Kungl. Maj:ts proposition nr 144.

1

Nr 144.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om tillfällig automobilskatt; given Stockholms
slott den 16 mars 1951.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till förordning om tillfällig automobilskatt.

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I syfte att tillföra staten ökade inkomster för att finansiera ofrånkomliga
statliga utgiftsbehov föreslås uttagande av en tillfällig automobilskatt på
personbilar, tyngre motorcyklar, lastbilar och bussar ävensom släpvagnar.
Med skatten avses jämväl att i viss mån dämpa den nuvarande starka
efterfrågan på personbilar och tyngre motorcyklar. Skattesatserna föreslås
skola bli desamma som för den ordinarie automobilskatten, vilket m. a. o.
innebär att fordonsskatten fördubblas. Den nya skatten är avsedd att utgöras
i första hand för nästa budgetår; skatteplikt skall åvila fordon, som äro
registrerade den 1 juli 1951 eller som registreras under budgetåret. Skatten
beräknas tillföra statskassan omkring 105 miljoner kronor.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 saml. Nr 133.

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 144.

Förslag

till

förordning om tillfällig automobilskatt.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

För automobil eller släpvagn, som avses i förordningen den 2 juni 1922
(nr 260) om automobilskatt och som efter vad därom är särskilt stadgat
blivit här i riket registrerad, skall — utöver automobilskatt jämlikt nyssnämnda
förordning — till staten erläggas tillfällig automobilskatt enligt vad
i denna förordning sägs.

Att i vissa fall tillfällig automobilskatt skall erläggas jämväl för automobil
eller släpvagn, vilken, ehuru den bort här i riket registreras, icke blivit
införd i automobilregister, följer av vad nedan i 8 § stadgas.

2 §•

Från skatteplikt enligt denna förordning undantages automobil eller släpvagn,
som avses i 1 § tredje stycket eller 2 § a) eller b) förordningen om
automobilskatt.

Från skatteplikt undantagas vidare

1) motorcykel, som är inrättad såsom invalidfordon och vars maximihastighet
icke överstiger 30 kilometer i timmen;

2) motorcykel, som i motorfordonsförordningen den 23 oktober 1936 (nr
561) betecknats som lättviktsmotorcykel; samt

3) automobil eller släpvagn, då fordonet är taget i anspråk med nyttjanderätt
jämlikt bestämmelserna i allmänna förfogandelagen den 22 juni
1939 (nr 293), rekvisitionslagen den 30 juni 1942 (nr 583), beredskapsförfogandelagen
den 30 juni 1942 (nr 584) eller civilförsvarslagen den 15 juli
1944 (nr 536).

3 §.

Tillfällig automobilskatt skall utgöras för budgetår (tiden den 1 juli—
den 30 juni påföljande kalenderår).

4 §•

Skatteplikt enligt denna förordning föreligger för sådant fordon av förut
angivet slag, som vid budgetårets början är infört i automobilregister. I övrigt
skola i fråga om tidpunkten för skattepliktens inträdande och upphö -

Kungl. Maj:ts proposition nr 144. 3

rande bestämmelserna i 3 § förordningen om automobilskatt äga motsvarande
tillämpning.

5 §.

Skattskyldig enligt denna förordning är den, som vid budgetårets början
är eller bör vara i automobilregister antecknad såsom ägare av fordonet,
eller, om fordonet under budgetåret första gången registreras, den som
därvid antecknas såsom fordonets ägare.

Skall med tillämpning av vad nu är sagt skattskyldighet för fordonet
åvila flera såsom samfällt ägare, svare de för skattens utgörande en för
alla och alla för en.

6 §•

Tillfällig automobilskatt utgår för helt budgetår med samma belopp som
automobilskatt för helt kalenderår enligt vad i 5 § förordningen om automobilskatt
för varje motsvarande fall angives.

Trehjuligt motorfordon skall, oavsett vad om sådant fordon eljest må
bliva stadgat, vid tillämpning av denna paragraf anses såsom personautomobil
respektive lastautomobil.

7 §•

Inträder eller upphör skatteplikt enligt denna förordning under löpande
budgetår, skall tillfällig automobilskatt utgå med belopp, motsvarande vad
av skatten för helt budgetår belöper å den eller de kalendermånader skatteplikten
gäller.

Ändras fordonets beskaffenhet under löpande budgetår, skall därav föranledd
höjning av skatten beräknas från och med den kalendermånad, under
vilken ändringen skett. Sänkning av skatten, vilken föranledes av omständighet
som nyss sagts, beräknas från och med nästfoljande kalendermånad.

8 §.

Vad i 7 § första och andra styckena, 9—14 samt 15—17 §§ förordningen
om automobilskatt finnes stadgat skall äga motsvarande tillämpning med
avseende å tillfällig automobilskatt; och skall härvid vad i nämnda paragrafer
säges om automohil gälla jämväl släpvagn.

