för ombyggnadsarbetena i den första etappen ha av byggnadsstyrelsen
beräknats till 90 000 kronor. Härtill kommer ovannämnda
kostnad av 8 835 kronor för anslutning av de bägge ifrågavarande byggnaderna
till läroverkets nya panncentral varför den sammanlagda kostnaden
kan uppskattas till i avrundat tal 100000 kronor. I förstnämnda belopp
ingå vidare icke kostnaderna för eventuell nyanskaffning av inventarier.
Byggnadsstyrelsen har funnit angeläget, att den första etappen med hänsyn
till de nuvarande ogynnsamma lokalförhållandena kan genomföras
snarast möjligt. Vad angår de i andra etappen ingående byggnadsarbetena
har byggnadsstyrelsen icke ansett sig nu böra närmare ingå på dessa, enär
de definitiva planerna härför syntes böra göras till föremål för ytterligare
överväganden, när biblioteksbyggnaden kunde ställas till domkapitlets förfogande.
Slutligen har byggnadsstyrelsen anfört följande rörande grundförhållandena
vid domkapitelshuset.
Såsom byggnadsstyrelsen framhållit i underdånig skrivelse den 3 augusti
1944, förefinnas i domkapitelshusets väggar större sprickor av äldre datum.
Med anledning av dessa skador har byggnadsstyrelsen under år 1949 företagit
en undersökning av grundförhållandena på platsen samt därefter haft
byggnaden under observation. Sålunda ha byggnadens sättningar följts genom
precisionsavvägningar, och de förekommande sprickbildningarna ha
iakttagits genom fortlöpande besiktningar. Det har härvid konstaterats, att
rörelser hos byggnaden och förändringar i sprickorna fortfarande äga rum
men observationstiden är ännu för kort för att man med säkerhet skall
kunna bedöma, hur hastigt förändringarna ske samt om rörelserna äro i aveller
tilltagande. Genom det föreslagna sättet för ordnandet av uppvärmningen
skulle, såsom ovan berörts, en ombyggnad av skorstensstocken
i domkapitelshuset ej bliva nödvändig varför någon grundförstärkning av
densamma icke heller skulle erfordras. På grund härav finner byggnadsstyrelsen
det icke osannolikt, att grundförstärkning av byggnaden i sin helhet
kan undvikas. Emellertid måste fortsatt uppmärksamhet ägnas åt byggnadens
grundförhållanden, innan definitiv ställning lages till frågan om
eventuella grundförstärkningsåtgärder och byggnadsstyrelsen avser att sedermera
återkomma till Kungl. Maj:t i denna fråga.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 146.
I skrivelse den 2 mars 1951 har vidare domkapitlet i Västerås hemställt
om anvisande av 41 000 kronor till möbler, armatur m. m. för de ombyggda
lokalerna samt för täckande av vissa andra kostnader i samband med ombyggnaden.
Medelsbehovet har specificerats sålunda:
A. Möbler.
Stiftssekreterarens rum....................... 4 500: —
Stiftsnotariens rum........................... 1 380: —
E. o. stiftsnotariens rum ...................... 1 450: —
Kansliskrivarens rum......................... 785: —
Kanslibiträdets rum .......................... 640: —
Rum för två kontorsbiträden .................. 2 580: —
Vaktmästarerummet ......................... 450: —
Sydvästra hörnrummet (n. b.) .................. 965: —
Lunchrum .................................. 505: —
Renovering av äldre, befintliga möbler.......... 500: — 13 755:—-
B. Textilier.
Gardiner och mattor.......................... 1 500:— 1 500:—-
C. Elektrisk armatur.
Lysämnesrörsutrustning i största möjliga utsträckning
samt s. k. ledarmatur etc................ 4 200: — 4 200: —
D. Telefonanläggningar.
Rikstelefonanläggning med linjeväljare......... 2 500: —
Lokaltelefonanläggning ....................... 2 370: — 4 870: —
E. Arkivinredning m. m.
Hyll- och skåpinredning i arkivet.............. 6 425: —
1 st. mindre kassaskåp (placeras ev. i stiftssekreterarerummet)
............................... 950:—
I och för arkivets uppordnande samt utgallring av
vissa handlingar, som ej längre behöva arkiveras,
erfordras härför lämpad arbetskraft under
en beräknad arbetstid av 4 månader.......... 3 800: — 11 175: —
F. Ytterligare omkostnader.
Ut- och inflyttning samt diverse................ 2 500: —
Förhyrande av lokal under 1/2 år under ombyggnadsarbetenas
verkställande................. 3 000: — 5 500: —
Summa kronor 41 000: —
Domkapitlet har vidare funnit skäligt, att vaktmästaren E. G. Wickström,
som blir nödsakad avflytta från sin lägenhet i domkapitelshuset, på grund
av sin mer än 26-åriga tjänstetid tillerkännes dels flyttningsbidrag med
250 kronor och dels ett årligt hyreskostnadsbidrag under sin återstående
tjänstetid med 500 kronor för år.