9 §•

Erforderliga föreskrifter rörande inbetalning och indrivning av tillfällig
automobilskatt, så ock de närmare föreskrifter i övrigt, som erfordras för
tillämpning av denna förordning, meddelas av Konungen.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1951 samt gäller till och med
den 30 juni 1952; dock skall vad i förordningen stadgas äga tillämpning
jämväl efter utgången av juni 1952, såvitt angår å tiden dessförinnan belöpande
skatt eller dessförinnan begången förseelse mot vad i förordningen
stadgas.

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 144.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
16 mars 1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sköld, Quensel, Danielson, Vougt,
^ Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Andersson, Lingman,
k Hammarskjöld.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler efter gemensam
beredning med cheferna för kommunikations- och handelsdepartementen
fråga om uttagande av en tillfällig automobilskatt samt anför därvid följande.

Inledning.

Vid anmälan tidigare i dag av förslaget om uttagande av skatt å elektrisk
kraft (prop. nr 143) lämnade jag en redogörelse för det ekonomiska läget.
Denna visade en förskjutning i klart ogynnsam riktning i jämförelse med
beräkningarna vid årsskiftet. I samband därmed uttalade jag att det måste
stå klart att de krav som i statsverkspropositionen uppställdes i fråga om
nedbringande av det statliga lånebehovet under inga förhållanden kunde få
frångås. Den föreslagna elskalten kommer att bidraga till ett minskat lånebehov.
Såsom jag framhöll i anslutning till förslaget är emellertid detta
icke ensamt tillräckligt. Ytterligare åtgärder som öka statsinkomsterna
måste genomföras.

I tidigare sammanhang har jag vidare understrukit nödvändigheten att
hålla investeringsverksamheten inom ramen för tillgängliga resurser. Olika
åtgärder ha från statsmakternas sida vidtagits eller förberetts i sådant syfte.
Jag erinrar härvidlag om den skärpta byggnadsregleringen,. restriktionerna
på kreditmarknaden, steriliseringen av skogsindustriernas exportvinster
och slutligen den nyligen antagna investeringsskatten. Också på detta område
äro emellertid ytterligare ansträngningar erforderliga. En anordning
som tar sikte på att i någon mån begränsa allmänhetens investeringar i
och konsumtion av vissa varaktiga nyttigheter skulle bidraga till att komplettera
de nyss angivna åtgärderna. Av de varaktiga nyttigheter, som skulle
kunna komma i fråga för investeringsdämpande ingripanden, ha personbilarna
under den senaste tiden kommit att i särskild grad träda i förgrunden
i följd av den starkt ökade försäljningen.

Dessa förhållanden ha lett till överväganden om att tillfälligt skärpa beskattningen
av motorfordonen, och jag anhåller att nu få taga upp denna
fråga.

Kungl. Maj.ts proposition nr 144.

5

Nuvarande automobilskatt.

Beskattningen av motorfordon infördes genom förordningen den 2 juni
1922 (nr 260) om automobilskatt, som trädde i kraft den 1 januari 1923.
De i förordningen upptagna skattesatserna ha sedermera ändrats vid flera
tillfällen, senast genom förordningen den 30 november 1945 (nr 735). Automobilskatt
erlägges årligen för automobil eller släpvagn som blivit här i
riket registrerad. För personbil utgår skatten dels med en grundavgift av
70 kronor och dels därutöver med 20 kronor för varje påbörjat tal av 100
kilogram av automobilens tjänstevikt minskad med 900 kilogram. Skatten
för motorcykel utan sidvagn utgör 21 kronor, då motorcykelns tjänstevikt
icke överstiger 75 kilogram, men eljest 28 kronor; lättviktsmotorcyklar äro
dock fria från skatt. För motorcykel med sidvagn utgår skatt med 42 kronor.
För lastbilar och omnibusar utgår skatten med dels grundavgift 70 kronor
och dels 25 resp. 22 kronor för varje påbörjat tal av 100 kilogram av
fordonets tjänstevikt minskad med 900 kilogram. För automobil med
ringar av annat ämne än mjuk kautschuk utgår skatten med 70 kronor
för varje påbörjat tal av 100 kilogram av automobilens tjänstevikt. Skatt
för släpvagn utgår med lägst 56 och högst 224 kronor beroende på släpvagnens
totalvikt.

Skatteplikt för motorfordon enligt automobilskatteförordningen inträder
med den kalendermånad, under vilken fordonet första gången införes i bilregister,
samt upphör med utgången av den månad, varunder fordonet avförts
ur bilregister utan att ha blivit infört i annat sådant register. Användes
fordonet i trafik lika med registrerat fordon, skall dock skatten utgå
fr. o. in. den kalendermånad, varunder fordonet tagits i bruk. Inträder skatteplikt
under löpande kalenderår, utgår skatten med proportionsvis reducerat
årsbelopp.

Skattskyldig för fordon är den, som vid kalenderårets början varit eller
bort vara i bilregister antecknad som ägare av fordonet, eller om detta blivit
under året första gången registrerat, den som därvid antecknats såsom
fordonets ägare. Fordon får ej brukas, förrän skatten blivit vederbörligen
betald.

Gällande bestämmelser om debitering, uppbörd, indrivning och redovisning
av automobilskatt återfinnas i kungörelsen den 12 december 1924 (nr
513), vilken utfärdats med stöd av automobilskatteförordningen.

I detta sammanhang får jag erinra, att Kungl. Maj :t i propositionen nr
5 till 1948 års riksdag framlade förslag om införande av en särskild skatt
å personbilar och vissa tyngre motorcyklar. Ifrågavarande skatt skulle utgå
å sådana med beskattningen avsedda motorfordon, som under tiden 1
mars 1948—28 februari 1949 voro eller blevo införda i autoinobilregistret.
1 propositionen föreslogs även en tillfällig skatt å bensin. Riksdagen avslog
Kungl. Maj :ts förslag, så vitt avsåg den särskilda skatten å personautomobiler
och tyngre motorcyklar, men biföll — med viss skärpning av skattesatsen
— det framlagda förslaget om tillfällig skatt å bensin.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 144.

Vidare må erinras om att jag den 23 februari i år erhöll Kungl. Maj :ts
bemyndigande att igångsätta en allmän utredning rörande beskattningen av
motorfordonstrafiken. Med stöd av detta bemyndigande tillkallade jag den
6 mars en särskild utredningsman. Denna allmänna utredning avser den
ordinarie beskattningen på längre sikt. I direktiven uttalades att i fråga om
fördelningen av beskattningen på motorfordonen och på bensin flera skäl
tala för att man gör en ny avvägning mellan dessa beskattningsformer med
sikte på att överföra en större del av skattebördan på motorfordonen. Vidare
framhöll jag att de principer, efter vilka den nuvarande fordonsskatten fördelats,
fastställdes på en tid då sammansättningen av fordonsbeståndet var
en annan än nu. Detta har successivt förändrats särskilt i vad avser lastbilarnas
tyngd. Vid bedömningen av vägväsendets framtida medelsbehov
utgör de tyngre fordonens krav på vägnätet en faktor av större betydelse än
vad man tidigare räknat med. Det finns därför anledning ifrågasätta att de
tyngre fordonen böra bära en större del av de vägkostnader, som skola gäldas
av motorfordonstrafiken, än som f. n. är fallet. En sådan relativ ökning
av skatten måste läggas på fordonsskatten, eftersom bensinskatten icke
lämpligen kan differentieras för olika fordonstyper. Denna omfördelning av
fordonsskatten kan i sin tur medföra en total höjning av fordonsskattens
ram.

Utvecklingen på motorfordonsmarknaden.

Under sista förkrigsåret, 1938, importerades 24 894 personbilar och 2 595
motorcyklar. Den inhemska tillverkningen uppgick för samma år till ca
16 000 respektive ca 40 000. Ett begränsat antal fordon exporterades; i
stort sett svarade emellertid den inhemska omsättningen mot införseln och
tillverkningen inom landet sammantagna. Importen och den inhemska tillverkningen
av bilar och motorcyklar var under krigsåren 1940—1945 obetydlig.
Särskilt gäller detta personbilar. Utvecklingen under efterkrigsåren
framgår av följande sammanställning.

Personautomobiler, antal

Motorcyklar, antal

Å r

Införsel

Inhemsk

tillv.

Införsel

Inhemsk

tillv.

1946...............

9 363

2 582

3 794

4 307

1947..............

14 748

9 322

7 084

5 066

1948...............

8 544

6 231

5047

13 495

1949...............

6 377

8 289

1924

15 939

1950..............

47 865

''18 000

8 371

''17 000

Importvärdet av de under 1950 införda bilarna (exkl. sammansättningsdelar)
utgjorde omkring 230 miljoner kronor, mot vilket kan antagas svara
ett försäljningsvärde, räknat efter konsumentpris, av inemot 400 miljoner

1 Uppskattat antal.

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 144.

kronor. Motsvarande försäljningsvärde för de inom landet tillverkade (inkl.
sammansatta) personbilarna kan skattas till omkring 160 miljoner kronor.
För motorcyklar utgjorde importvärdet för år 1950 drygt 11 miljoner
kronor.

Under januari—februari 1951 har antalet importerade personbilar uppgått
till 10 470 och antalet importerade motorcyklar till 1 173. Importvärdet för
personbilarna utgjorde ca 54 miljoner kronor.