■f
Kungl. Maj:ts proposition nr Hd.
17
Föredraganden. Ett förslag till beredande av bättre lokalförhållanden för
domkapitlet och stiftsnämnden i Västerås framlades redan år 1943 av byggnadsstyrelsen.
Förslaget, som byggde på ett utnyttjande av befintliga byggnader,
accepterades icke av domkapitlet, som bland annat ansåg en tillbyggnad
av domkapitelshuset erforderlig. Sedan byggnadsstyrelsen anbefallts
att med anledning härav göra förnyad utredning i frågan, har styrelsen nu
framlagt det förslag, för vilket närmare redogjorts i det föregående. Byggnadsstyrelsen
har därvid funnit sig böra vidhålla sin uppfattning, att ett
iordningställande av befintliga byggnader skulle vara den lämpligaste lösningen
av föreliggande byggnadsfråga, vilken lösning även förordats av
riksantikvarieämbetet, som funnit det ur kulturhistorisk synpunkt synnerligen
olyckligt, om en tillbyggnad till domkapitelshuset skulle komma till
stånd. Även domkapitlet har numera anslutit sig till denna linje.
Till de skäl, som sedan länge talat för en lösning av denna byggnadsfråga,
har under senare tid kommit den mycket avgörande omständigheten, att
genom sprickbildning i skorstensstocken koloxid trängt ut i lokalerna och
framtvingat utrymning av vissa tjänsterum. Enligt vad jag inhämtat äro
förhållandena ur sanitär synpunkt för närvarande sådana, att ett uppskov
med nödiga åtgärder icke ens i nuvarande ekonomiska läge kan försvaras,
och jag har därför ansett mig böra framlägga förslag om anvisande av
nödiga medel för ändamålet redan för nästa budgetår.
Enligt min uppfattning är byggnadsstyrelsens förslag ägnat att skapa
sanitärt godtagbara och även i övrigt tillfredsställande och ändamålsenliga
lokaler för domkapitlet och stiftsnämnden, och jag anser mig därför kunna
tillstyrka, att den nu ifrågasatta första etappen snarast kommer till utförande.
Mot de beräknade kostnaderna — 90 000 kronor för själva ombyggnaden
och 8 835 kronor för anslutningen till panncentralen i läroverket
eller sammanlagt i runt tal 100 000 kronor — har jag icke funnit anledning
till erinran.
I samband med ombyggnaden torde viss medelsanvisning erfordras till
möbler och annan inredning till nya tjänsterum samt vissa andra omkostnader.
Jag anser mig dock icke kunna tillstyrka hela det av domkapitlet
begärda beloppet. Någon lokaltelefonanläggning torde således knappast
vara erforderlig, varjämte medel för arkivets uppordning och utgallring av
arkivalier icke synas böra beräknas i förevarande sammanhang. Även i
(ivrigi torde i nuvarande läge rätt avsevärda besparingar böra göras. Jag
tillstyrker anvisande för nu ifrågavarande ändamål av ett belopp av 10 000
kronor. Det sammanlagda medelsbehovet skulle alltså uppgå till 110 000
kronor. Såsom tidigare skett i liknande fall (jfr 1947 och 1951 års åttonde
huvudtitel, s. 1)7 och 37) föreslår jag, alt dessa kostnader lika fördelas mellan
staten och kyrkofonden. Riksdagens medgivande härtill bör inhämtas.
2 Hihaag till riksdagens protokoll 1051. 1 sond. A''r /JO.
18
Kungl. Maj.ts proposition nr HG.
Vad domkapitlet föreslagit i fråga om flyttnings- och hyresbidrag åt en
vaktmästare anser jag mig icke kunna biträda.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att
a) till Ombyggnad av domkapitelshuset i Västerås m. m.
för budgetåret 1951/52 anvisa ett reservationsanslag av
55 000 kronor;
b) medgiva att ur kyrkofonden må till samma ändamål
likaledes utgå ett belopp av 55 000 kronor.
Vad föredragande statsrådet sålunda under punkterna
1 och 2 hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,
bifaller Hans Maj:t Konungen samt förordnar, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Lars Ekströmer.
Statens Reproduktionsanstalt, Stockholm 1951
90051