Den kraftiga importökningen under åren 1950 och 1951 får ses mot
bakgrunden av den otillräckliga importen under krigsåren och tiden närmast
därefter och den härav föranledda successiva höjningen av fordonsparkens
ålder. En viktig faktor är säkerligen också den allmänna standardhöjningen
för vissa befolkningsgrupper, varigenom nya kategorier bilköpare
tillkommit. Till viss del sammanhänger måhända importstegringen
med att man inom branschen ansett sig böra kalkylera med en förestående
höjning av prisnivån för bilar. Rykten om införande av en särskild
omsättningsskatt å bilar kunna också ha influerat. I vad mån behovet av
fabriksnya motorfordon täckts genom 1950 års import torde icke kunna
avgöras utan en omfattande marknadsundersökning. Enligt vad från branschhåll
upplysts skulle emellertid genom importen i huvudsak ha täckts det under
en följd av år ackumulerade behovet av fabriksnya bilar såsom ersättning
för förslitna och ur driftsynpunkt oekonomiska bilar. Vad det årliga
ersättningsbehovet beträffar skulle detta för närvarande med hänsyn till fordonsparkens
ålder kunna uppskattas till omkring 30 000 bilar med en felmarginal
av 10 000 bilar uppåt eller nedåt. Genom 1950 års stora omsättning
av nya bilar har bilbeståndet i landet totalt ökat och bilarna ha sålunda
kommit att motsvara en större andel av landets konsumtion än tidigare.
Detta avspeglar sig i det ökade antalet registreringar i centrala
automobilregistret. Antalet registrerade personbilar vid ingången av de
olika kalenderkvartalen under ett vart av åren 1949 och 1950 belyses av
följande sammanställning.

Kalender-

kvartal

1949

1950

Antal registrerade
personbilar

I............

179 587

194 454

II............

181422

200 731

III............

185 811

213041

IV............

190 410

237 938

Den definitiva siffran för den 1 januari 1951 föreligger ännu icke. Emellertid
har från vederbörande myndighet upplysts att den preliminärt kan
skattas till ca 260 000.

Av antalet vid ingången av år 1950 registrerade personbilar, 194 454,
voro endast 58 895 av årsmodell 1946—1950. Fördelningen framgår av följande
tabell.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 144.

Årsmodell

1946 ..............

Antal

............ 25 234

1947 ..............

....... 20 841

1948 ............

...... 8 778

1949 ............

• .. . 3 957

1950 ...............

............ 85

Modellerna för åren 1940—1945 voro av naturliga skäl obetydligt representerade
i automobilregistret. Årsmodellerna för 1939 och tidigare ingingo
i registret med icke mindre än 133 201 eller 68,5 procent. Även om relationen
rubbats genom den stora importen 1950 torde ett visst antal äldre bilar
under den närmaste tiden komma att utrangeras och utbytas mot nya. Det
synes med beaktande härav vara att förmoda, att ersättningsbehovet under
år 1951 icke kommer att understiga den inom branschkretsar angivna genomsnittssiffran
30 000.

Vid en bedömning av omsättningsutvecklingen bör hänsyn även tagas
till nyinsättningsbehovet, föranlett bl. a. genom den allmänna standardhöjningen
för vissa kategorier. För dessas del torde inköpen hittills i stor utsträckning
ha avsett begagnade bilar, av vilka emellertid åtskilliga torde
ha varit i sådant skick att utbyte mot fabriksnya bilar redan skett eller
inom kort måste företagas. Bilar i de lägre viktklasserna synas därvid i
första hand komma i fråga.

Såsom angivits har från branschhåll upplysts att den ackumulerade efterfrågan
numera torde vara tillgodosedd, överpriser förekomme sålunda
icke vidare för fabriksnya bilar, och vagnar av de flesta märken kunde
levereras omgående. Kreditrestriktioner och otillräckligt rörelsekapital
omöjliggjorde för företagen att genom utsträckt kreditgivning stimulera
försäljningen. Omsättningen å fabriksnya personbilar år 1951 beräknades
fördenskull till högst 45 000, därav 10 000 helt svenskbyggda. Emellertid
har enligt vad från andra håll erfarits kunnat konstateras att i fråga om
vissa typer av bilar, på vilka starkt underskott rådde, fortfarande betaides
överpriser vid andrahandsförsäljningar exempelvis i samband med överlåtelser
av kontrakt. Vidare bör ihågkommas att sänkningen fr. o. m. årsskiftet
1950/51 av bensinskatten reducerat driftkostnaderna för bilar och
därigenom är ägnad att motverka effekten av den behovstäckning som den
stora omsättningen under år 1950 utgjort.

I fråga om tyngre motorcyklar (med en tjänstevikt över 60 kg) äro förhållandena
i stora drag likartade som för bilarna. Antalet registrerade tyngre
motorcyklar är sålunda, som av följande sammanställning framgår, i stadigt
stigande.

Kalender-

kvartal

1949

1950

Antal registrerade tyngre
motorcyklar

I............

153 508

172 338

II............

157 075

177 415

III............

163 402

191699

IV............

168 466

205 862

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 144.

Beträffande utvecklingen på lastbilsmarknaden de senaste två åren hänvisas
till följande tabell.

Lastbilar (inkl. underreden), antal

År

Införsel

Inhemsk

tillv.

Utförsel

1949..........

2 550

5 805

1857

1950..........

4 615

‘8 000

2 571

Värdet (import- resp. fabriks-) av de importerade, här i landet tillverkade
samt de exporterade lastbilarna utgjorde (i grova tal) för år 1949 resp.
12 miljoner kronor, 72 miljoner kronor och 24 miljoner kronor samt för
år 1950 resp. 23 miljoner kronor, ca 100 miljoner kronor samt 35 miljoner
kronor.

Antalet registrerade lastbilar och omnibusar vid ingången av de olika
kalenderkvartalen år 1950 framgår av följande sammanställning.

Kalender-

kvartal

Lastbilar

Bussar

I............

79 503

7 014

II............

78 692

6988

m............

80 100

7132

j IV............

83 276

7 440

För lastbilarnas del föreligger under det senaste året icke samma stora
importökning som beträffande personbilarna. I det stora hela torde nyttotrafikens
behov av lastbilar under de senaste åren ha täckts genom importen
och den inhemska produktionen. Lastbilsparken är f. n. ungefär 50
procent större än före kriget. Ett uttryck för den normalisering på lastbilsmarknaden
som efter hand inträtt är att antalet avregistreringar av lastbilar
från automobilregistret synes vara förhållandevis normalt med hänsyn
till den ökning av bilparken som ägt rum under efterkrigsåren. Att en
friare import förra året möjliggjordes betydde under sådana omständigheter
en avsevärt ökad konkurrens på hemmamarknaden. Härigenom och
genom den ökade inhemska produktionen åstadkoms på vissa områden,
särskilt för skåpbilar och vissa andra mindre lastbilar samt för vissa tyngre
lastbilar, en ökning och förbättring av transportapparaten. Den ökade
inhemska produktionen ledde också till en vidgad export av lastbilar.

De lättnader som år 1950 genomfördes i importrestriktionerna för bilar
från länder tillhörande OEEC-området — sålunda bl. a. England, Frankrike,
Italien och Västtyskland — ha i enlighet med gällande handelsöverenskommelser
bibehållits under första kvartalet i år. Eftersom emellertid
någon frilistning av bilar icke skett utan licensförfarandet bibehållits, eliu -

1 Uppskattat antal.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 144.

iu licenser för import från nämnda länder beviljats utan inskränkning, ha
myndigheterna bevarat möjligheterna att skära ned importens omfattning,
om så skulle erfordras. Utvecklingen för importen av personbilar har föranlett
statens handels- och industrikommission att nyligen besluta att bilimporten
från OEEC-länderna skall, i likhet med övrig bilimport, kvoteras
från den 1 april 1951, då gällande licenser utgå. Frågan om utformningen
av den kvotering mellan importörerna, som måste genomföras, är f. n.
föremål för överläggningar mellan handels- och industrikommissionen och
importörerna. Avsikten är att återföra den nuvarande extremt stegrade importen
till en nivå, som mera motsvarar en normal förnyelse av bilbeståndet.

Förslag om tillfällig beskattning av motorfordon.

Såsom av det anförda framgår har under år 1950 försäljningen av personbilar
visat en stark ansvällning. För den hittills gångna delen av innevarande
år är läget, delvis måhända som en följd av rykten om införande av
en beskattning, i stort sett detsamma. Även försäljningen av motorcyklar
har under år 1950 ökat i ej oväsentlig grad. De tidigare angivna siffrorna
visa att det är betydande belopp som f. n. investeras i personbilparken, ökningen
av denna medför också att arbetskraft dragés från den direkt produktiva
industrien till serviceverkstäderna och att förbrukningen av sådana
importvaror som bensin, olja och gummi öjtar.

Det är angeläget att det direkta ingripande för begränsning av den onormala
bilimporten, som den nyss angivna kvoteringen innebär, stödes av
en åtgärd som är ägnad att dämpa efterfrågan. Eu skärpning av beskattningen
för de kategorier av motorfordon, som i detta sammanhang äro mest
aktuella, nämligen personbilar och tyngre motorcyklar, skulle bidraga att
åstadkomma en sådan effekt.

En tänkbar form för skatteskärpningen vore att lägga en särskild skatt
på tillverknings- och importledet. En sådan skatt, som skulle träffa endast
till marknaden nytillförda fordon och ej beröra det nuvarande beståndet,
kunde om man endast ser till önskemålet att begränsa ökningen av fordonsparken,
mahända vara att föredraga. P''ör att få en fiskalisk effekt av någon
betydelse måste emellertid skatten bli jämförelsevis hög. Härtill kommer
att skatten skulle få en icke önskvärd inverkan på handeln med begagnade
bilar. Priserna på dessa skulle förskjutas uppåt, och man skulle möjligen
ha att motse liknande osunda förhållanden på detta område, som rådde för
några år sedan.

En annan utväg är att anordna skatteskärpningen så, att den träffar
även den existerande fordonsparken. Genom att skärpningen då blir allmänt
verkande, accentueras de nackdelar, som en skärpt beskattning av
motorfordon alltid för med sig — nämligen att den i viss mån drabbar icke
umbärliga varor och att den får vissa återverkningar på näringslivet. Å
andra sidan vinner man, att eftersom beskattningen slås ut på ett större an -

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 144.

tal fordonsägare, skärpningen för varje enskild skattskyldig kan bli mindre.
Vidare kan en sådan form av beskattning sägas bättre tillgodose rättvisekravet,
i det den drabbar alla fordonsägare oavsett när fordonet anskaffats.
Ofta nog kan det bero på rena tillfälligheter om ett fordon inköpts
före eller efter det den nya skatten börjat verka.

Härtill kommer att såsom jag angivit i direktiven för den allmänna utredningen
rörande beskattningen av motorfordonstrafiken pa längre sikt
flera skäl tala för en förskjutning från bensinbeskattningen till fordonsskatten.
Skulle denna utredning leda till en sådan förändring av skattegrunderna,
komme en nu införd tillfällig skärpning i fordonsskatten att senare
kunna åtminstone i viss mån anslutas till mera permanenta bestämmelser.
Inför utsikten av ökning även på längre sikt av fordonsskatten bör den tillfälliga
skatten verka desto mera återhållande, särskilt för den som har användning
för bil eller motorcykel endast i mindre utsträckning.

I detta sammanhang vill jag även understryka, att i dagens läge en viss
höjning av skatten å motorfordon ter sig motiverad redan av det skälet att
de nuvarande skattesatserna, vilka fastställdes år 1945 och vilka utga med
vissa bestämda kronbelopp, böra jämkas med hänsyn till det förändrade
pris- och inkomstläget.

Efter övervägande av dessa synpunkter har jag ansett mig böra förorda
att man väljer en skatteform, som träffar även den existerande personbilsoch
motorcykelparken. En tillfällig beskattning av endast dessa två kategorier
motorfordon skulle med rimligt avvägda skattesatser, enligt vad
jag i det följande kommer att närmare utveckla, kunna beräknas tillföra
statskassan 45 å 50 miljoner kronor. Det främsta syftet med den nya beskattningen
är, såsom förut betonats, att genom ökning av statsintäkterna
minska statens lånebehov. Med hänsyn till angelägenheten av att tillskottet
till statskassan blir av tillräcklig storlek tala starka skäl för att under .
den nya beskattningen införa också lastbilarna liksom övriga kategorier
fordon, för vilka ordinarie fordonsskatt utgår.

De sist avsedda grupperna kunna i stort sett alla hänföras till nyttofordonen.
En skärpt beskattning av denna kategori medför som jag nyss antytt
olägenheter i olika avseenden. I dagens läge kunna emellertid åtgärder med
sådana verkningar icke undvikas. Och om beskattningens storlek avpassas
på lämpligt sätt, böra svårigheterna bli överkomliga.

Ett ytterligare skäl att icke undantaga lastbilarna från den ifrågasatta
beskattningen är att såsom framgår av vad som anförts i direktiven för
den nya beskattningsutredningen, de tyngre fordonen torde få anses underbeskattade
i förhållande till det lättare motorfordonsheståndet. Genom att
skärpa beskattningen för endast sistnämnda kategori skulle man ytterligare
vidga klyftan. Visserligen är det icke min avsikt att föreslå att intäkterna
av den nya skatten skola komma vägväsendet till godo. Med
hänsyn särskilt till att även åtskilliga personbilar och motorcyklar tillhöra
gruppen nyttobilar, måste emellertid en ytterligare differentiering av den
totala skattebelastningen till förmån för de tyngre fordonen anses föga rationell
och rättvis.

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 144.

Jag förordar sålunda afl även lastbilar, omnibusar och släpvagnar skola
omfattas av den nya beskattningen. Med hänsyn till syftena med beskattningen
och dess tillfälliga natur bör den icke inarbetas i det ordinarie fordonsskattesystemet
utan konstrueras som en fristående skatt med giltighetstid
i första hand endast för nästa budgetår.

Den tillfälliga beskattningens närmare utformning.

Under den ifrågasatta tillfälliga beskattningen böra falla samma kategorier
fordon som beskattas enligt 1922 års automobilskatteförordning eller sålunda
personbilar, lastbilar, omnibusar, motorcyklar och släpvagnar. Egentliga
lättviktsmotorcyklar — d. v. s. motorfordon som äro så inrättade att de
icke kunna på horisontell väg framföras med högre hastighet än 40 km i
timmen och endast med svårighet kunna ändras för högre hastighet och vilkas
tjänstevikt, beräknad på visst sätt, icke överstiger 60 kg — böra i likhet
med vad som f. n. är fallet enligt automobilskatteförordningen vara
undantagna från beskattning. I propositionen nr 30: 1951 med förslag till
vägtrafikförordning m. m. har visserligen på denna punkt förordats vissa
ändringar i automobilskatteförordningens bestämmelser. Någon anledning
att för den tillfälliga skattens del följa detta förslag synes ej föreligga med
hänsyn bl. a. till att vissa komplikationer kunna uppstå i fråga om ikraftträdandet.

I anslutning till vad jag tidigare anfört bör den tillfälliga skatten utgöras
i första hand för nästa budgetår. I stort sett bör den konstrueras på
motsvarande sätt som den ordinarie automobilskatten. Skatteplikt bör sålunda
föreligga för fordon som vid budgetårets början är infört i automobilregister.
I övrigt bör som huvudregel gälla, att skatteplikt för fordon inträder
med den kalendermånad, under vilken fordonet första gången införes
i sadant register. Skattskyldighet bör åvila den, som vid budgetårets
början är eller bör vara i register antecknad som ägare, eller om fordonet

Viktklass

kg

Antalet

person-

bilar

7«1947

Antalet
personbilar
Vi 1951
(Uppskattat
antall

Auto-

mobil-

skatt

kr.

Viktklass

kg

Antalet

person-

bilar

74 1947

Antalet
personbilar
Vi 1951
(Uppskattat
antal)

Auto-

mobil-

skatt

kr.

högst 800

1 208

10 000

1 »

1 901— 2 000

1688

1900

290

801— 9C0

23 889

51000

2 001— 2100

617

800

310

901— 1000

14 330

38 000

90

2 101- 2 200

354

400

330

1001—1100

7 727

20 000

no

2 2" 1—2300

253

290

350

1101— 1 200

8 312

18 000

130

2 301— 2 400

228

250

370

1201— 1300

9019

16 000

150

2 401— 2 500

122

130

390

1301—1400

14 901

31000

170

2 501— 2 600

92

92

410

1 401— 1 500

22 364

24 000

190

2 601-

-2 700

77

77

430

1501-1000

20 923

24 000

210

2 701-

-2 800

29

30

450

1 601— 1 700

10 242

10 800

230

2 801-

-2 900

15

15

470

1 701— 1 800

1 801— 1 900

6 896

4 571

7 500

5 000

250

270

över

2 900

65

65

490 etc.

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 144.

registreras första gången, under budgetåret, den som därvid antecknas såsom
fordonets ägare.

Till ledning för övervägandena beträffande den nya skattens storlek har
upprättats en sammanställning1 över automobilskatteförordningens skattesatser
för personbilar och personbilbeståndets fördelning på olika viktklasser.
Det må anmärkas att siffrorna för denna fördelning per den 1
januari 1951 äro mycket approximativa.

Beträffande lastbilarna torde jag få hänvisa till följande uppställning.

Viktklass

Antalet
lastbilar i

Automobil-

skatt

kr

Viktklass

Antalet
lastbilar i

Auto mobil-skatt

kg

september

1947

kg

september

1947

kr

högst 900

1647

70

3 301- 3 700

5 993

695— 770

901— 1 000

737

95

3 701— 4 100

2 789

795- 870

1 001- 1 100

1028

120

4 101— 4 500

1612

895- 970

1101- 1 200

680

145

4 501— 4 900

1013

995— 1 070

1201— 1 300

535

170

4 901— 5 300

498

1 095— 1170

1301— 1 400

947

195

5 301—5 700

201

1 195—1270

1401— 1 500

1690

220

5 701— 6 100

122

1 295— 1 370

1 501— 1 600

2 625

245

6 101— 6 200

15

1395

1 601— 1 700

2 297

270

6 201— 6 300

20

1 420

1701— 2 100

6 391

295-370

6 301—6 400

13

1 445

2 101- 2 500

9 799

395—470

6 401— 6 500

11

1470

2 501—2 900

14 460

495—570

6 501— 6 600

11

1495

2 901— 3 300

11203

595—670

Över 6 600

76

1 520—

Några senare fördelningssiffror än för september 1947 finnas icke tillgängliga.
Enligt vissa inhämtade uppgifter utgöras av det totala tillskottet
(ca 13 000) lastbilar från september 1947 till 1/1 1950 omkring 8 000 av
bensindrivna och ca 5 000 av dieseldrivna bilar. Dessa sistnämnda, vilka i
allmänhet äro tunga bilar, skulle sålunda ha ökat procentuellt mest. Vidare
har inhämtats att ett ganska stort antal skåp- och andra lätta lastbilar införts
hit sedan september 1947. Av dessa omständigheter kan man möjligen
våga draga den slutsatsen att sedan hösten 1947 samtidigt en viss förskjutning
uppåt och en viss förskjutning nedåt i viktklasserna ägt rum.

För bussarna utgör automobilskatten i viktklasserna 2 001—4 000
kilogram 334—752 kronor, i viktklasserna 4 001—5 500 kilogram 774—
1 082 kronor och i viktklasserna 5 501—8 000 kilogram 1 104—1 632 kronor.
Antalet bussar i nämnda grupper utgjorde i september 1947 respektive 1 131,
1 789 och 2 183.

Såsom framgår av det tidigare anförda bör icke i detta sammanhang
ståndpunkt fattas till frågan om differentiering av fordonsskatten på de olika
viktklasserna på längre sikt. Denna fråga liksom spörsmålet om den
framtida avvägningen av beskattningen på själva fordonen och på drivmed -

1 Sammanställningen är intagen å s, 12.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 144.

len kommer att behandlas i den nyligen igångsatta allmänna utredningen
rörande beskattningen av motorfordonstrafiken. Beträffande avvägningen av
den tillfälliga skattens storlek synes det under sådana förhållanden naturligt
att bestämma skatten för envar viktklass i relation till den ordinarie bilslcatt,
som för närvarande utgår för viktklassen i fråga. Hur relationen
skall bestämmas kan givetvis vara föremål för delade meningar. För egen
del anser jag att, om skatten skall kunna fylla sin uppgift att tillföra statskassan
ett inkomsttillskott av tillräcklig storlek och samtidigt verka i viss
mån investeringsdämpande, den tillfälliga skatten bör utgå med samma belopp
som den ordinarie.

I fråga om inbetalning och redovisning in. m. av den tillfälliga skatten torde
få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela erforderiiga föreskrifter. Jag
vill här endast uttala, att den lämpligaste tiden för ordinarie uppbörd av
den tillfälliga skatten synes vara senare hälften av augusti eller första hälften
av september. I detta sammanhang må erinras om att statsrevisorerna
i sin berättelse till årets riksdag behandlat debiteringen och uppbörden
av automobilskatten enligt 1922 års förordning. Ett av de önskemål som
där angivits nämligen att man i viss grad utsträcker den för uppbördsgöromålen
fastställda tidrymden skulle för den tillfälliga skattens del tillgodoses,
om man väljer någon av de nyss angivna inbetalnmgstiderna.

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag
till förordning om tillfällig automobilskatt.

Inkomstberäkning m. in.

Vid beräkningen i riksstatsförslaget av de särskilda inkomsttitlarna har
automobilskatten (fordonsskatten) upptagits till 105 miljoner kronor. Beräkningen
bygger på en prognos av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, enligt
vilken antalet personbilar den 1 januari 1952 skulle uppgå till 240 000 och
den genomsnittliga automobilskatten för dessa till 165 kronor per bil. Beräkningarna
angående fordonsantalet äro emellertid gjorda i underkant. Antalet
inregistrerade personbilar den 1 januari 1951 har såsom förut nämnts
preliminärt beräknats till ca 260 000. Den 1 juli 1951, d. v. s. den dag då
skatteplikten för den tillfälliga skatten skulle inträda, torde antalet komma
att uppgå till ca 280 000. Då en betydande del av de nyinregistrerade personbilarna
utgöres av mindre bilar, torde man å andra sidan böra räkna
med något lägre genomsnittligt skattebelopp per bil än nyss angivna 165
kronor. Om man i stället väljer genomsnittsbeloppet 150 kronor, skulle den
på personbilarna per den 1 juli 1951 belöpande skatten uppgå till ca 42
miljoner kronor.

Lastbilarnas antal utgjorde den 1 oktober 1950 ca 83 000 och kan per
den 1 juli 1951 skattas till omkring 85 000. Om man beräknar medelskatten
per bil till något under 550 kronor (väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
siffra utgjorde 550 kronor), skulle skatten för lastbilar uppgå till omkring
45 miljoner kronor.

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 144.

För omnibusar kan räknas med en skatt på 7,5 miljoner kronor, för motorcyklar
5 å 6 miljoner kronor samt för släpvagnar 1 miljon kronor.

Till dessa belopp skall läggas tillfällig skatt för motorfordon, som registreras
under budgetåret. Den totala tillfälliga skatten torde sålunda kunna beräknas
till omkring 105 miljoner kronor.

Den ordinarie automobilskatten användes att gälda de kostnader, som
motorfordonstrafiken orsakar vägväsendet. Den nya skatten torde däremot
med hänsyn till dess syfte och tillfälliga natur icke böra tagas i anspråk
för utgifter för vägväsendet. Till frågan om redovisningen av den tillfälliga
automobilskatten i riksstaten för nästa budgetår torde jag senare få återkomma
i samband med den slutliga beräkningen av vissa inkomsttitlar, som
framlägges i propositionen angående komplettering av riksstatsförslaget
för budgetåret 1951/52.

I fråga om den belastningsökning å vederbörliga anslag till länsstyrelserna,
som kan uppkomma till följd av arbetet med uppbörd och redovisning
in. m. av den tillfälliga automobilskatten, torde Kungl. Maj :t äga möjlighet
medgiva anslagsöverskridanden, därest detta påkallas.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att
Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga det inom
finansdepartementet upprättade förslaget till förordning om tillfällig automobilskatt.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Erik Berggren.